Shangdynastin

Shangdynastin (商朝; Shāngcháo), eller Yindynastin, var en antik kinesisk bronsåldersdynasti som existerade från runt 1600 f.Kr. till 1046 f.Kr.[1] Dynastin styrdes av mycket vidskepliga kungar från den mytologiska stammen Shang. Dynastin grundades efter att Cheng Tang störtat den föregående Xiadynastin. Dynastin präglades av många krig och oroligheter, men även av stora tekniska framsteg, inte minst inom bronsgjutning som upplevde en guldålder under Shangdynastin. Den långlivade dynastin föll slutligen efter slaget vid Muye då huset Zhou tog makten och bildade Zhoudynastin. Shangdynastin är den äldsta kinesiska dynastin med samtida skriftliga källor.[2]

Shangdynastin
Yindynastin
商朝 Shāngcháo (kinesiska)

ca 1600 f.Kr.–1046 f.Kr.
Shangdynastins ungefärliga utbredning.
Shangdynastins ungefärliga utbredning.
Huvudstad Bo
(från ca 1600 f.Kr)
Västra Bo
(från ca 1600 f.Kr)
Ao
Xiang
Geng
Bi
Yan
Yin
(från ca 1300 f.Kr)
Mo
Religion Förfädersdyrkan
Schamanism
Statsskick kungadöme
Bildades ca 1600 f. Kr.
 – bildades genom maktövertagande
 – bildades ur Xiadynastin
Upphörde 1046 f.Kr.
 – upphörde genom maktövertagande
 – uppgick i Zhoudynastin
Idag del av Kina Kina

Historia

HouMuWuDingFullView
Houmuwukärlet från tiden för kung Wen Wu Ding (r. 1112–1102 f.Kr.) Upphittat i Anyang och utställd på Kinas nationalmuseum i Peking.
Square zun with four sheep 01
Fyra baggars quadripod (四羊铜尊) från sen Shangdynasti upphittad i Ningxiang i Hunan. Utställd på Kinas nationalmuseum i Peking.

Kronologi

Stammen Shang har sin mytologiska början från kejsarinnan Jiandi som blev gravid efter att ha svalt ett ägg från en mörk svala och fött Xie, som var förfader till Shangdynastins kungar.[3][4]

Shangfamiljen hade en lång tradition kring Gula floden och stammen växte sig starkare i takt med att Xiadynastin försvagades.[3] Runt år 1600 f.Kr. störtade Shangfamiljens ledare Cheng Tang den då regerande kung Jie av Xia under slaget vid Mingtiao.[3] Kung Jie beskrivs enligt klassisk kinesisk tradition som en tyrann av den efterföljande dynastin för att legitimera maktövertagandet.[5][2]

Tiden under den långa Shangdynastin präglades av ständiga konflikter, krig och allianser med grannfolk såsom lättrörliga nomader från norr och väst.[6]

Shangdynastins guldålder var under tiden för kung Wu Ding (r. 1250–1192 f.Kr.). Wu Ding bedrev många militära kampanjer mot de omgivande stammarna såsom Tufang (土方) och Guifang (鬼方) vilket resulterade i territoriella erövringar.[7][4] Efter Wu Ding följde flera kungar som prioriterade nöje före stadsaffärer, vilket gjorde att kungamakten blev alltmer isolerad och tidigare underlydande grupper blev självständiga och aggressiva.[8][7]

Även Shangdynastins sista kung framställdes av efterkommande dynasti som oerhört grym.[8] Kung Di Xin påstods ägna slutet av sin regeringstid till nöjen, dyra byggnadsprojekt i kombination med att han instiftade hårda och omänskliga straff. Ämbetsmän, och till och med släktingar avrättades. För att finansiera sina utsvävningar höjdes skatter så att folket utarmades.[5] Den allt starkare familjen Zhou i nordöstra delen av landet hade med tiden vuxit sig starka, och 1046 f.Kr. under slaget vid Muye besegrades Shangdynastins styrkor och kung Di Xin begick självmord, varefter Zhoudynastin etablerades.[5][8]

Datering

Kronologiprojektet Xia–Shang–Zhou som presenterades år 2000 daterade Shangdynastin till perioden ca 1600 f.Kr till 1046 f.Kr. och fastslog att kung Pan Geng ca 1300 f.Kr. flyttade landets huvudstad till Yinxu.[9] Äldre dateringar, till stora delat baserade på rådata från Bambuannalerna, har daterat Shangdynastin till perioden 1559 f.Kr. till 1050 f.Kr.[10]

Huvudsakligen baserat på de arkeologiska utgrävningsplatserna och deras fynd delas Shangdynastin upp i Tidiga Shangdynastin och Senare Shangdynastin.[1] Ibland hänvisas även till perioden Mellersta Shangdynastin.[11][12] Tidiga Shangdynastin sammanhänger med fynden kring Erlitoukulturen.[12] Mellersta Shangdynastin avser fynd från Erligangkulturen, och huvudsakligen från Zhengzhou Shangstad.[12] Epoken Senare Shangdynastin inleds runt 1300 f.Kr.[1] och avser artefakter från Yinxu.[11][11]

Teknisk utveckling

Shangdynastin hade ett utvecklat jordbrukssamhälle som var starkt beroende av väder, jakt och grödor.[13] Hirs och vete var viktiga grödor, och konsten att odla ris var känd, men skulle få sin storhetstid senare i den kinesiska historien.[8][7] Uppfödningen av hästar, kor, får, grisar och hundar etablerades.[7]

Bronsgjutning utvecklades inom Erligangkulturen[14] och mot slutet av Shangdynastin var bronsgjutningen på en mycket hög nivå med kända exempel som Fyra baggars quadripod och Houmuwukärlet.[7] Järnet var upptäckt men bearbetningen av det inte särskilt utvecklad. Keramiken, som var föregångare till porslinet, förfinades under perioden.[8] I Henan, Hubei och kring Yangtzefloden tillverkades primitivt blått porslin.[7] Kläder vävdes av linne och silke[8][7] och framsteg gjordes inom mekanik och matematik, vilket resulterade i till exempel avancerade bevattningssystem.[8]

Krigsteknologin utvecklades med till exempel skarpa bronssvärd, hillebard och effektivare pilbågar. Under slutet av perioden användes tvåhjuliga stridsvagnar i krigen och Shangdynastin kommenderade styrkor på fler än 5 000 soldater.[15]

Geografi

Shangdynastin huvudstäder
Karta över den kinesiska Shangdynastins huvudstäder. Den punktmarkerade linjen är Gula flodens lopp under Shangdynastin. Det streckade området uppe till höger är vattenlinjen vid den aktuella tiden.
Yinxu
Utgrävningsplatsen vid Yin, ruinerna av Shangdynstins sista huvudstad, nära dagens Anyang.

