Monarki

Monarki (från grekiska monos, ”en”, och archein, ”att härska”) är ett statsskick där statschefen är en monark. Det har tidigare i historien ofta funnits valmonarkier, men i nutida monarkier går tronen nästan alltid i arv inom en och samma ätt. Något som skiljer en monarki från en republik är att i en monarki är monarken oftast statschef på livstid, och i en republik är statschefen normalt vald för en viss ämbetsperiod. Det finns idag 29 monarkier i världen.

Monarkin har olika namn beroende på vilken titel statschefen har: är det en kung eller drottning kallas den kungadöme, är det en hertig eller hertiginna kallas den hertigdöme, är det en furste eller furstinna kallas den furstendöme, är det en kejsare eller kejsarinna kallas den kejsardöme, är det en påve kallas den påvedöme, är det en sultan kallas den sultanat och är det en emir kallas den emirat.

Monarchies of the world
  Länder som har monarki som statsskick

Historik

Monarkin är en av de äldsta formerna av statsstyre, och har sin grund i hur stammar styrdes. Många monarkier har sin grund i att monarken sågs som gudomens/gudarnas representant på jorden och sade sig ha utkorats direkt av dessa (”konung av Guds nåde”). Monarken tänktes styra på nåd av gudomligheten, och blev störtad eller offrad till gudarna om det verkade uppenbart att deras inställning gentemot honom hade försämrats. I forntida riken var härskaren ofta samtidigt präst. Faraonerna var kungar, präster och gudar i en och samma person. Kejsar Hirohito av Japan avsade sig sin gudomliga status efter Andra världskriget för att få behålla tronen. Dock anses han fortfarande vara ättling till solgudinnan Amaterasu. I Thailand liksom i Kambodja anses kungafamiljen ha i det närmaste gudomlig status. Så var även fallet i de precolumbianska rikena i Mellan- och Sydamerika. Andra monarker fick sin makt genom att vinna stöd hos vissa grupper eller kaster i samhället.

Sedan början av 1800-talet har många av världens monarkier upphört att existera eller övergått till att bli parlamentära demokratier. Demokratiska länder som bevarat monarken som statschef har oftast begränsat monarkens makt genom att bli konstitutionella monarkier. Ett fåtal länder i världen är fortfarande absoluta monarkier där monarken är enväldig, exempelvis Brunei, Bhutan, Kuwait, Saudiarabien och Swaziland. I andra länder, som Jordanien och Marocko, har monarken ännu i våra dagar stora maktbefogenheter. På senare tid har i ett fåtal monarkier har statschefen faktiskt kunnat flytta fram sin position; i Liechtenstein har monarken givits befogenhet att avskeda regeringen utan anledning.

Till monarkin har åtminstone i Europa hört vissa rättigheter för monarken - regale - som dock kunde överlåtas genom privilegier och privilegiebrev. Några sådana regale var myntregale, jaktregale, vattenregale, bergsregale, postregale och saltregale.

Olika former av monarki

I flertalet monarkier fungerar monarken som en symbol för, i de flesta fall, urgammal kontinuitet och för statsskicket i sig. Människor som förordar monarki framför republik anser så gott som alltid att en monark står ovanför sina undersåtar och att denne på ett mer eller mindre självklart sätt innehar en särställning. Han eller hon får gärna vara ”folklig” men bör därför inte beblanda sig alltför mycket med folket. Monarken anses inte vara en person ”vem som helst”. Den övervägande delen av alla monarkier är numera fullt fungerande rättsstater och monarken har begränsad eller som i Sverige, ingen politisk makt. En suverän, även utan politisk makt, fungerar som en gemensam ”galjonsfigur” för landets invånare oavsett ursprung och politisk hemvist.

Monarkens maktställning

Det finns olika former av monarkier. En viktig distinktion är den makt monarken besitter:

Monarkens titel

Medan statschefen i en republik nästan undantagslöst kallas president, oavsett det språk som talas i landet, har monarker världen över mycket olika inhemska titlar. Detta inte enbart för att språken i världen är så många, utan kanske främst på att ordet för ’härskare’ nästan undantagslöst stammar ur något begrepp av särskilt stor vikt för den kultur i vilket det uppstått. Svenskans ord ’konung’ går tillbaka på ett ’konr’ som betyder ’förnäm man’ [1] och exempelvis den aztekiska härskartiteln, tlatoani, betyder ’den som talar (väl)’. Titeln för en kvinnlig härskare är nästan undantagslöst en effeminerad form av den manliga titeln, med det nordiska ’drottning’ och engelskans ’queen’ som ovanliga undantag. Det är inte fel att översätta utländska, furstliga titlar med furste, kung resp kejsare. Ett par utländska titlar har dock letat sig in i svenskan och har kvar sin egen form av lång tids hävd.

