Husayn ibn Ali

Al-Husain ibn Ali omdirigerar hit, för kungen av Hijaz, se Hussein ibn Ali.

Imam hussain mosque cairo2
Imam Husayns moské i Kairo i Egypten, där hans huvud finns begravet

Husayn ibn Ali ibn Abu Talib (arabiska: حسين بن علي بن ابي‌ طالب, Ḥusayn ibn ‘Alī ibn Abī Ṭālib), född omkring 626, död 10 oktober 680 i Karbala, var en islamisk martyr[1] och sörjs vid den religiösa högtiden Aashura. Han var shiaimam (den tredje enligt imamiterna och zayditerna men den andre enligt ismailiterna). Han var yngre bror till Hasan ibn Ali.

Husayn var dotterson till profeten Muhammed genom dottern Fatima och Ali[2] och är enligt sunnimuslimerna, den fjärde kalifen Alis son och tredje imam hos shiamuslimerna. År 680 vägrade han ge trohetslöfte till den dåvarande kalifen Yazid I och revolterade. Hans anhängare i Irak, som bad honom komma till deras räddning, svek sitt ord och han stupade den 10 muharram tillsammans med sin lilla styrka av rebeller vid Karbala i dagens Irak, där också hans grav och helgedom är belägen. Dagen kallas för Aashura.

Dramat vid Karbala återberättas flitigt varje år i muharram, och till minne av händelsen i Karbala genomförs varje år ceremonier av sorg och gråt i form av återberättande av händelsen, sorgevisor med mera, den 1 till 10 muharram. Husayns död framställs som ett offer som var nödvändigt för att säkerställa islams överlevnad.

Status i hadither

Muhammed sade: "Hasan och Hussein är paradisets ungdomars två mästare."[3] 'Abdullah ibn 'Umar sade att Iraks folk mördade Guds sändebuds dotterson. Profeten sade: "De två (Hasan och Hussein) är mina två basilikor (älskade) av denna värld."[4] Muhammed sade även att Hussein tillhör hans Ahl al-Bayt och bad till Gud om att Han skulle rengöra Ahl al-Bayt med en [fullständig] rening i referens till vers 33:33 i Koranen.[5]
(Användare AronSimonElis tolkning av citaten.)

Se även

Referenser

Källhänvisningar

  1. ^ Rogerson 2004, s. 8
  2. ^ Lings 2006, s. 212
  3. ^ ”Hadith - Chapters on Virtues - Jami` at-Tirmidhi - Sunnah.com - Sayings and Teachings of Prophet Muhammad (صلى الله عليه و سلم)”. sunnah.com. https://sunnah.com/urn/736500. Läst 5 april 2019.
  4. ^ ”Hadith - Book of Companions of the Prophet - Sahih al-Bukhari - Sunnah.com - Sayings and Teachings of Prophet Muhammad (صلى الله عليه و سلم)”. sunnah.com. https://sunnah.com/bukhari/62/100. Läst 5 april 2019.
  5. ^ ”Hadith - Chapters on Virtues - Jami` at-Tirmidhi - Sunnah.com - Sayings and Teachings of Prophet Muhammad (صلى الله عليه و سلم)”. sunnah.com. https://sunnah.com/urn/636700. Läst 5 april 2019.

Tryckta källor

  • Lings, Martin (2006) (på en), Muhammad: His Life Based on the Earliest Sources (3), Rochester, USA: Inner Traditions, ISBN 978-1-59477-153-8
  • Rogerson, Barnaby (2004) (på en), The Prophet Muhammad (2), London, Storbritannien: Abacus, ISBN 0 349 11586 9

Externa länkar

680

680 (DCLXXX) var ett skottår som började en söndag i den julianska kalendern.

Abbas ibn Ali

Abbas ibn Ali (arabiska: العباس بن علي بن أبي طالب), född 15 maj 647 (4 sha'ban 26 AH), död 10 oktober 680 (10 muharram 61 AH) vid Karbala i Irak, var en shiitisk martyr.

I slaget vid Karbala var han en av de få som stred för sin halvbror Husayn ibn Ali och stupade i slaget när han försökte hämta vatten. För denna lojalitet är han vördad av shiiter som en martyr. På den plats i Karbala, där han enligt legenden dog och begravdes, står nu al-Abbas moskén. Tillsammans med den närliggande Husayn ibn Alis helgedom är den ett viktigt mål för shiitiska pilgrimsfärder, särskilt på årsdagen av slaget vid Karbala.Han var son till Ali ibn Abi Talib och Fatimah bint al-Hizam Kilabiyyah (även känd som Ummul Banin, vilket ungefär betyder "sönernas mor"). Han hade tre bröder, Abdullah ibn Ali, Jafar ibn Ali ibn Uthman och Ali.

