Islam

Islam (på arabiska: الإسلام, al-'islām) är en monoteistisk, abrahamitisk religion som räknar Muhammed (cirka 570632) som den sista profeten och Koranen som sin uppenbarade heliga skrift.[1]

Islam
Minaret
UrsprungMellanöstern
Växte framcirka 600-talet och framåt
GrundareMuhammed (traditionell)
Överhuvud idagej gemensamt överhuvud
Helig skriftKoranen
Islam symbol plane2 green

Religion

Världreligionerna symboler

Arabic Plaque, Great Mosque, Xian
Den islamiska trosbekännelsen, shahadah: "'Det finns ingen gud utom Gud, och Muhammed är Guds sändebud." På arabiska لا إله إلا الله ومحمد رسول الله, Lā 'ilāha 'illā llāha wa Muhammadun rasūlu llāhi.

Översikt

Den som bekänner sig till islam kallas muslim.[2] Islam är världens näst största religion (efter kristendomen), med omkring 1,6 miljarder utövare eller cirka 23 procent av världens befolkning. Det finns ett flertal grenar av islam, varav de två största är sunni som utgör 87–90 % av alla muslimer och shia.[3]

Muslimer tror att Gud (arabiska: الله, Allāh) uppenbarade Koranen för Muhammed, den siste profeten, och ser Koranen och sunna, vilket är en redogörelse för hur Muhammed levde och vad han yttrade, som de grundläggande källorna för islam. De betraktar inte Muhammed som grundare av en ny religion, utan som återskapare av Abrahams, Moses och Jesus ursprungliga monoteistiska trosåskådning.

Islam omfattar många religiösa sedvänjor. Anhängarna måste i allmänhet följa islams fem pelare, fem plikter som förenar muslimer i en gemenskap. Vid sidan av detta har det utvecklats traditionella stadgar och rättsregler, islamiska lagarna (sharia) som praktiskt taget berör alla sociala aspekter av det muslimska livet. Dessa traditioner omger praktiska frågor som kan beröra anhängarens liv.

Nästan alla muslimer tillhör en av de två större riktningarna inom islam, sunni eller shia. Uppdelningen utvecklades mellan år 600 och 700 utifrån meningsskiljaktigheter angående det religiösa och politiska ledarskapet för det muslimska samhället. Ungefär 87–90 procent av alla muslimer är sunni och 10–13 procent är shia.[3][4] Islam är den dominerande religionen i Mellanöstern, såväl som i delar av Afrika och Asien. Större muslimska grupper finns även i Kina (20–30 miljoner[5]), på Balkanhalvön (45 procent av Bosnien och Hercegovinas befolkning är muslimer[6]) och i Ryssland (23 miljoner människor med muslimsk bakgrund[7]). Det finns också ett relativt stort antal muslimska grupper i resterande delar av världen. I Västeuropa är antalet muslimer totalt fler än 20 miljoner[8].

Etymologi och innebörd

Islam är ett arabiskt ord (الإسلام), al-'islām. Ordet islam i sin grundform betyder underkastelse och lydnad. Betydelsen lydnad används också i muslimsk terminologi.

Ordet islām i infinitivform förekommer åtta gånger i Koranen.[9] I Koranen som sådan förekommer dock ingen "institutionalisering" av ordet och dess avledningar, det vill säga att dessa enbart skulle beteckna profeten Muhammeds efterföljare, utan de används i generell och bokstavlig bemärkelse. Termerna muslim och islām syftar i Koranen på det allmänna tillståndet hos var och en "som underkastar [eller 'har underkastat'] sig" respektive "underkastelse under Guds vilja".[10] I sura 3:19 heter det till exempel "För Gud är [den sanna] religionen underkastelse under Hans vilja" (Innad-Dīna 'indallāhil-'Islām).

Islam som naturligt tillstånd och som religion

Enligt Koranen kan inte en enda varelse, eller någonting annat som existerar, undgå att i en mening underkasta sig Guds vilja. Detta är islam i sin allra mest generella bemärkelse, det vill säga islam som ett naturligt, universellt tillstånd som utgör förutsättningen för existensen som sådan. Men det är bara de som erkänner och frivilligt bejakar detta (enligt Koranen) oundvikliga existentiella faktum, som räknas som muslimer i religiös bemärkelse. Muslim är med andra ord den som aktivt och medvetet har antagit islam som sin religion (ar. dīn, av medelpersiskans daēna, "skådande"), därför att han eller hon funnit dess budskap vara överensstämmande med sanningen och verkligheten, och därmed också med människans ursprungliga och innersta natur (ar. fitra)[11]. Denna islams så grundläggande ontologiska förståelse (syn på verkligheten) uttrycks bland annat i en retorisk fråga i Koranen, sura 3:83:[12]

  • "Önskar de en annan [religion] än den som Gud har gett dem? [Gud] som alla i himlarna och på jorden underkastar sig av fri vilja eller nödda och tvungna, och till vilken de skall återbördas."

Till detta är också knutet den antropologiska uppfattningen (människosynen) om varje enskild människas fria vilja och personliga ansvar för sina handlingar:

  • "Tvång skall inte förekomma i trosfrågor." (2:256)
  • "Handla som ni vill; Han ser vad ni gör!" (41:40)
  • "Det är för människornas skull som Vi har uppenbarat Skriften för dig med sanningen. Och den som låter sig vägledas [vägleds] till nytta för sig själv, och den som går vilse, går inte vilse till skada för någon annan än sig själv. Du [Muhammed] har inte satts att vaka över dem." (39:41) (Det vill säga, enligt Muhammad Asads kommentar, "du är inte ansvarig för deras handlingar".)[13]

Islams troslära

Den viktigaste läropunkten i islam är monoteismen, att Gud eller den Allsmäktige (Allaharabiska) är en och att han ska dyrkas ensam, utan mellanhänder. Islams trosbekännelse (shahadan) lyder: "Det finns ingen gud utom Gud, och Muhammed är hans sändebud." Gud är enligt Koranen helt suverän, ständigt närvarande och fullkomlig (varken enbart manlig eller kvinnlig). Gud beskrivs först och främst som "den Barmhärtige, den Nåderike" och kan som sådan endast lära kännas genom en attityd av öppenhet och ödmjukhet.

Profeten Muhammed anses inte ha instiftat en ny religion. Koranens budskap är istället en bekräftelse av alla föregående profeters budskap till världens alla folk, en återgång till den rena, ursprungliga monoteismen hos Adam, Abraham (Ibrahim) och Nuh (Noa). Människorna är satta att förvalta skapelsen till den evige Gudens ära, men är glömska och förtränger gärna varför de befinner sig på jorden. Istället börjar de ofta dyrka sina egna skapelser, irrläror och förgängliga ting. Detta beskrivs på flera ställen, bland annat i den kända berättelsen om Guldkalven i Koranen 20:88, liksom i Bibelns Andra Mosebok 32.

Som kompensation för människornas glömska och "förhärdade hjärtan" får de med jämna mellanrum tillsänt sig profeter som påminnare och varnare (sura 16:36). Enligt islams lära är Muhammed den senaste av alla dessa sändebud.

Mohammed receiving revelation from the angel Gabriel
Ärkeängeln Gabriel uppenbarar sig för Muhammed.

I islam anses Koranen vara själva uppenbarelsen "nedsänd" till profeten Muhammed genom ärkeängeln Jibril (Gabriel) under en period av 23 år från och med år 610. Profeten själv anses inte vara gudomlig, utan endast en förmedlare av uppenbarelsen. Han prisas därför som den högst benådade och renhjärtade bland människorna (Muhammed betyder "den prisade"). I islam är alla profeter jämställda och ska älskas och respekteras lika mycket.

Muslimer tror, i likhet med kristna och judar, att en slutgiltig bedömning av människors handlingar kommer att ske på den yttersta dagen, men att vetskapen om när denna dag infaller endast ligger hos Gud. När den slutgiltiga bedömningen infaller kommer alla människor som har levt, lever samt skall leva att bedömas utifrån om deras handlingar följt Guds väg. Beroende på hur en människa levt sitt liv och i vilken grad man haft goda avsikter kommer hon eller han antingen till himlen eller helvetet. Men eftersom Gud är nådig så kan även den som felat och tillslutit sitt hjärta för Guds sanning och verklighet (ar. Ḥaqīqah) få komma till Himmelriket. Men personen måste tro på att det finns bara en gud och det är Gud, och att Muhammed är den sista av profeterna och tro på att Koranen är Guds ord.

Koranen föreskriver tron på Gud och på hans uppenbarelser, på hans änglar, hans sändebud och på domedagen. Muslimer tror att Gud uppenbarade sitt slutliga budskap till människorna genom den islamiska profeten Muhammed via ängeln Gabriel (arabiska: جبريل; Jibrīl). För dem är Muhammed den siste profeten och Koranen är alla de samlade uppenbarelser som denne mottog. Inom islam är profeter sändebud utvalda av Gud. De är mänskliga och inte gudomliga, även om en del av dem har haft förmågan att kunna utföra vissa mirakel för att påvisa sina anspråk. Islamiska profeter anses vara närmast fullkomliga. Koranen nämner ett flertal personer betraktade som profeter inom islam, bland dem Adam, Noa, Abraham, Moses och Jesus. Islamisk teologi menar att alla Guds sändebud sedan Adam har predikat samma budskap; överlåtelse av sig själv till Guds vilja. Islam framställs i Koranen som "den ursprungliga naturen uppå vilken Gud skapat mänskligheten".

Gud

Allah-green
Allah i enkel arabisk kalligrafi.

Islams mest väsentliga teologiska koncept är tawhīd – tron på en enda gud (monoteism). Den första av islams fem pelare är den islamiska trosbekännelsen, shahadah, vilken förklarar att "det finns ingen gud utom Gud och Muhammed är hans sändebud." I den traditionella islamiska teologin är gud så stor att människan inte kan omfatta honom med sitt förstånd; muslimer förväntas inte försöka föreställa sig Gud, utan dyrka och beundra honom som beskyddare. Fastän muslimer tror att Jesus var en profet, förkastar de den kristna treenighetstanken och jämför den med polyteism. Inom islamisk teologi är Jesus en profet sänd av Gud. Gud beskrivs i ett kapitel i Koranen (Al-Ikhlas, den 112:e suran) som "Gud den ende, Gud, den Evige; ej har han fött och ej är han född och ingen är hans like."

Koranen

FirstSurahKoran
Den första suran i ett manuskript av Koranen av Hattat Aziz Efendi.

Muslimer tror att Koranen är Guds oförvanskade ord och därmed islams centrala heliga skrift. Muslimer tror att alla Koranens verser uppenbarades för Muhammed av Gud via ängeln Gabriel under många tillfällen mellan år 610 och fram till Muhammeds död år 632.

Koranen delas in i 114 suror, kapitel, 632 sidor. Sammanställda omfattar surorna 6 236 āyāt eller verser. Koranen berör moralisk rådgivning snarare än instruktioner om lagar och ses som "källskriften för islamiska principer och värderingar".

