Mesopotamien

Mesopotamien (grekiska för "landet mellan de två floderna"; syriska: ܒܝܬ ܢܗܪܝܢ "Beith Nahrain") eller Tvåflodslandet är området runt floderna Eufrat och Tigris i Irak.

Civilisationens vagga förläggs oftast till Mesopotamien för omkring 5 000 år sedan. Under de följande 2000 åren var tvåflodslandet världens mest högtstående kultur och utövade ett starkt inflytande på sina grannar i Egypten, Mellanöstern och Indusdalen. De bördiga slätterna i södra Mesopotamien, som var en del av den så kallade bördiga halvmånen, gav rika skördar, och läget mellan alla andra civilisationer gjorde kulturer som Sumer, Akkad, Assyrien och Babylonien till de allra mäktigaste under långa epoker.

I Mesopotamien utvecklades det allra äldsta skriftspråket (så kallad kilskrift). Här uppstod också de första städerna Lagash, Ur, Uruk, och Nippur. Många dynastier och imperier har genom tiderna kontrollerat området.

Det historiska området Mesopotamien är en del av Irak sedan nybildningen av staten Irak år 1932. Området tillhörde dock Persien fram till 1535 och Osmanska riket 1535 - 1918, då britterna tog över provinsen efter första världskrigets slut.

Karte Mesopotamien
Karta över Mesopotamien
Mesopotamien
EufratTigris
Assyriologi
Städer / Riken
Sumer: UrukUrEridu
KishLagashNippur
Akkadiska imperiet: Akkad
BabylonIsinSusa
Assyrien: AssurNineve
NimrudKhorsabad
Arameiska riken
BabylonienKaldeen
ElamAmoriter
HurriterMitanni
KassiterUrartu
Kronologi
Sumeriska kungar
Assyriska kungar
Arameiska kungar
Babylons kungar
Språk
Kilskrift
SumeriskaAkkadiska
ElamitiskaArameiska
Hurritiska
Mytologi
Enuma Elish
GilgameshMarduk
Mesopotamisk mytologi
Konst
Mesopotamisk konst

Historia

Sumererna

Den sumeriska kulturen blomstrade i Mesopotamien 3000 år f.Kr. Livet mellan floderna präglades av dessas nyckfulla beteende, vanligen var de en outsinlig källa till bördig jord, men ibland kunde de svämma över med förödande resultat. När floderna svämmade över varje år ledde man vattnet med hjälp av kanaler som ledde till bassänger där man sparade vattnet till den påföljande torkperioden. Sumererna levde länge i fred, men efter hand uppstod konflikter med grannfolken. Ett av de tidigaste kända krigen var med elamiterna, ett folk som levde i det som idag är västra Iran. Denna gräns har varit omstridd ända sedan dess, förmodligen den mest omtvistade gränsen i världshistorien. Den sumeriska dominansen utmanades även av akkaderna.

Akkaderna

År 2340 f.Kr. besegrades sumererna av den akkadiske ledaren Sargon, varvid det akkadiska imperiet bildades, som då sträckte sig ända till Libanon. Huvudstaden för imperiet blev Akkad, vilket gav folket dess namn. Sargons storvuxna imperium varade dock till år 2125 f.Kr. då staden Ur i södra Mesopotamien gjorde uppror, och det akkadiska imperiet föll tillbaka till förmån för sumeriska stadsstater.

Assyrierna

Assyrien var ett forntida rike med centrum vid floden Tigris i norra Mesopotamien. Assyriska riket existerade från cirka 2000 f.Kr. till sin undergång under slutet av det sjunde århundradet f.Kr. och räknas som den första militära stormakten.[1][2]

Det assyriska väldets gränser växlade med dess maktställning och på höjden av sin makt nådde det till Armenien i norr, Mediens berg i öster, Persiska viken, Arabiens och Afrikas öknar i söder och Medelhavet i väster. Assyrien blev upplöst 609 f.Kr.

Assyrierna var semiter och stod språkligt och kulturellt nära babylonierna. Assyriernas språk, assyriska, var en dialekt av akkadiska. Assyrierna utmärkte sig även i kulturellt hänseende särskilt på konstens område. Deras huvudgud var Ashur som även var skyddsguden för den gamla huvudstaden med samma namn.

