Keramik

Keramik (av grekiska: keramos, krukmakarlera) betecknar såväl framställningen, som själva godsen av bränd plastisk lera, såsom lergods, stengods, flintgods, porslin m.fl. Keramer är en grupp material som liknar keramik och inkluderar icke lerbaserade material.

Medium voltage ceramic standoff electric insulator - 20060530
Elektrisk högspänningsisolator

Historik

Principen att bränna föremål i lera för att åstadkomma föremål är mycket enkel och mycket gammal. Ett av de äldsta kända föremålen i keramik är Venus från Dolní Věstonice, omkring 26 000 år gammal, tillverkad av lera magrad med benmjöl. Keramik har dock liten praktisk nytta hos nomadiska folk och det är först med framväxten av jordbruket som förvaringskärl av keramik börjar tillverkas i större omfattning. I vissa nomadiska kulturer där man vistats under längre tid på samma plats har keramik förekommit. De äldsta fynden av keramik i Kina är 16 000–20 000 år gamla. "Uppfinningen" har gjorts flera gånger inom olika kulturer oberoende av varandra. Drejskivan uppfanns av sumererna omkring 4 000 f. Kr. Den fotdrivna drejskivan kom dock först runt tiden för Kristi födelse.[1]

Godstyper

Hoganaskrus 2008a
En drejad kruka i saltglaserat stengods från Höganäs AB

Keramiskt gods kan efter hårdhet, transparens och glasyrens beskaffenhet delas i huvudgrupper:

  1. oglaserat lergods
    1. gods bränt utan syretillförsel (svartgods)
    2. gods bränt med syretillförsel (rödgods eller terrakotta)
  2. lergods med transparent glasyr (blyglasyr och saltglasyr)
  3. lergods med täckande glasyr (tennglasyr), fajans
  4. lera som är bränt så högt att leran har sintrat, det vill säga att kvartset i leran har smält samman så att glasyr inte är nödvändig för tätheten, godset kan dock ändå vara glaserat
    1. olika former av porslin
    2. stengods

Bearbetningsmetoder

Lera måste göras smidig innan den används för drejning och dylikt. Viktigt att tänka på innan bearbetning påbörjas är att göra leran homogen det vill säga att arbeta bort eventuella kvalitetsskillnader, luftbubblor med mera i lermassan genom att slå leran, knåda eller att köra i en så kallad lerkvarn. Lera man köper i paket från lerfabriker numera är färdigbearbetad och luftfri, och behöver inte förberedas för användning. Formning av materialet kan ske med händerna, med verktyg eller i någon form.

Efter formning av en produkt behöver materialet härdas, vilket kan innefatta torkning och bränning, med iakttagande av rätt temperatur för att kristallernas sammansättning ska bli den önskade. När materialet är härdat kan ytbehandling ske, såsom glasering vilket också sker vid hög temperatur.

Annan klassificering

Klassificering av keramik kan också göras efter applikationsområde: hushållskeramik, prydnadskeramik, teknisk keramik, dental keramik, sanitetsporslin etc. Önskvärda egenskaper hos många keramiska material som utnyttjas är elektrisk isolering, värmetålighet, hårdhet/slitstyrka, kemisk stabilitet, lätthet att hållas rent, ogenomsläpplighet, formbarhet, lämplighet för ytbehandling och så vidare. Vanliga föremål av keramik är kondensatorer, högspänningsisolatorer, motordelar, bromsar och laboratorieutrustning. Speciell keramik kan utföras med skärande egg. Ytbehandlingsmöjligheten gör att många keramiska material är lämpliga för dekoration, exempelvis med glasyr.

Även motsatta egenskaper hos vissa keramiska material kan utnyttjas: ett poröst material kan släppa igenom vätska och gas och därmed fungera som filter. Piezoelektriska element är också en vanlig specialanvändning av keramer.

Samlingar

Större samlingar keramik finns i Sverige bland annat på Höganäs Museum och Konsthall, Gustavsbergs porslinsmuseum och Rörstrand museum.