Ordet koran betyder "recitation". När muslimer talar om Koranen menar de vanligtvis skriften som den reciteras på arabiska snarare än den tryckta versionen eller någon annan översättning av den. För muslimer är Koranen fulländad endast såsom den uppenbarades på arabiska. Översättningar av Koranen betraktas därför av muslimer som endast översättningar, som inte kan jämföras med originalet.

Änglar

Tron på änglar är viktig för den islamiska trosläran. Det arabiska ordet för änglar är malak och betyder "sändebud". Enligt Koranen har inte änglar fri vilja, och dyrkar Gud i idealisk lydnad. Änglarnas tjänster innefattar att överföra uppenbarelser från Gud, prisa Gud, dokumentera varje människas handlingar samt att hämta en människas själ vid hennes död.

Det må tolkas som att änglar är av manligt kön, då Koranen i vers [53:27] säger "De som betraktar änglarna som kvinnliga väsen tror [i själva verket] inte på livet efter detta". Men andemeningen i denna vers är att änglarna de facto är könlösa. Det återfinns för övrigt ingen vers i Koranen som pekar på att änglar skulle vara män.

Profeten Muhammed

Gagarin PropovedMagometGRM
"Muhammed predikar" (1840- eller 50-talet) av Gregori Gagarin.

Muhammed var en arabisk religiös, politisk och militär ledare som grundade religionen islam som ett historiskt fenomen. Muhammed har enligt Koranen ställningen som Guds sista profet och Guds lag är med honom slutgiltigt uppenbarad. Muslimer betraktar inte Muhammed som grundaren av en ny religion, utan som en återskapare av Abrahams, Moses och Jesus ursprungliga och oförvanskade monoteistiska trosåskådning. Den islamiska synen på Muhammed är att han är en vanlig människa, men utvald av Gud. De tidigare profeterna Noa (Nuh), Abraham (Ibrahim), Mose (Musa) och Jesus (Isa) med flera anses enligt Koranen alla vara muslimer (det vill säga "de som överlåter sig till Gud", vilket ordet muslim betyder). Deras uppenbarelser anses ha blivit förvrängda eller förlorade över tid, vilket resulterat i förvrängning av den ursprungliga monoteismen som profeterna förkunnat och det var därför som Gud sände en ny profet, Muhammed, som skulle ta emot en uppenbarelse och predika monoteism. Detta skedde bland annat genom att han tog emot Koranen (som betyder recitation och anses vara Guds ord), vilken givits Muhammed av Gud genom ärkeängeln Gabriel (Jibril) när Muhammed var cirka 40 år. Dessa uppenbarelser kom i korta sekvenser under en period av 23 år. Innehållet i dessa uppenbarelser, kända som al-Qur'an ("recitationen"), memorerades och antecknades av hans följeslagare. Muhammeds familj och släkt anses vara de första som följde Guds ord.

Återuppståndelse och dom

Tron på "Återuppståndelsens Dag", yawm al-Qiyāmah (även yawm ad-dīn, "Yttersta domen" och as-sā’a, "Den sista timman") är också avgörande för muslimer, eftersom den utgör svaret på den kanske viktigaste frågan för människorna, nämligen "vad händer efter döden?". Muslimer tror att tiden för Qiyāmah är förutbestämd av Gud men okänd för människan. Rättegångarna och utfrågningarna under Qiyāmah beskrivs i Koranen och i hadith.

Ödet

I överensstämmelse med den islamiska tron på ödet eller gudomlig ödesmakt (al-qadā wa'l-qadar), har Gud full vetskap och kontroll över allt som sker.

Sammanfattning av islams troslära

Flag of Turkey
Flera muslimska länder använder muslimska symboler i sina flaggor. Ett exempel är Turkiets flagga.
  • Monoteism. Gud är en och den enda som är värd dyrkan. Det arabiska begreppet för monoteism är tawhīd (en). Gud är allsmäktig, allvetande och evig.
  • Det finns flera profeter och den slutgiltiga av dessa profeter är Muhammed som har sänts till människorna av Gud.
  • Tron på änglar.
  • Koranen är given oförvanskad från Gud till Muhammed. Andra skrifter sändes till tidigare profeter men människor har över tiden förvanskat dessa. Gamla och Nya testamentet (Injil) är skrifter som muslimer tror sändes av Gud till Musa (Moses), Daud (David) och Isa (Jesus). Dessa kom dock att ändras av människor, men delar av det ursprungliga budskapet finns kvar.
  • Qadr, ödet, är också en trosprincip. Tron på qadr innebär att allting som sker, sker med Guds tillåtelse och vilja och att han i förväg känner till allting.
  • Yawm al-Qiyamah. Det finns ett liv efter döden där man antingen hamnar i paradiset eller helvetet, beroende på ens handlingar i jordelivet.

Religiösa plikter och övningar

Islams fem pelare

Kabaa
Bland ritualerna i vallfärden ingår att gå sju gånger runt Kaba i Mekka.

Islams fem pelare (arabiska: اركان الدين) är de religiösa plikter som åläggs varje vuxen muslim, både män och kvinnor. Reglerna för åtskillnad mellan män och kvinnor och reglerna för rituell renhet begränsar i praktiken kvinnornas deltagande mer än männen.[14]

  • Shahadah eller Tawhid, den enkla trosbekännelsen och grundsatsen inom islam: "'ašhadu 'an-lā ilāha illā-llāhu wa 'ašhadu 'anna muħammadan rasūlu-llāh", eller "Jag bekänner att det finns ingen gud utom Gud, och Muhammed är Guds sändebud". Muslimer måste repetera shahadah i bön, och icke-muslimer som önskar konvertera till islam måste recitera trosbekännelsen.
  • Salah är ritualbönen (tidebönen) inom islam, vilken skall förrättas fem gånger om dagen. Man vänder sig i bönen mot Mekka.
  • Zakat eller allmosan är en plikt som innebär att man ska dela med sig av det man har fått från Gud till de fattiga. Zakat ska ges i allt från pengar (2,5% av sin lön[15]) till kunskap.
  • Sawm, att fasta under månaden ramadan är vad sunnimuslimerna beskriver som den fjärde pelaren i islam.
  • Hajj är pilgrimsfärden till Mekka. Det är en plikt för varje frisk vuxen muslim som har medel därtill att en gång i livet vallfärda till Mekka och närliggande områden under den sista månaden i det islamiska månåret.

Islamisk lag och rättslära

Sharia brukar definieras som islams religiösa lag eller yttre levnadsregler för de troende. Sharia berör åtminstone i princip alla aspekter av det mänskliga livet, från detaljerade renhetsregler till föreskrifter om relationer mellan människor och hur samhället ska styras. Sharia är uppdelad i två delar: ibadat som berör privata frågor särskilt rörande gudstjänstlivet, samt muamalat som omfattar sociala frågor. Sharia har historiskt fått sin uttolkning i en rik rättstradition som kallas fiqh på arabiska.

Det finns fyra huvudsakliga källor till islams lagar: Koranen, sunna (Muhammeds föredöme), qiyas (analogier) och ijma (de rättslärdas konsensus). Dessa fyra källor kan i sig delas upp i tre nivåer. Koranen och sunna är den första och viktigaste nivån, eftersom det är i dessa Guds uppenbarelser till Muhammed återfinns. Dessa texter måste ofta tolkas, då de i sig inte innehåller så mycket lagmaterial. Allt lagmaterial i sharia kan på ett eller annat sätt härledas tillbaka till Koranen. Av Koranens 6200 verser anses ungefär 350 innehålla lagtext, varav nästan hälften handlar om religiösa ritualer. Sunna innehåller fler berättelser som berör människors liv och leverne, och Koranen påpekar ofta att människorna ska följa profetens exempel. Genom haditherna och sunna tolkas Koranens lagverser utifrån Muhammeds levnadsexempel.

Islamiska rättslärda delar in alla handlingar i fem typer: påbjudna (fard eller wajib), rekommenderade (mandub), neutrala (inte rekommenderade men inte otillåtna, mubah), otillåtna (makruh) samt absolut förbjudna (haram). De första fyra går under samlingsnamnet halal, tillåtna. Endast de som är fard eller wajib och de som är haram är intressanta ur rättslig synvinkel; de övriga nivåerna är endast till för att vägleda den enskilde i dennes relation med Gud. En handling kan placeras i olika nivåer beroende på vilken rättslärd som tillfrågas.

Endast 30 av Koranens verser handlar om brott och straff. Där presenteras fem brott där Koranen påvisar speciella straff. Dessa kallas hudud och är följande fem: stöld, rån, drickande av alkohol, otrohet och falskt vittnesmål om otrohet. Förutom dessa slår Koranen fast vissa saker om exempelvis äktenskap och arv, men resten lämnas åt samhället att avgöra. Eftersom Koranen innehåller få lagar, är haditherna (som utgör sunna) viktiga lagkällor. Haditherna presenterar levnadsexempel kopplade till Muhammed och personer som stod honom nära.

Sunna och Koranen sammanställdes under tiden efter Muhammeds död 632. Därför innehåller texterna exempel från det samhälle Muhammed levde i och inte alltid sådant dagens muslimer vill och behöver veta om hur man ska leva. Därför har det gjorts tolkningar av Koranen och sunna för att komma fram till fler lagar, bland annat genom analogier, qiyas.

Tolkningar genom analogier utgör sharias andra nivå. Genom dessa tolkningar kan nytt lagmaterial skapas, genom att nya händelser jämförs med dem som redan presenteras för att komma underfund med om detta är tillåtet eller inte. Drickande av alkohol är ett exempel. Det är haram (definitivt förbjudet) att dricka vin enligt Koranen (5:90). Hur är det med andra alkoholhaltiga drycker? Är de lika förbjudna? För att ta reda på detta tar man reda på varför det är otillåtet att dricka vin. Denna anledning (illa) ansågs av de rättslärda vara berusning. Om Gud har förbjudit berusning så har Gud även förbjudit andra ämnen som ger samma effekt. Detta gör att även andra drycker/ämnen som ger denna effekt är haram.

Ibland kan det råda oenigheter om dessa tolkningar. Då träder den tredje nivån in, de rättslärdas konsensus, ijma. Att tolka Koranen och sunna (ijtihad) är påbjudet för muslimer och därför är det tillåtet med olika tolkningar. När olika tolkningar står mot varandra är det den tolkning som det råder konsensus om som ska vara den gällande. Det som det råder konsensus om är det som Gud vill ska gälla. Detta har debatterats mycket efter Muhammeds död. Vem får vara med och besluta om konsensus? Hur många måste det vara? Det ansågs snart vara de rättslärda, ulama, som får vara med i diskussionerna om konsensus, och att konsensus måste råda i hela den muslimska gemenskapen (umma), förslagsvis genom representanter. Idag råder olika konsensus inom de olika rättsskolorna.