Några av de titlar för en suverän som används eller har använts är följande:

Succession

Man skiljer på arvmonarki och valmonarki.

Reglerna för successionsordning varierar i olika monarkier, men generellt i en konstitutionell monarki regleras denna i lag som stiftas av en representativ församling, till exempel ett parlament. I en arvmonarki går statschefens position i arv mellan medlemmarna inom en enda familj eller ätt. I flertalet av de kvarvarande europeiska monarkierna innebär successionen att monarken skall efterträdas genom primogenitur, det vill säga att hans äldste son står först i tur, därefter hans yngre söner. Först i fallet då ingen manlig tronarvinge finns att tillgå, kommer döttrarna i fråga. Om ingen lämplig tronarvinge står till buds, kan en ny monark väljas, oftast då ur något annat lands kungahus. Månget krig har genom historiens gång startats på grund av att reglerna för successionen i ettdera av de krigförande länderna varit oklara.

En suverän är så gott som alltid landets högste beskyddare av den förhärskande religionen där. I de monarkier som är medlemmar i europeiska rådet och som skrivit under europakonventionen om mänskliga rättigheter är det emellertid oklart om kravet på att tillhöra en viss religion är förenligt med religionsfriheten. I Storbritannien ställs religionstillhörighet som krav i Act of Settlement 1701 och i Sverige i successionsordningen. Sverige var först med att inrätta en jämlik arvsrätt 1980 men en förändring i successionsordningen, vilket ger den förstfödde oavsett kön arvsrätten. De övriga europeiska husen har följt denna förändring med Nederländerna (1983), Norge (1990), Belgien och Danmark (1991). Premiärministern från Storbritannien och de övriga 16 premiärministrarna i brittiska samväldet skrev under ett avtal 2013 i Perth.[2]

I en del autokratier, företrädesvis i kommunistiska och i militärdiktatoriska sådana, tycks det som om statschefsrollen går i arv, utan att dessa länder kallar sig för monarkier, exempelvis Nordkorea och Syrien. I sådana länder är det en omöjlighet att erhålla en maktposition av vad slag det vara månde utan att ha en mycket nära relation med det ledande skiktet. Även i länder som är demokratiska, exempelvis Sverige, sker tillsättningen av höga statsposter rent faktiskt av statsministern, av regeringen eller av det/de regerande partiet/-erna utan föregående val, men här grundar sig denna maktutövning ändå på demokratiska former genom ett ansvar inför den valda folkförsamlingen (parlamentarism).

Upplösning av en monarki

En monarki kan upphöra på flera sätt: genom en revolution (exempelvis Frankrike och Ryssland), genom att monarken mer eller mindre självmant väljer att avgå (exempelvis Tyskland) eller genom en folkomröstning där folket väljer att istället bilda en republik (exempelvis Italien).

I ett par länder har monarkin avskaffats men återuppstått (exempelvis England och Spanien). I några fall har monarken suspenderats under ett antal år, vilket skedde i Spanien mellan 1947 och 1975 och Ungern 1920–1944.

En monark som allmänt hålles för att vara den legitima statschefen, eller som själv anser sig vara det och vars anhängare ser monarkin som orättmätigt avskaffad kallas för tronpretendent.

Udda former

Andorra är världens enda "samfurstendöme" (franska co-principauté, katalanska co-principat) där Frankrikes president och biskopen i Urgel är statschefer. Ibland kan de delstater som bildar en federation vara monarkier, exempelvis Förenade arabemiraten där monarkerna tillsammans väljer en president. I Malaysia finns det en federal kung som kallas Yang di-Pertuan Agong (överväldig härskare). Denne väljs av och bland de nio sultanerna som är arvtagare till härskarna av de stater som bildar Malaysia. Samoa var fram till 2007 delvis en monarki med Malietoa Tanumafili II som furste/kung (hans titel var malietoa) på livstid men samregerande med en demokratiskt vald president.

