Västeuropa

Västeuropa är i strikt geografisk bemärkelse den västra delen av världsdelen Europa. Oftast används uttrycket i en kulturell och politisk bemärkelse vilket leder till att fler länder inkluderas. Termen används och har använts med olika innebörd, beroende på tidsepok, perspektiv och person. Under det kalla kriget användes Västblocket ibland som är en synonym till Västeuropa (tillsammans med USA). I denna bemärkelse var det ett politiskt begrepp som uppkom efter andra världskriget. Västeuropa användes, och används fortfarande, som en motsats till de till Sovjetunionen knutna staterna i östra Europa samt slaviska länder på Balkan.

Geografiskt begrepp

Västeuropa används mindre ofta i en strikt geografisk bemärkelse. Enligt Förenta nationernas definition inkluderar den geografiska subregionen Västeuropa följande länder:[1]

Andra begrepp

Trots att tiderna har förändrats är fortfarande en av de vanligaste uppfattningarna om vad som menas med "Västeuropa" baserad på hur Europa såg ut under det kalla krigets tid. Enligt denna uppfattning räknas följande länder till begreppet "Västeuropa":[2]

Den totala folkmängden för dessa länder beräknas vara sammanlagt 407 000 000.[källa behövs] De andra EU-länderna i Central- och Östeuropa brukar då sällan räknas till detta "Västeuropa" även om de har allt tätare kontakter. Dessa länder är

Kalla kriget

Europe Cold War
Karta över Europa under Kalla kriget.
  Kommunismens västfront under kalla kriget
  Sovjetunionens gräns mot övriga Östeuropa
  Neutrala stater som ofta ändå räknades som Västeuropa
  Kommuniststyrda länder som inte var anslutna till Östblocket
  Länder som höll neutral profil, men hade vänskapsavtal med Sovjetunionen
  Länder anslutna i Östblocket

Under kalla kriget användes Västeuropa först och främst för de länder som var anslutna i Nato och även en del länder som visserligen inte var Natoländer men som hade nära samarbete med dessa och en samhällsstruktur som också liknade dessa. Under tiden från andra världskriget och fram till omkring 1989 räknades vanligtvis följande länder in.

Natoländer Neutrala länder som brukade räknas in

Det fanns också neutrala länder som brukade räknas in som både höll en neutralitet samtidigt som de ändå hade olika former av kopplingar till Östblocket. De hade olika anledningar till att ibland räknas som Västeuropa och ibland inte.

Finland Finland har dels ett geografiskt läge som ligger mer öst än väst. Även politiskt hade de vissa samarbetsavtal som var knutna till det dåvarande Sovjetunionen och östblocket samtidigt som de ville hålla en neutral profil och hade dessutom en struktur över landet som liknade västeuropeiska länders.

Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Jugoslavien räknades vid kalla krigets inledning till Östblocket, men bröt sig snart ur detta och upprätthöll därför kontakter med västeuropeiska länder istället. Politiskt styrdes inte landet som västeuropeiska länder brukade styras utan regerades efter ideologier som mer liknade Östblockets. Däremot byggde de upp en samhällsstruktur som mer liknade Västeuropas. De höll sig dessutom neutrala mellan öst- och västblocken och landet var öppet mot Västblocket. Av dessa orsaker kunde landet vid flera tillfällen räknas som Västeuropa.

Se även

Referenser

  1. ^ Statistisk årsbok för Sverige 2010, [Årg. 96], Statistiska centralbyrån, Stockholm 2010 ISBN 978-91-618-1496-1, s. 620
  2. ^ Se till exempel den här statsvetenskapliga avhandlingen Wide, Jessica (2002). Kvinnors politiska representation i Västeuropa 1950-2000: Vad förklarar variationen i tid och rum?Noia 64 mimetypes pdf.png PDF Statsvetenskapliga Institutionen, Umeå Universitet. Där räknas följande stater till Västeuropa: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike.
Brittiska öarna

Brittiska öarna (engelska: British Isles), är en ögrupp i norra Västeuropa, som består av de två huvudöarna Storbritannien och Irland, ögrupperna Hebriderna, Orkneyöarna och Shetlandsöarna, samt ett tusental mindre öar, bland andra Anglesey, Isle of Man och Isle of Wight. Ofta inräknas även Kanalöarna in i Brittiska öarna, eftersom dessa ingår i det mycket snarlika lagstiftningsbegreppet Brittiska öar (British Islands) (se nedan), men de ingår egentligen inte i det geografiska begreppet Brittiska öarna, eftersom de ligger på andra sidan av Engelska kanalen.

