Profet

Profet (grekiska profetes, talare, förkunnare) är en person som förutsäger eller förutspår kommande ting eller framträder som religiös förkunnare. En profetia är i regel en gudomlig uppenbarelse eller förutsägelse om vad som skall ske.

Profeter är kända från judendom, kristendom, zoroastrism och islam, men även från andra religioner.

Exempel på personer som kallats profeter är Mose, Zarathustra, Jesus, Muhammed och Buddha.

Profeter i judendomen

I judendomens heliga skrift – Tanach, som av de kristna kallas Gamla testamentet och som är första delen i kristendomens heliga skrift, förekommer många profeter. Man kan om man vill dela in profetismen i Israel i fyra historiska epoker.

Före 1800 f.Kr. – Personliga tilltal

Under den tidigaste tiden beskrivs hur människor mottog budskap från Gud. De för dem dock sällan vidare offentligt, utan det handlar oftast om vad de skall göra själva. Till denna kategori hör Noa, som får i uppdrag att bygga en stor båt – Arken – för att rädda allt levande från en stor översvämning (Första Mosebok 6–9); och Abraham (patriark), som får kallelsen att flytta från staden Ur i nuvarande Irak till Israels land, för att där bli stamfar åt Israels folk (Första Mosebok 12–25:11).

1500-1400-tal f.Kr. – Mose

Som den allra störste räknas Mose, som är så stor, att han sällan omtalas som en profet. Det står att Gud talade med honom "ansikte mot ansikte" (Andra Mosebok Mos 33:11). Likafullt är han en profet. Han säger att det efter honom skall komma en profet, som är honom lik (Femte Mosebok 18:15). Han gav Israels folk undervisning (Torah) om Gud och om hur Gud ville att de skulle leva. Det beskrivs också hur mäktiga under skedde under hans verksamhet och hur Israels folk befriades ur Egypten. Även Moses syster Mirjam beskrivs som profet (Andra Mosebok 15:20). Mose undervisning och verksamhet beskrivs i Andra MosebokFemte Mosebok. Mose levde sannolikt på 1500-1400-talet före Kristus.

1100-800-tal f.Kr. – Delvis extatisk profetism

Prophet-Elias-Grk-ikon
Profeten Elia får mat av korparna vid bäcken Kerit.

Under den kommande perioden uppträdde profeter vars budskap ofta är mer kortfattade. Det handlar ofta om att de griper in i särskilda situationer. Många profeter profeterade under extas och särskilda profetskolor med profetlärjungar förekom. Elia och Elisha gjorde även under.

Mot slutet av 1100-talet f.Kr. uppträdde Samuel. Han inrättade kungaämbetet i Israel och tillsatte först Saul och sedan David som kungar. Hans verksamhet beskrivs i Första Samuelsboken. Under kung Davids tid verkade även profeten Natan, som förde allvarsamma samtal med kungen (Andra Samuelsboken 7:1–16; 12:1–14).

Näst efter Mose räknar judendomen Elia som den störste profeten. Hans verksamhet omtalas i Första Kungaboken 17 – Andra Kungaboken 218. Elias stora uppgift var att föra folket tillbaka till tron på den ende Guden – Herren, sedan de även börjat tillbe Baal, en kanaaneisk fruktbarhetsgud. En av Elias lärjungarElisha eller Elisa – tog upp hans fallna mantel (därav detta uttryck) och verkade i hans anda (Första Kungaboken 19:19 – Andra Kungaboken 13:21). Elia och Elisha levde på 800-talet f.Kr. Enligt profeten Malaki (4:5) skall Elia i ändens tid komma tillbaka.

700-400-tal f.Kr. – Skriftprofeter

Från 700-talet f.Kr. uppträdde återigen profeter med mer utförliga budskap och de extatiska dragen klingade bort. Budskapet var även nu att man måste överge alla andra gudar, för att enbart tillbe Herren. Även det sociala inslaget i förkunnelsen blev viktigt. Om folket inte bättrade sig, skulle nationen gå under. Så skedde också i och med den Babyloniska fångenskapen.

De tre största skriftprofeterna är Jesaja (700-talet f.Kr.), Jeremia och Hesekiel (båda 500-talet f.Kr.). Välkända är också Daniel, som fick tillbringa en natt i lejongropen (500-talet f.Kr.); och Jona som fick tillbringa tre dygn i en stor fisk.

