Spanska socialistiska arbetarpartiet

Spanska socialistiska arbetarpartiet, förkortat PSOE av Partido Socialista Obrero Español, är ett socialdemokratiskt parti i Spanien grundat 1879. Partiet var det största oppositionspartiet i Spanien sedan Partido Populars maktövertagande i valet 2011; 2018 tillträder man som regeringsparti efter att partiledaren Pedro Sánchez vunnit ett förtroendevotum mot Mariano Rajoys sittande regering.

PSOE är en del av Europeiska socialdemokratiska partiet och är medlemmar i Socialistinternationalen.

PSOE:s regionala partisektioner innehar regeringsmakten i Andalusien och Asturien, och sitter i den regionala regeringen tillsammans med Coalición CanariaKanarieöarna. I övriga autonoma regioner är PSOE största oppositionspartiet, bortsett från Baskien, Kantabrien och Katalonien, där det är det näst största oppositionspartiet.

Spanska socialistiska arbetarpartiet
Partido Socialista Obrero Español
Logotipo del PSOE
FörkortningPSOE
LandSpanien Spanien
GeneralsekreterarePedro Sánchez
Grundat1879
HuvudkontorFerraz, 70. 28008 Madrid
Antal medlemmar460 000
Politisk ideologiSocialdemokrati
Pro-europeisk
Feminism
Ekologism
Politisk positionCenter-vänster
Internationellt samarbetsorganSocialistinternationalen
Europeiskt samarbetsorganEuropeiska socialdemokratiska partiet (PES)
Politisk grupp i EuropaparlamentetS&D-gruppen
Färg(er)Röd och vit
Webbplats
www.psoe.es
Spansk politik
Politiska partier
Val
Premios Goya 2018 - Pedro Sánchez y Begoña Fernández (cropped)
Spaniens nuvarande premiärminister Pedro Sánchez.
EvolucionPSOE
Antal PSOE-ledamöter i parlamentet.

Historia

Pablo Iglesias grundade partiet i Madrid den 2 maj 1879 med syftet att organisera och representera arbetarrörelsens intressen. Partiet hade som mål att uppnå socialism enligt marxismens principer. PSOE ingick i den vänstermajoritet som vann valen till parlamentet i andra spanska republiken 1936. När generalen Francisco Franco tillsammans med högerkrafter ledde statskuppsförsöket mot republiken samma år, och inbördeskriget var ett faktum splittrades partier i tre falanger: en revolutionär marxistisk, en mer centristisk och en reformistisk.

Partiet förbjöds under diktaturen (från och med 1939) och tilläts återuppta sin verksamheter först 1977. År 1979 övergav partiet marxismen och anslöt sig till de andra europeiska socialdemokratiska partierna. Sedan demokratin återinfördes satt partiet i regeringsställning från 1982 till 1996, då den mångårige premiärminister Felipe Gonzalez, under vars styre den spanska demokratin framgångsrikt konsoliderats, tvingades avgå efter en rad skandaler och ersattes av en borgerlig regering under José María Aznar.

I valet 2004 kunde partiet återta makten från det borgerliga Partido Popular och partiledaren José Luis Rodríguez Zapatero blev Spaniens premiärminister. Zapatero regering kunde sitta kvar efter kongressvalet 2008, men efter nyvalet 2011 led PSOE sin största förlust sedan inbördeskriget samtidigt som PP vann en absolut majoritet av platserna i parlamentet.

Under 2010-talet har partiet verkat som största spanska oppositionsparti, under senare år dock alltmer utmanat av de två nya partierna Ciudadanos och Podemos. Sedan 2014 har Pedro Sánchez verkat som partiledare, och 2018 tillträder han som ny spansk premiärminister sedan han vunnit ett förtroendevotum mot Rajoys regering.[1]

Generalsekreterare

Referenser

Noter

  1. ^ ”Pedro Sánchez, nou president del Govern espanyol” (på valencianska). apuntmedia.es. http://www.apuntmedia.es/va/Not%C3%ADcies/Pol%C3%ADtica/Pedro-Sanchez--nou-president-del-Govern-espanyol. Läst 1 juni 2018.

