Karin Ahrland

Karin Margareta Ahrland, född Andersson den 20 juli 1931 i Nyby bruk i Torshälla församling, Södermanlands län, död 30 augusti 2019 i Illstorp i Brösarp,[1] var en svensk jurist, diplomat och politiker (folkpartist).

Ahrland, som var dotter till disponent Valfrid Andersson och Greta, född Myhlén, blev jur.kand. vid Lunds universitet 1958, gjorde tingstjänstgöring 1958-61 och blev därefter anställd vid Helsingborgs rådhusrätt 1961. Hon var anställd vid länsstyrelsen i Malmöhus län 1961-64, var föredragande i Regeringsrätten och regeringsrättssekreterare 1964-68, förste länsassessor i Kopparbergs län 1968-71 och i Malmöhus län från 1971 (chef juridiska enheten). Ahrland var medredaktör i Hertha 1970-76, ordförande i Fredrika-Bremer-förbundet 1970-76, styrelseledamot i International Alliance of Women från 1973, ledamot i S-E-Bankens lokalstyrelse i Malmö från 1975, styrelseledamot i AB Wilh Sonesson 1976-81 och i Trygg-Hansa 1976-81.

Karin Ahrland var ledamot av Statens råd för byggnadsforskning 1980-81, ordförande i Statens konstråd 1980-81, ledamot av Statens kulturråd från 1983, expert i jämställdhetsdelegationen 1972-76 och utredningen avseende regionalt gällande trafikrabatter 1974-76. Hon var sekreterare i utredningen om utvidgat samarbete mellan Malmöhus läns landstingskommun och Malmö kommun 1974, ledamot av stiftelseutredningen 1975-80, vice ordförande i jämställdhetskommittén 1976-79, ordförande 1979-81, ordförande i beredningsgruppen för det internationella handikappåret 1981-82, ledamot av 1982 års rösträttskommitté 1982-84, av riksdagens JO-utredning 1983-85, av pensionsberedningen från 1985 och av utredningen om dubbla medborgarskap från 1985. Ahrland var ordförande i folkpartiets länsförbund i Malmöhus län 1979-83 samt ledamot av partistyrelsen från 1979.

Ahrland var biträdande socialminister och sjukvårdsminister 22 maj 1981 till 8 oktober 1982 i Thorbjörn Fälldins tredje regering. Hon var riksdagsledamot 1976-1989, invald i Fyrstadskretsens valkrets. Från 1989 tjänstgjorde hon på utrikesdepartementet, först som generalkonsul i Montréal och därefter ambassadör i Wellington, Nya Zeeland 1993-95.

Karin Ahrland var suppleant i Lagutskottet 1976-78, i Skatteutskottet 1978-79 och 1982 samt i Trafikutskottet 1979-81. Hon var ledamot i Skatteutskottet 1976-78, i Civilutskottet 1978-81 och i Konstitutionsutskottet 1982-85, ordförande i Justitieutskottet från 1985, ledamot i Riksdagens valberedning 1982-85 och suppleant där från 1985, suppleant i fullmäktige i Riksgäldskontoret 1977-80 och från 1985, vice ordförande där från 1981.

Ahrland var också ordförande i Statens konstråd och Svenska Afghanistankommittén. Hon var även introduktör av främmande sändebud 1995-2006.

Karin Ahrland
Född20 juli 1931
Torshälla församlingSverige
Död30 augusti 2019 (88 år)
NationalitetSvensk
SysselsättningPolitiker
BefattningLedamot av Sveriges riksdag
Politiskt partiLiberalerna

Källor

Noter
  1. ^ Familjesidan.se
Företrädare:
Elisabet Holm
Sveriges bitr. socialminister
Sjukvårdsminister

1981–1982
Efterträdare:
Gertrud Sigurdsen
Företrädare:
Bertil Lidgard
Justitieutskottets ordförande
1985–1989
Efterträdare:
Britta Bjelle
1931

1931 (MCMXXXI) var ett normalår som började en torsdag i den gregorianska kalendern.

2019

2019 (MMXIX) är det nuvarande året och ett normalår som började en tisdag i den gregorianska kalendern.