Förutom att vara den romersk-katolska kyrkans ledare är påven även härskare över Vatikanstaten. Då katolska präster måste leva i celibat kan han således inte ge upphov till någon köttslig arvtagare. Hans efterträdare väljs därför bland och av kardinalerna vid en så kallad konklav. Trots detta styrdes den katolska kyrkans ledning under medeltiden nästan enväldigt av ett fåtal starka italienska furstefamiljer. Åtskilliga påvar utnämndes bland släktingarna i dessa familjer. (Se vidare nepotism.)

Nutida monarkier i världen

Det finns 43 självständiga monarkier i världen, varav 16 är samväldesriken som erkänner drottning Elizabeth II som sitt statsöverhuvud.

World Monarchies
  Semi-konstitutionell monarki
  republiker med officiellt erkända submonarkier
Stat Titel Styrelseform Nuvarande regent Noterbart
Andorra Andorra furste (två samregerande furstar) konstitutionell monarki Emmanuel Macron och Joan Enric Vives Sicília Statschefer är biskopen av Urgell och Frankrikes president, såsom arvtagare till den franska kronans rätt till grevskapet Foix. Den enda monarkin med två statschefer i världen
Antigua och Barbuda Antigua och Barbuda Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Louise Lake-Tack
Australien Australien Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av Australiens generalguvernör
Bahamas Bahamas Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Arthur Foulkes
Bahrain Bahrain Kung (Malik) Absolut monarki med inslag av konstitutionell monarki Hamad ibn Isa al-Khalifah Betitlad emir fram till 2002.
Barbados Barbados Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Sir Clifford Husbands
Belgien Belgien Kung eller drottning konstitutionell monarki Philippe
Belize Belize Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Sir Colville Young
Bhutan Bhutan Kung (Druk Gyalpo, "Drakkung") Konstitutionell monarki Jigme Khesar Namgyal Wangchuck
Brunei Brunei Sultan Absolut monarki, sultanat Hassanal Bolkiah
Danmark Danmark Kung eller drottning konstitutionell monarki Margrethe II Successionsordningen ändrad år 1953 för att tillåta kvinnliga statschefer. I riket ingår även Grönland och Färöarna.
Förenade Arabemiraten Förenade Arabemiraten President konstitutionell monarki, federation Khalifa bin Zayed Al Nahyan Regenterna i de sju monarkier (emirat) som bildar Förenade arabemiraten väljer en av dem själva till president. Historiskt sett har oftast emiren av Abu Dhabi valts.
Grenada Grenada Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Carlyle Glean
Jamaica Jamaica Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Patrick Allen
Japan Japan Kejsare (Tenno) konstitutionell monarki Naruhito Världens för närvarande enda kejsardöme; efter Japans nederlag i andra världskriget har monarken inte längre någon makt.
Jordanien Jordanien Kung (Malik) Absolut monarki med inslag av konstitutionell monarki Abdullah II Monarkin etablerades med stöd av Storbritannien år 1921. Kungaätten är en gren av den hashimitiska ätten, som härstammar från profeten Muhammed.
Kambodja Kambodja Kung av Kambodja, variationer som förekommer är: Brhat Pada, Samdach Brhat, Varman, Rajadhiraja, Parama, och Adipati konstitutionell monarki Norodom Sihamoni Monarkin återinförd år 1993.
Kanada Kanada Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av Kanadas generalguvernör.
Kuwait Kuwait Emir, Amir ad-Dawlat al-Kuwayt ("Emir över staten Kuwait") Absolut monarki med inslag av konstitutionell monarki Sabah al-Ahmad al-Jabir as-Sabah Var känd som Hakim al-Kuwayt "Härskare över Kuwait" (felaktigt känd som "sheikh" liksom många andra arabiska regenter fram till 1961).
Lesotho Lesotho Kung Absolut monarki med inslag av semi-konstitutionell monarki Letsie III
Liechtenstein Liechtenstein Furste Konstitutionell monarki, furstendöme Hans-Adam II Vissa makter delegerade till arvprins Alois.
Luxemburg Luxemburg Storhertig eller storhertiginna konstitutionell monarki, storhertigdöme Henri Världens enda kvarvarande storhertigdöme. Luxemburg var i personalunion med Nederländerna fram till år 1890.
Malaysia Malaysia Kung (Yang di-Pertuan Agong, "överväldig härskare") konstitutionell monarki, federation Mizan Zainal Abidin Formellt ett valkungadöme, i praktiken roterar statschefsrollen mellan halvöns nio arvtagare i perioder om fem år vardera.
Monaco Monaco Furste Absolut monarki med inslag av konstitutionell monarki, furstendöme Albert II av Monaco Sista suveräna monarkin som står under Frankrikes beskydd.
Marocko Marocko Kung (Malik) Absolut monarki med inslag av konstitutionell monarki Mohammed VI Tidigare ett sultanat. Västsahara står under marockansk militärockupation
Nederländerna Nederländerna Kung eller drottning konstitutionell monarki Willem-Alexander I kungariket Nederländerna ingår Nederländerna Nederländerna, Aruba Aruba, Curaçao Curaçao och Sint Maarten Sint Maarten.
Norge Norge Kung eller drottning konstitutionell monarki Harald V Till Norge hör även Bouvetön, Jan Mayen och Svalbard.
Nya Zeeland Nya Zeeland Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av Nya Zeelands generalguvernör. I riket ingår Cooköarna Cooköarna,

