Venus

För andra betydelser, se Venus (olika betydelser).
Venus Astronomisk symbol för Venus
Venus-real color
Venus i verkliga färger
Uppkallad efterVenus
Omloppsbana
Epok: J2000
Aphelium108 942 109 km
0,728 231 28 AU
Perihelium107 476 259 km
0,718 432 70 AU
Halv storaxel108 208 930 km
0,723 332 AU
Excentricitet0,0068
Siderisk omloppstid224,700 69 dygn
0,615 197 0 år
Synodisk omloppstid583,92 dygn[1]
Medelomloppshastighet35,02 km/s
Inklination3,394 71°
3,86° mot solens ekvator
Longitud för uppstigande nod76,670 69°
Periheliumargument54,852 29°
MånarInga
Fysikaliska data
Avplattning< 0,0002[2]
Medelradie6 051,8 ± 1,0 km[2]
94,99% av jordens
Area4,60 × 108 km²
90,2% av jordens
Volym9,28 × 1011 km³
85,7% av jordens[3]
Massa4,8676 × 1024 kg
81,5% av jordens[3]
Medeldensitet5,204 g/cm³
Ytgravitation (ekvatorn)8,87 m/s2
0,904 g
Flykthastighet10,46 km/s
Siderisk rotationsperiod243,0185 dygn
Vinkelhastighet (ekvatorn)1,81 m/s
Axellutning177,3°[1]
Rektascension (nordpolen)18 h 11 min 2 s
272,76°[4]
Deklination (nordpolen)67,16°
Albedo0,65[1]
Yttemperatur
Medel: 735 K[5][6]  (461,85 °C)
Skenbar magnitudupp till -4,6[1]
Vinkeldiameter9,7" — 66,0"[1]
Atmosfär
Yttryck9,3 MPa
Sammansättning~96,5% koldioxid
~3,5% kväve
0,015% svaveldioxid
0,007% argon
0,002% vattenånga
0,0017% kolmonoxid
0,0012% helium
0,0007% neon
spår karbonylsulfid
spår väteklorid
spår vätefluorid
Hitta fler artiklar om astronomi med
Astronomiportalen

Venus (symbol: ♀) är den andra planeten i solsystemet från solen räknat och den är nästan lika stor som jorden. Då Venus rör sig runt sin egen axel i motsatt riktning mot rörelsen runt solen så kan man säga att den roterar baklänges, vilket endast Venus och Uranus gör. Venus är den enda planeten i hela solsystemet vars dygn är längre än dess år eftersom Venus snurrar ett varv runt solen på 225 jorddygn men behöver hela 243 jorddygn för att rotera ett enda varv runt sin egen axel. Liksom de övriga sedan antiken i västerlandet kända planeterna (de ut till och med Saturnus) namngavs den av grekerna, varifrån vårt namn härstammar (Grekerna säger även att Venus och Uranus är besläktade). Den fick namn efter deras kärleksgudinna Afrodite, och liksom för övriga planeter togs systemet över av romarna vars namn sedan ärvts. Deras kärleksgudinna hette Venus. Planeten har varit känd långt före antiken och haft olika namn i olika kulturer. Eftersom den främst ses i samband med solnedgång och soluppgång kallas den för aftonstjärnan respektive morgonstjärnan på flera olika språk. Venus är också den himlakropp som syns bäst på himlavalvet, efter solen och månen.

Planeten är molnbeklädd med en atmosfär i huvudsak bestående av koldioxid, men även mindre delar kväve, svaveldioxid och vattenånga ingår. Detta gör planeten mycket varm och mycket ogästvänlig för liv, åtminstone i de former vi känner till från jorden. Eftersom planeten är nästan lika stor som jorden brukar den ibland också kallas för jordens systerplanet.

Venus tillsammans med Merkurius är de enda planeterna i solsystemet som saknar månar.

