Neolitikum

Neolitikum, yngre stenåldern är en period i människans forntid. Begreppet bondestenålder som tar fasta på den vanligaste försörjningsformen är en förenkling då det finns neolitiska kulturer som inte vilar på jordbruk. Under den yngre stenåldern etablerades jordbruk och boskapsskötsel. Människan blev mera bofast eftersom jordbruk kräver skötsel av åkrar och lagring av mat kräver större bofasthet. Redan under senare mesolitikum i Norden fanns större relativt fast bebodda basboplatser ofta vid kusten och åmynningar. Befolkningen i ett jordbrukssamhälle ökar snabbt och den tillgängliga energin i matproduktionen ökar kraftigt, men det krävs ökade arbetsinsatser med markberedning, skörd och matberedning främst att mala och tröska skörden. Den ökade arbetsinsatsen gynnar en befolkningsökning åtminstone till dess att lämpliga jordar som är tillgängliga har tagits i anspråk. Jordbrukets introduktion i Norden har varit omstridd. Neolitiseringen eller införandet av jordbruk har diskuterats under lång tid och fortfarande återstår många frågor. På 1930-talet såg man det som naturligt att det var invandrande jordbrukare som introducerade försörjningsformen. I Danmark fördes på 50-talet en stor debatt mellan CJ Becker och kvartärgeologen J Troels Smith om jordbruksintroduktionen i Danmark. Troels Smith hävdade att Erteböllekulturen var en jordbrukskultur se "Ertebøllekultur - bondekultur "[1] I Sverige ägde en samtidig debatt rum mellan Axel Bagge och kvartärgeologen Sten Florin angående den av Florin upptäckta Vråkulturen[2] i Sörmland. Florins tidiga kvartärgeologiska dateringar av Vråkulturen bestriddes av Axel Bagge. Idag vet vi att de sydsvenska dateringarna på 1950-talet av tidiga neolitiska fynd var fel och att Florins sörmländska var bättre men moderna C-14 dateringar har löst problemet. De tidigaste neolitiska fynden i södra Skandinavien är samtida med de sörmländska och vi har inget underlag för att hävda en intern jordbruksutveckling i Sörmland före övriga Skandinavien.

Neolitiseringen i Norden

Ganska exakt 3950 f.Kr. visar C14-dateringar runt om i Skandinavien att det skedde en stor förändring såväl kulturellt, där föregående jägar- och samlarkulturer ersattes av områdets första kultur (trattbägarkulturen eller TRB) med jordbruk och boskapsskötsel, och vegetationshistoriskt med tydliga spår av en medveten insats för att öppna landskapet för odlingen och boskapens skull. Arkeologiskt beläggs detta genom den stora spridningen av den första flintyxtypen inom TRB ,den spetsnackiga flintyxan typ 1, som återfinns inom detta område, från södra Danmark till Dalälven i Sverige och längs den norska kusten, antyder att ett neolitiskt försörjningssätt etablerades i hela detta område nästan samtidigt. Pollenanalyser som visar spår efter ogräs och andra kulturväxter verkar bekräfta detta. Däremot var det oklart exakt varifrån nyheterna kom, vem eller vilka som drev på denna utveckling och hur själva skiftet förlöpte.

Invandring eller lokal utveckling

Under efterkrigstiden var det modernt i arkeologin att söka efter utveckling i lokala egna utvecklingar. Sådana tankar blev också vanliga i Sverige. Ett exempel är Kristina Jennberts doktorsavhandling Den produktiva gåvan[3]. Moderna genetiska studier har dock visat att jordbruket kom med nya invandrande befolkningsgrupper[4] som ca 4000 f Kr spreds snabbt över hela södra Skandinavien upp till Mellansverige och sydvästra Norge. Den ökande befolkningen skapade förutsättningar för nya samhällsorganisationer i stammar och hövdingadömen. Gruppernas stora befolkning gav underlag för nya religiösa idéer som tog sig uttryck i byggande av megalitgravar och stora samlingsplatser ett av de mest kända exemplen är Stonehenge i England som uppfördes under neolitikum.