Niue Niue och Tokelauöarna Tokelau

Oman Oman Sultan Absolut monarki, sultanat Qabus ibn Said Tidigare Sultanatet Muscat och Oman, från 1970 Sultanatet Oman
Papua Nya Guinea Papua Nya Guinea Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Sir Paulias Matane
Qatar Qatar Emir Absolut monarki, emirat Tamim bin Hamad al-Thani tidigare Hakim Qatar "Härskare över Qatar", från 3 september 1971: Amir Dawlat Qatar "staten Qatars emir"
Saint Kitts och Nevis Saint Kitts och Nevis Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Sir Cuthbert Sebastian
Saint Lucia Saint Lucia Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Dame Pearlette Louisy
Saint Vincent och Grenadinerna Saint Vincent och Grenadinerna Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Frederick Ballantyne
Saudiarabien Saudiarabien Kung (malik) Absolut monarki Abdullah Saudiarabien förenades år 1932. Kungen är även beskyddare av de heliga städerna (det vill säga Mekka och Medina).
Salomonöarna Salomonöarna Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Sir Frank Kabui
Spanien Spanien Kung eller drottning konstitutionell monarki Felipe VI I riket ingår Kanarieöarna, Ceuta och Melilla. Kungen bär av historiska skäl även titeln kung av Jerusalem. Monarkin återställdes år 1975.
Storbritannien Storbritannien Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Också drottning över Guernsey, Jersey, Isle of Man, och de icke-suveräna staterna Anguilla, Bermuda, Brittiska Jungfruöarna, Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Caymanöarna, Falklandsöarna, Gibraltar, Montserrat (ö), Pitcairnöarna, Sankt Helena, Ascension, Tristan da Cunha, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna och Turks- och Caicosöarna.
Sverige Sverige Kung eller drottning konstitutionell monarki Carl XVI Gustaf Successionsordningen ändrades 1979 för att tillåta kvinnliga arvtagare.
Swaziland Swaziland Kung (också Indovuzaki) Absolut monarki Mswati III tillsammans med Ntombi) För närvarande pågår en demokratiseringsprocess
Thailand Thailand Kung konstitutionell monarki Maha Vajiralongkorn
Tonga Tonga Kung eller drottning Konstitutionell monarki Tupou VI
Tuvalu Tuvalu Kung eller drottning Konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Filoimea Telito
Vatikanstaten Vatikanstaten Påve Absolut monarki, teokrati Franciskus Suverän furste av den Heliga Stolen, vald av kardinaler i konklav

Nutida submonarkier i världen

Det förekommer att vissa monarker går ihop och bildar en federal regering; exempelvis består Förenade arabemiraten av flera emirat och Malaysia består av flera sultanat. I vissa länder kan monarker eller stamhövdingar fortsätta att existera som härskare av en provins eller ett territorium som ingår i en republik. Det är inte ovanligt att dessa styrelseformer liknar en traditionell monarki; monarken har ett hov, prestige och inflytande samt ibland även centralmaktens välsignelse för sin verksamhet. Andra submonarker verkar i det fördolda eller till och med i exil.

