Hågahögen

Hågahögen, även benämnd Björns hög och Kung Björns hög, är en gravhög från bronsåldern, belägen i Hågadalen i Bondkyrko socken strax väster om Uppsala. Gravhögen som är cirka 7 meter hög och 45 meter i diameter anlades omkring år 1000 f.Kr. Det är Skandinaviens guldrikaste bronsåldersgrav.[1]

Högen grävdes ut åren 1902–03, då även den blivande kungen Gustaf VI Adolf medverkade, under ledning av arkeologen Oscar Almgren. Man fann bland annat 52 olika gulddekorerade föremål, en del visserligen endast ytterst små fragment, varav ett var ett guldsmyckat svärd. Man fann även ett mantelspänne och guldspiraler som tydde på att en kvinna legat begravd i högen. Möjligen var graven därför ägnad två personer.[1]

Högen är den enda i sitt slag i Mellansverige: de närmaste jämförbara är Lusehøj på Fyn i Danmark och i Seddin i norra Tyskland. Den stora mängden guld motsvaras närmast av gravar från Oders dalgång.[2]

Det krävdes ungefär 7 500 mandagars arbete att anlägga högen: underst ligger sten i ett fyra meter högt röse, och därpå ytterligare fyra meter grästorv, motsvarande mer än 6 fotbollsplaner. Efter att högen anlagts fortsatte den att användas: undersökningar av ytskiktet visar att eldar tänts på den, och på högen finns utströdda ben av främst ekorrar och hundar, men även nöt och svin samt ben från flera olika människor, däribland ett lårben som brutits så att märgen kommit fram.[3]

Vid tidpunkten för högens anläggande var platsen en utskjutande udde i en vik av Mälaren, som sträckte sig norrut och väster om nuvarande Uppsala. Hågahögen är belägen på ett gravfält där det finns ytterligare tre gravhögar, 24 runda stensättningar och två resta stenar. Längre ner längs den dåtida stranden finns fornborgen Predikstolen, längre upp längs stranden finns flera gravplatser och fornborgar men inget som kan mäta sig med den monumentala Hågahögen. Fynden påminner om fynd som gjorts vid utgrävningar i Ryssgärde.

Fynden från Hågahögen förvarades på Historiska Museet i Stockholm. I februari 1986 stals det berömda guldspännet från museet. Delar av det återfanns fyra månader senare på Narvavägen.[4]

Hågahögen
(Kung) Björns hög
Gravhög
Haga 0309 004
Land Sverige
Landskap Uppland
Län Uppsala län
Kommun Uppsala kommun
Socken Uppsala stad
Plats Hågadalen
Koordinater 59°50′12″N 17°35′11″E / 59.83668°N 17.58635°Ö
Höjdläge 40 m ö.h.
Kulturmärkning
Fast fornlämning
 - FMIS beteckn Uppsala 356:1(1)
Tillkomsttid 1000 f.Kr.
Ingår i Uppsala 356:1
Total höjd m
Diameter 45 m
Bredd 138 m

Benämningen Kung Björns hög

Den historiskt obekräftade kung Björn på Håga har i sentida traditionsstoff ansetts vara upphov till benämningen Kung Björns hög; denne skall ha levt under sen järnålder, och namnet är därför troligen sekundärt härlett. Benämningen "Kung Björns hög" är känd sedan 1600-talet och omnämns i skrift för först gången 1704.

Se även

Referenser

Uppsala Hågahögen bild 2
Hågahögen
  1. ^ [a b] Hagerman (2011), sid. 141
  2. ^ Hagerman (2011), sid. 186
  3. ^ Hagerman (2011), sid. 182–183
  4. ^ Lamm, Jan Peder (12 oktober 1989). ”Fornvännen: Hågafyndet tyvärr aktuellt igen”. http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/2628/1989_201.pdf?sequence=1. Läst 8 juni 2015.

Källor

Externa länkar

Anundshög

Anundshög (eller Anunds hög) är dels namnet på en storhög (gravhög) i utkanten av Västerås, Badelunda socken, Västmanland, dels namnet på fornminnesområdet högen ligger i. En vandringsled går genom området.

Björn på Högen

Björn på Högen var enligt Hervarar saga son till Erik Björnsson och regerade i Svitjod tillsammans med sin bror Anund Uppsale. Försök har gjorts att identifiera honom med den kung Björn som förekommer i Vita Anskarii.

