Teokrati

Teokrati betyder "Gudsvälde", och är ett statsskick där Gudomen anses inneha den högsta makten och där den eller de styrande har sin makt från denne eller är dennes ställföreträdare.

Teokrati används således även som synonym till hierokrati, de statsskick där den yttersta politiska makten ligger hos prästerna genom att dessa fungerar som ställföreträdare för Gud (eller dylikt) och inte på något sätt svarar inför folket. Påven och den katolska kyrkan hade av och till en sådan makt i Europa under medeltiden. Prästerna kan även kontrollera domstolarna. I sådana fall utgår lagstiftningen från religionen ifråga och tolkningen av de heliga skrifterna har stort inflytande vid rättskipning. Exempel på detta är Iran efter den islamiska revolutionen 1979.

Det finns ett antal rörelser som har teokrati som slutmål. Enligt exempelvis kristna föreställningar ska ett Gudsvälde upprättas genom Jesu återkomst.[1] Vissa tolkningar av de kristna lärorna ett teokratiskt ideal, Jehovas Vittnen är ett exempel på detta. Även en del kristna räknar enligt Uppenbarelseboken med att en värld direkt styrd av Jesus kommer att upprättas (beror på tolkning av bokens texter). Jean Calvin sökte införa teokrati i Genève i mitten av 1500-talet. Rastafarianerna menar i regel att när konflikterna i Afrika upphört och endräkt och fred råder på denna kontinent kommer ett heligt rike under Jah att upprättas för alla afrikaner. Bahá'íernas människosyn innebär en tro på att en enad värld kommer att ge upphov till ett paradisiskt världssamhälle under Gud utan att han för den skull stiger ned på jorden. En anhängare kallas teokrat.

Se även

Referenser

  1. ^ Ewald, S. med flera (1996) Religionslexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum.
-krati

Det svenska efterledet -krati betyder form av regering eller styre. Ordet härrör sig från grekiskans kratein, "styra, härska".

Ord med det här efterledet är bland andra:

Aristokrati

Bördsaristokrati

Autokrati

Byråkrati

Demokrati

Socialdemokrati

Folkdemokrati

Gerontokrati

Hierokrati

Kakistokrati

Kleptokrati

Meritokrati

Militärdiktatur

Nekrokrati

Oklokrati

Plutokrati

Polyarki

Pornokrati

Teknokrati

Teokrati

Timokrati

Xenokrati

Caesareopapism

Caesareopapism (av caesar och papa, "påve"), begrepp som präglats på 1700-talet och betecknar föreningen av den högsta kyrkliga och världsliga makten hos den världslige härskaren. Uttrycket används särskilt om förhållandena i det bysantinska riket och i Ryssland under tsarväldet.

Demokrati

Demokrati är ett statsvetenskapligt begrepp som syftar på några besläktade former av styrelseskick där den politiska makten i (oftast) en stat utgår från dess medborgare via allmänna och fria val, oftast av förtroendevalda representanter till dess parlament (representativ demokrati).

Sedan åren kring 1990 är demokrati det styrelseskick som de flesta länder uppger sig ha, även om det ibland är högst tveksamt att landet skulle vara demokratiskt, bland annat baserat på brister i landets valsystem, vilka människor som har givits rösträtt, vilka som är valbara, samt graden av instabilitet vad gäller den yttersta makten. Den marxistiska filosofin definierade ekonomisk demokrati som viktigare än politisk demokrati.

Exempel på andra styrelseskick än demokrati är monarki, envälde, autokrati, aristokrati och hierokrati (präststyre, som slentrianmässigt brukar kallas teokrati, trots att det betyder "gudsvälde"). Monarkier kan vara demokratiska om monarken saknar politisk makt, vilken i stället finns hos parlament, regering och domstolar.

Som politisk filosofi bygger demokrati på att alla medborgare har en serie fri- och rättigheter, de demokratiska fri- och rättigheterna. Det finns flera varianter av demokrati, med olika nivå på representativitet och frihet för medborgarna, till exempel direktdemokrati och representativ demokrati.

De flesta demokratiska nationer har grundlagar för att förhindra att den politiska makten blir snedfördelad, till exempel genom att makten är delad mellan den verkställande makten, den lagstiftande makten och den dömande makten. Återkommande kritiska poänger är majoritetsförtryck, att medborgarna inte har tid att sätta sig in i alla frågor, och att de politiska partierna ägnar mer tid åt röstfiske än åt att styra. Intressekonfliktsfrågan är också vanlig.

