Kolt

Kolt är ett traditionellt plagg som använts i många kulturer. I svensk vardagsklädsel är kolten sedan länge reducerad till barnplagg, vilket har givit upphov till uttrycket koltålder. Kolten kan sägas vara en skjorta med vid nederdel, likt en kort klänning.

Sami clothing 1
manskolt från Kaaresuvanto, Finland
Ateljéporträtt. Två unga samekvinnor klädda i kolt - Nordiska Museet - NMA.0049240
Två unga samekvinnor klädda i kolt.

Kolten i den samiska klädedräkten

Huvudartikel: Samedräkt

Den samiska dräkten är en viktig identitetssymbol för samerna och ett högtidsplagg som används vid högtider, fester och samiska sammankomster. Idag är det få som använder den som vardagsplagg.[1]

Den samiska traditionen innefattar i princip tre olika koltar. Nordsamiska koltar har flerdelat ryggstycke, framstycket är helt och det finns insydda kilar. De central- och sydsamiska koltarna har flerdelat ryggstycke, men kan ha delat framstycke och insydda kilar. Dessa är sedan rikt dekorerade. På nordsamiska heter kolt gákti.

Koltarna ser olika ut, beroende på vilket område och släkt bäraren är ifrån. Dock syns det vilken släkt man tillhör bara i detaljerna. Helheten bestäms av området. Utseendet är också beroende på bärarens kön. Manskolten från finska sidan av Karesuando (se bild) är till exempel mycket annorlunda än kvinnokolten i Idre när det gäller utformning och dekoration.

Koltar förekommer i skinn, kläde eller vadmal.

Se även

Källor

  1. ^ Kultur och traditioner Arkiverad 14 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine.
Dalkulla

Kulla är en äldre dialektal benämning på en ogift kvinna, tidigare vanlig i flera delar av landet men används idag främst om kvinnor från landskapet Dalarna. I den äldsta kända källan från 1640 är kulla synonymt med kvinna. Hornlösa kor kallas också för kulla vilket tros ha ett starkt samband. Så länge flickor gick i kolt kallades de lisskulla (alltså liten kulla). I cirka 8–12-årsåldern kallades flickor för sturkulla och kunde då få gå klädd som en vuxen kvinna men med flickmössan kvar. Efter konfirmationen kallades flickor för kullor och fick då gå klädda som en vuxen kvinna. En äldre ogift kvinna kallades gammkulla medan en gift kvinna kallades käring. Den manliga motsvarigheten till benämningen är dalkarl eller mas, beroende på vilken del av Dalarna man kommer ifrån.

Idag används kulla, i betydelsen kvinna, huvudsakligen i sammansättningen dalkulla om kvinna från Dalarna, men även Vingåkerskulla om en kvinna från Vingåker och det mindre vanliga vallkulla förekommer. Kulla förekommer av samma skäl i ett flertal växt- och fågelnamn som morkulla, brunkulla, duvkulla med flera. Namnet förekommer också i en rad ortsnamn.

Den tredje makten

Den brittiska TV-serien med samma namn hittas på Den tredje makten (TV-serie)Den tredje makten (danska: Kongekabale) är en dansk film från 2004.

Enok Sarri

Enok Valter Sarri, född 7 december 1909 i Masugnsbyn, död 28 november 2004 i Kiruna, var en svensk väderspåman.

Enok Sarri var äldste son till Nils Olsson Sarri och Maria Sarri och bror till Lasse Sarri. Familjen flyttade till Nikkaluokta bland de först fast bosattas 1911. Byn bildades eftersom några svåra betesår hade bidragit att en del familjer blev av med sina renar. Fadern blev den förste föreståndaren för Kebnekaise fjällstation, där han även var verksam som fjällguide. Enok Sarri följde i faderns fotspår, och kompletterade turistguidandet och var SMHI:s väderobservatör i Nikkaluokta, åren 1950–75. Han kombinerade arbetet som SMHI-väderobservatör med att förutspå väder genom att avläsa fisk- och renmagar. I umgänget med turisterna uppträdde han alltid i traditionell kolt och samemössa, vilket uppskattades inte minst av kamerainnehavarna.

