Spanska

Spanska (spanska: español), även kastilianska (spanska: castellano), är ett ibero-romanskt språk. Spanskan talas som modersmål av 470 miljoner (2016) människor, varav 90 % i Syd- och Nordamerika. Det är det mest utbredda av de romanska språken. Mexiko är den folkrikaste spanskspråkiga nationen. Spanska är officiellt språk dessutom i Argentina, Bolivia, Chile, Colombia, Costa Rica, Kuba, Dominikanska republiken, Ecuador, Ekvatorialguinea, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua, Panama, Paraguay, Peru, Puerto Rico, Spanien, Uruguay och Venezuela. Spanska behärskas dessutom av ca 15 % av befolkningen i USA.[2]

Spanska
Kastilianska
Español, Castellano
Talas iSpanien Spanien
Argentina Argentina
Bolivia Bolivia
Chile Chile
Colombia Colombia
Costa Rica Costa Rica
Dominikanska republiken Dominikanska republiken
Ecuador Ecuador
Ekvatorialguinea Ekvatorialguinea
El Salvador El Salvador
Guatemala Guatemala
Honduras Honduras
Kuba Kuba
Mexiko Mexiko
Nicaragua Nicaragua
Panama Panama
Paraguay Paraguay
Peru Peru
Puerto Rico Puerto Rico (Del av USA)
Uruguay Uruguay
USA USA
Venezuela Venezuela
RegionMestadels i Västeuropa, Nord- Central- och Sydamerika
Antal talare468 miljoner som modersmål (2015)[1]
StatusVärldsspråk
SpråkfamiljIndoeuropeiska
Officiell status
Officiellt språk iSpanien Spanien
Mexiko Mexiko
Colombia Colombia
Argentina Argentina
Nicaragua Nicaragua
Chile Chile
Venezuela Venezuela
Costa Rica Costa Rica
Kuba Kuba
Peru Peru
Europeiska unionen EU
Samt 13 andra länder
SpråkmyndighetReal Academia Española
Språkkoder
ISO 639-1es
ISO 639-2spa
ISO 639-3spa

Spanska eller kastilianska

Den spanska akademien (Real Academia Española) förespråkar att begreppet español ('spanska') används för språket, medan begreppet kastilianska reserveras för den varietet som uppstod i det historiska kungariket Kastilien och som idag talas i regionen Kastilien.[3] I Spanien används även det senare uttrycket för det spanska språket i förhållande till de officiella regionspråken i landet – galiciska, baskiska och katalanska;[4] språket omskrivs som castellano i 1978 års spanska författning.[5]

Historik

Linguistic map Southwestern Europe-en
Språkhistorisk karta (film) över de sydvästeuropeiska språkens utveckling och utbredning (text på engelska).

Spanskan är ett romanskt språk och har alltså utvecklats ur vulgärlatinet, under inflytande av baskiska och arabiska, i norra delen av Iberiska halvön. Typiskt för utvecklingen av spanskans ljudlära är bland annat lenition (latin: vita, spanska: vida), palatalisering (latin: annus, spanska: año) och diftongeringen (stamförändringar) av ”e/o” från vulgärlatin (latin: terra, spanska: tierra; latin: novus, spanska: nuevo). Liknande fenomen återfinns i de flesta andra romanska språk.

Under reconquistan fördes denna nordliga dialekt söderut, och den är fortfarande ett minoritetsspråk i norra Marocko.

Språket kom till den amerikanska kontinenten, Mikronesien, Guam, Marianerna, Palau och Filippinerna under den spanska koloniseringen med start i början av 1500-talet.

Under 1900-talet nådde spanskan även Ekvatorialguinea och Västsahara.

Geografisk fördelning

Hispanidad
Karta över spanskans utbredning.

Med nästan 100 miljoner talare som både första- och andraspråk har Mexiko den största spansktalande befolkningen i världen. Näst störst är Spanien (46 miljoner), följt av Colombia (44 miljoner), Argentina (39 miljoner) och USA (cirka 30 miljoner).