Även kvinnliga profeter förekom, till exempel Debora (Domarboken 4–5) och Hulda (Andra Kungaboken 22:14).

Sedan 400-talet f.Kr. har profetism varit sällsynt inom judendomen.

Skriftprofeterna i Gamla testamentet

(Tanach har en delvis annan indelning.)

Jesaja Jeremia med Klagovisorna Hesekiel Daniel
Tolvprofetboken:
Hosea Joel Amos Obadja med Obadjas bok
Jona Mika Nahum Habackuk
Sefanja Haggai Sakarja Malaki

Profeter i kristendomen

Gamla testamentets profeter i kristen tro

Jesus ansåg sig vara uppfyllelsen av Gamla testamentets profetior (Lukasevangeliet 24:27). Denna uppfattning tog apostlarna till sig och den spelade en stor roll för förståelsen av vem Jesus är och vad han gjort.

30–33 e.Kr. – Evangelierna

Jesus är den i särklass störste profeten i kristen tro. Han är inte bara en profet, han är Guds son, den andra personen i Treenigheten, som blivit människa. Jesus har enligt kristen tro alla de tre gammaltestamentliga ämbetena – konung, präst och profet. Som profet förkunnade han ord från Gud och gjorde under. Som präst offrade han sig själv på korset. Som kung skall han komma åter och regera i evighet.

Före Jesus gick Johannes döparen. Han förkunnade omvändelse och döpte dem som ville börja ett nytt liv. Han pekade på Jesus och sade att han är Guds lamm, som tar bort världens synder (Johannesevangeliet 1:29). Jesus säger om Johannes, att han var Elia som skulle komma (Markus evangelium 9:13). Johannes döparen skulle gå före Jesus med "Elias ande och kraft" (Lukasevangeliet 1:17), precis som Elisha.

33–90 e.Kr. – Apostolisk tid

Under tiden efter Jesu himmelsfärd var det framför allt apostlarna som mottog och förmedlade budskap från Gud genom den Helige Ande. Inte heller apostlarna brukar dock omtalas som profeter. De är mer än profeter – apostlar. Jesus hade sagt, att den Helige Ande skulle leda apostlarna fram till hela sanningen (Johannesevangeliet 16:12–13). Deras undervisning har vi i Nya testamentet. Det är apostlar som skrivit breven i Nya testamentet, och Evangelierna och Apostlagärningarna innehåller deras hågkomster. De viktigaste apostlarna är Petrus, Jakob, Johannes och Paulus.

Nya Testamentet omtalar dock även andra profeter. En Agabos förutsade en hungersnöd som också kom (Apostlagärningarna 11:28; 21:10–11). Det fanns också en evangelist som hette Filippos, som hade fyra döttrar med profetisk gåva (Apostlagärningarna 21:8–9).

Vid den Helige Andes utgjutande på den första Pingstdagen, kom den Helige Ande nära alla de troende. Aposteln Paulus beskriver hur profetians gåva är något som vilken kristen som helst kan få. Det är till och med något han uppmuntrar oss att söka. Han räknar upp flera naturliga och övernaturliga förmågor som den Helige Ande kan ge, vilka han kallar nådegåvor eller karismatiska gåvor. Profetians gåva är en av dem (Första Korinthierbrevet 12–14).

Efterapostolisk tid

Under efterapostolisk tid avtog sakta de karismatiska gåvorna, utan att dock helt upphöra. Under 100-talet uppstod en rörelse som kallas montanismen efter dess ledare Montanus. Ledande ställning hade två kvinnliga profeter vid namn Prisca och Maximilla. Denna rörelse fördömdes dock så småningom av kyrkan, varvid också de karismatiska gåvorna blev mer ifrågasatta.

Olika personer har dock i kyrkans historia tillerkänts profetisk inspiration. En av dem är den heliga Birgitta (Sverige, 1300-tal).

I protestantisk kristendom har det förekommit tänkare som förnekat att Andens gåvor skulle kunna ges i efterapostolisk tid. Denna uppfattning kallas dispensationalism.

I 1900-talets början startade pingstväckelsen genom en förnyad utgjutelse av den Helige Ande och en nyupptäckt av Andens gåvor. Pingstväckelsen är församlingsgrundande och avskildes från andra samfund. Den från 1970-talet framväxande karismatiska väckelsen är däremot samfundsövergripande och finns idag i många kyrkor. Dessa två rörelser är idag två mycket starkt växande rörelser internationellt.