Enok Sarri blev rikskändis 1977 när han spådde att kungaparets förstfödde skulle bli en prins, och lovade att krypa mellan Nikkaluokta och Kiruna om så inte skulle bli fallet. När prinsessan Victoria fötts upptäckte journalisterna att löftet var lätt att infria, då Kirunas kommungräns bara låg några meter från Sarris stuga i Nikkaluokta.

Har du sett herr Kantarell

Har du sett herr Kantarell är en barnvisa med text av Jeanna Oterdahl (1879-1965), tonsatt av Herman Palm (1863-1942).

Visan handlar om kantarellen, en av de vanligaste matsvamparna i Sverige. Den sjungs ofta i förskolor och andra skolor under svampsäsongen. Den ingick i Blommornas bok (1905), där kallad Kantareller, och finns i sångboken Nu ska vi sjunga.

Första versen av sju lyder:

"Har du sett herr Kantarell, bort i enebacken? / Han kom dit i förrgår kväll med sin hatt på nacken / Den är gul och den är grann, passar just en sådan man /

passar åt herr Kantarell bort i enebacken."

I dag är det vanligtvis endast de tre första verserna som återges i tryck, möjligen för att den fjärde och femte versen innehåller referenser till såväl barnaga som traditionell könsrollsuppfostran.

I fjärde versen sjungs: "Lilla Kalle Kantarell slog sin lilla syster/ »Kalle, kom, skall du få smäll!» / talar mamma dyster. / Kalle, nyss så käck och stolt, gråter på sin fina kolt / lilla Kalle Kantarell slog sin lillasyster"

I femte versen sjunger pappa kantarell till sin dotter: "»Är du alltid flink som nu, blir du nog en duktig fru»"

I sjätte och sjunde versen plockas dessutom hela Familjen Kantarell och hamnar under vånda i grytan:

"Stackars pappa Kantarell puttrar i en gryta. / Stackars mamma Kantarell ville gärna byta. / Men som läcker sommarmat hamna alla på ett fat / och Du äter Kantarell och vill inte byta."

Hasselager

Hasselager är en liten förort till Århus i Danmark, belägen cirka 8 kilometer sydväst om centrum. Området har på senare tid vuxit ihop alltmer med Kolt. Det är också i Kolt mataffärer och en klinik finns. I orten bor omkring 4 000 invånare, främst av dansk härkomst.

Aktuella politiska ämnen i Hasselager berör bland annat byggnationen av en moské och en muslimsk skola. Man tror där att folk i området fruktar islamiseringen, och är emot ökad invandring från Mellanöstern. I och med att planerna på moskén framkom startades också gruppen Århus Mod Moskéen vars enda önskan är att stoppa byggprojektet. Endast en procent av befolkningen i Århus röstade för detta.

Karl XI

Karl XI, född 24 november 1655, död 5 april 1697, var kung av Sverige från 1660 till sin död. Han regerade även från 1681 som hertig Karl I över Pfalz-Zweibrücken. Han var son till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp samt gift med Ulrika Eleonora av Danmark (1656–1693). De fick bland andra barnen Hedvig Sofia, Karl XII och Ulrika Eleonora.

Regeringstiden för Karl XI inleddes med skånska kriget med framför allt Danmark, som efter stora ansträngningar avslutades utan betydande landavträdelser. Han förde en försiktig politik där Sveriges finanser stabiliserades, försvaret reformerades och mycket begränsade landavträdelser gjordes. Han inrättade det karolinska enväldet och för att kunna finansiera en större armé genomfördes en omfattande reduktion, vilket kraftigt minskade adelns tillgångar. Därefter inriktades ansträngningar till stor del mot att förhindra ett nytt krig, vilket ledde till skapandet av det yngre indelningsverket och den karolinska armén. Karl XI efterträddes av sin ende son Karl XII, som använde sin fars armé i Stora nordiska kriget.