Sharia vänder sig till den enskilde troendes personliga samvete, etik och rättspatos och liknar på så sätt i mångt och mycket talmud, den judiska lagen. Befogenheten att tillämpa sharia har traditionellt sett inte vilat på statens ansvar, utan på det civila samhället, den muslimska trosgemenskapen.[16]

Tillämpning av islamisk rättslag

De senaste hundra åren har den islamiska lagen i de flesta muslimska länder påverkats av västvärldens rättsmodell. Detta har medfört en viss modernisering av lagarna som dock inte varit helt enkel eftersom islam och västvärlden har olika utgångslägen i sitt grundläggande synsätt. I de europeiska länderna gäller lagarna till exempel efter territoriella gränser, en lag i Sverige och en annan i Danmark medan många muslimer skulle önska att samma lag gällde alla muslimer oavsett i vilket land de bodde. Samtidigt har islamisk lag en individualistisk syn på rättsväsendet. Samma rättsregler gäller inte för en kvinna som för en man, för en troende muslim som för en jude och så vidare. I väst är det självklart att alla ska behandlas lika inför lagen oavsett kön eller religiös tillhörighet. Dessa problem har bearbetats på olika sätt i olika länder men generellt sett har en stor del av rättsväsendet sekulariserats och kodifierats. Allra mest inflytande i processen har engelsk och fransk lagstiftning haft eftersom de var de stora kolonialmakterna under 1800-talet.

I de flesta länderna behandlas numera brottmål i domstolar under inget inflytande av sharia. På samma sätt har ägandemål och ekonomiska transaktioner förlagts till sekulariserade domstolar. Detta gäller majoriteten av världens länder. I kontakten med européer krävde dessa att behandlas enligt västerländsk lag framför sharia. De länder med mindre ekonomiskt utbyte med Europa har tillåtit sharia bibehålla ett större inflytande över dessa lagar. Det lagområde som mest styrs efter sharia idag är familjerätten. Det kan gälla äktenskapsfrågor, skilsmässor, arv eller barnomsorg. De sharialagar som tillämpas inom vissa rättsområden (till exempel familjerätt) kan se olika ut från land till land, beroende på vilken eller vilka rättsskolor sharialagarna är baserade på. Det finns alltså inte en shariarätt på familjerättsområdet, utan många olika.[17]

Familjerätten i islamisk lag

Familjerätten är den del av traditionell islamisk lag som enbart gäller i länder med sharia lagar. I några områden har lagen kodifierats men baseras på regler som är uppställda av sharia. De olika rättsskolorna divergerar något inbördes men gemensamt för alla är att man har olika rättigheter respektive skyldigheter beroende på om man är man eller kvinna, gift eller ogift, son eller dotter. Ur ett jämlikt perspektiv kan man reagera på olikheterna mellan könen, samt kvinnor och mäns olika rättigheter och skyldigheter. Mannens och kvinnans roller uppfattas på ett mer stereotypt sätt, som att de kompletterar varandra.

Arvslagar

Dessa lagar kan vara avancerade och svåra att förstå sig på, speciellt de sunnitiska lagarna. Alla har rätt att ge 1/3 av sin egendom till vem som helst utom till dem som han/hon enligt lagen redan måste testamentera till. Resten av hans/hennes kvarlåtenskap delas sedan mellan släktingar. Det finns två olika slags släktingar som man testamenterar till: släktingar enligt Koranen, fara'id och alla andra, 'asaba. Släktingarna enligt Koranen får alla varsin, enligt Koranen, specificerad del av dödsboet medan de andra släktingarna får vad som blir över. Faderns sida av familjen ärver mer än moderns när det gäller den sistnämnda gruppen. Hur mycket var och en får beror mycket på hur många släktingar som är med och delar. Det kan ofta vara mer fördelaktigt att vara en del av den andra gruppen då dessa delarna inte är förutbestämda.

Uppdelningen mellan släktingar är enligt Koranen:

  • Döttrar: 1/2 om det finns en, 2/3 om det finns fler
  • Söner: Koranen nämner inte explicit manliga släktingars arv men har regeln att en sons arvsdel ska vara dubbelt så stor som dotterns.[18]
  • Fadern: 1/6
  • Modern: 1/6 om hon har andra barn som också ärver, annars får hon 1/3
  • Systrar: samma som döttrarna
  • Make: 1/2 om de ej har barn eller 1/4 om de har barn
  • Maka: 1/4 om de ej har barn eller 1/8 om de har barn. Om det finns fler än en fru delar de lika mellan varandra.

Halvsyskon, far- och morföräldrar och barnbarn kan även de få ärva enligt Koranen vid vissa speciella tillfällen.[16]

Äktenskap

Äktenskap räknas som förtjänstfullt, mandub, men inte en plikt, wajib.

Äktenskapet lagfästs av en qadi. Det är ett juridiskt kontrakt mellan två parter, och gäller från och med att parterna skrivit på kontraktet. Brudparet representeras av en wali, vanligtvis den närmste manliga släktingen, men oftast kan vuxna män själv vara wali. Det är endast inom den hanifitiska rättsskolan som en vuxen kvinna kan vara sin egen wali och gifta sig utan sina släktingars medgivande. I regel får en muslimsk kvinna endast gifta sig med en muslimsk man, medan en muslimsk man kan gifta sig med en kristen, judisk, zoroastrisk eller muslimsk kvinna [19].

Äktenskapskontraktets innehåll är helt upp till de båda parterna, men det är vanligt att det krävs någon form av hemgift (mahr) till kvinnan. Det är inte ett brudpris, utan kvinnans egendom. Brudgåvan gav alltså kvinnan en viss ekonomisk frihet, samtidigt som den bevisade mannens förmåga att försörja henne och en familj. Mahr är ofta uppdelat i två delar, dels en hemgift som betalas ut direkt till kvinnan, dels en andel som betalas ut när kvinnan blir änka. Den andra utbetalningen av mahr kan också ses som ett skadestånd i de fall mannen begär skilsmässa (talaq). Brudpengens andra del kan betalas ut även om den inte är specificerad i äktenskapskontraktet.

Islam rättfärdigar månggifte. En man får enligt sura 4, vers 3 i Koranen gifta sig med upp till fyra hustrur. Han skall dock begränsa sig till en enda om han tror sig om att inte kunna behandla flera hustrur lika, vilket skulle kunna göra det lättare för honom att undvika partiskhet.

Enligt sharia bör både brud och brudgum samtycka till bröllopet, men samtidigt förväntas det av bruden att hon ska acceptera sin fars val av brudgum. Detta skapar komplikationer speciellt om äktenskapskontrakt görs upp när det blivande brudparet fortfarande är barn. Ingen förväntar sig att ett barn ska kunna uttala sig om en framtida partner men kontraktet är ändå gällande från den dag det upprättas.

I sunnimuslimsk tradition är mut'ah den gåva mannen ger kvinnan om han vill skiljas. Mut'ah utbetalas särskilt om äktenskapet inte fullbordats (vilket sker genom samlag). I shiitisk rätt avser begreppet mut'ah (persiska sighe) ett tillfälligt, tidsbegränsat äktenskap. Det kan vara en timme eller under många år. Parterna skriver i vissa fall ett kontrakt, i andra fall räcker det med en muntlig överenskommelse. Kritiker betecknar mut'ah som legaliserad prostitution. Det finns dock en bred variation inom shiaislam om hur mut'ah (arabiska "nikah mut'ah) bör gå till. Man försöker skilja på den form som utövas lagligt i Iran och den form som de arabiska shiamuslimerna ofta framför.

Skilsmässa räknas som klandervärt, makruh. Äkta makar uppmanas till dialog om osämja uppstår. Skilsmässa är i första hand förbehållet mannen, som genom att tre gånger uttala ordet talaq (ungefär "Jag skiljer mig från dig") kan upplösa äktenskapet. De första gångerna är det möjligt att återgå in i äktenskapet igen, men tredje gången blir skilsmässan definitiv och går inte att återkalla, om inte kvinnan gifter sig med en annan man emellan.

I en del muslimska traditioner är det endast möjligt för kvinnan att kräva skilsmässa om mannen är impotent eller psykiskt sjuk. Enligt andra rättstraditioner kan kvinnan begära hos en qadi (domare) att äktenskapet upplöses (khul) mot att hon avsäger sig sina ekonomiska rättigheter. Antropologen Lawrence Rosen[20] uppskattar att var tredje muslimsk skilsmässa är en form av khul. Liksom vid äktenskapets ingående är upplösning enligt khul en förhandlingsfråga, men ofta innebär det att kvinnan avsäger sig sin mahr.

Föräldraskap

Alla barn födda inom ett äktenskap betraktas som äkta och det anses vara mannens barn. De är därför en del av mannens släkt, inte kvinnans. Mannen kan även acceptera att ta på sig faderskapet för barn födda utanför äktenskapet. Han kan även avsäga sig faderskapet, li'an. En graviditet kan enligt lagen vara allt mellan sex månader upp till två år. Mannen har fullt ekonomiskt ansvar. Söner blir försörjda fram tills de börjar arbeta och döttrar tills de gifter sig. Kvinnor som skilt sig eller blivit änkor blir försörjda av sin närmaste manliga släkting igen.

Om man och hustru skiljer sig har mannen fortfarande ekonomiskt ansvar för barnen upp till en viss ålder (ofta sju år för pojkar och nio år för flickor) medan hustrun är skyldig att uppfostra barnen under samma tid. Efter denna ålder flyttar barnen normalt sett till sin far men kan efter överenskommelse mellan båda parter också fortsätta bo kvar hos sin mor fast nu utan ekonomisk hjälp från fadern.[21]

Mannen är familjens förmyndare, och det är han som har ansvar för familjens underhåll. Muslimsk rätt skiljer på omvårdnad (hadana) och vårdnad (vilaya). och det är mannen som är barnens förmyndare (wali). Kvinnan har ansvar för barnens omvårdnad till det att barnen är sju respektive nio år (i iransk rätt när pojken är två och flickan sju år). Barnen följer faderns släkt och i samband med skilsmässa tillfaller i normalfallet vårdnaden mannen och hans familj, utom i den malikitiska rättsskolan.[22]

Apostasi

Att lämna islam som religion är enligt traditionell sharialag en brottslig gärning som har påföljden dödsstraff.[23] Det råder inte konsensus inom islam om att apostasi alltid ska straffas med döden, men de fyra största rättsskolorna inom sunni och en inom shia håller med om detta. Straffet tillämpas även i modern tid och ett välkänt nutida exempel är då Irans dåvarande härskare Ayatollah Khomeini i ett utlåtande (en fatwah)[24] dödsdömde Salman Rushdie för apostasi, efter att Rushdie skrivit boken "Satansverserna" 1989.

Etikett och kosthållning

Många av islams religiösa övningar hamnar under kategorin adab, islamisk etikett. Detta inkluderar att hälsa andra med as-salamu ʿalaykum ("Guds frid"), säga "bismillah" ("i Guds namn") innan måltider, samt att använda enbart den högra handen för att äta eller dricka.

Begreppet halal förknippas bland annat med reglerna om tillåtna livsmedel. Muslimer har en reglerad livsföring och all mat skall vara halal (tillåten). Förbjuden (haram) mat är bland annat griskött, blod, kadaver och alkoholdrycker. Allt kött måste komma från ett växtätande djur, slaktat i Guds namn med undantag för om man jagat eller fiskat själv. I extrema undantagssituationer, som att man till exempel riskerar att dö av svält, så kan dock annars otillåtna livsmedel räknas som halal.