Se även

Källor

  1. ^ Keramik & Porslin i Sverige genom 7000 år, Bengt Nyström (red.), s 9-13.
Chamotte

Chamotte är bränd lera, exempelvis krukskärvor, som i krossat tillstånd används som utfyllnadsmaterial vid produktion av keramiska föremål - den brända leran skall helst vara så lik den obrända som möjligt. Chamottelera krymper mindre än vanligt vid bränningen.

Det är ett vanligt material i keramik som skall tåla hög temperatur, ugnsväggar mm. Tegel innehåller ofta chamotte.

Förutom av själva chamotten beror eldfastheten främst på den använda lerans eldfasthet, men den är hos goda chamottevaror så stor, att dessa utan att förändra form kan tåla starkt vitglödande hetta.

Då chamottevaror lätt tar upp fuktighet och spricker vid oförsiktig uppvärmning i fuktigt tillstånd, bör de förvaras torrt. Därför måste t.ex. kakelugnar, som är fodrade med chamottesten torkas genom försiktig uppvärmning första gången de används.

För uppmurning av chamottesten används så kallat chamottemörtel (chamottebruk), som består av eldfast lera som gjorts mager genom inblandning av chamottepulver.Chamotte är vanligt som magringsmedel i stridsyxekulturens keramik.

Det antika Greklands keramik

Det antika Greklands keramik utgör tack vare dess hårda material, en stor del av de arkeologiska fynden från antikens Grekland - omkring 100 000 vaser finns förtecknade i Corpus vasorum antiquorum. Av den anledningen har denna keramik i mycket stor utsträckning påverkat samtidens förståelse av det grekiska samhället under antiken. Andra lämningar av målarkonsten från antikens Grekland är ytterst fåtaliga, varigenom de målade lergodsen, vaserna och krukorna som användes i vardagen har fått tjäna som underlag till slutsatser om utvecklingen i den grekiska konsten. Den stora mängden målade lergods som bevarats eller begravts under första och andra årtusendet före Kristus är trots allt den bästa källan som finns till hands för vardagens liv och tänkande i antikens Grekland.

Fajans

För stadsdelen Fajans, se Falkenberg

Fajans är poröst lergods överdraget med tennglasyr. Tennglasyr är en vit, ogenomskinlig (opak) glasyr baserad på tennoxid. Någon gång kan baksidan även vara glaserad med blyglasyr (ibland kallad halvfajans). Benämningarna på de olika typerna av keramik är oftast något flytande, och de flesta äldre europeiska fajansföremålen brukar kallas majolika.

Flintgods

Flintgods är en variant av keramik, utvecklad ur stengods.

Gangdong-gu

Gangdong-gu (Gangdong District) är en av de 25 gu som utgör staden Seoul, Sydkorea. Gangdong är bokstavligen "öster om (Han) River". Det ligger på den östra sidan av staden.

Jungbu (bokstavligen "Central Delen") Express motorvägen startar i och passerar genom Sangil-dong, som ligger i den östra änden av detta område. I Amsa-dong, det finns en Pre-historisk plats arv som är cirka sex tusen år gammal. På denna plats finns det många typer av keramik och hus. Keramiken som har befunnits var gjord av keramik och är cirkulär och formas till en punkt som liknar majs.

Glasyr (keram)

Glasyr (franska: glaçure av glace, spegel) är en glänsande och hård glasliknande ytbeläggning som används på keramiska föremål. Glasyrer är ofta färgade.

Recept på glasyrer anges i procent. När man skapar en ny glasyr vägs ingredienserna och ställs i relation till varandra i en glasyrberäkning. Anledningen till att glasyr används på porslin och lergods är både estetisk och funktionell; det ger föremålet en vacker yta och gör det ogenomträngligt för vatten. I likhet med glas utgörs glasyren av en blandning av silikater som åstadkoms genom smältning, även om smältpunkten vanligen är betydligt lägre än det som behövs för att smälta glas. Olika glasyrer har olika ingredienser, beroende på användningsändamål. För porslin används en silikatrik glasyr. Andra beståndsdelar som ingår i olika sorter glasyrer är sand, kvarts, lera, glas, kaolin, fältspat, koksalt, krita och dessutom olika metalloxider för att ge glasyren färg. Bland dessa kan nämnas tennoxid, järnoxid, koboltoxid, zirkoniumdioxid och brunsten (manganoxid).