Shangdynastin hade sitt säte i de bördiga områdena på Lössplatån kring Gula flodens mellersta lopp.[2] Kärnlandet var dagens Henan och västra Shandong[16] Under 1400-talet f.Kr. expanderades riket till att innefatta även området kring och förbi Yangtzeflodens dalområde,[16] och området kring Weifloden i Shaanxi.[4]

Området som kontrollerades av Shangdynastin var större än det tidigare Xia-riket.[3]

Shangdynastin flyttade sin huvudstad många gånger, ofta på grund av naturkatastrofer.[7] Kung Cheng Tang etablerade två städer i samband med att dynastin bildades: Bo och Västra Bo vid Gula flodens södra strand i dagens Henan.[17] Huvudstaden skulle därefter komma att flyttas flera gånger fram till att kung Pan Geng omkring år 1300 f.Kr. etablerade Yin (vid dagens Anyang). Från Yin styrdes sedan Shangdynastin i ungefär 250 år.[7]

Traditionen att ofta byta huvudstad har funnits länge i Shang-kungarnas familj. Under de 13 generationer som förflöt från att Shangdynastins mytologiska förfader Xie grundade stammen Shang, fram till att Shangdynastin grundades hade huvudstaden redan bytts åtta gånger.[18]

Religion

Shangdynastins regenter såg sig själva som mycket beroende av högre makter, och kungarna byggde sin status delvis på sitt förbund med gudar och förfäder. De utövade en kombination av förfädersdyrkan och schamanism med många offergåvor till de högre makterna, något som var en vidareutveckling från religionsutövandet under Xiadynastin.[13] De himmelska förfäderna kunde själva påverka sina levande släktingar samtidigt som de utgjorde en viktig länk till högre gudar.[19][13] Det fanns naturgudar såsom flodkrafter, bergskrafter och solen. Mytologiska och verkliga förfäder hade också gudsstatus. Över samtliga dessa gudar härskade den högste guden Di (帝).[20]

Statusen för de olika förfäderna varierade, och de grupperades i kluster när de tillbads. Den raka släktlinjen var betydelsefull, och en förfader på den obrutna släktlinjen hade högre status än en kung vars efterträdare inte var hans son.[13][21] Exempel på förfäderskluster är 大示 (’Större förfäder’), 元示 (’Primära förfäder’) och 上示 (’Överordnade förfäder’). Gruppen Större förfäder inkluderar Shang Jia och de fem första regenterna i den raka släktlinjen, det vill säga Da Yi, Da Ding, Da Jia, Da Geng och Da Wu, och dessa dyrkades mest av alla förfäder.[21]

Människooffer blev mycket vanliga under Shangdynastin, och kungarna och de högre ämbetsmännen hade ofta människooffer i sina gravar.[15][8]

Orakelbensskrift

Oracle bones pit
Orakelben hittade i Yin.
Shang dynasty inscribed scapula
Orakelben från kung Wu Dings regeringstid (r. 1250 f.Kr.–1192 f.Kr.)

Orakelbensskriften var Shangdynastins arkiv av kungliga spådomar. På djurben och sköldpaddsskal inristades frågor, vilka sedan besvarades av spåmän baserat på den sprickbildning som uppstod efter att orakelbenen upphettats.[22] Texterna på orakelbenen ger detaljerad information om hur Shangdynastins kungar uppfattade och hanterade sin verklighet.[19] Orakelbensskriften representerar det äldsta kända kinesiska skriftspråket och är en del i ursprunget till kinesisk kalligrafi.[23] De första skrifterna på orakelben hittades 1899 i Peking, och spårades senare till Shangdynastins sista huvudstad Yin i Anyang, där en mycket stor mängd orakelben har grävts fram.[24]

På grund av Shangdynastins starka förfädersdyrkan finns de äldre regenterna detaljerat dokumenterade i orakelbensskriften i samband med frågor och spådomar som ställdes till förfäderna. Orakelbensskriften bekräftar till stor del de regentlängder som finns nertecknade i de betydligt senare verken Shiji och Bambuannalerna.[22][4]

Källmaterial

Arkeologiska fyndplatser

Det finns en stor mängd arkeologiska fyndplatser från Shangdynastin. Utgrävningarna vid Zhengzhou Shangstad,[25] Yanshi Shangstad,[26] Huanbei[27] och Yinxu utmärker sig genom att vara identifierade som forna huvudstäder till dynastin. Speciellt viktig är Yinxu där den dominerande delen av de arkeologiska fynden från epoken har hittats.[28] Även Sanxingdui är en utmärkande fyndplats, men det råder delade meningar om Sanxingduikulturen var en del av Shangdynastin.[29]

Historiska källor

Det är bara Orakelbensskrifterna som är ett samtida skriftligt källmaterial från dynastin, och de beskriver mycket av dynastins sista kungarns politiska vardag.[24] Dokumentens bok är huvudsakligen skriven under den efterföljande Zhoudynastin (1046 f.Kr.–256 f.Kr.), och är en samling tal och konversioner av regenter[30] såsom kung Da Jia och Pan Geng.[31] Bambuannalerna sammanställdes under epoken De stridande staterna (400-talet f.Kr. till 221 f.Kr.) och är en kronologisk historiebeskrivning som går genom regentlängden och de huvudsakliga händelserna.[32] Även Shiji är en kronologisk historiebeskrivning som likt Bambuannalerna ger en kortfattad beskrivning av de respektive regenterna. Shiji skrevs under Handynastin ca 100 f.Kr.[33]

Sanxingdui

Sanxingdui Protruding Pupils
Bronsmask från Sanxingdui. Den näst största masken som hittats. (138 cm bred).