Externa länkar

Convergència Democràtica de Catalunya

Convergència Democràtica de Catalunya (CDC) var ett politiskt parti i Katalonien, Spanien tillhörande Liberala internationalen och Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE). Det beskrev sig själv som liberalt och katalanistiskt. Det bildades den 17 november 1974. Partiet ingick åren 1978–2015 – tillsammans med Unió Democràtica de Catalunya – i partifederationen Convergència i Unió, vilken under senare år dominerade katalansk politik tillsammans med Spanska socialistiska arbetarpartiet.

Europaparlamentsvalet i Spanien 2009

Europaparlamentsvalet i Spanien 2009 ägde rum söndagen den 7 juni 2009. Drygt 35 miljoner personer var röstberättigade i valet om de 50 mandat som Spanien hade tilldelats innan valet. I valet tillämpade landet ett valsystem med partilistor och d’Hondts metod, utan någon spärr för småpartier. Spanien var inte uppdelat i några valkretsar, utan fungerade som en enda valkrets i valet.

I likhet med tidigare spanska Europaparlamentsval dominerade liberalkonservativa Partido Popular och Spanska socialistiska arbetarpartiet valresultatet. Partido Popular gick fram med över en procentenhet, men miste ändå ett mandat på grund av att Spaniens totala antal mandat reducerades i valet. Socialistiska arbetarpartiet miste fyra mandat och över fyra procentenheter av sitt väljarstöd.Förutom de två stora partierna, erhöll även fyra olika valallianser mandat. Coalición por Europa fick i princip samma väljarandel som i valet 2004 och kunde därmed behålla sina två mandat. Vänsteralliansen mellan Enade vänstern och Iniciativa per Catalunya Verds backade något, men kunde också behålla båda sina mandat. Samtidigt vann det nationalliberala Enhet, framsteg och demokrati sitt första mandat i Europaparlamentet. Den gröna alliansen Europa de los Pueblos låg på ungefär samma väljarandel som i valet 2004 och kunde behålla sitt enda mandat. I stora drag var därmed förändringarna små.Inte heller valdeltagandet förändrades nämnvärt. Det minskade med ungefär en kvarts procentenhet till 44,90 procent. Det blev därmed det lägsta valdeltagandet någonsin i ett spanskt Europaparlamentsval.

Euskadiko Ezkerra

Euskadiko Ezkerra (EE) var en baskisk socialistisk organisation. Partiet motsatte sig bland annat Spaniens Nato-medlemskap i folkomröstningen 1986. 1991 slogs en stor del av partiet ihop med Spanska socialistiska arbetarpartiet falang i Baskien. De kvarvarande medlemmarna startade istället Euskal Ezkerra ("Baskisk vänster").

Felipe González

Felipe González, född 5 mars 1942 i Dos Hermanas, en förstad till Sevilla, Andalusien, är en spansk politiker (socialist) och var landets premiärminister 1982–1996, en period som dominerades av stabilitet, tillväxt och en pragmatisk politik. Under hans sexton år vid makten utvecklades Spanien till en stabil demokrati och blev medlem i NATO och nuvarande EU, samtidigt som en rad liberaliseringar och sociala reformer genomfördes. Efter att ha lett socialistpartiet PSOE i två decennier besegrades han av José Maria Aznars Partido Popular 1996 och avgick. Följande år tvingades han avgå som partiordförande för omstridda aktioner i kampen mot baskgerillan ETA under sin tid som premiärminister.

Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet

Denna artikel behandlar den nuvarande politiska gruppen och alla dess föregångare.Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet (S&D-gruppen) är en politisk grupp i Europaparlamentet bestående av 154 ledamöter från socialdemokratiska partier. Gruppen utgörs till största delen av Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) och är den näst största politiska gruppen i Europaparlamentet sedan valet 1999.

