Slaget vid Karbala

Slaget vid Karbala ägde rum den 9 eller 10 oktober 680 (10 muharram 61 AH). Slaget stod mellan profeten Muhammeds dotterson Husayn ibn Ali tillsammans med dennes armé och Yazid Ibn Muawiyas armé. Yazid Ibn Muawiya var den dåvarande umayyadiska kalifen.

Husayns armé med åtföljande tross bestod bland annat av medlemmar ur Muhammeds familj. På andra sidan stod befälhavaren för Yazids armé Umar Ibn Sa'ad.

Orsaken till kriget var att Yazid Ibn Muawiya krävde att Husayn skulle acceptera honom som den rättfärdige och obestridde ledaren. Båda sidor visste att Husayn aldrig skulle acceptera Yazids krav. Yazid valde att använda sin makt genom att först förhindra att Husayn, dennes armé och följeslagare, fick tillgång till vatten i tre dagar. Husayn vägrade emellertid att göra Yazid till viljes, något som till slut ledde till att Husayn och hans armé dödades av Yazids armé. Samma kväll fångades de kvinnor och barn som följt med Husayns armé. Trots tortyr och trakasserier lyckades de till slut befria sig från Yazid.

Husayn och hans mördade följeslagare i Karbala kallas med ett gemensamt namn för Karbalas Martyrer. Aashura och Arba'in är sorgehögtider till minne av Husayns martyrdöd.

Husayn Ibn Ali bär också titeln Sayyad Ash-Shuhada, dvs. Martyrernas mästare.

Slaget vid Karbala
Ägde rum 10 Oktober 680
Plats Karbala
Stridande
Umayyaderna Husayn ibn Ali av Hashim
Befälhavare och ledare
Ubayd Allah ibn Ziyad
Umar ibn Sa'ad
Shimr ibn Thil-Jawshan
Husayn ibn Ali
Abbas ibn Ali
Styrka
4 000–30 000, siffran är dock något oklar 70–150
Förluster
88 döda 72 döda
Brooklyn Museum - Battle of Karbala - Abbas Al-Musavi - overall
Abbas Al-Musavis tavla vid Brooklyn museum "Slaget vid Karbala".

Se även

Abbas ibn Ali

Abbas ibn Ali (arabiska: العباس بن علي بن أبي طالب), född 15 maj 647 (4 sha'ban 26 AH), död 10 oktober 680 (10 muharram 61 AH) vid Karbala i Irak, var en shiitisk martyr.

I slaget vid Karbala var han en av de få som stred för sin halvbror Husayn ibn Ali och stupade i slaget när han försökte hämta vatten. För denna lojalitet är han vördad av shiiter som en martyr. På den plats i Karbala, där han enligt legenden dog och begravdes, står nu al-Abbas moskén. Tillsammans med den närliggande Husayn ibn Alis helgedom är den ett viktigt mål för shiitiska pilgrimsfärder, särskilt på årsdagen av slaget vid Karbala.Han var son till Ali ibn Abi Talib och Fatimah bint al-Hizam Kilabiyyah (även känd som Ummul Banin, vilket ungefär betyder "sönernas mor"). Han hade tre bröder, Abdullah ibn Ali, Jafar ibn Ali ibn Uthman och Ali.

Basij

Basij (persiska: بسيج; fullständigt namn Basij-e Mostaz'afin; sv. "Mobiliseringen av de förtryckta") är en iransk paramilitär milis bestående av frivilliga, som etablerades 1979 på order av den islamiska revolutionens ledare Ayatollah Khomeini. Den ursprungliga organisationen bestod av frivilliga civila som Khomeini uppmanade att strida i Iran-Irakkriget i utbyte mot att de fick officiella förmåner. Det nuvarande Basij fungerar som en hjälpstyrka för polisiär verksamhet, social service, organisering av religiösa ceremonier, "moralpolis", samt för att störa eller förhindra möten som organiseras av dissidenter. Basij är namnet på styrkan; en enskild medlem kallas basiji.

Basij är underställt det iranska revolutionsgardet och är kända för sin lojalitet till den nuvarande högste ledaren Ayatollah Khamenei. De har också beskrivits som "en löst sammansatt grupp av organisationer" som inkluderar "många grupper som kontrolleras av lokala religiösa ledare". De har en lokal organisation i nästan varje stad i Iran.

I oktober 2009 var Mohammad Reza Naqdi ledare för Basij. Styrkan har ofta varit närvarande och agerade bland annat mot de utbredda protestaktionerna efter det omstridda presidentvalet 2009.