Jihad, dar al-Islam och dar al-Harb

Flag of Jihad
Flagga med den islamiska trosbekännelsen.
Flaggan är känd som "salafisternas svarta flagga".[25]

Jihad (arabiska الجهاد (ǧihād), "strävan" eller "kamp"; ytterst från jahada (ǧhd), "att anstränga sig"; "guds högsta strävan") är en religiös plikt för muslimer. Inom islam innebär jihad framförallt självrannsakan och striden mot frestelsen och det förbjudna (haram). Den som utför jihad kallas mujahid (plur. mujaheddin). Målet med Jihad är att utvidga terrorirer där islamisk lag råder på bekostnad av icke-islamiska länder.[26]

Territoriet där islamiska regler är förhärskande betecknas dar al-Islam (översatt "Islamiskt område"). Landområden bortom dar al-Islam betecknas dar al-Harb (översatt: "krigsområde"). Inom modern islamisk debatt används konceptet alltjämt inom "Väst mot islam"-diskussioner. Extremradikala kretsar betraktar Jihad fortsatt som ett medel att utvidga islamiska områden.[26]

Med stöd i uttalanden av Muhammed talar många muslimer i dag om två olika typer av jihad: jihad akbar ("stora jihad") som är människans kamp mot sina inre onda böjelser och begär samt jihad asghar ("lilla jihad") som innebär väpnad kamp eller krig för att utvidga islams områden.[27]

Historia

Islams historia har skrivits av muslimer som hade som syfte att skriva en religiös historia som legitimerade islams trosprinciper och herravälde över andra kulturer. Det är först i modern tid som en historisk-kritisk forskning om islams utbredning och historia har uppkommit.

Islam by country
Länder med en islamisk befolkningsandel på mer än 10%
  Sunni
  Shia
  Ibadi (Oman)

Muhammeds tid

Enligt den islamiska läran blev Muhammed omkring år 610 förvissad i en uppenbarelse av ärkeängeln Gabriel om att bli profet. Muhammed förde först fram sitt budskap för sin egen stam, quraysh. Enligt Muhammed borde folket erkänna Gud som sin skapare, som ska dyrkas ensam och som man ska överlåta sig till. Polyteismen med dess religiösa pluralism kritiserades hårt. Han varnade för Yttersta dagen när människorna ska stå till svars inför Gud och antingen hamna i helvetet eller paradiset.

Muhammed mötte hårt motstånd i det polyteistiska Mekka, och år 622 flydde han med sina anhängare till Medina, som på den tiden kallades Yathrib. Denna händelse kallas hijra, "emigrationen", och är utgångspunkten för den islamiska tideräkningen.

De olika stammarna i Yathrib var i strid med varandra, och eftersom Muhammed inte tillhörde någon av stammarna fick han bli skiljedomare och ledare. Dessutom var han i konflikt med sin egen stam, quraysh, och kunde därför inte betraktas som agent för de styrande i Mekka.

Under striderna mot Mekka fick Muhammed inflytande över de omgivande arabstammarna. Judarna i Yathrib accepterade inte Muhammed som profet, och det ledde till att islam mer och mer kom att betraktas som en egen religion. Relationen med judarna förvärrades över tid och nådde sin kulmen då quraysh, tillsammans med andra arabiska stammar, planerade att utplåna muslimerna. Muslimerna ingick förbund med judarna att de gemensamt skulle försvara Medina, men många judar bröt avtalet och slöt sig till polyteisterna. De stridande judiska männen som vänt sig emot muslimerna fördrevs då eller avrättades. Till slut segrade muslimerna, och kunde inta Mekka nästan utan blodspillan och ta kontrollen över helgedomen Kaba som, med undantag för en ikon på insidan av Kaba föreställande Jesus och Jungfru Maria som Muhammed personligen skyddade och som sades ha målats av Abraham[28], rensades från avgudabilder från de tidigare kulterna.. Yathrib döptes nu om till Madīnat an-Nabī, "Profetens stad" eller al-Madīna al-munawwara, "Det strålande Medina".

Före sin död kunde Muhammed uppleva att praktiskt taget hela arabiska halvön erkänt honom som ledare.[källa behövs] Samtidigt hade slutfasen inträtt i striderna mellan den tidens två stormakter, det bysantinska kejsardömet och det sassanidiska persiska imperiet. De var krigströtta efter fyra seklers militära konflikter gav inget effektivt motstånd mot den arabiska utbredningen.

Jerusalem Dome of the rock BW 1
Utsikt över KlippdomenTempelberget i Jerusalem, en helig plats både inom islam och judendomen.

Sunniter och shiiter

När Muhammed dog år 632 utan söner erkändes hans svärfar Abu Bakr som "Guds sändebuds ställföreträdare" och Muhammeds efterträdare även i politiskt avseende. Kalif var den titel som den andlige och världslige ledaren för sunnitisk islam fick.

Det fanns dock de som ansåg att profetens budskap kunde tolkas endast av särskilda förkunnare, imamerna, som inte skulle väljas av muslimerna. Istället borde ledarskapet gå i arv inom profetens familj, och Muhammed borde ha efterträtts omedelbart efter sin död av svärsonen Ali ibn Abi Talib som imam. Alis fraktion kallas shiat Ali eller enbart shia. Sunni-muslimerna ansåg att imamerna varken hade någon speciell kontakt med gud eller tillgång till hemlig kunskap. Man ansåg att alla muslimer är jämlika i tron till Gud och att man behöver vara en profet för att ha speciella kontakter eller uppenbarelser. Men Muhammed var den sista profeten utsänd av Gud från Abrahams ättlingar. Shiiterna anser också att den sista imamen (kalifen) försvann på ett mystiskt sätt för ca 1100 år sedan och att denne kommer att återuppstå vid tidens slut som shias ledare. Detta kan jämföras med att man inom judendomen väntar på att en Messias ska komma likaväl som man inom kristendomen väntar på hans återuppståndelse.

Den splittring som uppstod mellan sunniter och shiiter då Abu Bakr valdes till islams förste kalif är fortfarande bestående.

Efter Muhammed

Islams tidiga historia är en historia av inbördes konflikter och angreppskrig mot dåtidens stora civilisationer, Bysantiska riket och det sassanidiska Iran. Redan år 634 dog Abu Bakr, och ny kalif blev Umar ibn al-Khattab, en av Muhammeds tidiga följeslagare. Under hans tid som kalif (634–644) skedde den första stora utvidgningen av det nya väldet. Det är också Umar som anses ha skapat den nya statens grundläggande administration och organisation. Under Umar inleddes invasionen av Iran och Bysans som var kraftigt försvagade av krig och inbördes stridigheter. I persiska riket inleddes förföljelser av anhängare av den inhemska religionen zoroastrism, och eldtempel förstördes eller omvandlades till moskéer.[29] Den sassanidiska huvudstaden Ktesifon hyste ett av antikens främsta bibliotek. Enligt historikern Muhammad ibn Jarir at-Tabari, skrev befälhavaren Sa'd ibn Abi Waqqas till kalifen Umar ibn al-Khattab och frågade vad han skulle göra med boksamlingarna i palatsen i den sassanidiska huvudstaden. Umar skrev tillbaka:

"Om böckerna motstrider Koranen är de blasfemiska, men om de överensstämmer så är det ingen fara." Biblioteket plundrades och alla böckerna brändes eller kastades i Eufrat. På så sätt gick en stor del av perserrikets bokskatter förlorade för eftervärlden.[29]

Umar mördades år 644 av en perser vid namn Piruz Nahavandi och efterträddes av Uthman (644–656), en annan av Muhammeds tidigare efterföljare. I och med att Uthman tog över återgick makten till den gamla aristokratin i Mekka. Uthman var medlem i den umayyadiska familjen, en av de ledande i det gamla Mekka. Han anklagades för nepotism av bland annat Muhammeds kusin Ali, och när Uthman föll offer för ett attentat 656 utsågs Ali till ny kalif. Efter ett uppror flyttade Ali till Kufa i Irak. Uthmans släkting Muawiya I var guvernör i Damaskus. Som ledare för den umayyadiska familjen krävde han hämnd för mordet på Uthman. Det blev krig mellan Muawiya och Ali, med slaget vid Siffin år 657. Ali gick med på att lösa tvisten med skiljedom men det gick honom emot och en del av hans anhängare lämnade honom och vände sig emot honom (kharijiterna). Han återvände till Kufa där han mördades av en kharijit år 661.

Alis död innebar att Muawiyas maktställning stod fast. Den shiitiska gruppens imam, Alis son Hasan, accepterade att dra sig tillbaka, och levde resten av sitt liv i Medina. Nu blev Damaskus rikets huvudstad, och den umayyadiska familjen innehade kalifatet i närmare ett århundrade. Expansionen fortsatte och statens administration fick fasta former.

Anhängare av de religioner som uttryckligen tilläts i Koranen (kristendomen och judendomen) behöll sina religioner och hade ett visst självstyre. Dessa betalade en särskild skatt, jizya, till kalifen, vilket ledde till ett utbrett missnöje bland den icke-arabiska majoriteten i Mellanöstern. Den begränsade religionsfriheten omfattade inte anhängare av iranska religioner (zoroastrism, manikeism, mazdakism) som förföljdes. Arabiska blev officiellt språk i kalifatets administration och de erövrade folken påtvingades det nya språket.[30] Många icke-araber lärde sig arabiska för att göra karriär inom kalifatet.

När Muawiyas dog år 680 tog hans son Yazīd över. Nästan samtidigt dog Hasan och hans efterträdare som shiitisk ledare blev hans yngre bror (och alltså Alis och Fatimas yngre son) Husayn. Husayn ville att shiiterna skulle få tillbaka makten så han begav sig till Irak, där han väntade sig få stöd i Kufa. Det visade sig att han hade fel. Han och hans anhängare omringades av provinsguvernörens soldater vid orten Karbalā (Karbala), och de flesta av dem dog ("de 72 martyrerna"). Detta ägde rum den tionde i månaden Muharram (den första månaden i hidjra-året). Dagen kallas Aashura och är en stor sorgehögtid inom shiitisk islam.

Husayns uppror slogs alltså ner. Muhammed hade genom Guds uppenbarelser påbjudit krig mot de otrogna för att utbreda islams styre[31] och under umayyadisk tid fortsatte riket att utvidgas. Hela Nordafrika erövrades, och år 711 gick man över sundet till Iberiska halvön. I öster gick man in i Centralasien och Indien. Kritikerna menade att riket hade blivit ett kungadöme (mulk), vilket var främmande för islam, och att icke-araber diskriminerades. Det blev väpnat uppror, främst från shiitisk sida. Makten hamnade nu hos abbasiderna, ättlingar till profetens farbror Abbas. Maktskiftet var klart år 750, och den umayyadiska familjen utplånades, förutom en av prinsarna som blev stamfader till umayyaderna i Spanien där ett nytt kalifat grundades.

