Frälsning

Frälsning betyder räddning och befrielse. Ofta har det en religiös innebörd och avser räddning från synd och de lidanden och svårigheter den för med sig. Det kan dock även syfta på räddning i största allmänhet, till exempel med hjälp av en livboj – ibland kallad frälsarkrans.

I överförd bemärkelse kan frälst också betyda entusiastisk och hänförd.

Master of the Mansi Magdalene - Salvator Mundi in a Landscape (Philadelphia Museum of Art)
Jesus porträtterad som världens frälsare, salvator mundi, målning i olja och guld från omkring 1510–1530.

Etymologi

Läran om frälsningen kallas soteriologi. Etymologin bakom namnet är det grekiska ordet soteria som betyder 'frälsning', 'räddning', 'befrielse'. Soterias rot är det grekiska sos som betyder 'frisk', 'hel', 'oskadd'.

Det svenska ordet frälsning är ett gammalt svenskt ord för "befrielse". Ordet kan härledas från frihalsning, vilket betydde att en träl befriades från sitt halsjärn och förklarades fri. Ordet användes av de första missionärerna i Skandinavien för att beskriva hur Jesus befriar de kristna från slaveri under synd, lidande och död.

Först efter att ordet fått sin religiösa betydelse kom det att också betyda räddning i mer allmän mening. (Jämför ordet "frälsarkrans" = "livboj".)

Frälsning enligt kristendomen

Frälsning är ett grundbegrepp inom kristen teologi. Det beskriver hur människan till kropp, själ och ande räddas från synd, lidande och död till evigt liv i harmoni med Gud. Den kristna kyrkan menar vidare att detta skedde genom att Jesus dog för människornas synder och uppstod igen. Frälsningen ska liksom tas emot av den enskilde genom tro på Jesus. Olika kristna traditioner betonar också sakrament och goda gärningar som medel att ta emot frälsningen. Frälsningen kommer att fullbordas på yttersta dagen.

Varför frälsning behövs enligt kristendomen

Människan har i alla tider lidit under sjukdomar, naturkatastrofer, sin egen och andras ondska och svagheter – det som kristen tro kallar synd, och ytterst sett döden. Kristendomen har ett hopp om att vi kan befrias från detta.

Syndafallet enligt kristen tro

Människans lidande uppstod genom att människan vände sig bort från Gud. Vänder man sig bort från honom, är man död. Guds vilja är god. Vänder man sig bort från hans vilja så gör man det onda. Detta var bland annat vad som skedde i människosläktets urhistoria – en händelse som kallas syndafallet. Syndafallet fick alltså genomgripande och ödesdigra konsekvenser för hela världen alltsedan dess. Det beskrivs i (Första Moseboken 3; Romarbrevet 5:12) – ett kapitel som tolkas olika bokstavligt av olika kristna.

Att människan syndar är alltså grundorsaken till mycket av hennes lidande.

Hela världens frälsning – objektiv frälsning, enligt kristen lära

Frälsningen kan delas upp i vad Gud gör för alla människor – objektiv eller global frälsning; samt i hur den enskilde individen blir delaktig av denna frälsning – subjektiv eller personlig frälsning.

Frälsningens förberedelse, enligt kristendomen

Redan i skapelsens begynnelse lovade Gud att sända en frälsare (Första Mosebok 3:15). Ungefär 2000 år före Kristus utvalde han Abraham till att bli ett stort folk, i vilket Frälsaren skall födas (Första Mosebok 12:3). Gud förberedde sedan sitt folk på många sätt för den kommande Messias. Han lärde dem tro på en enda Gud (Femte Mosebok 6:4). Han lärde dem hur de skulle leva genom att ge dem en lag (Andra Mosebok 20). Lagens uppgift är enligt Paulus tro att hjälpa människorna att förstå att de inte kan bli rättfärdiga själva (Romarbrevet 3:20). Gud instiftade offerväsendet, enligt samme författare, för att visa att det krävs utgjutande av blod, för att försona synd (Tredje Mosebok 4). Djurens blod var dock inte tillräckligt, utan pekade fram mot Jesus (Hebreerbrevet 9:11-14). Gud talade också bokstavligt om en kommande Frälsare (Jesaja 53).