Bänkelsång

Bänkelsånger (från tyskans Bänkellieder, Bänkelsang eller Bänkelgesang) var berättande sånger, ofta med dramatiskt innehåll. Fenomenet tycks ha varit starkast förankrat i Tyskland men finns belagt i stora delar av Europa från medeltiden fram till 1800-talets slut. Berättarna fungerade som resande nyhetsförmedlare. I Italien kallades dessa cantastorie. För att publiken på till exempel marknadsplatsen skulle se bättre ställde sig berättaren ofta på en träbänk för att framföra sina visor. Som illustration till visornas händelseförlopp användes tavlor med bilder som skildrade viktiga scener. För att öka spänningen var tavlans bilder inte framställda i kronologisk ordning, utan sångaren visade med en pekpinne på den bild som var aktuell för handlingen.

Det sajjadiska manuskriptet

Det sajjadiska manuskriptet (arabiska: الصحيفة السجادية, translit. as-Sahifat as-Sajjadiyyah) är en bok med 54 åkallelser som tillskrivs den fjärde shiaimamen Ali ibn Husayn Zayn al-Abidin, den islamiske profeten Muhammeds barnbarnsbarn. Enligt återberättelserna sägs boken ha sammanställts efter Slaget vid Karbala (680 e.Kr.) och beskriver förhållandet mellan människan och Gud. Även om boken huvudsakligen är en samling islamisk kunskap och tankar i form av åkallelser, sägs den ha spelat en viktig roll i upproret mot umayyaderna. Enligt vissa lärda är Det sajjadiska manuskriptet ett exempel på den högsta formen för vältalighet, och dess innehåll har beskrivits och förklarats i många kommentarböcker. Boken är en av shiamuslimernas viktigaste böcker efter Koranen och Nahj al-Balagha. Boken är känd som "Ahl al-Bayts evangeliebok" och "Muhammeds familjs psalmer".Boken har översatts till både svenska och engelska.

Eufrat

Eufrat (assyriska/syrianska) (syriska: Frot/Frat ܦܪܬ, kurdiska: Firat, turkiska "Firat" arabiska: الفرات, al-Furat) är den västra floden i flodparet Eufrat och Tigris i Irak. Ordets ursprung kan ha kommit från assyriskans/syrianskans "phrat", vilket betyder ungefär "överflöd" dvs, varje gång floden svämmade över så gav skördarna ett överflöd av vete osv. Idag använder assyrierna/syrianerna namnet flitigt som furat.

Hadithen om splittring

Hadithen om splittring (arabiska: حدیث الاِفْتِراق, translit. Hadith al-Iftiraq) är en hadith som återberättats från den islamiske profeten Muhammed och som handlar om att hans följare kommer att splittras i över 70 grupper, på samma vis som andra profeters följare splittrats i olika grupper. Endast en av dessa grupper kommer att komma till paradiset och resten kommer att komma till helvetet. Denna hadith har citerats i olika former i både sunnitiska och shiitiska böcker.Hadithen har nämnts i böckerna Jami at-Tirmidhi, Sunan Abi Dawud, al-Mustadrak 'ala al-Sahihain, Sunan Ibn Majah, Khisal, Tafsir Ayyashi och Ihtijaj.

Husayn ibn Alis helgedom

Husayn ibn Alis helgedom (arabiska: مقام الامام الحسين) är en för shī'amuslimer helig plats i staden Karbala, Irak. Den är uppförd på platsen för Husayn ibn Alis grav. Husayn ibn Ali var profeten Muhammeds andra barnbarn. Hans grav är en av de heligaste platserna för shī'iter ,förutom Mekka och Medina, och många vallfärdar till platsen. Flera miljoner pilgrimer besöker varje år staden för att fira Aashura på årsdagen för Husayn ibn Alis död. Över 16 miljoner människor, mest shī'iter besökte Imam Hussein i Kerbala under den 40:e dagen efter hans död år 2009. De som inte kunde komma fram fick stå långt ifrån, där de hälsar och sörjer på samma sätt.

Imam

En imam (arabiska, "den som står framför") är inom islam en ledande religiös, traditionellt manlig, funktionär.