Neolitikum följer i Europamesolitikum medan perioden följer direkt på paleolitikum, där jordbruket introducerades i bördiga halvmånen. Övergången till jordbruk är en av de allra mest omvälvande förändringarna i människans historia. Den centrala förändringen är att man börjar odla grödor. Med odlandet följde domesticerande av djur och uppfödande av boskap. Detta skedde på olika platser och världsdelar i världen, oberoende av varandra, med början för ungefär 10 000 år sedan. Från sina ursprungliga platser har de nya metoderna spritt sig till resten av mänskligheten genom diffusion eller folkförflyttningar.

Den neolitiska revolutionen

Den neolitiska revolutionen är ett begrepp som den australiske arkeologen Gordon Childe myntade på 1930-talet för samhällsförvandlngen från jägar- och samlarsamhället till ett samhälle där människorna i huvudsak försörjer sig genom jordbruk och djurhållning.[5] Detta är också den förändring som markerar övergången mellan äldre och yngre stenåldern. De äldsta spåren av sädesodling och djurhållning är cirka 11000 gamla. Jordbruket uppkom i Sydvästasien (bördiga halvmånen), men en självständig utveckling mot jordbruk ägde också rum Mellanamerika och Kina. Jordbruket spred sig sedan på 7000 år till Norden. Uttrycket "den neolitiska revolutionen" syftar på den stora effekt denna förändring hade på de samhällens organisation som började odla istället för att leva som jägare och samlare.

Teorier om neolitiseringen

Det finns många förklaringsmodeller för övergången till jord.

Oasteorin och andra

Raphael Pumpelly framlade i sin redogörelse för utgrävningarna av fyndplatsen Anau i ryska Turkestan 1904 den s.k. uttorknings- eller oasteorin, för att förklara livsmedelsproduktionens uppkomst (Explorations in Turkestan, 1908). Han hävdade att när Främre Orienten blev mycket torrare efter den senaste istiden tvingades jägar- och samlarfolken där att samlas kring de återstående vattenkällorna och "erövra nya försörjningsmöjligheter" genom att tämja vilda djur och börja odla växter. Den teorin skulle bli ytterst populär bland Gamla världens arkeologer under de följande årtiondena. Oasteorin har idag övergetts av forskningen.

Teorierna om neolitiseringen kan delas i två huvudgrupper, externa modeller och interna modeller. De externa gruppen omfattar ett dussintal med benämningar som Oasteorin (1908), Bergsideteorin (1960), Avlingförsvarsteorin (1963), Befolkningsteorien (1968), Yngre dryas-teorien (1992 + 1995), Årstidsteorien (1991) och Konkurrensteorien (1999). Dessa teorier är "externa" för att de pekar på yttre förhållanden, där till exempel klimatiska förändringar motiverade människorna att intensifiera sin matproduktion och husdjurshållning.

Interna teorier

De interna modellerna ger förklaringar som tar fasta på det mänskliga samhällets inre utveckling. Andra förklaringar kan vara av social art, eftersom jordbrukande samhällen medför en annan organisation som ofta ger en utpräglad hierarkisk skiktning.

Trevor Watkins vid Universitetet i Edinburgh visar att utbredd odling av säd i större delar av Den bördiga halvmånen uppstår först omkring 8 800 f.Kr. I så fall startade den intensivare odlingen först efter yngre dryas, kanske på grund av befolkningstryck eller andra sociala orsaker.

Dessa fakta gynnar "interna teorier" för skiftet till jordbruk och husdjurshållning, där man fokuserar mer på människans aktiva roll, och mindre på externa faktorer utanför människans kontroll. Det är nu väl dokumenterat att bofast befolkning och byar kom före jordbruket. Eynan i Israel och Hallan Çemi och Göbekli Tepe i Turkiet är bara tre av många föragrikulturella byar. Flera byar uppstod utan kultiveringsjordbruk.