Jesu födelse och död enligt kristen lära

Jesus föddes vid vår tideräknings början. Omkring år 33 blev han torterad och avrättad genom korsfästelse. Enligt flera ögonvittnesskildringar som finns i Bibeln (Matteusevangeliet 28, Markusevangeliet 16, Lukasevangeliet 24, Johannesevangeliet 20-21, Första Korinthierbrevet 15:3-8) uppstod han igen efter tre dagar. Jesu första lärjungar tog detta till intäkt för att Jesus övervunnit döden – dessutom, enligt vissa, på ett sätt som gör att vi alla kan få del av denna seger (Första Korinthierbrevet 15:12-58). Och har han övervunnit döden, måste han också ha övervunnit synden, som vi sett är dödens orsak (Romarbrevet 5:12-21). Bland annat drog de denna slutsats av likheten mellan Jesu död och syndoffren som nämnts ovan (Hebreerbrevet 9:22). Ur detta deras eget tänkande utvecklades alltså läran om att Jesus dog för allas synder, och att förlåtelse kan fås på grund av Jesu död.

Enligt trinitarisk teologi var Jesus både Gud och människa. De tre personerna Fadern, Sonen och den Helige Ande anses tillsammans utgöra en Treenig Gudom. Icke-trinitariska kristna avvisar helt denna lära.

Enligt kristen tro skall frälsningen fullbordas

Ännu ser vi inte att frälsningen fullbordats. Vi lider fortfarande på många sätt. Frälsningen är hittills bara latent. På den yttersta dagen skall Jesus dock komma tillbaka, enligt Paulus uppfattning, och för alltid utplåna synd, lidande och död (Första Korinthierbrevet 15:50-58).

Den enskildes mottagande av frälsningen enligt kristen tro – subjektiv frälsning

Gud har alltså enligt den kristna uppfattningen på ett objektivt sätt förvärvat frälsning åt alla människor. Men för att frälsningen skall komma den enskilde till del, måste den tas emot. Det främsta sättet att göra detta på, och som de allra flesta kristna betonar, är genom antingen tro eller genom tro och gärningar. Vad som läggs in i begreppet tro skiftar mellan olika kristna traditioner.:

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. (Johannesevangeliet 3:16. Även kallat Lilla Bibeln.)

En del traditioner betonar även sakramenten – främst dopet och nattvarden – samt goda gärningar som medel att ta emot frälsningen.

Romarbrevet, Paulus, kapitel 9 verkar behandla ämnet om att det är Guds fria vilja och inte människans val att få tillhöra Guds utvalda.

Frälsningens mottagande i olika kristna traditioner

Inom den katolska kyrkan betonas människans fria vilja och förmåga att samverka med Gud. Tron såsom en rent intellektuell företeelse kan inte frälsa, utan den måste ta sig uttryck i kärlek och goda gärningar. Genom Guds nåd, given genom sakramenten, ges människan kraft att genom ett liv i tro och kärlek samverka med Gud.

Inom den ortodoxa lutherdomen förnekas människans fria vilja och förmåga att samverka med Gud i fråga om frälsningen. Det är istället Gud som upptänder tro genom det predikade ordet och sakramenten. Det är "tron allena" som frälser människan.

De tidiga reformerta kyrkorna påminde delvis om lutherdomen i deras skeptiska syn på människans fria vilja och förmåga att samverka med Gud. Däremot så tonade de reformerta ner sakramentens betydelse, och man betonade istället människans omedelbara kontakt med Gud. Inom många sentida väckelserörelsen och frikyrkor har man åter betonat människans förmåga att samverka med Gud i frälsningen. Man hävdar här ofta att det är upp till individen att "avgöra sig för Gud".