Spanska är ett officiellt språk i FN, EU och Afrikanska unionen samt 20 länder: Argentina, Bolivia (tillsammans med quechua, aymará och Guaraní), Chile, Colombia, Costa Rica, Kuba, Dominikanska republiken, Ecuador, El Salvador, Ekvatorialguinea (tillsammans med franska), Guatemala, Honduras, Mexiko, Nicaragua, Panama, Paraguay (tillsammans med guaraní), Peru (tillsammans med quechua och aymará), Puerto Rico, Spanien (tillsammans med katalanska, galiciska och baskiska), Uruguay och Venezuela.

Det är ett använt språk i Andorra och Belize, men har i dessa länder inte officiell status. Det talas av stora delar av befolkningen på Gibraltar, men som tillhör Storbritannien och därför har engelska som officiellt språk.

I USA, som inte har något officiellt språk, talas spanska av tre fjärdedelar av de cirka 40 miljoner latinamerikaner som bor i landet. Spanska har dock erkänts som andraspråk i delstaten New Mexico, och är modersmål för befolkningen i Puerto Rico som är i samvälde med USA.

Spanska talas också i Aruba, Kanada, Israel (både standardspanska och ladino, en form av judisk spanska), norra Marocko, Nederländska Antillerna, Trinidad och Tobago, Turkiet (också ladino), Jungfruöarna och Västsahara.

I Brasilien, där nästan hela befolkningen talar portugisiska, är spanska ett tredjespråk (efter engelska) bland studenter och affärsmän.

Filippinerna upphörde spanskan att vara officiellt språk 1973. Enligt en folkräkning 1990 beräknades antalet talare till 2 658, mindre än en promille av befolkningen. Trots att inhemska och engelska räkneord är de mest använda för att räkna pengar, ålder och tid, så används fortfarande det spanska decimalsystemet i hög utsträckning och den filippinska kalendern är en modifierad version av den spanska. Vidare talas det enda existerande spansk-asiatiska kreolspråket av 292 630 filippiner (1990). De flesta av dessa finns på olika delar av ön Mindanao och området söder om Manila på ön Luzon. De flesta inhemska filippinska språken innehåller stora mängder spanska lånord.

Dialekter och varianter

Regionalt finns olika dialekter och varianter i både Spanien och Latinamerika. Den variant av spanska som talas i Latinamerika, såsom argentinsk spanska, karibisk spanska, peruansk spanska och colombiansk spanska, anses komma av den spanska som talas i sydvästra Spanien, främst i Andalusien, Extremadura och på Kanarieöarna.

I Spanien anses ofta den nordkastilianska dialekten vara mall för standarduttalet även om dess svaga användande av pronomen (laísmo) i allmänhet ogillas. Spanska har tre pronomen i andra person singular , usted, och, i vissa delar av Latinamerika, vos. Generellt betraktas och vos som informella och något som används mellan vänner, även om vos i Spanien betraktas som en väldigt ålderdomlig och underdånig form som numera endast används i liturgiska sammanhang. Usted är den universellt formella formen och används för att markera respekt, som när man tilltalar sina föräldrar eller okända människor. I Costa Rica och Colombia används Usted på både formellt och informellt sätt. De latinamerikanska dialekterna samt den kanariska dialekten har endast en form, ustedes, vilket är neutralt i tilltalston, medan den spanska kastilianskan har två: ustedes (formellt) och vosotros (neutralt).

RAE (Real Academia Española) tillsammans med 21 andra språkakademier publicerar grammatikor och stillexikon.

Grammatik

Huvudartikel: Spansk grammatik

Spanskan är ett relativt formrikt språk med två genus, maskulinum och femininum, cirka 50 böjningar per verb, men formfattiga substantiv och pronomen.

Spanskan reducerar i allmänhet personligt pronomen där verbböjningen redan indikerar person, som tengo, "jag har", istället för yo tengo, som betyder likadant.

Syntaxen är generellt SVO (subjekt-verb-objekt), även om variationer är fullt möjliga, och bestämningar står i de flesta fall efter det bestämda.

