Stabskapten

Stabskapten var en militär grad i den svenska armén 1750-1833, med tjänsteställning mellan kapten och löjtnant. Stabskaptenen förde befälet över något av de kompanier, som egentligen hade regementschefen (Livkompaniet), överstelöjtnanten (Överstelöjtnantens kompani) eller majoren (Majorens kompani) som chef. Före 1750 kallades motsvarande grad kaptenlöjtnant.

Titeln förekom tidigare även i andra arméer med samma tjänsteställning som i den svenska. Så var det i den franska armén före revolutionen och i den tsarryska armén. Stabskapten är i dag den högsta fackofficersgraden i Bundeswehr. En tysk stabskapten har lön som en major, men tjänsteställning mellan kapten och major.

Albert Orsborn

Albert William Thomas Orsborn, född 4 september 1886, död 4 februari 1967, Frälsningsarméns 6:e general (internationelle ledare) 1946-1954.

Som son till en stabskapten i Frälsningsarmén blev han tidigt anställd som kontorist vid Frälsningsarméns högkvarter i London. Albert Orsborn blev frälsningsofficer 1905 och var bland annat 1933-1936 chefsekreterare i Nya Zeeland och 1936-1940 var han Kommendör i England innan han utnämndes till general. General Orsborns son Howard (* 1917, † 2008) var 1977-80 territoriell ledare för Frälsningsarmén i Sverige.

Orsborn började redan i unga år att skriva poesi och har skrivit omkring 250 sånger varav några finns i Frälsningsarméns sångbok 1990 (FA).

Carl Magnus Hultin

Carl Magnus Hultin, född 1789 i Vimmerby, död 1883 i Linköping, var en svensk militär och skriftställare, gift med Constance Hultin, far till Måns Hultin.

Hultin lämnade Linköpings gymnasium för att gå i krigstjänst och deltog som fänrik vid Östgöta lantvärn i finska kriget. Han förflyttades 1809 till Jönköpings regemente som fänrik utan lön samt bevistade även fälttågen i Tyskland och Norge (1813–14).

Hultin blev 1826 stabskapten och 1828 kompanichef samt erhöll avsked ur krigstjänsten 1842. Han började på gamla dagar nedskriva åtskilliga hågkomster, En gammal knekts minnen (i "Ny illustrerad tidning"; i bokform 1872).

Carl Wilhelm Leijonstedt

Carl Wilhelm Leijonstedt, född 3 november 1725, död 5 november 1782, var en svensk greve och ämbetsman.

Leijonstedt blev volontär vid livgardet 1741, och jaktpage 1747. 1747 utnämndes han till löjtnant vid Nylands dragonregemente, och befordrades till regementskvartersmästare 1752 och blev senare samma år befordrad till stabskapten. 1757 blev han överadjutant hos generallöjtnant Lars Åkerhielm. År 1761 tog han avsked från det militära och sökte sig istället över till ämbetsmannabanan och blev kammarherre samma år. År 1766 fick han hovmarskalks namn. Leijonstedt utnämndes 1779 till vice landshövding i Västerbottens län och blev 1781 ordinarie landshövding där.

Claes Virgin

Claes Ludvig Virgin, född 13 april 1776 på Orreholmen i Skörstorps socken, Västergötland, död 8 september 1850 i Göteborg, var en svensk militär och landshövding.

Claes Virgin blev volontär vid Älvsborgs regemente 1778 och transporterades 1791 till Västmanlands regemente. Han befordrades till fältväbel vid Västmanlands regemente 1792, premiäradjutant 1794, stabslöjtnant 1802, stabskapten 1808 och andre major 1813, överstelöjtnant i armén 1814, förste major vid Västmanlands regemente 1815, samt överste i armén 1823. Claes Virgin var landshövding i Hallands län och ståthållare på Halmstads slott 1824–1844.

Emanuel David Booth-Hellberg

Emanuel David Hellberg, född 8 augusti 1864 i Stockholm, död 5 juni 1909 i Stockholm, var en svensk frälsningsofficer.

I januari 1884 blev han frälst av Frälsningsarmén och i juni samma år började han sin utbildning vid Frälsningsarméns krigsskola och i september blev han utnämnd till kapten.

