Samarien

Samarien är ett landskap i norra Västbanken och är omnämnt i Bibeln. Det forntida Kungariket Israel, med Samaria som huvudstad, var en del av Samarien[1][2][3][4] ca 911–722 f.Kr. då området erövrades av assyrierna. Senare var området under babylonskt, persiskt och hellenistiskt styre. Staden Samaria kallades under den följande romerska tiden av Herodes för Sebastia (arabiska سبسطية, Sabastiyah; hebreiska סבסטיה, Sebasti).

Källor

  1. ^ Kingdom of Israel (Samaria). Engelskpråkiga Wikipedia.
  2. ^ Finkelstein, Israel; Silberman, Neil Asher (2002) The Bible Unearthed : Archaeology's New Vision of Ancient Israel and the Origin of Its Sacred Texts, Simon & Schuster, first Touchstone edition, sid. 169–195. ISBN 0-684-86912-8
  3. ^ Kuhrt, Amiele (1995). The Ancient Near East. Routledge. sid. 438. ISBN 978-0-41516-762-8
  4. ^ ”The Bible and Interpretation – David, King of Judah (Not Israel)”. www.bibleinterp.com. http://www.bibleinterp.com/articles/2014/07/wri388001.shtml.
Adrammelek

Adrammelek (också kallad Adramelech, Adrammelech, Adramelek eller Adar-malik) var en av de av assyriska kolonisterna i Samarien dyrkad gud (2 Kung. 17:31). Det var också namnet på en son till den assyriske konungen Sanherib. Omkring år 682 f.Kr. mördade han och hans broder Sareser enligt Gamla Testamentet sin fader i Nisroks tempel i Nineve (2 Kung. 19:37, Jes. 37:38).

Agrippa I

Herodes Agrippa I (även Agrippa I eller Julius Agrippa), född 10 f.Kr., död 44 e.Kr., sonson till Herodes den store och bror till Herodias.

Agrippa I var från 34 tetrark ("fjärdingsfurste") över de så kallade småstaterna norr om Galileen, och från 38 även tetrark över Galileen och Östjordanlandet. Något senare utökades hans område till att omfatta även Judéen och Samarien. Han hade därmed i stort sett återtagit sin farfars område.

Agrippa I förde en mer nationell politik än sina föregångare, och ett uttryck för detta var hans förföljelse mot de kristna varvid aposteln Jakob led martyrdöden. Han lät även uppföra en ny mur, den tredje, omkring Jerusalem. Han dog plötsligt i Caesarea år 44 (Apg 12:20-23).

Betel, Samarien

Betel, hebreiska: "Guds hus", är det historiska namnet på staden Betin knappt tjugo mil norr om Jerusalem. Namnet gavs enligt Gamla Testamentet åt platsen av patriarken Jakob sedan han där drömt om en trappa (stege) till himlen på vilken änglar stigit upp och ner. Betel företrädde Jerusalem som israeliternas heliga stad. Namnet är i Sverige vanligt förekommande som namn på frikyrkor och bönhus. Inom den frimureriskt inspirerade ungdomsorganisationen Job's Daughters International kallas möteslokalerna för Bethel.

Filippos evangelisten

Filippos (även Filippus) var, enligt Apostlagärningarna, en evangelist som predikade Guds ord i Samarien och senare för en etiopisk hovman. Filippos gärningar beskrivs i Apostlagärningarnas åttonde kapitel. Filippos hade tidigare utsetts som en av de sju som skulle övervaka utdelandet av mat. När sedan en häftig förföljelse utbröt i samband med att Stefanos stenades flydde Filippos till Samarien och började predika evangelium där så att det blev väckelse. Apostlarna fick höra talas om detta och sände då Petrus och Johannes som bad för folket och lade händerna på dem så att de fick den Helige Ande.

Filippos fick därefter order av en ängel att gå till vägen som går från Jerusalem till Gasa. På den vägen mötte han en etiopisk hovman som han förde till tro på Jesus. När de kom till ett vatten, frågade hovmannen retoriskt vad det var som hindrade att han blev döpt. Filippos döpte då hovmannen, men när de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippos och hovmannen såg honom aldrig mer. Filippos blev efteråt sedd i Asdod och vandrade sedan omkring och förkunnade evangelium i alla städer till dess han kom till Caesarea.