Den moderna demokratin uppstod i västvärlden på 1700- och 1800-talen med Frankrike och USA som tidiga exempel. Under 1900-talet spred den sig över världen till Latinamerika, forna kolonier och före detta socialistländer.

Även om begreppet demokrati oftast används i kontexten av politiska stater används det också inom privata organisationer, då ofta med hänsyftning på att alla närvarande har rösträtt. I det sammanhanget kontrasteras demokrati ibland mot chefsstyre eller expertstyre.

Divara van Haarlem

Divara van Haarlem även känd som Dieuwertje Brouwersdr., född i Haarlem 1511, död i Münster 7 juli 1535, holländsk anabaptist; genom sitt giftermål med Jan van Leiden drottning av Münster under anabaptisternas regim.

Hon kom från Haarlem, där hennes far var bryggare, och inledde 1533 en "andlig gemenskap" med anabaptisten Jan Matthijsz. van Haarlem, som hon följde till Münster. Gift år 1535 med profeten Jan van Leiden, som hade grundat en teokrati i staden och utnämnt sig till kung. Leiden införde månggifte för män och hade sexton bihustrur, bland dem Elisabeth Wandscherer, men Divara utsågs till främsta hustru och fick titeln drottning, gyllene kläder, guldhalsband och en gyllene krona och en privat bostad med eget hov. 13 oktober 1534 ledde hon distributionen av brödet och vinet vid en offentlig nattvard för 2.000-6.000 personer som hölls på stadens torg. Då staden intogs av de belägrande tillfångatogs hon och halshöggs tillsammans med fyra andra kvinnor.

José Saramago och Azio Corghi skapade 1993 operan Divara - Wasser und Blut baserad på hennes liv.

Elisabeth Wandscherer

Elisabeth Wandscherer död 12 juni 1535 i Münster, holländsk anabaptist. Gift med Jan van Leiden.

Hon bodde i Münster i Tyskland då denna stad år 1534 regerades som en teokrati av radikala anbaptister ledda av hennes granne Jan van Leiden, vilken hade utnämnt sig själv till kung. Då Leiden i juli 1534 införde månggifte för män, valde han ut henne som en av sina 16 hustrur. Då svält utbröt 1535 förklarade hon öppet att det inte kunde vara Guds vilja att allmänheten skulle svälta medan kungen och hans hov levde i överflöd. I januari gav hon tillbaka de smycken hon fått av Leiden och bad honom om tillstånd att lämna staden. Jan van Leiden vägrade.

Den 12 juni 1535 avrättades hon med halshuggning, omgiven av psalmsjungande kvinnor.

Hennes öde användes flitigt av den tidens antianabaptistpropaganda.

FLN

FLN (Front de libération nationale, eller Nationella befrielsefronten) är ett parti i Algeriet. Det bildades 1 november 1954 som en gerilla- och frihetsrörelse för landets självständighet, som uppnåddes 1962.

Organisationen var den dominerande organisationen som kämpade för Algeriets frihet från den franska kolonialismen. Strategin var från första början att genomdriva självständigheten genom väpnat motstånd, eftersom man ansåg att tidigare partier och rörelser misslyckats med fredliga försök att övertyga Frankrike om algeriernas rättigheter. FLN:s existens meddelades samtidigt som man inledde det väpnade upproret för självständighet 1 november 1954, och gruppen växte därefter snabbt i storlek och styrka, allt eftersom andra nationalistiska organisationer (partier, intellektuella, muslimska ledare och lokala grupper) anslöt sig eller röjdes ur vägen.

FLN:s väpnade gren, ALN (nationella befrielsearmén), bedrev dels klassiskt gerillakrig i de algeriska bergen, men utförde också attentat mot både soldater och civila europeiska bosättare i de större städerna. Förutom i Algeriet hade FLN också ett starkt fäste i exil i den algeriska diasporan i Frankrike, där man kämpade om inflytande med rivaliserande nationalistgrupper ("kafékrigen"), samt i de självständiga arabiska staterna, som stödde Algeriets befrielsekrig (i synnerhet Egypten, Marocko och Tunisien).

Den väpnade konflikten i Algeriet pågick tills mars 1962 då Frankrike skrev på ett fredsavtal med FLN, den så kallade Evianfreden. Minst 350 000 människor tros ha dödats under det åtta år långa kriget, varav det överväldigande flertalet var algerier; FLN själva anger antalet "martyrer" till 1,5 miljoner. I juli samma år accepterades fredsfördraget genom en folkomröstning i Algeriet, med stor majoritet, och Frankrike lämnade landet.