I Spanien tappade kalifatet mark genom århundradena på grund av reconquistan, den kristna återerövringen norrifrån. Det sista muslimska fästet i Spanien föll år 1492 (samma år som Christofer Columbus ankom till Amerika).

Islamisk filosofi, framför allt Averroës (Ibn Rushd) texter kom att spela en stor roll för Europa ända in på 1600- och 1700-talet. På matematiska områden kan fortfarande inflytande från den muslimska världen ses tydligt då man använder arabiska siffror och decimalkommat och räknar med algebra. Den persiske läkaren Avicennas verk användes som läromedel i medicin i Europa fram till 1800-talet.

Modern historia

Under 1900-talet kunde man se många nya islamiska religionsspridare och väckelsepredikanter som olika försök att formulera alternativa samhällslösningar på kolonialismen och den postkoloniala situationen. Grupper som det Muslimska Brödraskapet i Egypten och Jamaat-e Islami i Pakistan förespråkade ett fundamentalistiskt alternativ till sekulära politiska ideologier. Dessa så kallade islamister vänder sig ofta mot de traditionellt skriftlärda och kombinerar istället ett modernt västerländskt politiskt tankegods med en puritansk syn på religionen som ett sätt att försöka utmana västvärldens kulturella och ekonomiska dominans över den muslimska världen. De eftersträvar en exklusivistisk politisk-ideologisk tolkning av islam som en omfattande lösning på alla allmänna och privata frågor av betydelse. I länder som Iran och Afghanistan ersattes sekulära regimer med islamistiska ställningar medan transnationella extremistgrupper som Usama bin Ladins al-Qaeda engagerade sig inom terrorism. Islamismen har under 1900-talets sista decennier varit mycket framgångsrik i att i den offentliga diskursen likställa den fundamentalistiska synen på religionen, med "islam" som sådant.[32]

Huvudsakliga inriktningar

Divisions of Islam
Inriktningar inom islam

Majoriteten av alla muslimer, cirka 90 %, är sunniter. Övriga 10 % utgörs huvudsakligen av den näst största inriktningen shiaislam. Såväl sunniter som shiiter kan även tillhöra sufismen, som är en samlingsbeteckning för den andliga eller esoteriska aspekten inom religionen.

Skolor inom sunniislam

Skolor inom shiaislam

Skolor inom haridjiislam

  • Ezariqaislam (ezariqism)
  • Najadatislam (najadatism)
  • Jaridiislam (jardism)
  • Ibadiislam (ibadism)
  • Maymuniislam (maymunism)

Omdebatterade skolor

Det finns ett antal religiösa rörelser, som har sina rötter (helt eller delvis) i islam, men vars ställning som skolbildningar inom islam är omdebatterad, antingen bland utomstående, bland utövare eller bådadera. För fullständighetens skull nämns de här:

Islam i världen

Muslim distribution
Islams utbredning.

Demografi

Den muslimska populationen i världen uppskattas vara i storleksordningen 1–1,8 miljarder. Omkring 90 procent av dessa är sunni och cirka 10 procent är shia. I cirka 30–40 länder är majoriteten av befolkningen muslimer. 20 procent av alla muslimer bor i arabländerna. I Indonesien, Indien, Pakistan och Bangladesh är mer än 100 miljoner av invånarna muslimer. Islam är den näst största religionen i världen, efter kristendomen.

Familj och könsroller

Islam, liksom de flesta andra världsreligioner och österländska läror såsom daoismen, utgår från att det finns en tydlig skillnad mellan kvinnans och mannens uppgifter i samhället. I det traditionella muslimska samhället är ansvaret för skötseln av hemmet och barnen kvinnans uppgift, medan mannen är skyldig att ordna med ekonomisk försörjning. Dessa familjens inre respektive yttre angelägenheter anses komplettera varandra, och behöver med andra ord inte nödvändigtvis innebära en ojämlikhet om det är vad båda parter vill. I Koranen betonas starkt att islam är jämviktens och den balanserade medelvägens religion [33], samtidigt regleras mannens och kvinnans olika roller som skiljer sig åt vid skilsmässa, arv och rollen i hemmet.

Inom islam betraktas den mänskliga sexualiteten som en gudomlig gåva och som symbol för paradisets fullkomlighet, snarare än syndfull[34] och detta bekräftas genom den äktenskapliga förbindelsen mellan man och kvinna (som under normala omständigheter kan sätta nytt liv till världen):

Men de troende, männen såväl som kvinnorna, är varandras sanna vänner och fasta stöd; de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt /../. Gud har lovat de troende männen såväl som kvinnorna, ett paradis vattnat av bäckar, där de skall förbli till evig tid, och sköna boningar i denna Edens lustgårdar /../
– Koranen 9:71–72

Se också bland annat: 4:19; 34; 123; 128; 130, samt 33:35 där likheten inför Gud inskärps:

"För de män och de kvinnor som har underkastat sig Guds vilja, de troende männen och de troende kvinnorna, de män och de kvinnor som visar sann fromhet, de män och de kvinnor som älskar sanningen, de män och de kvinnor som tåligt uthärdar motgång, de män och de kvinnor som visar ödmjukhet, de män och de kvinnor som ger åt de fattiga, de män och de kvinnor som fastar, de män och de kvinnor som lägger band på sin sinnlighet, de män och de kvinnor som alltid har Gud i tankarna [för dem alla] har Gud i beredskap förlåtelse för deras synder och en rik belöning."

Moskéer

Nuruosmaniye Mosque Mars 2013
Nuruosmaniyekomplexet i Istanbul med moskén och bespisningen till vänster och en teologiska skola (madrassa) till höger i förgrunden.

En moské (arabiska: مسجد, masjid) är en muslimsk helgedom avsedd för bön, predikan och undervisning. Troende muslimer antas be i moské minst en gång i veckan, på fredagen. Bönen leds av en imam. I likhet med flera andra religioners helgedomar inrymmer moskékomplexet ofta mer än bara gudstjänstlokal. Exempelvis finns ofta bibliotek och bespisning, samt i större moskéer ibland även härbärge, sjukhus och teologisk skola (madrassa).

Tideräkning

Den muslimska kalendern är en månkalender. Tideräkningen börjar med den dag (16 juli 622) då profeten Muhammed flydde från Mekka till Medina. Det arabiska ordet för flykt är hijra och den muslimska kalendern kallas därför även hijrakalendern. När ett datum anges efter hijrakalendern brukar man skriva ett H efter årtalet, men även AH (latin anno hegirae), det vill säga år efter hijra.

Högtider

Islam i Sverige

Islam är Sveriges och världens näst största religion efter kristendomen. I Sverige finns sex islamiska riksorganisationer som mottar stöd ifrån Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund och som 2010 beräknades organisera 110 000 medlemmar.[35]

Kultur och vetenskap

Islamisk konst

Kaaba Mirror like
Muslimer vid Kaba, Mekka, Saudiarabien.
Bild från familjen von Hallwyls resa genom Algeriet och Tunisien, 1889-1890. "Tlemcen - Hallwylska museet - 92044
Tlemcen, Algeriet. Mihraben i stora moskén, 1800-tal. Hallwylska museet.
هلال رمضان
Halvmånar är färgfullt inredda och vackert upplysta under ramadan.

Den islamiska konsten förenar på många sätt miljoner människor från vitt skilda kulturer över hela världen. Motiv och stildrag återkommer överallt och korsar gränser, epoker och discipliner. Den rika kultur som skapats i medelhavsområdet och i Främre Orienten av greker, romare, sassanider, kristna och judar gav förutsättningarna för den islamiska konsten. Den islamiska världen blev arvtagare till dessa kulturer när araberna på 600-talet spred den nya läran längs Medelhavets södra och östra kuster och österut in i Asien. Främre Orienten fick då också ökade kontakter med områden i Centralasien och ända bort i Kina genom karavanhandeln utmed Sidenvägen.

Förbudet att avbilda djur och människor, anikonism, syftar till att motverka avgudadyrkan och har funnits hos många grenar av islam. Däremot har arkitektur, dekorationer och kalligrafi blivit vitala uttryck för konsten. Moskéer och minareter har oftast en typisk byggnadsstil. Mycket av mönstret och dekorationerna i traditionell islamisk konst återfinns i orientaliska mattor.

Den islamiska konstens karaktär och formspråk utvecklades genom påverkan av islams världsuppfattning, där bilden av en gud i mänsklig gestalt ersattes av ett abstrakt gudsbegrepp. Detta symboliserades främst av Guds heliga ord nedtecknat med arabisk skrift i Koranen. Den världsliga och andliga tillvaron kunde också återspeglas i abstrakta mönster, ornamentik och geometriska stjärnformer som symboler för en guds skapelse. Det var främst ornamentiken, som i västerlandet fick namnet arabesk, samt kalligrafin som gav den islamiska konsten dess karakteristiska uttryck.

Islamisk arkitektur

Bild från familjen von Hallwyls resa genom Algeriet och Tunisien, 1889-1890. "Alger - Hallwylska museet - 91853
Interiör från El Kébir-moskén i Alger, Algeriet.

Den islamiska arkitekturen har av tradition, liksom den islamiska konsten i allmänhet, varit orienterad mot det abstrakta och geometriska. Den bygger i huvudsak vidare på persiska och grekiska traditioner.

Den islamiska kulturtraditionen har en kontinuerlig historia på omkring nästan 1400 år och en geografisk spridning från Spanien till Indonesien, från centrala Afrika till södra Ryssland. Den rymmer således ett stort antal socialt, kulturellt, politiskt och även religiöst mycket heterogena traditioner, epoker och kulturer som, på olika sätt och i varierande grad, påverkats av den gemensamma muslimska kulturtraditionen. Denna diversifiering i den islamiska arkitekturen visar sig dock främst geografiskt och kronologiskt. Gemensamt med konsten har arkitekturen, förutom det nonfigurativa, flera grunddrag i form av symmetri, yttäckande geometriska mönster, arabesker, kalligrafiska ornament och klara färger. Arkitektoniska drag som återkommer över hela den islamiska världen är den riktningslösa hypostylen, gården med sina fontäner och omgivande välvda nischer, iwan, den av minareter omgivna kupolen och, inte minst, den rikt dekorerade nischen i moskén, mihrab, som anger böneriktningen mot Mekka (qibla).

Islamisk vetenskap

Det unika med islam, till skillnad från de andra abrahamitiska religionerna, är att någon officiell motsättning mellan tro och vetande aldrig har existerat förrän nu, i modern tid. I detta tog man stöd i profeten Muhammeds uttalanden: "Sök kunskap från vaggan till graven" samt "Det är obligatoriskt för varje man och kvinna att söka kunskap, om de så måste bege sig till Kina för att finna den." Astronomi kom att dominera, till en början oskiljbar från astrologi, tätt följd av matematik och filosofi med etik. Muslimska astronomer kom att förvalta arvet från den antika grekiska vetenskapen och under sen medeltid återbörda denna glömda kunskap till Europa.