Han kallas ibland Björn på Håga, med ett epitet stammande från Olof Rudbeck d.ä., som menade att han skulle ligga begravd i Hågahögen, där han även skulle ha haft sin kungsgård. Vid utgrävningen 1902 visade det sig dock att Hågahögen är en grav från bronsåldern, och inte kan vara kung Björns grav.Snorre Sturlasson citerar flera kväden som diktats av en Brage Boddason. Brage ska ha varit hovskald, och speciellt hos Björn på Högen (detta omnämns även i Hervarar saga). Björns hovskald skall vara den förste skald som nämns vid namn, och han lär ha komponerat Ragnarsdrapa till minne av Björns förfader Ragnar Lodbrok.

Björns hög

Björns hög kan syfta på:

Hågahögen – en gravhög i Bondkyrko socken strax väster om Uppsala

Björnshögen – en kungshög på Munsö i Mälaren

Gnistahögen

Gnistahögen är en gravhög belägen i Gnista (Fyrislund, Uppsala stad).

Gravhög

Gravhög var ett fornnordiskt gravskick som var populärt i omgångar från neolitikum till vikingatiden. De äldsta högarna täckte stendösar. Under den äldre bronsåldern gjorde man jordbegravningar under hög. Under den yngre järnåldern var kremering vanligast.

Större gravhögar antas till största delen vara begravda stormän. Åtminstone kan man anta att det var avsikten när högen restes att den skulle visa hur stor den döde hade varit i livet. Jordvolymen i de största högarna är trehundra gånger så stor som en normal grav. Kungshög kallas ibland lite oegentligt de större gravhögar som tros innehålla begravda kungar eller stormän. Denna begravningstraditon var vanligast i Sverige under vendeltiden.

Gustaf VI Adolf

Gustaf VI Adolf, Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf, född 11 november 1882 på Stockholms slott i Stockholm, död 15 september 1973 på Helsingborgs lasarett i Helsingborg, Malmöhus län, var Sveriges kung från den 29 oktober 1950 och fram till sin död. Han var son till Gustaf V och Victoria av Baden och farfar till Carl XVI Gustaf. Han ingick äktenskap 1905 med den brittiska prinsessan Margaret (1882–1920) och gifte sig för andra gången 1923 med Louise Mountbatten (1889–1965).

Han föddes som prins av Sverige och Norge samt hertig av Skåne (efter unionsupplösningen 1905 var han inte längre prins av Norge) och var Sveriges kronprins 1907–1950 efter faderns tronbestigning. Gustaf VI Adolf var den siste kungen med den traditionella svenska kungabeteckningen "med Guds Nåde Sveriges, Götes och Vendes konung".

Håga

Håga är en tätort i Uppsala Helga Trefaldighets distrikt i Uppsala kommun belägen omkring fyra kilometer sydväst om centrala Uppsala och också utgörande en stadsdel i Uppsala.

Hågadalen

Hågadalen är en dal vid Håga, väster om Uppsala. Dalen bildar, tillsammans med skogsområdet Nåsten, naturreservatet Hågadalen-Nåsten. Genom Hågadalen rinner Hågaån. Här ligger också bronsåldersmonumentet Hågahögen, även känd som Kung Björns hög.

Hågadalen-Nåstens naturreservat

Hågadalen-Nåstens naturreservat är ett naturreservat som utgör kulturlandskapet Hågadalen i Hågaåns dalgång väster om Uppsala och skogsområdet Nåsten. Reservatet gränsar i norr mot Riksväg 55. I naturreservatet finns bland annat Ravinen i Kvarnbo, Kung Björns hög, Fjärilsstigen och ekskogen Norby lund. Det finns även många fornlämningar i området.

Lista över Upplands runinskrifter

Detta är en lista över Upplands runinskrifter.

Lista över fornborgar i Uppsala kommun

Uppsala kommuns fornborgar utgör en del av ett stort antal kända fornborgar i Uppland.

Lista över storhögar

Detta är en lista över kungshögar (diameter ≥30 meter) och storhögar (diameter ≥20 meter).

Nordens förhistoria

Nordens förhistoria är förhistorisk tid i det som idag är Danmark, Norge, Island och Sverige, från istidens slut till det fullständiga kristnandet av dessa länder. Finlands förhistoria brukar inte räknas in. Enligt treperiodssystemet brukar den delas in i stenåldern, bronsåldern och järnåldern. Slutet på järnåldern är känd som vikingatiden.