Efter frigörelsen ombildade FLN Algeriet till en enpartistat med sig själva som styrade parti. Ahmed Ben Bella blev landets första president. I praktiken kom dock staten att regeras med partiet som kuliss av olika militära intressegrupperingar. Flerpartisystem infördes i en serie reformer efter att landet drabbats av en politisk och ekonomisk kris fr.o.m. 1988, varefter Algeriet dock drabbades av inbördeskrig. Efter flera år i opposition är FLN idag ett regeringsparti i koalition med andra. President Abdelaziz Bouteflika, som deltog i självständighetskriget på 1950-talet, är hedersmedlem av FLN.

Partiet är nationalistiskt och har varit starkt engagerat för solidaritet med andra arabiska länder, bl.a. Palestina och Västsahara. Det har socialistiskt färgade idéer om ekonomi och samhälle, utan att därför vara, eller ha varit, marxistiskt. Snarare har ett slags nationalistisk populism, anpassad till rådande värderingar, varit det huvudsakliga kännemärket för partiets politik. Det förordar en viss islamisk prägel på staten, som dock i huvudsak ska vara sekulär, och man är motståndare till de s.k. islamistiska rörelser som vill att Algeriet ska bli en muslimsk teokrati.

Gisslankrisen i Iran

Gisslankrisen i Iran var en diplomatisk kris mellan Iran och USA där 52 amerikanska diplomater hölls som gisslan i 444 dagar mellan den 4 november 1979 och den 20 januari 1981, efter att en grupp islamistiska studenter hade tagit över USA:s ambassad i Teheran i sitt stöd för den iranska revolutionen.Krisen har beskrivits som en förveckling av "hämndbegär och gemensamt oförstånd". I Iran sågs händelsen av många som ett slag mot USA och mot USA:s influenser i Iran, som USA:s försök att motarbeta den iranska revolutionen, och USA:s långvariga stöd för den just störtade Shahen av Iran, Mohammad Reza Pahlavi. Shahens makt hade återställts i en CIA-stödd statskupp 1953 där en folkvald regering under premiärminister Mohammad Mosaddeq störtades.

I USA sågs gisslantagandet som ett brott mot den internationella rätten som ger diplomatisk immunitet och diplomatiska beskickningar suveränitet i värdlandets område.Efter att förhandlingarna brutit samman gjorde amerikansk militär ett misslyckat försök att befria gisslan i Operation Eagle Claw den 24 april 1980, vilken resulterade i att en helikopter RH-53D och två C-130 transportplan havererade och åtta amerikanska militärer och en civil iranier dog. Krisen slutade då Alger-avtalet slöts i Algeriet den 19 januari 1981. Gisslan släpptes formellt fritt dagen därpå, bara några minuter efter att Ronald Reagan tillträdde som USA:s president.

I USA ansågs många politiska analytiker att krisen var huvudorsaken till att Jimmy Carter förlorade presidentvalet i USA 1980, och beskrev det som en "väsentlig episod" i de amerikansk-iranska relationerna. I Iran stärkte krisen prestigen hos Ayatollah Khomeini och den politiska makten hos dem som stödde teokrati och gisslantagandet. Krisen innebar också starten på amerikanska åtgärder och sanktioner, som syftade på att försvaga de ekonomiska banden mellan Iran och USA. Sanktionerna blockerade all egendom inom USA:s rättsskipning som ägdes av Irans centralbank och regering.

Guelfer

Guelfer var det påvetrogna och kejsarfientliga partiet i högmedeltidens Italien. Guelfernas motståndare var ghibellinerna.

Benämningen betecknade ursprungligen anhängarna till Huset Welf i de tyska inbördesstriderna under 1100- och 1200-talen, medan deras motståndare ghibellinerna stödde huset Hohenstaufen. Sedan dessa partibeckningar lämnat Tyskland och överförts till Italien, blev guelfer beteckningar på påvedömets anhängare. Inom de italienska städerna representerade guelferna den demokratiska riktningen.Striderna mellan guelfer och ghibelliner var som värst i trakterna runt Florens, där flera strider ägde rum mellan 1218 och 1250. Guelferna drevs i exil 1249, men lyckades ta makten i Florens 1266 och då driva ghibellinerna i exil, vilket medförde att de försvann som politisk fraktion. Guelferna drabbades senare av inre splittringar varför två fraktioner bildades på 1290-talet, de vita och de svarta guelferna. De vita guelferna, ledda av Guido Cavalcanti, utgjordes främst av rikare borgare och närmade sig ghibellinerna i åsikter. De stödde lagstiftning som syftade till att begränsa de adliga familjernas politiska inflytande. Bland de vita guelferna fanns även Dante Alighieri. De svarta guelferna utgjordes främst av högadel, som motsatte sig denna lagstiftning och ville skapa en teokrati, och därmed krossa den tysk-romerska kejsarens makt. De svarta guelferna kom till makten i Florens 1300 med hjälp av Karl av Valois och påven, varför de vita guelferna tvingades fly eller landsförvisades.