I gruppen ingår bland annat ledamöterna från tyska Socialdemokraterna, Spanska socialistiska arbetarpartiet, italienska Demokratiska partiet, franska Socialistiska partiet, brittiska Labour, svenska Socialdemokraterna och finländska Socialdemokraterna. Gruppledare är Iratxe Garcia.

Joaquín Almunia

Joaquín Almunia Amann, född 17 juni 1948 i Bilbao, är en spansk socialdemokratisk politiker och för närvarande EU-kommissionär med ansvar för konkurrensfrågor.

Almunia var chefsekonom på fackförbundet Unión General de Trabajadores 1976-1979 och ledamot i Cortes Generales (parlamentet) för Spanska socialistiska arbetarpartiet (PSOE) 1979-2004. Han var arbetsmarknad- och socialförsäkringsminister 1982-1986 och civilminister 1986-1991 under premiärminister Felipe González. Han efterträdde González som generalsekreterare för socialistpartiet 1997 och var PSOE:s premiärministerkandidat i valet 2000. Efter det dåliga valresultatet avgick han som generalsekreterare och efterträddes av José Luis Rodríguez Zapatero.

Almunia ingick i Prodi-kommissionen med ansvar för ekonomiska och monetära frågor från 26 april 2004 sedan företrädaren Pedro Solbes utnämnts till spansk finansminister. Almunia behöll sin portfölj också sedan Kommissionen Barroso I tillträtt i november samma år. Sedan den 10 februari 2010 är han kommissionär med ansvar för konkurrensfrågor och vice ordförande i Kommissionen Barroso II.

José Luis Rodríguez Zapatero

José Luis Rodríguez Zapatero, född 4 augusti 1960 i Valladolid i Kastilien och León, är en spansk politiker (socialdemokrat), som var ledare för det Spanska socialistiska arbetarpartiet (PSOE) från 2000 till 2012 och som var landets regeringschef mellan 17 april 2004 och 21 december 2011.

Manuel Marín

Manuel Marín González, född 21 oktober 1949 i Ciudad Real, Kastilien-La Mancha, död 4 december 2017 i Madrid, var en spansk politiker som var EU-kommissionär 1986-1999.

Marín var utbildad jurist och var sedan 1974 medlem i Spanska socialistiska arbetarpartiet (PSOE). Han var ledamot av Cortes Generales (parlamentet) underhus, Deputeradekongressen, från 1977 och var framför allt aktiv i utrikesutskottet där han var PSOE:s talesperson. Efter socialisternas valseger 1982 utnämndes Marín till statssekreterare med ansvar för relationerna till Europeiska gemenskapen (EG) och var i denna egenskap chefsförhandlare i Spaniens medlemsförhandlingar med EG.

Den 1 januari 1986 blev Spanien och Portugal medlemmar av EG och Marín och Abel Matutes blev Spaniens första kommissionärer (fram till 2004 hade de fem stora medlemsländerna två kommissionärer). Marín var under sin tid som kommissionär i Jacques Delors tre kommissioner samt i Santer-kommissionen även vice ordförande. I Delors första kommission (1985-1989) ansvarade Marín för sociala frågor, sysselsättning och utbildning och under hans tid på denna post introducerades Erasmusprogrammet, ett utbytesprogrammet för universitetsstudenter. I Delors andra kommission (1989-1993) var han bistånd- och fiskekommissionär och i Delors tredje kommission (1993-1995) samt i kommissionen Santer (1995-1999) var Marín ansvarig för bistånd och externa relationer med Medelhavsländer, Mellanöstern och Latinamerika.