Ordförråd

Spanskans ordförråd är till 89 % identiskt med portugisiskans, till 85 % med katalanskans, 82 % med italienskans, 76 % med sardiskans, 75 % med franskans, 74 % med rätoromanskans, 71 % med rumänskans.

Fonologi

Spanskans konsonantsystem hade till 1500-talet genomgått en rad viktiga förändringar som särskilde det från andra iberoromanska språk, som portugisiska, valencianska och katalanska. Här följer de viktigaste av dessa.

  • Det initiala /f/ hade förvandlats till ett oftast stumt /h/, som dock finns kvar i stavningen.
  • Den tonande labiodentala frikativan /v/ (som kunde stavas med "u" eller "v") smälte samman med det bilabiala /b/. Egentligen representerar "b" och "v" i skrift samma ljud i de flesta spanska dialekter, utom i vissa delar av Spanien, och då i synnerhet runt Katalonien och Valencia.
  • Den tonande alveolara frikativan /z/ smälte samman med sin tonlösa motsvarighet /s/ och genomgick en smärre stavningsförändring.
  • Den tonande alveolara affrikatan /ʣ/ ("s" i skrift) gick ihop med det tonlösa /ʦ/ ("ç,ce,ci" i skrift), som senare utvecklades till det interdentala (läspande) /θ/. Detta används endast i vissa delar av Spanien, i många dialekter finns endast /s/, exempelvis på Kanarieöarna, i Latinamerika och i Andalusien.
  • Den tonande postalveolara frikativan /ʒ/ ("j,ge,gi" i skrift) smälte ihop med det tonlösa /ʃ/ ("x" som i "Quixote") och blev sen till /ʃ/ och hade kring 1600-talet utvecklats till det moderna velara ljudet /x/ som stavas 'j,ge,gi'.

Medeltidsspanskans konsonantsystem är väl bevarat i ladino, den spanska talad av de sefardiska judar som efter det muslimska rikets fall även de blev förvisade ur Spanien på 1400-talet.

Betoning

Spanskan betonar fonem efter ett system som inte går att förutsäga genom ordet i sig självt och vissa ord kan endast skiljas åt med korrekt betoning. Till exempel betyder camino (med betoning på näst sista stavelsen) ”väg” eller första person singular av verbet caminar (”att gå/vandra”) medan caminó är tredje person singular av samma verb fast i dåtid (indefinido). Eftersom alla spanska stavelser har samma relativa längd är spanskan ett stavelserytmiskt språk, till skillnad från bland annat svenskan, där vikten i rytmen läggs på betonade stavelser.

Skrift

Spanskan använder en lätt modifierad variant av det latinska alfabetet. Vokaler markeras med akut accent (á, é, í, ó, ú) för att markera betoning som inte följer det vanliga mönstret eller för att särskilja ord som stavas lika men har olika uttal; trema används för 'u' (ü) efter 'g' när det ska anges om det blir [gw] eller [gu]; 'n' får ett tilde (ñ) för att indikera en palatalisering. Tidigare ansågs rr vara en egen bokstav, men är numera avskaffat. Ch[6] och ll[7] har ansetts som separata bokstäver sedan 1803, men sedan de spanska språkakademiernas tionde kongress 1994 har man kommit överens att betrakta dem som bokstavskombinationer på begäran från Unesco och andra internationella organisationer, med vissa undantag. Alltså sorteras numera ch inte mellan c och d, som tidigare, utan kommer mellan ce och ci.

Skriven spanska inleder utrops- och frågesatser med tecken som ser ut som uppochnedvända utropstecken respektive frågetecken. Till exempel ¿Qué dices? (”Vad säger du?”), ¡No es verdad! (”Det är inte sant!”). Detta gör att man redan från början av satsen uppfattar dess karaktär.

Betoningen i skrift markerar också betoning enligt tydliga och konsekventa regler. Den naturliga betoningen ligger på sista stavelsen om ordet slutar på alla konsonanter utom "n" eller "s" och på den näst sista stavelsen på ord som slutar med en vokal, "n" eller "s". Betoningen på ord som inte följer dessa regler markeras med akut accent över den betonade vokalen.