Han startade 1885 FA:s arbete i Malmö och 1886 i Visby. I Visby blev han och hans medhjälpare, kadetterna August Rosenberg och Erik Esk, dömda till böter eftersom de öveträdde det mötesförbud som då fanns. Då de inte kunde/ville betala böterna så omvandlades straffet till 30 dagars fängelse.

Emanuel Hellberg blev befordrad till stabskapten 1886 och 1888 reste han till England för studier varefter han blev major och chefsekreterare. 1889 utsågs han till informationssekreterare vid Högkvarteret med överstes rang. Emanuel var en flitig psalm- och sångförfattare. På grund av sviktande hälsa lämnade han sin tjänst 1903.

Gift 18 oktober 1894 med William Booths dotter Lucy Booth-Hellberg. Makarna Booth-Hellberg arbetade tillsammans som ledare för Frälsningsarmén i Indien till och med 1896 där Lucy kallades "Ruhani" och Emanuel kallades "Raj-Singh", 2 år senare var de ledare för FA i Frankrike och Schweiz. Parets barn hette Emma, Eva, Lucy, Daniel och Ebba Mary.

Fackofficer

Fackofficer, Offiziere des militärfachlichen Dienstes (OffzMilFD), befälskategori i Bundeswehr motsvarande de tidigare svenska kompaniofficerarna. Denna kategori infördes 1968. Fackofficerare rekryteras från underofficerskåren och kan ha tjänstegraderna fänrik, löjtnant, kapten eller stabskapten.

Fredrik von Köhler

Fredrik von Köhler, född 13 december 1728 och död 25 juli 1810, var en svensk friherre och landshövding.

von Köhler var son till översten friherre Johan Didrik von Köhler och hans hustru Johanna Margareta Ehrenstrahl, vars mor var en Adlersköld. von Köhler blev volontär vid fortifikationen 1743, och fänrik vid garnisonsregementet i Göteborg 1746. Han blev löjtnant vid samma regemente 1750, stabskapten samma år och befordrad till kapten 1756. Han blev sekundmajor 1766, riddare av svärdsorden 1767, och 1768 premiärmajor. 1774 blev von Köhler befordrad till överstelöjtnant och regementschef vid Kalmar regemente. 1788-1790 fungerade han som vice landshövding i Kalmar län. Han befordrades även 1789 till överste, och erhöll slutligen 1797 avsked med generalmajors karaktär. Han avled ogift 1810 på Skramstads boställe i Gamleby socken.

Frälsningsofficer

Frälsningsofficer är ett yrke inom Frälsningsarmén som motsvarar pastor eller präst inom andra samfund.

Under studietiden benämns man som kadett. Utbildningen är tvåårig, exklusive praktiktid och obligatorisk fortbildning.

Tidigare har det funnits flera officersgrader som numera är borttagna såsom provlöjtnant, ensajn, adjutant, stabskapten, seniorkapten, seniormajor, kommendörlöjtnant med flera.

Inom Frälsningsarmén finns det även ett antal Underofficersgrader för de personer som har olika uppdrag i kårena (församlingarna).

till exempel Fanjunkare, olika sergeanter, skattmästare o.s.v. Kvinnliga Frälsningsofficerer vid sociala arbetet kallades för Slumsystrar.

Henrik Gutofsky

Henrik Gutofsky, född 1685 i Litauen, död 1785, var en svensk militär.

Gutofsky tog värvning vid ett svenskt valackregemente 1706 och blev fången efter slaget vid Poltava 1709. Han hjälpte under fångenskapen flera av sina kamrater att rymma och följde sedan själv efter. Vid hemkonsten fick Gutofsky löjtnants titel men blott en obetydlig lön. 1741 erhöll han fänriks indelning, blev 1758 stabskapten, innan han 1760 erhöll avsked. Han levde sedan på ett hemman i Vichtis i Finland av sin pension och att knyta fisknät. Gutofsky har ansetts vara "den siste karolinen".