  • Social mobiliseringsteori: Klaus Schmidt, som arbetat vid Göbekli Tepe[6]menar att de stora kollektiva arbeten som ligger bakom monumentbygget i denna för-jordbruksbyn, kan ha stimulerat överskottsproduktion i omkringliggande byar genom intensifierat jordbruk för att möjliggöra den mobilisering av arbetskraft som ligger bakom.
  • Gäldteorin (1995): Arkeologen Brian Hayden tolkar fynden i Göbekli Tepe med gäldeteorin för framväxten av jordbruk i den bördiga halvmånen. Han menar att hierarki och samhällsmakt kom före jordbruket, och att ökande social konkurrens mellan tätare befolkade grupper av jägare, och mer fokus på gåvor och gengåvor, som kom att accelerera denna utveckling vid överskottsproduktion genom lantbruk

Konsekvenser

När väl odlandet hade kommit igång, förändrades de odlade växternas genetiska egenskaper. Detta medförde att de till exempel fick högre energiinnehåll. De första grödor som domesticerades på detta sätt var spannmål. Växter som hade oönskade egenskaper som obehaglig smak eller små frön klarade sig sämre i den nya situationen, där människor i hög grad påverkade växternas förutsättningar.

När de tidiga odlarna hade lärt sig tekniken väl och fått bra grödor, fick de ett överskott som behövde lagras. Det nomadiska livet de hade tidigare gjorde att det var svårt att lagra mat. Kombinationen av bofast livsstil och spannmål som basföda gjorde lagring av mat möjlig. Med större tillgång på mat ökade befolkningen och specialisering i olika yrkeskategorier blev möjlig. Detta ledde i sin tur till ytterligare utveckling av avancerad teknik.

Jordbruket krävde i viss mån en bofast livsstil och kunde ge tillgång till betydligt mer mat per ytenhet. Detta medförde att människorna kunde leva i större grupper än tidigare. Den neolitiska livsstilen var också mer arbetsintensiv och betydde troligen att varje familj behövde fler barn, något som ytterligare bidrog till befolkningsökningen. De större och tätare samhällena stimulerade i sin tur utvecklandet av nya maktstrukturer. Matöverskottet gjorde att hövdingar kunde försörjas av den underlydande befolkningen och inte själva behövde arbeta på fältet för att få tillgång till mat, utan denne fick andra arbetsuppgifter istället. Senare gav domesticerade djur tillgång till nya textilmaterial och transportmetoder.

Ytterligare en konsekvens av neolitiseringen var att kosten blev ensidigare och en rad nya sjukdomar (bland annat karies) uppkom för första gången hos människor.

En annan konsekvens var den förändrade synen på fortplantning. Från att tidigare ha trott på "Den stora modern" som alltings skapare övergick många till att tro på "Den stora fadern" som alltings skapare eftersom man jämförde spermier med frön och kvinnor med åkermark. Denna förändrade världsbild kom även att påverka många av de religioner som växte fram under denna period, som t. ex. de abrahamitiska religionerna.[källa behövs]

Utbredning och historia

[7] Övergången från ett mindre bofast jägar- och samlarsamhälle var en mycket lång process, som bäst kan följas längs de bergiga utkanterna av ”den bördiga halvmånen” i Främre Orienten, d. v. s. höglandet längs Zagrosbergen i öster och Levanten i väster i nuvarande Irak och Iran.

Ett betydelsefullt steg togs, när jägarna började specialisera sig på ett visst villebråd, i Zagrosområdet exempelvis på getter, d. v. s. tänkbara prototyper till tamfåret. Än mer betydelsefullt blev det specialiserade sökandet efter vissa vilda sädesslag som så småningom kunde börja odlas. Redan omkring 8000 år f.Kr. odlades i både Zagros och Levanten tvåradigt korn (Hordeum spontaneum), emmer (Triticum dicoccoides) och enkorn (Triticum boeoticum).

De vilda prototyperna till dessa odlade sädesslag förekommer fortfarande i dessa områden, och deras utbredning ger, med hänsyn tagen till vissa klimatförändringar under de senaste tiotusen åren, en god fingervisning om var de första odlingsförsöken gjorts. De var troligen en nödvändig anpassning till klimatet efter den senaste nedisningen med påföljande svåra försörjningsproblem.

Övergången till ett bofast levnadssätt skedde mellan det nionde och sjunde årtusendena f.Kr. i de delar av sydvästra Asien där prototyperna till de första domesticerade djuren förekom i vilt tillstånd, och till de mera betydelsefulla boplatserna från den här tiden hör Shanidar och Jarmo i det kurdiska området samt Jeriko i den s. k. natufienkulturen.