Al Hussein-moskén

Al Hussein-moskén (arabiska: جامع سيدنا الحسين) ligger i historiska Kairo, de äldsta delarna av centrala Kairo, Egypten. Moskén har getts namn efter Husayn ibn Ali, dotterson till profeten Muhammed och vars huvud enligt Fatimiderna tros vara begravd i moskén.

Den färdigställdes år 1154 och ligger i direkt anslutning till basaren Khan el Khalili.

Arabiska revoltens flagga

Arabiska revoltens flagga skapades av sharif Husayn ibn Ali i samband med upproret mot Osmanska riket 1916. Flaggan började 1917 användas av arabiska nationalister, och flaggan har sedan dess spelat en viktig symbolisk roll för de arabiska självständighetsrörelserna. Flaggans färger rött, vitt, svart och grönt har kommit att tolkas som de panarabiska färgerna och förekommer i ett stort antal nationsflaggor i arabvärlden.

Arba'in

Arba'in (arabiska: الاربعين, "fyrtio") är en högtid som shiamuslimer firar varje år. Denna dagen är den 40:e dagen efter den dag som martyren Husayn ibn Ali dog år 680 (istishhad, martyrskapet).

Ashurabombningarna i Irak 2004

Ashura-bombningarna i Irak 2004, även kallad Ashuramassakern var en samling koordinerade bombattentat som utfördes i den irakiska huvudstaden Bagdad och Karbala 2 mars 2004. Attentaten är några av de blodigaste attackerna som Upprorsrörelsen i Irak hittills utfört i samband med Irakkriget. Förövarna anses ha varit sunnimuslimer, muslimska extremister, antagligen knutna till Al-Qaida i Irak som av den irakiska regeringen och USA:s militär anses vara den mest hänsynslösa av den brokiga samling grupper som tillsammans utgör upprorsrörelsen.

Attentaten utfördes under Ashurafestivalen som är en islamisk högtid som firas till minne av att profeten Muhammeds dotterson Husayn ibn Ali år 680 stupade som martyr i Karbala. Totalt dödades minst 171 människor och 500 skadades. Förövarna använde sig av en kombination av självmordsbombare, granater och raketer och många anser att många fler hade kunnat dö. De allra flesta dödsoffren krävdes i Karbala där 9 explosioner dödade över 100 människor. I Bagdad omkom minst 58 människor. Många shiamuslimer, däribland storayatollan Ali al-Sistani, anklagade USA:s militär för att inte ha gjort tillräckligt för att skydda shiamuslimerna.

Efterträdandet av Muhammed

Efterträdandet av Muhammed som ledare för det muslimska samfund som denne hade grundat på Arabiska halvön under första hälften av 600-talet hade ett händelseförlopp som gav upphov till att muslimerna blev uppdelade i två grenar – den sunnitiska och den shiitiska, en uppdelning som ännu består. De muslimer som tog fasta på de världsliga budskapen i profetens förkunnelse och som stödde sig på sunna vann valet av efterträdare och styrde valet av de tre första kaliferna. De som emellertid såg Muhammed främst som religiös ledare var samlade i ett parti (shia) och ville att Muhammeds egna släktingar skulle överta ledarskapet. Under tidernas lopp uppstod mellan de båda stridande parterna en väsentlig skillnad även med avseende på vissa bland de viktigaste troslärorna inom islam.Enligt sunniterna var Abu Bakr den rättmätige ledaren över muslimerna då han valdes till kalif i ett rådslag i Saqifa. Enligt shiaislam var Ali ibn Abi Talib den rättmätige ledaren efter profeten enligt kungörandet i Ghadir Khumm.Efter att Abu Bakr och hans efterträdare Umar ibn al-Khattab och Uthman ibn Affan lämnat världen ville många muslimer att Ali skulle ta över ledarskapet över muslimerna. Efter Alis död efterträdde Hasan ibn Ali honom politiskt sett, och enligt shiiter även religiöst sett. Efter cirka sex månader slöt han dock ett fredsavtal med Muawiya ibn Abi Sufyan i vilket det stod att Muawiya skulle ha politisk makt så länge som han inte valde sin egen efterträdare. Muawiya bröt mot avtalet och valde ut sin son Yazid som sin efterträdare, vilket utgjorde början på umayyaddynastin.

