Muhammed

Muhammed (arabiska: محمد, Muḥammad, "den prisade"), född omkring 570 i Mecka som Muḥammad ibn ‘Abdullâh, محمد بن عبد الله بن عبد المطلب, död 8 juni 632 i Medina i nuvarande Saudiarabien, var en religiös, politisk och militär ledare som enade Arabiska halvöns stammar. Han grundade religionen islam. Enligt muslimsk tro var han den sista profeten som kom efter profeten Jesus.

Muhammed ibn Abdullah
Mohammed receiving revelation from the angel Gabriel
Muhammed (till höger) får sin första uppenbarelse från ängeln Gabriel. Miniatyr på pergament från Jami' al-Tawarikh av Rashid al-Din, utgiven i Tabriz, Persien, 1307.
FöddCa. 570
Mecka
Död8 juni, 632
Medina
Yrke/uppdragReligiös, politisk och militär ledare som enade Arabiska halvöns stammar. Islams centralgestalt och enligt muslimsk tro var han den siste profeten.
FöräldrarAbdullah bin Abdul Muttalib (far)

Allmänt

Green dome, Masjid e Nabawi, Medina, KSA
Muhammeds helgedom i Medina i Saudiarabien.

Muhammed är enligt muslimer Guds (Allahs) sista profet, profeternas sigill, som under en period på 23 år fick ta emot islams heliga budskap, Koranen, genom uppenbarelser från Gud, via ärkeängeln Gabriel (Jibril). Muhammed nämns också i den muslimska trosbekännelsen: "Det finns ingen gud utom Gud och Muhammed är hans sändebud".

Muslimer betraktar Muhammed som rasulullah: "Guds budbärare". Hans ursprungliga tillnamn var al-Amin, "den trovärdige". Han är även känd inom den islamiska kulturen som Mustafa ("den utvalde") och rahmatan-lil-'alamin ("Guds utsände barmhärtighet åt mänskligheten"). Vördnaden bland vissa muslimer är stor. Muhammed och omnämnandet av hans namn kan i traditionell skrift eller tal följas av frasen SAW, (sallā allahu ʿalayhi wa sallam, صل الله عليه وسلم), arabiska för "Guds frid och välsignelse vare över honom". Liknande fraser används i religiösa sammanhang ibland även vid omnämnandet av andra profeter som Abraham (Ibrahim), Mose (Musa) och Jesus (Isa).

Historia

Uppväxt

Kronologi över viktiga händelser under Muhammeds tid i Mecka
ca 569 Fadern, 'Abd Allāh, dör
ca 570 Muhammed föds i Mecka. Möjligt födelsedatum: 20 april
576 Modern, Āminah, dör
578 Farfadern, 'Abd al-Muttalib, dör
ca 583 Åker på handelsresor till Syrien
ca 595 Träffar och gifter sig med Khadidja
610 De första uppenbarelserna i grottan Hira (sura Al-Alaq i Koranen)
ca 610 Blir islamisk profet
ca 613 Börjar öppet att sprida islams budskap
ca 614 Börjar få anhängare i Mecka
ca 615 Muslimsk emigration till Aksumriket i Abessinien (Etiopien)
616 Banu Hashim-klanens bojkott börjar
ca 618 Inbördeskrig i Yathrib (Medina)
619 Banu Hashim-klanens bojkott upphör
619 Sorgens år: hustrun Khadidja och farbrodern Abū Ṭālib dör
ca 620 Den nattliga resan
622 Uppbrott, flykt och emigration (hijra) till Medina

Muhammed föddes som Muhammed ibn Abdullah ("Abdullahs son"). Hans far, Abdullah bin Abdul Muttalib, var av Hashims släkt och tillhörde stammen Qureish; modern hette Amina. Fadern dog redan före Muhammeds födelse och modern när han var sex år gammal. Det var först farfadern Abdul-Muttalib som tog hand om honom, sedan, efter dennes bortgång, farbrodern Abu Talib.[1]

Muhammed hade inga egna tillgångar. Han ärvde inget efter sin farfar, mamman var fattig och pappan som dog ung lämnade bara efter sig fem kameler, en mindre flock får och getter samt en slavflicka.[2] Muhammed fick arbeta för sitt uppehälle "och arbeta särskilt hårt om han någonsin skulle lyckas få ihop tillräckligt för att kunna skaffa sig en egen kamelflock, betala vad det kostade att få en hustru och bilda sin egen familj".[3]

Qureish var köpmän och när Muhammed var nio eller tolv år följde han med på sin första karavan. Han förblev handelsresande under den första halvan av sitt liv.[4][5] Klanen hade monopol på sträckan nord-syd och var därför de enda som tjänade pengar på de utländska karavaner som färdades där. De kontrollerade affärsvärlden inom Arabien och etablerade sig som oberoende handlare med egna karavaner till Syrien och Jemen.[6]

Mecka var ett kommersiellt centrum som sände ut och tog emot karavaner från kusten, Syrien och Persien. Mecka och omgivande städer rymde mängder av kristna och judar och det fanns kloster i Arabien. Så till exempel besökte Muhammed senare i livet enligt legenden KatarinaklostretSinaihalvön. Det påstås att han träffade en överenskommelse med de kristna munkarna, varigenom deras liv och egendom tryggades under muslimskt herravälde. [7] En annan legend berättar om hur en kristen munk förutspådde Muhammeds kommande storhet under en av hans första handelsresor med en karavan.[8][9]

En av Muhammeds morbröder var kristen och Kaba, det centrala templet för den förislamiska religionen i Mecka, rymde också en ikon av jungfru Maria och Jesus.[10] Mecka var alltså en relativt kosmopolitisk stad.

Muhammed gifte sig för första gången i 25-årsåldern (omkring år 595). Hans första hustru, den femton år äldre änkan Khadidja, var förmögen och ägnade sig åt affärer.[11] Hennes förmögenhet blev grunden för Muhammeds bana som affärsman. Trots åldersskillnaden blev äktenskapet lyckligt.[12] Khadidja var ett stort stöd för Muhammed, och han gifte sig inte med någon annan kvinna medan hans första hustru levde. Hans senare hustrur, särskilt Aisha, var avundsjuka på Muhammeds känslor, för den kärlek och vördnad som han fortfarande kände för Khadidja, hans första hustru.[13] Åtskilliga av Muhammeds många äktenskap tillkom av ekonomiska eller politiska skäl. Flera av de senare giftermålen gick ut på att skapa allianser med olika delar av de stammar som bodde i Arabien på Muhammeds tid. Det gällde även Aisha som var sex år när Muhammed slöt äktenskapskontrakt med hennes far Abu Bakr. Äktenskapet fullbordades genom samlag några år senare när Aisha hunnit bli nio och Muhammed 54[14]. Abu Bakr var en inflytelserik man och blev med tiden den förste kalifen. En annan av Muhammeds hustrur, Hafsah, var dotter till den andre kalifen, Omar.[15] Eftersom Muhammed tycks ha varit mycket fäst vid Khadidja tog han sig inga andra hustrur så länge hon levde. Efter hennes död tog han sig tio hustrur till och även två konkubiner. Khadidja och Muhammed fick två söner och fyra döttrar.[16] Båda sönerna dog vid späd ålder. I enlighet med den ännu gällande arabiska traditionen fick Muhammed efter sin förste sons födelse tillnamnet Abu al-Qasim ("al-Qasims far"). Det är från dottern Fatima som alla Muhammeds ättlingar härstammar.[17] Fatima ansågs stå sin far väldigt nära, och är omnämnd i flera hadither, det vill säga den nedteckande islamiska tradition som av religiösa betraktas utgå från Muhammed.[18]