Många reformerta väckelserörelser betonar också att frälsningen innebär en personlig upplevelse av Guds kärlek och syndernas förlåtelse. Denna betoning har i vissa kretsar varit så stark, att ordet frälsning ibland kommit att få betydelsen "upplevelse av att ha blivit frälst". Det är denna innebörd som också spridit sig till vardagsspråket, när man till exempel talar om att vara "hästfrälst" eller "hockeyfrälst". Man avser då inte att man blivit räddad av en häst eller en hockeyspelare, utan man vill uttrycka att ens intresse, fascination och hängivenhet liknar den väckelsekristnes i intensitet.

Liberalteologi

Den liberala teologin har traditionellt inte betonat frälsningsläran. Man har haft svårt för tanken på en Gud som tänks bli försonad av att hans son lider och dör. Istället har man betonat etiken i den kristna tron. Ofta i kombination med en apokatastasislära. Dock tänker man sig ofta att Gud kan frälsa hela mänskligheten utan att Jesus behövde lida. Jesu lidande var inget Gud ville.

Apokatastasisläran

Det finns också kristna som menar att alla kommer att bli frälsta (Jämför Romarbrevet 8:20-21). Denna lära kallas apokatastasisläran, efter det grekiska ordet apokatastasis – återställelse. (Egentligen apokatastasis panton – alltings återställelse.) Denna uppfattning har den kristna kyrkan traditionellt tagit avstånd ifrån.

Bibelord om frälsning

Johannes Evangelium 3:16-18:

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. (Folkbibeln)
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Bibel 2000)

Romarbrevet 6:3-7

Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans.
 Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden.


Romarbrevet 8:30:

Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet. (Bibel 2000)

Romarbrevet 10:9-13:

Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Hjärtats tro leder till rättfärdighet och munnens bekännelse till räddning. Skriften säger ju: Ingen som tror på honom skall stå där med skam. Det är ingen skillnad på jude och grek; alla har samme herre, och han ger av sin rikedom åt alla som åkallar honom. Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.

Eller i Folkbibelns översättning:

Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom skall stå där med skam. Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom. Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Efesierbrevet 2:8:

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. (Folkbibeln)

Efesierbrevet 1:4-6:

Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom — det var hans viljas beslut — till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son. (Bibel 2000)

Johannes Evangelium 6:44:

Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. (Bibel 2000)

1 Petrusbrevet 3:21

Efter denna förebild frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse.

Sekulär betydelse

Eftersom många kristna är entusiastiska över frälsningen, har ordet även kommit att betyda andra saker.

Se även

Al-Kindi

Abū Yūsuf Yaʻqūb ibn Isḥāq al-Kindī( arabiska أبو يوسف يعقوب إبن إسحاق الكندي) , kort Al-Kindi, levde 800-873 e.Kr. och var en arabisk filosof. Han brukar ibland refereras till som den första islamiska filosofen.

Hans grundläggande tes om världens ursprung beskrev han som en universell evig orsak som genom sin kraft har skapat världen. Denna eviga kraft identifierade Al-Kindi som Gud. Detta kan ses som en kontrast till den traditionella islamiska traditionen som hävdar världens ursprung ur en personlig Gud, som medvetet och självbestämt skapat världen.

Dock hävdade Al-Kindi att världens skapelse ändå var skapad av en medveten Gud, trots att han refererade till en opersonlig skaparkraft, genom att förklara sambandet mellan orsak och verkan och tanken på att alla handlingar som sker har en medveten orsak kunde han lösa detta problem. Det var alltså ändå Guds handlande som i slutändan låg bakom världens skapelse, en orsak måste alltid vara Guds verk. Samma tankegång återfinner man i Al-Kindis syn på universum. Han påstod att den övergripande makten, som är Gud, är fördelad i hela den universella existensen genom att vara uppdelad på olika plan.

Apokatastasis

Begreppet apokatastasis (grek., “återställelse"; eg. apokatastasis ton panton, "alltings återställelse") syftar på idén om att allt det onda en gång ska upphöra, återgå till ett tänkt naturtillstånd.