Omkring 6000 f.Kr. var dessa tidiga bondesamhällen så pass utvecklade, att folk bodde i byar byggda av soltorkat tegel. De gamla husgrunderna bildar de s. k. tells, konstgjorda kullar med olika bosättningar under lång tid. Keramik uppträder för första gången. Grunden var lagd till de senare framväxande, skriftförsedda högkulturerna i dalgångarna kring Eufrat och Tigris, Indus och Nilen.

De första jordbrukarna i Europa invandrade till Grekland från Främre Orienten och bildade bl. a. Sesklokulturen i Thessalien omkring 5500 f.Kr. Över Centraleuropa spred sig sedan de bandkeramiska kulturerna. Viktiga tidiga jordbrukskulturer utgör bl.a. Starcevo i Jugoslavien, Körös i Ungern, Camp de Chassey i Frankrike och Windmill Hill i England.

Ungefär samtidigt uppstod i Kina den första jordbrukskulturen, Yangshaokulturen, med hirs och ris som viktiga sädesslag. På den amerikanska kontinenten var situationen delvis en annan, grödorna var av helt annat slag än de som fanns i Gamla världen och majsen blev tidigt, omkring 5500 f.Kr., det viktigaste sädesslaget för systematiskt insamling. Jordbrukets framväxt skedde bl. a. i Mexiko (Tehuacándalen och Sierra Madre), och ca 3400 f.Kr. dök de första spåren av majsodling upp, tillsammans med odling av bönor och pumpa. Här, liksom i floddalarna i Gamla världen, bidrog det bofasta levnadssättet snart till uppkomsten av en rad högkulturer.

Omkring 4300 f.Kr. nådde bönderna för första gången Norden med den s. k. trattbägarkulturen. Man odlade vete och korn (enkorn och emmer) i svedjebruk och höll sig med hornboskap, får och svin. Till våra tidigaste boplatser i Sverige från tidig-neolitisk tid hör Oxie och Värby i Skåne samt Östra Vrå i Södermanland. Som plog använde man tidigt årder, men först under bronsåldern (1800–500 f.Kr.) kan typerna fastställas med hjälp av plöjningsscener på hällristningarna: krokårder, bågårder och stångårder, av vilka det enkla krokårdret troligen var vanligast.

Källor

  1. ^ Troels Smith, J (1953). Ertebøllekultur - bondekultur. sid. 5-62. Libris länk
  2. ^ Florin, Sten (1958). Vråkulturen : stenåldersboplatserna vid Mogetorp, Östra Vrå och Brokvarn. Libris länk
  3. ^ Jennbert, Kristina (1984). Den produktiva gåvan. Libris länk
  4. ^ ”Jordbrukkom hit med invandrare”. https://www.sydsvenskan.se/2012-04-27/jordbruk-kom-hit-med-invandrare?redirected=1. Läst 21 mars 2019.
  5. ^ Childe, Vere Gordon (1936). Man makes himself. Libris länk
  6. ^ ”Göbekli Tepe - The World first temple”. https://www.smithsonianmag.com/history/gobekli-tepe-the-worlds-first-temple-83613665/. Läst 21 mars 2019.
  7. ^ Bra Böckers lexikon, 1978

Se även

Banpo

Banpo (半坡) är en arkeologisk utgrävningsplats utanför Xi'an i Shaanxi i Kina. Banpo är en boplats tillhörande Yangshaokulturen från neolitikum och är daterad 4800 till 4300 f.Kr..Vid boplatsen, som upptäcktes 1953 vid Chanfloden i östra Xi'an, har många artefakter grävts ut såsom keramikskålar, verktyg och jaktredskap. Flera husgrunder, gravar och en större keramikugn har även hittats.

Flera keramikartefakter som hittats vid Banpo har utmärkande bilder föreställande varianter av en människan med fiskkropp. Arkeologerna har inget säkert svar på vad dessa bilderna betyder, och mysteriet har fått namnet "Mysteriet om människan med fiskkropp" (人面鱼纹之谜). Arkeologerna har flera förslag på vad figurerna symboliserar såsom:

En gudasymbol. Kanske representerar kulturens förfäder eller en oberoende gud.