Babylonierna

Efter den sumeriska civilisationens kollaps enades folken åter år 1700 f.Kr. av den babyloniske kungen Hammurabi, och landet blomstrade återigen, nu som en del av Babylonien. Det babylonska väldet omfattade ett stort område som täckte det mesta av Eufrat-Tigris-dalen ända från Sumer och Persiska viken. Han utökade imperiet norrut genom dalen och västerut till kusten mot Medelhavet. Efter att ha slagit samman sina erövringar under ett enda styre i Babylon, koncentrerade han sig på att säkra sina gränser och försöka öka välståndet inom landet. Hammurabis dynasti, även kallad Babylons första dynasti, varade cirka 200 år, till omkring 1530 f.Kr. Under hans och hans efterföljares styre genomgick landet en period av välstånd och fred.

Redan vid Hammurabis död påbörjades dock det som skulle leda till Babyloniens fall. Kassiterna började gradvis anfalla utkanterna av riket under Hammurabis sons styre, och efter ett par hundra år försvagades Babylonien gradvis av dessas återkommande attacker. Slutligen lyckades kassiterna erövra landet och upprättade ett eget styre, den Kassanska dynastin. Tidpunkten för detta är osäker, 1530 f.Kr. är den som vanligen anges, men 1570 och 1595 har också nämnts.

Mitanni var ytterligare ett folk som samtidigt höll på att bygga upp ett eget mäktigt rike. De existerade bara i omkring 150 år, men under den tiden var de ett av de mäktigaste imperierna i området. Bland annat lyckades de nå nästan total kontroll över Assyrierna (som låg väst om Mitanni och nordväst om det Kassitiska Babylonien). Assyrierna lyckades slutligen bryta sig loss från Mitanni, och blev efter en tid nästa stora makt att utöva sitt inflytande över Mesopotamien. Efter att ha besegrat och i det närmaste annekterat Mitanni, började Assyrien utmana Babylonien. De försvagade landet så mycket att den kassitiska dynastin förlorade makten, och Assyrien hade under en tid kontroll över Babylonien, tills folket revolterade. Därpå följde det som kallats den 2:a dynastin av Isin (1156-1025) då babylonierna åter styrde sig själva. Nebukadnessar I (1124-1103) är förmodligen den mest kända regenten från den eran. Han lyckades lägga under sig en hel del land och genomförde även framgångsrika angrepp mot Assyrien.

Kaldéerna

Under 1000-talet f.Kr. började en av de mäktigaste stammarna i södra Mesopotamien, kaldéerna, spela en betydelsefull roll. År 625 f.Kr. tog den kaldeiske kungen Nabopolassar makten i Babylonien och tycks därigenom ha ökat stabiliteten och makten i landet. De lyckades framgångsrikt slå tillbaka flera invasioner och revolter. Det kaldeiska inflytandet var så starkt att Babylonien blev känt som Kaldéen i omvärlden.

Samtidigt var Assyrien under påtagligt tryck från mederna i Persien. Nabopolassar lyckades skapa en allians med mederna, och den samlade kraften var mer än vad Assyrien kunde stå emot. År 612 f.Kr. föll den assyriska huvudstaden Nineve i alliansens händer och plundrades och brändes och det assyriska riket krossades

Nebukadnessar II (604-562), son till Nabopolassar, ärvde imperiet och regerade mycket framgångsrikt. Han lyckades konsolidera riket och återuppbyggde Babylon. År 586 f.Kr. erövrade Nebukadnessar Judeen, dåvarande landet runtom staden Jerusalem som blev mer eller mindre förstört, liksom Salomos tempel. Cirka 15 000 invånare tillfångatogs och fördes till Babylon. Nebukadnessar II är även känd för att ha låtit bygga Babylons hängande trädgårdar, ett av världens sju underverk.