Kjortel

En kjortel (av fornnordiskans kyrtill) är ett livplagg som varit i bruk från järnåldern till medeltiden. Den har varierat i längd mellan grenlång och fotsid beroende på tidsperiod, bärarens kön och kultur. På latin heter kjortel tunica vilket i svenskan har levt kvar som nutida benämning på liknande nutida plagg, se tunika. Ordet kjortel har istället utvecklats till kjol och skjorta. I den traditionella samedräkten ingår en typ av kjortel som kallas för kolt.

Kolt, Århus

Kolt är en stadsdel i Århus i Danmark. Den ligger 9 kilometer västsydväst om centrala Århus. Kolt är i praktiken sammanvuxet med Hasselager. Här bor 7 238 invånare. (2017)

Koltålder

Koltåldern är åldern som följer efter spädbarnsåldern, det vill säga mellan ett och tre års ålder. Uttrycket kommer av att barn i denna ålder förr var klädda i kolt, ett klänningsliknande plagg som bars av både pojkar och flickor. Koltåldern sträcker sig upp till förskoleåldern. Ordet motsvarar engelskans "toddler".

Linnés lappländska resa

Linnés lappländska resa eller Linnés Lapplandsresa var Carl von Linnés expedition till Lappland år 1732 och var en viktig del av hans vetenskapliga karriär.

Linné lämnade Uppsala där han var student och reste medsols runt Bottniska viken och under loppet av sex månader, där han gjorde större avstickare från Umeå, Luleå och Torneå. Hans observationer blev grunden för hans bok Flora Lapponica (1737) i vilken Linnés idéer om nomenklatur och klassifikation vilket sedermera resulterade i Linnés sexualsystem, för första gången användes i praktiken. Linné skrev journal under sin resa och den publicerades först efter hans död i engelsk översättning Lachesis Lapponica: A Tour in Lapland (1811).

Purnu

Purnu är en by i Gällivare kommun, som av SCB till år 2000 klassades som en småort.

Samedräkt

Samedräkten är samernas folkdräkt. Den domineras ofta av blå färger med röda och gula dekorationer. Den del av dräkten som oftast används är kolten, men den kompletta dräkten omfattar även byxor, skor, mössa, bälte, väska m.m. Dräkten varierar beroende på vilken lappmark, sameby eller till och med familj man kommer ifrån.

Serafimerorden

Kungliga Serafimerorden (i stiftelseurkunden kallad Serafinerorden) är en svensk kunglig riddarorden/statsorden som instiftades 23 februari 1748, på ständernas inrådan, av kung Fredrik I. Orden är Sveriges främsta och högsta utmärkelse. Den utdelas i en klass med värdighet av riddare eller, för kvinnor och kyrkliga ämbetsmän, ledamot. Den utdelas sedan ordensreformen 1975 endast till utländska statschefer eller därmed jämställda personer samt, sedan 1995, till medlemmar av det svenska kungahuset. Till orden hör Serafimermedaljen som fortfarande utdelas.

Skedevidräkten

Skedevidräkten är en folkdräkt (eller bygdedräkt) från Skedevi socken i Östergötland.

I Skedevi bars särpräglade dräkter ännu vid 1800-talets mitt Det finns flera varienter av Skedevidräkten som t.ex. sommardräkt och vinterdräkt. Skedevi är grannsocken till Vingåker i Sörmland som är ett av Sveriges märkligaste dräktområden.

År 1852 var dräkten på tillbakagång och det var sällan man såg den i sin helhet.

Svärd

För efternamnet Svärd och personer som bär detta namn, se Svärd (efternamn).Ett svärd är ett handvapen avsett för att sticka och/eller hugga med.

Svärdens utformning skiljer sig åt, och är anpassade till den tid och tekniska och kulturella utveckling som de härstammar från.

Under antiken användes ofta korta enhandssvärd. De romerska legionerna använde gladius som finns i flera varianter och till stor del liknar de svärd som även grekerna använde. De användes för både hugg och stick. Den korta längden tillsammans med det breda bladet och det faktum att de ofta användes i täta formeringar kan tyda på att stick kan han varit något övervägande.