Cirka tjugo år senare omtalas att Paulus besöker Filippos i Caesarea och att han då har fyra ogifta döttrar som kunde profetera.

Hasael

Hasael var en arameisk kung i Aram-Damaskus som var ett av de arameiska rikena. Han var i krig mot Assyrien, Samarien och Juda och omnämns i assyriska och arameiska skrifter och i Bibeln. Under hans regeringstid 842–800 f.Kr. var riket Aram-Damaskus som störst.

Herodes Archelaos

Herodes Archelaos, född cirka 23 f.Kr, död cirka 16 e.Kr, var en judisk furste, son till Herodes den store.

När Herodes dog år 4 f.Kr vägrade den romerska kejsaren Augustus att godkänne Herodes' testamente vilket ledde till att han blev furste över enbart Judeen, Samarien och Idumeen. År 6 e.Kr förvisades Archelaos på grund av anklagelser för grymhet och självvåld. Judeen, Samarien och Idumeen kom då att utgöra den romerska provinsen Iudaea, där Quirinius utnämndes till ståthållare.

Herodes den store

Herodes den store, född cirka 73 f.Kr., död cirka 4 f.Kr., var tetrark ("fjärdingsfurste"; lydfurste under den romerske kejsaren) över Galileen, Samarien, Judeen och ytterligare några områden. Herodes var en god administratör men med tendenser till maktfullkomlighet. Han byggde ett stort kungapalats och påbörjade en större ombyggnad av templet i Jerusalem. Herodes den store är känd i kristna länder genom sin roll som barnamördare i Matteusevangeliet. Detta är dock inte känt genom andra historiska källor.

Herodianska dynastin

Herodianska dynastin var en härskarsläkt i Palestina som fick sitt namn efter dess mest kände medlem Herodes den store (73-4 f.Kr).

Dynastins uppkom i samband med romarnas ingripande i striderna mellan de sista mackabéerna. Edomiten Antipas (enligt vissa källor en hierodul från Askalon) hade utsetts till ståthållare i Iduméen av kung Alexander Jannaios. Dennes son och efterträdare Antipatros utnyttjade spänningen mellan mackabéerna Hyrkanos II och Aristobulos II och genom att vara tillmötesgående mot romarna vann han deras gunst. Han blev därför utnämnd till prokurator över hela Judéen av Caesar, medan den svage Hyrkanos II erhöll titeln etnark. Detta skedde år 63 f.Kr.

I själva verket var Antipatros landets regent under romarnas överhöghet och utnämnde snart sina söner Fasael och Herodes till ståthållare; Fasael i Jerusalem och Herodes i Galiléen. År 41 f. Kr. utnämndes båda bröderna till tetrarker av Marcus Antonius.Efter Caesar och Antipatros död började en kritisk tid för Herodes, och ställningen förvärrades när Aristobulos II:s son Antigonos utnyttjade sig av parterna för att återta sina fäders tron. Efter att Fasael fängslats och begått självmord vågade Herodes inte längre stanna kvar i landet, utan flydde över Egypten till Rom. Den siste mackabéern Antigonos regerade därefter som kung i Jerusalem mellan 40-37 f.Kr. under parternas beskydd. I Rom lyckades emellertid Herodes bli utnämnd till kung över Judéen, men det dröjde 3 år innan han kunde ta sitt rike i besittning. Efter tre månaders belägring föll slutligen Jerusalem år 37 f. Kr., och Antigonos avrättades av romarna.