Venuspassager

Den 8 juni 2004 inträffade en venuspassage; under cirka 6 timmar passerade Venus framför solskivan. Stora delar av Syd- och Mellansverige var dock molntäckta på förmiddagen vilket gjorde att många missade venuspassagen. Ingen levande människa hade sett detta, eftersom detta var den första Venuspassagen sedan 1882. Den senaste som gick att se före 2004 i Sverige var 1769. Sådana passager har haft betydelse för astronomin, till exempel för att försöka beräkna avståndet till solen. En Venuspassage inträffade också 6 juni 2012. Nästa venuspassage inträffar 2117. Venus har en omloppstid som har en nära exakt koppling till jordens omloppstid med förhållandet 13/8. Därför har Venus och jorden nästan exakt samma inbördes position efter 8 år (13 Venusomlopp). Detta gör att passagerna vanligen sker i par om två med åtta års mellanrum. Därefter tar det minst hundra år tills nästa passage inträffar.

Inre struktur

Venus Earth Comparison
Venus storlek i förhållande till jordens

Venus inre är ganska likt jordens. Den yttre delen av Venus består huvudsakligen av ett fast skikt av berg som kallas skorpan och som är ungefär 40 km tjockt. Skorpan är full av kamrar med smält berg som kallas magma. Dessa magmakamrar matar vulkaner på ytan. Under skorpan finns manteln som är ungefär 3 000 km djup. Detta är ett ytterst hett område där halvsmält berg roterar som en tjock klibbig vätska. Berget i manteln transporterar värme till ytan genom konvektion, det förlopp där het materia stiger och kall sjunker. Överdelen av konvektionsströmmarna, där den heta materien är närmast ytan, kallas hetpunkter. Hetpunkterna åstadkommer de magmakamrar som matar vulkaner och de skjuter ibland upp hela skorpan och får marken att bukta ut. I Venus mitt finns kärnan, ett intensivt hett klot av smält metall, huvudsakligen nickel och järn. Kärnans temperatur hålls uppe på grund av trycket från Venus övre lager. Ingen vet säkert om kärnan är flytande eller fast eller bara delvis fast som jordens. De flesta teorierna om Venus inre kommer från jämförelser med jorden. Man tror att Venus och jorden bildats på liknande sätt och i samma del av solsystemet, så den materia som planeterna består av bör vara ungefär samma.

Atmosfär

Venus har en atmosfär som främst består av koldioxid samt lite kväve. Den har ett tryck vid ytan som är ungefär 90 gånger större än trycket på jorden (motsvarar ungefär trycket på en kilometers djup i en ocean på jorden). Den stora CO2-rika atmosfären tillsammans med det oerhört höga atmosfärstrycket resulterar i en stark växthuseffekt som höjer yttemperaturen till ungefär 400 °C mer än vad den skulle varit i annat fall, vilket gör att yttemperaturen kan nå 500 °C. Detta gör Venus yta varmare än Merkurius, trots att Venus ligger nästan dubbelt så långt från solen.

Det är möjligt att Venus en gång i tiden hade lika mycket flytande vatten som jorden. För fyra miljarder år sedan utstrålade inte solen lika mycket värme men i takt med att värmen ökade avdunstade vattnets koldioxid till atmosfären och koldioxiden gjorde att värmen på planetens yta steg ytterligare tills oceanerna helt hade avdunstat. När rymdsonden Magellan utforskade planeten fanns det förhoppningar att man skulle upptäcka spår av uttorkade floder eller andra tecken på att det funnits vatten men några sådana upptäcktes aldrig. Om det har funnits vatten så har sådana spår försvunnit eftersom Venus fortfarande är vulkaniskt aktiv.[7] I takt med att vattenånga avdunstade från haven förstördes också långsamt ångan av solens ultravioletta strålning och bildade väte och syre. Strålningen joniserade vätet och syret bands då istället till mineraler i marken som det första syret även gjorde på jorden. På grund av att Venus har en allt för långsam rotationshastighet runt sig, som exempel är jordens ekvatoriala rotationshastighet 465,1 m/s medan Venus bara är 1,81 m/s, genereras ej ett magnetfält som kan hålla kvar det joniserade vätet i atmosfären utan det förs efterhand istället ut i rymden av solvinden.[8]

