Iberiska halvön

Iberiska halvön, eller Pyreneiska halvön,[1] är en halvö i sydvästra Europa. Den har en areal på 582 860 km² och är Europas tredje största halvö, efter Skandinaviska halvön och Balkanhalvön. Iberiska halvön består av tre länder, Portugal, Spanien och Andorra, samt engelska Gibraltar och del av det franska departemenetet Pyrénées-Orientales.

Halvön avgränsas mot syd och öst av Medelhavet och mot väst och norr av Atlanten. I nordöst bildar bergskedjan Pyrenéerna gräns mot Frankrike. Längst i söder separerar Gibraltar sund halvön från Afrika (Marocko) och spanska exklaven Ceuta.

Namnet "iberiska" kommer av ibererna, ett folkslag som bodde på halvön innan den införlivades med Romarriket. Namnet "pyreneiska" kommer av Pyrene, en nymf i den grekiska mytologin.

Runt år 711 invaderades hela Iberiska halvön av morer, som kom från Nordafrika och inom två år kontrollerade hela Iberiska halvön. Morerna har präglat särskilt Spaniens kultur och lämnade många kulturella minnesavtryck i Spanien, som till exempel Alhambra.

Iberian map europe
Iberiska halvön i Europa.
Rios peninsula Iberica-es
Karta över Iberiska halvön med de största floderna utmärkta.

Länder

Referenser

  1. ^ Pyreneiska halvön i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 26 september 2017.
Castellón (provins)

Castellón (även Castelló) är en av de 50 provinserna i Spanien. Det är den nordligaste provinsen av de tre som utgör autonoma regionen Valencia. Huvudstad är Castellón de la Plana (180 114 invånare 2011). Provinsen hade 579 245 invånare (2016).Castelló är beläget mot Medelhavet i öster, mitt på den Iberiska halvön. Väster om provinsen gränsar Aragoniens provins Teruel och i nordost finns Kataloniens provins Tarragona. Söder om Castelló ligger provinsen Valencia, där även regionens huvudstad ligger.

Castelló är den näst mest bergiga provinsen i Spanien, och kustremsan benämns i folkmun med Costa del Azahar, Apelsinblomningskusten.De största orterna, med fler än 15 000 invånare enligt INE 2006, är Villarreal, Burriana, La Vall d'Uixó, Vinaroz, Benicarló, Onda, Almazora och Benicasim.

Den internationella flygplatsen Castellón-Costa Azahar Airport finns strax norr om provinshuvudstaden.Kända turistorter är Peñiscola, Benicasim, Alcossebre och Benicarló.

Conquistador

Conquistador, från spanskan och portugisiskans ord för "erövrare", kallades de iberiska äventyrare, krigare och upptäckare som under 1400–1600-talen lade stora delar av Syd- och Centralamerika under spanskt och portugisiskt styre, som annars var bebott av folk från flera mesoamerikanska kulturer.

Termen kan anknytas till reconquistan, alltså kampen för att återerövra hela den iberiska halvön från morerna, vilken varade 711–1492.

Emiratet av Granada

Emiratet av Granada (arabiska: إمارة غرﻧﺎﻃﺔ, Imārat Ġarnāṭah), också känt som Nasridkungariket av Granada (spanska: Reino Nazarí de Granada), bildades 1238 av Muhammad ibn al-Ahmar som grundade den sista muslimska dynastin på Iberiska halvön, nasriderna. Under deras tid blev Granada ett världscentrum för konst, kultur och vetenskap, bland annat byggdes Alhambrapalatskomplexet som det är känt idag. Emiratet var det sista området på Iberiska halvön som styrdes av morerna. Det motsvarade ungefär de nuvarande spanska provinserna Granada, Almería och Málaga. Andalusisk arabiska var modersmålet hos majoriteten av befolkningen.

Ständiga inbördes strider medförde dock rikets försvagning och förminskning, så att det mot slutet av sin tillvaro omfattade endast huvudstaden Granada och några kringliggande städer. År 1246 måste Granada erkänna Kastiliens överhöghet och erlägga årlig skatt. När emiren vägrade betala skatten 1481, gav detta anledning till ett krig, som slutade med staden Granadas erövring 2 januari 1492 och den siste nasridhärskaren Boabdils flykt. Han flyttade så småningom till Marocko i exil.

