Omloppsbana

Omloppsbana kallas en elliptisk bana runt ett dominerande gravitationscentrum, sådan att ett föremål som initialt tvingas in i banan med en given hastighet sedan kan fortsätta att följa banan med gravitation som enda påverkande kraft.

Orbital motion
En satellit i omloppsbana runt jorden har en tangentiell hastighet och acceleration mot centrum.

Flykthastighet

För varje given omloppsbana finns det en hastighet som ett föremål i banan måste hålla. Om ett föremål ligger i banan men rör sig för sakta kommer det att falla mot himlakroppen, och om det rör sig snabbare kommer det att fortsätta ut i rymden.

Typer

Beroende på banans parametrar kan den klassificeras i olika typer:

Höjder

  • Låg omloppsbana runt jorden, är en omloppsbana som har en max höjd på 2 000 km.
  • Medelhög omloppsbana runt jorden, är en omloppsbana som har en minimi höjd på 2 000 km och en max höjd på 35 786 km.
  • Geostationär omloppsbana runt jorden, på en exakt höjd av 35 786 km.
  • Hög omloppsbana runt jorden, är en omloppsbana med minimi höjd av 35786 km.

Låg omloppsbana

Låg omloppsbana eller LEO (från engelskans "Low Earth Orbit") har lägsta höjd på 160 kilometer och högsta höjd på 2000 kilometer från jordytan. Internationella rymdstationen finns här liksom merparten av alla satelliter.

Geostationär bana

Geostationär bana (ett specialfall av geosynkrona banor) är en cirkulär omloppsbana i ekvatorsplanet med samma omloppstid som planetens rotationstid. Den kombinerade effekten blir att föremålet verkar "sväva" över samma fläck över ekvatorn. Denna typ av banor är vanlig hos telekommunikations- och väderlekssatelliter där det är viktigt att satelliten befinner sig på samma position relativt Jorden.

Polär bana

Polära banor är omloppsbanor där föremålet färdas huvudsakligen över polerna, snarare än över ekvatorn. Dessa banor är vanliga hos rymdfarkoster där man vill kunna observera hela planetens yta, som till exempel spionsatelliter. Om banans omloppstid inte är en jämn multipel av planetens rotationstid, kommer varje "svep" som banan gör att gå över en annorlunda del av planetytan. Så småningom leder detta till att hela planetytan överflygs. Rymdsonden Magellan hade en högt excentrisk polär omloppsbana runt Venus, ifrån vilken den kartlade över 98 % av planetens yta med radar.

Solsynkron bana

Solsynkrona banor är speciella polära banor som används när man vill att rymdfarkosten skall genomföra fotografisk observation. Genom exakt vinkling av banan kan man se till att vinkeln solen-planeten-satelliten har konstant vinkel, så att skuggorna blir likartade från varv till varv. Fotografiska spionsatelliter och kartläggningssonder (som till exempel Mars Global Surveyor) runt andra planeter använder sig av solsynkrona banor.

Molnijabana

Molnijabanor används för att uppnå några av fördelarna hos geostationära banor när det är för kostsamt att placera farkoster i just geostationära banor, oftast när uppskjutningsplatsen befinner sig på en hög breddgrad som till exempel Kosmodromen i Bajkonur eller Esrange.

Amor-asteroid

Amor-asteroider är en kategori av jordnära asteroider som är namngivna efter asteroiden 1221 Amor. Deras omloppsbana sträcker sin mot jordens utifrån, men korsar den inte, De flesta Amor-asteroider korsar Mars omloppsbana. Mars två månar Deimos och Phobos, kan vara Amor-asteroider som har fångats in av Mars gravitation.

Den mest kända medlemmen av denna kategori är 433 Eros, vilken var den första asteroiden som man skickade en rymdsond i omloppsbana runt och sedan landade på (NEAR Shoemaker).

Det finns idag 1200 kända Amor-asteroider. Mindre än 400 av dem är numrerade och mindre än 75 har fått ett namn.

Aphelium

Aphelium (uttal: [ap'heːlɪɵm], även [a'feːlɪɵm]) är den punkt i en himlakropps bana eller den tidpunkt då den befinner sig längst bort från solen (helios). Motsatsen heter perihelium. Endast kroppar i elliptisk bana kring solen, såsom planeter, asteroider och kometer, kan ha ett aphelium. De når sitt aphelium en gång per varv.

Apogeum är den punkt i en omloppsbana som befinner sig längst bort från jorden (på grekiska geos). Motsatsen heter perigeum. Dessa termer används främst för månen och konstgjorda satelliter.

Ordet aphelium är nylatin bildat av klassisk grekiska ἀπό (apó) ’från’, och ἥλιος (helios) ’sol’. Den äldre stavningen afelium är etymologiskt inkorrekt, eftersom bokstäverna ph inte är en transkribering av grekiska bokstaven fi, utan av pi och eta; ordet uttalas ändå ibland med f-ljud. I internationell, engelskspråkig litteratur används den grekiska stavningen av ordet, aphelion.

