Geografiska koordinatsystem

Geografiska koordinater (eller Greenwichtopogeografi) kan anges med flera olika metoder.

WorldMapLongLat-eq-circles-tropics-non
Världskarta med linjerna för latitud (horisontell) och longitud (vertikal), Eckert VI projection

Sfäriska koordinater

Geographic coordinates sphere
Latitud fi (φ) och longitud lambda (λ)

Jorden är egentligen inte en perfekt sfär utan mera lik en lätt tillplattad rotationsellipsoid: ekvatorsdiametern är cirka 43 kilometer större än poldiametern (cirka 12 757 kilometer mot cirka 12 714 kilometer). Jordens yta är ganska flack i förhållande till dess radie. Toppen av världens högsta berg Mount Everest ligger cirka nio kilometer över havsytan. Om man skulle förminska jorden till en boll med diametern en meter, skulle skillnaden mellan ekvators- och poldiametrarna vara 3,3 millimeter och höjden av Mount Everest skulle vara 0,7 millimeter. Jorden kan alltså i praktiken oftast betraktas som en sfär.

För att beskriva en position på den sfäriska jordytan används två vinklar i jordens mittpunkt. Dessa vinklar mäts konventionellt i grader, minuter och sekunder. Beroende på den önskade noggrannheten och i olika sammanhang förekommer också decimala delningar.

  • Latitud eller bredd, förkortat lat. eller φ (fi), är vinkeln som mäts utmed ortens meridian från ekvatorn åt nord- eller sydpolen. Vinkeln mot nordpolen räknas som positiv, medan vinkeln mot sydpolen räknas som negativ. Norra respektive södra polcirkeln ligger till exempel på N 66,6° (+66,6°) respektive S 66,6° (-66,6°), där N och S betecknar norra respektive södra halvklotet.
  • Longitud eller längd, förkortat lon. eller λ (lambda), är vinkeln som mäts utmed ortens parallell från 0°-meridianen åt öst eller väst till högst 180°, den så kallade 180°-meridianen. Vinklar österut från nollmeridianen är definierade som positiva, medan vinklar västerut är negativa.[nb 1] Liksom för latitud skrivs riktningen företrädesvis med väderstreck i stället för tecken: E GG,g° (+GG,g°) respektive W GG,g° (−GG,g°). Longituderna bildar storcirklar runt jorden.

Man använder ofta de engelska initialerna på väderstrecken: N för nord, E för öst, S för syd och W för väst (North, East, South respektive West).

Ekvatorn är den naturliga referensen för latituderna, men den är den enda av latituderna som utgör en storcirkel. Ju längre bort från ekvatorn desto kortare blir varje latidudcirkel, vid polerna är längden av latituderna +90 respektive -90 lika med noll. (Nord- och Sydpolen är endast en solitär punkt).

Två andra latituder är också av betydelse: vändkretsarna, den norra (kräftans vändkrets) ligger på latitud +23,5 och den södra (stenbockens vändkrets) på latitud -23,5. Solen står i zenit under sommarsolståndet vid norra vändkretsen och under vintersolståndet vid södra vändkretsen. Vid ekvatorn står solen i zenit under vårdagjämningen och höstdagjämningen.

Naturlig referens för numrering av longituderna var länge föremål för debatt och inte internationellt standardiserade. Richelieu hävdade att referensen borde läggas vid ”Gamla världens ände” vilken man på 1600-talet ansåg ligga på den västligaste av Kanarieöarna, Ferro på franska eller El Hierro på spanska. För fransmän kändes det emellertid naturligare att ha landets huvudstad, Paris, som referens för landets kartor. Meridianen för Paris definierades därför att ligga 20 grader öster om Ferro. Enligt senare mätningar har man funnit det noggrannare värdet 20°23′09″ öster om Ferro för Paris, närmare bestämt för läget av astronomiska observatoriet i Paris. På den internationella meridiankonferensen år 1884 i Washington röstade 22 av 25 nationer för meridianen genom Greenwich nära London som nollmeridian, vilket sedan dess har blivit allmänt accepterat som internationell standard.

