Hetfläck

Hetfläckar, eller hotspots, är ställen i kontinentalplattorna där magma strömmar upp mot jordskorpan. De kan ligga vid plattgränser såsom vid Island eller långt utanför plattgränserna, som till exempel vid Hawaiiöarna.

Tolkar man detta är det som att stora droppar av mantelmaterial stiger uppåt inom begränsade områden. Dessa områden kallar man för hetfläckar.

En hetfläck är ett område med stark radioaktiv värmeutveckling i mantelns övre del, ovanför en så kallad mantelplym.[1] Det uppvärmda materialet väller som magma genom sprickor i plattan upp på havsbottnen och bildar en undervattensvulkan. Allt eftersom plattan rör sig bildas den ena vulkanen efter den andra. På Island ligger hetfläckar på plattgränsen och vulkaner nybildas och rör sig åt båda håll.

Hotspot(geology)-1
Illustration av en hetfläck

Rörelse

Hetfläcken flyttar med tiden på sig, relativt de geografiska landformerna. I själva verket antas hetfläcken ligga i stort sett still i förhållande till jordmanteln, medan det är den omgivande litosfären (det som syns på kartor över jordytan) som flyttar på sig.[1]

Bildgalleri

Hawaii hotspot

Den hawaiianska hetfläcken har skapat ett "pärlband" av vulkanism.

Hawaii hotspot cross-sectional diagram

Diagram över den hawaiianska hetfläckens verksamhet.

Referenser

  1. ^ [a b] Loberg, Bengt: hetfläck i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 29 juni 2015.
Bergskedja

En bergskedja är ett större område med sammanhängande bildning av berg. Bergskedjor bildas genom orogenes.

Exempel på bergskedjor är Alperna, Pyrenéerna, Kaledoniderna i Europa, Uralbergen och Kaukasus mellan Europa och Asien, Atlasbergen i Afrika, Himalaya i Asien, Klippiga bergen i Nordamerika samt Anderna i Sydamerika.

Bermudas hetfläck

Bermudas hetfläck är en förmodad hetfläck i Nordatlanten 500-1000 km sydost om Bermuda. Denna föreslås vara förklaringen till de utdöda vulkanerna i Bermuda Rise och Mississippi Embayment och Sabine Uplift sydväst om Mississippi Embayment. En uppsats från 2002 av Roy B. Van Arsdale och Randel Cox från University of Memphis föreslås det att Bermudas hetfläck skapade Mississippi-viken i aldre krita när hetfläcken blev starkare och förhöjde dagens Mississippi Valley. Höglandet som skapades eroderades över tiden med ett resultat att jordskorpan förtunnades, och när rörelsen i den nordamerikanska plattan flyttade dalen bort från hetfläcken bildades det en trågdal. Som bevis visar Van Arsdale och Cox de seismiska zoner som är centrerade på New Madrid, Missouri och Charleston, South Carolina, och de vulkaniska Kimberlit-rören i Arkansas.

Andra uppsatser hävdar att frånvaron av en kedja av åldrade djuphavsberg (som djuphavsbergskedjan i anslutning till Hawaii, Hawaii–Emperor seamounts), frånvaron av nutida vulkanisk aktivitet och förlängningen av Bermuda Rise är bevis mot en hetfläck som ursprung för Bermuda Rise. Peter R. Vogt och Woo-Yeol Jung föreslår en ändring i mantelströmmar orsakad av stängningen av Tethyshavet som som alternativ förklaring till Bermuda Rise, men noterar att grunda processer inte kan förklara källan till magmatismen. En senare uppsats finner en förtunning i övergången mellan övre och nedre manteln under Bermuda, som tydligen överensstämmer med manteluppvällning och en varm nedre mantel under Bermuda.

