Talmud bavli

Talmud Bavli, den hebreiska förkortningen av den babyloniska Talmud. Författades av rabbiner i Babylonien, nuvarande Irak. Det är Talmud Bavli som idag studeras och är normgivande inom judendomen, till skillnad från den jerusalemitiska Talmud som i jämförelse är ofullständig.

Belial

Belial (בְלִיַּעַל bĕli-yaal) eller Beliar (”ondska”, ”fördärv”) är en term som förekommer i Gamla Testamentet, exempelvis i Femte Moseboken 13:14 (”ondsinta män”). I svenska bibelöversättningar förekommer termen endast i Nya Testamentet, i Andra Korintierbrevet 6:15 (”Beliar”). I Qumranskrifterna framställs Belial som Guds fiende. Belial försöker locka människorna till avfall och bli fientliga mot Gud.

Onkelos arameiska översättning tolkar ordet som ungefär "laglöshet". Talmud Bavli (Sanhedrin 111b) delar upp ordet i "bli" (utan) "ol" (ok). Det tolkas alltså som syftande på människor utan moral. I betydligt senare mystiska skrifter har ordet kommit att symbolisera ondska. Det finns även exempel från katolsk exorcism där ordet står för en ond ande. Inom reformjudendomen försökte bibelforskare vid slutet av 1800-talet koppla ordet till den babyloniska gudinnan Belili. Inom traditionell, ortodox judendom saknar begreppet i dag betydelse.

Fredrik Fehr

Fredrik August Fehr, född den 25 april 1849, död den 14 maj 1895, var en svensk teolog och präst. Han var bror till Isak Fehr och far till Ragnar och Martin Fehr.

Judendomens historia

Judendomens historia är historien om judendomen- deras tro och kultur och innefattar enligt traditionen en tid på drygt 4 000 år. Särskilt för den äldre tiden saknas arkeologiska lämningar eller oberoende urkunder som kan bekräfta uppgifterna i Gamla testamentet, vilka ifrågasätts av många arkeologer och historiker.

Judarnas historia är centrerad i området omkring det som nu utgör staten Israel. Judarna befann sig ofta i krig med sina grannländer, vilket kom att prägla deras historia. Under den romerska perioden skingrades judarna och spreds över världen i den så kallade diasporan. Judendomen överlevde, men förföljelser som kulminerade i Förintelsen väckte tanken om ett nytt nationellt hem. Den moderna staten Israels historia behandlas särskilt i artikeln Israels historia.

Mose

Mose, även Moses, (egyptiska, latin: Moyses; hebreiska: מֹשֶׁה, Moshe, tiberiansk hebreiska Mōšeh; grekiska: Mωϋσῆς i både Septuaginta och Nya testamentet; arabiska: موسىٰ, Mūsa; ge'ez: Musse) är enligt traditionen inom judendomen och kristendomen israeliternas räddare ur träldomen i Egypten och grundläggaren av den israelitiska religionen. Han förekommer som profet inom islam. Huruvida Mose var en historisk person är en omstridd fråga bland forskarna.Mose var en hebreisk religiös ledare, lagstiftare och profet, omnämnd i Gamla testamentet som befriare av Israels folk ur det egyptiska slaveriet och ledare under uttåget ur Egypten. Han beräknas ha levt på 1300- eller 1200-talet f.Kr. och ska enligt traditionen ha nedtecknat Torah, Moseböckerna. På hebreiska kallas han ofta Moshe Rabbeinu (מֹשֶׁה רַבֵּנוּ, bokstavligen "Mose, vår Lärare"). Han är den viktigaste profeten inom judendomen och räknas även som profet inom bland annat kristendomen, islam, bahá'í och rastafari.Enligt Andra Moseboken föddes Mose under israeliternas tid som slavfolk i Egypten under en tid då farao hade beordrat att alla nyfödda hebreiska pojkar skulle dödas, för att folket inte skulle föröka sig mer. För att undvika detta lade Mose mor sitt barn i en korg och satte den i vassen vid Nilens strandkant och lät Moses storasyster sitta kvar för att se efter vad som hände. Faraos dotter gick till floden och upptäckte pojken. Storasystern tog då tillfället i akt och erbjöd faraos dotter att skaffa en amma. På så sätt kom Mose mor att avlönas för att amma sin egen son (2 Mos. kap. 1, 2). Mose adopterades sedan av faraos dotter och växte upp vid det egyptiska hovet. Då han vid ett tillfälle fick se en egyptier slå ihjäl en av hans landsmän dödade Mose egyptiern i vredesmod och blev sedan tvungen att fly till midjaniternas land. Där livnärde han sig som herde och blev bekant med prästen Jetro. Han gifte sig med dennes dotter, Sippora.Efter att de tio plågorna drabbade Egypten ledde Mose de hebreiska slavarna ut ur Egypten, tvärsöver Röda havet. Efter några månader i öknen ingick israeliterna ett förbund med Herren. På toppen av Sinaiberget mottog Mose de tio budorden av Gud. Trots att han sägs ha blivit 120 år gammal fick Mose aldrig komma in i det heliga landet. Han dog strax innan och fick överlåta ledarskapet till Josua.

Talmud

Talmud, (hebreiska för studium, lära) är judarnas stora efterbibliska skriftsamlingar. Storleken varierar med olika utgåvor, men en fritt tillgänglig engelsk översättning från 1918 omfattar 3 225 sidor. Här finns bland annat de skriftlärdas stadgar, lagdiskussioner och skriftutläggningar. Samtliga auktoriteter som åberopas i Talmud levde före år 500 e.Kr.

Talmuds omfång är stort och tar upp flera frågor som kan dyka upp i människors liv: förhållandet till Gud och förhållandet mellan människor. Talmud är näst efter Tanach (den hebreiska bibeln) judendomens viktigaste skrift. Skriften består av Mishna samt kommentaren till denna, Gemara. Det är den viktigaste källan till judisk lag och etik.

Talmud finns i två versioner: dels den jerusalemska Talmud (Jerushalmi), dels den babyloniska Talmud (Bavli) som är mer än tre gånger så omfattande och har kommit att dominera judendomens tradition. De två versionerna utarbetades i Babylon respektive Israel. Oftast räknar man med att den första stora samlingen, den israeliska Talmud, blev färdig under 400-talet e.Kr.

Judendom
Star of David.svg

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.