En rad homonymer särskiljs med hjälp av accenter, även om många av dessa bara innehåller en stavelse: te (pronomen i andra person, ackusativ) och (”te”, som i dryck); se (reflexivt pronomen i tredje person) och (”jag vet” eller imperativ av ”vara”); como (”som” eller ”jag äter”) och cómo (”hur?”).

Även om en del missförstånd kan uppstå angående samband mellan stavning och uttal – bland annat på grund av stumt "h", de väldigt snarlika "b" och "v", och att spansktalande i södra Spanien och Latinamerika inte skiljer "s" och "z" åt i uttal – är spanskan relativt konsekvent och förutsägbar.

Trots detta har flera försök till stavningsreformer gjorts i Latinamerika, men inga har fått några permanent inverkan. Endast språkakademiernas smärre ändringar är de försök som fått genomslag.

Se även

Referenser

  1. ^ (2015). "El español: una lengua viva - Informe 2015" (spanska) (PDF). Instituto Cervantes.
  2. ^ Nationalencyklopedin: Spanska. Läst 13 mars 2012
  3. ^ ”Español” (på spanska). Real Academia Española. http://buscon.rae.es/dpdI/SrvltConsulta?lema=castellano. Läst 13 mars 2012.
  4. ^ "Todas las lenguas de España". elpais.com. Läst 18 oktober 2015. (spanska)
  5. ^ Mercè Vilarrubias / Juan Claudio de Ramón (2014-12-01): Aitor Santos Moya (2014-011-25): "¿hablas español o hablas castellano? Conoce cuál es tu verdadero idioma". abc.es. Läst 18 oktober 2015. (spanska)
  6. ^ om ch På spanska språkakademin sida
  7. ^ ll

Externa länkar

Wikipedia
Wikipedia har en upplaga på Spanska.
Globe of letters.svg Språkportalen – portalen för språk på svenskspråkiga Wikipedia.
Andalusien

Andalusien (spanska: Andalucía) är en region i södra Spanien. Andalusien är den mest befolkade och näst största av Spaniens sjutton autonoma regioner. Dess huvudstad är Sevilla.

Andalusien gränsar i norr till Extremadura och Castilla-La Mancha, i öst till Murcia och Medelhavet, i väst till Portugal och Atlanten, samt i syd till Medelhavet och Gibraltar.

En av flera hypoteser - varav ingen är bevisad - är att namnet Andalusien kommer av det arabiska namnet "Al Andalus", som refererar till de delar av Iberiska halvön som var under muslimsk överhöghet. En annan hypotes är att namnet härstammar från vandalerna som styrde över stora delar av södra och östra Spanien under folkvandringstiden. Tartessos, huvudstaden i den forna tartessiska civilisationen, låg i Andalusien, och kallades i Bibeln "Tarshish". Andalusiens kultur har påverkats kraftigt av de åtta århundraden som området var under muslimskt styre, vilket upphörde 1492 då de katolska härskarna av Kastilien och Aragonien erövrade Granada.

Spanskan som talas i Latinamerika kommer till stor del från den andalusiska dialekten av spanska, tack vare Sevillas viktiga del som mellanled till Spaniens amerikanska territorium under 1500- och 1600-talen.

Andalusien är känt för sin moriska arkitektur. Kända monument inkluderar Alhambra i Granada, Mezquita i Córdoba och tornen Torre del Oro och Giralda i Sevilla.

Andalusien är också känt för sina fisk- och skaldjursrätter, sina desserter, samt sin världskända sherry.

Den största floden är Guadalquivir (657 km).

Andalusien har sitt eget fotbollslandslag, som dock inte är erkänt av Fifa eller Uefa.

Andalusiens inland är den varmaste regionen i Europa, där Sevilla är Europas i särklass varmaste metropol under sommarmånaderna med ett snitt på 35-36 grader i skuggan.