Blyoxid har tidigare också varit vanligt använd i glasyrer, även för att ämnet ger en lägre smältpunkt till blandningarna. En anledning till den nu minskade användningen av blyoxid i glasyrer är att man kommit underfund om att det är betänkligt i samband med föremål som kommer i beröring med mat. Om maten har sur reaktion (lågt pH), t.ex. p.g.a. ättika i salladsås e d, kan bly utlakas till maten, vilket gör den hälsovådlig. Det finns anledning att se upp med detta om man har gammalt blyglaserat gods bland matservisen.

Glasyren bereds genom att ett antal beståndsdelar smälts samman. Sedan finmals blandningen, tvättas och blandas ut med vatten, varpå massan läggs på ytan av kärlen. Detta kan göras endera genom att de doppas i massan, eller genom att massan stryks på det skröjbrända föremålet, alternativt genom att torrt glasyrpulver siktas över föremålen. Applicering i blöt form leder till att vätskan absorberas av det porösa lergodset och glasyrmassan stannar på föremålets yta. Därefter värms de överdragna föremålen i en ugn till så hög temperatur att glasyren smälter.

En annan form av glasyr är saltglasyr.

Höganäs Keramik

För den äldre tillverkaren av stengodskeramik, se Höganäs AB.Höganäs Keramik AB är ett keramikföretag i Höganäs som ägs av Fiskars.

Isla de la Juventud

Isla de la Juventud (”Ungdomens ö”) är en ö i Karibien, den näst största i Kubas skärgård med en landareal av 3 056 km². Tillsammans med över 300 cayos och småöar, bildar de skärgården Canarreos, i sydvästra Kuba, bredvid Batabanoviken, cirka 50 km från ön Kuba (162 km från Havanna).

Den ekonomiska verksamheten baserar sig i huvudsak på jordbruk, främst citrus, brytning av marmor, fiske, och keramik både nyttig och konstnärlig.

Kakel

Kakel, lergodsplattor med glasyr på en sida, används som skyddande och ofta dekorativ väggbeklädnad.

Kaolin

Denna sida behandlar lermineralet kaolin, för rockgruppen se: Kaolin (rockgrupp).Kaolin, en vit, mycket plastisk lera med flera användningsområden, bestående huvudsakligen av mineralet kaolinit (aluminiumsilikat). Ordet kommer från namnet på byn Gāolǐng, 高岭 (äldre stavning: Kao-ling) i provinsen Jiangxi i Kina (namnet betyder hög kulle). På denna plats hämtade man lera till den berömda porslinsfabriken i Jingdezhen. Leran kallas även för porslinslera, eftersom dess främsta användningsområde ligger inom tillverkningen av porslin. Andra keramiska produkter, skapade för att likna porslinet, innehåller också kaolin; benporslin, fältspatporslin och flintgods. Man nyttjar också kaolin för tillverkning av finare tegel, inom pappersindustrin (för att skapa en vit och jämn yta), inom kosmetikaindustrin och vid tillverkning av gummi och förr även i mediciner, såsom piller och ströpulver.

Som pigment är kaolin listat i Colour Index som Pigment White 19 (77004, 77005).Materialet används också vid tillverkningen av sanitetsporslin. Det var förr en viktig tillgång för det svenska Ifö-verken i Bromölla, där kaolinet blev lättillgängligt sedan man sjösänkt Ivösjön. Ivösjöns kaolin blev råmaterial till Iföverkens sanitetsgods, eldfasta tegel och isolatorporslin.

Kaolinförekomster finns utöver i Gaoling även i Böhmen, Tyskland, Cornwall, Bornholm, Frankrike och USA. I Sverige finns kaolin i Skåne, dels på Ivö och dels i ett område mellan Billinge och Gällabjer.