Iberer

Ibererna var ett av den Iberiska halvöns tidiga och numera utdöda folk.

Då ibererna första gången omtalas i skriftliga dokument på 600-500 f. Kr. bodde de på södra och östra delarna av Iberiska halvön. De västra och mellersta delarna av halvön beboddes då av ligurerna, vilka vid denna tid förde en kamp mot de då inträngande kelterna.Under de följande århundraden verkar ibererna ha spridit sig över hela iberiska halvön under de att de blandade sig med de inträngande kelterna och nådde slutligen fram till Garonne och Rhône omkring 250-200 f. Kr. I södra Frankrike syns de ha trängts undan av kelterna. Ibererna förlorade efter romarnas erövring sin egenart. Deras kultur sönderföll i ett flertal stammar av vilka turdettaner, ilergeter och lusitaner är de mest kända. Det finns olika teorier om iberernas ursprung:

Några menar att de var en del av ursprungsbefolkningen i Europa.

Andra menar att de ursprungligen kom från Nordafrika.

Ytterligare andra menar att de härstammar från Kaukasus.Senare blandades ibererna med invandrade kelter och bildade keltibererna.

Jakob (apostel)

Aposteln Jakob (Jakob, Sebedaios son), död 44 e.Kr., var en av Jesu tolv apostlar, bror till Johannes Evangelisten. Han kallades också Jakob d.ä. för att skilja honom från Jakob d.y., dvs Jakob, Alfeus son. På spanska kallas han Santiago.

Jakob avrättades under Herodes Agrippa I (Apostlagärningarna 12:2) och var den förste av apostlarna att lida martyrdöden. Enligt en medeltida tradition skall Jakobs kropp mirakulöst ha blivit förd till Santiago de Compostela i Spanien.

Jakob är Spaniens skyddshelgon. Hans bild användes som en enande symbol vid reconquista, den period när olika kristna kungar erövrade den iberiska halvön från kalifatet under medeltiden. Han vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan med helgondag 25 juli. Han räknas också som pilgrimernas skyddshelgon.

Särskild uppmärksamhet och dyrkan ägnas Jakob i Santiago de Compostela, dit flera miljoner pilgrimer varje år vandrar via Jakobsleden.

Josef Franz Freyn

Josef Franz Freyn, född den 7 december 1845 i Prag, Kejsardömet Österrike, död den 16 januari 1903 i Prag, Österrike-Ungern, var en självlärd österrikisk botaniker specialiserad på ranunkelsläktet och hökfibblor.

Förutom forskning av ungersk och isterisk flora sammanställde Freyn botaniska samlingar från Iberiska halvön, Bosnien och Hercegovina samt Turkestan. Han samarbetade med Joseph Friedrich Nicolaus Bornmüller, Eduard Hackel, Paul Sintenis och J. J. Manissadijan.

Auktorsnamnet Freyn kan användas för Josef Franz Freyn i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipedia-artiklar som länkar till auktorsnamnet.

Kungariket Aragonien

Aragonien var ett kungarike på den iberiska halvön mellan 1035 och 1516 (de sista självständiga funktionerna upphörde 1707) med Zaragoza som huvudstad. Området återfinns till en del i dagens region Aragonien.

Aragonien var tidigare en del av Kungariket Navarra och blev självständigt först när Sancho III av Navarra överlämnade det till sin son Ramiro I.

Aragonien fick uppleva en rad blodiga krig mot morerna under dess existens, innan det 1516 slogs samman med Kastilien i bildandet av nationen Spanien.

Aragonska kungariket är inte detsamma som Aragonska kronan (Corona aragona). Denna innefattade var en rad länder, däribland Aragonien och delar av Italien och Grekland, som delade samma kung. Dessa länderna och områdena kom under medeltiden att i stor utsträckning befolkas av katalansktalande invånare; detta inkluderar Katalonien, regionen Valencia och Balearerna. Dessa områden kallas idag ibland för de Katalanska länderna (Països Catalans).