Antonio José Cavanilles

Antonio José Cavanilles föddes den 16 januari 1745 och dog den 4 maj 1804. Cavanilles var den ledande spanska botanikern under 1700-talet. Han har namngivit många växter i synnerhet oceaniska sådana.

Cavanilles föddes i Valencia i Spanien. Från 1777 till 1781 bodde han i Paris där han var både präst och botaniker. Därifrån flyttade han till Madrid och blev föreståndare för den botaniska trädgården och professor i botanik från 1801-04. Han avled i Madrid 1804.

Han var den förste, som mera utförligt beskrev den pyreneiska halvöns flora, över vilken han utgav ett stort verk, Icones et descriptiones plantarum quae...in Hispania crescunt (6 band, 1791-1801).Auktorsnamnet Cav. kan användas för Antonio José Cavanilles i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipedia-artiklar som länkar till auktorsnamnet.

Biscayabukten

Biscayabukten (spanska: Golfo de Vizcaya eller Mar Cantábrico, franska: Golfe de Gascogne, baskiska: Bizkaiko Golkoa) är en bukt i norra Atlanten. Den ligger i hörnet mellan Frankrike och Spanien, och är namngiven efter den spanska provinsen Vizcaya.

Bukten kan även kallas Spanska sjön.

Francisco Manuel Blanco

Francisco Manuel Blanco, född 1778 i Navianos de Alba, död 1845 i Manila, var en spansk tiggarmunk i Augustinorden och botaniker. Han är författare till Filippinernas första omfattande flora.

Auktorsnamnet Blanco kan användas för Francisco Manuel Blanco i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipedia-artiklar som länkar till auktorsnamnet.

Hipólito Ruiz López

Hipólito Ruiz López, född den 8 augusti 1754 i Belorado, Burgos, död 1816 i Madrid, var en spansk botaniker.

Ruiz López var biträdande föreståndare för botaniska trädgården i Madrid. Han reste i Sydamerika 1779–88 tillsammans med José Antonio Pavón y Jiménez och är mest berömd för ett par stora verk över Perus och Chiles flora (tillsammans med Pavón), Floræ peruvianæ et chilensis prodromus (1794, ny upplaga 1797) och Flora peruviana et chilensis (fyra band, folio, 425 tavlor, 1798–1802).

Auktorsnamnet Ruiz kan användas för Hipólito Ruiz López i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipedia-artiklar som länkar till auktorsnamnet.

José Antonio Pavón y Jiménez

José Antonio Pavón y Jiménez, född 22 april 1754 i Casatejada, Cáceres, död 1840 i Madrid, var en spansk botaniker.

Pavón var följeslagare till Hipólito Ruiz López under hans resor i Peru och Chile 1779–88 och medarbetare i hans stora verk över dessa länders flora.

Auktorsnamnet Pav. kan användas för José Antonio Pavón y Jiménez i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipedia-artiklar som länkar till auktorsnamnet.

José Cuatrecasas

José Cuatrecasas, född den 19 mars 1903 i Camprodon, död den 24 maj 1996 i Washington, D.C., var en spanskamerikansk botaniker. Han fokuserade sin forskning på páramoregionerna i Anderna, särskilt korgblommiga växter och malpigiaväxter. 1950 tilldelades han Guggenheim Fellowship.

Auktorsnamnet Cuatrec. kan användas för José Cuatrecasas i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipedia-artiklar som länkar till auktorsnamnet.

Kastilien-La Mancha

Kastilien-La Mancha (spanska: Castilla-La Mancha) är en autonom region i centrala Spanien. Regionens huvudstad är Toledo.

Regionen omges av Kastilien och Leon, Madrid, Aragonien, Valencia, Murcia, Andalusien och Extremadura.

Den är en av de glesast befolkade regionerna i Spanien. Den södra delen utgörs av den platta högplatån La Mancha.

