Höga Visan

Höga Visan är en skrift i judendomens Ketuvim och kristendomens Gamla testamente. Bokens hebreiska namn är שיר השירים (shir ha-shirim) och betyder egentligen sångernas sång. Det svenska namnet kommer från Martin Luthers tyska bibelöversättning. Boken är indelad i åtta kapitel och består av kärlekslyrik.

Llyfr Caniad Solomon - Caerwynt 2
Salomo och hans älskade (1100-talet)

Ursprung

Höga Visan är traditionellt tillskriven kung Salomo.[1]

Det råder ingen enighet kring bokens ursprung. Den kultisk-mytologiska teorin betonar likheterna mellan Höga Visan och sumerisk-ackadiska texter som hör ihop med hieros gamos, det heliga bröllopet mellan växtlighetsguden Tammuz och gudinnan Ishtar. Dessa likheter skulle då visa att texterna har sina rötter i kanaaneisk fruktbarhetskult. Att Tammuz-kulten fanns representerad i Israel framgår av Hesekiel 8:14.

Problemet med den kultisk-mytologiska teorin är att det Gamla testamentet i övrigt visar ett sådant kraftigt motstånd mot fruktbarhetskult att det blir svårt att förklara hur texterna i så fall kommit att infogas bland de heliga skrifterna. Likheterna med kultiska texter kan ju även förklaras med att de hämtat inspiration från den profana kärlekslyriken.

Den andra teorin hävdar ett profant ursprung. Texterna visar nämligen också förvånansvärda likheter med bröllopssånger som i modern tid upptecknats på syriska landsbygden. Det stora tidsavståndet gör det dock tveksamt om likheterna har så stor betydelse. Viktigare är då att Höga Visan även visar likheter med gammalegyptisk kärlekslyrik.

Dateringen av boken är mycket osäker. Språket har vissa arameiserande drag som pekar på att den tillkommit efter exilen i Babylon. Men till exempel Gillis Gerleman bestrider att de språkliga skälen tvingar till en sen datering, då innehåll och litterära indicier pekar på att texten är betydligt äldre. Gerleman menar att bokens ursprung är salomonska hovkretsar i Jerusalem där man hade livliga kontakter med Egypten. Andra, bland dem Helmer Ringgren, går en medelväg och hävdar att sångerna härstammar från äldre kungatid, men bearbetats vid en senare tidpunkt.

Betydelse

Inom judendomen har texterna tolkats allegoriskt om Guds kärlek till Israel, vilket inspirerat kristna att tolka dem som kärleken mellan Kristus och kyrkan. Senare har texterna bidragit till att utveckla mariologin och den medeltida brudmystiken. Troligen har den allegoriska tolkningen bidragit till att Höga Visan kunnat tas upp i Bibelkanon.

Referenser

  1. ^ "Höga Visan". NE.se. Läst 6 februari 2014.

Externa länkar

  • Wikisource-logo.svg Wikisource har originalverk relaterade till Höga Visan.
Abana

Abana är enligt Andra Kungaboken 5:12 namnet på en flod, som rinner upp på Antilibanon och flyter genom Damaskus. Enligt ketibläsarten skulle namnet emellertid lyda Amana. Floden motsvarar den nuvarande Barada. I Höga visan 4:8 är Abana namnet på denna del av Antilibanon.

Axel Nordlander den äldre

Axel Nordlander den äldre, född 1821 i Stockholm, död 1892 i Smedjebacken, son till stadsmajoren Eric Nordlander. Efter att ha genomgått Hillska skolan i Stockholm blev Nordlander brukselev på Ludvika bruk. Sedan fadern köpt Hagge bruk i Norrbärke, Dalarna, övertog Nordlander driften där, endast 24 år gammal. 1856 grundade han, från början med två kompanjoner, Smedjebackens Walsverk, numera Ovako och utvidgade sina egendomar med bland annat Klenshyttan, Björsjö och Persbo hyttor, samt med flera gruvor, bland annat Höga Visan i Grängesbergsfältet. I samband med grundandet av valsverket inköpte Axel den s.k. Bergmästaregården i Smedjebacken, sedermera Nordlanderska herrgården, en jordbruksegendom på 540 ha. Axel Nordlander var också styrelseordförande i Nyhammars bruk. Han var gift med Gustafva Öhrn, dotter till bruksförvaltaren Pehr Öhrn. Han var far till Harald Nordlander och farfar till ryttmästare Axel Nordlander