Apolloprogrammet

Apolloprogrammet var en serie amerikanska rymdfärder, med Apollo som rymdfarkost och Saturn IB och Saturn V som uppskjutningsraketer. Syftet var att landsätta människor på månen innan 1960-talet var över, samt återbörda dem säkert till jorden. Rymdfärderna utfördes 1961–1972 och den första månlandningen skedde 20 juli 1969 med Apollo 11; totalt 7 försök gjordes varav 6 var framgångsrika. Ombord på månlandaren Eagle fanns Neil Armstrong och Edwin "Buzz" Aldrin, med Michael Collins kvar i omloppsbana runt månen i kommandomodulen Columbia. Neil Armstrong blev först på månen. När han satte ner foten, uttalade han de historiska orden: "That's one small step for (a) man, one giant leap for mankind".

Apsis

Apsis är den punkt i en himlakropps omloppsbana då den befinner sig närmast masscentrum (periapsis) eller längst bort från samma masscentrum (apoapsis).

För kroppar som rör sig kring jorden kallas dessa punkter perigeum och apogeum. För kroppar i omloppsbana kring solen kallas de perihelium och aphelium. Motsvarande termer för omloppsbanor runt andra stjärnor är periastron och apoastron.

Aten-asteroid

Aten-asteroider är en grupp av jordnära objekt uppkallade efter den först upptäckta asteroiden i gruppen (2062 Aten). De definieras av att de har sitt medelavstånd mindre än en astronomisk enhet (avståndet från solen till Jorden). Eftersom asteroiders omloppsbana kan ha hög excentricitet behöver inte en Aten-asteroid befinna sig helt innanför Jordens omloppsbana. Det är istället så att nästan alla har sitt aphelium utanför Jordens omloppsbana. De som har sin omloppsbana helt innanför Jordens omloppsbana kallas Apohele-asteroider. I september 2008 fanns det 13 objekt som tillhörde eller misstänktes tillhöra Apohele-gruppen jämfört med 474 Aten-asteroider.

Under en period trodde man att 99942 Apophis skulle utgöra ett hot mot Jorden år 2029, men det har senare konstaterats att asteroiden kommer att missa med ett avstånd på 30 000 km, en tiondel av avståndet till månen.

Banlutning

Banlutningen eller inklinationen, betecknat ι, är vinkeln mellan en omloppsbana och ett referensplan. För satellitbanor är referensen jordens ekvatorialplan, för en planetbana är referensen ekliptikan.

Banresonanta objekt i Kuiperbältet

Med banresonanta objekt menas här objekt som har medelrörelseresonans med Neptunus omloppsbana. Pluto gör till exempel två varv runt solen på samma tid som Neptunus gör tre. Detta får till följd att Pluto och Neptunus aldrig är i närheten av varandra, trots att deras omloppsbanor korsar varandra. På detta sätt har Pluto och andra objekt stabila omloppsbanor över lång tid.

Centaur (asteroider)

Centaur är en klass av isiga planetoider namngiven efter den mytiska rasen kentaur. Centaurer roterar runt solen mellan Jupiter och Neptunus. Den första centauren som upptäcktes var 2060 Chiron år 1977. Den största som är känd är 10199 Chariklo som upptäcktes 1997.

Ingen centaur har blivit fotograferad på nära håll, men det finns bevis som pekar på att Saturnus måne Phoebe, som fotograferades av Cassini år 2004, kan vara en infångad centaur.

Med hjälp av Hubbleteleskopet har forskarna kunnat lista ut vissa egenskaper hos 8405 Asbolus yta.

Damokloid

Damokloider är en kategori asteroider karaktäriserade av en omloppsbana som liknar den hos Halleys komet eller långperiodiska kometer med en hög excentricitet, men som saknar den för kometer typiska koman och svansen. Typexempel på damokloider är asteroiderna 5335 Damocles och 1996 PW.

Damokloider tros ha sitt ursprung i kometer av samma typ som Halley's komet men som har förlorat allt material som kan dunsta bort och därmed bara består av en torr kärna. Sådana kometer tros härstamma från Oorts moln. Denna hypotes stärks av det faktum att ett antal objekt som man till en början har trott vara damokloider och därför fått tillfälliga beteckningar som småplaneter senare har visat upp en koma och har bekräftats vara kometer: C/2001 OG108 (LONEOS), C/2002 CE10 (LINEAR), C/2002 VQ94 (LINEAR), C/2004 HV60 (Spacewatch) och möjligen andra. En annan stark indikator är att vissa damokloider har en retrograd (medurs) omloppsbana runt solen, olikt alla andra typer av asteroider.

