Stenplanet

En stenplanet, eller en jordlik planet[källa behövs] är en planet som har en fast yta i form av en skorpa av sten. De inre (jordlika) planeterna är Merkurius, Venus, jorden och Mars.[1] Dvärgplaneten Pluto räknas numera inte som en stenplanet, då dess yta sannolikt mest består av is, men den har ändå det gemensamt med stenplaneterna att dess yta är fast.

Uppbyggnaden hos de jordlika planeterna antas vara liknande, nämligen med en fast skorpa, en mantel av flytande materia och längst in en kärna av flytande järn. Karaktäristiskt för dessa planeter är att dess yta är ärrad av nedslagskratrar från meteoritnedslag, men på jorden har dessa spår eroderat. Särskilt Venus och jorden har en aktiv geologi där vulkanutbrott och jordbävningar ständigt förändrar planetens yta.

Terrestrial planet size comparisons
De inre planeterna, Merkurius, Venus, jorden och Mars, skalenligt.

Källor

Fotnoter

  1. ^ Karolin Jonsson (14 januari 2008). ”Merkurius i närbild”. Ny teknik. http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article262700.ece. Läst 16 augusti 2015.

Se även

Corot

För målaren med efternamnet Corot, se Camille Corot.Corot (COnvection, ROtation and planetary Transits) är ett franskt rymdteleskop som skickades upp i omloppsbana runt jorden den 27 december 2006 från Kosmodromen i Bajkonur. Dess uppgift är att leta efter exoplaneter. Dess första upptäckten blev Corot-exo-1b som upptäcktes i maj 2007.

Corot kostade 170 miljoner euro, och är ett samarbete mellan CNES och ESA. Den förväntade livslängden var 30 månader.

Det svarta molnet

Det svarta molnet är en science fiction-roman från 1957 av den brittiske astrofysikern och matematikern Fred Hoyle.

Gasjätte

En gasjätte (även kallad jätteplanet eller gasplanet) är en typ av planet som mestadels består av gasformig eller flytande materia. Gasjättar kan ändå ha en fast kärna, men det finns ingen väldefinierad fasövergång som exempelvis den mellan jordens atmosfär och jordmantel. Mycket tyder på att en fast kärna är nödvändig för att gasjättar ska kunna bildas. I vårt solsystem finns det fyra gasjättar, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Dessa kallas ibland för de yttre planeterna, ett uttryck som omfattade Pluto på den tiden den räknades som planet. Många gasjättar har hittats kring andra stjärnor. Planeter större än 10 jordmassor kallas för jätteplaneter. Är de mindre än 10 jordmassor kallas de ofta för superjordar eller ”Gasdvärgar”.

Objekt tillräckligt stora för att starta fusion (större än 13 Jupitermassor) kallas bruna dvärgar och dessa ligger storleksmässigt mellan de största gasjättarna och de stjärnor med lägst massa. De 13 Jupitermassorna är en tumregel snarare än en exakt vetenskap. Större objekt kommer att bränna det mesta av sitt deuterium och de mindre kommer bara bränna en liten del, och de med 13 Jupitermassor hamnar någonstans emellan. Mängden av deuterium som bränns beror inte bara på massan utan också på planetens sammansättning, speciellt mängden av helium och deuterium.

Ordet gasjätte uppfanns av den brittiske science fiction-författaren James Blish.

Gliese 581 c

Gliese 581 c är en planet i bana kring den röda dvärgstjärnan Gliese 581. Planeten förefaller ligga inom den beboeliga zonen, där yttemperaturen möjliggör att flytande vatten kan finnas. Planeten befinner sig 20,5 ljusår från jorden i stjärnbilden Vågen.

Gliese 832

Gliese 832 är en röd dvärg 16 ljusår från solsystemet. Den är en av de närmaste stjärnorna till solsystemet. Gliese 832 har minst två planeter, en gasjätte av Jupiters storlek 3,53 astronomiska enheter från stjärnan och en sannolik stenplanet med en massa på fem gånger jordens 0,16 astronomiska enheter från stjärnan. Det har föreslagits att det finns en tredje planet, som liknar jorden och har en massa på mellan en och femton gånger jordens.Gliese 832 är sannolikt metallfattig.