20 juli

20 juli är den 201:a dagen på året i den gregorianska kalendern (202:a under skottår). Det återstår 164 dagar av året.

Biträdande socialminister

Biträdande socialminister är en samlande benämning i Sverige på vissa statsråd inom Socialdepartementet. När den nya regeringsformen trädde i kraft 1974 försvann officiellt de så kallade konsultativa statsråden och ersattes av benämningen statsråd. Statsråd inom Socialdepartementet utöver socialministern kallas ibland ”biträdande socialminister”. Antalet biträdande socialministrar har varierat från ett till tre.

Britta Bjelle

Britta Marika Bjelle, född Köhler 8 juni 1941 i Gällivare, är en svensk statsåklagare och folkpartistisk politiker.

Britta Bjelle, som kom från en företagarfamilj, blev juris kandidat vid Uppsala universitet 1968 och var därefter bland annat distriktsåklagare i Boden 1975-1984, tillförordnad länsåklagare i Norrbottens län 1984-1985, regionåklagare 1985-1989 och statsåklagare 1989-1994.

Hon var riksdagsledamot 1985-94, invald i Norrbottens läns valkrets. Bjelle var bland annat ledamot i skatteutskottet och ordförande i justitieutskottet 1989-94. Hon var även ledamot i folkpartiets partistyrelse 1982-1994. Strax innan riksdagsvalet 1994 utsågs hon till generaldirektör för den då nyinrättade Brottsoffermyndigheten och kvarstod i denna tjänst till sin pensionering 2004. Därefter har hon sysslat med politik på lokal nivå i Örebro län.

Elisabet Holm

Elisabet Holm, född Larson den 21 november 1917 i Karlstad, död 26 juni 1997 i Karlskoga, svensk sjuksköterska och politiker (moderat), konsultativt statsråd (sjukvårdsminister) 1979-1981.

Holm var under många år aktiv som kommunalpolitiker i Karlskoga kommun och landstingspolitiker i Örebro län. Hon var förste vice ordförande i Moderata kvinnoförbundet 1972-1978, och statsråd i regeringen Fälldin II 1979-1981.

Fredrika Bremer-förbundet

Fredrika Bremer Förbundet (FBF) är en av Sveriges äldsta kvinnoorganisationer. Det är en idéburen organisation som är partipolitiskt och religiöst obunden och välkomnar alla, oavsett könsidentitet, som medlemmar. FBF arbetar sedan länge med en rad olika frågor, men de tre fokusfrågorna är: Fler kvinnor där makten finns, fler män där barnen finns och jämställda löner.

Frihet, jämlikhet och systerskap

Frihet, jämlikhet och systerskap. En handbok för kvinnor är en fackbok av Maud Hägg och Barbro Werkmäster, vars första upplaga utgavs 1971 av Författarförlaget.

Författarna, som var medlemmar i den feministiska organisationen Grupp 8, gav i boken en tillbakablick på kvinnans kamp för frigörelse och jämställdhet i manssamhället. Den var en stridsskrift som analyserade denna problematik i 1970-talets svenska samhälle. Boken innehöll även ett detaljerat handlingsprogram som gjorde den till en praktiskt användbar "handbok för kvinnor". Karin Ahrland, som då var ordförande i Fredrika Bremer-förbundet, skrev i sin recension av boken att den "skulle i stora delar nästan kunna antas vara beställd som en studiehandbok för eller som illustration till vårt handlingsprogram". På svenska utkom den i sin sjunde omarbetade upplaga 1978, men den utgavs även i norsk (1973) och japansk översättning (1979).I syfte att översätta kvinnokampen till de mindre barnens värld skrev Werkmäster även barnboken Visst kan tjejer (med illustrationer av Anna Sjödahl, 1973). Ying Toijer-Nilsson konstaterade 1978 att det finns detaljöverenstämmelser mellan denna och Frihet, jämlikhet och systerskap. För en vuxen läsekrets skrev Hägg och Werkmäster senare Kvinnor och sex (1973).