Hierokrati

Hierokrati är ett statsskick där ett prästvälde råder. Hierokrati har förekommit i exempelvis det gamla Egypten, Israel, hos inkafolket, mayaindianerna och andra högkulturer i Centralamerika (inklusive Mexiko) och i Tibet, samt är sedan revolutionen 1979 det rådande statsskicket i Iran. Ett liknande begrepp för samma företeelse är Hagiarki

Hierokrati används ibland synonymt med teokrati, som dock betyder gudsvälde vilket är något annat än prästvälde.Tibet var före den kinesiska invasionen 1950 en lamabuddhistisk hierokrati. Efter den islamiska revolutionen 1979 styrs Iran av ett råd av höga mullor och ayatollor som är överordnat de folkvalda politikerna. Även Vatikanstaten (Heliga stolen) betraktas som en hierokrati i och med att den styrs av påven i väntan på Jesu återkomst. Ett annat typiskt exempel är Afghanistan under Talibanerna. Även Spanien under Francos fascistiska diktatur hade drag av hierokrati.

Hierokrati har genom historien ofta uppträtt tillsammans med monarki. I det gamla Egypten och i Inkariket betraktades monarken (farao, inkakonungen) under perioder som prästkonung. I det kristnade Europa pågick under medeltiden en maktkamp mellan konungarna och påven i Rom, som kunde bannlysa en konung. Under medeltiden hade första ståndet tidvis mer att säga till om än adeln, särskilt som det var ärkebiskopen eller någon annan representant för den katolska kyrkan som krönte konungen.

Statsreligion innebär att staten gett en religion en officiellt erkänd och privilegierad särställning. När statsmakten smälter samman med religionen uppstår en hierokrati. I moderna demokratier råder i regel religionsfrihet, och om en statsreligion finns kvar är denna en rest från det förflutna utan någon som helst makt över människor eller inflytande i det politiska systemet.

Islamisk republik

Islamisk republik är det officiella namnet på vissa av de stater där statsskicket är republik och majoriteten av befolkningen muslimer. Några exempel är Iran, vars officiella namn är Islamiska republiken Iran, och Pakistan, vars officiella namn är Islamiska republiken Pakistan. Flera andra stater kallar sig "islamska republiker" men religionen spelar där inte riktigt lika stor roll som i det teokratiska Iran där de muslimska prästerskapet i realiteten styr landet.

James Buchanan

James Buchanan, född 23 april 1791 nära Mercersburg, Pennsylvania, död 1 juni 1868 i Lancaster, Pennsylvania, amerikansk jurist och politiker (demokrat), utrikesminister 1845–1849, ambassadör i Storbritannien 1853–1857, USA:s president 1857–1861. Han var den siste presidenten i USA som var född på 1700-talet.

Buchanan blev 1812 advokat i sin födelsestat Pennsylvania, och 1820 medlem av representanthuset. 1831 var han amerikanskt sändebud i Ryssland, och var 1834-1845 medlem av senaten, där han tillhörde det demokratiska partiet. 1844 nämndes han som presidentkandidat men drog tillbaka sin kandidatur och blev i stället 1845 president James K. Polks utrikesminister. Buchanan visade sig vara ett effektivt redskap i Polks erövringspolitik mot Mexiko. Han ledde även förhandlingarna med Storbritannien som ledde till Oregonfrågans lösning. Buchanan var även kandidat i presidentvalet 1852, men det var först i valet 1856 han lyckades bli vald till president.

Han hade planer på att fortsätta Polks expansionspolitik, och underhandlade med Spanien om ett köp av Kuba, ville ockupera ytterligare delar av Mexiko och förde en aggressiv politik mot det södra grannlandet.

Buchanan förde även 1857-58 ett krig mot mormonerna, som upprättat en självständig teokrati i Utah.