Referenssystem

Historiskt bestämde man nationella referenspunkter med astronomiska metoder, som gav en noggrannhet på bara några hundra meter. Utgående från dessa referenspunkter definierades sedan nationella latitud–longitud-nät genom geodesi. Dessa nationella nät identifierades med hjälp av ett geodetiskt datum. På grund av den begränsade noggrannheten av ursprungskoordinaterna passar dessa nationella nät inte ihop vid gränserna. Först med tillkomsten av globala mätmetoder som GPS-teknik kunde man definiera ett globalt geodetiskt datum, WGS84, som används alltmer i stället för nationella datum.

Vinkeltimmar och distansminuter

Jorden snurrar ett varv (360 grader) runt sin axel per dygn, och på en timme utgör denna rotation 360 ∕ 24 = 15°. I vissa situationer kan det vara bekvämt att ta fasta på detta och kalla longitudblock om 15 grader för (vinkel)timmar. I astronomiska sammanhang är det vanligt att ange rektascensionsvinklar i timmar med den internationella beteckningen för timme som h (av franska heure).

Ekvatorn är omkring 40 000 kilometer lång. Ett helt varv uttryckt i longitudminuter blir 40 000 ∕ (360 ∙ 60) 1,852 kilometer. En sträcka så lång kallas 1 distansminut, även kallad sjömil eftersom detta mått är vanligt i sjöfartssammanhang. För att undvika sammanblandning med longitudminuter betecknade , betecknar man distansminuten med M, på engelska nm (nautical mile).

Distansminuten är inte låst till sträckor utefter ekvatorn, utan dessa 1 852 meter kan läggas ut var som helst på jorden och i vilken riktning som helst. En distansminut är numera definierad att vara exakt 1 852 meter, vilket inte motsvarar exakt en longitudminut längs ekvatorn, och inte heller exakt en latitudminut längs en meridian.

Notation

Det finns flera vanligt förekommande sätt att skriva latitud–longitud-koordinater. Exemplen visar Globens position i olika format:

  • 59°17′37″N, 18°4′59″E (DMS Degrees:Minutes:Seconds)[nb 2]
  • 59d17m37s, 18d04m59s (om systemet inte tillåter °-symbolen)
  • 59°17.62, 18°4.98 (DM Degrees:Decimal Minutes)[nb 3]
  • 59.293611°, 18.083056° (DD Decimal Degrees, vanligtvis med 4–6 decimaler)[nb 4]
  • 59°17′37″N, O18°4′59″ (äldre svensk form)[1]
  • 591737,0+0180459,0/ (ISO 6709)

ISO 6709

Den internationella standarden ISO 6709[2][3] anger hur en position ska representeras i sammanhang med utbyte av framför allt digital data. Positionen kan även inkludera höjd över havet. Den hela koordinatangivningen skrivs ihop utan mellanrum och avslutas med /. Östlig longitud betecknas med +, västlig med . Höjd över havet anges i meter (eller i fot om så anges i medföljande dokumentation), med + för positiv och för negativ höjd.

  • Grader och decimalgrader: +59,29+018,08/
    latitud: ±DD,DD (+59,29)
    longitud: ±DDD,DD (+018,08)
  • Grader, minuter och decimalminuter: +5917,62+01804,98/
    latitud: ±DDMM,MMM (+5917,62)
    longitud: ±DDDMM,MMM (+01804,98)
  • Grader, minuter, sekunder och decimalsekunder: 591737,0+0180459,0/
    latitud: ±DDMMSS,SSS (+591737,0)
    longitud: ±DDDMMSS,SSS (+0180459,0)

GEOREF

Ett koordinatsystem som är baserat på sfäriska koordinater är GEOREF som är indelat i rutor som anknyter till jordens meridianer och paralleller. GEOREF bygger inte på några kartprojektioner. Första ordningens rutor (storrutor) är 15 gånger 15 grader. Varje storruta indelas i smårutor på 1 gånger 1 grad, men då GEOREF följer meridianer och paralleller blir rutorna inte kvadratiska. Ytan av en ruta är störst vid ekvatorn, men blir mindre och mindre ju närmare polen rutan ligger. Sista rutan framme vid polen har degenererat till en cirkelsektor. Liksom i UTM identifieras rutorna med bokstavskombinationer.