Biologisk hetfläck

Biologisk hetfläck[källa behövs] (engelska: Biodiversity hotspot) är ett område som utmärks av och är viktigt för biologisk mångfald. Begreppet definierades i en rad artiklar av biologen Norman Myers som områden av extra stor vikt att bevara. Kriteriet för hotspoten är hög grad av endemism (arter som existerar endast inom ett begränsat område) och graden av hot (pågående artutrotning).

Halvö

En halvö är ett stycke land som skjuter ut i ett vattenområde, såsom en sjö eller ett hav, och som vanligtvis omges av vatten på tre av fyra sidor. Dessutom måste det vara en avsmalnad av landmassan mellan fastlandet och halvön.Vanligen är halvön fast förankrad i landmassan, men ibland förbinds den med övrigt land endast genom ett näs. Halvöar kan vara av mycket varierande storlek, men de räknas som större än uddar.

Islands hetfläck

Islands hetfläck är en hetfläck som delvis är ansvarig för den höga vulkaniska aktivitet som bildat ön Island.

Jan Mayens hetfläck

Jan Mayens hetfläck är en föreslagen vulkanisk Hetfläck som ska vara orsaken till den vulkaniska aktiviteten som har bildat ön Jan Mayen i norra Atlanten.

Kanjon

En kanjon (av engelska canyon, från spanska cañón ’ravin’, ’rör’) är en djup dalgång mellan höga klippväggar som av ett vattendrag karvats ur fast berggrund. Detta skiljer den från ravinen, där vattnet fört bort löst material i bildandet av dalgången.

En kanjon bildas genom att strömmande vatten, allt ifrån en flod till en å, eroderar ned berggrunden och bildar en dal där vattenflödet sedan flyter. Nivåskillnaderna i en kanjon kan uppgå till hundratals meter.

Kanjoner är vanliga i västra Nordamerika, där berggrunden ofta består av sedimentära bergarter som är lätteroderade. I Sverige finns bland annat Abiskojåkkas kanjon, Evagraven (Evig- eller Evengraven) och Hällingsåfallets kanjon, Sveriges längsta kanjon.

Kust

Kusten är mellan hav, eller ibland mellan en större insjö och land. Utmed kusten finns ofta stränder, hamnar och ibland fjordar. En stor del av världens befolkning bor nära havs- eller insjökuster. Kuster förändras i förhållande till naturkrafter som vågor och tidvatten, landhöjning och skiftande havsnivå. Den östra och västra kusten av ett landområde kallas ostkust respektive västkust.

Lagun

En lagun (av italienska och spanska laguna, av latinets "lämna, fördjupning") är geologiskt en genom smala landremsor från havet avstängd och vanligen grund del av havet. Det finns två huvudtyper:

Vid korallöar förekommer ofta grunda vatten omgivna av ringrev eller atoller.Vid långgrunda kuster eller utanför mynningen av floder, till exempel Nilen eller Po, varest deltabildning försiggår eller har ägt rum. Lagunerna vid Venedig är världsbekanta exempel; Frisches Haff och Kurisches haff, i vilka Wisła och Njemen utmynnar, är också laguner. Sådana laguner, som utgör delar av floddeltan, blir i tidernas längd fyllda av flodernas sand och slam, och de övergår därför småningom till ett lågt, flackt land, genomskuret av mångfaldigt förgrenade flodarmar. Snarlika begrepp är "haff" och "strandsjö"

Meander

Meander eller meanderlopp är en slingrande flodfåra i ett flackt landskap skapad av erosion i ytterkurvorna av floden och sedimentation i innerkurvorna. Bukterna kallas meanderslingor och området som omsluts av en slinga kallas meandernäs. När en slinga blivit tillräckligt utpräglad kan den bryta igenom ett näs och bilda en ny vattenfåra. Den slinga som då inte längre har något vattenflöde kan så småningom bilda en korvsjö. Ett meandrande lopp är den naturliga formen för varje vattendrag som flyter fram över ett slättlandskap. Företeelsen har fått sitt namn efter floden Maiandros i västra Turkiet.