I september 2008 hade 39 damokloider hittats. Den genomsnittliga radien är åtta kilometer. Albedon på fyra damokloider har uppmätts och dessa har visat sig vara bland de mörkaste kända objekten i solsystemet. Damokloider är rödaktiga i färgen, men är inte så röda som många objekt i kuiperbältet eller centaurer.

Geostationär omloppsbana

Den geostationära omloppsbanan är en cirkulär omloppsbana i jordens ekvatorialplan, på ett sådant avstånd att en satellit i denna bana roterar runt jorden i samma riktning och med samma omloppstid som jordens rotationstid. Det finns bara en enda sådan bana, då satelliter på lägre höjd måste snurra snabbare för att inte ramla ner och satelliter på högre höjd måste snurra långsammare för att inte kastas ut i rymden.

Halv storaxel

Halva storaxeln används i geometrin för att beskriva storleken hos ellipser och hyperbler.

Jordnära objekt

Jordnära objekt (engelska Near Earth objects eller NEO) är asteroider, kometer och meteoroider vars omloppsbanor för dem nära (periheliumavstånd < 1,3 AE) jordens bana, och som därför utgör framtida kollisionsrisker. Tack vare deras storlek och närhet är jordnära objekt lättare att nå med rymdsonder och rymdfarkoster och är viktiga ur vetenskaplig och kommersiell utvecklingssynpunkt. Några jordnära asteroider kan besökas med en mycket mindre energimängd än vad som krävs för att besöka månen.

I USA har Nasa uppdraget att katalogföra alla jordnära objekt med diameter större än en kilometer. Objekt med denna eller större diametrar skulle kunna orsaka katastrofala skador och betydelsefulla till allvarliga globala konsekvenser vid eventuella jordnedslag. Ungefär 800 av dessa objekt har upptäckts, medan 200 uppskattas vara oupptäckta. Genom det gemensamma projektet Spaceguard söker USA, Europeiska unionen och andra länder efter jordnära objekt.

Den 8 november 2011 passerade en asteroid (2005 YU55) innanför månens omloppsbana. Asteroiden är 400 meter i diameter. Nasa hade beräknat att den inte skulle träffa jorden men om den skulle ha gjort det hade det blivit förödande effekter .

Komet

För andra betydelser, se Komet (olika betydelser).

En komet (astronomisk symbol: ☄) är en mindre himlakropp som kretsar runt solen. När den befinner sig tillräckligt nära solen framträder en synlig koma (atmosfär) eller en svans vilka båda främst uppstår på grund av effekten från solstrålning på kometkärnan. Kometkärnor är svagt sammanhållna samlingar av is, stoft och mindre stenpartiklar. Kärnan mäter mellan från några få kilometer till tjugotals kilometer tvärs över.

Kometernas omloppsbanor kan variera tidsmässigt allt från en periodisk omloppstid av några få år till hundratusentals år, samtidigt som vissa bara passerar genom den inre delen av solsystemet en enda gång, innan de fortsätter ut i den interstellära rymden. Kometer med en kort period tros ha sitt ursprung i Kuiperbältet eller i ett område kallat Scattered disc, vilka båda ligger bortom Neptunus omloppsbana. Långperiodiska kometer tros ha sitt ursprung i ett område mycket längre från solen, i Oorts kometmoln, vilket består av fragment som blev över vid kondensationen av solnebulosan. När andra stjärnor kommer i närheten av vårt solsystem och Oorts kometmoln så kan de isiga objekten rubbas ur sin omloppsbana och falla in i mot solen och planeterna där de får en omloppsbana som komet. På samma sätt kan gasjättarnas gravitation förändra omloppsbanan.

Kometer lämnar en svans av fragment efter sig. Om kometens bana passerar jordens bana kan det sedan uppstå meteorregn, då jorden passerar genom svansen av fragment. Perseiderna är ett meteorregn som uppkommer varje år mellan 9 och 13 augusti då jorden passerar kometen Swift-Tuttles bana. Halleys komet är källan till meteorregnet Orioniderna i oktober. Eftersom kometer ofta har kretsat i sin omloppsbana i tusentals år kan fragmenten ha spridits genom hela omloppsbanan så att man kan observera meteorregnet varje år trots att kometen har lång omloppstid.

Asteroider består av silikater (sten) och metaller rakt igenom, medan kometer består mest av fruset vatten och frusna gaser. Kometer har en koma eller en svans, även om mycket gamla kometer som har förlorat allt sitt flyktiga material kommer att likna asteroider. Asteroider tros även ha ett annat ursprung än kometer, då asteroider tros ha formats i det inre solsystemet snarare än i det yttre. Nya upptäckter har dock delvis gjort att åtskillnaden mellan asteroider och kometer har blivit otydlig.Det har totalt upptäckts 4 329 kometer (augusti 2011), av vilka drygt 500 är kortperiodiska. Detta representerar dock endast en liten del av det totala antalet kometliknande objekt som i hela solsystemet tros kunna vara närmare en hel biljon (1 000 000 000 000 stycken). Antalet upptäckta kometer ökar därför hela tiden, även om de allra flesta av dessa objekt aldrig kommer i närheten av det inre solsystemet. I genomsnitt ungefär en komet per år kan ses med blotta ögat, men många av dessa är svaga och oansenliga.