Plana rätvinkliga koordinatsystem

På tryckta kartor används oftast rätvinkliga nät som baseras på nationella eller internationella referenspunkter.

RT90

RT 90, även kallat Rikets nät, Rikets triangelnät eller Rikets koordinatsystem var det vanligaste koordinatsystemet för svenska kartor fram till 2007 då Lantmäteriet började ersätta det med SWEREF 99 TM i sina kartor.

SWEREF 99 TM

SWEREF 99 TM är baserat på det geodetiska referenssystemet SWEREF 99 och samma kartprojektion som används för UTM zon 33 men är utvidgad till hela Sveriges bredd. Från 2007 började SWEREF 99 TM ersätta RT90 i Lantmäteriets produkter.

UTM

För internationellt bruk kan man ange koordinater i UTM-systemet.

Praktiska problem vid kartanvändning

På kartor är ofta ett eller flera koordinatsystem inlagt i kartbilden i form av ett rutnät. Ibland kompletteras detta med antydningar till ett eller flera andra koordinatsystem marginalen så att de vid behov kan ritas ut, och ibland även med kryss i kartbilden.

Eftersom det inte är möjligt att helt rätt avbilda en sfär på en plan yta och på grund av definitionerna på de olika koordinatsystemens projektioner kan överensstämmelsen mellan kartbildens rutnät och antydningarna i marginalen inte vara exakt. Inom ett mindre område, som ett kartblad i stor skala, är avvikelserna dock små. Problemen uppstår om man försöker klistra ihop angränsande kartblad för att täcka ett större område.

Till detta kommer att papper krymper och sväller då luftfuktigheten varierar. Om två olika kartblad är tryckta vid olika tillfällen med olika luftfuktighet i tryckeriet, blir det extra förskjutningar i skarvarna när dessa kartblad acklimatiserats till samma luftfuktighet. Till råga på allt krymper och sväller papper olika på längden och bredden på grund av fiberriktningen. Detta kan vara kritiskt då kompassriktning ska tas ut för en sträcka, som går över en kartbladsskarv. Särskilt bekymmersamt blir det om sträckan går nära ett hörn, då hela tre kartblad kan vara berörda. Detta har stor betydelse exempelvis då terrängprofiler för radiolänkplanering ska uppgöras, eller vid uttagning av skjutelement för artilleri.

Referenser

Fotnoter

  1. ^ I vissa datorprogram, huvudsakligen av amerikanskt ursprung, har man av bekvämlighetsskäl – kontinentala USA ligger alltid västerut(!) – bakat in de västliga longitudernas minustecken i formlerna för storcirkelberäkningar. När västliga longituddata ska läsas in i programmet måste de alltså skrivas med positivt tecken. Som en konsekvens därmed måste östliga longituder skrivas in med minustecken. Andra programförfattare har motsatt teckenkonvention.
  2. ^ Som koordinatangivelse i Wikipedia skrivs en position i DMS som {{location|59|17|37|N|18|4|59|E|region:SE}}
  3. ^ I internationella sammanhang används . som decimaltecken. När , ska användas det måste vara säkerställt att ingen förväxling kan ske med skiljetecknet mellan latitud och longitud.
  4. ^ Som koordinatangivelse i Wikipedia skrivs en position i DD som {{location|59.293611|18.083056|region:SE}}

Källor

  1. ^ Svensk Standard SS 03 61 07, avsnitt 9.2
  2. ^ ISO 6709
  3. ^ svensk standard SS-ISO 6709

Se även

Datumgränsen

Datumgränsen är en nord–sydlig linje på jordklotet där datumet växlar om man passerar den.