Centraleuropa

Centraleuropa, Mellaneuropa, är en region i mitten av Europa. Den ligger mellan de löst definierade regionerna Nordeuropa, Östeuropa, Sydeuropa, Västeuropa och Sydöstra Europa. Tydliga geografiska begränsningar saknas och vilka stater som omfattas av regionen varierar, men floden Rhen, Alperna, Karpaterna, Prypjatträsken och Östersjön kan användas som avgränsning.

Historiskt har termen Centraleuropa vanligen avsett de områden som tillhörde Tysk-romerska riket, Ungern och Polen, vilket under sent 1800-tal innebar Tyska riket och Österrike-Ungern.

Fiat Brava

Fiat Brava är en bil som, tillsammans med Fiat Bravo, blev Årets bil 1996. Modellen ersatte den mindre mellanklassmodellen Tipo och efterträddes i Västeuropa 2001 av Stilo. I Brasilien och Turkiet tillverkades den till 2003. Brava är 5-dörrarsversionen, medan Bravo har 3 dörrar. Därtill har de unik, bakre design och viss utrustning skiljer också. Bravas designidentitet ligger i stort i det udda lamparrangemanget bak med tre smala, horisontella strimmor.

Även Fiat Marea är systermodell med Bravo/Brava men i sedan/kombiutförande. Samtliga tre modeller är i stort sett lika från B-stolpen och framåt och delar många motorer.

Folkvandringstiden

Folkvandringstiden (ibland förkortad Fvt) är en historisk epok under järnåldern som karaktäriseras av att många olika folkstammar förflyttade sig över den europeiska kontinenten. Olika regioner har varit berörda av detta fenomen under olika tider, varför man inte kan ange en generell period för folkvandringstiden.

Den germanska folkvandringen hade störst betydelse för Västeuropa och infaller mellan åren 375 och 568.

Årtalen reflekterar den vanliga indelningen att låta perioden inledas med hunnernas anfall mot ostrogoterna och avslutas med langobardernas infall i Italien. Bland övriga grupper som folkvandrat kan nämnas slaviska, bulgariska och ungerska stammar som hade en avgörande betydelse för särskilt Östeuropas vidare historiska utveckling.

Kavaljerhatt

Kavaljerhatt, efter engelskans cavalier hat, var en filthatt populär i Västeuropa under 1600-talet. Hatten var stor med mycket brett brätte och pryddes ofta med en strutsfjäder.

Kejsare

Kejsare är titeln på den manliga monarken i vissa monarkier, som därför brukar kallas kejsardömen; den kvinnliga motsvarigheten heter kejsarinna, en titel som också bärs av en kejsares hustru. En kejsare anses ha högre rang än en konung, även om denna skillnad i våra dagar inte har någon praktisk betydelse. I Europa har titeln framför allt använts för monarkier som hävdar ett arv från Romerska riket.

Olika kejsare listas nedan under sina respektive riken.

Liberalkonservatism

Liberalkonservatism är en politisk filosofi som grundar sig i en blandning av liberalismens syn på marknadsekonomi och individuella rättigheter samt konservatismens respekt för traditioner och försiktig samhällsutveckling. Den kännetecknas även av en tro på religionens betydelse, och står i motsättning till exempelvis socialliberalism, där tradition inte tillmäts något intrinsikalt värde (utan endast ett instrumentellt). Liberalkonservatismen omfattas idag av många etablerade höger-mitten-partier i främst Västeuropa.

Termen liberalkonservatism ska inte förväxlas med konservativ liberalism som till skillnad från liberalkonservatismen är en förgrening av liberalismen och inte konservatismen. Historiskt har liberalkonservatismen kombinerat konservativa värderingar i t.ex. sociala frågor med en liberal syn på ekonomin.

Exempel på liberalkonservativa partier i det moderna samhället är Moderaterna i Sverige och Samlingspartiet i Finland.

I Sverige är kända företrädare för liberalkonservatism tidningen Axess magasins chefredaktör PJ Anders Linder och Svensk tidskrift.

Megalitiska monument

Megalitiska monument (av grekiska mega: stor, och lithos: sten) kallas fornlämningar som är byggda av ett enda eller flera stenblock och som rests enskilt, i rader, i cirklar eller som gravar (megalitgravar eller stenkammargravar). Stenmonument har rests fram till modern tid exempelvis på Madagaskar och i Polynesien, Men i Europa syftar termen bara på stenmonument från yngre stenåldern och bronsåldern. Det finns idag cirka 35 000 megaliter i Europa. De flesta är koncentrerade till kustnära områden, särskilt vanliga är de i Medelhavsländerna, Västeuropa och södra Skandinavien.Pre-megalitiska fynd har bara hittats i nordvästra Frankrike. Forskning visar att megalitgravar först uppfördes i nordvästra Frankrike för att sedan spridas sjövägen till Spanien, Storbritannien och Frankrike i början av 4000-talet f.Kr.. Megalittraditionen nådde Skandinavien under sent 4000-tal f.Kr..