Submonarkier: monarkier som ingår i andra stater (exkl. Förenade arabemiraten och Malaysia).
Territorium Titel Nuvarande regent Noterbart
Alo (Wallis and Futuna) Kung av Tu'a Soane Patita Maituku Rådet för territoriet Wallis- och Futunaöarna består av tre kungar och tre medlemmar som blivit tillsatta av administratören för Wallis and Futuna efter konsultation med Assemblée territoriale.
Ankole (Uganda) Omugabe av Ankole Ntare VI Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier.
Ashanti (Ghana) Asantehene Otumfuo Nana Osei Tutu II Traditionell monarki i Ghana.
Buganda (Uganda) Kabaka av Buganda och Nnabagereka av Buganda Muwenda Mutebi II och Drottning Sylvia av Buganda Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier.
Bunyoro (Uganda) Omukama av Bunyoro Iguru Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier.
Busago (Uganda) Kyabazinga av Busoga Henry Wako Muloki Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier.
Sigave (Wallis and Futuna) Kung av Sigave Visesio Moeliku Rådet för territoriet Wallis- och Futunaöarna består av tre kungar och tre medlemmar som blivit tillsatta av administratören för Wallis and Futuna efter konsultation med Assemblée territoriale.
Surakarta (Indonesien) Sunan av Surakarta Paku Buwono XIII Traditionell monarki i Java.
Tibet (Landet är under militär ockupation av Folkrepubliken Kina) Dalai Lama Tenzin Gyatso Den nuvarande Dalai Laman leder en teokratisk exilregering, i Dharamsala som ligger i norra Indien. Dalai laman försöker att genomdriva en demokratiseringsprocess.
Toro (Uganda) Omukama av Toro Rukidi IV av Toro Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier.
Uvea (Wallis- och Futunaöarna) Tui 'Uvea (Kung, också kallad Hau och Lavelua) Tomasi Kulimoetoke II Rådet för territoriet Wallis- och Futunaöarna består av tre kungar och tre medlemmar som blivit tillsatta av administratören för Wallis and Futuna efter konsultation med Assemblée territoriale.
Yogyakarta (Indonesien) Sultan av Yogyakarta Hamengku Buwono X Sultanen är guvernör av regionen, den enda monark i Indonesien med politisk makt.
Zululand (Sydafrika) Kung av Zulufolket Goodwill Zwelethini kaBhekuzulu Även om kungen inte har någon politisk makt erhåller han ett stipendium från Sydafrikas regering och har fortfarande betydligt stöd bland de traditionella Zulufolket i KwaZulu-Natal.

Självständiga monarkier som tidigare har varit republiker

Självständiga stater som upphört att vara monarkier

Före detta kungadömen som upphört att existera som självständiga stater

Ett urval historiska kejsardömen

Se även

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Svenska Akademien. SAOB spalt: K2290; tryckår: 1937
  2. ^ "Royal succession changes reach final hurdle" at Royal Central, 6 July 2014. (Retrieved 16 October 2014.)

Externa Länkar

  • Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör Monarki.
  • Wiktionary small.svg Wiktionary har ett uppslag om monarki.
Absolut monarki

En absolut monarki är en statsform med en monark som statschef (monarki), där denne, till skillnad från i en konstitutionell monarki, har mer eller mindre totala befogenheter. I äldre svensk form kallas detta envälde. De facto kan även en konstitutionell monarks maktutövning påminna om en absolut monarks - ett exempel är Marocko, där kungen genom dekret kan åtgärda beslut fattade av det folkvalda parlamentet. Eftersom monarken även har makt över domstolarna kan dennes familj eller klan som regel även begå brott utan att straffas.

En av anledningarna till att absolut monarki kunde överleva så länge, var att monarken kunde spela ut klasser mot varandra. Andra anledningar var de krig som fördes, där en strikt befälsordning och stora arméer (utan att använda sig av massmobilisering) spelade avgörande roll på slagfälten. Andra skäl var konungarnas direkta deltagande i landets ekonomi.

Danmarks monarki

Danmark är en konstitutionell monarki där landets statschef är kung eller regerande drottning som tillsätts efter en av Folketinget (Danmarks lagstiftande församling) i lag fastställd tronföljd.

Danmark har varit en monarki så långt tillbaka i tiden som det finns skriftliga källor över landets historia. Mellan 1660 och 1848 rådde envälde. Huset Oldenburg har regerat Danmark sedan 1448 och grenen Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg tillträdde tronen 1863.

Margrethe II (född 1940) är Danmarks drottning sedan den 14 januari 1972. Hennes äldste son, kronprins Frederik (född 1968) är landets tronföljare.