Herodes den store gifte sig år 37 f. Kr. med Mariamne av mackabéernas släkt. Motsättningen mellan henne och hennes söner å ena sidan, samt Herodes moder och syster Salome å den andra gav upphov till sönderslitande strider inom Herodes familj. Efter Herodes död delades hans rike mellan hans söner. Herodes Archelaos blev etnark över Samarien, Judéen och Iduméen år 4 f. Kr. Liksom fadern gjorde han sig känd som en stor byggherre, men var innerligt hatad av judarna och förvisades år 6 e. Kr. till Galiléen. Galiléen och Peréen tillföll Herodes Antipas (ca. 20 f. Kr. - 40 e. Kr.), även han känd för sina byggnadsverk, framför allt grundandet av den hellenistiska huvudstaden Tiberias väster om Genesaret.Herodes Antipas som var gift med nabatéerkungen Aretas IV:s dotter skilde sig från henne för att gifta sig med Herodias. Herodias var en sondotter till Herodes den store och hade tidigare varit gift med Antipas halvbror Herodes. Denna händelse ledde till Johannes Döparens straffpredikan och avrättande (Mark. 6). Herodias förorsakade sin gemåls fall genom att övertala honom att begära kungatitel hos Caligula. Han blev beskylld för förräderi och förvisades till Gallien år 38 e. Kr.Sonen Filippus fick nu de nordöstra delarna av faderns rike. Herodes Agrippa I (Herodes den stores sonson och Herodias bror) utnämndes år 37 e. Kr. till kung över Filippus tetrarki, och erhöll 40 e. Kr. Antipas furstendöme och året därpå Judéen och Samarien. Herodes Agrippa I försökte vinna fariséernas stöd och förföljde därför den kristna urförsamlingen, och ska ha låtit avrätta aposteln Jakob. Efter Herodes Agrippa I:s död år 44 e. Kr. lades Palestina omedelbart under Rom och styrdes av prokuratorer.Herodes Agrippa II (Herodes Agrippa I:s son) blev kung över Chalkis och innehade uppsikten över templet i Jerusalem och rätten att utnämna överstepräst från år 50 e. Kr.. Han erhöll år 53 e. Kr. Chalkis Filippus' gamla tetrarki och vissa andra områden. Han förde en försiktig politik gentemot judarna men stod på romarnas sida i det judiska kriget. Herodes Agrippa II omtalas i Apostlagärningarna tillsammans med sin syster Berenice.

Israels land

Israels land (hebreiska: אֶרֶץ יִשְׂרָאֵל, Eretz Yisrael) är det traditionella judiska namnet för ett område med obestämd geografisk räckvidd i södra Levanten. Relaterade bibliska, religiösa och historiska termer är Kanaan, Utlovade landet, Heliga landet och Palestina. Definitionerna av gränserna för detta territorium varierar mellan passager i den hebreiska bibeln, med specifika omnämnanden i Första Moseboken 15, Andra Moseboken 23, Fjärde Moseboken 34 och Hesekiel 47. Nio gånger annorstädes i Bibeln betecknas detta bosatta land som området "från Dan till Beer Sheva", samt tre gånger som området "från Levo-Hamat till Egyptens gränsflod" (Första Kungaboken 8:65, Första Krönikeboken 13:5 och Andra Krönikeboken 7:8).

Områdets bibliska gränser skiljer sig från gränserna för de etablerade historiska israeliska och senare judiska kungarikena; med tiden har Förenade kungariket Israel, de två separata kungarikena Israel (Samarien) och Juda, Hasmoniska kungariket och Herodiska kungariket inkluderats inom gränserna.

Heliga landet används ibland som synonym till Israels land. Denna term har historiskt varit mycket populär, särskilt under korstågens tid. I religiösa texter kan termerna Israels land och Utlovade landet likställas. Den senare hänvisar till att Gud utlovade Israels land till Abrams ättlingar i Första Moseboken. Texten är tydlig med att det var ett förbund som ingicks mellan Gud och Abram för hans ättlingar. Detta är senare omnämnt i Profeterna.Under Brittiska Palestinamandatet (1920–1948) var termen "Eretz Yisrael" eller "Israels land" en del av det officiella hebreiska namnet. Officiella hebreiska dokument använde den hebreiska translitterationen av Palestina (פלשתינה) följt av de två begynnelsebokstäverna i "Eretz Yisrael" (א״י, alef-yod).