Kastilien-La Mancha ingick tidigare med provinsen Madrid i Nya Kastilien (Castilla la Nueva), men när systemet med autonoma regioner infördes i Spanien delades den på grund av stora ekonomiska skillnader mellan huvudstaden och de andra provinserna i Nya Kastilien.

Det är i denna region som handlingen i den berömda spanska romanen Don Quixote av Cervantes utspelar sig. Regionen är en symbol för den spanska kulturen med solrosor, väderkvarnar och El Quijote.

Kastilien-La Manchas historia har varit tumultartad. Under Al-Andalus, var regionen centrum för många slag mellan kristna och muslimska styrkor. Dessutom ägde flera slag rum på 1300- och 1400-talet vid unionen mellan Kastiliens krona och Aragonien 1492 under drottning Isabella I och Ferdinand II.

Kastilien-La Mancha är uppdelad i fem provinser som är namngivna efter sina huvudstäder:

Albacete

Ciudad Real

Cuenca

Guadalajara

ToledoÖvriga viktiga städer med över 25 000 invånare är:

Talavera de la Reina, Toledo

Puertollano, Ciudad Real

Tomelloso, Ciudad Real

Hellín, Albacete

Alcázar de San Juan, Ciudad Real

Valdepeñas, Ciudad Real

Villarrobledo, Albacete

Almansa, Albacete

Azuqueca de Henares, Guadalajara

Katalonien

Katalonien (katalanska Catalunya; spanska: Cataluña; aranesiska (occitanska): Catalonha) är en autonom region i nordöstra Spanien med 7,5 miljoner invånare (2016). Katalonien omfattar de fyra provinserna Lleida, Tarragona, Girona och Barcelona. I provinsen Barcelona ligger huvudstaden med samma namn. Katalonien gränsar i väster till Aragonien och i söder till Valencia. I norr gränsar Katalonien till franska Katalonien (Roussillon) i Frankrike och till Andorra.

Regionen Katalonien domineras ekonomiskt av Barcelona, Spaniens näst största stad och mittpunkten i en starkt urbaniserad region. Området var ett av de första som industrialiserades i Spanien, och staden har därefter blivit både bas för Spaniens förlagsindustri och en växande turistnäring.

Katalonien är ett centrum för det katalanska språket, som under medeltiden dominerade inom större delen av Aragonska kronan och numera är spritt inom de "katalanska länderna". Regionen har omväxlande haft självstyre eller upplevt nationalistisk självständighetskamp (ofta till följd av kulturell förföljelse). Sedan 1980-talet åtnjuter regionen ett brett självstyre – samtidigt med en uttalad nationalism – vilket lett till samarbetssvårigheter med andra regioner och den spanska staten.

Under 2000-talet har krav på utökat självstyre motarbetats av den spanska regeringen. Under 2010-talet har regionen styrts av politiker med full separation från Spanien som mål, och stärkta av flera lokala folkomröstningar (alla olagligförklarade av Spanien) utropades 27 oktober 2017 den oavhängiga Katalanska republiken. Som en direkt följd fick den spanska regeringen mandat att avsätta regionens ledande politiker från sina poster, och direktstyre från Madrid infördes. Flera politiker kopplade till självständighetsförklaringen häktades, och ett nyval utlystes till Kataloniens parlament. Vid valet den 21 december 2017 skedde inga avgörande förändringar av styrkeförhållandena, samtidigt som den av Spanien avsatte regionpresidenten Carles Puigdemont befinner sig i politisk exil.

Efter att Quim Torra i maj 2018 valts till ny regionpresident och hans regering godkänts av Spaniens regering, inleddes en återgång från direktstyre till regional autonomi.

La Liga

Primera División (Första divisionen) av Liga de Fútbol Profesional (Professionella fotbollsligan), mer känd som La Liga (Ligan) eller av sponsringsskäl La Liga Santander sedan 2016, är den professionella fotbollsligan i Spanien. Ligan är indelad i olika divisioner, varav Primera División (Primera División de España) är den högsta och Segunda División den näst högsta. Primera División består av 20 lag (2018).

1937–1939 spelades inga ligamatcher på grund av det rådande inbördeskriget.