Oscar Almgren (arkeolog)

Oscar Almgren, född 9 november 1869 i Stockholm, död 13 maj 1945 i Uppsala, var en svensk arkeolog. Han utnämndes 1913 till professor i nordisk och jämförande fornkunskap vid Uppsala universitet. Han var far till Gerd Almgren och Bertil Almgren (sedermera professor i samma ämne i Uppsala).

Almgren avlade studentexamen vid högre allmänna läroverket å Södermalm 1886 och inskrevs samma år vid Uppsala universitet. Han avlade filosofie kandidatexamen 1889 i klassiska och nordiska språk och började sedan intressera sig för arkeologin. År 1897 blev han filosofie doktor och docent i jämförande fornkunskap. Almgren blev 1910 antikvarie vid Vitterhetsakademin. Åren 1914–1925 var han professor i arkeologi vid Uppsala universitet. Almgren deltog i fältarbetet vid undersökningen av Läby runstensbro, på Åloppeboplatserna, under utgrävningen av Hågahögen med flera platser.

Almgren utnämndes till hedersdoktor vid universitetet i Königsberg 1924 och till hedersledamot av Finska fornminnesföreningen 1920, och hedersledamot av Svenska fornminnesföreningen 1930. Han blev hedersledamot av Stockholms nation i Uppsala 1912 och av Upplands nation 1915. Åren 1901–1941 var han medlem i Upplands fornminnesförening, 1910–1948 sekreterare och redaktör för dess tidskrift, och 1910–1917 föreningens skattmästare. Han deltog verksamt i bildandet av Disastiftelsen 1927 och stiftelsen Geijersgården 1934.

Sverige under bronsåldern

Bronsåldern är den första förhistoriska period som visar tydliga tecken på internationella förbindelser via handel. Handelsförbindelser upprätthölls av hövdingar och stormän, vilket bland annat syns i distributionen av bronsföremål. Jakten på dessa lockande metaller var, i kombination med de spännande upptäcktsresorna, det som försåg nordborna med nya attraktiva produkter. Av den guldlika bronsen som hade en låg smältpunkt kunde man gjuta vapen, verktyg och smycken. Även om man under bronsåldern ej hade någon större kännedom om främmande länders kultur, så medförde handelsresornas varuflöden nya kulturimpulser.

När Sverige befann sig i slutet av yngre stenåldern, hade delar av Europa och Främre Orienten redan hamnat i vad som kallas kopparstenåldern och för cirka 3200 f.Kr. hade man där börjat experimentera med att legera koppar. Till en början användes arsenik vilket gav en spröd brons. Därefter tillsattes tenn, en metall som förmodligen först hittades i Anatolien, varmed en betydligt bättre brons kunde framställas. Ungefär 2000 f.Kr. började bronsföremål i liten skala även tillverkas i Sverige. Av vetenskapshistoriska skäl har man dock placerat bronsålderns inledningsskede efter en senare samling föremål som kom cirka 1700 f.Kr.

Tidsaxel över Uppsalas historia

Detta är en tidsaxel över viktiga händelser i Uppsalas historia.

Uppland

Uppland (traditionellt stavat Upland) är ett landskap i östra Svealand i Sverige. Det gränsar mot Ålands hav i norr och öster, Gästrikland i nordväst, Västmanland i väster och Mälaren och Södermanland i söder. Dess yta uppgår till 12 676 km² och landskapet har 1 455 540 invånare (2011). I landskapet finns fler än 150 000 synliga fornlämningar och runstenar.

Uppland brukar kallas för slottens, herresätenas, runstenarnas och fornlämningarnas landskap. Detta har sin grund i landskapets många slott och herresäten.

Upplands runinskrifter 895

Runinskrift U 895 är en runsten som står i närheen av Hågahögen i Uppsala och Uppsala kommun i Uppland.

Uppsala

Uppsala (uttal ) (äldre stavning Upsala) är en tätort i Uppland, centralort i Uppsala kommun och residensstad för Uppsala län. Den är Sveriges fjärde största tätort med en befolkning på 149 245 invånare (2015), medan hela kommunen har cirka 227 000 invånare (2019).

Sedan 1164 är Uppsala kyrkligt centrum i Sverige i och med dess ärkebiskopssäte inom Svenska kyrkan. Uppsala universitet, grundat 1477, är det äldsta sätet för högre utbildning i Norden.

Uppsala
Uppsalas kommunvapen

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.