Sunniterna som ansåg att den som hade den politiska makten var efterträdare till profeten, accepterade Muawiya som kalif utan förbehåll.

Hasan och hans broder Husayn ibn Ali fortsatte att vara de religiösa ledarna enligt shiiterna. Enligt tolvshiiterna var de tolv imamerna (Ali, Hasan, Husayn och nio ättlingar till Husayn) Muhammeds rättmätiga efterträdare, vare sig de hade den politiska makten eller inte. Vid Muaviyas död gjorde Husayn anspråk på kalifatet, men han och hans anhängare dödades i massakern vid Karbala av Yazids trupper och denne säkrade därvid umayyadernas fortsatta politiska makt över kalifatet.

Utöver dessa två grenar har även många andra åsikter formats gällande efterträdandet av profeten.

Faizun-versen

Faizun-versen (arabiska: آية الفائزون) är vers 23:111 i Koranens avsnitt Al-Mu'minun och handlar om de troendes seger på grund av deras tålamod gentemot förnekarnas hån. Faiz betyder bland annat segrare på arabiska i singular,, faizun är plural för faiz. Vers 23:111 har kallats för Faizun-versen av vissa forskare såsom Allamah 'Askari. I vissa tolkningsböcker till Koranen har det ansetts att det som menas med segrarna (arabiska: الفائزون, translit. al-faizun) är Muhammeds familjs shia och följare. Det har återberättats att profeten Muhammed sagt att Alis shia är segrarna på domedagen. Ibn Mas'ud har presenterat Ali ibn Abi Talib, Fatima, Hasan ibn Ali och Husayn ibn Ali som segrarna eftersom de haft tålamod i att lyda Gud, vid hunger och fattigdom och gentemot synder och missöden.

Hasan ibn Ali

Hasan ibn Ali ibn Abu Talib (arabiska: أبو محمد الحسن بن علي الزكي), född 624, död 670, var islamsk kalif 661 och shiaimam. Enligt imamiterna och zayditerna var han den andre imamen men den förste enligt ismailiterna.

Han var äldre bror till Husayn ibn Ali. Hans hustru, Ju'da bint Ash'ath, är vanligtvis anklagad för att ha förgiftat honom.

Husayn ibn Alis helgedom

Husayn ibn Alis helgedom (arabiska: مقام الامام الحسين) är en för shī'amuslimer helig plats i staden Karbala, Irak. Den är uppförd på platsen för Husayn ibn Alis grav. Husayn ibn Ali var profeten Muhammeds andra barnbarn. Hans grav är en av de heligaste platserna för shī'iter ,förutom Mekka och Medina, och många vallfärdar till platsen. Flera miljoner pilgrimer besöker varje år staden för att fira Aashura på årsdagen för Husayn ibn Alis död. Över 16 miljoner människor, mest shī'iter besökte Imam Hussein i Kerbala under den 40:e dagen efter hans död år 2009. De som inte kunde komma fram fick stå långt ifrån, där de hälsar och sörjer på samma sätt.

Hussein

Hussein, Husayn, Hussain, Husain, är olika sätt att skriva ett vanligt arabiskt namn med latinska bokstäver. Namnet har bland annat burits av:

Husayn ibn Ali, kalifen Alis son.

Hussein ibn Ali, kung av Hijaz (1916-1924).

Zakir Husain, indisk politiker.

Hussain Muhammad Ershad, bangladeshisk politiker.

Kung Hussein av Jordanien, Jordaniens tidigare kung.

Saddam Hussein, före detta president i Irak.

Taha Husayn, egyptisk författare.

Barack Hussein Obama, före detta amerikansk president.

Imam

En imam (arabiska, "den som står framför") är inom islam en ledande religiös, traditionellt manlig, funktionär.

Ismailiter

Ismailiter, (Ismā'īliyya, "sjusekten") eller ismailism, är en gren av shiaislam, uppkommen på 700-talet. Ismailiterna har sitt namn efter Ismail ibn Jafar som de anser vara den rätte sjunde shiaimamen till skillnad från hans bror Musa al-Kazim som imamiterna håller för den rätte. Det finns cirka 15 miljoner anhängare världen över, framför allt i Jemen, Pakistan, Indien och Syrien.Ismailiterna har utvecklat en egen teologi.