Klinker

1.Klinker är en bränd keramisk platta av stengods eller flintgods som används för beklädnad av företrädesvis golv, men även väggar, terrassgolv, utvändiga trappor och badrum m.m. Klinker har även använts för trottoarer, plattformar vid järnvägsstationer. Sveriges största fabrik för tillverkning av klinker låg i Skromberga, Skåne. År 1938 producerade den 21.238 ton klinkervaror. Skrombergaleran har en smältpunkt av 1610oC, och brändes vid en temperatur av 1300oC. Skillnaden mellan en kakelplatta och en klinkerplatta kännetecknas av en avsevärt högre täthet i godset hos klinkerplattan genom att leran bränts till den sintrat. Detta ger högre hållfasthet samt slitstyrka hos klinkerplattan. Den högre tätheten ger också bättre hållbarhet i såväl frost/kyla som i värme vid till exempel golvvärme.

2. Vid tillverkning av portlandscement kallas det framställda materialet för klinker innan det har malts ner till cement.

Krukmakeri

Krukmakeri är tillverkning av krukor och andra föremål av lera, samt den verkstad som detta görs på lera. En person som arbetar med krukmakeri kallas för krukmakare. Krukmakaren drejar krukor, fat och andra föremål på en drejskiva.

Efter torkning bränns leran och bildar ett nytt material: keramik, efter grekiskan keramos, som betyder bränd lera. Keramik kan bland annat delas in i lergods och stengods, där den huvudsakliga skillnaden är temperaturen. Lergods bränns vid runt 1 000°C och stengods vid runt 1 250°C. Traditionellt arbetade krukmakaren med lergods, leran bröts i närheten av krukmakeriet och produktionen var till största del bruksgods.

Lera

För hobby- och leklera, se modellera.

Lera är en finkornig jordart där över 15 procent av vikten består av partiklar med en diameter på mindre än 0,002 mm. Partiklarna benämnes ler. Lera är den mest finkorniga vittrings- och erosionsprodukten och dess sammansättning, liksom andra sediment, speglar sammansättningen av den ursprungliga vittring och erosionsprodukten. Ler kan dessutom innehålla partiklar (sekundära lermineral) bildade av vattenlösta (vittrade) kisel-, aluminium- och järnoxider. Se också lermineral.

Lergods

Lergods är en keramisk term. Den betecknar både materialet och föremål tillverkade av lergodslera, den vanligaste förekommande typen av lera.

Lergods skröjbränns vid en något lägre temperatur (mellan 1000°C och 1150°C) än stengods och sintrar ej vid skröjbränningen. På svenska används lergods främst om oglaserad eller blyglaserad keramik, den engelska motsvarigheten earthenware kan även användas som beteckning för flintgods och ibland även fajans.Lergods är inte lika starkt och slittåligt som stengods, men är billigare och lättare att arbeta med. På grund av att det är porösare och suger åt sig vatten då det är oglaserat lämpar det sig bra till krukor för växter, men har även en tendens att flisa sig. Lergods måste glaseras för att vara vattentätt.

Lista över offentlig konst i Hällefors kommun

Lista över offentlig konst i Hällefors kommun är en ofullständig lista över konst i offentliga rum, i första hand utomhusplacerade konstverk, i Hällefors kommun. Hällefors har tre större områden med offentlig konst: Mästarnas Park, Polstjärnan och Millesparken.

Polstjärnan (bostadsområde)

Polstjärnan är ett bostadsområde med en skulpturpark i Hällefors i Västmanland.

Bostadsområdet Diakonen byggdes 1970-71 och genomgick en ombyggnad 1997. I samband med denna gjordes en omfattande landskapsgestaltning och genomfördes en ambitiös konstnärlig utsmyckning av bostadsområdet på temat "Universum och Människan". Bostadsområdet, som har knappt ett hundra lägenheter, bytte i samband med detta namn till Polstjärnan.

Porslin

Porslin är en av tre huvudgrupper av keramiska tillverkningssätt, som till skillnad från andra keramer innehåller kaolin. På svenska används ofta oriktigt i dagligt tal benämningen "porslin" om allt glaserat lergods med ljus bottenfärg, således även om den ogenomskinliga porösa fajansen. Porslinet är typiskt vitt, något transparent och mycket kompakt, hur tunt det än är format, samt ogenomsläppligt för fukt, även om glasyren skadats.

