Konfucius

Konfucius var konfucianismens trolige grundare. Det svenska namnet kommer från latinets Confucius, som är en av jesuiter uttänkt latinisering av kinesiskans 孔夫子 (Kǒngfūzǐ, K'ung Fu-tzu eller Kon-fu-tze) med betydelsen 'Mästaren Kong'.[1] Hans kinesiska namn var Kong Qiu med binamnet Kong Zhongni.[2] Säkra historiska fakta om Konfucius är få, men sannolikt var han en yngre samtida till daoismens antagne grundare Lao Zi och antas ha levt från 28 september 551 till 479 f.Kr..[3] Enligt traditionen föddes han i Qufu[4] i en adlig familj i den kinesiska staten Lu, i den nuvarande provinsen Shandong. Familjen hade nyligen flytt från staten Song. När han var tre år dog hans gamle far, och han växte upp under mycket fattiga omständigheter tillsammans med sin unga mor och hennes far.

Han ansåg själv att han inte skapade något nytt utan bara förde vidare äldre värderingar som han ansåg var viktiga att följa. Följde man dessa så skulle människor kunna leva i universell harmoni, Tao. Han samlade en skara lärjungar omkring sig som förde vidare och nedtecknade hans idéer, viktigaste verket är Samtalen med Konfucius (eller Analekterna). Det enda han sammanställde på egen hand var en historisk krönika, vår- och höstannalerna, som behandlar riket Lu's historia från 722 till 481 f.Kr.. Detta är emellertid inte historieforskarna helt säkra på, andra teorier om författare finns också.[5]

Många av hans verk har haft en stor betydelse i Kina och varit sådant som bildade kineser har lärt sig utantill. Fler exempel på texter som härrör från Konfucius är Sångernas bok (詩經, Shi Jing), Dokumentens bok (書經, Shu Jing) och Förvandlingens bok (易經, Yi Jing). Hans samtal med lärjungarna finns delvis samlade i Samtalen med Konfucius (Lunyu), som tillhör de konfucianska klassikerna och är den mest tillförlitliga källan till kunskap om Konfucius idéer.[2]

Konfucius var en filosof. Och de gamla värderingar han förde vidare var att man skulle visa respekt uppåt, välvilja nedåt. Hans filosofi var också att alla föds lika, och formas genom utbildning och övning.

Den äldsta kända bilden av Konfucius hittades vid utgrävningen av Markis Haihuns grav, (92–59 f.Kr.) som har pågått sedan 2011. På ramen till en polerad bronsspegel finns Konfucius avbildad klädd i borgerliga kläder.[6]

Konfucius (孔子)
孔子聖蹟圖
Avbildning av Konfucius, gjord av Qiu Ying (cirka 1494–1552).
Född551 f.Kr. i Lu (魯國)
Död479 f.Kr. i Lu (魯國)
RegionKinesisk filosofi
SkolaKonfucianism
IntressenEtik, politisk filosofi
IdéerSonlig vördnad
InfluenserYao (堯)
InflueratMencius (孟子)
Confucius Statue at the Confucius Temple

Valda citat[7]

Att lära sig utan att tänka har inget värde. Att tänka utan att lära är farligt.

Läs vidare

  • H.G. Creel, “Confucius: The Man and the Myth” ( 1951)
  • H. Fingarette, “Confucius: The Secular as Sacred” ( 1972)
  • Lodén, Torbjörn (2006) (på eng). Rediscovering Confucianism: a major philosophy of life in East Asia. Folkestone: Global Oriental. Libris länk. ISBN 1-901903-53-2
  • John K. Shryock, “The Origin and Development of the State Cult of Confucius” ( 1932)

Källor

  1. ^ Phan, Peter C. (2012) (på engelska). Catholicism and interreligious dialogue, kapitlet ”Catholicism and Confucianism: An intercultural and interreligious dialogue”. Oxford University Press, New York. ISBN 978-0-19-982787-9
  2. ^ [a b] Torbjörn Lodén. ”Konfucius”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/konfucius. Läst 21 januari 2015.
  3. ^ ”Konfucius” (på engelska). Stanford Encyclopedia of Philosophy. 5 september 2006. http://plato.stanford.edu/archives/spr2012/entries/confucius/. Läst 21 januari 2015.
  4. ^ ”Konfucius”. kina.se. http://www.kinas.se/filosofi/konfucius/. Läst 21 januari 2015.
  5. ^ Endymion Wilkinson (2012) (på engelska). Chinese History: A New Manual. Harvard-Yenching Institute; Harvard University Asia Center, Cambridge, MA. ISBN 978-0-674-06715-8
  6. ^ ”Confucius depicted on mirror” (på engelska). The Institute of Archaeology. Arkiverad från originalet den 22 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170222200723/http://www.kaogu.cn/en/News/New_discoveries/2017/0221/57185.html. Läst 22 februari 2017.
  7. ^ ”Konfucius”. livet.se. http://www.livet.se/ord/k%C3%A4lla/Konfucius. Läst 21 januari 2015.