Primera División anses vara en av världens absolut bästa fotbollsligor; La Liga är världens bästa liga före Premier League enligt Uefa. Historiskt sett är Real Madrid den främsta klubben med 33 ligatitlar, följt av Barcelona med 26. Real Madrid, Barcelona och Athletic Bilbao har aldrig degraderats från högsta serien. Topplag i La Liga de senaste åren har varit Barcelona, Real Madrid, Valencia, Sevilla , Atlético Madrid, Villareal och Athletic Bilbao.

De tre sista lagen flyttas ner till Segunda División. De tre första lagen är kvalificerade, det fjärde kvalar till Uefa Champions League, det femte, sjätte och sjunde är kvalificerade för Uefa Europa League.

Panama

Panama, formellt Republiken Panama (spanska: República de Panamá), är ett land på Panamanäset i södra Centralamerika. Landet var en spansk koloni fram till 1821 men fick sin slutliga självständighet år 1903 från Colombia. Största inkomstkälla är Panamakanalen som förbinder Atlanten, genom Karibiska havet, och Stilla havet. Landet gränsar till Costa Rica i väst och Colombia i öst, till Karibiska havet i norr och Stilla havet i söder.

Paraguay

Paraguay, formellt Republiken Paraguay (spanska: República del Paraguay, guarani: Tetã Paraguái), är en stat i centrala Sydamerika gränsande till Argentina i söder och sydväst, Bolivia i nordväst och Brasilien i öster. Den största delen av befolkningen på 6,9 miljoner personer bor i landets södra del. Genom landet flyter Paraguayfloden.

Motorfordon från Paraguay bär nationalitetsbeteckningen PY, som också är landskoden.

Real Federación Española de Fútbol

Real Federación Española de Fútbol (svenska: Kungliga Spanska Fotbollsförbundet) förkortat RFEF, är Spaniens fotbollsförbund.

Det har sitt förbundskansli vid anläggningen La Ciudad del Fútbol i Las Rozas utanför Madrid. Förbundet grundades 1909 och ansvarar för all organiserad fotboll i landet. Det organiserar de tre högsta serierna Primera División, Segunda División och Segunda División B själva och får hjälp av lokala fotbollsförbund med att organisera de lägre serierna. RFEF ansvarar också för de spanska herr- och damlandslagen såväl som alla ungdomslandslag. Det ansvarar även för Spaniens fútsal-landslag.

Det spanska fotbollsförbundet gick med i Fifa 1913 och blev medlem i det europeiska fotbollsförbundet Uefa 1954. Nuvarande förbundspresident är sedan 1988 Ángel María Villar.

Spanien

Spanien (spanska: España), officiellt Konungariket Spanien (spanska: Reino de España), är ett land och en medlemsstat i Europeiska unionen belägen i sydvästra Europa på Iberiska halvön. Dess fastland gränsar i söder och öster till Medelhavet förutom en liten landgräns med det brittiska utomeuropeiska territoriet Gibraltar; i norr av Frankrike, Andorra och Biscayabukten samt i nordväst och väster av Atlanten och Portugal.

Spanskt territorium inkluderar även Balearerna i Medelhavet, Kanarieöarna i Atlanten utanför Afrikas kust och två autonoma städer i Nordafrika, Ceuta och Melilla, som gränsar till Marocko. Vidare är staden Llivia en spansk exklav belägen inne på franskt territorium. Med en yta på 504 031 km² är Spanien det, efter Frankrike, näst största landet i Västeuropa och Europeiska unionen.

På grund av sitt läge har Spaniens territorium varit föremål för många yttre påverkan sedan förhistorisk tid och fram till bildandet som ett land. Spanien framträdde som ett enat land på 1400-talet efter giftermålet mellan de katolska monarkerna och slutförandet av återerövringen, eller Reconquista, av den iberiska halvön 1492. Omvänt har Spanien varit en viktig inflytelsekälla till andra regioner, främst under den moderna eran, då man blev ett globalt imperium som har lämnat ett arv på över 500 miljoner spansktalande i dag, vilket gör det till världens näst mest talade modersmål.