I Sichuanprovinsen kring de övre delarna av Yangtzefloden existerade bronsålderscivilisationen Sanxingdui (ca 2800 f.Kr.–1200 f.Kr.)[34] som ibland beskrivs inom ramen av den delvis samtida Shangdynastin.[16][35][15] Sanxingduicivilisationen är mest känd för de uppseendeväckande fynden 1986 av en stor mängd bronsmasker med ett mycket karakteristiskt utseende.[36] Dock visar senare forskning att Sanxingduikulturen sannolikt levde och utvecklades oberoende av Shangdynastin. Kinesiska arkeologer har på senare år börjat tala om att det finns "flera innovationscentra från vilka tillsammans den kinesiska civilisationen är nedärvd."[37][29]

Lista över regenter

Se även Lista över Kinas kejsare

De huvudsakliga källorna för Shangdynastins regentlängd är Orakelbensskrifterna, Shiji och Bambuannalerna, och det finns skillnader i källorna var det gäller regentordning och tempelnamn.

Postumt tempelnamn[38] Alternativt namn[39][40][41] Not Regeringstid[1][a]
Da Yi, 大乙 Cheng Tang, 成湯
Tian Yi, 天乙
ca 1600 f.Kr.–ca 1300 f.Kr
Da Ding, 大丁 Tai Ding, 太丁 Enligt Shiji[39] och Mencius avled Da Ding innan han tillträtt.[42]
Bu Bing,卜丙 Wai Bing, 外丙 Orakelbensskrifterna listar Bu Bing efter Da Jia
Zhong Ren, 中壬 Zhong Ren, 仲壬
Da Jia, 大甲 Tai Jia, 太甲
Wo Ding, 沃丁
Da Geng, 大庚 Tai Geng, 太庚
Xiao Geng, 小庚
Xiao Jia, 小甲
Lü Ji, 呂己 Yong Ji, 雍己 Orakelbensskrifterna listar Lü Ji efter Da Wu
Da Wu, 大戊 Tai Wu, 太戊
Zhong Ding, 中丁 Zhong Ding, 仲丁
Bu Ren,卜壬 Wai Ren, 外壬
Jian Jia, 戔甲 He Dan Jia, 河亶甲
Zu Yi, 祖乙
Zu Xin, 祖辛
Qiang Jia, 羌甲 Wo Jia, 沃甲
Kai Jia, 開甲
Zu Ding, 祖丁
Nan Geng, 南庚
Yang Jia, 陽甲
Pan Geng, 盤庚 ca 1300 f.Kr.–1251 f.Kr.
Xiao Xin, 小辛
Xiao Yi, 小乙
Wu Ding, 武丁 1250 f.Kr.–1192 f.Kr.
Zu Geng, 祖庚 1191 f.Kr.–1148 f.Kr.
Zu Jia, 祖甲
Lin Xin, 廩辛 Feng Xin, 馮辛
Kang Ding, 康丁 Geng Ding, 庚丁
Wu Yi, 武乙 1147 f.Kr.–1113 f.Kr.
Wen Wu Ding, 文武丁 Tai Ding 太丁
Wen Ding, 文丁
1112 f.Kr.–1102 f.Kr.
Di Yi, 帝乙 1101 f.Kr.–1076 f.Kr.
Di Xin, 帝辛 1075 f.Kr.–1046 f.Kr.

Anmärkningar

  1. ^ Regeringstider enligt Kronologiprojektet Xia–Shang–Zhou.