Exempel på en person som idag säger sig få profetiska budskap, som liknar den heliga Birgittas, är Vassula Rydén.

Profeter i Zoroastrism

Zoroastrismen är grundad av profeten Zarathustra i nuvarande Iran. Han reformerade den tidigare religionen.

Profeter i islam

Inom islam är Muhammed den siste profeten och när man talar om profeten är det honom man syftar på. Han levde på 600-talet på den Arabiska halvön. Genom uppenbarelser för Muhammed från Gud kunde Koranen skrivas ner.

Islam räknar med ett stort antal profeter som är gemensamma med judendom och/eller kristendom. Eftersom Koranen har egna versioner av berättelserna om dem, kan den muslimska uppfattningen om dessa profeter på vissa punkter skilja sig från den judiska och kristna.

Profeter i andra religioner

Se även

000-talet

Denna artikel handlar om seklet 000-talet, åren 1-99. För decenniet 00-talet (åren 1-9) se 00-talet. För millenniet 0000-talet (åren 1-999) se 0000-talet (millennium).

Adam (islamisk profet)

Adam (arabiska: آدم) är den första profeten i islam och är den första människan som skapades av Gud. Berättelser om Adam finns i Koranen. Adams hustru omtalas även i Koranen, men nämns där inte vid namn. Enligt den islamiska traditionen heter hon Hawwaa حواء (Eva).

Adam, den första människan, är den första länken i islams profetiska kedja. Efter att Gud skapat honom, sade Han till änglarna och djinnerna att buga inför Adam för att därmed visa respekt för Guds utvalda ställföreträdare (khalîfah) på jorden. Alla bugade förutom djinnen Iblîs, djävulen, som tyckte att han var förmer än Adam. Han kunde helt enkelt inte acceptera den ställning som Gud valt att anförtro människan. På grund av denna högmodiga och trotsiga inställning straffades Iblîs genom att få Guds förbannelse till den Yttersta dagen.

Det var efter detta som Adams avkomma fick Iblîs som sin eviga fiende, frestare och vilseledare med det enda målet att vilseleda människan till otro och otacksamhet. I Koranen omnämns detta bland annat i en vers där Gud upplyser oss om djävulens syn på människan i uttalandet: ”… Eftersom Du har låtit mig begå ett felsteg, svär jag att jag skall lägga mig i bakhåll för dem längs Din raka väg, och jag skall ansätta dem framifrån och bakifrån, från höger och från vänster och Du kommer att finna de flesta av dem otacksamma.” (Sura 7:16-17)

I sitt nästa steg lyckades Iblîs lura Adam att äta av frukten från det eviga livets träd (Sura 20:120) vilket resulterade i Adams utvisning från paradiset. Istället för att fortsätta i högmodigt sinnelag valde Adam dock att ångerfullt be Skaparen om förlåtelse. Naturligtvis fick Adam Guds förlåtelse då han erkände sitt misstag men han fick också en varning för framtiden som löd: ”... vägledning skall helt visst komma er till del, och de som följer Min vägledning skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem. Men de som förnekar sanningen och påstår att våra budskap är lögn har Elden till arvedel, och där skall de förbli till evig tid.” (Sura 2:38-39).

Så länge Adam levde på jorden undervisade han sin familj och avkomma till att endast dyrka och underkasta sig den ende guden och var därmed den första av islams profeter. I enlighet med Guds löfte om vägledning utsändes således en mängd olika profeter och sändebud till alla nationer och folk genom tiderna. Några av dessa profeter och sändebud är kända för oss vid namn och alla kom de som förkunnare av Guds enhet, hoppets budskap och som varnare från Gud. De var alla människor av högsta moral och gudsfruktan och kända i sin omgivning för sin sannfärdighet och pålitlighet. Dock har alla profeter haft det jobbigt och kämpigt eftersom: “… inget sändebud kom till [sitt folk] utan att de gjorde narr av honom.” (Sura 15:11).

Agabus (djur)

Agabus är ett släkte av skalbaggar som beskrevs av Leach 1817. Agabus ingår i familjen dykare.