Imamiterna

Imamiter, tolvor eller tolvshiiter kallas anhängarna av tolv-shiitisk islam (arabiska: ithnā'-ashariyyah, med arabisk skrift: اثنا عشرية). Drygt 85 procent av världens 120 miljoner shiiter är tolvshiiter, vilket har medfört att termen shiaislam ofta behandlas som synonym med tolvshiitisk islam. Det alternativa namnet "tolvor" härrör från deras tro på att profeten Muhammed före sin död valde tolv imamer – den förste var Ali, profetens svärson – som skulle leda det islamiska samfundet efter honom samt på deras övertygelse om att den messianske figuren Mahdi kommer att vara identisk med den återvändande tolfte imamen Muhammad al-Mahdi al-Muntazar, vilken försvann spårlöst i en underjordisk gång som barn.

Istishhad

Istishhad (arabiska: استشهاد) är det arabiska ordet för "martyrskap", "en martyrs död", eller "heroisk död". Under senare år har termen beskrivits som att den "understryker hjältemod i en offerhandling" och avser numera huvudsakligen självmordsattentat genomförda i en målmedveten "militär och politisk strategi". Istishhad kan vara självmordsbombningar där personer fäster sprängämnen på kroppen och detonerar dem för att döda andra människor samt orsaka materiell skada, ofta i en krigssituation men ibland även mot civila mål. En av de första formerna av modern istishhad var att gå genom minfält och offra sitt liv för att detonera nedgrävda minor för att röja en säker väg för soldater.

Karbala

Karbala är en stad i Irak och ligger söder om huvudstaden Bagdad. Den är provinshuvudstad i provinsen Karbala. Det finns inga officiella uppgifter från sen tid över stadens befolkning, men det distrikt som hör till staden hade en uppskattad folkmängd av 770 762 invånare 2009, på en yta av 2 731 km².Shiamuslimer besöker ofta Karbala på väg till pilgrimsfärden i Mekka. År 680 led imamen Husayn ibn Ali (profeten Muhammeds dotterson) martyrdöden i slaget vid Karbala och hans grav pryds idag av en kupol och tre minareter. Gravmonumentet förstördes 1801 av wahhabiter men återuppfördes snabbt genom finansiering och stöd från Persien och andra shiamuslimer.

Muhammad al-Mahdi al-Muntazar

Muhammad al-Mahdi al-Muntazar, även Muhammad ibn Hasan, mystiskt försvunnen vid fem års ålder på 800-talet, var inom islam den siste av de shiitiska tolv imamerna. Han var son till Hasan al-Askari som var den elfte imamen. Inom shia är frälsargestalten Mahdi knuten till denne imam.

Mahdi (den som är vägledd, det vill säga av Gud) är en benämning på en eskatologisk gestalt inom islam som strax före världens undergång skall komma och ena muslimerna. Koranen omnämner inte denna ljusgestalt, men enligt muslimsk tradition kommer han att samarbeta med Jesus, som antas rädda den kristna och den judiska delen av världen. Islam är delat i två grenar, sunni- och shia-islam (som utgör 10 % av alla muslimer, de flesta i Iran). Inom sunni-islam är Mahdi således en helt ny frälsargestalt som kommer till jorden, medan shia-muslimerna tror att det är Hasan al Askaris son Muhammad al-Mahdi al-Muntazar som ska återkomma med än mer övernaturliga krafter än han hade som imam på 800-talet.

Shia

Shia (الشيعة; förkortning av Shia 'Alī, "Alis anhängare") är den gren av islam som menar att den islamiske profeten Muhammed enligt Guds beslut utnämnt Ali ibn Abi Talib och hans ättlingar till muslimernas ledare efter sin bortgång. Dessa ses inte som profeter eller budbärare, utan anses vara de rättmätiga efterträdarna som felfritt kan tolka och förmedla Muhammeds vanor sunna, och Koranen. Denna regel är en av trons rötter inom shiaislam som motiveras med att Gud alltid har en ställföreträdare på jorden, även om den sista profeten och budbäraren är bortgången. Dessutom måste denna vara fri från inkorrekta gärningar, precis som profeterna, då de är vägledare för hela mänskligheten. Om dessa skulle begå synd, skulle det alltså vara tveksamt att följa dem i anledning att få en sann vägledning inom religionen, och dessutom har Gud ingen anledning att skapa sin ställföreträdare till mer eller mindre syndare, varken profeterna från Adam till Muhammed, eller deras efterträdare, imamerna, enligt shiaislam. Den största riktningen inom shia är tolvgrenen, även kallad ithnā 'ashariyya.