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d] ”Building the Chronology of Early Chinese History” (på engelska). Lee, Yun Kuen i Press. University of Hawai'i Press. http://scholarspace.manoa.hawaii.edu/handle/10125/17161. Läst 18 november 2016.
  2. ^ [a b c] Hägerdal, Hans (2012). ”Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 35. ISBN 978-91-87031-24-3
  3. ^ [a b c d] 张, 英聘 (2003). ”2. The Shang” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 18. ISBN 7-5073-1360-3
  4. ^ [a b c d] ”Chinese History - Shang Period Event History” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Myth/shang-event.html. Läst 5 mars 2017.
  5. ^ [a b c] Kjellgren, Björn (2008). ”Shang - den äldsta historiska dynastin”. Kina, äldre historia. Gleerups Utbildning AB. sid. 19. ISBN 9789140663702. http://www.bokus.com/bok/9789140663702/kina-aldre-historia/
  6. ^ Hägerdal, Hans (2012). ”Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 38. ISBN 978-91-87031-24-3
  7. ^ [a b c d e f g h i] 张, 英聘 (2003). ”2. The Shang” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 21. ISBN 7-5073-1360-3
  8. ^ [a b c d e f g h] Hägerdal, Hans (2012). ”Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 42–43. ISBN 978-91-87031-24-3
  9. ^ ”The Xia-Shang-Zhou Chronology Project: Methodology and Results” (på engelska). Brill. http://booksandjournals.brillonline.com/content/journals/10.1163/156852302322454585. Läst 25 december 2016.
  10. ^ ”THE XIA-SHANG DYNASTIES” (på engelska). Ah Xiang. http://www.imperialchina.org/Xia_Shang_Dynasties.html. Läst 23 december 2016.
  11. ^ [a b c] ”Bronze Age China: Style and Material” (på engelska). Ying Wang. http://www.cambridgescholars.com/download/sample/58069. Läst 6 januari 2017.
  12. ^ [a b c] Keightley, David N. (2014). ”The Boronze Age: Shang and Wester Zhou” (på engelska). These Bones Shall Rise Again: Selected Writings on Early China. State University of New York Press. sid. 233. ISBN 978-1438447476. https://books.google.se/books?id=-oxEBAAAQBAJ&lpg=PA166&dq=%E5%A4%A7%E4%B9%99%E5%A4%A7%E4%B8%81%E5%A4%A7%E7%94%B2&hl=sv&pg=PA233#v=onepage&q&f=false
  13. ^ [a b c d] Hägerdal, Hans (2012). ”Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 39. ISBN 978-91-87031-24-3
  14. ^ ”Neolithic and Bronze Age Cultures” (på engelska). Richard R. Wertz. http://www.ibiblio.org/chinesehistory/contents/02cul/c03s04.html#The%20Erligang%20culture. Läst 18 november 2016.
  15. ^ [a b c] Kjellgren, Björn (2008). ”Shang - den äldsta historiska dynastin”. Kina, äldre historia. Gleerups Utbildning AB. sid. 16–17. ISBN 9789140663702. http://www.bokus.com/bok/9789140663702/kina-aldre-historia/
  16. ^ [a b c] ”Chinese History - Shang Period Geography” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Myth/shang-map.html. Läst 5 mars 2017.
  17. ^ Maisels, Charles Keith (2001). ”STATES: THE THREE DYASTIES” (på engelska). Early Civilizations of the Old World. Routledge. sid. 304. ISBN 0415109760. http://books.google.se/books?id=3Bnt7arxQPwC&pg=PA304&dq=Shangqiu+capital+shang+dynasty&hl=sv&sa=X&ei=iXJRU4ecHMnp4gSTvIFA&redir_esc=y#v=onepage&q=Shangqiu%20capital%20shang%20dynasty&f=false
  18. ^ Sima Qian. ”殷本紀 - Annals of Yin §2” (på kinesiska, engelska). Shiji, 史记. Chinese Text Project. http://ctext.org/dictionary.pl?if=en&id=4542
  19. ^ [a b] Kjellgren, Björn (2008). ”Shang - den äldsta historiska dynastin”. Kina, äldre historia. Gleerups Utbildning AB. sid. 17–18. ISBN 9789140663702. http://www.bokus.com/bok/9789140663702/kina-aldre-historia/
  20. ^ Keightley, David N. (2014). ”The Shang Pantheon” (på engelska). These Bones Shall Rise Again: Selected Writings on Early China. State University of New York Press. sid. 157. ISBN 978-1438447476. https://books.google.se/books?id=-oxEBAAAQBAJ&lpg=PA166&dq=%E5%A4%A7%E4%B9%99%E5%A4%A7%E4%B8%81%E5%A4%A7%E7%94%B2&hl=sv&pg=PA157#v=onepage&q&f=false
  21. ^ [a b] Keightley, David N. (2014). ”Ancestral Clusters” (på engelska). These Bones Shall Rise Again: Selected Writings on Early China. State University of New York Press. sid. 166–167. ISBN 978-1438447476. https://books.google.se/books?id=-oxEBAAAQBAJ&lpg=PA166&dq=%E5%A4%A7%E4%B9%99%E5%A4%A7%E4%B8%81%E5%A4%A7%E7%94%B2&hl=sv&pg=PA166#v=onepage&q&f=false
  22. ^ [a b] Hägerdal, Hans (2012). ”Det antika Kina”. Kinas historia. Historiska media. sid. 36–37. ISBN 978-91-87031-24-3
  23. ^ 张, 英聘 (2003). ”3. Oracle-bone inscriptions” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 24–25. ISBN 7-5073-1360-3
  24. ^ [a b] ”jiaguwen 甲骨文, oracle bone inscriptions” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/Literature/Historiography/oracle.html. Läst 24 februari 2017.
  25. ^ Sit, Victor F S (2010). ”Zhengzhou” (på engelska). Chinese City And Urbanism: Evolution And Development. Wspc. sid. 74–77. ISBN 978-9814293723. https://books.google.se/books?id=9eZpDQAAQBAJ&lpg=PA79&ots=MAmEnZc612&dq=upper%20erligang&hl=sv&pg=PA74#v=onepage&q&f=false
  26. ^ Perkins, Dorothy (1998). ”Shang Dynasty (1750–1040 B.C.)” (på Engelska). Encyclopedia of China: The Essential Reference to China, Its History and Culture. sid. 448. ISBN 0816026939. https://books.google.se/books?id=tsIeAgAAQBAJ&lpg=PT1608&ots=7rAms5ppIE&dq=Xibo%20Shang%20dynasty&hl=sv&pg=PT1608#v=onepage&q&f=false. Läst 8 november 2014
  27. ^ ”Shang City Uncovered” (på engelska). Archaeology Magazine. http://archive.archaeology.org/0005/newsbriefs/shang.html. Läst 24 december 2016.
  28. ^ 张, 英聘 (2003). ”2. The Shang” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 18–21. ISBN 7-5073-1360-3
  29. ^ [a b] ”Jinsha, Sanxingdui ruins open up gateway to past” (på engelska) (html). Chinese Archaelogy. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305011707/http://www.kaogu.cn/en/News/Academic_activities/2013/1026/42146.html. Läst 28 juni 2015.
  30. ^ ”Chinese Literature Shangshu 尚書 or Shujing 書經” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/Literature/Classics/shangshu.html. Läst 28 november 2016.
  31. ^ ”尚书 - Shang Shu” (på engelska). Chinese Text Project. https://ctext.org/shang-shu/ens. Läst 21 februari 2018.
  32. ^ ”Chinese Literature, Zhushu jinian 竹書紀年, the Bamboo Annals” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/Literature/Historiography/zhushujinian.html. Läst 27 november 2016.
  33. ^ ”Shiji 史記” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/Literature/Historiography/shiji.html. Läst 21 februari 2018.
  34. ^ ”The Sanxingdui Site at Period I–IV” (på engelska, kinesiska) (Bild). Informationstavlor på Sanxingdui Museum. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Sanxingdui_Information_Period_I%E2%80%93IV.jpg. Läst 20 september 2016.
  35. ^ 张, 英聘 (2003). ”2. The Shang” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 22–23. ISBN 7-5073-1360-3
  36. ^ Dongfang, Hongwen (2000). ”The Splendid Sanxingdui Culture” (på engelska). The Sanxingdui culture, Cream culture relics unearthed from No.1 sacrificial pit. Sichuan People's Publishing Hause. sid. 6–8. ISBN 7-220-05201-4
  37. ^ Loewe, Michael (1999). The Cambridge History of Ancient China: From the Origins of Civilization to 221 BC. Cambridge University Press. sid. 135. ISBN 0521470307. https://books.google.co.uk/books?id=cHA7Ey0-pbEC&pg=PA135&lpg=PA135&hl=sv#v=onepage&q&f=false
  38. ^ Keightley, David N. (2014). ”Temple names” (på engelska). These Bones Shall Rise Again: Selected Writings on Early China. State University of New York Press. sid. 163–164. ISBN 978-1438447476. https://books.google.se/books?id=-oxEBAAAQBAJ&lpg=PA166&ots=v54f3QQ98L&dq=%E5%A4%A7%E4%B9%99%E5%A4%A7%E4%B8%81%E5%A4%A7%E7%94%B2&hl=sv&pg=PA163#v=onepage&q&f=false
  39. ^ [a b] Sima Qian. ”殷本紀 - Annals of Yin” (på kinesiska, engelska). Shiji, 史记. Chinese Text Project. http://ctext.org/shiji/yin-ben-ji
  40. ^ ”竹書紀年 - Zhushu Jinian” (på kinesiska). Bambuannalerna. Chinese Text Project. http://ctext.org/zhushu-jinian. Läst 1 mars 2017.
  41. ^ ”Part IV, The Dynasty of Shang” (på engelska). The Chinese Classics, volume 3, part 1. övers. Legge, James. Hong Kong University Press. 1895. sid. 128–139. https://archive.org/stream/chineseclassics07legggoog#page/n146/mode/1up
  42. ^ Mencius. ”Wan Zhang I, §6.2” (på kinesiska, engelska). Mencius. Chinese Text Project. http://ctext.org/dictionary.pl?if=en&id=13504