Amos (profet)

Amos är en av profeterna i judendomens Neviim ("profeterna") och kristendomens Gamla Testamente. Inom kristendomen benämns han som en av de "mindre" profeterna. Han härstammade från Tekoa, en liten stad sydöst om Jerusalem.

Amos betyder bördornas bärare.

Han profeterade under cirka under åren 785-745 f Kr.

Amos har betraktats som de fattigas försvarare gentemot de rika.

Amos profetior kan man läsa i den bok som bär hans namn i Gamla Testamentet i Bibeln vars inledningsord om Amos lyder

I texten framgår det att Amos var en herde. Ordet för ”herde” går även att översätta (att) ”hålla boskap” och antyder att Amos inte var en vanlig herde, utan troligen tog hand om större skaror med djur. Staden Tekoa låg knappt två mil söder om Jerusalem.Kung Jerobeam och Ussia regerade i början av 700-talet före kristus, mer exakt från ca 787 till 744 resp. 747. Jordbävningen är svår att datera, även om det finns både skriftligt och arkeologiska belägg för att en sådan har inträffat. Den exakta tiden för Amos verksamhet är osäker. En gissning är att han var verksam mellan 765 och 750 f. kr.Det verkar dessutom som om Amos hade något av en brottningskamp med sin kallelse till att vara profet. Han säger att han blev ”tagen” ifrån sin hjord för att bli profet. (7:15) Texten antyder dessutom att Amos greps av skräck när han hörde Gud tala och inte kunde värja sig från att bli profet därefter. (3:8)

Daniel (biblisk person)

Daniel var enligt Bibeln en man som motstod alla försök att få honom att tillbe hedniska gudar. Hans levnadsöden skildras i Daniels bok i Gamla testamentet

Daniel är först fånge hos Nebukadnessar II vid det babylonska hovet men så småningom stiger han till en ledande ställning som drömtydare.

År 521 f.Kr. räknar historikerna med att Darejaves besteg Mediens och Persiens tron. På Darejaves tid avancerar fången Daniel till en av de tre furstarna, som var ledare för 120 satraper, en sorts landshövdingar. Det är under en maktkamp under denna period som Daniel blir dömd till döden genom att kastas ner i en lejongrop. Genom ett gudomligt ingripande överlever han dock detta.

Daniel får även tyda en dröm åt Nebukadnessar II som är i form av en bildstod som är i stånd att bli träffad av en bit av ett berg. Bildstoden som omtalas förklarar Daniel är en bild av världens kommande världsvälden, men även Babylons fall till medoperserna. Enligt Daniel representerar varje del av bildstoden de olika världsväldena och när biten av berget träffar foten på bildstoden skall Guds kungarike ta vid.

Vid den babyloniske konungen Belsassars gästabud skildras hur texten Mene, mene, mene tekel u-farsin skrevs på väggen i hans palats. Daniel tydde och tolkade orden åt kungen.

Enok

Enok (hebreiska: חֲנוֹךְ, Ḥanokh; tiberiansk hebreiska: Ḥănōḵ; ashkenazi, jiddish: jHenosch, arabiska: اخنوخ), Henok i Bibel 2000, Hanok i 1917 års översättning vilket även är det egentliga namnet, var namnet på två personer i bibeln som levde före syndafloden. Den ene var son till Kain och den andre var en profet som var farfars far till Noa.

Hud (islamisk profet)

Hûd (arabiska: هود) är en profet inom islam.

Koranen berättar att Hûd sändes som en varning till folket 'Ad (عاد), som låg i Ahqaaf i Jemen på stranden av Omans hav. Hûd var född bland detta starka och rika folk. Men de dyrkade avgudar. Profeten Hud tillbringade mycket tid med att predika för dem att bara be till den Ende och Endaste Guden - Allah, deras Skapare. Människorna var envisa och bara några få lyssnade på honom. Allah straffade Aads folk genom att skicka en lång tid utan regn. Stor torka rådde men människorna vill fortfarande inte tro. De smädade Hud och slog honom. Han varnade dem för ännu hårdare straff men de brydde sig inte om honom. När deras svårigheter blev riktigt stora, kom de till Profeten Hûd och sade att han skulle be om regn. Han bad om regn och folket fick åter mat att äta men ändå vägrade de att bättra sig.