Hermann von Boyen

Leopold Hermann Ludwig von Boyen, född 20 juni 1771 och död 15 februari 1848, var en tysk militär.

von Boyen blev stabskapten i preussiska armén 1799, överstelöjtnant och avdelningschef i krigsdepartementet 1810. 1812 tog han avsked som överste, men återinträdde i tjänst 1813 och deltog som stabschef vid 3:e armékåren i 1813-14 års fälttåg. Han blev generallöjtnant 1818, general av infanteriet 1840 och generalfältmarskalk 1847. von Boyen var 1807-12 medlem av den militära reorganisationskommissionen och en av Gerhard von Scharnhorsts främsta medhjälpare. Som krigsminister 1814-19 införde han den allmänna värnplikten i Preussen och genomförde lantvärnets organisation. 1819-40 levde von Boyen som privatman men var därefter ännu en period 1841-47 krigsminister. Efter sitt avsked valdes han till guvernör för invalidhuset.

Johan von Rosenheim

Johan von Rosenheim, före 1758 Roselius, född den 4 augusti 1725 i Stockholm, död där den 16 april 1803, var en svensk militär och målare, far till Vilhelm von Rosenheim.

von Rosenheim ingick 1744 vid fortifikationen, men trädde redan året därpå i fransk tjänst och sedan i holländsk, där han blev kapten. År 1750 utnämndes han till major i hessisk tjänst samt blev 1760 regementskvartermästare vid Dalregementet, 1761 stabskapten vid Liewens regemente, 1768 överstelöjtnant i holländsk tjänst, 1770 i svenska armén och 1775 vid Jämtlands regemente, tog avsked med överstes rang 1781.

Han blev sedan vice landshövding i Västernorrlands län och var en tid kavaljer hos hertig Fredrik Adolf. Han adlades 1758 (han hette förut Roselius). von Rosenheim blev 1791 hedersledamot av Akademien för de fria konsterna. Han var lärjunge till Gustaf Lundberg och målade porträtt i pastell, bland dessa Sofie Hagman (Gripsholm; porträttet har gått under Lundbergs namn) och Lorenz Pasch den yngre (1802, Konstakademien).

Kaptenlöjtnant

För likören med samma namn, se Kaptenlöjtnant (likör).Kaptenlöjtnant är en officersgrad som förekommer och förekommit i olika arméer och flottor. Idag är den finländska marinen den enda militära organisation som använder denna grad på svenska språket.

Kasimir Lilius

Karl August Kasimir Lilius, född 30 april 1863 i Tyrvis, död 8 januari 1936 i Hangö, var en finländsk militär och affärsman.

Lilius var son till kyrkoherden Carl Efraim Lilius och Matilda Helena von Knorring. Han tog studentexamen från juridiklinjen vidTavastehus normallyceum, blev kadett 1881 och lämnade armén som stabskapten 1893. Han arbetade därefter som bankchef och affärsman i Viborg och Hangö fram till 1918, då han tog värvning i det självständiga Finlands armé. Lilius var adjutant hos riksföreståndare Gustaf Mannerheim tillsammans med Heikki Kekoni, Akseli Gallen-Kallela och Bertel Rosenbröijer. 1919 blev han stabschef och uppnådde överstelöjtnants grad. Samma år lämnade han armén och återgick till affärsbranschen. Lilius gifte sig 1894 med Vera von Brinckmann (avliden 1920) och var sedan 1923 gift med Ellen Marianne Wikström.

Militära grader i Tsarryssland

Militära grader i Tsarryssland visar den hierarkiska ordningen i den ryska armén före den ryska revolutionen.

Per Eriksson Brahe

Per Brahe, född 1746 i Stockholm, död 1772 i Stralsund, var en svensk greve och officer. Föräldrarna var Erik Brahe och Eva Catharina Sack.

Robert Lagerborg

Robert Olof Lagerborg, född 24 november 1835 i Uleåborg, död 5 november 1882 i Helsingfors, var en finländsk tidningsman.

Han var son till landshövding Robert Wilhelm Lagerborg och Karolina Sofia Margareta Virgin och bror till generalpostdirektör Hjalmar Lagerborg.

Robert Lagerborg genomgick Finska kadettkåren, ingick 1854 i rysk krigstjänst och blev 1856 löjtnant vid finska livgardet. Han blev 1859 lärare vid livgardets undervisningsbataljon och 1860 stabskapten. Men han greps av tidens politiska strömningar och beslöt att ägna sig åt pressen.

