Minoiska kulturen

Den minoiska kulturen utvecklades under bronsåldernKreta i det nuvarande Grekland. Folket (minoerna) hade ett språk och skriftspråk olikt sina grannar och skapade en särpräglad civilisation. Namnet minoer kommer från Minos, som enligt grekisk mytologi var kung över Kreta under forntiden.

Den arkeologiska upptäckten

Den arkeologiska upptäckten av minoernas kultur gjordes främst av den brittiske arkeologen sir Arthur Evans i början av 1900-talet. Han inledde utgrävningar av Knossos år 1900 och gjorde spektakulära fynd av ett stort palats med målade fresker och vacker keramik. Evans uppkallade kulturen efter en mytologisk kung av Kreta till den minoiska kulturen och folket som levde där till minoer. Kung Minos av Kreta upprättade enligt den grekiska historikern Herodotos ett rikt sjövälde. Under efterkrigstiden har även svenska arkeologer deltagit i utgrävningar och studier av den minoiska kulturen.

Teorier och hypoteser om minoerna

Många olika och motsägelsefulla teorier har lagts fram om minoerna och deras kultur. Därför bör man komma ihåg att dessa enbart är tolkningar av de rika arkeologiska fynd som gjorts på Kreta och i den egeiska övärlden. Den minoiska skriften har ännu inte kunnat tydas (se nedan), och det saknas klara samtida beskrivningar av minoerna hos andra kulturer i det östra Medelhavsområdet. Några av de mest kontroversiella teorierna är:

  • Minoerna var ett matriarkat, politiskt styrt av kvinnor (Cadogan, 1992 och Hawkes, 1968).
  • Minoerna dyrkade främst gudinnor i sin religion (Goodison och Morris, 1998).
  • Minoerna praktiserade människooffer och kannibalism (Gessel, 1983).
  • Minoerna saknade krigsmakt och vapen och levde i fred (Gates och Branigan, 1998/1999).

Det finns även teorier som kopplar samman minoerna med bibliska uppgifter i Gamla Testamentet; att filistéerna kom från Kreta och att vulkanutbrottet på Thera orsakade Egyptens tio plågor vid israeliternas uttåg ur Egypten.

Språk och skrift

Minoiska språket är till stora delar okänt, och kallas även för eteo-kretensiska. Språket har ännu inte kunnat tydas, men många mer eller mindre väl underbyggda teorier finns om språket och dess ursprung. Släktskap har föreslagits med såväl etruskiska, luwiska, pelasgiska och mykensk grekiska. Minoiskan skrevs med en hieroglyfskrift som kallas för Linear A av forskarna. Hittills har 3000 lertavlor med Linear A återfunnits. Minoerna började utveckla sin skrift omkring 2000 f.Kr. och använde den fram till 1400-talet f.Kr. Den ersattes därefter av Linear B, som skrevs på mykensk grekiska, vilken däremot kan läsas av forskarna.

Minoisk historia 3100-1100 f.Kr.

Förpalatstid

Förpalatstiden (ca 3400-2100 f.Kr.) sammanfaller med de tidiga civilisationerna i det forntida Egypten och Mesopotamien. Karaktäristiskt för perioden är den snabba befolkningstillväxten på Kreta. Bosättningarna på ön bestod till övervägande del av mindre byar där mellan fem och åtta familjer levde i tätt sammanbyggda hus. Bebyggelsens form hade fördelar i försvaret av byn. Keramiken utvecklades och metaller började bearbetas. Minoernas gravskick under denna tid tyder på att det fanns en elit i deras samhälle. Under denna period inleddes även handeln med den egeiska övärlden och Främre Orienten. I slutet av perioden skedde en stark nedgång i befolkningen och många bosättningar övergavs.

Äldre palatstid

Samhället återhämtade sig under den äldre palatstiden (ca 2000-1700 f.Kr.) och ett kulturellt uppsving skedde. Det var under denna period som den minoiska civilisationen utvecklades till organiserade stater och en minoisk skrift kom i bruk. Landet administrerades av stora palats som samlade in och distribuerade varor. Detta gav upphov till ett flertal välordnade städer och en politisk och religiös samhällselit som kontrollerade jordbrukarna, likt utvecklingen i Främre Orienten. Runt palatsen (i Chania, Faistos, Knossos, Malia mfl.) uppstod välordnade städer med vatten- och avloppsledningar.