Hans förhållningssätt gentemot sydstaterna, som under hans ämbetstid som president, allt tydligare förberedde ett utträde ur unionen har kritiserats för flathet. Andra har dock påpekat hans begränsade maktbefogenheter. Buchanan utgav 1866 en försvarsskrift för sin politik - Mr B:s administration on the eve of the rebelion (1866). Under Abraham Lincolns tid som president stödde han helt dennes politik.

Buchanan var ungkarl hela sitt liv, den hittills ende bland USA:s presidenter. Som värdinna i Vita huset fungerade systerdottern Harriet Lane. Under 16 års tid levde han dock tillsammans med William Rufus DeVane King, som även han var ungkarl livet ut. Samtida rykten gjorde gällande att de två hade ett förhållande, men detta är fortfarande omstritt. Deras efterlevande förstörde det mesta av deras korrespondens, vilket av vissa har tolkats som bevis på att ryktena var sanna. Bandet till King gör dock att han av flera historiker ses som USA:s förste homosexuelle president.

Johannes Canuti Lenaeus

Johannes Canuti Lenaeus, född 29 november 1573 i Lena, död 23 april 1669 i Uppsala, var en svensk professor och ärkebiskop.

Johannes Canuti Lenaeus var son till Canutus Petri Gestricius och Margareta Persdotter. Fadern var hovpredikant hos Erik XIV samt kyrkoherde i Länna församling, och var bördig från Ovansjö. Modern kom från Stockholm.

Efter studier vid Uppsala universitet, Wittenberg och Helmstedt blev Lenaeus 1604 professor i logik i Uppsala och cirka 1610 professor i grekiska och hebreiska vid samma universitet. 1613 var han vikarierande prorektor och samma år utsågs han till professor i teologi. 1638 utnämndes han till förste teologie professor och domprost i Uppsala. Under tiden han var professor hade han och hustrun Catharina Kenicia pfalzgreven Carl Gustaf (sedermera kung Karl X Gustav) inneboende hos sig. Prinsens föräldrar var av brev att döma mycket måna om att han skulle tala latin flytande och uppmanade Lenaeus och Kenicia att även under måltiderna samtala på latin.

Lenaeus var en mycket berömd teolog. Han var tillsammans med Johannes Rudbeckius, och till skillnad från flera av sina föregångare, aristoteliker, och motståndare till såväl ramismen som statlig kontroll över kyrkan. En av hans uppskattade läroböcker, Logica peripatetica från 1633, är skriven utifrån hans övertygelse att logiken är användbar inom teologin. De Veritate et Excellentia Christianae Religionis, Brevis informatio från 1638 är hans mest välkända arbete; det har blivit översatt till flera språk och blivit omtryckt i flera utgåvor.

När Lenaeus utnämndes till ärkebiskop 1647 avskildes Medelpad, Ångermanland, Väster- och Norrbotten samt Jämtland från ärkestiftet. I egenskap av ärkebiskop krönte han drottning Kristina samt Karl X Gustav med drottning, döpte Karl XI och begravde drottning Maria Eleonora.

Karl X Gustav hade ett gott öga till Lenaeus, trots att den senare stred mot ett ökande kungligt och aristokratiskt välde över kyrkan och marken, och kämpade för en mosaisk konstitutionell teokrati. Hans avhandling "De jure Regio" 1633–1647 väckte missnöje hos drottning Kristina, men ansågs vara ett mästerverk av de ofrälse, prästerliga lärde. Lenaeus var en av krafterna bakom 1658 års kyrkolag.

Lenaeus gifte sig 1612 med ärkebiskop Petrus Kenicius dotter Catharina Kenicia som tillhörde Bureätten. Hans barn adlades på namnet Clo 1658 på nr 653, men ätten dog ut på svärdssidan redan 1700. Hans systersons sonson Knut Nilsson Lenaeus blev en känd folklivsforskare.

Anna Lenaeus Clo, gift med Carolus Lithman, barnen adlade Lithman

Jakob Lenaeus Clo, underståthållare

Margareta Lenaeus Clo, gift med Ericus Brunnius, barnen adlade Rosenmarck

Barbara Lenaea Clo, gift med Emund Gripenhielm, ursprungligen Figrelius

Petrus Lenaeus Clo

Kristina Lenaeus Clo, gift 1. med Abraham Cronström, ursprungligen Kock, 2. med Peter Trotzig, adlad Trotzenfelt

Mahdistupproret

Mahdistupproret var namnet på en islamiskt religiös och politisk rörelse i Sudan under Muhammed Ahmed al-Mahdi, från omkring 1881 till 1899. Rörelsen strävade efter att bryta loss Sudan från Egypten, avskaffa det då växande västerländska inflytandet och upprätta en islamisk teokrati. Under ett och ett halvt decennium kontrollerade mahdistregimen, Mahdiyah, hela Sudan.