De trotsade profeten Hûd och sade att om han var en sann profet, kunde han ju hämta straffet, som han sagt att Allah skulle skicka till dem. Hud sade till dem att det bara var Allah, som visste när straffet skulle komma. Snart såg de ett moln närma sig. De trodde att det var ett regnmoln och samlades under det. Men det var en stark och våldsam vind liknande en virvelstorm. Den dödade alla invånarna i Aad. Bara Profeten och några troende räddades och Profeten begav sig till Hadhremaut (Jemen). Hud dog där, och är även begravd där.

Den elfte suran i Koranen är uppkallad efter Hud. Den islamiska profeten dog i Yemen. (Okänt år)

Ibrahim (islamisk profet)

Ibrāhīm (arabiska: ابراهيم), (svenska: Abraham) är en av de viktigaste profeterna inom islam. Han är densamme som den bibliska patriarken Abraham och var far till Isak och Ismael, hans förstfödde son, som anses vara arabernas stamfader. Ibrahim kallas inom islam ”Guds vän”, en beteckning som tidigare även använts i judisk och kristen tradition.På grund av arvet från Abraham går religionerna islam, kristendom och judendom under beteckningen abrahamitiska religioner.

Den fjortonde suran i Koranen är uppkallad efter Ibrahim.

Idris (djur)

Idris är ett släkte av steklar som beskrevs av Förster 1856. Enligt Catalogue of Life ingår Idris i familjen Scelionidae, men enligt Dyntaxa är tillhörigheten istället familjen gallmyggesteklar.

Ismael

Ismael är i Bibeln son till patriarken Abraham och tjänstekvinnan Hagar. Enligt Gamla Testamentet (1 Mos. 21:8-21) blev Ismael fördriven tillsammans med sin mor, slavflickan Hagar, därför att Abrahams hustru Sara inte ville att Ismael skulle ärva tillsammans med hennes son Isak.

Jeremia

Jeremia (יִרְמְיָהוּ Yirməyāhū) är en profet som fått en bok i judendomens Neviim ("profeterna") och kristendomens Gamla Testamente uppkallad efter sig. De judiska, kristna och muslimska traditionerna håller för sant att han även författade Klagovisorna.

Profeten Jeremia levde i Jerusalem för cirka 2600 år sedan. Han föddes omkring 650 f.Kr. och började uppträda som profet cirka 626 f.Kr. Han verkade som profet mer än 50 år, och han dog i Egypten någon gång efter Babylons erövring av Jerusalem 587 f.Kr.Jeremias tid var mycket svår i judarnas historia. Det är fråga om tiden just innan Juda rike gick under som stat. År 586 före Kristus erövrades och förstördes Jerusalem, och överklassen fördes bort i fångenskap till Babylonien. Drygt 130 år tidigare hade det nordliga riket Israel krossats av assyrierna – som ofta pekas ut som ett mycket grymt krigarfolk – och nästan alla överlevande medlemmar av de rikare familjerna förts bort till en grym slavtillvaro.

Tiden betecknas av ett stort moraliskt och andligt förfall. Jeremia varnar folket på Guds uppdrag innan katastrofen kommer. Jeremia har ibland kallats "den gråtande profeten", eftersom han blev starkt berörd av alla svårigheter som drabbade hans hemland och folk. (Därför kallas en klagovisa på svenska ibland för en "jeremiad".) Han ville bland annat att folket skulle sluta dyrka de dåvarande gudarna.

Jeremias bok i Bibeln är sammanställd efter profetens död. Det är Jeremias vän Baruk, son till Neria, som på profetens uppdrag skrev ner profetiorna och breven omkring 626-604 f.Kr.

Johannes Döparen

Johannes Döparen (hebreiska: יוחנן המטביל, Yo-hanan ha-matbil, arabiska: يحيى, Yaḥyá eller يوحنا, Yūḥannā, arameiska: ܝܘܚܢܢ, Yokhanan eller Yohanoun, grekiska: Ἰωάννης ὁ βαπτιστὴς, Iōannēs ho Baptistēs, klassisk grekiska: Ἰωάννης ὁ βαπτίζων, latin: Io(h)annes Baptista) var en judisk asketisk domsprofet som verkade i slutet av 20-talet e.Kr. Han var son till Sakarias och Elisabet. Han fängslades och avrättades av Herodes Antipas, troligen år 30. I Nya Testamentets evangelier ses Johannes Döparen som en förelöpare till Jesus. Han ihågkommes som profet inom flera religioner, bland annat judendomen, kristendomen, islam och mandeismen. Han spelar en särskilt stor roll inom mandeismen. Johannes Döparen vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan.