Yta

Maat Mons on Venus
En 3D-bild av Venus yta

Venus yta domineras av stora slätter. Det finns också ett flertal breda fördjupningar, till exempel Atalanta Planitia, Guinevere Planitia och Lavinia Planitia. Det finns två stora högländer, Ishtar Terra i den norra hemisfären (ungefär lika stor som Australien) och Aphrodite Terra längs med ekvatorn (ungefär lika stor som Sydamerika). På Ishtar Terra finns en platå, Lakshmi Planum, vilken är omgiven av de högsta bergen på Venus inklusive det enorma Maxwell Montes. Data från Magellans bildradar visar att större delen av Venus yta är täckt av lavafloder. Det finns ett flertal större vulkaner (liknande de på Hawaii eller Olympus Mons) såsom Sif Mons. Nyligen offentliggjorda fynd tyder på att Venus fortfarande är vulkaniskt aktiv, men bara på några få platser. Under de senaste hundra miljoner åren har den varit aktiv. Det finns inga småkratrar på Venus: mindre meteoriter förintas i Venus täta atmosfär innan de kan slå ner. Kratrarna verkar uppträda i grupper, vilket tyder på att stora meteoriter bryts sönder innan de når ytan. De äldsta terrängerna på Venus verkar vara ca 800 miljoner år gamla. Vidsträckt vulkanism vid den tiden raderade det mesta av den tidigare ytan.

Tidiga upptäckter

Då Venus är det starkast lysande föremålet på himlen efter solen och månen har den haft stor betydelse för många människor.

Venus har varit känd som både "Morgonstjärnan" och som "Aftonstjärnan", namn som antyder att planeten från början sågs som två olika objekt. Även aboriginerna, som i övrigt inte är kända för sina astronomiska observationer, namngav Venus, under namnet Barnujbir, och det finns gamla ceremonier knutna till planeten.

Venus Tablet of Ammisaduqa
Ammisaduqas Venus-tavla, daterad 1581 f.Kr visar observationer som babyloniska astrologer gjort. Venus omnämns som Nin-dar-an-na

Den första astronomiska anteckningen om Venus kommer från Babylonien, under kung Ammisaduqas regeringstid (mellan 1646 f.Kr. och 1626 f.Kr). Venustavlan från Ammisaduqa, daterad 1581 f.Kr. visar att babylonierna förstod att Morgonstjärnan och Aftonstjärnan var samma objekt. På tavlan kallas Venus Nin-dar-an-na, vilket betyder "den ljusa drottningen på himlen".[9] Några hundra år senare hade astrologerna även fått klart för sig att Venus fullbordar fem synodiska omlopp om 584 dygn på åtta tropiska år.

Grekerna såg Venus som två olika stjärnor, Phosphoros ("ljusbringaren") och Hesperos , fram till Pythagoras vid 600-talet f.Kr.[10]

Mayakulturens skickliga stjärntydare kände väl till Venus rörelser på himlvalvet. Deras Dresden Codex avslöjar att de inte bara kände till att 5x584 = 8x365 dygn, utan även att 65x584 = 104x365 dygn, vilket även passade in på 146 av deras jordbrukskalenders 260 dygnsperioder.

Romarna såg Venus på morgonen som Lucifer, vilket betyder "Ljusbringaren" och Venus på kvällen som Vesper. Nordmännen kallade den för Friggjarstjærna, efter Frigg.

Den första dokumenterade Venuspassagen gjordes av Jeremiah Horrocks den 4 december 1639 (24 november enligt den julianska kalender som var i bruk) tillsammans med hans vän William Crabtree[11]

Venus Drawing
Venuspassagen 1769.

Det finns också uppgifter att en Venuspassage skulle ha observerats redan 1032 av den persiske astronomen Avicenna. Han ska då ha dragit slutsatsen av Venus var närmare jorden än solen.[12] På 1100-talet ska den andalusiske astronomen Ibn Bajjah ha observerat "två planeter som svarta fläckar mot solen", som senare konstaterades vara Merkurius- och Venuspassager.