Andra härskare

Överodling hade gjort att Mesopotamiens slätter inte längre gav de skördar det en gång gjort och Mesopotamien fick långsamt se sin position som supermakt gå förlorad till de nya kulturerna som växte fram kring Medelhavet. Efter Nebukadnessars död invaderades landet i omgångar av olika parter. Bland dessa kan nämnas Kyros II år 539 f.Kr. samt Alexander den store 331 f.Kr. som även dog där år 323. Efter grundandet av den nya grekiska huvudstaden Seleukia tappade Babylon i betydelse. Under det andra århundradet f.Kr. blev den en del av det persiska imperiet, vilket den förblev fram till 700-talet e.Kr. då staden erövrades av arabiska muslimer.

Mesopotamien i modern tid

Området är sedan nybildningen av staten Irak, 1932, en del av Irak. Området tillhörde dock Persien fram till 1535 och Osmanska riket 1535 - 1918, då britterna tog över provinsen efter första världskrigets slut.

Mesopotamiens konst

Mesopotamien bestod av ett stort antal civilisationer som verkade sida vid sida och avlöste varandra. Den sumeriska, akkadiska, hettitiska, hurritiska, babyloniska, mediska, assyriska och persiska konsten utgjorde grunden för den konst som utövas idag inom både bildkonst, arkitektur och litteratur.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Keys Nelson Beecher, Det bästa - Bibelns länder och folk, sidan 77. Stockholm, 1965
  2. ^ Burenhult, Göran (på Svenska). Bra böckers encyklopedi om människans historia. 5, Civilisationens vaggor: tidiga högkulturer i Mesopotamien, Egypten och Asien. sid. pp. 37. ISBN 9171331719. OCLC 186397556. ”Assyrien har med rätta kallats världens första militärmakt.”
Akkad

Akkad var en stad och ett kulturområde mellan Sippar och Kish i mellersta Mesopotamien (nuvarande Irak) under forntiden. Det var även känt som Agade. Det Akkadiska imperiet bestod omkring 2300–2200 f.Kr. och omfattade då hela Mesopotamien. Akkaderna var ett semitiskt folk vars språk akkadiska senare blev helt dominerande i regionen.

Amoriter

Amoriterna eller amoréerna var ett semitiskt folk som levde i det som idag är Syrien. Amoriterna omnämns i Bibeln som ett folk som levde i Kanaan innan israeliterna anlände.

Amoriternas äldsta historia kan spåras tillbaka till det tredje årtusendet f.Kr. Sumererna och akkaderna omtalade ett främmande folk de kallade Mar.tu ("(de) från väster"), Amurru (troligen härlett från aburr, betesmark) och Amar. Amoriter var ursprungligen ett nomadiskt semitiskt folk vilka senare bosatte sig över större delen av den Främre Orienten. De amoriter som grep makten i Mesopotamien vid början av det andra årtusendet f.Kr. benämns vanligen som assyrier och babylonier. Andra betydelsefulla amoritiska stater i Syrien var Ebla, Mari och Yamhad. Under det första årtusendet f.Kr. försvann folkgruppen ur historien och assimilerades troligen av assyrierna.

Antikens konst

Med antikens konst avses här konsten som producerades i Mesopotamien och medelhavsvärlden från den sumeriska kulturen omkring 3000 f.Kr. till den arabiska erövringen av större delen av detta område omkring 600 e.Kr.. Detta är en oerhört lång tidsperiod och ett enormt stort geografiskt område. Under olika långa perioder har visserligen stora delar av detta område varit enat under romarna, kristendomen och islam men i ännu högre grad har lokala särdrag skapat en lång rad vitt skilda kulturella uttryck. Någon konst som kan sägas vara typisk för hela antiken finns inte.

Arameiska

Arameiska är ett språk eller en grupp av språk som till hör den semitiska språkfamiljen. Det talades ursprungligen i det forna Mellanöstern omkring 1000-talet f.Kr. av en folkgrupp som kallas araméer. Idag talas nyarameiska språk för det mesta av assyrier/syrianer.