Doketism

Doketism (av grek. dokeo "synas") är en kristologisk term som syftar på det av de flesta teologer klassade som hädiska antagandet att Jesus Kristus endast skenbart var en människa och att därför även hans lidande var en illusion. Läran omfattades särskilt av gnostiska riktningar men också av markionismen.

Doketismen kom tidigt att stämplas som hädisk av den etablerade kyrkan som menar att tanken medför ett förnekande av Jesu död och uppståndelse vilket skulle omintetgöra människans frälsning.

Muslimer – som per definition inte är doketister – har likväl inte kunnat acceptera att en gudomlig budbärare dör på det sätt som Jesus ('Isa) dog på. Även Koranen avvisar därför Jesu korsfästelse och död, men han ses definitivt som en människa. Auktoriserade korantolkare menar att en annan person förvandlades av Gud till att se ut som Jesus. Judarna och romarna arresterade och korsfäste i och med detta fel person. Gud hade redan före korsfästelsen fört upp den riktige Jesus till himlen. Vissa har föreslagit att de kristna, som Muhammed mest kommit i kontakt med, var gnostiskt kristna.I gnostiska kristna berättelser finns faktiskt beskrivningar som för den oinsatte kan te sig som om det var någon som var lik Jesus till utseendet som romarna korsfäste av misstag, eller t.o.m. på grund av att en skrattande Jesus skulle ha lurat dem. Egentligen handlar texterna om hur den andliga inre kärnan (som uppnått gnosis) i manspersonen Jeshua lämnade dennes kropp innan denna var död, kanske redan innan den piskats. Gnostikerna förkastade hela den fysiska världen och ansåg att skaparen – ett lägre väsen än Gud – hade gjort något oförlåtligt och dessutom ofullkomligt genom skapelsen. De tog helt avstånd från den kristna majoritetens grundsatsen att en närvarande, felfri och god Gud skulle ha skapat kropp och själ, eftersom de såg kroppen som ett fängelse som orsakade mycket lidande.

Ej silver, ej guld har förvärvat mig frälsning

Ej silver, ej guld har förvärvat mig frälsning är en sång från 1900 med text av James M Gray "Nor silver, nor gold hath obatained my redemption" med musik av Daniel Brink Towner. Sången översattes 1908 till svenska av Anna Ölander. Versionen i Psalmer och sånger är ytterligare textbearbetad 1986 av Gunnar Melkstam

Frälsningsarméns sångbok (1929)

Frälsningsarméns sångbok utkom 1929, och ersatte Frälsningsarméns sångbok 1897.

För världens frälsning

För världens frälsning är en sång med text av Richard Slater (verserna) och W.H. Clark (kören). Musiken är komponerad av William J. Kirkpatrick.

Hesekiel

Hesekiel (hebreiska יחזקאל emellanåt Hezekiel eller Ezekiel) är en av de tre stora profeterna i judendomens Neviim ("profeterna") och kristendomens Gamla Testamente, omvittnad i Hesekiels bok. Han tillhörde de israeliter, som år 597 f.Kr. deporterades till Babylonien i Den babyloniska fångenskapen, och under tiden i fångenskap blev Hesekiel en ansedd profet bland de sina.

Han anses vara författare till Hesekiels bok, som inleds med en beskrivning av profetens kallelse. Hesekiel var präst och hans språk var utpräglat prästerligt. Hans tidigaste förkunnelse gällde främst förhållandet i hemlandet; avgudadyrkan skall bestraffas med att Herrens härlighet lämnar templet. Med detta avsågs templets förstörelse år 587 f.Kr., vilket också ger eko i hans förkunnelse. Han talar om dom och frälsning och betonar den enskildes moraliska och religiösa ansvar.