Muslimsk filosofi

Den muslimska filosofiska traditionen är idag väldigt stark trots västs dominerande ställning. Under medeltiden verkade de två kanske mest betydande muslimska filosoferna, Avicenna och Averroës (Ibn Rushd). Att samtidigt vara filosof och muslim är kontroversiellt för somliga, vilka hävdar att islam är en "uppenbar" religion. Enligt andra behöver ingen konflikt mellan filosofi och islam uppstå.

Inriktningar

Under 600–900-talen lade muslimska filosofer grunden för en vetenskaplig logik med tillhörande funderingar. Under tidig islamisk tid var profeten Muhammed den enda auktoriteten, och tänkandet baserar sig på sunna. Från cirka år 1200 delades den muslimska filosofin i två grenar, kalam och falasafa.

Inom kalam intresserade man sig för ijtihad, en metod att granska islamisk lag med grund i Koranen och sunna. Diskussioner uppstod bland annat om den fria viljan. En viktig riktning inom kalam var mutakallamin, med idéer som ligger mellan det ortodoxt muslimska och icke-muslimska.

Falasafa påverkades av andra kulturer, främst grekisk filosofi, och gjorde en stor insats genom att förmedla asiatisk litteratur till Europa. Dess företrädare kritiserade mutakallamin.

Senare muslimsk filosofi

Efter det politiska skiftet (från islam till kristendomen) i Europa, närmare bestämt i Spanien och Portugal, avtog den muslimska filosofiska aktiviteten märkbart. Förbindelsen mellan 'väst' och 'öst' bröts på många punkter även det tankemässiga utbytet smalnade.

Förmodernistiska idéer levde under den här tiden starkt i Iran och Indien; logiken var ett ofta diskuterat och populärt ämne.

Post-klassisk islamisk filosofi är ofta indelad i två huvudkategorier, shia och sunni. Det finns samtida tänkare och filosofer som inte är ense om denna indelning. Man kan dela in filosoferna i sådana som talade om shia-tron och sådana som inte gjorde det.

Förhållande till andra religioner

Enligt islamiska doktriner är den islamiskt monoteistiska läran från begynnelsen mänsklighetens ursprungliga religion, utövad av alla profeter som i omgångar har sänts ned av Gud till olika samhällen, ända sedan Adam. Ur denna synvinkel är Abraham och Mose, Jesus samt alla hebreiska profeter också profeter inom islam. Inom islam hävdar man att alla profeters ursprungliga läror (bl.a. absolut monoteism) med tiden har korrumperats av människor, vilket skulle förklara de många likheter som finns i många religioner runtom i världen. Även föreskrifterna och texterna ur Torah och Evangelierna(Injil) motsäger Koranen, de ska med tiden ha förvanskats enligt muslimer. Enligt denna tolkning föds alla barn som muslimer (fitrah), men beroende på föräldrarnas livsåskådning och uppfostran bestäms även barnets tro utifrån detta.

Koranen ses av muslimer som en bekräftelse av det som förkunnats av alla föregående profeter för världens alla folk.

"Steg för steg uppenbarar Han för dig denna Skrift och med den sanningen och bekräftelse av det som ännu består [av äldre tiders uppenbarelser]; det är Han som uppenbarade Tora och Evangeliet " (Ur Koranens budskap Sura (kapitel) 3 i Koranen vers 3)

Islamkritik

Islamkritik förekommer från olika synpunkter. Vissa liberala författare uttrycker kritik mot islamismens och många muslimska ledares konservativa hållning vad gäller multikulturalism, demokrati och mänskliga rättigheter, ojämställd behandling av kvinnor enligt Koranen och shariahlagarna, kvinnlig könsstympning enligt gamla traditioner i muslimska länder, samt försvårande av integration av muslimska invandrare i västerländska länder.[36][37][38]

Se även

Litteratur på svenska

  • Islams två ansikten, av Johannes Salminen, Söderströms/Bokförlaget Atlantis 2010, ISBN 978-91-7353-394-2.
  • Vid det klara morgonljuset: Essäer om islams andliga liv, av Seyyed Hossein Nasr, 2006, ISBN 91-7118-929-7.
  • Islam och västerlandet : möten, myter och motsättningar, av Christer Hedin, 2006, ISBN 91-7504-485-4
  • Islam : Historia, tro, nytolkning, av Anne Sofie Roald, 2005, ISBN 978-91-27-10788-5
  • 99 frågor om islam : och något färre svar, av Jan Hjärpe, 2004, ISBN 91-7343-055-2
  • Islam, av Karen Armstrong, 2004, ISBN 91-37-12142-1 (inb)
  • Islam, av John L. Esposito, 2001, ISBN 978-91-44-01716-7
  • Profetens folk : stat, samhälle och kultur i islam under tusen år av Michael Nordberg, 2001 (ny utgåva, Pan), ISBN 91-7263-216-X.
  • Blågul islam? Muslimer i Sverige av Ingvar Svanberg & David Westerlund (Nya Doxa) 1999 ISBN 978-91-578-0308-5.
  • Muhammed. Hans liv och hans tro, av Tor Andrae, 1930
  • Islamofobiska fördomar och hatbrott: En kunskapsöversikt, av Klas Borell, SST 2012 ISBN 978-91-980611-0-9

Referenser

Noter

  1. ^ Islam Mattias Larsson
  2. ^ Äldre benämningar för muslim är bland annat muselman och muhammedan, där den senare kan uppfattas missvisande då den har hävdats innebära att man tillber Muhammed och därför ogillas av muslimer.
  3. ^ [a b] Mapping the Global Muslim Population, Pew Research Center. October 7, 2009. Retrieved 2011-03-24.
  4. ^ Encyclopedia Britannica:Islam
  5. ^ CIA - The World Factbook - China
  6. ^ Bosnia and Herzegovina International Religious Freedom Report 2008
  7. ^ Page, Jeremy, "The rise of Russian Muslims worries Orthodox Church" Läst 7 december 2009.
  8. ^ Nasr (2002), s. 22
  9. ^ Arnold (1953), s. 176
  10. ^ Koranens budskap (2000), s. 847)
  11. ^ Murata & Chittick (1994), s. 137
  12. ^ Murata & Chittick (1994), s. 3
  13. ^ Koranens budskap (2000), s. 676
  14. ^ Store norske leksikon /islams fem søyler
  15. ^ The Zakat Handbook: A Practical Guide for Muslims in the West, The Zakat foundation of America 2008
  16. ^ [a b] Vikör, Knut S. Between God and The Sultan - A History of Islamic Law, Hurst & Company, London 2005. (Under Islamisk lag och rättslära, och avsnittet arvslagar).
  17. ^ Vikör, Knut S. "Between God and The Sultan - A History of Islamic Law", Hurst & Company, London 2005: sid 222-229 (under avsnittet "Tillämpning av islamisk rättslag")
  18. ^ http://www.islam101.com/sociology/inheritance.htm
  19. ^ Fordham Law Review, s 2900 Arkiverad 19 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  20. ^ Lawrence Rosen, Justice of Islam, Oxford University Press, 2000.
  21. ^ Vikör, Knut S. Between God and The Sultan - A History of Islamic Law, Hurst & Company, London 2005: kapitel 15.
  22. ^ Johanna Schitatzki, Muslimsk familjerätt, Amina Wadud, Inside the gender jihad
  23. ^ Hadith enligt Sahih Bukhari //volym 9, bok 83, nr 17// volym 4, bok 56, nr 808// Arkiverad 17 oktober 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  24. ^ Hexmasters Faktoider: Fatwah, hämtad 10 juli 2013.
  25. ^ GT 16 okt 2013
  26. ^ [a b] Bildung, Bundeszentrale für politische. ”dār al-­islām / dār al-­ḥarb | bpb” (på de). bpb.de. http://www.bpb.de/nachschlagen/lexika/islam-lexikon/281759/dr-al-islm-dr-al-arb. Läst 1 september 2019.
  27. ^ Store norske leksikon/ jihad
  28. ^ Lings (2008), s. 353
  29. ^ [a b] Ehsan Yar-Shater (ed) "The History of al-Ţabarī", in 40 volumes, State University of New York press 1989-2007
  30. ^ Historikern och vetenskapsmannen Abu Raihan al-Biruni berättar att arabiskan infördes med våld på många platser, däribland i Khwarezm: "När Qutaibah bin Muslim under al-Hajjaj bin Yousefs befäl sändes till Khwarezm med en militärexpedition och erövrade området för andra gången dödade han alla lärde som talade eller skrev på persiska och som var belästa i persisk historia och kultur. Därefter lät att han avrätta de mobederna tills bara analfabeter fanns kvar. Abu Raihan al-Biruni, Chronology of Ancient Nations, Frankfurt, 1969, s. 35-48. (original: الآثار الباقية عن القرون الخالية).
  31. ^ Bernström, Muhammed Knut (2002) Koranens budskap, Stockholm: Proprius, ISBN 91-7118-899-1, sura 9:29
  32. ^ Hjärpe (2002), s. 40
  33. ^ Murata (2007), s. 27ff
  34. ^ Hedin (1996), s. 96f
  35. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 12 april 2016. https://web.archive.org/web/20160412163304/http://www.migrationsinfo.se/demografi/religionstillhorighet/islam. Läst 11 april 2016.
  36. ^ http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2005&country=6825. Se även Timothy Garton Ash (2006-10-05). "Islam in Europe", The New York Review of Books.
  37. ^ Timothy Garton Ash (2006-10-05). "Islam in Europe", The New York Review of Books.
  38. ^ Tariq Modood (2006-04-06). Multiculturalism, Muslims and Citizenship: A European Approach (1st ed.). Routledge. p. 29. ISBN 978-0415355155.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Islam, 11 april 2008.
  • Arnold, T. W.. ”Islām”. i H. A. R. Gibb. Shorter Encyclopaedia of Islam. J. H. Kramers. Leiden: E. J. Brill. sid. 176ff
  • Hedin, Christer. Islam enligt Koranen. Religionshistoriska forskningsrapporter från Uppsala; 7 / Alhambras pocket encyklopedi; 51. Furulund: Alhambra. ISBN 91-87680-94-7
  • Hedin, Christer. Bibeln och Koranen. Stockholm: Verbum. ISBN 91-526-2863-9
  • Hjärpe, Jan. ”Islam, Sverige och svensk islam”. i Karin Ådahl. Sverige och den islamiska världen: ett svenskt kulturarv. Suzanne Unge Sörling, Viveca Wessel. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 36–49. ISBN 91-46-20095-9
  • Koranens budskap. Stockholm: Proprius. ISBN 91-7118-887-8
  • Lings, Martin (2008) [1983]. Muhammed: hans liv enligt de tidigaste källorna. Nilsson, Ann-Catrin. Skövde: Semazen Publications. ISBN 978-91-977090-0-2
  • Murata, Sachiko; William C. Chittick (på engelska). The Vision of Islam. Visions of Reality: A Series on Religions as Worldviews. St. Paul, Minnesota: Paragon House. ISBN 1-55778-516-3
  • Murata, Sachiko (2007). ”Islams Tao”. Minaret (Uppsala: Minaretsällskapet) (Årgång 7, nr 4-2007): sid. 26–31.
  • Nasr, Seyyed Hossein (på engelska). Islam: Religion, History, and Civilization. New York: HarperOne. ISBN 9780060507145
Allah-green.svg Islam-portalen

Externa länkar

Ammanbudskapet

Ammanbudskapet (arabiska Risalat Amman) är ett internationellt dokument med syfte att fastställa islamska normer och att klargöra islams sanna natur och naturen hos sann islam. Ammanbudskapet initierades av kung Abdullah II av Jordanien den 9 november 2004 och under åren 2005—2006 anslöt sig 552 muslimska ledande religiösa auktoriteter, organisationer, lärosäten och världsliga ledare från 84 länder, till dokumentets mening, som därefter fått flera undertecknare. Nya undertecknare tillkommer via den officiella webbplatsen där ytterligare 4432 tillkommit (per 10 september 2009).