Datumgränsen följer en internationell överenskommelse om tidszoner för fartyg på öppet hav. Linjen följer ungefär 180°-meridianen i Stilla havet, men avviker lite och följer longitud 172½°W på norra delen av södra halvklotet, och rundar även Alaska och Ryssland. Gränsen går inte över land utan endast över havet (undantaget Antarktis), normalt mellan länder, och inte genom länder, undantaget Cooköarna som tillhör Nya Zeeland men som inte har Nya Zeelands datum. Vissa amerikanska förvaltningsområden som till exempel Guam ligger väster om datumgränsen. Östra Kiribati, Samoa och Tokelau har valt att avvika och ha datum från väster om gränsen fast de ligger öster om den formella datumgränsen.

I Antarktis finns inga officiella tidszoner, och baserna följer en lämplig tidszon, ofta hemlandets tidszon. Man kan säga att tidszoner i Antarktis fungerar som på havet, och baserna som om de var öar där man valt tidszon själva. Datumgränsen går här på land längs 180°-meridianen. Den slutar i sydpolstrakten, dock inte vid Sydpolen, eftersom alla baser där följer Nya Zeeland-tid.

ED-50

European Datum 1950 (ED-50) är ett geodetiskt koordinatsystem. Systemet användes bland annat vid realiseringen av KKS–systemet.

ETRS-GK

ETRS-GK är Finlands nya kartprojektionssystem med 14 projektionszoner. Projektionen används inte på grundkartorna. När ETRS-GK används anges projektionszonen med ett åtföljande nummer, till exempel avser ETRS-GK20 zon 20, med centralmeridianen 20°.På grundkartorna används det relaterade ETRS89-TMnn, med zoner på 6°, och ETRS-TM35FIN, där samma zon används i hela landet.

ETRS-TM35FIN

ETRS-TM35FIN är Finlands nya enhetliga kartprojektionssystem. Det använder samma projektion som UTM zon 35 (central meridian: 27° öst Greenwich), med ETRS89-baserade EUREF-FIN som geodetiskt datum. Beteckningen ETRS-TMzn (där zn är zonnumret) används allmänt i Europa för UTM-zoner med detta datum, fast då avses normal zonbredd på 6°. För rikstäckande kartor över Finland använder man UTM-projektionen för zon 35 i hela landet, som är bredare än så, och till beteckningen har man därför lagt till FIN för Finland för att markera detta.Vid sidan av ETRS-TM35FIN används ETRS-TM34, -TM35 och -TM36 på till exempel grundkartorna, samt ETRS-GK med zoner på en grad i vissa sammanhang.Det nya systemet ersatte det nationella kartverkskoordinatsystemet (baserat på Hayford-ellipsoiden) på nya topografiska kartor från 2005. Nya sjökort använder EUREF-FIN från 2003.

ETRS89

European Terrestrial Reference System 1989 (ETRS89) är ett 3D–koordinatsystem som är fäst till den eurasiska kontinentalplattan och som förenas till ITRF–systemet i epoken 1989.0. European Terrestrial Reference Frame 1989 (ETRF89) är benämningen på realiseringen av projektet. I dagligt tal säger man ofta WGS84-koordinater, när man egentligen menar ETRS89-koordinater.

Longitud- och latitudnätet i ETRS89 hade samma position som motsvarande nät i WGS84 den 1 januari 1989. Sedan dess har kontinentaldriften flyttat Europa, och därmed ETRS89, ungefär två centimeter per år åt nordost. WGS84 har under samma tid legat still, jämfört med den genomsnittliga kontinentaldriften av alla kontinenter. År 2007 skilde sig ETRS89 från WGS84 med cirka 30 centimeter.

Om man använder differentiell GPS i Europa får man primärt koordinater i ETRS89. För noggrann kartering skulle WGS84 i strikt mening inte duga, eftersom WGS84-koordinaterna för till exempel byggnader förändras med två cm per år.

European Reference Frame

European Reference Frame (EUREF) är en arbetsgrupp under Internationella geodetiska kommissionen som ansvarar för EUREF–koordinatsystemet. EUREF grundades 1987 och har mer än 30 medlemsländer.