Fyrstadskretsen

Fyrstadskretsen (formellt namn fram till 1970: Malmö, Hälsingborgs, Landskrona och Lunds valkrets) var en särskild valkrets till den svenska riksdagen vid riksdagsvalen 1921–1991. Valkretsen bildades i andra kammaren 1921 genom en sammanslagning av Malmö stads valkrets med den så kallade trestadskretsen, och behölls vid övergången till enkammarsystem i riksdagsvalet 1970.

Vid riksdagsvalet 1994 avvecklades fyrstadskretsen, och Malmö kommun bildade på nytt egen valkrets, medan Helsingborgs kommun och Landskrona kommun fördes till Malmöhus läns norra valkrets och Lunds kommun till Malmöhus läns södra valkrets.

Gertrud Sigurdsen

Gertrud Kristina Blixt-Sigurdsen, ogift Blixt, född 11 januari 1923 i Tunabergs församling, Södermanlands län, död 27 mars 2015 i Västermalms församling i Stockholm, var en svensk politiker (socialdemokrat).

Efter realexamen och handelsutbildning var Sigurdsen anställd vid AB Näfveqvarns bruk, länsstyrelsen i Södermanlands län och Aktiebolaget Nyköpings Automobilfabrik (ANA) i Nyköping. Hon var LO-sekreterare och ombudsman 1949–82, riksdagsledamot 1969–91, konsultativt statsråd (biståndsminister) 1973–76 och hälsovårdsminister 1982–85 samt slutligen socialminister 1985–89. Hon innehade flera styrelse- och utredningsuppdrag samt var under en tid ordinarie ledamot av socialdemokratiska partiets verkställande utskott.

Gertrud Sigurdsen var dotter till traktorföraren Arvid Blixt och Cecilia, ogift Karlsson. Hon var 1953–1960 gift med Rolf Sigurdsen (1922–1972) från Norge, med vilken hon fick sönerna Odd (född 1954) och Björn (född 1956).

Justitieutskottet

Justitieutskottet (JuU) är ett utskott i Sveriges riksdag. Utskottet bereder ärenden som rör rättsväsendets olika myndigheter, bland annat domstolarna, åklagarväsendet, polisväsendet och kriminalvården samt ärenden som rör brottsbalken, rättegångsbalken och lagar som ersätter eller har nära samband med föreskrifter i dessa balkar.

Utskottets ordförande är Tomas Tobé (M). Vice ordförande är Annika Hirvonen (MP).

Karin

Karin (alternativ stavning Carin) är ett kvinnonamn, en kortform av Katarina. Namnet Karin har använts sedan mitten av 1400-talet. Kari är en norsk och dialektal svensk form av namnet.

Karin är ett vanligt namn i Sverige. 31 december 2009 fanns det totalt 175 095 personer i Sverige med namnet Karin/Carin, varav 82 388 med det som tilltalsnamn.

År 2003 fick 1161 flickor namnet, varav 87 fick det som tilltalsnamn.

Karen är en dansk och norsk form av Karin. Detta namn är vanligt i den engelsktalande delen av världen.

Namnsdag: 2 augusti

Lista över Sveriges konsultativa statsråd

Konsultativa statsråd var fram till 1974 års regeringsform titeln på de statsråd i Sveriges regering som inte var departementschefer.

Enligt 1809 års regeringsform i dess ursprungliga lydelse bestod statsrådet (regeringen) av två statsministrar, en för justitieärendena och en för utrikesärendena, en hovkansler, och sex statsråd (de sistnämnda motsvarande konsultativa statsråd).

Efter departementalreformen den 16 maj 1840 kom sju statsråd, justitie- och utrikesstatsministrarna, att bli föredragande departementschefer. Vidare avskaffades hovkanslersämbetet, och de sex statsråden utan portfölj reducerades till tre konsultativa statsråd, vilka hade juridiskt granskande och rådgivande uppgifter. De granskade till exempel alla propositioner innan de lämnades till riksdagen och de utnyttjades också vid avgörande av förvaltningsärenden när departementscheferna ville ha någon att rådgöra med.