Uppenbarelsen

Cave Hira
Muhammeds grotta på berget Hira

Muhammed började ägna sig åt religiösa betraktelser och dra sig undan för flera dagar till berget Hira i närheten av Mecka för att bedja och meditera. Det var där han började få visioner vilket anses ha inträffat när han var fyrtio år. Enligt traditionen var det i en grotta som ärkeängeln Gabriel visade sig för honom och uttalade de ord som kom att bli Koranens första kapitel.[19][20] Muhammed trodde sig genom Gabriel erhålla den uppmaning från Gud, som återfinns i Koranens sura 96:l-5 (enligt den vanliga åsikten det äldsta stycket i Koranen).

De första visionerna, genom vilka Muhammed fick veta att han var kallad till att bli profet, följdes av en lång och svår period utan några som helst övernaturliga upplevelser. En kristen kusin till Khadidja - Waraqah - uppmuntrade honom, men Muhammed led av depression under denna tid. Sedan tog visionerna vid igen och fortsatte att komma på oregelbundet vis under resten av hans liv. De var enligt uppgift ibland smärtsamma. De kunde förebådas av ljud som av bjällror (hörda bara av Muhammed) och följdes av stor trötthet.[19][20]

Det har förekommit många spekulationer om Muhammeds visioner. Troende muslimer är övertygade om att de var vad han sade: Guds ord förmedlade av ängeln Gabriel (som han efter de första gångerna nästan aldrig mera såg, utan bara hörde). Kritiker har hävdat att han hittade på dem (en mycket vanligt förekommande uppfattning efter korstågen och fram till modern tid), medan andra har föreslagit att han led av epilepsi.[21][22] Den kroppsliga reaktionen, såsom den rapporteras i muslimska källor, äger vissa likheter med den som kunde observeras hos Sri Ramakrishna i Indien och kan även jämföras med upplevelser av kristna helgon som Teresa av Ávila (ingen av dessa lär dock ha lidit av epilepsi). Maxime Rodinson menar i sin bok Mahomet att vissa av de senare meddelandena från ängeln Gabriel kan ha varit omedvetna uttryck för Muhammeds egna önskningar (han var då en politisk ledare med stort ansvar och hög prestige), medan de tidigare uppenbarelserna förefaller vara helt autentiska.

Islamologer är ense om att det finns en ganska tydlig skillnad mellan de första uppenbarelserna, som skedde medan Muhammed levde i Mecka och ansträngde sig för att omvända stadens hedningar till ett rättfärdigt leverne, och de som kom efter att han hade flyttat till Medina och bedrev krig mot Mecka. Till att börja med vände han sig inte till judarna eller de kristna. I själva verket lånade han vokabulär och riter från judarna och tenderade till att betrakta sin egen reformrörelse som ett slags utskott från judendomen. Han och hans anhängare följde judiska seder, bad vända mot Jerusalem och fastade tillsammans med judarna.[källa behövs]

Budskapet han kom med var främst varningar om den förestående domen och nödvändigheten av att leva rättfärdigt, tänka på de fattiga och underkasta sig den ende Guden. Uppenbarligen hoppades han att han genom sitt budskaps renhet och sin egen moraliska resning skulle kunna ena alla medlemmarna i det meckanska samhället. Under denna period var den enda trosbekännelsen: "Det finns ingen annan Gud än Gud". Att Muhammed inte nämns som Guds profet torde tyda på att han ville att judar och kristna skulle återupptäcka den moraliska radikalitet han predikade i sina egna religioner och stödja honom. Den omgivande miljön var starkt präglad av polyteism, även om dess inflytande ofta överdrivits av sentida muslimer.

Muhammeds himmelsfärd

Enligt Koranen 17:1 gjorde Muhammed en nattlig resa och färdades enligt traditionen från Mecka till Tempelberget i Jerusalem där han blev förd till himlen och fick möta Gud.[23][24] Den nattliga resan företogs omkring 620.

Budskapets politiska innebörd

Gagarin PropovedMagometGRM
"Muhammed predikar" (1840- eller 50-talet) av Gregori Gagarin.

Först vände sig Muhammed enbart till en mindre krets, bland dem fostersonen Ali, sin hustru Khadidja och vännen Abu Bakr, men senare också till hela sin stam Qureish. Han mötte dock motstånd bland sina stamfränder och vann anhängare främst bland de som tillhörde svagare stammar eller hade ringa ställning i samhället. Motståndet från den styrande klassen var hårt, och till följd av uteslutande från den livsviktiga klansolidariteten fick flera tidiga muslimer sätta livet till, medan de rika araber som följde Muhammed fick uppleva bojkott och förnedring. Ganska snart emigrerade en grupp av dem till Abessinien, där somliga blev kristna. Detta var den första emigrationen (hijra).[25]

Muhammeds roll som profet var från första början politiskt färgad. Han ville förvandla samhället, [25] för att göra detta måste han antingen vinna över de mäktiga i samhället eller själv ta deras plats. Eftersom alla stadsbor inte var intresserade av vad en ung man från en ganska obetydlig klan hade att säga om deras leverne som snart började hota om att göra sig av med honom[25], var det andra alternativet som föreföll mera realistiskt: Muhammed beslöt sig för att dra sig undan till en annan stad, där han kunde samla sina krafter och sätta upp ett exempel.