Studier med teleskop

Galileo Galilei studerade Venus med sina teleskop och såg att dess faser motsvarade månens. Det blev ett av hans argument till varför Kopernikus modell av solsystemet var bättre än Ptolemaios. Varken Galilei eller Christiaan Huygens några årtionden senare kunde se några strukturer. Den första som gjorde anspråk på att se några strukturer på Venus var en italiensk amatörastronom, Francesco Fontana; vad han såg var dock enbart optiska effekter från hans teleskop. Även Giovanni Domenico Cassini ansåg sig se strukturer och mätte från dem upp en rotationstid på 23 timmar och 21 minuter. Det är dock tveksamt om han såg några reella strukturer. Det samma gäller för observation gjorda under de följande århundradena, då planetens molntäcke döljer planetens yta. Många astronomer försökte mäta planetens rotationstid, med varierande resultat, ofta i storleksordningen 24 timmar.

Förutom att se strukturer på planeten trodde sig Fontana och Cassini även ha sett en måne. De följdes i mitten av 1700-talet av andra, men efter 1764 skedde inga nya observationer av någon måne.

Genom att studera Venus passage framför solen 1761 kom den ryske vetenskapsmannen Michail Lomonosov fram till att planeten hade en atmosfär som var minst lika omfattande som jordens.[13] Några årtionden senare kom Johann Hieronymus Schröter att finna flera belägg för dess atmosfär

Percival Lowell publicerade 1897 teckningar av kanaler på Venus precis som de han sett på Mars, de fick dock ett mer kyligt mottagande, beroende på svårigheterna att se strukturer på Venus på grund av dess atmosfär.

Studier med nya optiska hjälpmedel

De första spektroskopiska studierna av högre kvalitet blev gjorda av amerikanska astronomer 1932 och visade bland annat att atmosfären i huvudsak innehöll koldioxid. Planeten studerades med radar för första gången 1961.

Misslyckade försök att spektroskopiskt mäta rotationstiden genom att se dopplereffekten visade att rotationstiden måste vara lång. Genom att fotografera i den ultravioletta delen av spektrumet kunde F E Ross se molntäcket. Andra mätningar visade att temperaturen i de övre molnlagren var låg (ungefär -35 °C) och atmosfären var så tjock att lufttrycket på planetens yta borde vara ungefär 90 gånger det på jorden.

Rymdsonder

Mariner 2
Mariner 2

Den första rymdsonden som försökte nå Venus var Venera 1 som sändes iväg i februari 1961 av Sovjetunionen. Astronomerna förlorade dock snart kontakten med farkosten. Även den amerikanska sonden Mariner 1 misslyckades med att nå sitt mål.

Den första rymdsonden som verkligen nådde Venus var Mariner 2. Den passerade planeten 14 december 1962 på ett avstånd av drygt 30 000 kilometer. De mätresultat som sonden sände tillbaka visade att yttemperaturen är omkring 430 °C. De visade också att planeten inte har något mätbart magnetfält och att dess rotationstid är mycket lång, 243 jorddagar. Sonden upptäckte att Venus atmosfär är giftig och består av koldioxid med inslag av svavelsyra. På ytan är lufttrycket 100 gånger större än på jorden. Detta omkullkastade slutligen teorin om att Venus skulle ha ett klimat liknande den förhistoriska Jorden under sina moln eftersom man nu kunde konstatera att Venus atmosfär inte kunde upprätthålla liv så som det är känt på Jorden.[14]

De följande sovjetiska försöken att sända rymdsonder till Venus, Venera 2 och Zond 1, var misslyckade. Inte heller Venera 3 lyckades sända tillbaka några data, men ska enligt ryska astronomer ha kraschlandat på planeten, och därigenom blivit den första rymdsonden som landade på planeten.