En-Gedi

En-Gedi, hebreiska עין גדי, är en oas i Juda öken väster om Döda havet i Israel.I området ligger kibbutzen En-Gedi som grundades 1956 och nationalparken En-Gedi.En-Gedi betyder ungefär "Bockkällan". En vattenkälla som rinner upp bland klipporna gör dalen till en grönskande oas i ett annars torrt landskap. En-Gedi omnämns i Bibeln i bland annat Höga visan och var känd för sin balsam, för sina vingårdar och sina palmer. Det låg i det område som beboddes av Juda stam. I En-Gedi höll sig David under en tid gömd, sedan han flytt från kung Saul.

En hög visa

En hög visa är en kärleksdikt av Gustaf Fröding, från avdelningen "Värmländska låtar" i samlingen Guitarr och dragharmonika från 1891. Verket är som titeln antyder en pastisch på Höga visan i Bibeln.

Esters bok

Esters bok är en skrift i judendomens Ketuvim och kristendomens Gamla testamente, som handlar om den judiska flickan Ester. Boken utspelar sig omkring 480 f. Kr. i Persien under kung "Ahasveros" tredje regeringsår. Ahasveros identifieras historiskt vanligtvis med Xerxes I, även om andra tolkningar också gjorts.

I sitt berättande har boken ingen större anknytning till Gud. Den är tillsammans med Höga Visan den enda boken i Bibeln som inte nämner Gud. I den antika grekiska bibelöversättningen Septuaginta ingår en utökad version av Esters bok. En svensk översättning av den texten ingår i Tillägg till Gamla Testamentet under namnet Ester enligt den grekiska texten.

Frilla

En frilla var en officiell älskarinna eller bihustru med vissa lagstadgade rättigheter. Barn till frillor erkändes oftast och hade begränsad arvsrätt. Idag används ordet bara i historiska sammanhang eller som ett skämtsamt tilltal.

Gregorios av Narek

Gregorios av Narek (armeniska: Գրիգոր Նարեկացի Grigor Narekatsi), född 951 i Rshtunik, Kungadömet Armenien, död 1003 i klostret Narekavank, var en armenisk munk, poet, mystiker, filosof och teolog, som betraktas som helgon inom Armeniska apostoliska kyrkan och Katolska kyrkan. Den 23 februari 2015 utsåg påve Franciskus honom till kyrkolärare.

Gregorios av Narek var son till ärkebiskop Khosrov. Sedan modern avlit i hans barndom, hamnade han i sin kusin Aninas vård. Anina grundade klostret Narekavank, som fungerade som skola. Gregorios prästvigdes när han var 25 år, och var sedan större delen av sitt liv bosatt i kusinens kloster.

Gregorios menas vara Armeniens första mer betydande poet. Han har författat flera mystiska tolkningar av Höga visan och egen poesi. Hans bönebok, som kallas "Bok med lamentationer" eller "Klagovisornas bok", vilket är en lång, mystisk dikt bestående av 95 sektioner, skrevs omkring år 977 och har översatts till flera språk. Boken är ett verk från hans mognare dagar och är fortfarande ett av de klassiska styckena från den armeniska litteraturen.

Gregorios bok om lamentationer är tonsatt av Alfred Schnittke.

Ingmar Johánsson

Anders Ingmar Johánsson, tidigare Johansson, född 11 december 1952 i Bollnäs, är en svensk sångare och låtskrivare som också är präst i Svenska kyrkan.

Ingmar Johánsson växte upp i Vännäs i Västerbotten. Han började spela gitarr i tioårsålden och var i unga år med i olika band i trakterna kring Umeå och Vännäs. Efter att han i början av 1970-talet flyttat till Stockholm var han med och startade ett av landets första kristna rockband som hette Höga Visan. År 1977 skivdebuterade han med Önskar jag kunde fängsla ditt öra och släppte i rask följd sju plattor fram till 1985.Han studerade teologi på deltid, prästvigdes 2002 och var mellan 2012 och 2018 kyrkoherde i Sankt Johannes församling i Stockholm. Inför 13:e plattan En sång som bara du kan sjunga (2008) bytte han namn till Johánsson.Ingmar Johánsson finns representerad i Verbums psalmbokstillägg 2003 med originaltext och musik till tre verk (nr 762 (Du är en bön), 765 och 795).