En förödande jordbävning förstörde palatsen på Kreta vid slutet av perioden. Det har spekulerats över om det våldsamma vulkanutbrottet på den närbelägna ön Thera under 1600-talet f.Kr. påverkade den Minoiska civilisationen.

Yngre palatstid

Palatsen återuppbyggdes under den yngre palatstiden (ca 1700-1400 f.Kr.). Knossos blev nu öns centrum. Palatset i Knossos utvidgades på bekostnad av palatset i Faistos, vilket minskade i storlek.

I slutet av 1400-talet f.Kr. förstördes palatsen på Kreta av bränder. Detta har antagits vara spår från en invasion av mykenska greker. Palatset i Knossos bestod till mitten av 1300-talet f.Kr.

Efterpalatstid

Under denna period (1400-1100 f.Kr.) sammansmälte minoisk och mykensk kultur. Kreta behärskades av mykenska greker som styrde från palatset i Knossos, och möjligen även i Chania. De andra minoiska palatsen förblir övergivna. Hela det egeiska området med det mykenska Grekland föll omkring 1100 f.Kr. ner i en mörk tid tills det klassiska Grekland uppstod 300 år senare.

Minoisk handel

Det finns olika teorier om hur utbredd den minoiska handeln var. Idén att minoerna upprättade handelskolonier runtom i Medelhavet och Svarta havet likt de senare grekerna och fenicierna saknas det arkeologiska belägg för. Däremot dominerade minoisk handel den egeiska övärlden. Det finns arkeologiska bevis för minoiska kontakter med Egypten där fynd av minoisk keramik har gjorts. Många historiker och arkeologer tror också att minoerna deltog i den viktiga metallhandeln i östra Medelhavsområdet under bronsålder. Minoerna hämtade säkerligen koppar från Cypern till den egeiska övärlden. Däremot är deras delaktighet i handeln med tenn osäker eftersom denna metall troligen nådde det egeiska området landvägen från Balkan.

Källor

  • Branigan, Keith, 1999, The Nature of Warfare in the Southern Aegean During the Third Millennium B.C., i Laffineur, Robert, red., Polemos: Le Contexte Guerrier en Egee a L’Age du Bronze. Actes de la 7e Rencontre egeenne internationale Universite de Liege, 1998. Universite de Liege, Histoire de l’art d’archeologie de la Grece antique.
  • Cadogan, Gerald: Ancient and Modern Crete,i Myers et al, 1992, Aerial Atlas of Ancient Crete.
  • Gates, Charles, 1999, Why Are There No Scenes of Warfare in Minoan Art? i Laffineur, Robert, red., Polemos: Le Contexte Guerrier en Egee a L’Age du Bronze. Actes de la 7e Rencontre egeenne internationale Universite de Liege, 1998. Universite de Liege, Histoire de l’art d’archeologie de la Grece antique.
  • Gessel, G.C.: "The Place of the Goddess in Minoan Society", in Krzyszkowska and Nixon, ed., "Minoan Society", Bristol 1983.
  • Goodison Lucy, och Morris, Christine:Ancient Goddesses: The Myths and the Evidence, London: British Museum Press 1998.
  • Hawkes, Jacquetta, 1968, Dawn of the Gods, New York: Random House.
  • S. Manning:The Absolute Chronologie of Aegean Early Bronze Age, Sheffield 1995.
  • Otto, Brinna: König Minos und sein Volk, Artemis&Winkler Verlag, Düsseldorf/Zürich 1997.
  • P. Warren - V. Hankey: Aegean Bronze Age Chronologie, Bristol 1989.
  • Marie-Louise Winbladh, Minoer och mykenare på Västkreta. De Svensk-Grekiska utgrävningarna i Chaniá (Minoans and Mycenaeans in west Crete. The Greek-Swedish Excavations at Chaniá), Stockholm 2000.
  • Marie-Louise Winbladh, Kreta. Myter och mat i Minoernas värld, Natur & Kultur 2004.
Arthur Evans

Sir Arthur John Evans, född 8 juli 1851 i Nash Mills nära Hemel Hempstead i Hertfordshire, död 11 juli 1941 nära Boars Hill utanför Oxford, var en brittisk arkeolog. Han är känd framför allt för att han upptäckte den minoiska kulturen, som före honom var känd endast som en diffus myt.