När statsministerämbetet inrättades den 20 mars 1876 blev detta inte en egen post, utan det förenades antingen med departementchefskap eller med en konsultativ statsrådspost. Eftersom statsministern sällan har varit departmentschef samtidigt innebar detta i praktiken att antalet konsultativa statsråd bara var två.

År 1941, under andra världskriget och samlingsregeringen Hansson III, utökades antalet konsultativa statsråd och kunde nu vara 3-6 stycken, varav statsministern normalt var en. Av dessa skulle minst två vara så kallade granskningskonsulter eller "juristkonsulter".

I och med 1974 års regeringsform avskaffades begreppet konsultativt statsråd. Nuvarande lydelse av 7 kap i regeringsformen, vilket har rubriken "regeringsarbetet", likställer i stället alla statsråd utom statsministern:

1 § För beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli. I detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar. Regeringen fördelar ärendena mellan departementen. Statsministern utser bland statsråden chefer för departementen.

Lista över ledamöter av Sveriges riksdag 1976–1979

Ledamöter av Sveriges riksdag mandatperioden 1976-1979.

Ledamöterna invaldes vid valet den 19 september 1979. Regeringen Fälldin I tillträdde först den 8 oktober och Regeringen Ullsten den 18 oktober 1978, varför det krävdes olika ersättare för regeringarna innan och efter skiftet.

Lista över ledamöter av Sveriges riksdag 1982–1985

Ledamöter av Sveriges riksdag mandatperioden 1982-1985.

Ledamöterna invaldes vid valet den 19 september 1982.

Regeringen Fälldin III

Regeringen Fälldin III var en svensk koalitionsregering mellan Centerpartiet och Folkpartiet. Regeringen tillträdde den 22 maj 1981 och avgick den 8 oktober 1982 efter riksdagsvalet 1982.

Thorbjörn Fälldins tredje regering kan karakteriseras som en minoritetskoalition. Den bestod av 18 statsråd, varav 10 representerade Centerpartiet och sju Folkpartiet. Till justitieminister utsågs den opolitiske Carl Axel Petri som även ingått i den tidigare regeringen. Enligt regeringsförklaringen hade regeringen en vilja att gå vidare på samförståndets väg. "Regeringens strävan är att finna lösningar, som kan samla bred politisk uppslutning. Regering och riksdag måste ta sitt gemensamma ansvar för landet genom ett nära och förtroendefullt samarbete".

Sveriges ambassad i Wellington

Sveriges ambassad i Wellington var Sveriges diplomatiska beskickning i Nya Zeeland som var belägen i landets huvudstad Wellington. Beskickningen bestod av en ambassad och ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD). Ambassaden lades ned 1995.

Torshälla

Torshälla (uttalas ['tɔʂhɛla], "tårsch-hälla", med kort å-ljud) är en tätort i Eskilstuna kommun i Södermanlands län, belägen omkring 7 km norr om centrala Eskilstuna, men enbart några hundra meter skiljer Slagsta i norra Eskilstuna ifrån tätortens södra delar. Torshälla är även en administrativ kommundel inom Eskilstuna kommun, som orten sedan 1971 ingår i.

Torshälla är historiskt en handels- och hantverksstad och den äldsta staden i Rekarnebygden, med stadsprivilegier från 1317. Sedan 1800-talet finns även en större stålindustri vid Nyby bruk, en bruksort som idag är sammanväxt med Torshälla. Orten firade sitt 700-årsjubileum under 2017.

Under Lundagårds kronor

Under Lundagårds kronor är en serie böcker om totalt sex utgåvor ("samlingar"), i vilka framträdande tidigare studenter och lärare vid Lunds universitet nedskrivit olika typer av minnesbilder från studietiden och livet i Lund samt vid universitetet.

Den första utgåvan utkom med anledning av Lunds universitets 250-årsjubileum 1918 och har därefter följts av ytterligare fem utgåvor 1921, 1955, 1957, 1991 och 2005. Sammantaget ger dessa en unik samling skildringar av lundensiskt akademiskt liv omspännande perioden från mitten av 1800-talet till 1970-talet.

De fyra första utgåvorna utgavs på Gleerups förlag, den femte av Lund University Press och den sjätte av Akademiska Föreningens förlag.

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.