Venera 4 lyckades 1967 till skillnad från sina föregångare med att uppnå de flesta av de mål som hade satts upp. Den nådde Venus och sände ner en kapsel som landade i Eistla Regio, dock utan att sända tillbaka några data efter att den hade landat. Samma år passerade Mariner 5 Venus på omkring 4 000 kilometers avstånd.

Venera 5 och Venera 6 var misslyckade försök att landa rymdkapslar på Venus, medan Venera 7 år 1970 lyckades landa i Navka Planitia och sända tillbaka data i 23 minuter. Två år senare landade Venera 8 på samma plats och sände tillbaka data under 50 minuter. Den mätte upp låga vindhastigheter. Mariner 10 passerade Venus på omkring 5 768 kilometers avstånd på sin väg till Merkurius.

Venera 9 och Venera 10 var liksom sina föregångare försök att landa kapslar på Venus. De nådde Venus i oktober 1975. De var lyckade och tog bilder i hög kvalitet av planetytan. Bilderna visade en stenig yta utan tydliga tecken på erosion, vilket hade kunnat tyda på förekomst av vätska. Venera 9 mätte temperaturen till 480 °C och inom en timme hade sonden upphört att fungera. Tre dagar senare landade Venera 10 och de två fotona från dessa sonder är de enda bilder som finns från Venus yta.[14] Venera 11 och Venera 12 var mer utvecklade rymdsonder av samma typ. De nådde Venus 1978 och sände tillbaka data, men misslyckades dock att sända tillbaka TV-bilder från ytan. USA sände samma år iväg Pioneer 12 och Pioneer 13, även kända som Pioneer Venus 1 och Pioneer Venus 2. Pioneer 12 gick i omloppsbana runt planeten fram till 1992. Pioneer innehöll fyra landare som landade i Beta Regio, Ishtar Regio, Themis Regio och norr om Aino Planitia. Båda sonderna var lyckade och sände tillbaka mycket data, bland annat om atmosfärens sammansättning.

Magellan deploy
Magellan när den släpps från rymdfärjan

Venera 13 och Venera 14, som nådde Venus 1981, bestod bägge av en satellit i omloppsbana och en landare. De gjorde de första undersökningarna av markens innehåll. Vega 1 och Vega 2 var sovjetiska rymdsonder som passerade Venus på väg till Halleys komet och passerade Venus i juni 1985. De hade med sig varsin landare som i sin tur hade med sig varsin ballong som sände tillbaka temperatur- och vindhastighetsdata.

Den amerikanska rymdsonden Magellan gick i omloppsbana runt Venus mellan augusti 1990 och oktober 1994. Den kartlade planeten i större omfattning än någonsin tidigare. Totalt kartlade den 98 % av planetens yta. Under 1990-talet passerade Galileo och Cassini planeten på väg till Jupiter respektive Saturnus.

Sonden Venus Express gick in i omloppsbana kring Venus den 11 april 2006. Den tillhör ESA, europeiska rymdstyrelsen, och sköts upp från Kazakstan den 9 november 2005.

Skönlitteratur

På Venus ligger flera av stjärnflottans träningsanläggningar i det fiktiva Star Trek-universumet och Venus nämns i Arthur C. Clarkes 3001 - Den sista resan. Det är även här som upptakten till Frederik Pohls böcker om Stjärnporten äger rum.

