Josua

Josua var enligt Gamla Testamentet/Tanakh Moses följeslagare och arvtagare som israeliternas ledare.

Josua tog över ledarrollen efter Moses efter flykten från Egypten, strax innan intåget i det utlovade landet. Där belägrade han staden Jeriko och hans två utsända spioner fick hjälp av Rahab att förbereda anfallet. Han lär ha lyckats få stadens murar att rasa genom att Gud lät murarna rasa, samtidigt som israeliterna blåste i sina horn. genom att med Guds hjälp förlänga dagsljuset genom att stoppa solen.

12 staemme israels cs
Fördelning av land på de förment tolv stammarna.

Händelserna under Josuas ledarskap finns upptecknade i Josuas bok, som ingår i såväl den kristna som den hebreiska bibeln.

Historicitet

Traditionen om israelitisk erövring och bosättning i Kanaan under ledning av Josua kan enligt de flesta forskare, särskilt köpenhamnsskolan, inte anses historiskt tillförlitlig. Det finns inget arkeologiskt stöd för dem.[1] Boken avspeglar snarare 600-talets f.Kr. patriotiska förhoppningar på Davidsrikets återupprättande.[1]

På Nya Testamentets huvudsakliga grundspråk, grekiska, är namnet Josua detsamma som namnet Jesus.

Källor

  1. ^ [a b] Nationalencyklopedin: "Josua".
Bet Shemesh

Bet Shemesh, eller mer inofficiellt Beit Shemesh (hebreiska בית שמש, Solens hus, efter den kanaanéiska solgudinnan Shemesh) är en stad i Israel, lokaliserad cirka 20 kilometer väster om Jerusalem. Staden grundades i december 1950, och gavs officiell stadsstatus av den israeliska regeringen 25 juni 1991. Staden hade mot slutet av 2004 ungefär 61 900 invånare. Staden är byggd där en biblisk stad med samma namn en gång låg, och denna nämns bland annat i Josua 21:16. Borgmästare i Bet Shemesh är Daniel Vaknin.

Amerikanska arkeologer som grävde ut staden under första hälften av 1900-talet påträffade här lämningar efter kanaaneisk stad med ett Astartetempel, bebodd cirka 2.000 - 700 f. Kr.Stadens befolkning utgörs till i princip 100% av judar och andra icke-arabiska folkgrupper, och flera tusen av judarna är invandrade. Staden är ett starkt fäste för den ortodoxa judendomen.

Carl Josua Preumayr

Carl Josua Preumayr, född i Koblenz 1780, död 20 juli 1849 var en tysk fagottist.

Preumayr kom till Sverige 1805 tillsammans med sina båda bröder Frans och Johan Conrad och anställdes i Hovkapellet 1807 där han blev kvar till sin död. Då han trakterade ett flertal instrument tjänstgjorde han även som violoncellist och flöjtist. Alla tre bröderna blev tidigt invalda i Par Bricole där de införde den flerstämmiga sången A cappella tillsammans med Edouard Du Puy. Han var även anställd som aktör och sångare (bas) vid Operan och Dramaten.

Fjärde Moseboken

Fjärde Moseboken eller med en äldre namnform Fjärde Mosebok är en av böckerna i judendomens Tora och Bibelns Gamla Testamente. Inom kristendomen kallas den ibland för Numeri ("antal" på latin), vilket syftar på uppräkningen av Israels stammar som spelar en stor roll i boken. Inom judendomen kallas boken Bamidbar, "i vildmarken/öknen".

Ett viktigt ämne i boken är den 40 år långa vandringen genom öknen som Israels folk fick genomlida för att man inte litade på Gud när han sa att folket skulle invadera Kanaans land, det utlovade landet. Man hade sänt ut tolv spejare som skulle se hur landet såg ut och vem som vid denna tid bodde i landet. Tio av spejarna berättade att en invasion av landet skulle vara omöjlig eftersom invånarna var alldeles för övermäktiga. Två spejare, däribland Josua, ville att folket skulle lita på Gud som hade lovat vara med dem. Eftersom folket tvivlade på att Gud skulle hålla sitt ord ville man inte invadera landet och som straff fick folket vandra i öknen i 40 år så att alla i den dåvarande generationen skulle vara döda när de fick landet.

I Fjärde Mosebok möter vi också spåmannen och profeten Bileam och hans åsna. Bileam var ute efter att sätta dit och förbanna israeliterna när en ängel kom i hans väg. Bileam själv såg inte ängeln, men det gjorde Bileams åsna som tvärstannade och vägrade ta ett steg till. Då slog Bileam sin åsna, men inte gick åsnan för det. Efter många slag tröttnade åsnan till slut och började tala till den förvånade Bileam. Då öppnades Bileams ögon så att också han såg ängeln som stod där på vägen. Den synen och samtalet med ängeln fick Bileam att ändra sig. I stället för att förbanna israeliterna gick han för att välsigna dem.