Tryckta källor

Cheng Tang

Tang eller Cheng Tang (成湯; Chéng Tāng) var grundare och den första kungen av den forna kinesiska Shangdynastin (1600 f.kr.–1045 f.Kr.). Cheng Tang regerade från ungefär år 1600 f.Kr. Tangs personnamn var Lü och han titulerades i orakelbensskriften med sitt postuma tempelnamn "大乙" (Da Yi) och i Shiji som "天乙" (Tian Yi) och 成湯 (Cheng Tang).Cheng Tang byggde upp en stark militärmakt och besegrade en rad mindre starka stammar. Därefter angrep han den starka Xiadynastin. Cheng Tang besegrade slutligen Xiadynastins arme vid slaget vid Mingtiao (dagens Fengqiu i Henan) och tvingad Xiadynasins kung Jie till exil. Därvid grundade han Shangdynastin. Cheng Tangs far var Zhu Gui som var ledare för Shang-folket. Cheng Tang hade tre söner; Da Ding, Wai Bing och Zhong Ren. Cheng Tang etablerade två huvudstäder för dynastin: Bo och Västra Bo (Xibo).Enligt orakelbensskriften efterträddes Cheng Tang av sin son Da Ding, men enligt Shiji hann Da Ding avlida innan han tillträtt, så Cheng Tang efterträddes av den yngre sonen Wai Bing.

Huanbei

Huanbei (洹北; Huánběi) eller Huanbei Shangstad (洹北商城; Huánběi Shāngchéng) är ruinerna efter en forna kinesisk stad från Shangdynastin (1600–1046 f.Kr.) i dagens Anyang i Henan. Huanbei ligger i norra delen av Anyang, norr om Huanfloden, delvis överlappande Anyang Airport, direkt nordost om utgrävningsplatsen Yinxu (som var Shangdynastins sista huvudstad).Huanbei är den största staden som har hittats från Shangdynastin och var sannolikt en av dynastins många huvudstäder, och var ett centrum för bronsgjutning. Sannolik datering av Huanbeis blomstringsperiod är från mitten av 1300-talet f.Kr. fram till ca 1300 f.Kr. Huanbei är tillsammans med Yinxu sedan 2006 listade som kulturellt världsarv av Unesco.

Jinan

För landskommunen Jinan i provinsen Nordjeolla i Sydkorea, se Jinan, Sydkorea.Jinan, tidigare känd som Tsinan, är huvudstaden i provinsen Shandong i Kina, belägen vid Gula floden.

Stadsområdet har cirka 6,8 miljoner invånare, varav cirka 4,3 miljoner invånare i innerstaden (år 2010). Arkeologiska fynd visar på att stadens historia går tillbaka till den tidiga Shangdynastin. Staden är känd för sina många färskvattenkällor och är säte för ett flertal universitet och forskningsinstitutioner.

Kinas historia

Kinas historia är över 3 000 år lång då de äldsta skriftliga källorna är från 1200-talet f.Kr. Därmed är den kinesiska civilisationen världens äldsta ännu existerande.

De första spåren av en jordbruksbaserad kultur (Yangshaokulturen) dateras till cirka 6000 f.Kr. Runt 3000 f.Kr. hade man gått över till bronsålder där framförallt Sanxingduikulturen och Longshankulturen bör nämnas. Dessa kulturer var hövdingastyrda stamsamhällen, och det var tidigast någon gång runt 2200 f.Kr. som det första kungadömet upprättades i form av Xiadynastin, en dynasti vars existens i väst är omstridd och ses som mytisk, men som av kineser accepteras som verklig. Den påföljande Shangdynastin (cirka 1600–1000 f.Kr.) var tills relativt nyligen även den ansedd som rent mytisk tills en av dess huvudstäder grävdes ut och man fann ett arkiv, varvid uppgifter i senare skriftliga källor kunde bekräftas. Shangdynastins härskare var på många sätt lik de egyptiska faraonerna; han sågs som en levande gud som var absolut härskare över både världsliga och andliga frågor.