Kristus

Kristus betyder den smorde, och är en titel som av de troende kristna har givits åt Jesus från Nasaret.

Kristus är den latinska översättningen av grekiska Χριστός (Christós) som betyder just "den Smorde". Det är i sin tur en översättning av det hebreiska משיח Masíaḥ (Messias), arabiska المسيح, Masīḥ.

I Gamla Testamentet smordes konungen (David), prästen (Aron) och ibland även profeten (Elisa). Vid smörjelsen kom den Helige Ande, enligt Bibelns berättelser, över personen. Messiasbegreppet står alltså för en mäktig person, utrustad av Gud på ett alldeles speciellt sätt.

Gamla Testamentet/Tanach förutsäger på många ställen att en Messias skall komma. Förväntningarna på detta var stora. Ankomsten av Messias senare skulle bli början av de kristnas tideräkning. Jesus gick, enligt Nya Testamentet, in i dessa förväntningar och bejakade att det handlade om honom själv, även om han också stod för en gentemot sin tidsanda självständig tolkning av dem. Det som förvånade samtiden mest var tanken att Messias måste lida.Judarna avvisar fortfarande tanken på en lidande Messias och avvisar därför också Jesus som Messias. Muslimerna anser att Jesus var en stor profet, som de kallar för Isa, men även de avvisar att Jesus skulle lidit och dött på korset. Därmed avvisar de tanken på Kristi uppståndelse, för om Kristus inte har dött och uppstått för att besegra döden, då finns det automatiskt inte någon uppståndelse. Det centrala tanken i den kristna tron är inte Kristi död utan just Kristi uppståndelse.

Nya Testamentets författare (traditionellt Matteus, Markus, Lukas och Johannes) accepterar Jesu anspråk på att vara Messias och ser Jesus både som konung, och präst, och profet.. Som profet undervisade han och gjorde under. Som präst frambar han sig själv som ett offer för våra synder. Som konung blev han redan då det som skulle kallas för kristna folkets regent, och en gång skall han komma åter och regera över allt, enligt Nya Testamentet.Trinitariska kristna betraktar även Jesus, efter hur han beskrivs i Nya Testamentet, som gudomlig - Gud som blivit människa. De flesta kristna betraktar honom som människornas frälsare, som räddar oss från synden och dess konsekvenser: befrielse som kommer från Gud, befrielse från lidande och död.

Lut (islamisk profet)

Lut (arabiska: لوط , Lūt) är en profet som nämns ett flertal gånger i Koranen (huvudsakligen i verserna 11:69-83) och som även förekommer i Bibeln och Haggada under namnet Lot.

Enligt de islamiska traditionerna levde Lut i staden Ur i Mesopotamien och var brorson till patriarken Ibrahim (Abraham) och efterföljare av dennes rena monoteism (tawhīd). Lut utvandrade till Sodom i närheten av det nutida Döda havet, där han slog sig ned då han hade anförtrotts ett profetiskt budskap till dess invånare, de så kallade "Lots folk". I Koranen 7:80-82 och 29:28-29 väcker Lot sodomiternas vrede när han bland annat fördömer att de beter sig som stråtrövare samt deras öppet homosexuella handlingar. På grund av deras framhärdande i allsköns synd och trots mot den påbjudna moralen låter Gud städerna Sodom och Gomorra "kastas över ända". Enbart den rättfärdige Lot och hans familj visas nåd och skonas genom att varnas av änglar. För att undkomma måste de ge sig av innan gryningen. Lots hustru, som trots varningen inte förmår slita banden med den lastbara staden, vänder sig dock om under flykten eller "ser tillbaka" när den läggs i ruiner. Hon förvandlas då till en saltstod. Straffet mot detta svek i andligt avseende gentemot Lot, denne "Guds rättfärdige tjänare" beskrivs i Koranen 66:10 som ett "varnande exempel för dem som framhärdar i att förneka sanningen".