Jezreelslätten

Jezreelslätten är en större slätt i Israel belägen mellan Samarien och Galiléen och begränsad i väster av Karmelberget, i öster av bergen Gilboa och Tabor och i norr av berglandet kring Nasaret. Den från Gamla Testamentet bekanta bäcken Kison flyter genom slätten i nordvästlig riktning. Jorden, som består av vittrad basalt från vulkaniska utbrott, är mycket fruktbar. Slätten är i GT nämnd i bland annat i Domarboken 6:33 och är känd även under namnet "slätten vid Megiddo", eller "den stora slätten". I Judits bok 4:6 kallas den Esdrelon. På grund av sitt läge har Jezreelslätten varit ett berömt slagfält alltifrån Deboras och Baraks dagar ända in i nyare tid.

Justinus Martyren

Justinus Martyren (även kallad Justinus Filosofen, på italienska San Giustino), född cirka 100 i Flavia Neapolis (nuvarande Nablus) i Samarien, Palestina, död cirka 165 i Rom, var författare och martyr. Han vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan med festdag den 1 juni, tidigare den 14 april.

Justinus, som ursprungligen var hedning, konverterade till kristendomen vid cirka trettio års ålder efter att ha läst Bibeln samt inspirerats av de kristna martyrernas hjältemod. Hans föräldrar var hedniska greker som kommit till Palestina som kolonister. Justinus fick en gedigen utbildning i retorik, poesi och historia. Hans största intresse var dock sanningsbegreppet och han vände sig till det filosofiska studiet. På olika skolor i Efesos och Alexandria satte han sig in i samtliga system – det stoiska, det peripatetiska, det platonska – men inget av dessa system övertygade honom riktigt.

Han bidrog i hög grad till att formulera kyrkans teologi kring Logosbegreppet. Därtill författade han flera apologetiska skrifter, vilka försvarar kristendomen mot bland annat judendomen.

Justinus led martyrdöden i Rom tillsammans med sex av sina trognaste elever.

Kungariket Israel

Kungariket Israel kan syfta på:

Kungariket Israel (förenad monarki) – det i Gamla Testamentet beskrivna kung Davids och Salomos rike, ca 1050–930 f.Kr.

Kungariket Israel (Samarien) – ett antikt kungadöme i Samarien, i Bibeln som uppföljaren till Kungariket Israel 930/800-talet–720 f.Kr.

Kungariket Israel (Samarien)

Kungariket Israel var ett antikt kungadöme i Samarien, vilket låg norr om Juda rike. Kungadömet beskrivs i Bibeln som uppföljaren till Kungariket Israel (förenad monarki) och som varande under perioden omkring 930–720 f.Kr. då det erövrades av Assyrien. När Israels huvudstad Samaria föll efter tre års belägring skingrades dess invånare. Många dödades, andra flydde och Israels härskande klasser fördes bort till en grym slavtillvaro. Det blev upphovet till legenden om Israels tio förlorade stammar. Modern forskning anser dock att Israel mest troligt har utvecklats separat från det sydliga kungadömet Juda och först på 800-talet f.Kr. under Omri-dynastin har uppnått utveckling nog för att beskrivas som ett kungadöme.

Modi'in Illit

Modi'in Illit (hebreiska: מוֹדִיעִין עִלִּית; arabiska: موديعين عيليت; bokstavligen Övre Modi'in) är en israelisk bosättning som ligger vid gränsen i Samarien (norra västbanken) som en förort till den israeliska staden Modi'in. Modi'in Illit är den största bosättningen på västbanken med över 40 000 invånare. Invånarna består främst av ultra ortodoxa judar.

Samaria

Samaria (hebreiska: שומרון, Shomron; grekiska: Σαμάρεια, Samáreia; nuvarande Sabastiiyah) är idag en ort cirka 75 kilometer norr om Jerusalem i Västbanken. Den var forntida huvudstad i Israels rike, grundad omkring 880 f.Kr. av Israels kung Omri. Staden föll år 722 f.Kr. efter tre års belägring av Assyriens kung Sargon II. När Samaria föll efter tre års belägring skingrades dess invånare. Många dödades, andra flydde och Israels härskande klasser fördes bort till en grym slavtillvaro. Det blev upphovet till legenden om Israels tio förlorade stammar.