Externa länkar

0000-talet f.Kr. (millennium)

0000-talet f.Kr. (nolltusentalet före Kristus) är det 1:a millenniet f.Kr.

Analekterna

Analekterna (kinesiska: 論語?, pinyin: Lúnyǔ), även kallad Samtalen, är en konfuciansk urkund som innehåller dialoger mellan Konfucius och hans lärjungar. Texten finns utgiven på svenska under titeln Samtalen med Konfucius.

De fyra böckerna

De fyra böckerna (kinesiska: 四書, pinyin: Sì Shū) är fyra klassiska kinesiska texter som fungerar som en introduktion till konfucianismen. De valdes ut av filosofen Zhu Xi under Songdynastin och omfattar:

Den stora läran (kinesiska: 大學, pinyin: Dàxué), en text av Konfucius och med kommentarer av Zeng zi.

Zhongyong eller Läran om mitten (kinesiska: 中庸, pinyin: Zhōngyōng) en text av Zisi, barnbarn till Konfucius.

Analekterna (kinesiska: 論語, traditionell kinesiska: 论语. pinyin: Lúnyǔ), en samling av Konfucius tal och samtal med hans lärjungar.

Mencius (kinesiska: 孟子, pinyin: Mèngzĭ) en samling samtal med Mencius.De fyra texterna användes som obligatorisk kurslitteratur för examination av offentligt anställda i Kina från 1313 till 1905. De ansågs introducera kinesiska studenter till den konfucianska traditionen och följdes av en studie av mer omfattande och tyngre skrifterna Wujing (De fem klassikerna).

Den gyllene regeln

"Den gyllene regeln" är en grundläggande etisk princip som återfinns inom många religioner samt filosofiska och etiska läror. Den äldsta nedtecknade varianten härstammar från Konfucius, ca 500 år f.kr. Principen kan uttryckas både positivt ("gör mot andra som du själv vill bli behandlad") och negativt ("gör inte mot andra som du själv inte vill bli behandlad").

Dygd

Dygd (grekiska areté) betyder i en vidare bemärkelse ett eftersträvansvärt karaktärsdrag i allmänhet eller i ett visst sammanhang, t.ex. "socialismens dygder" eller "kyrkans dygder", och så vidare. I dess smalare och traditionella eller klassiska bemärkelse avses med begreppet förverkligandet av en själsförmåga. Aristoteles föreställde sig att det som utmärker en människa i förhållande till andra djur är hennes rationella själ.

I bild framställs dygderna ofta som personifikationer och allegoriska figurer efter antika förlagor. Systemet med sju dygder fick under medeltiden sin motpart i sju laster, dödssynder. Jesus framställs som en dygdig person inom bibeln p.g.a. hans generositet.

Begreppet dygd är inte bara centralt i Europa utan också i den kinesiska etiken och moralläran, särskilt hos Konfucius och Lao Zi.

Fjärde maj-rörelsen

Fjärde maj-rörelsen (五四運動 wǔ-sì yùndòng), var en patriotisk rörelse som fick sitt namn efter en demonstration i Peking den 4 maj 1919. I första hand var det en reaktion mot vad som upplevdes som orättvis behandling av Kina efter att Japan i Versaillesfreden tillåtits överta tyska kolonier på det kinesiska fastlandet, Shandong-provinsen, trots att Kina liksom Japan var en av segrarmakterna och trots att återlämnandet av tyska besittningar varit ett kinesiskt villkor för att förklara Tyskland krig 1917. Shandong-provinsen är även av speciell betydelse för kineser eftersom Konfucius föddes där. Rörelsen var klasslös, men huvudsakligen baserad på studenter, och nationalistisk och enade kineserna i, vad som av vissa historiker kallats för, en "kinesisk upplysning".

Fjärde maj-rörelsen hade också stora konsekvenser för kinesisk kultur, bland annat med genomdrivandet av en språkreform efter vilken skriven kinesiska kom att basera sig på det samtida talspråket (baihua) och inte som tidigare på klassisk kinesiska (wenyan).

En av rörelsens ledare, Hu Shi, publicerade redan 1 januari 1917 en artikel i tidskriften "Den nya ungdomen" med följande krav till författarna:

Enligt Hu Shi och Mao Zedong skulle litteraturen inte bara beskriva de rådande förhållandena utan också visa vägen till en bättre ordning.