Ismailiterna är splittrade i två grenar; musta'lī och nizārī. Musta'lierna har till stor del bevarat religionen som den utformats under fatimiderna. Nizarierna har fått sitt namn efter Nizar. De stödde hans krav att bli imam efter sin far den åttonde fatimidiske kalifen al-Mustansir. Nizarierna är i sin tur splittrad i flera mindre grupper och har på flera områden rört sig bort från den ursprungliga ismailismen. Nizariernas andliga ledare bär titeln Aga Khan. Dessa är i rakt nedstigande led ättlingar till profeten Muhammed genom hans dotter Fatima i hennes äktenskap med Ali, den förste shiaimamen.

Ismailiternas gren fick en tid stor betydelse i Egypten och övriga Nordafrika under fatimiderna.

Shiaimamerna enligt ismailiterna:

Ali ibn Abi Talib (har en speciellt ställning och numreras därför ej som imam)Hasan ibn Ali

Husayn ibn Ali

Ali Zayn al-Abidin ibn Husayn

Muhammad al-Baqir

Jafar as-Sadiq

Ismail ibn Jafar

Muhammad al-MahdiFatimidernaDrusernas trosföreställning härstammar från ismailismen.

Karbala

Karbala är en stad i Irak och ligger söder om huvudstaden Bagdad. Den är provinshuvudstad i provinsen Karbala. Det finns inga officiella uppgifter från sen tid över stadens befolkning, men det distrikt som hör till staden hade en uppskattad folkmängd av 770 762 invånare 2009, på en yta av 2 731 km².Shiamuslimer besöker ofta Karbala på väg till pilgrimsfärden i Mekka. År 680 led imamen Husayn ibn Ali (profeten Muhammeds dotterson) martyrdöden i slaget vid Karbala och hans grav pryds idag av en kupol och tre minareter. Gravmonumentet förstördes 1801 av wahhabiter men återuppfördes snabbt genom finansiering och stöd från Persien och andra shiamuslimer.

Martyr

Martyr (av grekiska martys, genitiv martyros ’vittne’), blodsvittne eller blodsdop, det vill säga den som med sitt liv fått plikta för sin tro genom martyrdöden.I nutida språkbruk används ordet i en bredare betydelse, avseende personer som dödats, straffats, utsatts för våld eller andra övergrepp på grund av sin grupptillhörighet eller sitt ideologiska engagemang.

Reningsversen

Reningsversen (arabiska:آیة التطهیر) är en vers i Koranen. Versen är av speciell vikt för shiamuslimer för att den ger information om Muhammeds Ahl al-Bayt. Shiiter anser att versen visar på att Ahl al-Bayt (Husets folk) är felfria. Antingen avvisas denna åsikt i sunniislam, eller så stöds den delvis vilket är fallet i sufismen. Delar av versen refererar till Muhammeds fruar.

Shiaimam

Shiaimamerna är enligt shiamuslimerna profeten Muhammeds rättmätige efterträdare. De härstammar från Muhammed genom hans dotter Fatima Zahra och hennes make Ali ibn Abi Talib och Ali räknas som den förste av dessa.

Ali var den fjärde kalifen, vars son Hasan tvingades avstå kalifatet till Muawiya ibn abi Sufyan. Hasan förbehöll sig och sina efterkommande titeln imam i Hijaz, med säte i Medina. Efter Hasan övergick denna värdighet till hans bror Husayn. Denne och de närmast efterkommande imamerna gjorde fruktlösa försök att rycka till sig kalifatet.

Slaget vid Karbala

Slaget vid Karbala ägde rum den 9 eller 10 oktober 680 (10 muharram 61 AH). Slaget stod mellan profeten Muhammeds dotterson Husayn ibn Ali tillsammans med dennes armé och Yazid Ibn Muawiyas armé. Yazid Ibn Muawiya var den dåvarande umayyadiska kalifen.

Husayns armé med åtföljande tross bestod bland annat av medlemmar ur Muhammeds familj. På andra sidan stod befälhavaren för Yazids armé Umar Ibn Sa'ad.

Orsaken till kriget var att Yazid Ibn Muawiya krävde att Husayn skulle acceptera honom som den rättfärdige och obestridde ledaren. Båda sidor visste att Husayn aldrig skulle acceptera Yazids krav. Yazid valde att använda sin makt genom att först förhindra att Husayn, dennes armé och följeslagare, fick tillgång till vatten i tre dagar. Husayn vägrade emellertid att göra Yazid till viljes, något som till slut ledde till att Husayn och hans armé dödades av Yazids armé. Samma kväll fångades de kvinnor och barn som följt med Husayns armé. Trots tortyr och trakasserier lyckades de till slut befria sig från Yazid.