Dokumentets utgångspunkt är att bred enighet på ett problematiskt sätt saknas om vad islam är och därmed om vem som är muslim och vad som är islamiskt beteende. Budskapet är att muslimer har gjort felaktiga och extrema tolkningar av islamsk tro och att illegitima handlingar utförs i islams namn. I dokumentet presenteras, som motvikt till dessa feltolkningar, vad undertecknarna anser att traditionell islam är och alltid varit samt vilka gärningar som är representativa för islam. Vidare fördöms extremism, terrorism och dödandet av civila och istället betonas värden som medkänsla, ömsesidig respekt, tolerans och religiös frihet.

Hijra

Hijra (latin hegira) är ett arabiskt ord som brukar översättas till migration, utvandring eller flykt.

Vanligt är att man i tal om hijra hänvisar till den som profeten Muhammed och hans anhängare gjorde från Mekka till Yathrib (nuvarande Medina) år 622.Muhammed och hans anhängare hade utsatts för förföljelser i Mekka där man inte ville erkänna hans budskap. Efter att ha haft kontakt med företrädare för Yathrib under en tid började de utvandringen under våren och sommaren. Muhammed själv flydde därifrån och kom till Yathrib i september samma år. Efter hijra kom Yathrib att heta Madinat an-nabi som ungefär kan översättas med ”Profetens stad”, som kort blev Medina. Man brukar säga att då började utvecklingen av det första islamiska samhället.

Ibadi

Ibadi, al-Ibāḍiyyah (arabiska: الاباضية), är en variant av islam skild från den shiitiska och sunnitiska varianten. Ibadi är även en rättsskola (madhhab) och är en av de åtta vars giltighet erkänns i Ammanbudskapet.

Ibadismen uppstod på 600-talet. Rörande successionen tenderar ibadi stödja de första två kaliferna, medan kritik riktas mot den tredje kalifen Uthmans upplevda korruption och maktkoncentration hos Banu Umayya, som senare blev den förhärskande familjen under umayyadkalifatet. Detta utgör något av en kompromiss mellan sunni- och shiaislam, där de första ser de första fyra kaliferna (inklusive Uthman och Ali) som "rättledda" och stödjer omajjaderna, medan shiamuslimer menar att Ali var gudomligt förordnad att efterträda Muhammed och att dennes blodslinje - orättmätigt - berövades ledarskapet bland muslimerna efter mordet på honom 661.

Ibaditerna är toleranta mot andra islamiska inriktningar och icke-muslimer, men gifter sig i princip inte med muslimer utanför ibadismen och håller fast vid egna traditioner och lagtolkningar.Oman är den enda stat där denna variant av islam är dominerande, även om ibadi är dominerande form av islam på Zanzibar. Utövare finns också i Algeriet och Libyen.

Imamiterna

Imamiter, tolvor eller tolvshiiter kallas anhängarna av tolv-shiitisk islam (arabiska: ithnā'-ashariyyah, med arabisk skrift: اثنا عشرية). Drygt 85 procent av världens 120 miljoner shiiter är tolvshiiter, vilket har medfört att termen shiaislam ofta behandlas som synonym med tolvshiitisk islam. Det alternativa namnet "tolvor" härrör från deras tro på att profeten Muhammed före sin död valde tolv imamer – den förste var Ali, profetens svärson – som skulle leda det islamiska samfundet efter honom samt på deras övertygelse om att den messianske figuren Mahdi kommer att vara identisk med den återvändande tolfte imamen Muhammad al-Mahdi al-Muntazar, vilken försvann spårlöst i en underjordisk gång som barn.

Islam i Sverige

Islam är den näst största religionen i Sverige efter kristendomen. 1953 fanns uppskattningsvis 500 muslimer i Sverige. År 2014 hade cirka 5 procent av alla svenskar sina rötter i muslimska länder, och en tredjedel av den halv miljon människor (2016) som kommit från länder och miljöer med stora muslimska inslag beräknas som i någon mån utövande muslimer. Den främsta drivkraften av islams tillväxt i Sverige är invandring.I Sverige finns sex islamiska riksorganisationer som mottar stöd ifrån Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST): Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS), Sveriges muslimska förbund (SMF), Islamiska kulturcenterunionen i Sverige (IKUS), Svenska islamiska församlingarna (SIF), Islamiska shiasamfunden i Sverige (ISS) och Bosniakiska islamiska samfundet (BIS). Alla ingår i Islamiska samarbetsrådet. De beräknades organisera 170 915 regelbundna besökare och medlemmar år 2017.

Islamisk filosofi

Islamisk filosofi är studier i islam som syftar till att bilda harmoni mellan filosofi och religion. Att samtidigt vara filosof och muslim är kontroversiellt för somliga, som hävdar att Islam är en "uppenbar" religion. Enligt andra behöver ingen konflikt mellan filosofi och islam uppstå. Exempel på frågeställningar i muslimsk filosofi är "Vad är Guds natur?" och "Hur skall religiösa traditioner tolkas?"

Islamism

Islamism, även känt som politisk islam, är en bred politisk rörelse som härstammar från Arabvärlden, med olika förgreningar, vilken huvudsakligen uppstått på 1900-talet, ursprungligen för att bemöta västerländsk kolonialism men också västerländskt kulturellt och demokratiskt inflytande. De tre ideologer som brukar räknas som islamismens föregångare är Jamal al-din al-Afghani, Rashid Rida och Muhammed Abduh. De som anses vara islamister använder som regel dock inte begreppet om sig själva eller andra som delar deras uppfattningar. Inom den islamistiska rörelsen finns såväl moderata demokratiska partier som extremistiska militanta grupper. Islamister är en part i 73 procent av alla inbördeskrig med över 1000 döda per år enligt konfliktforskning från 2016 vid Uppsala universitet.

Koranen

Koranen (arabiska: القرآن, al-Qurʾān, "recitationen") är islams heliga skrift, även kallad al-Qurʾān ul-Karīmu, "den ädla recitationen". Koranen består av profeten Muhammeds uppenbarelser och innehåller enligt islam Guds (Allahs) budskap, nedsänt till Muhammed genom ärkeängeln Jibril (Gabriel) under en period av 23 år från och med 610. Inom islam betecknas Koranen även som "Sista testamentet", "Boken", "Guds bok" och "Uppenbarelsen". Koranen ses av muslimer som en bekräftelse av det som förkunnats av alla föregående profeter för världens alla folk.

Liberal islam

Liberal islam, progressiv islam (arabiska: الإسلام التقدمي al-Islam at-taqaddumī) eller sekularistisk islam är ett samlingsnamn på olika uppfattningar som förekommer inom islam som tar ställning för islam som tro, men även för icke-konservativa västerländska politiska idéer. Exempel är liberal demokrati, sekularism (åtskillnad mellan stat och religion), mänskliga rättigheter, åsiktsfrihet, multikulturalism, feminism, humanism, ickevåldsmetoder, tolerans och pacifism muslimer emellan såväl som med andra religioner. Liberala uppfattningar anses kontroversiella inom traditionell islam där liberala ståndpunkter anses för västerländska eller rationalistiska.Under de senaste årtiondena har islamismen fått en mer framträdande roll i flera islamiskt dominerade länder, men i skuggan av denna utveckling har det hela tiden funnits en rad muslimska skriftlärda och intellektuella som ser islams förenlighet med hela eller delar av moderniteten. Många både konservativa och fundamentalistiska muslimska skriftlärda avvisar dock kategoriskt varje tanke på förenlighet mellan Islam och västerländsk idétradition, och beskriver liberal tolkning av Koranen som hädelse eller avfällighet. Ett flertal progressiva muslimska teologer har mördats eller avrättats på senare år för deras Korantolkningar och kritik av islamism.Liberal islam är inte en specifik och väldefinierad inriktning av islam, så det går inte att exakt mäta hur vanligt det är, men gallupundersökningar visar hur utbrett stödet är för olika politiskt liberala idéer bland allmänheten i olika muslimskt dominerade länder,

Martyr

Martyr (av grekiska martys, genitiv martyros ’vittne’), blodsvittne eller blodsdop, det vill säga den som med sitt liv fått plikta för sin tro genom martyrdöden.I nutida språkbruk används ordet i en bredare betydelse, avseende personer som dödats, straffats, utsatts för våld eller andra övergrepp på grund av sin grupptillhörighet eller sitt ideologiska engagemang.

Murjiter

Orden murjit och irja härstammar från det koraniska ordet ardja, vilket betyder "uppskjutande". I kontrast till kharijiterna skjuter de upp dömandet av huruvida någon är troende eller inte till Gud. Varje individs öde är redan förutbestämt av Gud och människan ska inte ifrågasätta det. Därför ska hon inte heller opponera sig mot rådande makter, då det bara är Gud som kan göra det.

Murjiterna är en politisk religiös grupp inom tidig islam som uppstod under shiarevolten. ledd av al-Mukhtar. Politiskt sett ville de bevara freden inom det muslimska samhället genom att sätta sig emot radikala religiösa grupper. Murjiterna menar att det är Gud som ska avgöra om någon är mu'min (troende). De särskiljer på islam ("underkastelse") och iman ("tro"). Koranen menar att man kan vara religiös utåt utan inre tro och därför inte en sann muslim. Det är trosbekännelsen (shahadah) och riterna som gör en person till muslim. Med detta resonemang är det möjligt att vara muslim utan att vara troende i hjärtat, men också tvärtom.

Nation of Islam

Nation of Islam (NOI) är en islamisk svartmaktorganisation grundad i USA 1930 av Wallace Fard Muhammad och efter hans död år 1934 vidareutvecklad av Elijah Muhammad. Organisationen leds idag av Ava Muhammad och har bland annat haft Malcolm X (som senare försköt organisationens ideologi) och Muhammad Ali som medlemmar.

Enligt Southern Poverty Law Center (SPLC) utgör Nation of Islam en religiös hatgrupp.Nation of Islam förespråkar avhållsamhet från droger, alkohol, tobak och promiskuitet. Den separatistiska organisationen vill skapa ett segregerat svart, muslimskt samhälle. På kort sikt uppmuntrar man medlemmarna till att ta tillbaka vad de anser vara de svarta muslimernas rättmätiga position i samhället, genom till exempel småföretagande. Nation of Islam äger många företag själva, bland annat ett väktarbolag.