Slingorna ger omväxlande syrefattig och syrerik miljö. Metoden att skapa konstgjorda meandrar används ibland för vattenrening eftersom i en syrerik miljö omvandlas ammonium till nitrat av nitrifikationsbakterier. I den syrefattiga miljön omvandlas nitratet av denitrifikationsbakterier till kvävgas som avgår till luften, och därav sänks nitrathalten.

Platå

Platå, högplatå eller högslätt är inom topografi ett höglandsområde med relativt flack terräng.

Saltöken

Saltöknar eller saltslätter är platta vidder täckta av salt och andra mineraler. De förekommer i öknar och är naturliga geologiska formationer till skillnad från saliner, som skapats av människan.

En saltöken skapas genom avdunstning av vattensamlingar, som sjöar eller dammar. Detta händer i klimat där vattenavdunstningen överstiger nederbörden, det vill säga i en öken. Om vattnet inte kan rinna ner i marken, blir den kvar på ytan tills den avdunstar och varvid den lämnar efter sig mineraler som fälls ut från saltjoner som finns upplöst i vattnet. Denna process kan ha pågått i tusentals år. Dessa mineraler speglar solens strålar och saltöknar upplevs ofta som vita.

Sanddyn

En sanddyn, även ibland benämnd klitt, är en sandformation som skapas av vind. När sanden blåser åt ett visst håll bildas stora berg av sand, men p.g.a dragningskraften faller sanden ner på andra sidan av berget. Då bildas sanddyner. Om en sanddyn breder ut sig tillräckligt mycket blir det en öken eftersom för mycket sand slår ut växtligheten. Sanddyner finns i många olika varianter och storlekar. Exempel på olika sorters dyner är barkaner, parabeldyner, stjärndyner och transversala dyner.

Slätt

"Grässlätt" omdirigerar hit. Se även gräsmarker.En slätt är ett geografiskt område som består av ett platt öppet landskap. En slätt saknar oftast skogar eller har enbart mindre skogsområden. En slätt brukar oftast ha gott om jordbruk då landskapet är lämpligt för detta. Skåne är ett exempel på ett landskap som till stor del består av just slätter.

Exempel på naturliga slättområden är prärie i Nordamerika, pampas i Sydamerika och savann i Afrika.

St. Helenas hetfläck

St. Helenas hetfläck är en vulkanisk hetfläck i Sydatlanten. Den är orsaken till ön Sankta Helena och St. Helena djuphavs-bergskedja. Det är en av de äldsta kända hotspotsna på jorden. Den började producera basalt lava för cirka 145 miljoner år sedan.

Stillahavsplattan

Stillahavsplattan är den största av jordens tektoniska plattor. Den finns under huvuddelen av Stilla havet och har en utsträckning av 103 miljoner kvadratkilometer..

Stillahavsplattan ligger över en hetfläck som inte är nära plattans rand. Denna hetfläck har producerat ögruppen Hawaii.

Träsk

Träsk kan också betyda insjö. För orter med namnet Träsk, se Träsk (olika betydelser).

Träsk är en typ av våtmark som oftast finns i anslutning till sjöar eller vattendrag.[källa behövs]

Vik (geografi)

En vik är en inbuktning i en kustlinje, antingen mot ett hav eller en sjö. En djup havsvik oftast med en bergig omgivning kallas ofta fjord, medan en bred havsvik ofta kallas för bukt. En grund vik kallades förr i tiden för mar.

Även en sjö som bildats genom strandförskjutning kan ibland benämnas som vikar. Ett exempel är Brunnsviken i Stockholm. Ordet vik syns i många svenska ortnamn, inklusive i Västervik och Örnsköldsvik.

Ås

En ås är en långsmal höjd som kan ha olika ursprung, huvudsakligen rullstensås, horst eller randmorän.

Jordens landformer

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.