En spåmanns mask

En bild på en utomjording

En symbol för kraftUtgrävningen har sedan 1958 visats för allmänheten på Xi'an Banpo Museum (西安半坡博物馆) i anslutning till utgrävningsplatsen.

Dadiwankulturen

Dadiwankulturen (大地湾文化; Dàdìwān wénhuà) var en förhistorisk kinesisk neolitisk kultur. Dadiwankulturen är den äldsta bevisade neolitiska kulturen i nordvästra Kina, och var vid sin tid lössplatåns kulturcentrum. Den äldsta fasen av Dadiwankulturen är daterad ca 5900/5800 f.Kr. till 5200 f.Kr.Den huvudsakliga fyndplatsen för Dadiwankulturen finns vid södra stranden av Qingshuifloden utanför byn Wuyingxiang 45 km öster om Qin'an centralort i Gansuprovinsen. Vid fyndplatsen har bland annat 240 husgrunder och 71 mausoleer grävts ut.Utgrävningarna av Dadiwankulturen har gett bevis för flera mycket viktiga förhistoriska händelser:

Bevis för att hirs torrodlades ca 5000 f.kr.

Fynd av Kinas äldsta keramik från ca 6000 f.Kr.

Fynd av de äldsta exemplen på kinesiska tecken (med likheter med de 1 000 år yngre fynden från Banpo)

De äldsta fynden av kinesiska palats.

Fynd av ett av världens äldsta betonggolv.

Fynd av en av världens äldsta målningar.Dadiwankulturen täcker totalt upp tidsspannet från ca 5800 f.Kr. till ca 2800 f.Kr. och kan delas in i fem tidsepoker. Den äldsta epoken kallas även Laoguantaikulturen och ligger tidsmässigt före Yangshaokulturen. Därefter följer tre faser (tidig/mitt/sen) som ligger samtida med Yangshaokulturen. Den femte fasen är yngre än Yangshaokulturen och kallas även Changshankulturen.

Jordbruket under Dadiwankulturen kan delas in i två distinkta faser:

Fas I, Pre Yangshao / Mid neolitikum, ca 5900 f.Kr. till 5200 f.Kr.

Fas II, Yangshao / Sen neolitikum, ca 4500 f.Kr. till 2900 f.Kr.

Euganeier

Euganeier (från latin euganei, euganeiorum; jämför grekiska εὐγενής (eugenos), 'välskapt' ), äldre fornitaliensk folkgrupp bosatta i området kring nuvarande Verona. Enligt Titus Livius i Roms historia besegrades euganeier av enetier och trojaner. De antas av somliga ha bott i området redan under neolitikum. Kvarlämningar man brukar tillskriva deras folk är bronsföremål, keramik och statyer.

Enligt traditionen tvingades euganeierna flytta till bergen där de länge utgjorde en distinkt grupp. Man har funnit belägg för att folket redan på 800-talet lät anlägga uppvärmda bad och använde olika kroppsinpackningar av medicinska syften.

Namnet lever vidare i geografiska benämningar.

Falbygden

Falbygden eller Falan är en småkuperad höglänt slätt i Västergötland, vilken domineras av kalkberggrund och är omgiven av platåbergen Billingen, Plantaberget, Varvsberget, Gerumsberget, Mösseberg och Ålleberg. Falbygden avvattnas i huvudsak via Hornborgasjön av Flian med biflöden, men de västra delarna avvattnas av Lidan, de östra av Tidan (främst biflödet Ösan) och de södra av Ätran. Falbygdens kalkrika brunjord blev tidigt, under neolitikum, en viktig plats för den första boskapsskötande kulturen i nuvarande Sverige, det är de talrika gånggrifterna ett synligt bevis på. I dag är Falbygden mest känd för sin mejeriproduktion. Falköping är centralort på Falbygden.

Fjälkinge

Fjälkinge är en tätort i Kristianstads kommun i Skåne län och kyrkby i Fjälkinge socken, belägen cirka åtta kilometer öster om Kristianstad vid E22:an mellan Kristianstad och Bromölla. Orten är den femte största i Kristianstads kommun och är en av kommunens så kallade basorter.