Han skrev först i Papperslyktan under signaturen "Rolf". Han tog 1861 avsked ur militärtjänsten och gick in i redaktionen av Helsingfors Dagblad när den grundades. 1865 efterträdde han Edvard Bergh som tidningens huvudredaktör. Lagerborg bidrog starkt att höja den medborgerliga andan i Finland. I frågan om finska språkets ställning höll han en kompromisslinje. Han hade en lekande och behaglig stil, som gjorde sig gällande i synnerhet på det lätta kåseriets samt den historiska och biografiska teckningens områden.

Som representant för den adliga släkten Lagerborg var han en inflytelserik ledamot av ridderskapet och adeln vid lantdagarna 1863-1882.

Siri von Essen

Sigrid Sofia Matilda Elisabet "Siri" von Essen, född 17 augusti 1850 på Jackarby gård i Borgå, död 21 april 1912 i Helsingfors, var en finlandssvensk skådespelerska. Hon var dotter till stabskapten Karl Reinhold von Essen och hans hustru Elisabet Charlotta In de Betou. Siri von Essen är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Thure Drufva

Peter Thure Gerhard Drufva, född 22 januari 1767 Nyborg, Håtuna socken, Uppland, död 6 oktober 1822, var en svensk militär. överste, friherre och landshövding, son till översten Gerhard Störning Drufva och friherrinnan Maria Dorotea von Kochen, gift i Stockholm den 8 juni 1788 med Ulrika Melin, svensk textilkonstnär.

Sin militära bana inledde Thure Drufva, som var brukligt på den tiden, redan som tvååring då han blev utnämnd till förare, en underofficersgrad vid infanteriet, vid Upplands regemente. Som femåring blev han utnämnd till sergeant, vid nio års ålder steg han i de militära graderna till löjtnant och vid sexton år blev han stabskapten.

Under denna tid förbereddes han för sin militära bana genom utbildning, som bedrevs både privat och vid offentliga läroverk, bland annat fick han som stabskapten vid en pensionsförening i Stockholm. Vid arton års ålder befordrades han till kapten med ansvar för ett kompani.

Han kommenderades vid krigsutbrottet 1788 i Gustav III:s ryska krig, till Finland. Här blev han fånge vid Svensksund och fördes till Ryssland som krigsfånge. Under sin tid i Ryssland blev han i sin frånvaro vid den svenska armén utnämnd till major. Vid fredsslutet utväxlades han och blev 1796 utnämnd till överstelöjtnant.

Han deltog vid belägringen vid Stralsund 1806, i det svensk-franska kriget 1805–1810, och deltog i finska kriget 1808. Här uppmärksammades han vid flera drabbningar, speciellt vid slaget vid Oravais. Han befordrades till överste i armén 1809.

Han tog avsked från armén och blev 1814 utnämnd som tillförordnad landshövding i Värmlands län. Han blev 1815 upptagen som friherre och blev 1816 utnämnd till landshövding i Västmanlands län.

Drufva studerade kopparsticksteknik för Jacob Gillberg och har lämnat efter sig några kopparstick med motiv från lantgårdar. Han blev ledamot av Konstakademien 1784.

Han gifte sig 1788 med Ulrika Melin. Paret blev barnlöst och friherreätten Drufva dog ut i och med Thure Drufvas död. Drufva besjungs av Johan Ludvig Runeberg i Fänrik Ståls sägner där han är en av hjältarna vid slaget vid Oravais.

Dikten om Wilhelm von Schwerin i Fänrik Ståls sägner.

William Ridsdel

William Ridsdel, född 30 september 1845, död 1931 i Clapton, kommendör i Frälsningsarmén och territoriell ledare i Sverige 1892–1896.

Ridsdel blev 1873 evangelist i Kristna Missionen och kom då från York, England. När organisationen senare bytte namn till Frälsningsarmén blev han fältofficer och divisionsofficer i England samt sekreterare för arbetet i Skottland. Han var även ledare för Frälsningsarmén i Sydafrika, Norge och Holland.

Gift 1878 med kapten A Davies (död 1890). Omgift 1895 med stabskapten Isabella Mobley (född 11 mars 1858).

Grader i svenska försvaret

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.