Han skrev också, tillsammans med Tomas Andersson Wij, låten "Där får jag andas ut (avsked till en svensk predikant)" på Wijs andra skiva, Ett slag för dig. Låten skrevs med inspiration från Johánssons barndomstid i Pingstkyrkan.Hans album Distant destination från 2015 delades ut till alla medlemmar i hans församling som ett slags meddelande från präst till församlingsbor.

Jean Yves Daniel-Lesur

Jean Yves Daniel-Lesur, född 19 november 1908 i Paris, död 2 juli 2002, fransk tonsättare, pianist och organist. Elev till Charles Tournemire. Verkade i Sainte-Clotilde i Paris 1927-1937. Grundade gruppen "Groupe Jeune France" 1936 tillsammans med Olivier Messiaen, André Jolivet och Yves Baudrier. Daniel-Lesurs mest kända verk är troligen Le Cantique des Cantiques, med text ur Höga visan.

Lev Mej

Lev Aleksandrovitj Mej (ryska: Лев Александрович Мей), född 25 februari (gamla stilen: 13 februari) 1822 i Moskva, död 28 maj (gamla stilen: 16 maj) 1862 i Sankt Petersburg, var en rysk skald.

Mejs originaldiktning, hållen i folklig ton, var tämligen svag, likaså hans dramer; hans historiska skådespel Tsarskaja nevjesta (Tsarens brud) och Pskovitjanka (Flickan från Pskov) ger en falskt idealiserad bild av Ivan den förskräcklige och hans tid. Däremot var Mej en utmärkt tolkare av utländska diktverk (däribland Anakreon, William Shakespeares "Stormen", Friedrich Schiller, Heinrich Heine och Pierre-Jean de Béranger) och omdiktade i modern form åtskilliga fornryska hjältedikter, varibland Igorkvädet, och "Höga visan". Mejs samlade skrifter utkom i fem band 1887 (med biografisk inledning av Vladimir Zotov).

Luis de León

Luis Ponce de León, född 1528, död 23 augusti 1591, var en spansk författare.

León var teologie professor i Salamanca. Hans bibeltolkningar, som kritiserade Vulgatan, och hans översättning av Höga visan, som var förbjuden, förde honom till ett flerårigt fängelse, varur dock inkvisitionens slutdom utlöste honom. I fängelset skrev han sin märkliga bok, Los nombres de Cristo, utmärkt lika mycket av lärdom som av sinnrika jämförelser och poetiska utvikningar. I sin tolkning av Jobs bok är León en stoisk filosof, i sin La perfecta casada en älskvärd moralist. Hans prosastil är lika elegant som versen i hans sparsamma dikter, prisande det stilla livet i umgänge med naturen, som överallt uppenbarar Gud.

Mechthild av Magdeburg

Mechthild av Magdeburg, född 1217, död 1290, tysk begin, mystiker. Högt bildad och inspirerad av Höga Visan skrev Mechthild ner sina andliga erfarenheter i verser och hymner, som tillhör de märkligaste exemplen på medeltida mystik. Hon blev aldrig kanoniserad men har sin minnesdag 19 november (hennes dödsdag).

Pehr Sjöbring (professor)

Pehr Sjöbring, född 25 oktober 1776 i Drevs socken, Kronobergs län, död 12 januari 1842 i Uppsala, var en svensk orientalist.

Sjöbring blev student 1799 i Uppsala och promoverades 1803 till filosofie magister där. 1806 blev han extra ordinarie amanuens vid akademiska biblioteket och året därefter docent i hebreiska och arameiska litteraturen. Hemkommen från en vetenskaplig resa till Danmark och åtskilliga tyska universitet, utnämndes han 1814 i Uppsala till extra ordinarie och 1815 till ordinarie adjunkt i grekiska och österländska språken samt blev 1830 professor i orientaliska språk.