Lista över asteroider som korsar Mars bana

Detta är en lista över asteroider som korsar Mars omloppsbana.

Mars omloppsbana sträcker sig från 1,38 AU till 1,67 AU från solen.

Listan innehåller även Mars trojanska asteroider och asteroider som är koorbitala (har samma omloppstid) med Mars. Bland de asteroider som korsar Mars bana finns många Apollo-asteroider, Alinda-asteroider och Amor-asteroider.

2007 WD5 är ett exempel på en asteroid som en gång varit relativt nära att kollidera med planeten.

Låg omloppsbana

Låg omloppsbana eller LEO (från engelskans "Low Earth Orbit") är en av flera möjliga omloppsbanor runt jorden.

Perihelium

Perihelium är den punkt där en himlakropp som rör sig runt en sol (helios) befinner sig närmast solen. Motsatsen heter aphelium. Solsystemets himlakroppar såsom planeter, asteroider och kometer samt till exempel rymdsonder i elliptisk bana når sitt perihelium en gång per varv i sitt omlopp kring solen. Kometer med parabolisk eller hyperbolisk bana har sitt perihelium vid ett enda tillfälle och återkommer aldrig mer till solens närhet. Vid perihelium når himlakroppen sin högsta hastighet kring solen.

Perigeum är den punkt i en omloppsbana som befinner sig närmast jorden (på grekiska geos). Motsatsen heter apogeum. Dessa termer används främst för månen och konstgjorda satelliter.

Perihelielängd är vinkelavståndet från en planet- eller kometbanas perihelium till den uppstigande noden

Rymdfarkost

En rymdfarkost eller ett rymdskepp är en bemannad eller obemannad farkost som färdas i rymden, mellan eller i omloppsbana kring himlakroppar, eller mellan rymdstationer och andra rymdfarkoster. De flesta rymdfarkoster har varit rymdkapslar som passivt faller ner genom atmosfären, medan rymdfärjorna landar som ett flygplan.

Satellit

En satellit är ett mindre objekt som roterar runt ett annat, större objekt. För att detta ska fungera måste det roterande objektet påverkas av en centripetalkraft. För satelliter som roterar kring jorden är denna kraft gravitationskraften. Dessutom får det inte finnas något luftmotstånd eftersom det skulle leda till att satellitens hastighet minskade.

Man skiljer på naturliga och tillverkade satelliter. Månar anses vara synonymt med naturliga satelliter till planeter. Dessa behandlas inte i denna artikel. Planeter kan också betraktas som satelliter till stjärnor. Tillverkade satelliter är av människan placerade i omloppsbana kring Jorden eller annan himlakropp, och behandlas i denna artikel.

Småplanet

En småplanet eller planetoid (Small Solar System Body (SSSB)) är en mindre himlakropp i bana runt solen men med betydligt mindre dimensioner än de vanliga planeterna. Någon bestämd gräns för vad som är en småplanet finns inte.

De flesta kända småplaneterna finns i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter och kallas asteroider. Där finns till exempel Ceres, den första upptäckta småplaneten; numera räknas den dock som en dvärgplanet.

Trojanska asteroider kallas småplaneter som färdas i lagrangepunkterna, ungefär 60 grader före eller efter, i samma omloppsbana som en större planet. Man har upptäckt en handfull sådana i omloppsbanorna till Mars och Neptunus. Ett exemplar, 2010 TK7 har hittills hittats i jordens omloppsbana. I Venus och Merkurius omloppsbanor har man inte hittat några. Man har inte heller hittat några i Saturnus eller Uranus omloppsbanor, men i dessa fall skulle en sådan omloppsbana inte vara stabil över längre tidsperiodier.

Den stora gruppen av trojanska asteroider, de så kallade Trojanerna, färdas i Jupiters bana. Svärmen framför Jupiter (Achillesgruppen) är nästan dubbelt så stor som den bakom (Patroklosgruppen).

Småplaneter har på senare tid upptäckts i Kuiperbältet utanför Neptunus. Här finns Quaoar och Sedna.

Sedan augusti 2006, då en internationell astronomkonferens beslöt om saken, räknas Pluto som en dvärgplanet. Detta är en nyinrättad kategori som är en del av kategorin småplanet. Även Ceres, Eris, Haumea och Makemake räknas som dvärgplaneter.

Universum
Gravitation omloppsbana

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.