När de arameiska rikena under 700-talet f.Kr. upphörde, absorberades deras språk och kultur av Nyassyriska riket. Arameiskan blev efter hand dåtidens internationella lingua franca, det vill säga det språk som användes när olika stater skulle kommunicera med varandra. Under Tiglat-Pilesar III:s regeringstid (744–727 f.Kr.) blev arameiska huvudspråket i Nyassyriska riket och spreds sedan till stora delar av Mellanöstern.Efter den muslimska erövringen har arameiskan trängts tillbaka till förmån för arabiskan, men nyarameiska språk talas fortfarande i viss utsträckning i Mellanöstern och av emigranter boende i andra delar av världen.

Arameiskan är indelad i flera undergrupper, östarameiska språk som innefattar klassiska språk såsom syriskan som fortfarande används i både skrift- och talspråk i norra Mesopotamien och mandeiskan och nyarameiska talspråk såsom turoyo, nyöstsyriska, kaldeisk nyarameiska samt västarameiska språk där det enda moderna överlevande talspråket är Maalula-dialekten.

Vissa delar av Gamla Testamentet (Esra 4:8-6:18, 7:12-26 samt Dan. 2:4-7:28) är nedtecknade på västarameiska. Det var det språk Jesus talade och några arameiska citat finns bevarade i grekisk transkription i Nya Testamentet. Arameiska, i form av syriska, är det liturgiska språket i Syrianska-ortodoxa kyrkan, Österns assyriska kyrka, Kaldeisk-katolska kyrkan (se kaldeisk rit), Maronitiska kyrkan samt i de andra syrianska kyrkorna.

Araméer

Araméer (arameiska/syriska: ܐܳܪ̈ܳܡܳܝܶܐ , ārāmāye') är en semitisk folkgrupp som har sina rötter i Syrien och i Mesopotamien från omkring 1100 f.Kr. till omkring 700 f.Kr.

Assyrien

Assyrien var ett forntida rike och ett imperium med centrum vid floden Tigris i Mesopotamien i det nuvarande norra Irak. Assyriska imperiet existerade från ca 2000 f.Kr. till sin undergång i början av 600-talet f.Kr..

Assyrien räknas som den första militära stormakten. Landet Assyrien blev upplöst 612 f.Kr.

Assyrierna var semiter som hade slagit sig ner vid den mellersta delen av floden Tigris och där upprättat det rike som senare kom att bli en av forntidens mäktigaste stater. Huvudstaden Ashur som var den första huvudstaden i riket placerades strategiskt på en bergsudde vid Tigris västbank.

Det assyriska väldets gränser växlade med dess maktställning och på höjden av sin makt nådde det till Armenien i norr, Mediens berg i öster, Persiska viken, Arabiens och Afrikas öknar i söder och Medelhavet i väster.

Språkligt och kulturellt stod assyrierna nära babylonierna. Assyriernas språk, assyriska, var en dialekt av akkadiska. Assyrierna utmärkte sig även i kulturellt hänseende, särskilt på konstens område. Deras huvudgud var Assur, som även var skyddsguden för den gamla huvudstaden med samma namn.

Babylon

Denna artikel rör den historiska staden. För den nuvarande staden, se Al-Hilla. För det symboliska Babylon, se Babylon (symbol)

Babylon (egentligen "Guds port", akkadiska Babili(m), arabiska Babil, hebreiska Babel) var huvudstad i Babylonien och låg vid floden Eufrat. Stadens ruiner ligger i provinsen Babil i Irak, utanför provinsens huvudstad Al-Hilla och omkring tio mil söder om nuvarande Bagdad. I juli 2019 upptogs den på Unescos världsarvslista.

Babylonien

Babylonien var ett forntida semitiskt rike vars centrum låg vid floden Eufrat och Tigris i södra Mesopotamien i det nuvarande södra Irak. Det existerade från ca 2000 f.Kr. till 539 f.Kr. Babylonien uppstod som ett större rike med huvudstad i Babylon under kung Hammurabi omkring 1700 f.Kr. Rikets andra storhetstid inföll under kung Nebukadnessar II omkring 600 f.Kr.

Elam

Elam var ett forntida rike i nuvarande sydvästra Iran. Den elamitiska kulturen varade från före 3000 f.Kr. till persisk tid 300 f.Kr. Elam låg öster om kulturerna i det forntida Mesopotamien och uppvisar kulturella likheter med dessa. Även landets historia är sammanflätad med Mesopotamien.