Spanien är en demokrati organiserad i form av en parlamentarisk regering under en konstitutionell monarki. Spanien är ett i-land med den tolfte största ekonomin i världen efter nominell BNP och har en mycket hög levnadsstandard (23:e högsta Human Development Index), inklusive den tionde högsta livskvalitetsindexet i världen (2005). Spanien är medlem i FN (gick med 1955), EU, Nato, OECD och WTO. Landets utveckling sedan 1970-talet har präglats av en internationell integration (bland annat via EU) och vissa inre slitningar (främst via separatism i Baskien och Katalonien). Under 2017 har konflikten med Katalonien eskalerat till en akut konstitutionell kris.

Spaniens autonoma regioner

Spaniens administrativa indelning är baserad på 17 autonoma regioner (comunidades autónomas). De olika regionerna innehåller i sin tur en till nio provinser (provincias); totalt har Spanien 50 provinser.

Spaniens herrlandslag i fotboll

Spaniens herrlandslag i fotboll (spanska: Selección de fútbol de España) är Spaniens nationella fotbollslag för herrar och kontrolleras av det spanska fotbollsförbundet Real Federación Española de Fútbol. I juli 2008 rankades laget som nummer ett i Fifas världsranking för första gången i lagets historia och blev därmed en av endast sex nationer som toppat rankinglistan (och det första som aldrig vunnit världsmästerskapet i fotboll). Spanien vann sitt första VM-guld vid fotbolls-VM 2010 efter att ha besegrat Nederländerna med 1–0.

Spaniens nationalbibliotek

Spaniens nationalbibliotek (spanska: Biblioteca Nacional de España) är ett spanskt folkbibliotek beläget på Paseo de Recoletos i Madrid. Det är Spaniens största bibliotek och ett av de största biblioteken i världen. Biblioteket inrättades 1712 av Filip V under namnet Biblioteca Real och fick sitt nuvarande namn 1836. Den nuvarande byggnaden ritades av Francisco Jareño och uppfördes mellan 1866 och 1892.

Spanska inbördeskriget

Spanska inbördeskriget var det inbördeskrig i Spanien som pågick 1936–1939 och som slutade med att Francisco Franco kom till makten som enväldig diktator.

Kriget inleddes med att en grupp sammansvurna höga militärer gjorde en revolt mot andra republiken och den sittande parlamentariska regeringen. Rebellsidan utgjordes av konservativa, nationalistiska och fascistiska krafter som hade olika mål och ideologier, carlisterna ville till exempel återinföra monarkin medan de spanska falangisterna var emot monarki. Under krigets förlopp lyckades dock Francisco Franco samla alla de olika grupperingarna bakom sig och därmed bildades nationalisterna. Den katolska kyrkan hade en betydande roll som samlande kraft för nationalisterna.

Andra spanska republiken utropades 1931 efter att Alfons XIII av Spanien hade abdikerat. De sista valen hölls den 16 februari 1936 och resulterade i en klar majoritet för folkfronten som utgjordes av den spanska arbetarklassen: kommunister, socialister och syndikalister. Även liberaler som var motståndare till monarkin anslöt sig till den republikanska sidan. Vid krigets inledning hade de republikanska liberala krafterna störst inflytande i regeringen medan kommunisterna var betydligt svagare än anarkisterna. Under krigets förlopp fick dock kommunisterna allt större inflytande som en följd av Sovjetunionens inblandning och hade en dominerande ställning vid krigsslutet.

Valencia (autonom region)

Valencia (valencianska: València, Comunitat Valenciana; inofficiellt País Valencià – spanska: Comunidad Valenciana; País Valenciano) är sedan 1977 en autonom region i Spanien. Huvudstad är Valencia. De officiella språken är valencianska (en varietet av katalanska) samt spanska.

Regionen består av tre provinser: Castellón (Castelló), Valencia (València) och Alicante (Alacant).

Europeiska unionens officiella språk

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.