I de två science fiction-romanernaVärlden och Noll-A och Spelarna och Noll-A av A.E. van Vogt är Venus koloniserad av det utopiska folket Noll-A.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d e] Williams, Dr. David R. (15 april 2005). ”Venus Fact Sheet”. NASA. http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/venusfact.html. Läst 12 oktober 2007.
  2. ^ [a b] Seidelmann, P. Kenneth (18 augusti 2007). ”Report of the IAU/IAGWorking Group on cartographic coordinates and rotational elements: 2006”. Celestial Mechanics and Dynamical Astronomy "90": ss. 155–180. doi:10.1007/s10569-007-9072-y. http://adsabs.harvard.edu/doi/10.1007/s10569-007-9072-y. Läst 28 augusti 2007.
  3. ^ [a b] http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/venusfact.html
  4. ^ ”Report on the IAU/IAG Working Group on cartographic coordinates and rotational elements of the planets and satellites”. International Astronomical Union. 2000. http://www.hnsky.org/iau-iag.htm. Läst 12 april 2007.
  5. ^ ”Venus: Facts & Figures”. NASA. Arkiverad från originalet den 29 september 2006. https://web.archive.org/web/20060929003116/http://sse.jpl.nasa.gov/planets/profile.cfm?Object=Venus&Display=Facts&System=Metric. Läst 12 april 2007.
  6. ^ ”Space Topics: Compare the Planets: Mercury, Venus, Earth, The Moon, and Mars”. Planetary Society. Arkiverad från originalet den 21 augusti 2011. https://www.webcitation.org/616VoDl1i?url=http://www.planetary.org/explore/topics/compare_the_planets/terrestrial.html. Läst 12 april 2007.
  7. ^ Shostak (1998), s. 20-21
  8. ^ Nationalgeographic: Venus, Earths evil twin (2009)
  9. ^ Waerden, Bartel (1974). Science awakening II: the birth of astronomy. Springer. sid. 56. ISBN 90-01-93103-0. http://books.google.com/books?id=S_T6Pt2qZ5YC
  10. ^ Plinius den äldre (1991). Natural History II:36–37. Harmondsworth, Middlesex, UK: Penguin
  11. ^ Kollerstrom, Nicholas (2004). ”William Crabtree's Venus transit observation”. Proceedings IAU Colloquium No. 196, 2004. International Astronomical Union. http://www.dioi.org/kn/IAUVenus-Transit.pdf. Läst 10 maj 2012.
  12. ^ Goldstein, Bernhard R. (1972). ”Theory and Observation in Medieval Astronomy”. Isis 63 (1): sid. 39-47.
  13. ^ Marov, Mikhail Ya. (2004). Mikhail Lomonosov and the discovery of the atmosphere of Venus during the 1761 transit. Cambridge University Press. sid. 209–219
  14. ^ [a b] Shostak (1998), s. 20

Källor

  • Patrick Moore (2003). Venus. Hong Kong: Cassell Illustrated. ISBN 1-84403-404-6
  • Seth Shostak (1998). Sharing the Universe. Perspectives on Extraterrestrial Life.. Berkeley: Berkely Hill Books. ISBN 0-9653774-3-1

Externa länkar

Afrodite

Afrodite (grekiska: Ἀφροδίτη) är kärlekens och fruktbarhetens gudinna i den grekiska mytologin. Hon motsvaras av Venus i romersk mytologi. Hon representerade kärlekens sensuella sida, i motsats till sin son Eros, som förknippas med den äktenskapliga och trogna kärleken.

Afrodite var även skönhetens och familjelivets gudinna och dyrkades av sjömännen som havets härskarinna. Hon var enligt en myt dotter till Zeus och Dione. Enligt en annan myt uppstod Afrodite ur havets skum, sedan Himmelsguden Uranos kastrerats av sin son Kronos och kastat Uranos penis i havet.En berömd grekisk Afroditeskulptur är Venus från Milo (Venus Milo) från 100-talet f.Kr. som finns i Louvren i Paris.En annan berömd staty av Afrodite är Praxiteles' Afrodite från Knidos.

Hello Venus

Hello Venus (hangul: 헬로비너스) är en sydkoreansk tjejgrupp bildad 2012 av Pledis Entertainment men som idag är under Fantagio.

Gruppen består av de sex medlemmarna Alice, Nara, Lime, Seoyoung, Yooyoung, och Yeoreum.

Kvarteret Venus

Kvarteret Venus är ett kvarter i Gamla stan i Stockholm. Kvarteret omges av Svartmangatan i norr, Södra Benickebrinken i öster, Tyska stallplan i väster och Prästgatan i söder. Kvarteret består av en enda fastighet: Venus 1, som ägs av Pauliska Donationsfonden. I kvarteret finns rester efter Svartbrödraklostret.