Han såg som sin uppgift att varna sitt folk. Omvändelse är inte förgäves; man behöver inte lida för fädernas synder, utan var och en har sitt eget ansvar. En rad utsagor gäller främmande folk, främst från Egypten, där Juda rike förgäves sökte hjälp mot babylonierna. Under senare delen av sin verksamhet förkunnar Hesekiel det skingrade Israels återsamling till sitt land. Till sist skall Gog från Magog göra ett angrepp mot Israel och bli i grunden slagen. De sista kapitlen skisserar hur ett nytt tempel skall byggas och riket organiseras på nytt. Hesekiels kallelsevision har spelat en viktig roll i den judiska mystiken. Dunkla framtidsutsagor har på kristet håll lagts till grund för apokalyptiska spekulationer.

I almanackor fram till år 1901 var 10 april tillägnad Hesekiel.

Norra alliansen

Norra alliansen, egentligen Förenade islamska fronten för Afghanistans frälsning (persiska: جبهه متحد اسلامی ملی برای نجات افقانستان, Jabha-yi Muttahid-i Islami-yi Milli bara-yi Nijat-i Afghanistan), var en motståndsgrupp som kämpade mot talibanerna i Afghanistan under 1990-talet. Norra alliansen var ett namn som användes i västerländska medier under konflikten.

De flesta av norra alliansens soldater var före detta mujaheddinkrigare som kämpade mot Sovjetunionen under afghansk-sovjetiska kriget 1979 - 1989. De leddes av Ahmed Shah Massoud innan han blev mördad av al-Qaidaagenter 2001. När USA invaderade Afghanistan blev den norra alliansen en viktig allierad. När talibanerna förlorade kriget blev många motståndsmän soldater i den nya afghanska armén.

Nåd (teologi)

Nåd är i kristen uppfattning en Guds gåva till människan, jämför andegåva. Nåden skänks fritt och villkorslöst i avsikt att leda människan till frälsning. Även skapelsen i sin helhet kan beskrivas som ett uttryck för Guds nåd – livet och livets upprätthållande. Vanligtvis avses dock den kraft som Gud ger människan för att hon skall räddas från döden. Tolkningen av hur detta sker och under vilka omständigheter har under historiens lopp gett upphov till viktiga konflikter inom kyrkan.

O gränslösa frälsning

O gränslösa frälsning är en psalm med text av William Booth från 1893. Svensk text skrevs av Johan (John) Appelberg 1894. Bearbetning av svenska texten gjordes 1984 av Karin Hartman.

Musik: J. Ellis till "My Jesus I Love Thee", anges som regel med "skotskt ursprung".

William Booth, Frälsningsarméns grundare, skrev flera sånger, men denna brukar särskilt förknippas med honom. Den kallas därför ofta för "Grundläggarens sång". När hans 83-årsdag firades i Royal Albert Hall 1912, sista gången Booth uppträdde inför publik, påannonserades sången av honom själv och sjöngs unisont. Dess högtidligt allvarliga och samtidigt medryckande karaktär och dess för Frälsningsarmén mycket centrala budskap "frälsning" gör den till en av arméns viktigaste sånger.

Melodin ingår bl.a. i John Philip Sousas Salvationistmarsch.

Pelagianism

Pelagianism är uppkallad efter munken Pelagius och förfäktar tron att människan föds utan arvsynd och kan välja mellan gott och ont utan Guds hjälp. Pelagianismen betonar särskilt viljans frihet. Människans frälsning ankommer slutligen på hennes egen viljeansträngning. Pelagianismen fördömdes år 418.

Predestinationsläran

Predestinationsläran är den teologiska ståndpunkt som hävdar att människans liv på jorden och livet efter detta är förutbestämt av en allsmäktig gud, eller att Gud utväljer vissa människor till frälsning.

Pånyttfödelse

Pånyttfödelse är ett begrepp inom kristen teologi. Pånyttfödelsen innebär att människan föds till ett nytt andligt och evigt liv av Gud. Begreppet beskriver en specifik aspekt av begreppet frälsning.