Islams tidiga år

Muhammed antog alltså 622 en inbjudan från grannorten Yathrib där några av hans anhängare gjort honom känd. Enligt traditionen accepterade araberna i Yathrib honom som profet eftersom de i diskussioner med judarna i staden hade fått det berättat att en sådan skulle komma dit. Från och med Muhammeds tid kom staden att kallas profetens stad, Medina (Medinat an-nabi, "profetens stad"). Denna händelse utgör startpunkten för islams tideräkning och kallas för den andra eller stora utvandringen.[25]

I Medina blev Muhammeds verksamhet uttalat politisk och de medinska uppenbarelserna återspeglar detta. För att hantera det militära hotet från Mecka sände han ut razzior för att blockera och sabotera deras kommers, och lät i ett fall lönnmörda en diktare som hade skrivit nidverser om honom och vad de ansåg var hans politiska ambitioner. Muhammed var tvungen, för att överleva, att gå i allians med judar och icke-muslimska stammar och ställde inte krav på att de skulle omvända sig förrän hans egen grupp hade blivit stark nog att klara sig utan dem. De fientligt inställda ledarna i Mecka försökte vid flera tillfällen anfalla och krossa den muslimska gruppen i Medina, men misslyckades. De mest kända striderna utkämpades år 624 vid Badr, 625 vid Uhud och 627 vid Medina. Staden Khaybar som beboddes av judar intogs av Muhammed år 628.

Judarna fördrivs

De judiska stammarna utgjorde ett hot mot den nya islamiska församlingen. De två största klanerna var Banu Nadir och Banu Qurayza. Genom att hålla fast vid sin egen religion ifrågasatte de sanningen i Muhammeds uppenbarelse och han förnekades som profet. På grund av detta och det militära hot som judarna utgjorde, fördrev Muhammed de judiska stammarna från Medinaområdet

Det var också vid denna tid som han bröt med de judiska traditionerna, upprättade en egen fastemånad och började bedja vänd mot Mecka.

Siyer-i Nebi 151b
Osmansk avbildning av Muhammed från 1595.
Mohammed
Profeten Muhammed.
Från boken Muhammeds Himmelfärd som skrevs 1436 i Herat, Afghanistan och som nu finns i Bibliothèque Nationale i Paris.

Segern över Mecka och Muhammeds sista år

Muhammeds strategi och sammanhållningen bland muslimerna bröt till slut ned motståndet i Mecka. År 630 var han stark nog att inta staden, vilket han gjorde utan våldsamheter. Hans första handling var då att förrätta sin andakt i Kaba och där rensa helgedomen från avgudabilder.

Mot hösten samma år företog han ett stort fälttåg med ända till 30000 man mot det bysantinska riket. Men hären kom aldrig längre än till Tabuk, ungefär halvvägs mellan Medina och Jerusalem. Sedan Muhammed där mottagit de kringboende kristna stammarnas hyllning, återvände han till Medina. På den Arabiska halvön underkastade sig den persiske ståthållaren i Jemen och detta lands småfurstar Muhammeds islamiska välde, sydkustens riken skickade sändebud med gåvor, och många kristna stammar erkände sig skattskyldiga. I mars 632 företog Muhammed sin sista vallfart, "avskedets vallfart", till Mecka och påbjöd då en mängd borgerliga och religiösa stadgar, bland vilka den om det rena månåret utan skottdagar. Efter sin återkomst till Medina insjuknade han och dog den 8 juni 632 i Aishas hus[26]. Han begravdes där han dog, i Masjid an-Nabawi i Medina, som är islams näst heligaste plats[27].

Muhammeds efterträdare

Som Muhammeds efterträdare och ledare för det muslimska samfund som han hade grundat valdes Muhammeds svärfar Abu Bakr, som fick titeln kalif. De muslimer som tog fasta på de världsliga budskapen i profetens förkunnelse och som stödde sig på sunna vann valet av efterträdare och styrde valet även av de två följande kaliferna. De som emellertid såg Muhammed främst som religiös ledare var samlade i ett parti (shia) och ville att Muhammeds släkt skulle överta ledarskapet. Valet av Abu Bakr var upphovet till att muslimerna blev uppdelade i två grenar – den sunnitiska och den shiitiska, en uppdelning som ännu består. Under tidernas lopp uppstod mellan de båda stridande parterna en väsentlig skillnad även med avseende på vissa bland de viktigaste troslärorna inom islam.[28]

Muhammeds släktträd

Muhammeds släkt fortplantades endast genom dottern Fatima, som i sitt giftermål med Muhammeds kusin och fosterson Ali erhöll sönerna Hasan och Husayn.

Muhammeds familj med släktskap till senare kalifer och shiaimamer.

 
 
 
Abd Manaf
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Abd Shams
 
 
 
Hashim
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Umayya
 
 
 
Abd al-Muttalib
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
al-Abbas
 
Abdullah
 
Abu Talib
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Muhammed
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Fatima
 
Ali ibn Abi Talib
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Umayyadiska
kalifer
 
 
 
 
 
 
Shiaimamer
 
 
 
 
 
 
 
 
Abbasidiska
kalifer

Muhammeds hustrur

Ett av de vanligaste sätten att bilda politiska allianser var att gifta sig med någons dotter eller syster.[29] Månggifte förekom också för att en kvinna inte skulle vara försvarslös och utsatt för vanära. Enligt Koranen kan en man inte ha fler än fyra hustrur,[30] kan inte ta sig en ny hustru utan den främsta hustruns tillåtelse och måste vara i stånd att försörja dem alla. Muhammed stipulerade också att alla hustrur måste behandlas jämlikt[29]. Eftersom Muhammed ansåg sig vara en stor ledare gifte han sig själv långt flera gånger än han tillät sina efterföljare göra[31]. Han gifte sig elva gånger, men två av hans hustrur dog före honom. Mot slutet av sitt liv hade han nio hustrur.[32]

I åtminstone två fall gifte sig Muhammed sannolikt därför att han förälskade sig i kvinnan ifråga: Khadidja hans första hustru,[16] och Aisha, som bara var ett barn på sex år när äktenskapet ingicks, men nio när han fullbordade det genom samlag[33][34].

Muhammeds giftermål med Zaynab bint Djahsh, som var hans kusin,[35] var komplicerat. Efter att ha sett den gifta Zaynab, mycket lätt klädd efter ett bad, dolde Muhammed inte sin åtrå till henne. Zaynabs make Zayud ibn-Harithah, som var Muhammeds adoptivson, erbjöd sig genast att skilja sig från henne, vilket Muhammed avrådde. Zayud upprepade sin erbjudan nästa dag, men Muhammed rådde honom återigen att behålla sin hustru. Det visade sig dock att äktenskapet mellan Zayud och Zaynab hade varit olyckligt, och till slut enades båda parterna om att ta ut skilsmässan.[36] Eftersom äktenskap med en adoptivsons före detta hustru enligt arabisk tradition var förbjudet[37] undanröjde Gud detta hinder i en uppenbarelse (Koranen 33:37) och Muhammed gifte sig med Zaynab.