Kungariket Asturien

Kungariket Asturien (latin: Regnum Asturorum) var ett kungarike på Iberiska halvön grundat år 718 av den visigotiske ädlingen Pelagius av Asturien (spanska: Pelayo). Det var det första kristna riket som skapats efter den arabiska erövringen av det visigotiska riket år 718 eller 722. Det året besegrade Pelagius en islamsk armé i slaget vid Covadonga, något som kom att ses som början av Reconquista. Kungariket Asturien omvandlades till Kungariket León år 924, när Fruela II av Asturien kröntes till kung vid hovet i León.

Kungariket Kastilien

Kungariket Kastilien (spanska: Reino de Castilla, latin: Regnum Castellae) var ett av de medeltida kungadömena på Iberiska halvön som idag består av regionen Kastilien-La Mancha. Kungariket Kastilien blev ett självständigt rike på 900-talet och var en vasall till Kungariket León och riket har fått sitt namn efter alla borgar (sp: castillos) som uppfördes i området. Kungariket Kastilien sammanslogs under årets lopp med olika kungadömen på den Iberiska halvön om slogs definitivt samman med Kungariket León under kung Ferdinand III och blev till kungamakten Kastilien som senare blev till en del av dagens Spanien.

Kungariket Navarra

Kungariket Navarra (spanska: Reino de Navarra, baskiska: Nafarroako Erresuma, franska: Royaume de Navarre, från början Kungariket Pamplona) var en tidigare stat, belägen i nordöstra delen av den Iberiska halvön ungefär där den nuvarande spanska provinsen Navarra ligger idag. Kungadömet uppstod när den baskiska lokala ledaren Íñigo Arista blev kung vid 824, för att sedan leda en revolt mot Frankerna. Aristas tronföljd dog dock ut i början av 900-talet. Huvudstaden var Pamplona.

Kungadömet hade sin storhetstid under kung Sancho III av Navarra, för att sedan börja falla sönder under 1500-talet. Den södra delen tog Aragonien över 1512. Den norra, och sista självständiga delen av kungariket uppgick i Frankrike 1620.

Kungariket Portugal

Kungariket Portugal var en monarki på Iberiska halvön i Europa. Kungariket existerade åren 1139–1910 och ersattes av första portugisiska republiken efter kungamordet i Lissabon 1908 och slutligen Oktoberrevolutionen 1910.

Kungariket Valencia

Kungariket Valencia (på valencianska: Regne de València) var ett kristet kungadöme på östra kusten av Iberiska halvön och låg under kungadömet Aragonien. Då kungadömet Aragonien 1469/1479 försvann efter personalunionen med den kastilianska kronan, blev kungadömet Valencia en del av den spanska monarkin.

Morer

Morer var ursprungligen en benämning som användes av romarna på de berber som bebodde det som romarna kallade Mauretania, och som styrdes av en klan som romarna kallade mauriklanen.

Morer kallades sedan de muslimer som under den islamiska expansionen intog och bebodde Iberiska halvön från 700-talet ända till början av 1600-talet och grundade al-Andalus. De flesta av dessa var inte araber utan kom till Iberiska halvön från den angränsande västra delen av Nordafrika.

Begreppet morer har framförallt använts löst som en beteckning på muslimer i största allmänhet eller om muslimska minoriteter (till exempel på Filippinerna och Sri Lanka). Termen kom så småningom att användas även jämte neger om svarta folkgrupper. Idag används ordet i svenska språket framför allt för att beskriva arkitektur, konst och kläde som skapats under eller påverkats av den islamiska expansionen speciellt på Iberiska halvön men även i Nordafrika och på Sicilien.

Portugals administrativa indelning

Portugals administrativa indelning är baserad på 18 distrikt (portugisiska: distritos) samt 2 autonoma regioner. Kontinentala Portugal, det vill säga den del av landet som ligger på Iberiska halvön och är en del av Kontinentaleuropa, delas in i distrikt. Förutom fastlandsdelen utgörs Portugal även av de självstyrande regionerna (portugisiska: regiões autónomas) Azorerna och Madeira.

Fastlandet är sedan 1835 indelat i 18 distrikt, vilka ungefärligen skulle kunna sägas motsvara den svenska indelningen i län. Vidare är fastlandet indelat i 278 kommuner (concelhos), som i sin tur består av 4 047 församlingar (freguesias). På Azorerna och Madeira finns ytterligare 30 kommuner och 110 församlingar.