Husayn och hans mördade följeslagare i Karbala kallas med ett gemensamt namn för Karbalas Martyrer. Aashura och Arba'in är sorgehögtider till minne av Husayns martyrdöd.

Husayn Ibn Ali bär också titeln Sayyad Ash-Shuhada, dvs. Martyrernas mästare.

Zaiddiyah

Zaidiyyah (arabiska: الزيدية, az-Zaydiyyah), zaidism, zaydism eller zaydi (ibland zaidi) är en inriktning inom shiaislam som anser att Zayd ibn Ali var den rättmätige arvtagaren till den fjärde imamen, Ali Zayn al-Abidin, snarare än halvbrodern Muhammad al-Baqir, som övriga shia anser vara den femte imamen. Zaiddiyah är även en rättsskola, en madhhab – en av de åtta madhhaber vars giltighet erkänns i Ammanbudskapet.

Shiaimamerna enligt zaidiyyah:

Ali ibn Abi Talib

Hasan ibn Ali

Husayn ibn Ali

'Ali Zayn al-'Abidin ibn Husayn

Zayd ibn Ali.Zayditerna har tagit sitt namn från Zayd ibn ’Ali ibn al-Husayn, som försökte revoltera mot den umayyadiska dynastin. Detta var ett försök att skapa ett alternativ till den umayyadiska makten, som vid den tiden befann sig i ett idé- och åsiktsmässigt kaos, där olika grupper erkände olika imamer. Den främsta konflikten var att zayditerna eller Zayd inte trodde på en dold imam eller idén om nass. Zayd sökte inte bara stöd hos shiagrupperingar utan bland alla muslimer. Han argumenterade för att Alī ibn Abī Tālib var den rättmätige imamen (ledaren) efter profeten Muhammeds bortgång och menade att Ali var överlägsen gentemot Abu-Bakr och Umar ibn al-Khattab. Zayd misslyckades och dödades år 740 och zayditerna ville hämnas hans död.

Zayditerna befann sig under åren 870 till 1126 i olika områden söder om Kaspiska havet, men förknippas främst med Jemen där de hade politisk självständighet från omkring 900-talet till 1962. Under zayditiska imamer i Sanaa har de utvecklat en speciell juridik som ligger nära sunnitisk tradition. De har även vissa kopplingar till mu’taziliter.

Den första imamen i Jemen, al-Had ila ’l-Haqq Yahya (d. 911) är för zaiditerna en av de viktigaste auktoriteterna för den Zayditiska statens lagsystem, Hadawaiya-skolan. Den Zayditiska lagen fick en mer shiitisk karaktär, men ligger samtidigt nära den sunnitiska traditionen – de moderata inriktningarna inom shia liknar ofta sunnitisk tradition.

Precis som andra shiitiska traditioner så anser de att samhället skall ledas av en imam som vars släktled härstammar från Ali (Alidiska familjen) och profeten Muhammed. Det som är särskilt med zaydismen i förhållande till andra shiitiska riktningar är att de inte ger imamen någon speciell status, till exempel i form av övernaturliga krafter. Zaydierna tillåter inte nass, idén om att det bara kan finnas en imam åt gången och att imamen utpekar (testamentariskt) nästa imam. Andra shiitiska inriktningar använder sig av imamens utpekande av den nästkommande imamen för att avgöra successionsordningen för ledarskapet.

Muhammad b. ’Ali al-Shawkani (d.1832) var en zayditisk domare i Sanaa och är en av de mest kända zayditiska rättslärda, även om han ofta misstas för att ha varit sunnimuslim. Det lades ingen stor vikt vid al-Shawkanis religiösa identitet utan han är känd för sitt stark motståndare mot restriktioner av ijma’. Han var därtill anhängare av ijtihad. Diskussionen kring ijma och ijtihad skedde inom den sunnitiska traditionen, vilket kan ha gett upphov till missförstånden kring hans religiösa hemvist.

Islam
Allah
Islams profet Muhammed
Profeten Muhammad, maskerad, framrycker mot Mecka. I avbildning från det ottomanska manuskriptet Siyer-i Nebi (cirka 1388).
Shiaislam
Ett ambigram i arabisk skrift där Muhammed (محمد) upp och nedvänt läses som 'Ali (علي), och vice versa.
Imamer enligt shiaislam

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.