I Europa kan man under medeltiden se en förändring av klingorna från främst huggvapen, till att mer bli stickvapen. Detta skedde i takt med att rustningarna blev vanligare och mer heltäckande senmedeltiden så att det inte längre var lika lätt att hugga mot någon oskyddad kroppsdel. Man tvingades istället att sticka motståndaren i glipor eller svaga punkter i rustningen. I Japan ledde samma utveckling till att spjutet blev den japanske riddarens (samurajen) främsta vapen vid rustad strid[källa behövs]. De japanska svärden fick böjda klingor som var ännu bättre lämpade för hugg och användes främst i strid utan rustning[källa behövs] (Dessa två påståenden är tveksamma - se diskussion). Under hela perioden har det dock funnits stora variationer i klinglängder och utformning. I exempelvis Indien fanns svärd som var böjda "åt fel håll" där eggen var på konkava kurvan och spetsen var tung för att få ett bättre moment vid hugg.

Efter att krutvapnens intåg på slagfältet genom bajonetten gav infanteriet ett kombinerat skjut- och närstridsvapen var svärdet främst ett vapen för kavalleriet. Som ett polisvapen fanns svärdet kvar i Sverige (i form av sabeln) in på 1960-talet.

Svärdens symboliska värde har alltid varit starkt, och de har i både västerländsk och exempelvis japansk kultur fungerat som kännetecken för ridderlighet, religiositet och social status. Även under 1900-talet har olika militära enheter delat ut svärd till officerare och som förtjänsttecken, trots att de inte längre används på slagfälten. Delvis har det att göra med svärdets styrkor och svagheter. Svärdet har existerat parallellt med stridsyxor, stridshammare och många andra närstridsvapen. Man valde helt enkelt vapen utifrån vilken motståndare man skulle möta. Kraftigare rustningar gjorde dels att man lade mer och mer vikt vid svärdspetsen och dels att man utvecklade större och tyngre svärd. Många av de bilder som finns på folk i rustning som slåss med svärd avbildar juridiska dueller eller romantiska föreställningar. I sluten formation fungerar dock pikar och spjut betydligt bättre. Piken blev tidigt manskapets vapen medan svärdet blev officerarnas vapen.

Sydsamer

Sydsamer är samer som talar sydsamiska eller som härstammar från personer som talat detta språk. Sydsamernas bosättningsområde ligger på ömse sidor om gränsen mellan Norge och Sverige från Mo i Rana och Tärnaby i norr till Idre och Trollheimen i söder. Det kan i äldre tid ha varit betydligt större och sträckt sig ned till Mellansverige. Sydsamerna har under historisk tid i allmänhet varit fjällsamer, men även en del skogssamer räknas ibland till gruppen. Ett antal sydsamer tog anställning som sockenlappar.

Den sydsamiska språkliga varieteten skiljer sig avsevärt från de former av samiska som talas längre norrut.

Vadmal

Vadmal (i bestämd form vadmalen eller vadmalet) är ett vävt tyg av ylle behandlat i en vadmalsstamp där tyget valkas ihop av vatten och rörelse. Det ger ett tätt, varmt och vattenavstötande tyg som är slitstarkare än ylletyg utan mekanisk bearbetning. Vadmal, liksom kläde, vävs av kardullgarn. Det kännetecknande för vadmalen är att man inte längre kan urskilja bindning eller enskilda trådar.

Vivallen

Vivallen är ett gravfält beläget i nedre delen av fjället Lill-Skarvens östsluttning, fem kilometer nordväst om Funäsdalen i Härjedalen. Gravfältet har daterats till 1000- och 1100-talen. Det omfattar 21 kända gravar med lämningar efter 19 personer som begravts inlindade i björknäver samt en stor mängd föremål. 70 meter nordväst om gravfältet finns lämningar efter en boplats som är samtida med gravarna. På boplatsen finns rester av två fasta kåtor samt ben efter ren, får eller get samt nötkreatur. Både gravfältet och boplatsen anses vara samiska.

Wallander – Kuriren

Wallander – Kuriren är en svensk thriller från 2009. Det är den tredje filmen i den andra omgången med Krister Henriksson som Kurt Wallander. Filmen släpptes på DVD den 22 juli 2009.

Svenska folkdräktsdelar

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.