Evans var son till John Evans, en papperstillverkare och amatörarkeolog. Arthur Evans utbildades vid Harrow School, Brasenose College vid Oxfords universitet och universitetet i Göttingen.

1873-74 företog han resor i Lappland och Finland och sedan under en lång rad av år i Balkanländerna och Syditalien i arkeologiskt och etnografiskt syfte. Mellan 1884 och 1908 arbetade han som intendent vid Ashmolean Museum i Oxford, och blev senare professor i klassisk arkeologi där. Evans specialintresse var Kreta, där han började sina forskningar 1893 och det var till stor del hans förtjänst att man gjorde en arkeologisk utgrävning av palatsstaden Knossos. Hans studier i kretensiska skriften var banbrytande. Utgrävningsplatsen är nu öppen och tillgänglig för allmänheten. Knossos visade sig vara centrum för den minoiska kulturen. Evans publicerade sina fynd i ett verk om fyra volymer, The Palace of Minos at Knossos (1921–1935), som hör till de klassiska verken inom arkeologin. Han restaurerade också platsen och rekonstruerade en del av byggnaderna. I rekonstruktionsarbetet använde han delvis modern teknik och moderna material. Han lyckades inte tyda de skrivna meddelanden som fanns på platsen.

En annan viktig sida av Evans akademiska gärning var hans långtgående betoning av Kretas betydelse för regionen. Denna ledde till intensiv debatt med arkeologer som arbetade på det grekiska fastlandet, till exempel Carl Blegen och Alan Wace.

Evans har även undersökt grottan på ön Ukonkivi i Enare träsk 1873, som samerna använt som offerplats.

Evans invaldes i Kungliga Vetenskapsakademien 1907. Han adlades 1911 för sina insatser inom arkeologin.

Bland Evans arbeten märks Cretan pictographs and prae-Phœnician spript (1895), The Mycenæan tree and pillar cult (1901), Scripta minoa (1909), hans grävrapporter i The annual of the British school at Athens (1899-1905) samt The palace of Minos (3 band, 1921-30).

Atlantis

Den här artikeln handlar om ön Atlantis. Se även Atlantis (olika betydelser).

Atlantis är en fiktiv ö omtalad av Platon och vars existens inte kunnat bevisas. Enligt Platon skall ön ha legat bortom Herakles stoder, vilket kan vara bortom landmassorna av Gibraltar sund i norra Atlanten, och ha varit det mäktigaste riket på Jorden på sin tid.

Det antika Greklands keramik

Det antika Greklands keramik utgör tack vare dess hårda material, en stor del av de arkeologiska fynden från antikens Grekland - omkring 100 000 vaser finns förtecknade i Corpus vasorum antiquorum. Av den anledningen har denna keramik i mycket stor utsträckning påverkat samtidens förståelse av det grekiska samhället under antiken. Andra lämningar av målarkonsten från antikens Grekland är ytterst fåtaliga, varigenom de målade lergodsen, vaserna och krukorna som användes i vardagen har fått tjäna som underlag till slutsatser om utvecklingen i den grekiska konsten. Den stora mängden målade lergods som bevarats eller begravts under första och andra årtusendet före Kristus är trots allt den bästa källan som finns till hands för vardagens liv och tänkande i antikens Grekland.

Dreadlocks

Dreadlocks, även dreads, är en frisyr baserad på hårets förmåga att tova sig.

Dreads har funnits sedan minst 3600 år sedan, då de avbildades i den minoiska kulturen på Kreta, i nuvarande Grekland. Frisyren är vanligast på afrohår, men kan göras av alla hårtyper, förutsatt att håret är tillräckligt långt. Att skaffa dreads är inte ett definitivt beslut. Med stor beslutsamhet, mycket balsam och tålamod kan man kamma ut dreadlocks. De flesta brukar klippa av en bit på hårlängden för att underlätta detta arbete.