De muslimer som är anhängare av denna gren av islam kallas shi'iter eller shiamuslimer. Ungefär 15 procent av alla muslimer är shiiter, vilket gör shiiterna till den näst största gruppen inom islam efter sunniterna. Ungefär 40 procent av alla muslimer i Mellanöstern följer någon typ av shiainriktning.Shiamuslimer menar att islam bör inkluderas som den mest grundläggande lagen i alla frågor. Enligt detta behandlas den enskilda individens vardagliga problem av islamiska lagar (vilka är gemensamma för alla muslimer) och därefter skall även gruppens problem lösas i enlighet med islamiska lagar. Gruppens problem är huvudsakligen politik och ekonomi. Shiamuslimer anser att lösningen på de politiska och ekonomiska problemen finns i islam. Enligt shiamuslimer kan den islamiska lagstiftningen lösa de aktuella problemen, inte bara på individuell basis utan även på gruppnivå.

För att kunna möta aktuella problem har imamerna (de tolv) skapat en övergång mellan den grundläggande islam (som består av Koranen och hadither) och den aktuella problemlösningen i form av islamisk lärdom (ijtihad). Det finns idag cirka 190 miljoner shiamuslimer världen runt.

Sorghus

Sorghus (arabiska: hussainia, حسينية) är en hall för shiaceremonier. Shiamuslimer träffas i sorghus och gråter för Imam Hussein, som dödades av Yazid I i Karbala.

Svärd

För efternamnet Svärd och personer som bär detta namn, se Svärd (efternamn).Ett svärd är ett handvapen avsett för att sticka och/eller hugga med.

Svärdens utformning skiljer sig åt, och är anpassade till den tid och tekniska och kulturella utveckling som de härstammar från.

Under antiken användes ofta korta enhandssvärd. De romerska legionerna använde gladius som finns i flera varianter och till stor del liknar de svärd som även grekerna använde. De användes för både hugg och stick. Den korta längden tillsammans med det breda bladet och det faktum att de ofta användes i täta formeringar kan tyda på att stick kan han varit något övervägande.

I Europa kan man under medeltiden se en förändring av klingorna från främst huggvapen, till att mer bli stickvapen. Detta skedde i takt med att rustningarna blev vanligare och mer heltäckande senmedeltiden så att det inte längre var lika lätt att hugga mot någon oskyddad kroppsdel. Man tvingades istället att sticka motståndaren i glipor eller svaga punkter i rustningen. I Japan ledde samma utveckling till att spjutet blev den japanske riddarens (samurajen) främsta vapen vid rustad strid[källa behövs]. De japanska svärden fick böjda klingor som var ännu bättre lämpade för hugg och användes främst i strid utan rustning[källa behövs] (Dessa två påståenden är tveksamma - se diskussion). Under hela perioden har det dock funnits stora variationer i klinglängder och utformning. I exempelvis Indien fanns svärd som var böjda "åt fel håll" där eggen var på konkava kurvan och spetsen var tung för att få ett bättre moment vid hugg.

Efter att krutvapnens intåg på slagfältet genom bajonetten gav infanteriet ett kombinerat skjut- och närstridsvapen var svärdet främst ett vapen för kavalleriet. Som ett polisvapen fanns svärdet kvar i Sverige (i form av sabeln) in på 1960-talet.

Svärdens symboliska värde har alltid varit starkt, och de har i både västerländsk och exempelvis japansk kultur fungerat som kännetecken för ridderlighet, religiositet och social status. Även under 1900-talet har olika militära enheter delat ut svärd till officerare och som förtjänsttecken, trots att de inte längre används på slagfälten. Delvis har det att göra med svärdets styrkor och svagheter. Svärdet har existerat parallellt med stridsyxor, stridshammare och många andra närstridsvapen. Man valde helt enkelt vapen utifrån vilken motståndare man skulle möta. Kraftigare rustningar gjorde dels att man lade mer och mer vikt vid svärdspetsen och dels att man utvecklade större och tyngre svärd. Många av de bilder som finns på folk i rustning som slåss med svärd avbildar juridiska dueller eller romantiska föreställningar. I sluten formation fungerar dock pikar och spjut betydligt bättre. Piken blev tidigt manskapets vapen medan svärdet blev officerarnas vapen.

Yazid I

Jezid hänvisar hit. För religionen, se jezidism.Yazid ibn Muawija, född 645, död 11 november 683, son till Muawiya I, var en umayyadisk ledare från staden Kufa.

Han bekämpade aliderna och skickade en armé för att förfölja Husayn ibn Alis anhängare vilket ledde till det historiska slaget vid Karbala. Han intog kort före sin död Medina.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.