Fornkinesiska

Fornkinesiska (förenklade tecken: 上古汉语, traditionella tecken: 上古漢語, pinyin: shànggǔ hànyǔ) är den form av kinesiska som talades i Kina från ungefär 1300-talet f.Kr., under senare delen av Shangdynastin, till grundandet av Qindynastin år 221 f.Kr. Språket bevarades långt efter att det slutat användas i form av klassisk kinesiska, det skriftspråk som fram till 1900-talets början användes som gemensamt skriftspråk för samtliga kinesiska dialekter och även som litterärt språk i Japan, Korea och Vietnam.

Filosoferna Konfucius och Mencius alster skrevs på detta språk liksom det daoistiska standardverket Daodejing.

Kinesisk filosofi

Kinesisk filosofi är omfattande och sträcker sig över 2 500 år tillbaka i tiden. Många av de kinesiska tankeskolorna har sina rötter i den oroliga tiden i slutet av Zhoudynastin, exempelvis konfucianism, moism, daoism, legalism, och ordskolan. Senare filosofiska riktningar inkluderar bland annat neokonfucianism, buddhistisk filosofi och olika försök till synkretism av tidigare tankesystem. Några äldre filosofer värda att nämna är konfucianerna Konfucius, Mencius, och Xun Zi, de daoistiska exemplen Lao Zi, Zhuang Zi och slutligen moismens grundare, Mo Zi.

Konfucianism

Konfucianism (kinesiska: 儒家 rújiā) är en av Kinas tre klassiska religioner eller filosofier. Konfucianismen är i högsta grad en statsideologi, och starkt hierarkisk (till skillnad från daoismen och buddhismen). Konfucianismen lägger framförallt stor vikt vid de (vid instiftandet) traditionella kinesiska sederna, som anses viktiga för ett gott samhälle, en god moral, ett gott liv och god mat.

Konfucianismens främste tänkare har efter dess blivit filosofen Kong Fuzi (孔夫子, "mästare Kong"), i väst känd som Konfucius, som levde och verkade runt 500-talet f.Kr.. Hans namn latiniserades av jesuiter (alternativa transkriberingar inkluderar Kon Fu-tse eller K'ung-fu-tzu med flera; han kallades även Kong Zi).

Konfuciustempel

Konfuciustempel (kinesiska: 孔庙, pinyin: kongmiao, 'Konfuciustempel', eller 文庙, wenmiao, 'litteraturtempel') är tempel byggda till minnet av den kinesiske filosofen Konfucius. Det äldsta, i filosofens hemstad Qufu i Shandongprovinsen byggdes år 478 f. Kr. Konfuciustemplen var inte bara en plats för att hedra eller dyrka Konfucius utan fungerade många gånger som skolor och lokal för de kejserliga examinationerna. Konfuciustempel återfinns också i exempelvis Taiwan, Vietnam, Korea, Japan och Indonesien. I Kina kom många tempel under 1900-talet (både före och efter 1949) att göras om till vanliga skolor.

Konfuciustemplet i Peking

Konfuciustemplet i Peking (北京孔庙; Běijīng Kǒngmiào) är ett tempel i Peking i Kina. Templet är det näst största konfuciustemplet i Kina. Det största finns i Konfucius hemstad Qufu i Shandong. Konfuciustemplet i Peking ligger precis söder om norra Andra ringvägen väster om Lamatemplet och direkt öster om Den kejserliga akademin. Templet byggdes ursprungligen år 1302 under Yuandynastin under Temür khans regeringstid (1294–1307) och är en av Pekings absolut äldsta byggnader. Templet expanderade under både Mingdynastin (1368–1644) och Qingdynastin (1644–1912).Konfuciustemplets södra entré ligger vid gatan Guozijian (国子监街) som nu skär genom vad som tidigare var en del av templet. På södra sidan av gatan mitt emot templets port syns en röd mur som tidigare var en skärmvägg som skyddade templet från onda andar. Templets södra port heter Xianshiporten ("Första läraren") och på var sida om porten finns en stele från Qingdynastin där en legend är nerskriven på sex olika språk. Porten leder till första gården längs templets nord- sydliga axel.På första gården står tre stenpaviljonger med stentavlor med historiska dokument. I första gården finns också en samling av 198 stelar med 51 624 namn på studenter som examinerats enligt jinshi (进士) mellan 1416 och 1904. I första gården finns också en modern staty av Konfucius. Bakom statyn finns Dachengporten (大成门) ("Stor prestation") Dachengporten byggdes under Yuandynastin och byggdes om under Qingdynastin. Porten står på en plattform, och trappan upp till plattformen är delad i två delar av en stengravering i mitten. Dachengporten leder till den andra och större gården.Längs sidorna på den stora gården står stenpaviljonger som innehåller olika stele med texter om olika viktiga historiska händelser. På gården finns också en mycket gammal cypress som är känd för en anekdot från kejsar Jiajings regeringstid (1522–1567) då en hög korrumperad tjänstemans hatt fastnade i en gren från cypressen.Den stora gården leder till Dachengsalen (大成殿) som är templets huvudbyggnad. I Dachengsalen finns i mitten ett ceremoniellt altare för Konfucius. Det finns också historiska instrument såsom klockor och trummor. Längs östra och västra väggen finns altare för Konfucius lärjungar. Dachengsalen renoverades 1411 efter att blivit krigsskadad. År 1600 fick dachengsalen ett grönt tak, som 1737 blev ersatt med ett gult tak.Bakom Dachengsalen finns Heliga offersalen (崇圣祠) som uppfördes 1531 för offer till de fem generationerna som följde efter Konfucius.