Främre Orienten

Främre Orienten är ett historiskt namn med ursprung i Europas Medelhavskulturer som avser den del av Orienten (området österut) som låg dem närmast. Området motsvarar sydvästra Asien och nordöstra Afrika som huvudsakligen är beläget vid östra Medelhavet. Avgränsningen varierar, men kärnområdet är Levanten (motsvaras av de nutida länderna/regionerna Syrien, Libanon, Jordanien och Israel samt Gazaremsan och Västbanken). Utöver detta kärnområde räknas i regel Mesopotamien (dvs dagens Irak) och Egypten. Mer tveksamt är om Arabiska halvön och delar av Turkiet (historiskt benämnt Mindre Asien) ska räknas till Främre Orienten. Konstruktionen Främre Orienten är europeisk; ur kinesisk eller indisk synvinkel är området varken "främre" eller "östligt". Namnet har idag ofta ersatts av begreppet Mellanöstern, som också lider av en europeisk utgångspunkt, men som ändå fått bred spridning.

Sydvästasien är ett annat namn på samma område, i öster begränsat av Indus, i norr av Svarta havet och Kaspiska havet.

Hurriter

Hurriterna var ett forntida folkslag i Främre Orienten, vilka bebodde norra Mesopotamien och sedan spred sig över större delen av regionen. De var ett av forntidens största folkslag och deras kultur hade en stor påverkan hos omgivande folk. Det mäktigaste hurritiska riket var Mitanni.

Kilskrift

Kilskrift kallas den ord- och stavelseskrift som var det vanligaste skriftsystemet i Främre Orienten under perioden från cirka 3200 f.Kr. till cirka 75 e.Kr och som skrevs med kilformade tecken, oftast på lertavlor. Skriften användes i Mesopotamien av bland andra sumerer, babylonier, kaldéer, assyrier, araméer, elamiter och hettiter för att skriva sina olika språk och bredde ut sig över stora delar av Främre Asien, och Mindre Asien. Dessutom användes lertavlorna ännu för den kretensisk-minoiska skriften och i det förhistoriska Grekland.

Kilskriften uppkom i det sumeriska området i södra Mesopotamien efter flera årtusenden av förstadier i form av små lerfigurer som representerade föremål. De standardiserade kilskriftstecknen var ursprungligen piktogram, det vill säga de föreställde bilder, men med tiden blev dessa bilder stiliserade till oigenkännlighet. Skriften bestod av cirka 600 tecken och bildades genom kilformade intryckningar i tavlor av mjuk lera som sedan torkades eller brändes så att de blev hållbara. Ett kilskriftstecken kunde ha tre olika funktioner beroende på sammanhanget: logogram (återger ett ord), fonogram (återger en stavelse) eller determinativ (klassificerar det skrivna ordet). Exempel på kilskriftssystem helt baserade på fonogram finns dock; sådana utvecklades i Ugarit (alfabetiskt) och i Persien.

Många språk skrevs med sumeriskt kilskriftsystem såsom, förutom sumeriska, akkadiska, elamitiska, hettitiska, luviska, hurritiska, urarteiska och eblaitiska samt påverkade utvecklingen av kilskriftssystem helt baserade på fonogram för ugaritiskan och fornpersiskan.

Dechiffrerandet av kilskriften under första hälften av 1800-talet lade grunden till det vetenskapliga ämnet assyriologi.

Mitanni

Mitanni var ett forntida rike i nuvarande norra Syrien cirka 1500–1300 f.Kr. Rikets kärnområde låg i Khaburs floddal där hurriter utgjorde majoriteten av befolkningen. När riket stod på höjden av sin makt var det minst lika mäktigt i Främre Orienten som Egypten och Babylon. Det omfattade då ett område från den syriska Medelhavskusten i väster, över södra Anatolien och norra Mesopotamien till Zagros bergskedja i öster.

Mitanni-riket med sitt centrum i vad vi nu kallar Syrien hade kontroll över hela området från Eufrat i väster till Zagrosbergen i öster, och staden Assur måste ha lydit som vasall under Mitanni.