Koranen talar slutligen om att det gudomligt sanktionerade straffet mot Lots folk "efterlämnat spår som ett tydligt tecken för dem som använder sitt förstånd" (29:35). Detta anses vanligen anspela på Döda havet (ännu idag på arabiska känt som Bahr Lūt ("Lots hav")) som enligt legenden sägs täcka stora delar av det land där Sodom och Gomorra låg. Detta havsvattens halt av svavel och kaliumkarbonat är så hög att varken fisk eller växtliv kan förekomma där.En väsentlig skillnad mellan den islamiska berättelsen om Lot och den bibliska är att det incestuösa förhållandet mellan honom och hans döttrar när han berusats med vin och som nämns i 1 Mosebok 19:30-38 ej förekommer i den islamiska versionen.

Moroni

För profeten Moroni, se Moroni (profet).Moroni (arabiska: موروني) är sedan 1962 huvudstad i staten Komorerna. Moroni är belägen på ön Grande Comores västra kust. Befolkningen beräknades till 54 000 invånare 2011.Staden hyser en internationell flygplats, Aéroport international Prince Said Ibrahim, och en hamn med reguljär trafik till det afrikanska fastlandet, till andra öar i den komoriska arkipelagen samt till Madagaskar och andra öar i Indiska oceanen.

Mose

Mose, även Moses, (egyptiska, latin: Moyses; hebreiska: מֹשֶׁה, Moshe, tiberiansk hebreiska Mōšeh; grekiska: Mωϋσῆς i både Septuaginta och Nya testamentet; arabiska: موسىٰ, Mūsa; ge'ez: Musse) är enligt traditionen inom judendomen och kristendomen israeliternas räddare ur träldomen i Egypten och grundläggaren av den israelitiska religionen. Han förekommer som profet inom islam. Huruvida Mose var en historisk person är en omstridd fråga bland forskarna.Mose var en hebreisk religiös ledare, lagstiftare och profet, omnämnd i Gamla testamentet som befriare av Israels folk ur det egyptiska slaveriet och ledare under uttåget ur Egypten. Han beräknas ha levt på 1300- eller 1200-talet f.Kr. och ska enligt traditionen ha nedtecknat Torah, Moseböckerna. På hebreiska kallas han ofta Moshe Rabbeinu (מֹשֶׁה רַבֵּנוּ, bokstavligen "Mose, vår Lärare"). Han är den viktigaste profeten inom judendomen och räknas även som profet inom bland annat kristendomen, islam, bahá'í och rastafari.Enligt Andra Moseboken föddes Mose under israeliternas tid som slavfolk i Egypten under en tid då farao hade beordrat att alla nyfödda hebreiska pojkar skulle dödas, för att folket inte skulle föröka sig mer. För att undvika detta lade Mose mor sitt barn i en korg och satte den i vassen vid Nilens strandkant och lät Moses storasyster sitta kvar för att se efter vad som hände. Faraos dotter gick till floden och upptäckte pojken. Storasystern tog då tillfället i akt och erbjöd faraos dotter att skaffa en amma. På så sätt kom Mose mor att avlönas för att amma sin egen son (2 Mos. kap. 1, 2). Mose adopterades sedan av faraos dotter och växte upp vid det egyptiska hovet. Då han vid ett tillfälle fick se en egyptier slå ihjäl en av hans landsmän dödade Mose egyptiern i vredesmod och blev sedan tvungen att fly till midjaniternas land. Där livnärde han sig som herde och blev bekant med prästen Jetro. Han gifte sig med dennes dotter, Sippora.Efter att de tio plågorna drabbade Egypten ledde Mose de hebreiska slavarna ut ur Egypten, tvärsöver Röda havet. Efter några månader i öknen ingick israeliterna ett förbund med Herren. På toppen av Sinaiberget mottog Mose de tio budorden av Gud. Trots att han sägs ha blivit 120 år gammal fick Mose aldrig komma in i det heliga landet. Han dog strax innan och fick överlåta ledarskapet till Josua.

Noa

Noa, Noah eller Noak (hebreiska נוֹחַ, Noach, klassisk grekiska Νῶε), enligt Bibeln död 950 år gammal, var en profet i Gamla Testamentets Första Mosebok. Han räddade sin familj och världens djur undan syndafloden genom att ta ombord ett par av varje art på sitt skepp, Noas ark. Noas far var Lemek.

Noa är en framstående profet inom judendom, kristendom och islam. Noa var far till Sem, Ham och Jafet men hans fru nämns aldrig vid namn i Bibeln. Noa var en tionde generationens ättling i rakt nedstigande led från Adam.