Fördynastisk tid

Fördynastisk tid i Egypten är tidsperioden före Egyptens första dynasti, det vill säga tiden före omkring 3000 f.Kr. Perioden närmast före den första dynastin kallas även av forskarna för Protodynastisk tid då Dynasti noll regerade i Övre Egypten.

Klimatet i norra Afrika har varit betydligt fuktigare än det är idag. Stora delar av dagens Saharaöken brukades fram till omkring 4000 f.Kr. då en stor klimatförändring ägde rum och människor började bosätta sig i Nildalen där översvämningar och skyfall gjorde jorden fuktig och näringsrik. Egyptierna lärde sig så på hösten och skörda på våren efter den varma vintern.

Förhistorisk tid

"Forntiden" omdirigerar hit. Ej att förväxla med antiken eller arkaisk tid.

Förhistorisk tid eller forntid (begreppen används ofta synonymt) kallas den tid där de skriftliga källorna är obefintliga eller alltför bristfälliga för att ge en täckande bild av historien. Historieskrivning om förhistorisk tid kallas förhistoria. Gränsen är flytande då det finns utländska historiska källor som belyser slutet av forntiden. Det arkeologiska källmaterialet är viktigt även för att utforska historisk tid. Förhistoriens sista del, där de skriftliga källor som finns är av så dålig kvalitet att de mest är att beteckna som senare tiders sagor, kallas protohistorisk tid.

Förhistorien omfattar tiden före och fram till den historiska tiden, och sträcker sig egentligen över många miljoner år. Dock är den senare förhistorien om några tusen eller tiotals tusen år tillbaka vad som vanligen avses. Tidpunkten för när den historiska anses ta vid varierar mellan olika områden och kulturer, på grund av skillnader i förekomst av skriftligt material. Vad gäller Egypten anses allmänt att förhistorien slutade omkring 3200 före kristus, medan den förhistoriska perioden i Nya Guinea sträcker sig fram till år 1900 efter kristus. Inom svensk historieskrivning sträcker sig forntiden från människornas invandring till kristendomens införande på 1000-talet. Då inträder medeltiden, och därmed historisk tid.

Gravfält

Gravfält är en fornlämning som består av ett område med gravar eller gravhögar. En praktisk definition är att det bör finnas minst fem gravanläggningar på begränsat inbördes avstånd. I många forntida samhällen avskiljde man mark som bara användes för gravar; detta avspeglar det forntida samhället och de religiösa idéer som fanns. Svenska gravfält omfattas av Kulturmiljölagen. Den nuvarande lagen är från 1989, men har sitt ursprung i 1660-talet.

Gravhög

Gravhög var ett fornnordiskt gravskick som var populärt i omgångar från neolitikum till vikingatiden. De äldsta högarna täckte stendösar. Under den äldre bronsåldern gjorde man jordbegravningar under hög. Under den yngre järnåldern var kremering vanligast.

Större gravhögar antas till största delen vara begravda stormän. Åtminstone kan man anta att det var avsikten när högen restes att den skulle visa hur stor den döde hade varit i livet. Jordvolymen i de största högarna är trehundra gånger så stor som en normal grav. Kungshög kallas ibland lite oegentligt de större gravhögar som tros innehålla begravda kungar eller stormän. Denna begravningstraditon var vanligast i Sverige under vendeltiden.

Kågbo

Kågbo är en by med en äkta bygata i Hedesunda socken, Gävle kommun. Från 2015 avgränsar SCB här en småort.I byns närhet finns fynd från bondestenåldern. Se neolitikum. Byn ligger strategiskt intill Dalälvens strömmande och forsande vatten, bl a Viforsen. Kogebodha, Kaggeboda är tidiga stavningar 1541 och i mitten på 1500-talet. Det gammelnorska namnet Kági som bl a ingår i norska gårdsnamn kan vara inblandat i bynamnet. Både kvarn och såg har funnits i Kågbo in på 1900-talet.