Lista över berg på Venus

Detta är en lista över berg på planeten Venus.

Lista över kratrar på Venus

Detta är en lista över kratrar på Venus. Kratrar som är större än 20 km i diameter är uppkallade efter framstående kvinnor, medan mindre kratrar har kvinnonamn.

Marinerprogrammet

Marinerprogrammet var en serie av den amerikanska rymdflygsstyrelsen NASA byggda interplanetariska rymdsonder uppsända mellan 1962 och 1973. Två sonder sändes till Venus, fyra till Mars och en till Venus och Merkurius; tre misslyckades. Mariner 2 gjorde 1962 den första lyckade närpassagen av Venus och mätte temperatur, atmosfärtryck, magnetfält och strålning. Mariner 4 gjorde under den första lyckade marspassagen 1965 liknande mätningar samt sände bilder från marsytan. Fler atmosfärdata från Venus gav Mariner 5, 1967. Både Mariner 6 och 7 passerade Mars 1969 och sände data och bilder. Första farkost i kretslopp runt en annan planet blev 1971 Mariner 9, som sände bilder och data från Mars och dess månar. Mariner 10 sände 1974 de första TV-bilderna av Venus, vars gravitation hjälpte sonden att böja av mot huvudmålet Merkurius, som studerades under tre passager 1974-75.

Dessa sonder byggdes alltid i par i fall någon av dem inte skulle fungera.

Programmet skulle ha bestått av 12 sonder, men de två sista döptes om till Voyager 1 och 2.

Merkuriuspassage (Venus)

Merkuriuspassage från Venus benämns det som inträffar när planeten Merkurius passerar framför solen sett från Venus. Merkurius kan då ses som en liten svart skiva som långsamt rör sig över solens yta. En central passage kan vara i över 8 timmar, det händer dock sällan att nutida passager varar i mer än 7 timmar (senast det hände var 1899, och nästa gång det beräknas hända är år 2064).

Pioneerprogrammet

Det amerikanska Pioneerprogrammet var en lång serie obemannade rymdsonder från NASA:s Jet Propulsion Laboratory med uppdrag att utforska solvinden och planetsystemet. Dess mest spektakulära uppskjutningar var Pioneer 10 och Pioneer 11, som utforskade de yttre planeterna och nu är på väg bort från solsystemet. Båda bär med sig en guldplakett som avbildar en man och en kvinna med information om ursprung och sondernas skapare, ifall de en dag skulle hittas av någon utomjording. Pioneer 10 är på väg mot Aldebaran i Oxens stjärnbild. Den kommer att behöva drygt 2 miljoner år att nå fram.

Rymdkolonisering

Rymdkolonisering är en tänkt process som inte har ägt rum någonstans. Processen skulle innebära att människor bosätter sig på andra himlakroppar än jorden.

Serena Williams

Serena Jameka Williams, född 26 september 1981 i Saginaw i Michigan, är en amerikansk högerhänt professionell tennisspelare, yngre syster till tennisspelaren Venus Williams. Hon har hittills vunnit 23 Grand Slam-titlar, vilket är flest i den öppna eran.

Terraformering

Terraformering är ett förslag som innebär att människan skall göra aktiva ingrepp i någon eller några av de faktorer som påverkar förutsättningarna för bildandet av en atmosfär på en planet, måne eller annan himlakropp med avsikten att göra den mer lik jorden. Vanligtvis är det biosfären som behöver göras mer tempererad och syrerik.

Ett alternativ till terraformering är att förändra människans egenskaper genom genmodifiering för att klara ett påfrestande klimat, men det är etiskt känsligt.

Veneraprogrammet

Venera (ryska: Венера, som betyder Venus) var namnet på en serie rymdsonder utvecklade av Sovjetunionen avsedda att utforska och samla data från planeten Venus. Som var vanligt bland Sovjets andra interplanetära uppdrag skickades en del versioner av sonderna parvis, med någon veckas intervall.