Efter Shangdynastins fall upprättades 1040 f.Kr. Zhoudynastin, det första och enda fullt utvecklade feodalsystemet i Kinas historia. I och med Zhou infördes begreppet "Himlens mandat" (天命 tīanmìng) som det som legitimerade den härskande monarkens styre. Härskaren var inte längre en gud i sig själv, som under Shang, utan som en "Himlens son" (天子 tīanzi) som styrde med den mer abstrakta "Himlens" tillåtelse. Detta kom genom Kinas historia att utnyttjas av såväl sittande härskare som upprorsmän för att antingen upprätthålla eller störta det styre som förespråkades.

Konceptet om ett Kina som ett enat rike uppstod däremot inte förrän 221 f.Kr. då kejsaren av Qin tog makten genom att med militära medel krossa allt motstånd och ena Kina under en kejsare. Den resulterande Qindynastin blev mycket kortlivad och splittrades efter kejsaren Qin Shi Huangs död 210 f.Kr. Arvet kejsaren av Qin lämnade efter sig var mycket påtagligt. Idén om ett enat Kina i form av ett kejsardöme hade slagit rot i det kinesiska medvetandet.

Under 2000 år varvades perioder av splittring och decentralisering med upprättandet av nya kejsardynastier (vanligen efter en invasion norrifrån) med centralisering och många blomstringsperioder inom kultur, vetenskap och jordbruk. Inte förrän 1912, då den moderna Republiken Kina grundades upphörde den sista kejsardynastins (Qingdynastin) formella makt över Kina.

Shang Di Xin

Di Xin (帝辛; Dì Xīn) eller Kung Zhou (紂王; Zhòuwáng), död 1046 f.Kr., var den sista kungen av den forna kinesiska Shangdynastin. Di Xin regerade från 1075 f.Kr. till 1046 f.Kr. Di Xin personnamn var Zhou (紂) och han titulerades i orakelbensskriften och Shiji med sitt postuma tempelnamn "帝辛" (Di Xin).Di Xin tillträdde som kung av Shangdynastin efter att hans far Di Yi avlidit 1075 f.Kr.. Di Xin hade en äldre bror, men hans mor kom från ett lågt kast vilket gjorde Di Xin till tronarvinge. Di Xin levde ett utsvävande och kostsamt liv vilket finansierades med höjda skatter. Han införde också en hårdare straffskala, vilket inte gjorde honom populär.Rebellen Ji Fa (姬發) gjorde uppror mot den impopulära kungen och fick många allierade. Vid slaget vid Muye besegrades Kungens styrkor, och Di Xin begick självmord 1046 f.Kr. genom att bränna upp sig själv. Ji Fa grundade därefter Zhoudynastin och regerade som kung Wu av Zhou.

Shang Geng Ding

Geng Ding (庚丁; Gēng Dīng) eller Kang Ding (康丁; Kāng Dīng), död 1148 f.Kr., var en kinesisk kung över den forna Shangdynastin. Geng Ding regerade fram till år 1148 f.Kr. Geng Dingi omnämndes i orakelbensskriften under sitt postuma tempelnamn "康丁" (Kang Ding) och i Shiji som "庚丁" (Geng Ding).Geng Ding efterträdde sin bror Lin Xin som kung över Shangdynastin. Geng Dings far var kung Zu Jia, som regerade innan kung Lin Xin.Geng Ding efterträddes efter sin död 1148 f.Kr. av sin son Wu Yi.

Shang Pan Geng

Pan Geng (盤庚; Pán Gēng), död 1264 f.Kr., var en kinesisk kung inom den forna Shangdynastin. Pan Geng regerade från år 1291 f.Kr. till 1264 f.Kr.. Pan Gengs personnamn var Xun (旬) och han titulerades i orakelbensskriften och Shiji med sitt postuma tempelnamn "盤庚". Pan Geng tillträdde efter sin äldre bror Yang Jia som kung över Shangdynastin.Under sitt 14:e regentår flyttade Pan Geng Shangdynastins huvudstad till Yinxu (nära dagens Anyang i Henan) och staden var färdigbyggd året efter. Pan Gengs far var den tidigare kung Zu Ding och han hade tre bröder, Yang Jia, Xiao Xin och Xiao Yi.Pan Geng dog i sitt 28:e regentår och efterträddes av sin yngre bror Xiao Xin.

Shang Wen Wu Ding

Wen Wu Ding (文武丁; Wénwǔ Dīng), död 1102 f.Kr., var en kinesisk kung över den forna Shangdynastin. Wen Wu Ding regerade från 1112 f.Kr. till 1102 f.Kr. Di Yi personnamn var Tuo (托) och han titulerades i orakelbensskriften med sitt postuma tempelnamn "文武丁" (Wen Wu Ding) och i Shiji som "太丁" (Tai Ding) och i Bambuannalerna som "文丁" (Wen Ding).

Shang Wu Ding

Wu Ding (武丁; Wǔ Dīng), död 1192 f.Kr., var en kinesisk kung över den forna Shangdynastin. Wu Ding regerade 1250 f.Kr, till 1192 f.Kr. Wu Dings personnamn var Zhao (昭) och han titulerades i orakelbensskriften och Shiji med sitt postuma tempelnamn "武丁" (Wu Ding).Wu Ding efterträdde sin far Xiao Yi som kung över Shangdynastin och Wu Dings regeringstid blev den längsta under Shangdynastin. Wu Ding hade många planer för hur han ville utveckla Shangdynastin, men han saknade en premiärminister och kunde därför inte verkställa några reformer. En natt drömde Wu Ding om den perfekta ministern Yue (说). Efter ett omfattande sökarbete hittade Wu Ding slutligen Yue vid berget Fu (傅). Yue blev utsedd till premiärminister, och rikets administration sköttes utmärkt därefter. Premiärministen fick namnet Yue Fu efter berget Fu. Wu Ding var en framgångsrik krigsherre och gjorde stora expansioner av Shangdynastins territorium genom att besegra olika stamfolk. Även hans fru Fu Hao förde befäl över vissa militära kampanjer.Wu Ding hade tre söner; Zu Geng, Zu Jia och Zu Ji. Han hade minst 64 fruar som var döttrar till lokala hövdingar och furstar. Wu Ding efterträddes efter sin död 1192 f.Kr. av sin son Zu Geng.