Longshankulturen

Longshankulturen (龙山文化; Lóngshānwénhuà) eller Svart keramikkulturen var en neolitisk kultur kring Gula floden i Kina. Longshankulturen är daterad från 3000 f.Kr. till 1900 f.Kr. och var samtida med Sanxingduikulturen vid Yangtzefloden. Longshankulturen har fått sitt namn från den första fyndplatsen vid Longshan Zhen i Shandong. Fynd från Longshankulturen har gjorts i Shandong, Henan, Shanxi, Shaanxi och Inre Mongoliet. Longshankulturen är en utveckling ur den äldre Yangshaokulturen. Karakteristiskt för Longshankulturen är dess tunna polerade svarta keramik.Longshankulturen är uppdelad i tre epoker:

Tidig Longshan, 3000–2500 f.Kr. (fynd vid Dinggong i Shandong och Laozhai i Henan)

Mellersta Longshan, 2500–2400 f.Kr. (fynd vid Chengziya i Shandong och Taosi i Shanxi)

Sen Longshan, 2400–1900 f.Kr. (fynd vid Taosi i Shanxi)

Långhus

Långhuset är den byggnadstyp som framför alla andra förknippas med nordisk forntid. I stora delar av Nordeuropa var den allmän från neolitikum till början av medeltiden.

Mesolitikum

Mesolitikum (av grekiska μέσος mesos, "mellan" och λίθος lithos, "sten" 'Mellanstenåldern', ofta kallad jägarstenålder) är den tidsperiod i människans förhistoria som ligger mellan stenålderns perioder paleolitikum och neolitikum. Begreppet "mesolitikum" används främst om utvecklingen i norra Europa. På andra platser går utvecklingen direkt från paleolitikum till neolitikum, eller så talar man om epipaleolitikum.

Mesolitikum karaktäriseras främst av att den värmeperiod som inleds i och med den senaste istidens slut leder till att den paleolitiska megafaunan försvinner och de senpaleolitiska jägarna tvingas övergå till jakt av småvilt och fiske. De nya livsförhållandena leder till nya teknologiska innovationer och mikroliterna gör sitt insteg i redskapsinventariet; dessa fästs i ben- eller hornskaft. Fiskeutrustning (exempelvis flöten), stenyxor och även träföremål som kanoter och pilbågar har påträffats från perioden.

Norcia

Norcia (Nursia) är en ort (stad) och kommun i provinsen Perugia i sydöstra Umbrien i Italien. Norcia har 4 695 invånare.

Spår av att människor bott i Norcia dateras till neolitikum, yngre stenåldern. Från staden kommer bland andra Benedikt av Nursia, grundare av Benediktinorden, och hans syster Scholastica.

Nordens förhistoria

Nordens förhistoria är förhistorisk tid i det som idag är Danmark, Norge, Island och Sverige, från istidens slut till det fullständiga kristnandet av dessa länder. Finlands förhistoria brukar inte räknas in. Enligt treperiodssystemet brukar den delas in i stenåldern, bronsåldern och järnåldern. Slutet på järnåldern är känd som vikingatiden.

Palissad

Palissad, pålverk, är typiskt ett staket eller en vägg byggd av stolpar eller trädstockar nedtryckta i marken byggd som befästning eller inhägnad.

Som försvarsverk har palissaden fördelen framför en mur att den är relativt snabbyggd, varför den först och främst användes för tillfälliga läger. Palissaden kunde också användas som tillfälligt skydd och hjälpmedel vid byggandet av en mur genom att man byggde muren mot palissaden. Detta förstärkte palissaden så den blev mer resistent mot anfall. Palissaden har som försvarsverk används ända sedan forntiden.

Många långhus från neolitikum i norra Europa hade ofta väggar av palissader.

Sverige under mesolitikum

Mesolitikum är den andra delen av stenåldern och ordet betyder mellanstenålder vilket syftar på att den kronologiskt kommer mellan paleolitikum (äldre stenålder) och neolitikum (bondestenålder). Den europeiska kontinenten återkoloniserades då av jägar-samlar-folk som under senaste istiden hade tagit sin tillflykt till olika refugium i Sydeuropa och dagens Ryssland.

Övergången från paleolitikum karaktäriseras av att de stora tundralevande däggdjuren, som mammut, jättehjort och ullhårig noshörning, försvinner. Den mesolitiska människan måste då i stället livnära sig på småviltsjakt, fiske och insamling av vegetabilier. Tiden fram till ungefär 4 000 f.Kr kallas därför ibland för jägarstenålder.

Sverige under neolitikum

Huvudartikel: Neolitikum

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.