När Santer-kommissionens tvingades avgå i mars 1999 efter en korruptionsskandal utnämndes Marín till ordförande i den interimskommission, Marín-kommissionen, som verkade fram till kommissionen Prodi var på plats i november samma år. Efter tiden som EU-kommissionär återvände Marín till spansk politik, blev 2000 åter invald i deputeradekongressen och var från 2004 kammarens talman.

María Teresa Fernández de la Vega

María Teresa Fernández de la Vega Sanz, född 15 juni 1949 i Valencia, är en spansk politiker. Hon har representerat Spanska socialistiska arbetarpartiet (PSOE) i Deputeradekongressen sedan 1996 och var förste vice regeringschef i regeringen Zapatero 2004-2010. Hon var landets första kvinna på den senare posten. Som minister var hon placerad vid regeringschefens kansli och hade även till uppgift att vara regeringens talesperson.

Hon har en jurisatexamen från Universidad Complutense.

Miguel Ángel Moratinos

Miguel Ángel Moratinos Cuyaubé, född 8 juni 1951 i Madrid, är en spansk jurist, diplomat och politiker.

Moratinos representerar Spanska socialistiska arbetarpartiet. Han var Spaniens utrikesminister i regeringen Zapatero 2004-2010. Han var ordförande i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa under 2007.

Moratinos tjänstgjorde i spanska utrikesministeriet från 1974 och var bland annat ambassadör i Tel Aviv. Åren 1996-2003 var han EU:s höge representant i fredsförhandlingarna om Mellanöstern.

Miquel Iceta

Miquel Iceta, född den 17 augusti 1960 i Barcelona, är en spansk politiker. Han är partisekreterare i Partido de los Socialistas de Cataluña, PSC. Han har varit ledamot i Kataloniens parlament sedan 1999 och första sekreterare i PSC sedan 2014.

Vid 17 års ålder gick han med i Partido Socialista Popular, (PSP), grundat av Enrique Tierno Galván. 1978 gick han med i den Juventud Socialista de Cataluña (katalansk socialistisk ungdom), (JSC), en ungdomsrörelse inom den katalanska delen av Spanska socialistiska arbetarpartiet (PSOE). Samtidigt studerade han kemi och ekonomi vid Barcelonas autonoma universitet (UAB).

Parlamentsvalet i Spanien 2004

Parlamentsvalet i Spanien 2004 hölls den 14 mars 2004, tre dagar efter Bombdåden i Madrid. Spaniens parlament, Cortes Generales, består av ett underhus vid namn Congreso de los Diputados och ett överhus vid namn Senado de España, och valet handlade om dessa 350 respektive 208 platser. På kvällen den 14 mars 2004 kunde Spanska socialistiska arbetarpartiet, lett av José Luis Rodríguez Zapatero, förklara sig vara vinnare.

Parlamentsvalet i Spanien 2008

Parlamentsvalet i Spanien 2008 hölls den 9 mars 2008. Spaniens parlament, Cortes Generales, består av ett underhus vid namn Congreso de los Diputados och ett överhus vid namn Senado de España, och valet handlade om dessa 350 respektive 208 platser. På kvällen den 9 mars kunde Spanska socialistiska arbetarpartiet, lett av José Luis Rodríguez Zapatero, förklara sig vara vinnare.

Partit Socialista Unificat de Catalunya

Partit Socialista Unificat de Catalunya, PSUC, grundades 23 juli 1936 genom att fyra vänstergrupper i Katalonien gick samman. Dessa var den katalanska federationen av Spanska socialistiska arbetarpartiet, Partit Comunista de Catalunya( den katalanska delen av Spanska kommunistpartiet), Unió Socialista de Catalunya och Partit Català Proletari.PSUC spelade en stor roll under den andra spanska republiken och under spanska inbördeskriget, och var det enda partiet i regionen som hade kopplingar till Komintern. Spanska kommunistpartiet var inte organiserat i Katalonien, men man såg PSUC som sin katalanska motsvarighet.