Faistos

Faistos var en stad i det förantika Grekland, belägen på Kreta, drygt 60 kilometer söder om huvudstaden Heraklion. Det var den andra största staden under den äldre palatstiden i den minoiska kulturen och är byggt på en kulle, beläget 100 meter över havet, i den grönskande dalen Messára. Stora delar av palatset revs då man byggde upp Knossos runt 1700 f.Kr.

Grekiska siffror

Grekiska siffror syftar som regel på det joniska talbeteckningssystemet, där de grekiska bokstäverna används för att skriva tal. I modern grekiska används detta system mest för ordningstal, annars används arabiska siffror.

Grekiska siffror finns belagda cirka 4000 år tillbaka i tiden. Talbeteckningssystemet har dock skiftat över tiden, och åtminstone fyra olika system har använts. Alla fyra har på något sätt använt talet tio som en bas.

Kateter

Kateter är ett rörformat medicinskt "instrument", numera vanligtvis av olika plastmaterial, som är avsett att föras in i kroppen, för att man ska kunna tömma ut vätska, införa läkemedel, alternativt kunna införa andra medicinska instrument.

Det också rörformade medicinska instrumentet troakar/trokar (på engelska trocar) (som vanligen är ett relativt grovt metall- eller plaströr/hylsa/kanyl med tätning mot en innesluten borttagbar ledare/spets/obturator), berörs inte här.

Kjell Aartun

Kjell Aartun (född 6 juli 1925 på Sjernarøy) är en norsk teolog och filolog. Han har varit statlig stipendiat i semitiska- och kulturvetenskap sedan 1983 och är bland annat känd för en rad kontroversiella verk inom runtolkning och minoisk kultur. Han anses i norska forskningsmiljöer driva pseudovetenskap.Han är farfar/morfar till sångerskan Susanne Sundfør.

Konserthuset Stockholm

Konserthuset Stockholm ligger i kvarteret Konserthuset 2 i Stockholms centrum vid Hötorget i hörnet Kungsgatan och Sveavägen. Byggnaden uppfördes åren 1924–1926 efter ritningar av arkitekt Ivar Tengbom.

Konserthuset, som invigdes den 7 april 1926, räknas, tillsammans med ytterligare några byggnader, som ett av de mest framstående exemplen på den svenska 1920-talsklassicismen och var en av de första byggnaderna i Sverige särskilt avsedda för orkestermusik. Konserthuset i Stockholm har som ett musikens hus, men även som enskilt byggnadsverk, få motsvarigheter vare sig i Sverige eller utomlands. Flera av 1920-talets främsta svenska konstnärer och formgivare bidrog till interiörens gestaltning där Grünewaldsalen räknas till höjdpunkten. Med Konserthuset och varuhuset PUB, som uppfördes samtidigt, fick Hötorget ett helt nytt utseende.

Sedan 1926 utdelas Nobelprisen i medicin, fysik, kemi och litteratur den 10 december varje år i Stockholms konserthus. Polar Music Prize, som instiftades 1989, delas ut årligen i Konserthuset sedan 2004. Två litterära priser, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne samt Augustpriset, utdelas också här sedan 2010 respektive 2008.

Konserthusbyggnaden är blåklassad av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att bebyggelsens kulturhistoriska värde anses motsvara fordringarna för byggnadsminnen i Kulturmiljölagen av stadsmuseet.

Linear A

Linear A är en modern beteckning på ett forntida skriftspråk som användes av minoerna på ön Kreta i Grekland.

Linear A är en stavelseskrift och kom i bruk omkring 2000 f.Kr. i den minoiska kulturen. Den har inte kunnat tydas helt och man vet inte med säkerhet vilket språk den är skriven på. Skriften användes troligen i första hand för räkenskaper i administrationen som utgick från de stora palatsen. Linear A användes fram till 1400-talet f.Kr.

Minoisk konst

Med minoisk konst avses den konst som producerades på Kreta under den grekiska bronsåldern 3600–1050 f.Kr..

Den minoiska konsten är känd för sin vackra keramik, sina fresker, landskapsmålningar och sina sniderier.

Mykenska kulturen

Mykensk kultur var en bronsålderskultur i Grekland, uppkallad efter den viktigaste arkeologiska fyndorten Mykene. Inom arkeologin kallas perioden även för senhelladisk tid. Kulturen varade under den sena bronsåldern cirka 1600–1050 f.Kr. med sitt kärnområde på halvön Peloponnesos. Kulturen spred sig senare över den egeiska övärlden.