Pension

Pension är ersättning från staten, arbetsgivare, försäkringsbolag eller fond till den som permanent förlorat en inkomst. Ofta avses ålderspension.

Rysk-ukrainska gaskonflikten

Rysk-ukrainska gaskonflikten var en konflikt mellan Ryssland och Ukraina om vilket pris Ukraina från årsskiftet 2008-2009 ska betala för rysk naturgas. Det statskontrollerade ryska energibolaget Gazprom anklagar Ukrainas motsvarande bolag Naftogaz för att ha stulit 65,3 miljoner kubikmeter gas. Ukraina anklagar Ryssland för att ha höjt priserna oproportionerligt mycket. Båda parter var mycket angelägna om att i Västeuropa framstå som oskyldiga till problemen.

Senantiken

Senantiken är den historiska period från omkring 300 till 600 e.Kr., som följer den klassiska antiken och föregår medeltiden i Medelhavsområdet och Västeuropa.

Under senantiken dröjer sig många antika institutioner kvar, samtidigt som medeltida inslag blir allt tydligare. Begreppet senantiken innebär en mer modern historieindelning än den traditionella, där antiken tvärt följs av äldre medeltiden när det västromerska riket faller år 476 e.Kr. Termen började användas i Tyskland i början av 1900-talet (Spätantike) och populariserades av bland annat historikern Peter Brown.

Det finns inga självklara exakta datum för senantikens inledning och slut. Viktiga inledande datum är dock den romerske kejsaren Diocletianus tillträde år 284 e.Kr. samt den romerske kejsaren Konstantin den stores omvändelse till kristendomen år 312 e.Kr. I Västeuropa kan langobardernas invasion av Italien år 568 e.Kr. sägas markera senantikens slut, medan i östra Medelhavsområdet motsvarande roll spelas av den bysantinske kejsaren Justinianus I död år 565 e.Kr. Den arabiska expansionen under 600-talet i östra Medelhavsområdet markerar senantikens definitiva slut.

Termen "senantik" understryker periodens band bakåt i tiden där den närliggande termen "äldre medeltid" istället betonar brytningen med den klassiska perioden. Med termen "folkvandringstiden", som syftar på en delvis överlappande tidsepok, betonas det tillstånd av upplösning och social oro som kännetecknar övergångsperioden.

Antikens urbana kultur föll gradvis samman i Västeuropa under senantiken, men fortlevde i Konstantinopel (dagens Istanbul) fram till medeltidens slut. Jordägare flyttade i Västeuropa från de krympande och allt mer osäkra städerna till sina egendomar. Här etablerades ett system som skulle utvecklas till medeltidens feodalism. En annan viktig utveckling under senantiken var att kristendom blev statsreligion i det romerska riket.

Den kanske främst senantika byggnadsverket är Hagia Sofia i dagens Istanbul. Plasticiteten i den antika konstens skulpturer och den psykologiska närvaron i den romerska konsten porträttbyster ersattes under senantiken i väst av låga reliefer med opersonliga, ofta naiva, människoframställningar och i Bysantinska riket av den bysantinska konstens ikoner och guldmosaiker.

Senmedeltiden

Senmedeltiden var en epok i Europas historia i slutet av medeltiden som varade mellan 1300-talet och slutet av 1400-talet. Den föregås av högmedeltiden, som slutade vid mongolväldets och digerdödens ankomst till Europa i mitten på 1300-talet, och avslutas med tidigmodern tid, då renässansen och reformationen sprider sig över Europa i slutet av 1400-talet och början av 1500-talet. I Norden sammanfaller senmedeltiden med Kalmarunionen; i Västeuropa sammanfaller den med hundraårskriget. Senmedeltiden motsvarar ungefär skandinavisk yngre medeltid (ungefär 1250 till 1520), som i Sverige innefattade perioden Folkungatiden (1250-1389) och Kalmarunionens tid (1389-1520), och följde på äldre medeltid.

Skolastik

Skolastik (ytterst av grekiska scholastikos, "person som ägnar sin lediga tid åt studier") är den filosofiska och vetenskapliga huvudströmningen under högmedeltiden. Skolastiken berörde alla sidor av det dåtida vetandet och strävade att utveckla den teologiska vetenskapen.