Under Francisco Francos regeringstid var PSUC olagligförklarade men agerade underjordiskt och i exil. PSUC var det största oppositionella partiet i Katalonien och blev ett massparti när Francoregimen föll.

Efter Francos tid har PSUC:s roll successivt minskat. Från 1987 verkade man inom valalliansen Iniciativa per Catalunya, men själva partiet splittrades och upphörde i stort sett med sin verksamhet 1997. Det året lämnade majoriteten av medlemmarna partiet för att bilda det nya partiet Esquerra Unida i Alternativa.

Patxi López

Patxi López (egentligen Francisco Javier López Álvarez), född 4 oktober 1959 i Portugalete, är spansk politiker. Han var 2002 till 2014 ordförande för den baskiska delen av Spanska socialistiska arbetarpartiet; Partido Socialista de Euskadi-Euskadiko Ezkerra (PSE-EE). López var mellan 2009 och 2012 regionpresident för den autonoma regionen Baskien, till en början med stöd av borgerliga Partido Popular men senare i minoritetställning. Efter socialdemokraternas nederlag i det baskiska parlamentsvalet 2012 efterträddes han som regionpresident av Iñigo Urkullu från det Baskiska nationalistpartiet.

2016 tillträdde han som talman i Deputeradekammaren.

Ramón Rubial

Ramón Rubial Cavia, född 28 oktober 1906 i Erandio, död 24 maj 1999 i Bilbao, var en spansk politiker.

Rubial arbetade som svarvare och anslöt sig till fackföreningen Unión General de Trabajadores (UGT) 1920 och två år senare till Spanska socialistiska arbetarpartiet (PSOE).Efter Asturienrevolutionen i oktober 1934 arresterades Rubial och dömdes till fängelse. Han släpptes fri efter folkfrontens valseger i mars 1936. Vid Spanska inbördeskrigets utbrott senare samma år anslöt han sig till de republikanska styrkorna. Han tillfångatogs i februari 1937 och dömdes 1940 till 14 år i fängelse. Under tiden i fängelse fortsatte han att organisera medfångar i det numera underjordiska PSOE. Efter frigivningen 1956 valde han att stanna kvar i Spanien och arbetade för PSOE under kodnamnet "Pablo".

Efter Francos död valdes Rubial 1976 till ordförande för PSOE. Han valdes 1979 in i senaten, i det första demokratiska valet sedan 1936, och valdes om 1982, 1989 och 1993. Han var 1978–1979 ordförande för Baskiens generalförsamling, föregångaren till Baskiens autonoma regionala styre.

Statskuppförsöket i Spanien 1982

Statskuppförsöket i Spanien 1982 (spanska: Conspiración golpista para el 27 de octubre de 1982) var en sammansvärjning, med försök till att avsätta Spaniens regering. Planen avslöjades den 1 oktober 1982, och kuppförsöket var tänkt att genomföras den 27 i samma månad och samma år, dagen före valet.

Kuppförsöket slog hårt mot valkampanjerna, i ett val som blev en framgång för Spanska socialistiska arbetarpartiet.

Trinidad Jiménez

Trinidad Jiménez, född 4 juni 1962 i Málaga, är en spansk politiker som representerar Spanska socialistiska arbetarpartiet (PSOE). Hon var hälso- och socialminister 2009-2010 och Spaniens utrikesminister 2010-2011 i regeringen Zapatero.

Hon har en juristexamen från Universidad Autónoma de Madrid och var statssekreterare på spanska utrikesministeriet 2006-2009. Hon valdes in i Deputeradekongressen, andra kammaren i Cortes Generales, 2008.

Unión General de Trabajadores

Unión General de Trabajadores (UGT, Arbetarnas allmänna fackförening) är en ledande spansk fackföreningsrörelse som traditionellt varit Spanska socialistiska arbetarpartiet (PSOE) närstående.

Politiska partier i Spanien
Regionernas Spanien

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.