Muhammeds exempel på månggifte och fokus på familjestrukturens vikt i samhället satte gränser för den asketiska trenden bland araberna, även om han själv ofta fastade och levde i avhållsamhet och uppmuntrade till detta.[38]

Lista över hustrur

  1. Khadidja bint Khuwailid var kristen från Syrien och äktades 595 och var Muhammeds enda hustru medan hon levde. Tillsammans med konkubinen Maria var hon den enda som gav Muhammed några barn. Hon dog 619.
  2. Sawda bint Zamaa gifte sig med Muhammed 619, samma år som Khadidja dog.
  3. Aisha bint abu Bakr äktades av Muhammed även hon 619. Hennes ålder är omstridd, men sannolikt gifte hon sig med Muhammed vid 6 års ålder, äktenskapet fullbordades sedan vid 9 års ålder. Hon sägs vara den mest älskade av Muhammeds hustrur.
  4. Hafsa bint Umar ibn al-Khattab gifte sig med Muhammed 625.
  5. Zainab bint Khuzaima gifte sig med Muhammed 626 men dog endast några månader efter att äktenskapet hade ingåtts.
  6. Hind bint abu Umayya (kallas Umm Salama) äktades 626 och var den hustru som levde näst längst.
  7. Zaynab bint Djahsh, adoptivsonen Zayuds frånskilda hustru.
  8. Djuwayriya bint al-Harith var en krigsfånge som gifte sig med Muhammed 626.
  9. Safiya bint Huayy var judinna som efter att ha konverterat till islam gifte sig med Muhammed år 627.
  10. Ramla bint abu Sufyan (kallad Umm Habiba) gifte sig med Muhammed 628.
  11. Maimuna bint al-Harith var Muhammeds sista hustru och äktenskapet ingicks 629. Det var också hon som levde längst av hustrurna.

Konkubiner

  1. Raihana bint Zaid var judinna och om hon var hustru eller konkubin är osäkert.
  2. Maria var kristen kopt från Egypten och födde Muhammed en son 630, Ibrahim, som dog vid två års ålder.[39]

Muslimers syn på Muhammed

Kalligraphie muhammad
Kalligrafi av Muhammeds namn i form av en blomma.

Muhammed varnade starkt sina efterföljare för att begå vad han ansåg var de kristnas misstag och upphöja honom till gudomlig nivå. Han underströk att han var en vanlig människa med en ovanlig, ja, unik uppgift och att de enbart skulle följa Koranen. Genom sina snabba erövringar av mycket gamla kulturområden befolkade mest av kristna och zoroastrianer fick muslimerna ett starkt tillskott av andra seder och synsätt.

Muhammed, liksom de tolv stora imamerna, anses av shiamuslimer vara ofelbara. Enligt Sunnimuslimer så var Muhammed inte ofelbar i handling, utan bara i hans ofelbart nedtecknande av Guds ord – Koranen.[40]

Enligt många muslimer får Muhammed inte avbildas; detta är dock en omstridd fråga inom islam och det har genom historien förekommit avbildningar av Muhammed även i muslimsk litteratur och konst. Bildförbudet har utvecklat den islamiska kalligrafin när konstnärenrna kompenserade det med dekorerade texter. I nutid har avbildandeförbudet lett till kontroverser. Filmen Mohammed - härföraren (1976) av den muslimske filmmakaren Moustapha Akkad skildrar Muhammeds livsgärning utan att han syns i bild eller hörs tala men blev trots detta kontroversiell. År 2005 ledde publicering av satiriska Muhammedbilder i danska tidningen Jyllands-Posten till internationella förvecklingar och krav på bojkott av danska varor.

Icke-muslimers syn på Muhammed

Traditionellt räknar varken judendomen eller kristendomen Muhammed som profet. Dante avbildade i Inferno Muhammed som en "söndrare av religionen" som därför evigt pinas i helvetet. Detta torde vara en ganska ackurat bild av hur Muhammed har betraktats under många århundraden bland judar och kristna.

Inom historieforskningen finns en bild av Muhammed som härförare och politiker, samt grundare till en av världsreligionerna.

Bahaier hävdar att Muhammed är en i raden av de "stora själar" som Gud utser till gudsuppenbarelser. Dessa gudomliga uppenbarare framställer Guds vilja för mänskligheten när denna nått ett nytt mognadsstadium. Muhammed betraktas således inte som den siste profeten och senare uppenbarare, som Bahá'u'lláh, anses ha rätt att upphäva religiösa lagar stiftade av dem som föregått honom. Enligt en del källor berodde Muhammeds uppenbarelser på att han hade epilepsi, den förste lärde som hävdade detta var den bysantinske historikern Theofanes Confessor.[41][42]

Bahá'íerna betraktar Muhammed som Guds ende uppenbarare i Muhammeds religionsordning, vilken avslutades år 1260 enligt muslimsk tideräkning (1844) i och med att Báb framträdde. Muhammed anses särskilt ha riktat sig till de folk i Mellanöstern som inte hade tagit till sig kristendomen och judendomen. Han framträdde i Mecka där klaner och stammar låg i krig med varandra och där laglöshet och kränkning av kvinnor var mycket vanligt. Eftersom Muhammed anses ha övervunnit allt detta och skapat en vidsträckt civilisation under Gud riktar sig hans uppenbarelse till hela mänskligheten. Bahá'íerna håller därför Muhammeds uppenbarelse för en oumbärlig byggsten i Guds religion, i samma grad som Kristi uppenbarelse. Koranen är enligt Bahá'u'lláh Guds ord, men traditioner och berättelser om Muhammeds liv ges ingen större relevans av källkritiska skäl.