Rättfärdiggörelse

Rättfärdiggörelse (på latin iustificatio) är i kristen teologi en process där Gud, som en oförtjänt gåva, befriar människan från följderna av hennes synd, så kallad negativ imputation (som bland andra den romersk-katolska kyrkan lär). I evangelisk-luthersk teologi innefattar rättfärdiggörandet även en positiv imputation. Det vill säga tillräknandet av Jesu helighet till den enskilda människan. En förutsättning för detta är att Kristus tagit på sig straffet för människans onda handlingar. Andra viktiga förutsättningar är att människan inser att hon behöver rättfärdiggörelsen, tror på att den är möjlig och tar emot den som en gåva från Gud.

Rättfärdiggörelse är besläktat med förlåtelse, och innefattar förlåtelse som en viktig del; ändå bör de två begreppen hållas isär, emedan rättfärdiggörelsen innebär mycket mer. Gud låter sin egen fulländade rättfärdighet räknas en människa till godo, trots att hon inte förtjänar det. Denna gåva bryter mot många mänskliga föreställningar om rättvisa, eftersom människan fortsätter att synda. Man kan dock säga, att rättfärdiggörelsen förebådar det slutliga resultatet av Guds omvandling av människans sinnelag: den kristuslikhet som ska komma till stånd i den himmelska världen.

För en människa som söker frälsning ligger det nära till hands att vilja förbättra sitt beteende, för att sedan kunna se sin egen moraliska hållning som en grund för frälsningen. Men budskapet om rättfärdighet från Gud är att det bara finns en punkt där människan kan förankra sitt evighetshopp: Jesus och hans död på korset.

Soteriologi

Soteriologi (av grek. soteria "frälsning", "räddning") är den del av den konfessionella teologin som sysslar med läran om frälsning. Huruvida ett ämne har soteriologiska anstråk avgör huruvida det är konfessionellt eller inte.

I kristen teologi utgår soteriologin som regel ifrån hur människan skall överkomma synden, både arvssynden och synder begångna av individen själv. Olika kristna samfund ger olika svar på dessa frågor; genom tron allena, genom botgöring och bättring, eller genom nåden allena är några huvudfåror. Till soteriologin kan även föras studier av inkarnationen så vitt den påverkar människans frälsning, predestinationsläran, läran om sakramenten, och rättfärdiggörelse.

Teologala dygder

De gudomliga dygderna, även kallade teologala dygderna, avser enligt Romersk-katolska kyrkan dygderna tro, hopp och kärlek; nödvändiga för frälsning. De förekommer i Bibeln i Första Korinterbrevet 13:13, där Paulus skriver:

"Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken."

Tre enhetsformulären

De tre enhetsformulären är en samlande beteckning för tre viktiga bekännelseskrifter inom många reformerta kyrkor. Formulären antogs vid Dordrechtsynoden 1618-1619.

Tro

Tro är ofta ett grundelement i det religiösa livet som innebär att föreställningar om det transcendentala erkänns som sanna, dels tillit till en eller flera gudar. Trons visshet härrör från en eller flera gudomlig varelsers auktoriteter och trovärdighet. Enligt Martin Luther skulle en tro utan sådan grund vara bara en godtrogen tilltro och förtroende. Denna tillit är en väg till frälsning, som i kristendom och islam. I andra religioner finns det andra vägar, som lydnad till lagen, i judendom, eller insikt och kännedom om världens väsen, i buddhism. Inom mystikens grenar intar insikten och kunskapen trons plats, i motsats till förnuftsreligion. En förvrängd form av tro är övertro eller vidskeplighet. Bokstavstro innebär tro på den exakta ordalydelsen hos en text, vanligen en religiös urkund.Tro i meningen spiritualitet kan beskrivas som ett sökande och öppet förhållningssätt till livets och varandets mystik och gåtfullhet. Att inte kräva begripliga förklaringar till alltet, utan låta tingens oförklarlighet vara större än så.

Tro i andlig bemärkelse är ett vilande undersökande tillstånd, en meditativ vila i tillvaron, oavsett hur den ser ut.

Kristendom
Rosa Mystica

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.