Organisationen motsätter sig starkt att svarta utövar våld mot andra svarta och var starkt bidragande till att fred slöts mellan ärkerivalerna i gängen Crips och Bloods.[källa behövs]Nation of Islam var även med och arrangerade Miljonmannamarschen som samlade över en miljon människor i Washington, D.C. 1995, samt ett motsvarande evenemang för svarta kvinnor påföljande år som drog cirka 800 000 deltagare.

Grundaren Wallace Fard Muhammad, som inom Nation of Islam även är känd som Master Fard Muhammad, hävdade att han var Mahdi, frälsaren som ska komma på den yttersta dagen. Enligt Wallace Fard Muhammad utgjordes världens ursprungliga befolkning av svarta människor och de vita skapades som "en ras av djävlar" av en svart vetenskapsman vid namn Yakub.

Profet

Profet (grekiska profetes, talare, förkunnare) är en person som förutsäger eller förutspår kommande ting eller framträder som religiös förkunnare. En profetia är i regel en gudomlig uppenbarelse eller förutsägelse om vad som skall ske.

Profeter är kända från judendom, kristendom, zoroastrism och islam, men även från andra religioner.

Exempel på personer som kallats profeter är Mose, Zarathustra, Jesus, Muhammed och Buddha.

Shia

Shia (الشيعة; förkortning av Shia 'Alī, "Alis anhängare") är den gren av islam som menar att den islamiske profeten Muhammed enligt Guds beslut utnämnt Ali ibn Abi Talib och hans ättlingar till muslimernas ledare efter sin bortgång. Dessa ses inte som profeter eller budbärare, utan anses vara de rättmätiga efterträdarna som felfritt kan tolka och förmedla Muhammeds vanor sunna, och Koranen. Denna regel är en av trons rötter inom shiaislam som motiveras med att Gud alltid har en ställföreträdare på jorden, även om den sista profeten och budbäraren är bortgången. Dessutom måste denna vara fri från inkorrekta gärningar, precis som profeterna, då de är vägledare för hela mänskligheten. Om dessa skulle begå synd, skulle det alltså vara tveksamt att följa dem i anledning att få en sann vägledning inom religionen, och dessutom har Gud ingen anledning att skapa sin ställföreträdare till mer eller mindre syndare, varken profeterna från Adam till Muhammed, eller deras efterträdare, imamerna, enligt shiaislam. Den största riktningen inom shia är tolvgrenen, även kallad ithnā 'ashariyya.

De muslimer som är anhängare av denna gren av islam kallas shi'iter eller shiamuslimer. Ungefär 15 procent av alla muslimer är shiiter, vilket gör shiiterna till den näst största gruppen inom islam efter sunniterna. Ungefär 40 procent av alla muslimer i Mellanöstern följer någon typ av shiainriktning.Shiamuslimer menar att islam bör inkluderas som den mest grundläggande lagen i alla frågor. Enligt detta behandlas den enskilda individens vardagliga problem av islamiska lagar (vilka är gemensamma för alla muslimer) och därefter skall även gruppens problem lösas i enlighet med islamiska lagar. Gruppens problem är huvudsakligen politik och ekonomi. Shiamuslimer anser att lösningen på de politiska och ekonomiska problemen finns i islam. Enligt shiamuslimer kan den islamiska lagstiftningen lösa de aktuella problemen, inte bara på individuell basis utan även på gruppnivå.

För att kunna möta aktuella problem har imamerna (de tolv) skapat en övergång mellan den grundläggande islam (som består av Koranen och hadither) och den aktuella problemlösningen i form av islamisk lärdom (ijtihad). Det finns idag cirka 190 miljoner shiamuslimer världen runt.

Sultan

Sultan (arabiska: سلطان, sulṭān; ursprungligen med betydelsen ”styrka” eller ”auktoritet”) är en muslimsk härskartitel. Den härskare som enligt traditionen är att betrakta som sultan har förutom världslig auktoritet även religiös auktoritet över muslimerna inom sitt herravälde. Detta ska dock inte uppfattas som att sultanen är en religiös lärare. En sultans rike kallas sultanat.

Den förste härskare som bar titeln var den afghanske härskaren Mahmud av Gazna 998-1030 i östra Afghanistan. Titeln har sedan använts i bland annat Osmanska riket, Indien, och Egypten. I Marocko var monarkens titel sultan tills 1957, då Mohammed V ändrade sin titel till kung.

Det finns idag två stater som är suveräna sultanat: Brunei och Oman.

Sunna (islam)

Sunna (arabiska: سنة) är ett ord för "traditionen", innebärande att islam definieras inte bara av Koranen utan även av hur Muhammed levde ("sira", som är en levnadsbeskrivning av profeten Muhammed) och vad Muhammed yttrade ("hadith", som berättar om vad Muhammed sade och gjorde).

Begreppet ”sunna” som idag syftar på den normerande sed som Muhammed representerade har inte alltid haft exakt samma innebörd.[källa behövs] Även innan Muhammeds tid levde man efter ”sunna” som då syftade på förfädernas sätt att leva och handla i olika situationer. Under sent sexhundratal[källa behövs] och början av sjuhundratalet[källa behövs] kom samma uttryck att istället stå för den normerande sed som de fyra första kaliferna, så kallade ”de rättfärdiga kaliferna”, efterlämnade. Under islams stora expansion kom sedan den "lokala seden" att blandas in i begreppet ”sunna”. Så som man alltid hade agerat på ett ställe kunde dock skilja sig mycket från seder och vanor på andra håll i det stora riket vilket ledde till olika moralbegrepp och också till olika utfall i rättsväsendet. Tolkningen av ”sunna” blev därmed en del av den splittring och mångfald som utvecklades. I och med den abbasidiska revolutionen (750) och den efterföljande likriktningen av både religionen och rättssystemet stramades även innebörden av ”sunna” upp igen. Från denna tid syftar begreppet i första hand på Muhammeds egen person, hans handlingar och utsagor beskrivna i haditherna. Och där känner vi igen ordets innebörd idag.

Sunna på arabiska har idag tre betydelser, kortfattat är det:

som vi förstår den när det är nedskrivna berättelser som vi kallar hadith.

sunna kan också vara en av de fem olika nivåerna av förbud och plikt i Islam. Där ”haram” är förbjudet och ”wajib” är obligatoriskt kan sunna betyda ”det som är rekommenderat att göra”.

Att göra som man tror att Muhammed gjorde är att handla efter Muhammed Sunna. Här har sunna helt enkelt den vardagliga betydelsen ”Muhammed väg”.Man kan se att de olika innebörderna från tidigare betydelser har haft sitt inflytande i de olika betydelserna.

Majoriteten av muslimerna i världen är sunnimuslimer, vilket innebär att de följer någon av de skolor som vilar på Sunna. Det finns en mängd olika hadithsamlingar, av vilka fyra brukar anses ha större dignitet (man talar dock ibland om de sex olika böckerna). En av de sunnitiska uttolkningarna kallas exempelvis Wahabism, och är den riktning som helt dominerar i Saudiarabien. De fyra skolorna är Shafi, Hanafi, Hanbali och Maliki. Hanifi är utspridd i Turkiet och Balkanhalvön medan Shafi dominerar den arabiska halvön och Afrika. Alla dessa lagskolor gavs sin slutgiltiga form inom en period av tvåhundra år efter profetens livstid. När olika personer ägnar sig åt att tolka en given händelse, kommer de fram till förklaringar utifrån sina egna synvinklar. Det som ger dessa olika skolor den äkthet som tillskrivs dem, är deras respektive grundares trovärdighet och huruvida det går att påvisa om de metoder de använde är pålitliga.

De muslimer som inte är sunniter är shiamuslimer, ismailiter, tillhör ahmadiyasekten eller någon annan riktning inom islam. Alla de riktningar som själva anser sig vara muslimska erkänns dock inte som sådana av de stora auktoriteterna inom islam till exempel Al-Azharuniversitetet i Kairo.

Den största icke-sunnitiska muslimska inriktningen shiaislam, mer specifikt "Itna'shariya"-shiismen som även kallas tolvsekten eller imāmiyya, vilar sina läror på den ja'faritiska rättsskolan. Denna rättskolas inställning till sunnan om profeten skiljer sig från sunniterna på så sätt att det inte handlar om vems tradition det är, utan snarare om vilken tradition som är sann. De berättelser (hadither) som återger vad Muhammed gjorde, sade eller indikerade ges av både shiiter och sunniter olika trovärdighetsgrad, från svag berättelse till stark berättelse. Konflikten mellan shiiter och sunniter (liksom inom de olika riktningarna också) handlar om vilka berättelser som är starka respektive svagare, eller helt falska.

Sunni

Sunni är en trosinriktning och den största grenen inom islam. Ordet sunni kommer från det arabiska ordet sunna som avser de läror och traditioner som profeten Muhammed predikade. Den fullständiga beteckningen är ahl-al-sunnah wa-al-Jama'ah, traditionernas och samförståndets folk. Sunnis anhängare, sunniter eller sunnimuslimer, omfattar majoriteten av världens muslimer, cirka 90 %.

Inom sunniislam finns fyra större rättsskolor: maliki, hanafi, shafi, och hanbali. De fyra första kaliferna Abu Bakr, Umar ibn al-Khattab, Uthman ibn Affan och Ali ibn Abi Talib innehar en särskild ställning och bär titeln "de riktiga kaliferna".

Teologiskt står sunni och shia, den näst största riktningen inom islam, på samma grund, det vill säga Koranen och sunna.

Till dominerande sunniislamska grupper hör bland andra wahhabiter och salafister vilka också är politiskt aktiva.

Thahiri

Thahiri är en variant av islam skild från den shiitiska och sunnitiska varianten. Thahiri är även en rättsskola (madhhab) och är en av de åtta vars giltighet erkänns i Ammanbudskapet.

Uppståndelse

Uppståndelse är inom kristendom, judendom och islam en tanke som innebär att människan efter döden kroppsligen kan återuppvakna till liv. Tron på uppståndelsen förutsätter att människan lever vidare till både kropp och själ.

I Tanach (Gamla testamentet) finns ingen utvecklad lära om livet efter detta.

Islam
Allah
Islam
Islamiska profeter i Koranen och deras förekomster i Bibeln
Adam Idris Nuh Hud Saleh Ibrahim Lut Ismail Ishaq Yaqub Yusuf Ayub Mosque.svg
آدم ادريس نوح هود صالح ابراهيم لوط اسماعيل اسحاق يعقوب يوسف أيوب
Adam Enok Noa Ever Okänd Abraham Lot Ismael Isak Jakob Josef Job

Shoaib Musa Harun Dhul-Kifl Daud Sulayman Ilyas Al-Yasa Yunus Zakariya Yahya Isa Muhammed
شعيب موسى هارون ذو الكفل داود سليمان إلياس اليسع يونس زكريا يحيى عيسى محمد
Jetro Mose Aron Osäker David Salomo Elia Elisha Jona Sakarias Johannes Jesus
Abrahamitiska religioner

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.