Feodalism

Feodalism (av franskans féodalisme, en avledning av senlatinets feodum som betyder landområden) är en term som myntades under 1800-talet för att beteckna det gamla privilegiesamhälle från tiden före franska revolutionen man ville komma bort ifrån – en orsak till att begreppet redan från början fick en negativ klang. Numera används det främst för att beteckna ett samhälle uppbyggt i likhet med det medeltida länsväsendet.Det är besläktat med begreppen feodal, feodala relationer och feodalsamhälle, begrepp som används för att beteckna samhällen som präglas av ett visst slags relationer mellan länsherrar och deras vasaller (jämför franskans féodalité och société féodale). Feodala rättigheter innehades endast av vasaller och adel i det feodala samhället. Det innebär att de hade monopol på kvarn, vinpress, bakugn, jakt och fiske samt de högsta ämbetena i samhället.

Till begreppet feodalism hör även det feodalistiska samhället där vasaller, kungar och bönder levde.

Begreppet feodalism har ingen allmänt accepterad definition hos historiker i dag och har varit föremål för motsättningar. Klassiska definitioner har formulerats av tänkare som Adam Smith och Karl Marx. Den senare utgår ifrån en enkel ekonomisk relation mellan en utsugande parasitär överhet i form av feodalherrar och en utsugen produktiv bondeklass. Många mer moderna historiker som François-Louis Ganshof och Marc Bloch har velat ge andra mindre ekonomiskt inriktade definitioner.

Kejsaren av Japan

För spelet mikado, se plockepinnKejsaren av Japan är idag, enligt författningen, en "symbol för staten och för folkets enhet", med funktioner som motsvarar en statschef i en konstitutionell monarki av europeiskt snitt. Kejsarens titel på japanska är tennō (japanska: 天皇?, ten'nō). Historiskt har även titeln mikado använts.

Konstitutionell monarki

En konstitutionell monarki är en statsform med en monark som statschef (monarki), men där denne har mycket begränsade befogenheter, tydligt reglerade i en grundlag eller genom praxis, jämfört med vad som är fallet i en absolut monarki.

I de flesta fall har de konstitutionella monarkierna utvecklats till parlamentariska monarkier, vilket innebär att monarkens befogenheter begränsas av att regeringen utses av riksdagen och utövar den större och avgörande delen av regeringsmakten i överensstämmelse med folksuveränitetsprincipen. Det har vanligen skett genom att utvecklingen gått ditåt i praktiken, genom "praxis". Ibland har utvecklingen också slutgiltigt kodifierats i konstitutionen, det vill säga skrivits in där. Så är fallet i bland annat Sverige, Danmark och Spanien. Vanligen har parlamentets starka maktställning till exempel över statsbudgeten och genom kontrollmakten över regeringen eller andra historiska orsaker, bidragit till parlamentarismen som i Storbritannien och Norge bland annat. Parlamentarism infördes i praktiken i Norge 1884 genom att Stortinget lyckades fälla en regering i riksrätt.

Kung

En kung eller konung är en titel för en manlig monark, det vill säga en statschef för en monarkistat som vanligen sitter på livstid och som ofta enligt en fastställd tronföljd har ärvt positionen. För regenter är den kvinnliga motsvarigheten drottning (ibland preciserat som regerande drottning, för att skapa åtskillnad mot drottninggemål). En suverän stat som har en kung eller drottning som statschef kallas kungarike (eller konungarike) och är en monarki. De regerande monarkerna och deras omedelbara familj, som i modernt avseende brukar utföra uppgifter i det offentliga och för staten på monarkernas uppdrag, kallas kungliga eller kungligheter (se även kungahus).

Med begreppet Konungen kan även avses kungens ämbete eller de maktbefogenheter som konstitutionellt har delegerats från detta ämbete (jämför begreppet Kunglig Majestät).

Populärt används ordet kung också om framgångsrika och uppmärksammade män i allmänhet inom vissa ämneskategorier, exempelvis skidkung, mediakung, kung i sitt gebit.

Kunglig Majestät

Kunglig Majestät, vanligen förkortat Kungl. Maj:t eller K.M:t, var i Sverige under 1809 års regeringsform (åren 1809–1974) benämningen på det statsorgan som från 1975 i de flesta sammanhang motsvaras av regeringen (i det sammanhanget även benämnt som Konungen i Statsrådet eller enbart Konungen) men också den högsta domsmakten - Högsta domstolen och Regeringsrätten (sedan 2011 Högsta förvaltningsdomstolen) - och som fattade beslut i Konungens namn.