Källor

Tryckta källor

Webbkällor

Källhänvisningar

  1. ^ Armstrong 2006, s. 24
  2. ^ Lings 2006, s. 24
  3. ^ Rogerson 2004, s. 24
  4. ^ Lings 2006, s. 29, 33
  5. ^ Rogerson 2004, s. 52
  6. ^ Armstrong 2006, s. 18-19
  7. ^ Phillips, Wendell Qataban och Saba Tidens bokklubb 1957
  8. ^ Lings 2006, s. 29-30
  9. ^ Rogerson 2004, s. 62-63
  10. ^ Lings, Martin Muhammad: His Life Based on the Earliest Sources sid. 17 och 300 (på Google Books)
  11. ^ Armstrong 2006, s. 25
  12. ^ Nordisk familje lexikon,1978
  13. ^ Walther, Wiebke (1993). Women in Islam. Markus Wiener Publishing Inc. sid. 104
  14. ^ ”Merits of the Helpers in Madinah (Ansaar)”. Merits of the Helpers in Madinah (Ansaar). Center for Muslim-Jewish Engagement. Arkiverad från originalet den 25 april 2017. https://web.archive.org/web/20170425165314/http://www.usc.edu/org/cmje/religious-texts/hadith/bukhari/058-sbt.php#005.058.234. Läst 17 januari 2013.
  15. ^ Lings 2006, s. 35-37
  16. ^ [a b] Armstrong 2006, s. 26
  17. ^ Muhammed sp. 1279 i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)
  18. ^ Mall:Hadith-usc
  19. ^ [a b] Rogerson 2004, s. 90-92
  20. ^ [a b] Lings 2006, s. 44-46
  21. ^ Understanding Muhammad av Ali Sina, sid. 114 Arkiverad 11 december 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  22. ^ Nordisk familjebok sp. 1276
  23. ^ Rogerson 2004, s. 112-113
  24. ^ Armstrong 2006, s. 82-85
  25. ^ [a b c d] Rogerson 2004, 5
  26. ^ ”DEATH OF PROPHET MUHAMMAD”. DEATH OF PROPHET MUHAMMAD. Dr. A. Zahoor and Dr. Z. Haq. http://www.cyberistan.org/islamic/death.html. Läst 5 december 2011.
  27. ^ ”The Prophet's Mosque, Medina”. The Prophet's Mosque, Medina. Sacred Destinations. http://www.sacred-destinations.com/saudi-arabia/medina-prophets-mosque. Läst 5 december 2011.
  28. ^ Islam i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
  29. ^ [a b] Rogerson 2004, s. 137
  30. ^ Lings 2006, s. 220-221
  31. ^ Lings 2006, s. 221
  32. ^ Rogerson 2004, s. 109
  33. ^ [1] Sahih Bukhari 5:58:236, läst 22 april 2011
  34. ^ ”Sahih Bukhari Volume 005, Book 058, Hadith Number 236.”. Hadith Collection. Hadith Collection. Arkiverad från originalet den 27 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120627225954/http://hadithcollection.com/sahihbukhari/91/4575-sahih-bukhari-volume-005-book-058-hadith-number-236.html. Läst 23 april 2012.
  35. ^ Koranens budskap, i svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström, med kommentarer av Muhammad Asad (Stockholm, 2000) ISBN 91-7118-887-8, Libris 8370454 Sura 33, not 40
  36. ^ Lings 2006, s. 220
  37. ^ Koranens budskap, i svensk tolkning av Mohammed Knut Bernström, med kommentarer av Muhammad Asad (Stockholm, 2000) ISBN 91-7118-887-8, Libris 8370454 Sura 33, not 45
  38. ^ Nasr 2001, s. 61
  39. ^ Muhammad: Prophet and Statesman av William Montgomery Watt sid.226
  40. ^ ”Skillnaden Mellan Shiiterna och Majoriteten av Muslimska lärde”. Skillnaden Mellan Shiiterna och Majoriteten av Muslimska lärde. islamiska.org. Arkiverad från originalet den 14 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120114152633/http://www.islamiska.org/s/shia.htm. Läst 5 december 2011.
  41. ^ Muhammed, på Runeberg.org i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)
  42. ^ Sina 2008, s. 110

Se även

Litteratur om Muhammed på svenska

  • Muhammed: hans liv enligt de tidigaste källorna, 2008, ISBN 978-91-977090-0-2, Martin Lings, (Semazen publications)
  • Kapitel 3 ("Profeten och den profetiska traditionen") i antologin Vid det klara morgonljuset: Essäer om islams andlighet, förord av Jan Hjärpe, 2006, Seyyed Hossein Nasr (Proprius)
  • Profeten Muhammed : hans liv och samtid, 2004, ISBN 91-46-20409-1 (inbunden), Barnaby Rogerson (Wahlström & Widstrand)
  • Muhammed : en biografi, 2003, ISBN 91-37-12220-7 (inbunden), Karen Armstrong (Forum)
  • Profetens hustrur, 1998, ISBN 91-88992-27-6, Magali Morsi (Alhambra)
  • Muhammeds nattliga färd till himlen och underjorden : den muslimska traditionen berättar hur Muhammed en natt blev förd till himlen och fick möta Gud / berättad av Sophie Pommier, 1996, ISBN 91-86212-45-1 (inbunden), Sophie Pommer (Hjulet)
  • Muhammed : hans liv och hans tro, 1967, (Bearbetad och aktualiserad upplaga av Geo Widengren), Tor Andrae (Natur och kultur)
  • Muhammeds historia. Efter Gibbon. Öfversättning af J. Ekelund, 1817, Edward Gibbon (Hedmanska)

Externa länkar

Abasa

'Abasa (arabiska: سورة عبس) ("Med bister min") är den åttionde suran i Koranen med 42 verser (ayah). Den skall ha uppenbarats för profeten Muhammed under dennes period i Mekka.

Enligt sunniter tillrättavisar den här suran Muhammed för att han inte fäste uppmärksamhet vid en fattig, blind man och istället bedrev en delegation mot Qureish-stammen för att få dem att konvertera till islam. Att tillrättavisa en profet i en helig skrift är ovanligt, men enligt sunnitiska lärda var det Muhammed och inte någon annan person som blev tillrättavisad.

Den blinda mannen omnämndes i Koranen, dock inte vid namn, alltmedan kalifer och många andra gudfruktiga muslimer inte fick detta privilegium. Gud påminner Muhammed att den blinde mannen kanske hade varit redo att ta emot predikningar om islam och förklarar att det tilltalade folket inte ansåg sig vara i behov av hjälp. Trots detta vände sig Muhammed till dessa, och ignorerade den blinde mannen.Enligt shiamuslimer utgör inte denna sura någon kritik mot Muhammed, som enligt shi'itisk teologi är ofelbar, utan tillrättavisar snarare en separat grupp människor. Texten i Koranen nämner inte Muhammeds namn i sammanhanget. Den sunnitiska åsikten stödjer sig istället på hadither, vilka shiamuslimerna avvisar helt.

Ad-Duha

Ad-Duha (arabiska: الضحى aḍ-Ḍuḥà, "Det klara morgonljuset") är den nittiotredje suran i Koranen med 11 verser (ayah).

Även om det debatteras om det bland islamiska lärda, anses suran oftast vara den andra som avslöjades för Muhammed. Efter den första suran (Al-Alaq) mottagits, följde en period av tystnad då inga vidare budskap uppenbarades. Under denna tid undrade den nye profeten om han på något sätt misshagat sin Gud, som för en stund inte verkade sända sitt budskap längre. Denna sura bröt tystnaden och försäkrade Muhammed att allt kommer förstås i sinom tid. Bilden av en morgon (ad-Duha) är det första ordet i suran och kan symbolisera Muhammeds nya uppdrag som Guds budbärare, såväl som "gryningen" av det nya liv som skulle utvecklas till att bli islam. Efter denna sura skulle ängeln Gabriel komma att förmedla Koranens ord till Muhammed regelbundet fram till dennes död.

Bábísm

Bábísm eller bábí-tron är en i stort sett utdöd persisk religion som på 1840-talet emanerade ur messianska föreställningar inom tolvshiitisk islam, den dominerande formen av islam i Iran.