Här skildras även folkmordet på midjaniterna som utfördes av israeliterna.

Frans Josua Linders

Frans Josua (FJ) Linders, född 26 oktober 1882 i Göteborg, död 16 oktober 1938 i Uppsala, svensk statistiker, professor.

Linders avlade mogenhetsexamen i Göteborg 1902, studerade vid Göteborgs högskola till 1903, då han flyttade till Lund, där han blev filosofie kandidat 1906. Under åren 1906-09 var han amanuens vid astronomiska observatoriet i Lund och blev filosofie licentiat i astronomi 1911.

Hans intresse inriktades från 1912 helt på statistik och han var amanuens och aktuarie i Statistiska centralbyrån 1912-17 och 1920-21, i Socialstyrelsen 1913, statistiker i Svenska Sockerfabriks AB 1917-19 och aktuarie i Skolöverstyrelsen 1921-22. Därefter var han statistiker och ställföreträdare för chefen Herman Lundborg vid Statens institut för rasbiologi 1922-27. År 1925 disputerade han vid Uppsala universitet, förordnades samma år till docent i statistik och promoverades året därpå till filosofie doktor. Åren 1926-31 tjänstgjorde han tidvis som professor i statistik vid universiteten i Uppsala och Lund och förordnades 1927-29 tidvis som t.f. inspektör vid Svenska arbetsgivareföreningens statistiska byrå. År 1929 återvände han till Statistiska centralbyrån som bibliotekarie, blev förste aktuarie 1930 och ledare för 1930 års folkräkning 1931. Han lämnade dock snart sistnämnda tjänst, då han samma år utnämndes till professor i statistik vid Uppsala universitet.

Göran Josuæ Adelcrantz

Göran Josuæ Adelcrantz, före adlandet Törnquist, född 15 november 1668 i Stockholm, död 26 februari 1739, var en svensk arkitekt.

Henrik Witt

Josua Henrik Witt, född 22 september 1882 i Natal Sydafrika, död 1943 i Stockholm, var en svensk kompositör.

Han komponerade filmmusiken Över havet tanken glider i filmen Alla tiders Karlsson (1936).

Jesus Syraks vishet

Jesus Syraks vishet (även Ecclesiasticus) är en skrift som ingår i Tillägg till Gamla Testamentet. Boken är en av två vishetsböcker i Tillägg till Gamla Testamentet, den andra är Salomos vishet. Boken skrevs på hebreiska på 200-talet f.Kr. av Shimon (Simon), son av Yeshua (Jesus/Josua), son av Eleasar, son av Sira.

Jevuseer

Jevuseerna (hebreiska: יְבוּסִי, Yəvusi, tiberiansk hebreiska: Yəḇûsî) var enligt Bibeln ett kanaanitiskt folkslag som bebodde Jerusalem innan staden erövrades av kung David omkring år 1000 f.Kr. I Kungaböckerna får vi veta att Jerusalem före denna händelse kallades Jevus.

Jevuseerna bodde i Jerusalems bergsbygd, enligt Fjärde Moseboken 13:30 och Josua 11:3. Enligt Josua ledde Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, en trupp jevuseer och stammarna från grannstäderna Hebron, Jarmut, Lakish och Eglon mot Josua (Jos. 10:1-5), men besegrades och dödades. Men Juda stam kunde inte driva bort jevuseerna. Domarboken 1:21 lyder: "Benjaminiterna drev inte bort jevuseerna, som bodde i Jerusalem, och än i dag bor det jevuseer bland benjaminiterna i Jerusalem".

Josua (bok)

Josua är en bok i judendomens Neviim ("profeterna") och kristendomens Gamla Testamente. Den handlar om tiden efter den fyrtioåriga långa ökenvandringen då Israels folk kommer fram till det utlovade landet Kanaan. De korsar floden Jordan och tar sig in i staden Jeriko vars invånare de besegrar och i det närmaste utrotar. Josua, som utsetts till ledare över folket efter Moses död, visar sig vara en mycket skicklig och strategisk militär ledare. I resten av Josuas bok finns det ett flertal beskrivningar av hur israeliterna fortsätter sitt erövringståg och intar fler landområden. Utifrån bokens historieskildring är det dock svårt att rekonstruera vad som verkligen hände under denna tid.

Josua (kristen frikyrka)

Josua är en kristen frikyrka i Gamleby med ca 220 medlemmar, som tillhör samfundet Evangeliska Frikyrkan. Hans Augustsson är församlingens pastor och har varit det sedan församlingen grundades år 1987.

Församlingen bedriver flera olika verksamheter, bland annat en kristen friskola Gamlebyvikens friskola, dagis, ett behandlingshem Josua rehab och serviceboendet Hannahuset.