I rent formell mening var det kungen (eller i dennes frånvaro kronprins eller prinsregent) som fattade alla regeringsbeslut efter att kungens utnämnda rådgivare (statsråden) föredragit ärenden inför denne i konselj, men med tiden kom kungens medverkan att stegvis övergå från en reell maktposition till ett de facto ceremoniellt deltagande.

I 1809 års regeringsform används benämningen enbart i inledningen, i presentationen av lagtextens namn, men användes trots det ofta i andra lagtexter och dokument som beteckning för kungamakten/riksstyrelsen så länge denna regeringsform var i kraft. Benämningen finns också med i 1719 års regeringsform, 1720 års och 1772 års regeringsformer som benämning på konungen och konungamakten och används i dem flitigt som beteckning, till skillnad från i 1809 års regeringsform.

Monark

En monark (av grekiskans μονος αρχει, ensam härska) är statschef i en monarki.

Ställningen som monark är vanligen inte tidsbegränsad och ofta ärftlig. Om monarkens maktutövning begränsas och regleras av lagar är denne en konstitutionell monark och i annat fall en absolut monark. Monarken i en valmonarki, som var den ursprungliga formen i Sverige, har oftast inte[källa behövs] tillsatts främst genom släktskap och kan väljas för en bestämd mandatperiod eller på livstid. I litteraturen förekommer även att en drottninggemål kallas för monark även om hon själv inte har spelat någon politisk roll. Detta är särskilt vanligt i dualis då ett kungapar som framträtt tillsammans ofta har kallats för monarkerna.

Monarkin i Sverige

Den här artikeln handlar om den svenska monarkins institutionella roll. För den nuvarande kungafamiljen, se Svenska kungafamiljen. För den ätt som nuvarande kungafamilj tillhör, se Bernadotte. För en lista över ämbetsinnehavare, se Lista över Sveriges regenter.

Konungariket Sverige är en konstitutionell monarki med en kung eller regerande drottning som landets statschef. Sedan Västerås arvförening år 1544 är Sverige en arvmonarki. Tronföljden regleras i successionsordningen, som är en av Sveriges grundlagar. Nuvarande successionsordning antogs 1810 och innebar ursprungligen att tronen skulle ärvas av manliga ättlingar till den utvalde kronprinsen, sedermera kung Karl XIV Johan. I successionsordningens gällande lydelse sedan 1980 ärvs tronen av såväl manliga som kvinnliga ättlingar till Carl XVI Gustaf. Äldre syskon och deras ättlingar har företräde framför yngre syskon och deras ättlingar.

Under nuvarande regeringsform är statschefsämbetet av ceremoniell och representativ art. Den verkställande makten i Sverige tillkommer regeringen och Sveriges statschef har sedan den 1 januari 1975 inga befogenheter vad beträffar riksstyrelsen. Innehavaren av Sveriges tron har två roller; Sveriges statschef och överhuvud för det kungliga huset. Organisationen som biträder statschefen heter Kungliga Hovstaterna, med dess chef riksmarskalken.

Monarkism

Monarkism är en ideologisk inställning som föredrar och förespråkar monarkin som statsskick, framför exempelvis republiken. Monarkister har historiskt sett används främst av anhängare av en konstitutionell monarki, medan rojalister stött en absolutistisk monarki. Idag används mera sällan den skillnaden.

Mosebacke Monarki

Mosebacke Monarki (eller Radio Mosebacke) var ett humoristiskt radioprogram som började sändas av Sveriges Radio den 6 oktober 1958. Det var radions motsvarighet till satirtidningen Grönköpings Veckoblad. Upphovsmän var Hans Alfredson och Tage Danielsson och bland de övriga medverkande märktes Hans Furuhagen, Carl-Uno Sjöblom, Moltas Erikson, Olle Pahlin och Helmer Bryd (pseudonym för Gunnar Svensson) and His Eminent Five Quartet, antagligen den enda kvartett som bestått av fem personer.

Norges monarki

Denna artikel handlar om den norska monarkin som institution, dess historia och funktioner. För en fullständig lista över de norska monarkerna, se Lista över Norges regenter.Norge är en konstitutionell monarki där monarken (kung/regerande drottning) är landets statschef. Ämbetsuppgifterna, som inkluderar utnämning av statsminister och statsråden, promulgation av lag, högste befälhavare för militären, liksom reglerna för successionsordning återfinns i Norges grundlag från år 1814.

Sedan den 17 januari 1991 är Harald V Norges kung och tronföljare är kronprins Haakon.