Santorini

Santorini (grekiska: Σαντορίνη) är en grekisk ögrupp i Egeiska havet, som utgör den södra delen av ögruppen och prefekturen Kykladerna, cirka 18 km söder om Ios och 110 km norr om Kreta. Öarnas yta är cirka 72 km² och, befolkningen uppgick till ungefär 13 600 personer år 2001.[källa behövs] Santorini är ett av Greklands främsta turistmål.

Santorini kallades tidigare för Thera (grekiska: Θήρα), liksom huvudön än i dag gör, med det nygrekiska uttalet "Thira". Namnet Santorini uppkom på 1200-talet under det latinska kejsardömet, som en hyllning till Sankta Irene. Under antiken kallades Santorini för Strogili, vilket betyder “rundad”.

Siffra

En siffra (från arabiskans as-sifr) är ett skrivtecken, en symbol som används för att beteckna tal och nummer. I svenska och i andra västerländska språk används de arabiska siffrorna. Araberna använder både arabiska och indo-arabiska siffror. Indo-arabiska siffror utvecklade araberna i Indien från de indiska siffrorna som inte alls påminner om arabiska eller indo-arabiska siffror. De indo-arabiska siffrorna utvecklades vidare för att passa det arabiska språket. Titta på bilden längre ner där du kan se skillnaden på arabiska och indo-arabiska siffrorna.

Silphium

För det samtida växtsläktet Silphium, se silfierSilphium eller silfion var en växt som användes under antiken för att framställa en kostsam krydda och medicin. Silphium förekom förmodligen bara i nordafrikanska staden Kyrene i nuvarande Libyen, och var deras viktigaste exportvara. Den var så pass viktig för regionens ekonomi att merparten av deras mynt avbildade växten. Produkten som utvanns ur växten var främst en mjölksaft som torkades till ett sorts harts som kallades laser, laserpicium eller lasarpicium och brukades som medicin. Även fröna skördades och användes som krydda.

Silphium var en viktig växt över ett stort område under antiken vilket bland annat bevisas av att växten hade specifika hieroglyfer inom både den egyptiska och den minoiska kulturen. Växtens produkter användes av många kulturer runt om Medelhavet. Romarna menade att den var "värd sin vikt i denarer" och att det var en gåva från Apollon.

Vilken växt silphium faktiskt var är oklart. Ofta beskrivs den som en idag utdöd art av släktet stinkflokesläktet (Ferula) inom familjen flockblommiga växter, kanske en varietet av Ferula communis. Den fortfarande förekommande Ferula tingitana har också föreslagits som en möjligt kandidat. En annan växt - asafoetida vars harts kallas dyvelsträck - användes som ett billigare substitut, och hade tillräckligt liknande egenskaper med silphium för att romarna, och även geografen Strabo, skulle använda samma namn för dem båda.

Svastika

Svastika (sanskrit, lyckobringare), gammadion, fylfot eller hakkors är en symbol i form av ett höger- (卐) (medurs) eller vänstervänt (卍) (moturs) likarmat kors. Den vänstervända varianten kallas sauvastika i Asien. Svastikan är en urgammal symbol som förekommit i kulturer i flera världsdelar, och bland mycket annat symboliserat solen eller lycka.

Sedan de tyska nazisterna i början av 1920-talet tog svastikan som sin symbol är den starkt förknippad med denna rörelse framförallt i västvärlden, medan den i många andra delar av världen även fortsätter att bära sin lokala äldre symbolik.

Toalett

Med toalett, talspråkligt toa, avses vanligen ett rum för en klosett, oftast en vattenklosett, med uppgift att uppsamla och vanligen även avlägsna kroppsligt avfall, främst urin och avföring. Ordet toalett används ibland även som benämning på själva vattenklosetten – toalettstolen.

Ordet kommer ursprungligen från franskan och stavades ursprungligen toilette, och används även i sin ursprungliga betydelse – göra toalett = klä sig, och därifrån har betydelsen toalett = elegant klädsel, aftonklädsel utvecklat sig.

Toalett kan även betyda personlig hygien.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.