Mandarin (ämbetsman)

Mandarin, västerländsk benämning på en ämbetsman i det kejserliga Kina.

Ordet, som användes som översättning av det kinesiska ordet guān (官), kommer sannolikt ifrån det portugisiska ordet mandarim, som betyder "minister" eller "rådgivare", vilket i sin tur kan härledas till det äldre sanskrit-ordet mandari (kommendör).

Alla civila och militära ämbetsmän, ofta sammanfattade under benämningen baiguan ("de 100 sysslorna"), tituleras guanfu. Under Qing-dynastin var ämbetsmannahierarkien delad i 9 rangklasser, vilka utmärkas genom olika knappar på hattarna och genom broderier på bröstet. Då de adlas, tillfaller adelskapet endast deras förfäder. Ärftliga titlar tillkom endast Konfucius och kejsarnas ättlingar, men de senare kunde inte göra anspråk på statstjänst, om de inte avlagt nödvändiga examina. De enda familjer, som i någon mån liknade Europas aristokrati, är de, vilka sedan århundraden, son efter fader, hört till rikets litterärt verksamma.

Det var dock inte endast meriter som bestämde de kinesiska ämbetsmännens utnämning, tvärtom förekom i Kina i stor skala försäljning av sysslor. Att bli provinsguvernör kostade 600 000 à 700 000 kr. (1910 års penningvärde). En guvernör utnämndes för 3 år och skulle på den tiden skaffa sig ersättning för dessa utgifter, medan hans lön var 15 500 kr. Dessutom ålåg det honom att sörja för sina släktingars bästa.

Det kinesiska ämbetsmannaväsendet avskaffades 1912 i samband med att Qing-dynastin föll.

Mencius

Mencius, eller Meng Zi, Mengzi, Meng Tze, Meng Tzu (kinesiska 孟子, pinyin Mèngzǐ), född cirka 372 f.Kr. i nuvarande Zoucheng, död cirka 289 f.Kr., anses vara en av de stora konfucianska filosoferna. Mencius föddes i staden Zhou, inte så långt ifrån Konfucius hemort, och han var troligen en elev till Konfucius barnbarn Zisi.

Mencius skrev ner sin tankar i ett verk han kort och gott kallade Mencius där han tydligt och med många exempel klarlade sina filosofiska ståndpunkter. I boken finns det två huvudteman, Mencius syn på hur en stat skall styras och hans syn på den mänskliga naturen. Det sistnämnda var ett tema som Konfucius inte pratade så mycket om och det är det ämne som kan sägas vara Mencius stora bidrag till den konfucianska läran och den kinesiska filosofin.

Mencius menar att det är härskarens uppgift att se till att folket har det bra och utvecklas både materiellt och andligt. Den som styr landet ska agera så som en landsfader och med sitt eget goda uppförande vara ett föredöme för folket. På så sätt kommer härskaren mycket längre än genom att styra med hot eller våld. Det är först när härskaren själv agerar föredömligt som han kan förvänta sig att ha folket på sin sida. Hur man styr skiljer kungen från despoten. Enligt Mencius är människan i grund och botten god och om härskaren styr på ett föredömligt sätt kommer folket att följa efter. Om en härskare inte följer sin egen goda natur utan uppför sig som en tyrann och missbrukar sina befogenheter, ja då har folket rätt att avsätta sin härskare eller t.o.m. rätt att döda honom.