Geocentriskt kartesiskt koordinatsystem

Geocentriskt kartesiskt koordinatsystem är ett tredimensionellt ortonormerat koordinatsystem ungefärligt orienterat med origo i jordens tyngdpunkt, z-axeln parallell med jordens rotationsaxel, x-axeln genom Greenwichmeridianen och y-axeln vinkelrät mot dessa så att ett s.k. högersystem bildas.

WGS 84 är ett exempel på ett geodetiskt datum som använder ett geocentriskt kartesiskt koordinatsystem.

International Terrestrial Reference System

International Terrestrial Reference System (ITRS) är ett standardiserat tillvägagångssätt för att åstadkomma ett geocentriskt kartesiskt koordinatsystem, vars grundstorheter är identiska med GRS80–systemet och vars orientering är likadan som BIH–orienteringen från epoken 1984.0. BIH (Bureau International de l’Heure) var den internationella tidsservicebyrån, vars uppgifter övertogs av ITRS-organisationen.

Den fysiska realiseringen av ITRS kallas International Terrestrial Reference Frame (ITRF) och består av ungefär 3500 punkter på marken som är nästan identiskt med WGS 84.

Kartverkskoordinatsystemet

Kartverkskoordinatsystemet (KKS; finska: Kartastokoordinaattijärjestelmä, KKJ) var Finlands officiella koordinatsystem från 1970 till början av 2000-talet. Koordinatsystemet var tvådimensionellt och byggde på Hayford-ellipsoiden.

Koordinater i Finland angivna enligt KKS skiljer sig från dem i det i GPS använda WGS84 upp till ca 70 m i nord-sydlig riktning och upp till ca 200 m i ost-västlig riktning. Detta är väsentligt framförallt vad gäller äldre sjökort, om de används tillsammans med GPS. Äldre sjökort kan lida också av betydligt större fel, då de kan bygga på en kartbotten som ritats utan möjlighet att fastställa noggrann position.

I sjökort utgivna sedan 2003 används inte längre KKS, liksom inte i grundkartor utgivna sedan 2005. De nyare sjökorten använder andra färger och symboler (INT-systemet) och också de nya grundkartorna är annorlunda, så det är lätt att se om man har att göra med de ny koordinaterna enligt ETRS89/EUREF-FIN. Det nya systemet sammanfaller med för navigering tillräcklig noggrannhet med WGS84.

Latitud

Latitud, breddgrad, polhöjd, parallell, höjdgrad och geografisk bredd, alla termer för en geografisk punkts vinkelavstånd från ekvatorn som uttrycks i grader nordlig bredd (° n.br.) eller grader sydlig bredd (° s.br.), beroende på om punkten ligger på norra eller södra halvklotet. Det senare anges ibland med en negativ vinkel.

Latitud uttrycker en viss positions läge i nord-sydlig led på Jorden, och har bestämts till att vara 0° vid ekvatorn samt 90° Nord vid Nordpolen och 90° Syd vid Sydpolen. Alla latituder är parallella med varandra och det nord-sydliga avståndet mellan varje hel latitud är 60 nautiska mil eller c:a 111,1 km. Att jorden inte är fullt sfärisk, utan en mycket svag sfäroid har inte mycket betydelse i detta sammanhang. För att uttrycka en orts öst-västliga position används longituder, även kallade meridianer.

Omkretsen av varje latitud minskar ju längre bort från ekvatorn man kommer. Jordens omkrets är vid ekvatorn, eller 0°, 40 000 000 meter, eller 21600 nautiska mil. Vid polerna, är omkretsen av 90° N/S givetvis noll (en endimensionell punkt). Hur lång omkretsen av en latitud (hel eller inte) kan enkelt bestämmas av formeln:

Omkretsen (i nautiska mil) = cosinus för latituden × 21 600.

Longitud

Longitud även kallad längdgrad, meridian eller geografisk längd, är positionen i öst-västlig riktning, definierad som vinkeln mellan en storcirkel genom polerna på jorden och en godtyckligt vald nollmeridian. Till skillnad från latituder finns inga naturliga referenspunkter, likt nordpolen, sydpolen och ekvatorn. Därför har man fått "hitta på" en utgångslongitud.