Reconquista

Reconquista (spanska och portugisiska för "återerövringen") är den del av Iberiska halvöns historia som varade i omkring 780 år från 711, då den islamiska expansionen nådde Iberiska halvön., till 1492 då halvöns sista muslimska stat Granada intogs av de expanderade kristna kungadömena. Kristna småstater i norr började redan under 700-talet att försöka återtaga halvön.

Reconquista avslutades strax innan spanjorernas erövring av Amerika — den "nya världen"— som inleddes i början av de spanska och portugisiska kolonialimperierna. Sedan mitten av 1800-talet associeras idén om en "återerövring" med halvöns ökande nationalism och kolonialism.Västerländska historiker menar att Reconquista började med slaget vid Covadonga (718 eller 722), en av de första segrarna för de kristna militärstyrkorna sedan den islamiska erövringen av Iberiska halvön år 711 av Umayyaderna. I det lilla slaget besegrade en grupp ledda av adelsmannen Pelayo ett kalifats armé i bergen på den norra delen av halvön och etablerade det självständiga kristna kungariket Asturien.

Tajo

Tajo (latin Tagus, spanska Tajo, portugisiska Tejo) är en 1 038 km lång flod på Iberiska halvön. Tajo flyter västerut, söder om Madrid genom hela Spanien och tvärs över Portugal där den mynnar i Atlanten vid Lissabon. 716 km finns på den spanska sidan och 275 km på den portugisiska. Den längsta bron i Europa, Vasco da Gama-bron, korsar bland annat floden. Avrinningsområdet är ungefär 80 100 km², det näst största på Iberiska halvön (efter Duero/Douro). Medelflödet vid mynningen är 444 m³/s. Namnet Tajo betyder klyftan på grund av flodbäddens branta dalväggar; spanska tajo 'klyfta', 'ravin'.

Tariq ibn-Ziyad

Tariq ibn Ziyad (طارق بن زياد), död 720 i Damaskus, var en berbisk-muslimsk fältherre. Han är mest känd för att ha gått över Gibraltar sund år 711 och besegrat det visigotiska riket som omfattade dagens Spanien och Portugal. Under de följande åren erövrade Tariq ibn-Ziyad och hans armé större delen av Iberiska halvön som döptes till Al-Andalus och inkorporerades i det Umayyadiska riket.

Tariq ibn Ziyad blev efter erövringen av Iberiska halvön kallad till Damaskus av kalif al-Walid I och tillbringade där resten av sitt liv. Gibraltar, på arabiska benämnt Djebel-al-Tareq (Tareqs berg), har namngetts efter honom.

Vandaler

Vandalerna var ett germanskt folk under folkvandringstiden. De inträngde i början på 400-talet i Gallien, besatte mellan 409 och 429 större delen av Iberiska halvön och grundade 429 till 439 under kung Geiserik ett rike i norra Afrika. De behärskade västra Medelhavet och plundrade Rom år 455. Vandalriket gick under mellan 533 och 534 och lades under Östrom.

Västfrankiska riket

Västfrankiska riket, ett historiskt rike, bildat ca 843 som omfattade ungefär det område som utgör dagens Frankrike till skillnad från det östfrankiska riket som ungefär motsvarar dagens Tyskland och Österrike och blev det tysk-romerska riket.

Frankerriket har sin upprinnelse i de frankiska stammarnas landområde, och blev en tydligare statsbildning under den merovingska dynastin. Ett par århundraden utvidgade Karl den store riket avsevärt. Tre av hans sonsöner delade i fördraget i Verdun 843 riket mellan sig, varvid tre riken uppstod; det västfrankiska, det östfrankiska och det mellanfrankiska (sedermera uppdelat mellan Lotharingia, Burgund och Italien). Detta fördrag ersattes år 870 av fördraget i Meerssen. Det västfrankiska riket styrdes därefter av karolingerna till och med Ludvig lättingen som fick lämna tronen till Hugo Capet som blev stamfader till den capetingska ätten. Det västfrankiska riket börjar under de närmaste århundradena att betraktas som Frankrike.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.