Josua Bengtson

Josua Bengtson, född 10 januari 1882 i Karl Johans församling i Göteborg, död 15 december 1958 på Höstsol i Täby, var en svensk skådespelare.

Josua Hezekiel Kjellgren

Josua Hezekiel Kjellgren, född 29 augusti 1838 på Ottersjö ett säteri i Dagsås, Hallands län, död 26 februari 1901 i Stockholm, var en svensk bruksägare och riksdagsman. Han gravsattes söndagen den 3 mars 1901 på Gamla kyrkogården i Rejmyre.

Kjellgren tog examen från Chalmerska slöjdskolan i Göteborg 1857. Han var bruksägare och disponent vid Reijmyre bruk i Östergötland från 1868. På denna post nedlade han stor energi, byggde bl a en linbana mellan glasbruket och Simonstorps järnvägsstation för att underlätta transporterna, och skapade ett gott anseende för Reijmyres produkter på ett nationellt som internationellt plan. Kjellgren införde på bruket i Rejmyre belgiska arbetsmetoder såväl för glasblåsning och slipning som för gravering och målning av glas. Tillika utvidgade han i avsevärd grad exporten av glasvaror, särskilt till Ryssland, där han med framgång konkurrerade med de främsta utländska glasfabrikanterna. Som politiker var han ledamot av riksdagens första kammare 1898-1901, invald i Östergötlands läns valkrets.

Josua Lindahl

Johan Harald Josua Lindahl, född 1 januari 1844 i Kungsbacka, död 19 april 1912 i Chicago, var en svensk-amerikansk zoolog.

Lindahl blev student i Lund 1863, filosofie kandidat 1872 och filosofie doktor 1874. Han deltog som zoolog 1870 i brittiska Porcupine-expeditionen för djuphavsundersökningar i Atlanten och Medelhavet och 1871 i den av Vetenskapsakademien utsända expeditionen till Grönland. Han var den förste zoolog, som sysselsatte sig med djuphavsfaunan i arktiska regionen.

Åren 1872–75 tjänstgjorde Lindahl på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och utnämndes sistnämnda år till docent i zoologi vid Lunds universitet. Han var samma år sekreterare vid svenska delegationen till den geografiska kongressen och utställningen i Paris och 1876 i liknande egenskap anställd i svenska kommissariatet vid världsutställningen i Philadelphia.

Lindahl bosatte sig därefter i USA och var 1878–88 professor i naturvetenskap vid Augustana College i Rock Island, Illinois, 1888–93 statsgeolog och intendent vid Illinois Natural History Museum i Springfield, Illinois, och 1895–1906 direktör vid det naturhistoriska museet och biblioteket i Cincinnati, Ohio. Från 1906 var han chef för en teknisk-kemisk fabrik i Chicago.

Lindahl skrev vetenskapliga avhandlingar lärda samfunds publikationer, översatte delar av Alfred Brehms "Thierleben" till svenska (1874–76) samt redigerade en volym av "Reports of the Geological Survey of Illinois" och nio årgångar av "The Journal of the Cincinnati Society of Natural History".

Josua Mjöberg

Karl Josua Mjöberg, född 11 september 1876 i Tostareds socken, Älvsborgs län, död 26 maj 1971 i Lund, var en svensk litteraturvetare och rektor vid Lunds Högre allmänna läroverk (Katedralskolan). Han var son till komministern Lars Johan Mjöberg och Gustava Salomonsdotter samt kusin till Eric Mjöberg.

Josua Schwartz

Josua Schwartz, född 2 februari 1632 i Waldau i Pommern (idag Wałdowo i Sępólno Krajeńskie), död 6 januari 1709 i Rendsburg, var en tyskfödd professor i teologi vid Lunds universitet samt dansk generalsuperintendent.

Josua Sylvander

Josua Sylvander, född 1 juni 1769, död 28 augusti 1833 i Stockholm, var en svensk friherre, jurist och ämbetsman.

Mikael (ärkeängel)

Mikael (hebreiska: מִיכָאֵל, Micha'el eller Mîkhā'ēl; grekiska: Μιχαήλ, Mikhaíl; latin: Michael eller Míchaël; arabiska: ميخائيل, Mikhā'īl) är i judisk, muslimsk och kristen tradition en ärkeängel, och är där en av de främste av änglarna. Hans namn brukar uttydas "Vem är lik Gud (El)", inte, som ibland anförs, "Den som är lik Gud". Han vördas i Katolska kyrkan den 29 september (Mickelsmäss) tillsammans med de andra ärkeänglarna, särskilt Gabriel och Rafael. I Svenska kyrkan firas Mikael och alla änglar på Den helige Mikaels dag som sedan 1772 infaller 29 september eller efterföljande söndag. Östortodoxa kyrkan firar honom den 21 november (Himlens kroppslösa makter).