Bábísmen grundades i maj 1844 av en ättling till profeten Muhammed, Sayyid 'Alí-Muhammed (1819-1850) från staden Shiraz. Denne gjorde sig känd som Báb, Porten (till den försvunne imamen Mahdi). Genom att uttolka centrala avsnitt i Koranen på ett nytt sätt skapade Báb en helt ny tro som han menade skulle förena alla gudstroende. Han förespråkade rättvisa, jämställdhet mellan könen och liberala lagar som skulle införas i stället för sharialagarna. Báb själv fängslades snart av de iranska myndigheterna som såg honom som en uppviglare, men hans enorma produktion av religiösa texter spreds snabbt och delade det iranska samhället i för och emot. Den 9 juli 1850 arkebuserades Báb och han blev därigenom sedd som en martyr av närmare 100 000 anhängare. Efter hans död utbröt dispyter om vem som var hans efterträdare. Dessutom dödades tiotusentals bábíer av såväl myndigheterna som rasande folkmassor. Bábísmen omformades från 1860-talet av Bahá'u'lláh till religionen Bahá'í, som numera finns representerad över hela världen med cirka sex miljoner anhängare.

Daqiqi

Abu Mansur Daqiqi (persiska ابو منصور دقیقی), död 980, var en persisk diktare, som verkade som hovdiktare vid samanidernas hov i Bukhara och vid Chaghanidernas hov i närheten av Termez i nuvarande Uzbekistan. Daqiqi var en av de främsta bärarna av den persiska litterära renässans som blomstrade i Iran och Centralasien mellan 900- och 1100-talen. Daqiqi var sannolikt zoroastrier trots sitt muslimska namn.

Hijra

Hijra (latin hegira) är ett arabiskt ord som brukar översättas till migration, utvandring eller flykt.

Vanligt är att man i tal om hijra hänvisar till den som profeten Muhammed och hans anhängare gjorde från Mekka till Yathrib (nuvarande Medina) år 622.Muhammed och hans anhängare hade utsatts för förföljelser i Mekka där man inte ville erkänna hans budskap. Efter att ha haft kontakt med företrädare för Yathrib under en tid började de utvandringen under våren och sommaren. Muhammed själv flydde därifrån och kom till Yathrib i september samma år. Efter hijra kom Yathrib att heta Madinat an-nabi som ungefär kan översättas med ”Profetens stad”, som kort blev Medina. Man brukar säga att då började utvecklingen av det första islamiska samhället.

Islam

Islam (på arabiska: الإسلام , al-'islām) är en monoteistisk, abrahamitisk religion som räknar Muhammed (cirka 570–632) som den sista profeten och Koranen som sin uppenbarade heliga skrift.

Kalifat

Kalifat (arabiska: خلافة, khilāfa) kallades de muslimska riken som styrdes av en kalif, det vill säga en ledare som gjorde anspråk på religiös såväl som politisk överhöghet som "ställföreträdare", den titel Abu Bakr tog när han efterträdde Muhammed som muslimernas andliga och världsliga ledare år 632.

Teoretiskt skulle kalifaten organiseras som konstitutionella teokratier där statsöverhuvudet, kalifen, skulle regera i enlighet med Medinakonstitutionen som utfärdades av Muhammed cirka år 622. Enligt traditionell sunnitisk islam skall folkvalda kalifer regera medan man inom shiaislam menar att ättlingar till profeten Muhammed, ärftliga imamer, skall spela den rollen.

I juni 2014 utropade terrorgruppen Isis (Islamiska staten i Irak och Syrien) ett kalifat i de områden som gruppen kontrollerade. Isis ledare, Abu Bakr al-Baghdadi, utnämndes till statens ledare och kalif. Gruppen bytte samtidigt namn till Islamiska staten. Kalifatet upphörde att exisera 2019.

Koranen

Koranen (arabiska: القرآن, al-Qurʾān, "recitationen") är islams heliga skrift, även kallad al-Qurʾān ul-Karīmu, "den ädla recitationen". Koranen består av profeten Muhammeds uppenbarelser och innehåller enligt islam Guds (Allahs) budskap, nedsänt till Muhammed genom ärkeängeln Jibril (Gabriel) under en period av 23 år från och med 610. Inom islam betecknas Koranen även som "Sista testamentet", "Boken", "Guds bok" och "Uppenbarelsen". Koranen ses av muslimer som en bekräftelse av det som förkunnats av alla föregående profeter för världens alla folk.

Mohamed ElBaradei

Mohamed Mustafa ElBaradei (arabiska: محمدالبرادعي), född 17 juni 1942 i Kairo, Egypten, var Egyptens vicepresident (tillförordnad) från den 14 juli 2013 fram till hans avgång den 14 augusti 2013. Han är partiledare för Konstitutionspartiet sedan 28 april 2012. Han var mellan 1997 och 2009 generaldirektör för det internationella atomenergiorganet, IAEA. Han och IAEA fick gemensamt Nobels fredspris 2005.

ElBaradei tog en kandidatexamen i juridik vid Kairos universitet 1962 och arbetade därefter som FN-diplomat i Genève och New York. Han tog en PhD i internationell rätt vid New York University 1974.

1984 blev ElBaradei juridisk rådgivare vid IAEA:s sekretariat och 1993 blev han atomenergiorganets biträdande generaldirektör för externa förbindelser, innan han 1997 blev organets högste chef.

ElBaradei lämnade sin post som generaldirektör för IAEA i november 2009. Det har sedan dess spekulerats i huruvida han kommer att ställa upp i presidentvalet i Egypten 2011. Han har fått stöd från oppositionella i landet, men har själv sagt att han endast kan ställa upp om man genomför reformer för att garantera att valet blir fritt och demokratiskt. ElBaradei återvände till Egypten 19 februari 2010 och möttes av hundratals anhängare på flygplatsen i Kairo.I Egypten organiserade han den oppositionella paraplyorganisationen Nationella föreningen för förändring som driver krav på politiska reformer och som spelar en ledande roll i den pågående Egyptiska revolutionen 2011

Mohammad Mosaddeq

Mohammad Mosaddeq, alt. Mossadegh, född 19 maj 1882 i Teheran, död 5 mars 1967 i Ahmadabad-e Mosaddeq i Alborz, var en iransk politiker som var demokratisk vald premiärminister i Iran 1951–1953. Han var partiledare för Nationella fronten (Jebhe Melli).