Skolastiken försökte förklara alla trossanningar i termer av förnuftssanningar. Utgångspunkten är att den kristna tron i princip kan begripas. Innehållet utvecklades i skolor och universitet, i samband med studiet av Skriften, av kyrkofäderna, eller erkända (ofta antika) klassiker, kallade auctores. Skolastikens viktigaste redskap var diskussioner, debatter och logik, varigenom man via slutledningar ansåg sig kunna uppställa rationella utsagor om Gud, världen och skapelsen. Målet var att framställa hela kristendomens sanning och att rationellt vederlägga de invändningar som anförts mot den.

Den tidiga skolastiken (1000–1200) ägnade sig framför allt åt logik, metafysik och semantik. Bland dess företrädare märks Anselm av Canterbury och Pierre Abaelard.

Under högskolastiken (1200-talet), skolastikens blomstringstid, inarbetades Aristoteles tänkande i den kristna teologin och filosofin. Startskottet var plundringen av Konstantinopel som ägde rum år 1204 men även från de erövrade moriska städerna under den reconquistan. Genom dessa kom, tillsammans med mängder av reliker, även en del av antikens kunskaper, som tidigare varit förbehållen Romarriket och det Bysantinska riket, tillbaka till Västeuropa. På sätt och vis kom även makten över den kristna teologins utveckling att under högskolastiken börja förflyttas till Västeuropa. Högskolastikens främsta företrädare var Albertus Magnus, Thomas av Aquino och Bonaventura. Denna tids främsta förtjänst var i vetenskapsteoretiskt avseende och inom forskningsfälten naturfilosofi, psykologi,[källa behövs] filologin.

Slaga

Slaga är ett jordbruksredskap som förr användes för att tröska med. Slagan är en tvådelad klubba som består av två trästycken: handvalen och slagvalen, som sitter ihop med remmar av läder eller ålskinn.

Bönderna arbetade inomhus i stora sädeslador där de skilde agnarna från sädeskornen. Tröskarna slängde slagan över huvudet och lät den taktmässigt slå på säden som låg utbredd på loggolvet. Verktyget kan ha använts i Västeuropa redan kring tiden för början av vår tideräkning men kom inte till Norden förrän i början av 1000-talet. (Se Tröskning)

Det fanns även ett medeltida vapen kallat stridsslaga som baserades på verktygets slagkraftiga konstruktion.

Triangelhandeln

Triangelhandeln under 1500-, 1600- och 1700-talen var en sjöfartsrutt i tre steg, främst mellan Västeuropa, Västafrika, Nordamerika och Karibien.

Ungrare

Ungrare (på ungerska magyar) är ett folkslag som främst bor i dagens Ungern samt i dess grannländer. Ungrarna talar i allmänhet ungerska.

Östblocket

Östblocket, öststaterna, kommunistblocket, Sovjetblocket är en benämning på Sovjetunionen och dess bundsförvanter under kalla kriget från andra världskrigets slut 1945, till revolutionerna i Östeuropa som inleddes 1989, följdes av Tysklands återförening i oktober 1990 vilket i sin tur slutligen följdes av Sovjetunionens sammanbrott i december 1991. Till östblocket brukade man räkna Warszawapaktens medlemmar och ett antal andra länder med kommunistiskt styre, såsom Kuba och Nordkorea. Öststaterna är en något snävare beteckning, och omfattade normalt bara de länder i östblocket som låg i Öst- och Centraleuropa.

Kina räknades till östblocket så länge landet var allierat med Sovjetunionen, men efter brytningen mellan de kommunistiska regimerna i de båda länderna brukade man inte längre räkna in Kina i begreppet. Somliga ville även räkna in Jugoslavien i östblocket på grund av att även det hade en kommunistisk regim, men efter hand som landet intog en allt mer oberoende roll i relationen till Sovjetunionen och dess satellitstater sågs det vanligen som en alliansfri stat.

Östblocket upphörde att existera åren kring 1990, i och med Michail Gorbatjovs tid vid makten och Sovjetunionens sönderfall. Även om de flesta av länderna nu tillämpar marknadsekonomi är beteckningarna de forna öststaterna eller tidigare öststaterna vanliga. Ordet öststat har på vissa håll i framför allt Nordamerika och Västeuropa kvar en negativ klang, som i dag kan syfta på förment lägre levnadsstandard och svagare samhällsinstitutioner och civilt samhälle än i Västeuropa.

Världens regioner
Europa

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.