Sjöbring var ledamot av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, Vetenskapssocieteten i Uppsala samt Det Kongelige Nordiske Oldskriftselskab i Köpenhamn. Genom arbete och sparsamhet hade han samlat en icke obetydlig förmögenhet, vilken han, såsom varande barnlös, testamenterade till stipendier och andra välgörande ändamål. I sin egenskap av orientalist utgav han, utom akademiska disputationer och program, Hebreisk språklära 1816, sedan utkommen i flera upplagor, samt lämnade Bibelkommissionens namn (1837–1841) översättningar av Psaltaren, Höga visan, Rut, Esra, Nehemja, Ester, Josua och Domarboken, flera av profeterna med mera.

Pehr Sjöbring var gift med Maria Gustafva Klingenstierna. Hans systers sonson Pehr Sjöbring blev sedermera biskop i Kalmar.

Rune Söderlund

Rune Söderlund, född 1944, är en svensk teolog.

Söderlund är docent vid Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet, där han var universitetslektor 1987-2011. Han disputerade 1983 på en avhandling om predestinationsläran i den lutherska ortodoxin. Förutom de akademiska publikationerna har Söderlund medverkat i tidskrifter och med föredrag i olika sammanhang.

Vid sidan av intresset för den kristna trosläran har Söderlund ägnat sig åt studier i exegetik och bibelteologi. Bibelböckerna Höga Visan med sin kärlekspoesi och Johannes-litteraturen i Nya testamentet har intresserat honom särskilt. Söderlund har också påvisat att författaren till Johannesevangeliet såväl som breven hämtat material från Höga Visan.

Saron

Saron är en fruktbar slätt i norra delen av Israel, vid Medelhavet, mellan Jaffa och Karmel.

I Höga Visan i Gamla testamentet talas det om liljorna i Saron och syftar då på den rika växtligheten Många kyrkor och kapell inom väckelserörelsen heter Saron[källa behövs].

Skrifterna

Skrifterna (hebreiska Ketuvim, כְּתוּבִים) är samlingsnamnet på ett antal av böckerna i judendomens Tanach. Dessa böcker är de tre poetiska böckerna (Psaltaren, Ordspråksboken och Job), de fem bokrullarna (Höga Visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren och Ester) och några övriga (Första och Andra Krönikeboken, Daniels bok, Esra, Nehemja).

Tanakh

Tanakh (stavas också Tanach) hebr. תנ”ך, uttalas [taˈnaχ], även kallad den hebreiska bibeln är judendomens heliga skriftsamling. Den består av tre delar: Tora, Neviim och Ketuvim.Den första versionen av Tanakh tros ha fastställts år 450 f.Kr., i Javne. Det finns ett flertal religiösa texter som inte togs med i Tanakh. Flera av dessa finns bevarade än idag, men de har haft mycket litet inflytande över rabbinsk judendom.

Vi sökte väl ro

Vi sökte väl ro och vi sökte väl frid, är en psalm med fyra 4-radiga verser av Lina Sandell. Melodin är av Per Ulrik Stenhammar i Ahnfelts sånger 1863.

Under rubriken "Sånger i Saron" trycktes sången första gången 1860 i Budbäraren nr. 3. Texten är inspirerad av Höga Visan 2:1.

Viveka Heyman

Viveka Heyman, född 27 oktober 1919 i Uppsala, död 5 februari 2013, var en svensk journalist, författare, översättare och kritiker.

Viveka Heyman var dotter till bibliotekarien och författaren Harald Heyman och Stina, ogift von Unge. Hon blev filosofie kandidat 1940 och var kulturredaktör för Arbetaren 1946–1949. Hon vistades i Israel 1949–1954 och var anställd vid Israels legation i Stockholm 1954–1955, vid Dagstidningen Arbetaren 1955–1957 samt vid Tel Avivs universitet i Israel från 1969.Heyman gav ut böcker och gjorde även en rad översättningar, inte minst av bibelböcker: Höga visan (1960), Predikaren (1961), Jobs bok (1969), Ordspråksboken (1970), Samuels bok (1977), Jesajas bok (1977), Första Mosebok (1979), Psaltaren (1982), samt Profeterna (1996). Dessa mötte emelleritd kritik från facköversättare och exegeter. Hennes egen kritik mot den officiella bibelkommissionen var mycket stark.

Böcker i Gamla testamentet
Böcker i Tanakh

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.