Den 29 april 1951 tvingades shahen av Iran, Mohammad Reza Pahlavi, i enlighet med den iranska konstitutionen från 1906 att utnämna parlamentets (Majlis) premiärministerkandidat, dr Mohammad Mossadeq, till sin premiärminister. Mossadeq företrädde det nationaldemokratiska (och i vissa avseenden republikanska) partiet Jebhe Melli och valdes i Majlis med 79 röster för och 12 röster mot som dess kandidat till premiärministerposten. Enligt konstitutionen var dock shahens godkännande och officiella utnämnande nödvändigt innan kandidaten kunde tillsättas.

Mossadeq valde snabbt att genomföra Majlis beslut att nationalisera oljan (ett beslut som fattades något år innan han tillsattes). Irans påföljande nationalisering och expropriering av oljefält och oljeraffinaderier i södra Iran ledde till Abadankrisen. Den iranska ekonomin led kraftiga förluster och Storbritanniens oljeintressen, som dominerades av företaget Anglo-Iranian Oil Company, i regionen var kraftigt hotade. Under allt tumult valde shahen och många andra iranier att lämna landet av rädsla för revolution.

Storbritannien vände sig då till USA:s dåvarande president Truman som inte ville ingripa. När Eisenhower tillträdde som president 1953 valde han att hjälpa Storbritannien. USA uppgav sig frukta en eventuell kommunistisk revolution och allians med Sovjetunionen vilket skulle innebära en strategisk förlust av den iranska platån och Persiska viken.

Mohammad Reza Pahlavi

Mohammad Reza Pahlavi (persiska: محمد رضا پهلوی), född 26 oktober 1919 i Teheran i Iran, död 27 juli 1980 i Kairo i Egypten, var shah av Iran (formellt Shahanshah-Aryamehr, "Konungarnas konung och Ariernas ljus") 1941–1979. Som Irans siste shah präglade hans långa styre landet med en kombination av sekularism, paniranism, iransk nationalism och social modernism, bland annat kvinnlig rösträtt samt jordreformer. Han avled av cancer i exil i Egypten.

Muhammad (sura)

Muhammad (arabiska: سورة محمد Muḥammad) är den fyrtiosjunde suran i Koranen med 38 verser (ayah). Den uppenbarades i Medina.

Suran beordrar de icke-troende att lyda Muhammed och inte förkasta någon av de uppenbarelser han mottagit. Den fastslår även att strid endast är tillåtet som en försvarshandling, närmare bestämt som ett försvar av tron och friheten gentemot sådana "som förnekar sanningen och som hindrar [andra] att följa Guds väg" (vers 1).

Muhammad Yunus

Muhammad Yunus, född 28 juni 1940 i Bathua, provinsen Chittagong, är en bangladeshisk bankman och ekonom, grundare av Grameen Bank och mikrokreditkonceptet. Tillsammans med bankorganisationen belönades Yunus med Nobels fredspris 2006. Muhammad Yunus bankrörelse lånar ut pengar till fattiga i syfte att ge dessa möjlighet att skaffa ett arbete och därmed kunna försörja sig själva och sina familjer. Han tilldelades 2013 den amerikanska kongressens guldmedalj och president Barack Obama hade dessförinnan dekorerat honom med "The Presidential medal of Freedom", USA:s högsta civila utmärkelse.

BookHouse, som är ett imprint till bokförlaget Volante, har givit ut tre av hans böcker: De fattigas bankir, En värld utan fattigdom och Socialt företagande. I maj 2013 besökte professor Yunus Lund under en vecka på inbjudan av Lunds universitet och den ideella föreningen Creative Lunds generalsekreterare Michael Wallenberg. Målet med besöket var att främja socialt företagande i Sverige.

Muhammed Ali av Egypten

Muhammed Ali (arabiska: محمد على باشا Muhammad Ali), född 4 mars 1769 i Kavála i nuvarande Grekland, död 2 augusti 1849 i Alexandria, var en furste (pascha) i Egypten under det Osmanska riket och sedermera vicekonung av Egypten. Han anses ibland som grundaren av det moderna Egypten.

Muhammed Ben Kalish Ezab

Emir Muhammed Ben Kalish Ezab är en person i serierna om Tintin. Han är emir i Khemed. Även om han besitter en del excentriska egenskaper som emir, förefaller han vara en godhjärtad och hederlig man. Första gången som emiren dyker upp är i Det svarta guldet då hans son Abdallah blir kidnappad. Han ger då sin ärkefiende Bab El Ehr skulden, men den riktiga skurken som kidnappat hans son är Doktor Müller (som först dyker upp i Den svarta ön) och här uppträder under ett falskt namn, professor Smith. Emiren tar alltid sin odåga till son i försvar, men det framgår också att hans son inte gör livet lätt för sin far, ständigt hittandes på nya hyss. Var hans fru är vet ingen.

Muhammedbilderna i Jyllands-Posten

Muhammedbilderna i Jyllands-Posten var tolv satirteckningar som publicerades i den danska dagstidningen Jyllands-Posten den 30 september 2005. Bilderna sades föreställa den islamiske profeten Muhammed. Vissa av bilderna antydde ett samband mellan islam, terrorism och kvinnoförtryck.

Syftet med publiceringen var enligt tidningen att väcka debatt kring press- och yttrandefriheten. Publiceringen ledde till häftiga protester från muslimska grupper, som bland annat hävdade att bilderna var kränkande, rasistiska och ett uttryck för islamofobi. Libyen, Saudiarabien och Iran drog tillbaka sina ambassadörer från Danmark och i flera länder bojkottades danska produkter. Efter att ha fått mottaga ett flertal mordhot gick två av tecknarna under jorden.

Naqshbandi

Naqshbandi är en sufisk orden (tariqah) inom islam.

Det är den enda orden inom sufismen som för sin härkomst till den islamiska profeten Muhammed, via Abu Bakr as-Siddiq, den förste kalifen och en av Muhammeds första följeslagare. Några grenar av orden för emellertid sin härkomst tillbaka till Alī ibn Abī Tālib, kusin till Muhammed.Orden fick sitt namn efter Baha-ud-Din Naqshband Bukhari (1318–1389) och hade sin tidiga spridning i den persisktalande världen. Ordens grundregler är författade på persiska.

Under 1600-talet och 1700-talet gjorde naqshbandi-orden i inbrytningar i nordvästra Kina. I mitten på 1700-talet splittrades naqshbandi två starkt rivaliserande ordnar, den "tysta" khufiyya-orden och den "ljudliga" jahriyya-orden, vilka hade olika syn på om dhikr skulle utföras i tystnad eller högröstat.

Shahadah

Shahadah (med arabisk skrift شهادة) är den muslimska trosbekännelsen och en av islams fem pelare. Ordet shahada är ett substantiv som härrör från verbet shahida som betyder att observera, att vittna om, eller intyga.