Källorna till Mikael är Josua, Daniels bok, Henoks bok, Judas brev, Uppenbarelseboken och Koranens 2:a sura (2:97-2:98); dessa källor är inte gemensamma för alla religioner, och heller inte alla samfund inom dessa religioner. Dessutom finns traditionella källor om Mikael inom alla dessa religioner. I flera ställen i Bibeln omnämns en ängel utan namn, vilken ibland antas vara Mikael.

Mikael framträder inför profeten Daniel som en furste som försvarar Israels folk (Daniels bok 10:21; 12:1). I Uppenbarelseboken kämpar han mot djävulen som uppträder i en drakes skepnad och vinner seger (12:7ff). Mikael är den ende som i Bibeln omnämns som ärkeängel (Judas brev 1:9).

I utombiblisk tradition är Mikael den ängel som står Gud närmast. Han är himmelens beskyddare och den som leder kampen mot den fallne ärkeängeln Lucifer (Satan). I koptiska kyrkan är Mikael Nilens beskyddare. Han avbildas i västkyrkan ofta med ett draget svärd, ofta som beskyddare av jungfru Maria mot en drake eller mot Satan. Påven Leo XIII påbjöd efter att ha fått en vision av 1900-talets händelser att en särskild bön till den Helige ärkeängeln Mikael skulle läsas efter alla romersk-katolska mässor i hela världen, som ett särskilt skydd mot demoniska krafter, ett påbud som gällde fram till Andra Vatikankonciliet.

Vissa anser att Mikael är en god dödsängel, till skillnad från Samael, som är en ond dödsängel.

Olika angelologier har tolkat Mikaels rang på olika sätt. Bonaventura menade att Mikael var serafimernas furste, medan Thomas av Aquino ansåg att han var ledare i den lägsta kretsen änglar.

Mikael är skyddspatron för Tyskland, Bryssel, Archangelsk och Kiev.

Sven Sköld

Sven Josua Sköld, född 20 juli 1899 på Lidingö, död 23 oktober 1956, var en svensk kompositör, arrangör, cellist och dirigent.

Sköld började som biograf- och restaurangmusiker under stumfilmsepoken. Han anställdes 1943 vid Radiotjänst som arrangör och musiker. För musiken till Hon dansade en sommar tilldelades han ett Filmfestivalpris.

Svenska Grönlandsexpeditionen 1870

Svenska Grönlandsexpeditionen 1870 var en polarexpedition till Grönland, som organiserades och leddes av Adolf Erik Nordenskiöld sommaren 1870, med en efterföljare 1871.

Syftet var ursprungligen att bekanta sig med grönländska hundar och eventuellt införskaffa sådana för en planerad slädfärd från Sjuöarna i norra Svalbard till Nordpolen på nästa Spetsbergenexpedition, men utökades med några mindre vetenskapliga uppdrag som att insamla fossiler. Expeditionen bekostades av Oscar Dickson.

Den vetenskapliga gruppen bestod av botanikern Sven Berggren, geologen Theodor Nordström och bergmästaren Per Öberg.

Expeditionen seglade till Grönland den 15 maj från Köpenhamn med briggen Hvalfisken, ett fartyg som varje sommarsäsong gjorde en eller två turer till Grönland. På Grönland tog sig expeditionen till Egedesminde vid Diskobukten med ett av Handelskompaniets fartyg. Där köpte de en valbåt och lånade en andra, samt bemannade dem.

Vid Ovifak på Diskoön påträffade expeditionen 15 block av nickelhaltigt järn. Det största blocket som vägde omkring 22 ton finns numera på Naturhistoriska riksmuseet. Två mindre, vägande 6,5 respektive 4 ton överlämnades till Köpenhamns respektive Helsingfors universitet. Man trodde ursprungligen att dessa block var meteoriter. Man hade dock redan vid undersökningen konstaterat att basalten på ön innehöll mindre mängder gediget järn. Nya undersökningar av Knud Steenstrup bekräftade detta, och efter förnyade metallografiska undersökningar av Carl Benedicks 1910 har blockens ursprung i den ovanliga berggrunden bekräftats.Nordenskiöld bedömde att användande av grönlandshundar inte var lämpligt för den planerade Nordpolsfärden. Sällskapet återvände från Godthavn på Diskoön den 18 september med fartyget Rjukan. De anlände till Kleven i Norge den 11 november och efter vidare ångbåtsfärd till Göteborg den 17 november.

Följande sommar gjordes en uppföljningexpedition med kanonbåten Ingegerd och briggen Gladan med Fredrik von Otter som befälhavare, för att från Diskoön hämta den så kallade Nordenskiöldska järnmeteoriten. Botanikern Thore Fries och zoologen Josua Lindahl följde med på denna expedition.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.