Bland annat var Venera-sonderna de första människoskapade objekt att tränga in i atmosfären på en annan planet, göra en mjuklandning på en annan planet och skicka tillbaka bilder från en annan planets yta. Sonderna gjorde också högupplösta radarkartläggningar av Venus yta. Programmet i sin helhet var extremt framgångsrikt. Även om Venus ligger närmare jorden än Mars, så är dess förhållanden på ytan så extrema att landarna inte fungerade längre än knappt två timmar.

Venus (TMNT)

Venus eller Venus de Milo är en fiktiv karaktär i berättelserna om Teenage Mutant Ninja Turtles. Hon är en muterad sköldpadda och medverkade bara i TV-serien Ninja Turtles: The Next Mutation, som inte var tecknad och som visades i Fox Kids 1997–1998. Venus är den enda av sköldpaddorna som är döpt efter ett konstverk istället för efter en konstnär.

Venus (gudinna)

Venus är kärlekens och den kvinnliga skönhetens gudinna i romersk mytologi. Enligt myten är Venus född ur havets skum. Hennes motsvarighet i grekisk mytologi är Afrodite.

Venus Williams

Venus Ebony Starr Williams, född 17 juni 1980 i Lynwood i Kalifornien, är en amerikansk högerhänt professionell tennisspelare och tidigare världsetta (februari 2002) som hittills vunnit över 40 WTA-titlar i singel och 20 i dubbel (januari 2013). Singeltitlarna inkluderar 7 i Grand Slam-turneringar. Tillsammans med sin syster Serena har hon också vunnit 13 GS-titlar i dubbel, även där rankad som världsetta, första gången i juni 2010. Williams har förutom alla tourtitlar också vunnit OS-guld, såväl i singel (år 2000) som i dubbel (2000, 2008, 2012).

Venus as a Boy

"Venus as a Boy" är en låt skriven och framförd av den isländska sångerskan Björk. Den gavs ut som andra singel från albumet Debut den 23 augusti 1993, och har uppnått plats 29 på den brittiska singellistan.

Likt förra singeln, "Human Behaviour", lanserades även denna singel i flera olika utgåvor. En del av dem innehåller b-sidorna "Stígðu Mig", en låt som ursprungligen var inspelad av The Elgar Sisters; en grupp bildad under tidiga 1980-talet av gitarristen Guðlaugur Kristinn Óttarsson och Björk, och "I Remember You", en cover på en klassisk kärlekssång.

"Venus as a Boy" kan även höras i filmen Léon från 1994, i en rad tysta scener mellan de båda huvudpersonerna.

Musikvideon till låten regisserades av den brittiske regissören Sophie Muller.

Venus och Adonis

Venus och Adonis (Venus and Adonis), episk, rimmad dikt av William Shakespeare från 1593.

Dikten trycktes våren 1593, under det att Londons teatrar var stängda på grund av pesten, och inleds med en dedikation till Henry Wriothesley, 3rd Earl of Southampton, Shakespeares mecenat. Den handlar om Venus fruktlösa försök att förföra Adonis, som dödas av ett vildsvin, och bygger på Ovidius Metamorfoser.

Venuspassage

För musikalbumet, se VenuspassagenVenuspassage kallas den astronomiska händelse som inträffar när planeten Venus passerar framför solen sett från jorden eller någon av solsystemets övriga planeter.

Det inträffar när planeten står i nedre konjunktion, det vill säga när Venus passerar mellan jorden och solen samtidigt som planeternas banplan skär varandra. En venuspassage från jorden tar cirka 6 timmar. Under passagen kan Venus ses som en liten rund fläck som rör sig över solytan. För att riskfritt kunna betrakta en passage krävs samma sorts försiktighet och hjälpmedel som vid solförmörkelser. Två passager på 1700-talet gjorde det möjligt att beräkna storleken på solsystemet, dessa kunde sedan förbättras vid nästa venuspassage i slutet av 1800-talet. Nästa venuspassage inträffar den 11 december 2117.

Venus
Venus-real color
Solsystemet

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.