Enligt judisk och kristen tradition härstammar alla folk från Noas familj. Inom den judiska traditionen rekommenderas därför icke-judar att följa de sju noakidiska lagarna, medan judar rekommenderas följa Gamla Testamentets lagar, Torah.

Första Mosebok berättar att när Noa var gammal, var Gud så besviken på människans syndfullhet att han sände en syndaflod för att rensa jorden från allt liv. Men eftersom Gud såg att Noa var en rättfärdig man, befallde han honom att bygga en ark för att rädda sig själv, sin familj och alla djur, ett av varje kön.

Noa är en av de Gudsmanifestationer som pekas ut av Bahá'í-lärans grundare Bahá'u'lláh: "Bland Profeterna fanns Noa" (Kitáb-i-Iqán 8). Noa är således en i raden av de gudomliga uppenbarare som sedan urminnes tider fram till idag förmedlat kunskap och religiösa lagar till mänskligheten; budbärare som var och en bidragit med en byggsten i Guds religion enligt Bahá'í-läran progressiva religionssyn.

Flera forntida översvämningsberättelser förekommer i mytologi från olika kontinenter, och i mellanöstern återkommer berättelser om en syndaflod och en hjälte som bygger en båt och räddar djur och familj, och blir stamfader. Utnapishtim eller Utanpisjtim var i mesopotamisk mytologi en motsvarigheten till Noa och beskrivs i Gilgamesheposet, nedskrivet 2100 f.Kr.– 2000 f.Kr, långt innan Första Moseboken (som skrevs ned mellan 1250 och 950 f.Kr.). Noa motsvarar Atrahasi i Assyro-babylonisk litteratur (nedskriven kring 1700 f.Kr), Ziusudra i sumerisk mytologi, Manu i indisk mytologi och Deukalion i grekisk mytologi.

Profetia

Profetia är ett budskap som meddelas av en profet. Det rör sig ofta om budskap som hävdas komma från Gud, genom direkt kommunikation med gudomen eller via tolkningar av uppenbarelser. Inte sällan handlar det om budskap om framtiden. Ordet kommer från de grekiska orden pro - före, och fämi - säga. Kunskap om framtiden som vinns genom olika tekniker eller genom magi kallas spådom. Dessa spådomar hävdas inte komma från Gud utan från andra källor.

En profetia i form av en förebildlig händelse kallas en typologi.

Zakariya (islamisk profet)

Zakariya (arabiska: زكريا) är en profet inom islam, omnämnd i Koranen. Han är identisk med Sakarias, prästen från Nya Testamentet i Bibeln.

Islamiska profeter i Koranen och deras förekomster i Bibeln
Adam Idris Nuh Hud Saleh Ibrahim Lut Ismail Ishaq Yaqub Yusuf Ayub Mosque.svg
آدم ادريس نوح هود صالح ابراهيم لوط اسماعيل اسحاق يعقوب يوسف أيوب
Adam Enok Noa Ever Okänd Abraham Lot Ismael Isak Jakob Josef Job

Shoaib Musa Harun Dhul-Kifl Daud Sulayman Ilyas Al-Yasa Yunus Zakariya Yahya Isa Muhammed
شعيب موسى هارون ذو الكفل داود سليمان إلياس اليسع يونس زكريا يحيى عيسى محمد
Jetro Mose Aron Osäker David Salomo Elia Elisha Jona Sakarias Johannes Jesus
Kristendom
Rosa Mystica
Islamiska profeter i Koranen och deras förekomster i Bibeln
Adam Idris Nuh Hud Saleh Ibrahim Lut Ismail Ishaq Yaqub Yusuf Ayub Mosque.svg
آدم ادريس نوح هود صالح ابراهيم لوط اسماعيل اسحاق يعقوب يوسف أيوب
Adam Enok Noa Ever Okänd Abraham Lot Ismael Isak Jakob Josef Job

Shoaib Musa Harun Dhul-Kifl Daud Sulayman Ilyas Al-Yasa Yunus Zakariya Yahya Isa Muhammed
شعيب موسى هارون ذو الكفل داود سليمان إلياس اليسع يونس زكريا يحيى عيسى محمد
Jetro Mose Aron Osäker David Salomo Elia Elisha Jona Sakarias Johannes Jesus

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.