Shang Wu Yi

För den moderna politikern, se Wu Yi.Wu Yi (武乙; Wǔ Yǐ), död 1113 f.Kr., var en kinesisk kung över den forna Shangdynastin. Wu Yi regerade 1147 f.Kr. till 1113 f.Kr. Wu Yi omnämndes i orakelbensskriften och Shiji under sitt postuma tempelnamn "Wu Yi, 武乙".Wu Yi efterträdde sin far Geng Ding som kung över Shangdynastin.1147 f.Kr. flyttar Shangdynastin huvudstaden till norra sidan om Gula floden. 1133 f.Kr. flyttade Wu Yi huvudstaden igen till Mo (沫).När Wu Yi var på jakt i området mellan Gula floden och Weifloden träffades han 1113 f.Kr. av blixten och avled. Wu Yi efterträddes av sin son Wen Wu Ding.

Shang Xiao Xin

Xiao Xin (小辛; Xiǎo Xīn), död 1261 f.Kr., var en kinesisk kung inom den forna Shangdynastin. Xiao Xin regerade från år 1263 f.Kr. till 1261 f.Kr.. Xiao Xins personnamn var Song (頌) och han titulerades i orakelbensskriften och Shiji med sitt postuma tempelnamn "小辛".Xiao Xin hade tre bröder, Pan Geng, Xiao Yi och Yang Jia, som alla regerade under olika perioder. Även deras far Zu Ding var en tidigare kung inom dynastin. Xiao Xin efterträdde sin bror Pan Geng som kung inom Shangdynastin efter att brodern avlidit.Under Xiao Xins regeringstid var Shangdynastins makt åter på tillbakagång. Xiao Xin styrde dynastin från staden Yin. Xiao Xin avled under sitt tredje regeringsår och efterträddes av sin bror Xiao Yi.

Shang Zhong Ding

Zhong Ding (中丁; Zhōng Dīng) var en kinesisk kung över den forna Shangdynastin. Zhong Ding regerade under nio år, under äldre halvan av 1300-talet f.Kr. Zhong Ding personnamn var Zhuang (莊) och han titulerades i orakelbensskriften och Shiji med sitt postuma tempelnamn "中丁" (Zhong Ding). I Bambuannalerna skrevs hans namn "仲丁" (Zhong Ding). Enligt orakelbensskriften fick han även postumt namnet Sanzu Ding (三祖丁).Enligt orakelbensskriften tillträdde Zhong Ding som kung över Shangdynastin efter sin farbror Yong Ji, men enligt Shiji och Bambuannalerna tillträdde Zhong Ding efter sin far Tai Wu. Zhong Ding flyttade under sitt första regentår Shangdynastins huvudstad till Ao (隞) vid Gula floden. Under sitt sjätte år vid makten gjorde han en militär kampanj mot Blå barbarerna (蓝夷). Zhong Ding efterträddes efter sin död av sin bror Wai Ren.

Shangdynastins huvudstäder

Shangdynastins huvudstäder avser de städer som agerat huvudstad för den forna kinesiska Shangdynastin (1600 f.Kr.–1045 f.Kr). Totalt nio huvudstäder användes under den drygt 500 år långa epoken: Bo, Västra Bo, Ao, Xiang, Geng, Bi, Yan, Yin och Mo.

Dynastins kungar använde dubbla huvudstäder som kunde vara primära och sekundära, och de kunde också skilja på politisk huvudstad varifrån kungen styrde och ceremoniell huvudstad där de viktiga palatsen och templen för rituella ceremonier fanns. Förekomsten av dubbla huvudstäder med flera byten ger stora möjligheter att förväxla städerna och försvårar identifieringen utifrån de historiska källorna. Shangdynastins många byten av huvudstad berodde sannolikt på att vissa städer drabbades av naturkatastrofer som t.ex. översvämning av Gula floden. Bytena kan också förklaras med att man ville flytta närmare av nya fynd av naturtillgångar såsom t.ex. koppar eller tenn för bronstillverkning. Eventuellt byttes primär huvudstad bara en gång (från Bo till Yin kring år 1300 f.Kr.), och det var de sekundära huvudstäderna som byttes ofta.Stor del av Shangdynastins huvudstäder låg mer eller mindre i direkt anslutning till Gula floden. Värt att notera är att Gula flodens lopp i det aktuella området för drygt 3 000 år sedan gick nordväst om dagens sträckning.Traditionen att ofta byta huvudstäder har funnits länge i Shang-kungarnas familj. Under de 13 generationer som förflöt från att Shangdynastin mytologiska förfader Xie grundade stammen "Shang", fram till att Cheng Tang officiellt grundade Shangdynastin ca år 1600 f.Kr. hade huvudstaden redan bytts åtta gånger.De historiska skriftliga källorna om Shangdynastin och dess huvudstäder är huvudsakligen Shiji av Sima Qian som skrevs runt 100 f.Kr., Bambuannalerna från ca 300 f.Kr., Orakelbensskriften som skrevs under Shangdynastin och Dokumentens bok från Shangdynastin och Zhoudynastin.

Shu (stat)

Denna artikel handlar om den kinesiska staten under Shangdynastin och Zhoudynastin i Kinas historia. För staten under De tre kungadömena (220–280), se Shu Han. För staterna under De fem dynastierna och De tio rikena (902–979), se Tidigare Shu och Senare Shu.Shu (古蜀, Gǔ Shǔ) var en historisk stat i Kina existerade fram till år 316 f.Kr. Shu låg kring dagens Chengdu i Sichuanprovinsen.

Shu levde tillsammans med sin grannstat Ba separerat från Zhoudynastins feodalsystem. Detta berodde huvudsakligen på det avskilda läget med omgivande berg i Sichuanbäckenet. Shu utvecklade parallellt med Shangdynastin (1600–1046 f.Kr.) en helt egen kultur. Utgrävningarna i Sanxingdui norr om Chengdu visar på unika bronsföremål från Shu, med ett formspråk som kraftigt avviker från de föremål som tillverkades av Shangdynastin och dess efterföljande dynastier.Under tiden för De stridande staterna erövrades Shu år 316 f.Kr. av staten Qin, som senare enade hela Kina och grundade Qindynastin.