Longitudlinjen (meridianen) går alltså i nord-sydlig linje. Historiskt sett har denna utgångslinje placerats genom många geografiska orter, ofta genom huvudstäder i typiska sjöfartsnationer. Exempelvis Parismeridianen, den i Ferro ("Världens ände") och i Sverige vid Stockholms gamla observatorium.

Men sedan 1884 används endast den meridian som går rakt igenom Greenwichs gamla observatorium i sydöstra London som utgångslinje eller nollmeridian. Närmare bestämt går denna internationella utgångslongitud, genom observatoriets huvudaxel för dess största teleskop. Longituden räknas positiv till 180 grader öst om Greenwich och negativ till 180 grader väst om Greenwich. När det inte handlar om avståndsberäkning mellan två positioner, används vanligen istället "E" för östlig resp. "W" för västlig longitud.

Longituder är (till skillnad från latituder) inte parallella med varandra, även om det på vissa kartprojektioner kan se så ut. Istället utgör varje longitud en halv storcirkel med Jordens medelpunkt som utgångspunkt. En longitud går från pol till pol och dess längd är alltid ungefär 20 000 000 meter, vilket motsvarade 10 800 nautiska mil eller distansminuter innan dessa definierades till exakt 1852 meter Detta motsvarar således avståndet mellan polerna. Att man vanligen bortser från jordens "tillplattning" beror på att berg och andra höjdskillnader på jordytan (inkl. havsytans variation) orsakar större skillnader än vad "tillplattningen" gör.

Longitud anges vanligen på formen

"W"/"E" + LLL:MM:SS.Där LLL varierar mellan 0 och 180, MM "bågminuter" varierar mellan 0 och 59 samt SS "bågsekunder" likaledes mellan 0 och 59. Vid 180:00:00 sammanfaller östlig och västlig longitud. Datumgränsen sammanfaller delvis med den 180:e longituden. Longitud kan även anges som ett decimaltal.

Observera dock att avståndsskillnaden mellan två hela longituder varierar med latituden, samt att MM "tidsminuter" inte motsvarar nautiska mil eller distansminuter utom vid ekvatorn. Längs ekvatorn är skillnaden mellan två hela longituder dock 60 nautiska mil eller distansminuter. Men ju närmre polerna man kommer, desto kortare blir avståndsskillnaden mellan varje longitud.

Det går 360 hela longituder runt Jorden (179 hela västliga och lika många hela östliga, 180:e longituden samt nollmeridianen), och eftersom Jorden roterar ett varv runt sin egen axel under ett dygn, eller 24 timmar, kommer en longitudinell skillnad om 15 grader exakt motsvara en timme. Detta innebär att jorden roterar 15 grader på en timme. Detta gäller oavsett latitud. Jordytans periferihastighet är således högst vid ekvatorn, och faller ju närmare någon av polerna man kommer.

En orts longitud avgjorde ända fram till järnvägsnätets uppkomst när lokal middagstid inföll. Klockan var således inte (i ett och samma ögonblick) den samma i till exempel Karlstad, Örebro eller Stockholm.

Fastställande av en longituden till sjöss var länge ett stort problem. För fastställande av nord-sydlig position, latitud, behövs bara att mäta solhöjden (eller en känd stjärnas höjd över horisonten) och veta vilket datum det är. Men för att kunna fastställa longitud behövs en noggrann klocka, en så kallad kronometer. Genom att jämföra vad klockan är vid lokal middag med kronometern (som är synkroniserad till att visa kl 12:00 för lokal middag vid nollmeridianen) kan man fastställa sin öst-västliga position, eller longitud.

Detta är astronomisk longitud, baserad på astronomiska meridianplan, rektascensionen. Geodetisk longitud är baserad på meridinalplanet hos en referensellipsoid.