Kepler-62e

Kepler-62e, är en exoplanet som ligger i omloppsbana kring stjärnan Kepler-62 i Lyrans stjärnbild. Den upptäcktes den 18 april 2013 med hjälp av Keplerteleskopet. Planeten uppges vara 1,6 gånger så stor som Jorden, och många forskare menar att det är en stenplanet där vatten kan förekomma.

Kepler-62f

Kepler-62f är en superjord exoplanet, som befinner sig 1 200 ljusår från jorden i Lyran. Planeten antas vara en stenplanet; möjligen också en vattenplanet. Den kretsar runt sin stjärna Kepler-62 på 257 dygn i den cirkumstellära beboeliga zonen. Kepler-62f har en stor möjlighet att ha vatten på sin yta. Den kan ha liv och planeten är även på SETI:s lista över planeter som kan ha intelligent liv.

Kolplanet

En kolplanet, också kallad diamantplanet, är en teoretisk typ av stenplanet föreslagen av Marc Kuchner med inre lager av diamant som kan vara flera kilometer tjockt. De diamantrika planeterna kan formas av små partiklar i protoplanetära skivor som hittas runt många stjärnor om de är rika på kol och har lite syre. Denna typ av planet skulle ha utvecklat sig annorlunda jämfört med Jorden, Mars och Venus, de så kallade silikatplaneterna som till största delen är uppbyggda av kisel och syre. Nuvarande teorier säger att kolplaneter har en järnrik kärna likt de kända stenplaneterna. Utanför kärnan finns ett tjockt lager av kiselkarbid och titankarbid och utanför detta ett lager av kol. Kolet skulle vara i form av grafit, möjligen med ett lager av diamanter på botten om planeten är tillräckligt stor för att skapa det nödvändiga trycket.

Planetens yta skulle vara rik på kolväte och kolmonoxid. Jordlikt kolbaserat liv med vatten som lösningsmedel skulle kunna existera på en sådan planet om det finns tillräckligt med vatten, men troligtivis skulle metabolismen få motsatt riktning på grund av den kraftigt reducerande omgivningen. Syrehaltiga föreningar skulle alltså intas som föda för att reagera med den kolrika atmosfären.

Lavaplanet

En lavaplanet är en stenplanet vars yta främst består av lava.

Mars sammansättning

Mars sammansättning omfattar den gren av Mars geologi som beskriver vad planeten Mars består av.

Planet

En planet är en himlakropp som rör sig i en omloppsbana runt en stjärna, har tillräckligt stor massa för att vara nästintill rund, och dominerar sin omgivning. Om massan är så stor att kärnfusion sker, så räknas himlakroppen dock som stjärna och inte planet. Definitionen av vad som ska räknas som planet har varierat under årens lopp, och bestämdes senast 2006. Namnet planet kommer från grekiskans πλανήτης, planētēs, och betyder vandrare eftersom man observerade att planeterna ständigt ändrar sina relativa positioner i förhållande till den övriga stjärnhimlen. Ett annat namn för planeter är därför vandringsstjärnor.

Transitmetoden

Transitmetoden, även kallad fotometriska metoden och passagemetoden, är ett av flera sätt som används för att upptäcka exoplaneter. Hittills har ett antal planeter upptäckts på detta viset. I stora drag går metoden ut på att man observerar en planet som passerar framför den stjärnan som planeten cirkulerar runt. För att man ska se planeten på detta vis krävs att planeten ligger i en sådan bana så den passerar framför stjärnan. Det krävs dessutom att planeten i fråga är såpass stor att den skymmer stjärnan så mycket att teleskop här på jorden kan uppfatta förändringen i ljusstyrka. Om stjärnan dessutom är större än vår egen sol blir det ännu svårare, då det krävs planeter någon gång större än Jupiter för att de ska upptäckas. Rymdforskare räknar med att transitmetoden kommer att ge goda resultat om några år då man sänder upp rymdbaserade teleskop som kan fotografera stora delar av rymden samtidigt. Kepler är ett bevis på detta, då det förkunnades att teleskopet hade över 1000 exoplanets kandidater på listan.

Ökenplanet

En ökenplanet eller torr planet är en hypotetisk typ av stenplanet med väldigt lite vatten. Fenomenet har blivit vanligt inom science fiction med filmen Förbjuden värld från 1956 och Frank Herberts roman Dune från 1965 som tidiga exempel.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.