Yan (stat)

Yan (燕国; Yānguó) var en feodalstat i Kina under Zhoudynastin och existerade från 1000-talet f.Kr. till år 222 f.Kr..

Kung Wu, som 1045 f.Kr. grundade Zhoudynastin, gav sin bror Hertig Shao (召公) mellesta och norra delen av dagens Hebei (området kring dagens Peking). Där grundade Hertig Shao feodalstat Yan och blev dess första härskare.Yan's första huvudstad var Yandu (燕都) (vid Dashifloden i Fangshandistriktet ca 43 km sydväst om dagens centrala Peking). Någon gång under Västra Zhoudynastin (1045 f.Kr.–770 f.Kr.) blir Ji (dagens Peking) huvudstad för Yan. Under Markis Huans regentperiod (697–691 f.Kr.) styrdes Yan från Linyi men 657 f.Kr. blev Ji åter huvudstad. Under tiden för De stridande staterna under ledning av Kung Zhao (r. 311-279 f.Kr.) kompletterades Ji med en "mellersta" och "nedre" huvudstad. Den mellersta huvudstaden Zhongdu låg ca 40 km sydväst om Ji, och den nedre huvudstaden Xiadu låg ca 100 km sydväst om Ji.År 323 f.kr. valde Kung Yi av Yan att ta sig titeln "kung" (王), vilket även ledarna för flera andra feodalstater gjorde vid den tiden.

En plats eller ett rike i någon form med namnet Yan existerade redan på Shangdynastin. Orakelbensskrifter från Shangdynastin nämner platsen Yan vid flera tillfällen såsom att adeln från Shangdynastin gifte sig med kvinnor från Yan och det berättas om vita hästar från Yan.

Zhengzhou Shangstad

Zhengzhou Shangstad (郑州商城遗址; Zhèngzhōu Shāngchéngyízhǐ) är ruinerna efter en forna kinesisk stad från Shangdynastin. Zhengzhou Shangstad ligger i centrala Zhengzhou i Henan och är uppförd under perioden 1640 f.Kr. till 1500 f.Kr. Zhengzhou Shangstad är identifierad som antingen Ao eller Bo.

Zhengzhou Shangstad upptäcktes tidigt på 1950-talet och utgrävningarna påbörjades 1952. De arkeologiska utgrävningarna försvåras kraftigt av att ruinerna är helt omgivna av den tätbebyggda staden. De visuellt tydligaste lämningarna är stadens inre stadsmur som till betydande delar står fullt synlig i centrala Zhengzhou. Hela den forna boplatsen runt Zhengzhou Shangstad upptar 25 km² varav stor del idag är täckt av Zhengzhous tätbebyggda område.Zhengzhou Shangstad hade en yttre och en inre stadsmur. Området innanför den inre stadsmuren var huvudsakligen ett ceremoniellt område och en palatsstad. Arkeologiska fynd från yttre stadsmuren visar att den omslöt södra delen av staden ungefär en kilometer utanför den inre muren, men sannolikt omslöt den hela staden. Hittills har 2 900 m av den yttre stadsmuren identifierats.Ruinerna efter den inre stadsmuren är som högst 9,1 m och mäter 36 m tjock vid basen. Muren är byggd av packad jord i ca 10 cm tjocka lager. Den inre stadsmurens fyra sidor mäter från norr och medurs 1 690 m, 1 700 m, 1 700 m och 1 870 m Den inre muren omsluter 3,2 km² och har en omkrets på 6 960 m. Murens gigantiska proportioner gör att den sannolikt inte bara hade militär funktion utan även också skyddade staden mor översvämningar från den närliggande Gula floden.Utanför inre stadsmuren, men innaför den yttre muren fanns det bostäder, gravar och flera bronsverkstäder. Husen var överlag runda medan bronssmedernas hus var rektangulära. De utgrävda gravarna har innehållit avancerade gjutna bronsföremål, elfenbensföremål, glaserade keramik och möbler.Folkmängden under Zhengzhou Shangstad uppgick till 100 000 under dess glansdagar.

Zhong Ren

Zhong Ren (中壬; Zhōng Rén) var en kinesisk kung över den forna Shangdynastin. Zhong Ren regerade 4 år i slutet av 1500-talet f.Kr. Zhong Rens personnamn var Yong (庸) och han titulerades i Shiji med sitt postuma tempelnamn Zhong Ren (中壬) (alt. 仲壬 i Bambuannalerna).

Zhoudynastin

Zhoudynastin (周朝; Zhōu cháo) var en antik kinesisk dynasti som inleddes år 1046 f.Kr. och upphörde år 256 f.Kr. Den följde på Shangdynastin och är den längsta dynastin i Kinas historia. Under perioden övergick Kina från bronsålder till järnålder. Den första delen av dynastin kallas Västra Zhoudynastin. Flytten av huvudstaden år 770 f.Kr. österut från dagens Xi'an till Luoyang markerar övergången till Östra Zhoudynastin och är även starten på tidsperioden vår- och höstperioden. Östra Zhoudynastins senare del överlappar epoken de stridande staterna.

Zhoudynastin karakteriseras av en svag kungamakt och av att landet är splittrat i ett flertal feodalstater som mot slutet av perioden blir mer och mer självständiga och drabbar samman i ett flera sekel långt inbördeskrig. Under Östra Zhoudynastin blomstrar vetenskapen och utvecklingen av krigsteknologin och perioden är även Kinas filosofiska storhetstid. Zhoudynastin följs av Qindynastin.

Zu Yi

Zu Yi (祖乙; Zǔyǐ) var en kinesisk kung inom den forna Shangdynastin. Zu Yi regerade 19 år under senare hälften på 1300-talet f.Kr. Zu Yis personnamn var Teng (滕) och han titulerades både i Bambuannalerna och i Shiji med sitt postuma tempelnamn Zu Yi (祖乙)

Shangdynastins kungar
Shang dynasty inscribed tortoise plastron.jpg

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.