Meridian

En meridian är en storcirkel genom de geografiska polerna på jorden. Utgångsmeridianen för räkning av longitud (längdgrader) är sedan år 1884 i allmänhet nollmeridianen genom observatoriet i Greenwich i södra London. Noga räknat är det belägenheten för huvudaxeln i det stora teleskopet. På det viset får man en referens vid astronomiska bestämningar. Ordet meridian härrör från det latinska ordet för middag, meridies, och benämningen syftar på att alla platser som ligger längs samma meridian har middag samtidigt. Ett äldre svenskt ord är också middagslinje.

Meridional

Meridional beskriver en riktning på jordytan som följer en meridian och alltså är nord-sydlig.

Nollmeridian

Nollmeridian är den längdgrad som är 0°.

Enligt en internationell konvention är dagens nollmeridian den som passerar genom Greenwich i sydöstra London. Historiskt har flera olika meridianer använts som nollmeridian, inklusive fyra olika genom Greenwich.

Dagens nollmeridian går söderut från Nordpolen och når första gången land vid 53°45′34″N, sydöst om Sand-le-Mere husvagnspark öster om Kingston upon Hull i England. Den passerar sedan Frankrike, Spanien, Algeriet, Mali, Burkina Faso, Togo och Ghana och sedan genom Drottning Mauds land till Sydpolen.

PZ-90

PZ-90 av ryska ПЗ-90, förkortning av Параметры Земли 1990 года (Parametry Zemli 1990 goda, sv: Jordparametrar av år 1990), referenssystem som används av det ryska satellitpositioneringssystemet GLONASS.

RT 90

RT 90, Rikets Triangelnät, är ett rikstäckande rätvinkligt plant koordinatnät och var det referenssystem som allmänna svenska kartor baserades på. Benämns även Rikets nät eller Swedish Grid. RT 90 ersatte det äldre RT 38 (Rikets koordinatnät baserat på rikets triangelnät i 1938 års system) och har i sin tur ersatts av referenssystemet SWEREF 99.

Det används för att positionera sig på äldre svenska landkartor från Lantmäteriet. Den bygger på ellipsoiden Bessel 1841, och en Gauss-Krüger kartprojektion. Ellipsoiden används för att bestämma hur marken ligger just på vårt ställe på jordklotet, eftersom jorden är ojämn så behövs olika ellipsoider på olika ställen på jorden. Kartprojektionen bestämmer hur punkter läggs från den "runda" ellipsoiden till den plana kartan.

SOS Alarm, Försvarsmakten och Räddningstjänsten i Sverige använder numera SWEREF 99. Försvarsmakten använder numera koordinatsystemet MGRS i referenssystemet WGS 84.

SWEREF 99

SWEREF 99 (Swedish reference frame 1999) är ett svenskt geodetiskt referenssystem som används som referens vid olika koordinatangivelser vid mätning och kartframställning, i databaser med mera.

SWEREF 99 TM

SWEREF 99 TM (SWEdish REference Frame 1999, Transverse Mercator) är ett projicerat koordinatsystem för att ange geografiska positioner i Sverige. Koordinatsystemet är baserat på det geodetiska datumet (eller referenssystemet) SWEREF 99 och använder samma kartprojektion som UTM zon 33, men utvidgad till hela Sveriges bredd.

Under 2007 började Lantmäteriet ersätta RT 90 med SWEREF 99 TM i sin verksamhet. Koordinatsystemet på de allmänna kartorna är alltså numera SWEREF 99 TM, och även bladindelningen är förändrad. Om man fortfarande vill använda RT 90 är det antytt med kryss i kartan och gradering i marginalen, så att man med en lång linjal kan rita det koordinatnätet på kartan.

För detaljerade kartor i stor skala rekommenderas tolv regionala kartprojektioner, som också skall användas med SWEREF 99, men som har mindre projektionsfel i sin egen region.

I Finland används ETRS-TM35FIN på motsvarande sätt, med ETRS-TM35 (zon 35) utvidgad till hela landet.

Universal Transverse Mercator

Universal Transverse Mercator (UTM) är ett koordinatsystem bestående av tvärställda, skärande kartprojektioner som täcker jorden från 80°S till 84°N. Polerna täcks av koordinatsystemet Universal Polar Stereographic (UPS).

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.