Avgränsningen är dock inte helt tydlig, då flintgods som normalt inte räknas som porslin ibland innehåller mindre mängder kaolinlera, och ofta kallas "flintporslin". Andra varianter som Ironstone china innehåller också en viss mängd kaolinlera. Benporslin, som i likhet med fältspatsporslin innehåller fältspat, kaolin och kvarts men därtill upp till 40% benaska räknas normalt däremot som porslin.Porslinet kom till Europa med Marco Polo, som berättade om den kinesiska keramiken när han kom hem till Italien efter sina resor. Ordet kommer av italienska, porcellana, som ursprungligen är namnet på porslinssnäckor, av vars hårda, glänsande skal man oriktigt förr trodde att det orientaliska porslinet var berett.

Porslin används till bordserviser, till konstgjorda tänder, leksaker, särskilt porslinsdockor, sanitetsprodukter som toalettstolar, och prydnadsföremål. Porslinets kvalitet bedöms efter dess transparens, vithet, hårdhet, kompakthet, och elasticistet. Det brukar som regel dekoreras.

Stengods

Stengods är en keramisk term. Den betecknar både materialet, stengodslera, och föremål tillverkade av det. Stengodslera är en variant av lera för keramiktillverkning med högre andel av mineralen kvarts (SiO2) än lergodslera. Bränntemperaturen är ca 1 200–1 300 °C.

Stengods kan brännas vid högre temperatur så att de sintrar (glasar). Skärven (den brända leran) blir därmed mera hållbar och vattentät. Sintringsintervallet, den period under bränningen när detta sker strax innan leran deformeras, är större hos stengodsleror än lergodsleror. Lergodsleror innehåller en högre halt av aluminium. Även dessa går att sintra men det kräver att man kan styra temperaturen mera exakt under bränningen.

Stengodsleror brukar också benämnas primärleror då de återfinns nära sitt geologiska ursprung. Lergodsleror är s.k. sekundärleror då de med hjälp av vatten förts vida omkring. Anledningen till skillnaden är att kvarts är tyngre än aluminium.

Terrakotta

Terrakotta (italienska terracotta, av terra, jord, lera, och cotta, bränd; franska terre cuite), bränt men oglaserat, vanligen rödbrunt lergods, i regel avses bara det finare oglaserade lergodset med porös, ogenomskinlig massa, en underavdelning av de keramiska tillverkningarna. Användes redan under antiken som vägg- eller golvbeklädnad till ornamentik, skulpturer och kärltillverkning.

Den skiljer sig från fajans genom frånvaron av glasyr, från porslinet också genom sin ogenomskinlighet, från tegel genom sin porositet, och även från stengodset genom den porösa massan. Terrakottans färg är alltefter den större eller mindre förekomsten av järnoxid röd, brun eller gul. Den har i de äldsta tider nyttjats och nyttjas ännu till olika ändamål: kärl, plastiska figurer, arkitektoniska prydnader med mera.

Berömda är antikens terrakottavaser och urnor med eller utan målning. Målningen anbragtes i äldre tid i svart eller brunt på ljusare - gul eller röd - botten, senare med figurerna utsparade i rött mot en mörk botten. En annan grupp av intressanta antika terrakottaarbeten utgörs av små, nätta, genremässigt uppfattade statyetter (se tanagrafigurer). I etruskisk byggnadskonst gjordes hela gavelfälts figurutsmyckning i terrakotta. Den användes mycket i Orienten. Under medeltiden användes terrakotta för arkitektoniska ändamål (golvplattor, kapital, gesimser), fick sin högsta utveckling under gotiken och gav under renässansen upphov åt en mängd framstående skulpturarbeten: byster, statyer, grupper, ofta målade i naturliga färger.

Sedan moderna tider befinner sig terrakottafabrikationen, liksom den keramiska konsten överhuvudtaget, i en blomstringsperiod. Danmark har i sina målade vaser och Bertel Thorvaldsens figurer att uppvisa populära arbeten. I Sverige har man på liknande sätt tillgodogjort sig den ljusgula Uppsalaleran.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.