Trosbekännelsen lyder på arabiska أشهد أن لا إله إلاَّ الله و أشهد أن محمد رسول الله (ʾašhadu ʾan lā ilāha illā-llāh, wa ʾašhadu ʾanna muḥammadan rasūlu-llāh), eller لا إله إلا الله محمد رسول الله (Lā 'ilāha 'illā llāha wa Muhammadun rasūlu llāhi), det vill säga "Det finns ingen gud utom Gud och Muhammed är hans sändebud".

Den första delen av trosbekännelsen förekommer i Koranen, sura 37:35 och 47:19. I den andra delen bekräftas att Muhammed är Guds sändebud enligt Koranens sura 48:29.

Shiitiska muslimer gör ett tillägg om att Ali är profetens efterträdare. Bekännelsen lyder: "Det finns ingen gudom värdig att dyrka utom Gud och Muhammed är Hans sändebud. Ali är Hans älskade och utvalde och profetens efterträdare."För att konvertera till islam skall man hysa en uppriktig önskan att bli muslim och äga en innerlig övertygelse om att islam är sanningens religion, påbjuden av Gud för hela mänskligheten samt uttala ”shahada”, trosbekännelsen.

Sunna (islam)

Sunna (arabiska: سنة) är ett ord för "traditionen", innebärande att islam definieras inte bara av Koranen utan även av hur Muhammed levde ("sira", som är en levnadsbeskrivning av profeten Muhammed) och vad Muhammed yttrade ("hadith", som berättar om vad Muhammed sade och gjorde).

Begreppet ”sunna” som idag syftar på den normerande sed som Muhammed representerade har inte alltid haft exakt samma innebörd.[källa behövs] Även innan Muhammeds tid levde man efter ”sunna” som då syftade på förfädernas sätt att leva och handla i olika situationer. Under sent sexhundratal[källa behövs] och början av sjuhundratalet[källa behövs] kom samma uttryck att istället stå för den normerande sed som de fyra första kaliferna, så kallade ”de rättfärdiga kaliferna”, efterlämnade. Under islams stora expansion kom sedan den "lokala seden" att blandas in i begreppet ”sunna”. Så som man alltid hade agerat på ett ställe kunde dock skilja sig mycket från seder och vanor på andra håll i det stora riket vilket ledde till olika moralbegrepp och också till olika utfall i rättsväsendet. Tolkningen av ”sunna” blev därmed en del av den splittring och mångfald som utvecklades. I och med den abbasidiska revolutionen (750) och den efterföljande likriktningen av både religionen och rättssystemet stramades även innebörden av ”sunna” upp igen. Från denna tid syftar begreppet i första hand på Muhammeds egen person, hans handlingar och utsagor beskrivna i haditherna. Och där känner vi igen ordets innebörd idag.

Sunna på arabiska har idag tre betydelser, kortfattat är det:

som vi förstår den när det är nedskrivna berättelser som vi kallar hadith.

sunna kan också vara en av de fem olika nivåerna av förbud och plikt i Islam. Där ”haram” är förbjudet och ”wajib” är obligatoriskt kan sunna betyda ”det som är rekommenderat att göra”.

Att göra som man tror att Muhammed gjorde är att handla efter Muhammed Sunna. Här har sunna helt enkelt den vardagliga betydelsen ”Muhammed väg”.Man kan se att de olika innebörderna från tidigare betydelser har haft sitt inflytande i de olika betydelserna.

Majoriteten av muslimerna i världen är sunnimuslimer, vilket innebär att de följer någon av de skolor som vilar på Sunna. Det finns en mängd olika hadithsamlingar, av vilka fyra brukar anses ha större dignitet (man talar dock ibland om de sex olika böckerna). En av de sunnitiska uttolkningarna kallas exempelvis Wahabism, och är den riktning som helt dominerar i Saudiarabien. De fyra skolorna är Shafi, Hanafi, Hanbali och Maliki. Hanifi är utspridd i Turkiet och Balkanhalvön medan Shafi dominerar den arabiska halvön och Afrika. Alla dessa lagskolor gavs sin slutgiltiga form inom en period av tvåhundra år efter profetens livstid. När olika personer ägnar sig åt att tolka en given händelse, kommer de fram till förklaringar utifrån sina egna synvinklar. Det som ger dessa olika skolor den äkthet som tillskrivs dem, är deras respektive grundares trovärdighet och huruvida det går att påvisa om de metoder de använde är pålitliga.

De muslimer som inte är sunniter är shiamuslimer, ismailiter, tillhör ahmadiyasekten eller någon annan riktning inom islam. Alla de riktningar som själva anser sig vara muslimska erkänns dock inte som sådana av de stora auktoriteterna inom islam till exempel Al-Azharuniversitetet i Kairo.

Den största icke-sunnitiska muslimska inriktningen shiaislam, mer specifikt "Itna'shariya"-shiismen som även kallas tolvsekten eller imāmiyya, vilar sina läror på den ja'faritiska rättsskolan. Denna rättskolas inställning till sunnan om profeten skiljer sig från sunniterna på så sätt att det inte handlar om vems tradition det är, utan snarare om vilken tradition som är sann. De berättelser (hadither) som återger vad Muhammed gjorde, sade eller indikerade ges av både shiiter och sunniter olika trovärdighetsgrad, från svag berättelse till stark berättelse. Konflikten mellan shiiter och sunniter (liksom inom de olika riktningarna också) handlar om vilka berättelser som är starka respektive svagare, eller helt falska.

Islam
Allah
Islams profet Muhammed
Profeten Muhammad, maskerad, framrycker mot Mecka. I avbildning från det ottomanska manuskriptet Siyer-i Nebi (cirka 1388).
Islams profet Muhammeds militära expeditioner
Islams profet Muhammad (570-632), med maskerat ansikte, vid slaget vid Badr (624 e. Kr.), i avbildning från det ottomanska manuskriptet Siyer-i Nebi (cirka 1388).
Koranen
Texten "Heliga Koranen", skrivet i kalligrafi
Islamiska profeter i Koranen och deras förekomster i Bibeln
Adam Idris Nuh Hud Saleh Ibrahim Lut Ismail Ishaq Yaqub Yusuf Ayub Mosque.svg
آدم ادريس نوح هود صالح ابراهيم لوط اسماعيل اسحاق يعقوب يوسف أيوب
Adam Enok Noa Ever Okänd Abraham Lot Ismael Isak Jakob Josef Job

Shoaib Musa Harun Dhul-Kifl Daud Sulayman Ilyas Al-Yasa Yunus Zakariya Yahya Isa Muhammed
شعيب موسى هارون ذو الكفل داود سليمان إلياس اليسع يونس زكريا يحيى عيسى محمد
Jetro Mose Aron Osäker David Salomo Elia Elisha Jona Sakarias Johannes Jesus
Shiaislam
Ett ambigram i arabisk skrift där Muhammed (محمد) upp och nedvänt läses som 'Ali (علي), och vice versa.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.