En människa kan göra onda saker trots att han av naturen är god, men det sker endast om människan inte har fått den rätta vägledningen och utbildningen. En människa har medfödda goda egenskaper som ingen annan art har och i rätt omgivning och med en god utbildning kan alla utvecklas till att bli goda människor.

Mozi

Mozi (kinesiska: 墨子, pinyin: Mòzǐ, Wade-Giles: Mo Tzu, latin: Micius) var en kinesisk filosof. På 400-talet f.Kr. lade han grunden till den moistiska skolan. Med banbrytande filosofiska argument kritiserade han både konfucianismen och daoismen och förespråkade i stället en sofistikerad konsekventialistisk normativ teori. Det finns goda skäl att kalla Mozi Kinas förste filosof, trots att detta epitet traditionellt tillerkänns den samtida Konfucius.

Qufu

Qufu (kinesiska: 曲阜, pinyin: Qūfù, Wade-Giles: Ch'ü1-fu4, gamla postkartan: Küfow) är en stad på häradsnivå i den kinesiska Shandongprovinsen och lyder under stadsprefekturen Jining. Den ligger på 35 grader och 36 minuter nordlig bredd och 117 grader och 2 minuter östlig längd från Greenwich, omkring 130 kilometer söder om provinshuvudstaden Jinan och 45 kilometer nordost om staden Jining. Qufu har en stadsbefolkning på omkring 60.000 invånare, medan hela regionen har omkring 650.000 invånare.

Qufu är den plats där Konfucius enligt legenden skall ha fötts; den var huvudstad i staten Lu under vår- och höstperioden. Konfuciustemplet, Konfucius gravplats och familjen Kongs familjeegendom i Qufu har av Unesco antagits som världsarv sedan 1994. Dessa är Qufus stora kulturattraktioner. Staden spelade också en mindre roll i Yanzhoufälttåget, som genomfördes av de kinesiska kommunisterna 1948.

Shi Jing

Shi Jing (traditionell kinesiska: 詩經?, förenklad kinesiska: 诗经?, pinyin: Shījīng, Wade-Giles: Shih-ching), Sångernas bok eller Poesins bok, är den äldsta samlingen av kinesisk poesi. Den består av 305 dikter som skrevs omkring 1000 – 700 f.Kr.

Den hör till De fem klassikerna inom konfucianismen och tros traditionellt ha sammanställts av Konfucius själv.

Verket är huvudsakligen uppdelat i två delar, Guó fēng (國風/国风) med 160 folkliga dikter samt en samling av oden, hymner och ceremoniella sånger som hyllar Zhoudynastin.

Dikterna har vid en första anblick ett tydligt, alldagligt budskap; kärlek, sorg eller vördnad för kungen. Redan tidigt blev dikterna dock föremål för fantasifulla allegoriska tolkningar, där exempelvis ett älskande pars förehavanden omtolkas till att gälla relationerna mellan två stater.

Sifloden

Sifloden eller Si He (kinesiska: 泗水; pinyin: Sì Shuǐ) är ett vattendrag i Kina. Det ligger i provinsen Shandong och i äldre tider i provinsen Jiangsu, i den östra delen av landet, 500 kilometer söder om huvudstaden Peking. Den sträcker sig från Meng Shanbergets södra fot (蒙山) till utflödet i sjön Nanyang (南阳 湖). Innan dess har den strömmat genom häradet Sishui och städerna Qufu och Yanzhou.

Sifloden tros vara platsen där de mytologiska nio tripodkittlarna försvann efter Zhoudynastins fall. Filosofen Konfucius är begravd på den norra banken av floden Si, där den passerar genom staden Qufu.

Xun Zi

Xun Zi (荀子, pinyin: Xún Zǐ, Wade-Giles: Hsün Tzu), Mästaren Xun född ca 298 f.Kr., död ca 238 f.Kr., var en kinesisk konfuciansk filosof.

Xun levde under De stridande staternas period. Utmärkande för Xun Zi som konfuciansk filosof var att han menade att människans natur var ond, till skillnad från många andra, inte minst konfucianska, kontemporära kinesiska filosofer.

På grund av att hon var ond behövde hon ha regler att följa för att inte begå dåliga handlingar. Xun Zi systematiserade Konfucius idéer, och satte upp ett system innehållande metafysik, språkfilosofi, etik och politiska idéer. Han menade också att ritualer var viktiga för att människan skulle göra gott.

Xun Zis syn på människans natur som ond stod i strid med konfucianen Mencius idéer, som grundade sig på att människans natur istället var god, och att hon blev ond i de fall då den goda potentialen hos människan inte fick fullgoda förutsättningar för att kunna spira. Efterhand kom Mencius perspektiv att bli det dominerande inom konfucianismen.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.