Mord i Mesopotamien

Mord i Mesopotamien (orig. Murder in Mesopotamia) är en detektivroman av Agatha Christie som utkom i original 1936 och i svensk översättning (av Einar Thermaenius) 1939. Christie var gift med en känd arkeolog; sir Max Mallowan och gjorde tillsammans med honom resor till arkeologiska utgrävningar, vars miljöer inspirerade henne att skriva denna roman.

Sumer

Sumer var ett kulturområde i södra Mesopotamien (Irak). Här utvecklades en högkultur från vilken Europa, Afrika och Indien ärvt en rad uppfinningar, till exempel hjulet, tidsindelningen och skriften. Området dominerades från den historiska tidens början omkring år 3200 f.Kr., fram till slutet av den så kallade nysumeriska tiden (det vill säga cirka 2000 f.Kr.), av folkgruppen sumerer. Framträdande mesopotamiska kungar titulerade sig ofta kung av Sumer (södra Mesopotamien) och Akkad (norra Mesopotamien).

Namnet "Sumer" är egentligen en exonym och var det semitiska namn, som akkaderna använde på en i södra Mesopotamien bosatt folkgrupp. Sumer var helt omgivet av semitisktalande samhällen och somliga teorier uppfattar detta som en indikation på att sumererna invandrade från antingen Indusdalen eller genom Eufrat och Tigris kom ned från det armeniska höglandet. Andra håller det för troligare, att sumererna invandrade från de tidiga jordbrukskulturer, som omgav tvåflodslandet, eller växte fram ur de på slätten etablerade och gryende kulturerna. Språkligt skiljer sig den sumeriska kulturen från sina grannar, men kulturellt delar den sitt uttryck med dem.

Syriska

Syriskan är genom sin litteratur det viktigaste av de arameiska språken och var de kristna jakobiternas språk, med staden Edessa i Mesopotamien som centralpunkt. De nu levande syriska dialekterna benämns nysyriska, och den moderna syriskan (ܣܘܪܝܝܐ; suryoyo/soreth).

Ur, Mesopotamien

Ur (arabiska: Tall al-Muqajjar) var en stad i södra Mesopotamien vid det som då var mynningen till floderna Eufrat och Tigris i dagens Irak. Den anses ha varit en av världens första städer.

Vid Ur har man funnit bebyggelse som kan dateras från hela perioden 5000 f.Kr.-300 f.Kr. Bland de arkeologiska fynden kan nämnas lertavlor med kilskrift, musikinstrument och rikt ornamenterade begravningsföremål. Stadens politiska storhetstid inföll under slutet av 2000-talet f.Kr. under den s.k. tredje dynastin av Ur. Vid denna tid byggdes det stora tempeltornet, ziqquraten, som idag är rekonstruerat. Ur var då huvudstaden i en centraliserad stat som omfattade hela Mesopotamien.

I den sumeriska kungalistan omtalas två andra, och tidigare, mäktiga dynastier från Ur. Praktfullt utrustade gravar tillhörande kungligheter från mitten av 2000-talet f.Kr. har påträffats och grävts ut.

I Bibeln anges Ur i Kaldeen som den stad patriarken Abraham kom ifrån.

Ziqqurat

Ziqqurat (ziggurat), är tempeltorn som byggdes i Mesopotamien omkring 2100 f.Kr.-550 f.Kr., och som hade föregångare från förhistorisk tid.

I anslutning till tempelkomplexen i de tidiga sumeriska och babylonska städerna byggdes plattformar som bestod av tre till sju massiva platåer. Branta trappor ledde upp till "templet" på den översta platån. De största ziqquraterna kunde vara flera hundra meter vid basen. Förutom sina förmodade funktioner i kulten användes dessa religiösa byggnader kanske också för astronomiska observationer och bröllop. Det råder ingen konsensus bland forskare kring vad ziqquraten kan ha representerat eller vilken funktion den hade.

Ziqquraten i Babylon kallas för Babels torn i Bibeln och uppfattades av hebréerna som ett uttryck för människans förhävelse och övermod gentemot Gud.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.