Under romersk tid var Samarien ett landskap med Samaria som huvudort. Detta landskap låg formellt i södra delen av provinsen Galileen, på gränsen till Judéen, och invånarna ansågs inte vara rättrogna judar då de inte accepterade templet i Jerusalem och de former av gudsdyrkan som praktiserades där. Det fanns en uttalad fientlighet mellan judar och samaréer (samariter), men de talade samma språk och dyrkade samma gud.

Staden utvidgades av Herodes den store som 30 f.Kr. fick staden som gåva av Augustus. Han uppförde bland annat ett tempel åt denne och ändrade stadens namn till Augusta, på grekiska Sebaste. Sebaste är nu byn Sebastije på Västbanken.

Samarier

Samarier, samariter eller samaritaner (hebreiska שומרונים shomronim, arabiska: السامريون as-Sāmariyyūn), är en etniskt religiös grupp i Nablus på norra Västbanken och utanför Tel Aviv. De kallar sig oftast Bene Israel (Israels söner.)

Simon Ivraren

Simon Ivraren, Simon seloten eller Simon Kananaios (arameisk namnform), död cirka 107, var en av Jesu tolv apostlar. Hans helgondag infaller den 28 oktober i västliga kristenheten, medan de orientaliska och ortodoxa kyrkorna firar honom den 10 maj.

Simon nämns med detta namn i Matteusevangeliet 10:4, Markusevangeliet 3:18, Lukasevangeliet 6:15, och Apostlagärningarna 1:13. I olika översättningar benämns han seloten, ivraren och kananaios; dessa ord har samma innebörd, och kunde i sig betyda att han tillhörde seloterna, men det kan också anspela på att han innan han kallades till apostel ivrade för den mosaiska lagen. Enligt uppgift skall han dock inte varit selot. Somliga, som Hieronymus, har tolkat tillnamnet som att han var bördig från Kana. I östortodoxa kyrkan och orientalisk-ortodoxa kyrkan identifieras han med Nathanael av Kana, och grekisk-ortodoxa kyrkan menar att han är brudgummen i bröllopet i Kana.

Olika samfund har olika uppfattningar om var Simon predikade evangeliet. Det har föreslagits att han verkade som apostel i Samarien, Egypten, Britannien, med fler ställen, och enligt en tradition skall Simon ha efterträtt Jakob som biskop i Jerusalem. Att denne Simon är densamme som biskopen Simon är inte vedertaget. Många legender uppger dock att han led martyrdöden, enligt vissa uppgifter genom att bli itusågad på längden. Han avbildas därför ibland med en såg som helgonattribut.

Västbanken

Västbanken (hebreiska: הַגָּדָה הַמַּעֲרָבִית, HaGadah HaMa'aravit; arabiska: الضفة الغربية, aḍ-Ḍiffah l-Ġarbiyyah), även Judeen och Samarien (hebreiska: יְהוּדָה וְשׁוֹמְרוֹן, Yehuda VeShomron), tidigare Cisjordanien, är ett område på västra sidan av Jordanfloden som till största delen kontrolleras av Israel, eller står under gemensam kontroll mellan Israel samt Palestinska myndigheten sedan 1993. Områdets slutgiltiga status är ännu inte framförhandlad av de berörda parterna.

Västbanken, inklusive östra Jerusalem, omfattas av ett landområde på 5 640 km2 samt ett vattenområde på 220 km2, som utgörs av den nordvästra delen av Döda havet. I området bor 2 775 366 palestinier och cirka 371 000 israeliska bosättare, samt cirka 212 000 judiska israeler i östra Jerusalem, enligt 2015 års folkräkning.

Judeen och Samarien omnämns i Bibeln som hem för olika kanaanitiska folk, däribland fenicierna, filistéerna, hebréerna och samaritanerna. Namnet används idag av det israeliska distriktet som omfattas av Västbanken, och syftar på av två israeliska geografiska regionerna som historiskt är kända som Judeen respektive Samarien. Termen "Västbanken" myntades under 1948 års arab-israeliska krig då området ockuperades av Transjordanien, och den fick senare fäste i bland annat engelskan och svenskan. I Israel har dock begreppet med den historiska kopplingen till Israels folk dominerat.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.