Medeltidens filosofi

Medeltidens filosofi är den medeltida epoken i filosofins historia, och börjar med Romarrikets fall och slutar med renässansens födelse.

Medeltidens filosofi utmärks av en nyplatonsk strömning, i Plotinos efterföljd, av auktoritär aristotelism, och en platonsk realism. Skolastiken är den strömning som är mest framträdande i västerlandet, och under inflytande av detta pågick universaliestriden som fick konsekvenser, bland annat för epistemologin och vetenskapsteorin. Inom rätts- och politisk filosofi var den primära frågan om huruvida en teokrati eller en monarki var det rätta styrelseskicket.

Menothprotektoratet

Menothprotektoratet är en teokrati i den fiktiva världen Iron Kingdoms skapad av spelföretaget Privateer Press. Protektorarets invånare dyrkar skapelseguden Menoth och anser att övriga religioner i världen bör komma i andra hand. För att påtvinga sin övertygning på andra folk för de korståg i syfte att återuppliva de prästerskapsherravälde som rådde i forntida dagar.

Mohammad Iqbal

Sir Mohammed Iqbal (urdu/persiska: محمد اقبال, hindi: मुहम्मद इक़बाल), född 9 november 1877 i Sialkot, Punjab, död 21 april 1938 i Lahore, pakistansk, muslimsk filosof, politiker och poet. Han skrev flera verk om religiös och politisk filosofi, från ett muslimskt perspektiv. Iqbal brukar därför betraktas som Pakistans nationalskald, bland annat eftersom han inspirerade skapandet av denna stat, och hans födelsedag är allmän helgdag i Pakistan. Han skrev sina dikter på persiska och urdu. Han adlades av den brittiska staten 1922.

Monarki

Monarki (från grekiska monos, ”en”, och archein, ”att härska”) är ett statsskick där statschefen är en monark. Det har tidigare i historien ofta funnits valmonarkier, men i nutida monarkier går tronen nästan alltid i arv inom en och samma ätt. Något som skiljer en monarki från en republik är att i en monarki är monarken oftast statschef på livstid, och i en republik är statschefen normalt vald för en viss ämbetsperiod. Det finns idag 29 monarkier i världen.

Monarkin har olika namn beroende på vilken titel statschefen har: är det en kung eller drottning kallas den kungadöme, är det en hertig eller hertiginna kallas den hertigdöme, är det en furste eller furstinna kallas den furstendöme, är det en kejsare eller kejsarinna kallas den kejsardöme, är det en påve kallas den påvedöme, är det en sultan kallas den sultanat och är det en emir kallas den emirat.

Statsreligion

Statsreligion kallas en religion som av en stat givits en officiellt erkänd särställning, ofta (men inte nödvändigtvis) kombinerad med särskilda privilegier eller särskild maktutövning från statens sida. I de mest påtagliga fallen smälter statsmakten samman med religionen och bildar en hierokrati. I en modern demokrati är däremot statsreligionen ofta bara statsreligion till namnet, och lagstiftning om religionsfrihet finns. En stat kan också vara helt sekulär och inte särbehandla någon specifik religion.

Statsskick

Statsskick är det sätt var med en suverän stat organiseras. Den klassiska indelningen av statsskick utgår ifrån hur statschefen tillsätts: monarki om ämbetet är ärftligt (till exempel Sverige), republik om ämbetet tillsätts av en valmanskår (till exempel Finland).

Ett annat sätt att definiera statsskick är utifrån förhållandet mellan den verkställande makten och den lagstiftande församlingen. Det finns tre huvudvarianter, vare sig det är monarki eller republik: presidentialism, semipresidentialism eller parlamentarism.

En monarki kan vara absolut eller kombinerad med demokrati, konstitutionell. Även andra system finns, exempelvis teokrati (till exempel Iran och Vatikanstaten).

En viktigare uppdelning är den mellan demokratier – där den offentliga makten utgår från folket genom allmänna och fria val – och diktaturer – där all makt utgår från en individ. Det finns en ideologisk spänning i epiteten i fråga. Kommunistiska stater har i allmänhet betraktats som diktaturer i västvärlden, men själva beskrivit sig som demokratiska (till exempel Tyska demokratiska republiken, Demokratiska folkrepubliken Korea), medan kapitalism är diktatur ur en kommunists synvinkel.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.