Regent

Regent kallas vanligast den som är statschef i ett land med monarkiskt statsskick."Regent" kan användas oavsett om statschefen är ordinarie eller tillförordnad. Ibland används termen endast om den är tillförordnat statsöverhuvud; en exaktare titel för en sådan person är riksföreståndare.

Substantivet regent anses i svenskan allmänt motsvara verbet regera och har därför i litteraturen använts om personer som ensamma innehaft regeringsmakten eller sådan status i ett land, ibland även oavsett om statsskicket varit en monarki.

Republik

Republik (av latin res publica, allmän sak) innebär i dess mest generella betydelse en stat vars politiska makt innehas av eller utgår från en statschef som företräder folket, som regel genom att denne är folkvald. I vissa fall kan en republik dock vara en självstyrande enhet i en annan stat, vilken åtminstone på papperet kan vara sammansatt som en federation (exempel: Sovjetunionen och Socialistiska federativa republiken Jugoslavien).

Republik och monarki ställs ofta emot varandra som oförenliga. Den kortaste definitionen av republik är att den är en icke-monarki. Ibland förutsätter beteckningen att staten är en demokrati, men ordet förekommer även i form av folkrepublik.

1911 Encyclopædia Britannica och flera andra standardverk, betonar att republiken kännetecknas av autonomi och rättsstatens principer. I äldre tider var oligarki en definition av ett statsskick som varken var republik eller monarki. Vissa definitioner av monarki kan vidare problematisera distinktionen mellan detta och republik. 1755 skrev Samuel Johnson en ordbok, i vilken republik definierades som ett statsstyre av mer än en person, och denna betydelse blev spridd, men i Defence of the Constitutions (1787) alternerar John Adams denna innebörd med andra, som att Storbritannien var en republik eftersom monarken var förbunden till att följa lagarna som den lagstiftande församlingen skapat.

Republikers statsmakter kan vara organiserade på olika sätt.

Riksföreståndare

Riksföreståndare är en temporär eller ställföreträdande statschef i en stat med monarkiskt statsskick. Titeln infördes i de skandinaviska länderna på 1400-talet som en översättning av den tyska titeln Reichsverweser.

I en republik kan motsvarande roll gå under benämningen interimspresident.

Rojalism

Rojalism är antingen ett förordande av monarkin som styrelsesätt eller stöd för det sittande eller avsatta kungahuset.

Statsskick

Statsskick är det sätt var med en suverän stat organiseras. Den klassiska indelningen av statsskick utgår ifrån hur statschefen tillsätts: monarki om ämbetet är ärftligt (till exempel Sverige), republik om ämbetet tillsätts av en valmanskår (till exempel Finland).

Ett annat sätt att definiera statsskick är utifrån förhållandet mellan den verkställande makten och den lagstiftande församlingen. Det finns tre huvudvarianter, vare sig det är monarki eller republik: presidentialism, semipresidentialism eller parlamentarism.

En monarki kan vara absolut eller kombinerad med demokrati, konstitutionell. Även andra system finns, exempelvis teokrati (till exempel Iran och Vatikanstaten).

En viktigare uppdelning är den mellan demokratier – där den offentliga makten utgår från folket genom allmänna och fria val – och diktaturer – där all makt utgår från en individ. Det finns en ideologisk spänning i epiteten i fråga. Kommunistiska stater har i allmänhet betraktats som diktaturer i västvärlden, men själva beskrivit sig som demokratiska (till exempel Tyska demokratiska republiken, Demokratiska folkrepubliken Korea), medan kapitalism är diktatur ur en kommunists synvinkel.

Storbritanniens monarki

Storbritannien (Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland) är en konstitutionell monarki där landets statschef är en kung (maskulinum) eller regerande drottning (femininum) som tillsätts efter en i lag fastställd tronföljd.

Dagens brittiska monarki är linjär efterföljare till både Englands och Skottlands tidigare monarkier. Skottlands kung Jakob VI ärvde år 1603 den engelska kronan och, med tillfälligt avbrott 1649-1660, kom de engelska och skotska kronorna att vara förenade i en personalunion under ett drygt århundrade. År 1707 skapades Kungariket Storbritannien och 1801 skapades Förenade Kungariket Storbritannien och Irland. 1921 utsträckte sig det brittiska imperiet över en fjärdedel av jordens yta.

Den nuvarande drottningen, Elizabeth II, har varit Storbritanniens monark sedan den 6 februari 1952 då hon efterträdde sin avlidne far Georg VI.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.