Filosofi

Filosofi, från grekiskans philosophía (φιλοσοφία), "vän till visdom", är en intellektuell disciplin som kritiskt studerar de mest grundläggande frågorna. "Finns det någon verklighet utanför mina tankar?", "Vad är kunskap?", "Vad är sanning?", "Vad gör en handling värdefull?", "Har människor och djur värde och är de i så fall lika eller olika?", "Vad är tid?" är frågor som traditionellt har ställts inom filosofin.

Ordet kan också, i sammansättningar som "en filosofi"/"flera filosofier" syfta på ett sammanhängde tankesystem, en ideologi eller en filosofisk skola.

I det antika Grekland, där västerlandets filosofi uppstod, omfattade filosofi studiet av all dåtida kunskap och vetande, detta har fått många att kalla den för "vetenskapens moder".

Vad som skulle kunna ses som ett problem för filosofin som disciplin är att ett filosofiskt område blir till ett vetenskapligt område när empiriskt underlag blir accepterat inom området. Detta har påpekats av exempelvis Bertrand Russell[1] och Karl Jaspers[2]. Filosofin avlägsnas genom detta gradvis från områden med kopplingar till observationer, vilket är tydligt inom områden som naturvetenskaper och historia.

Filosofin kan grovt indelas i logik, kunskapsteori, metafysik eller ontologi, vetenskapsteori, språkfilosofi, värdeteori, etik, estetik och religionsfilosofi.[3] Logiken behandlar de formella förutsättningarna för att slutledningar ska vara korrekta men uttalar sig inte om världens beskaffenhet. Kunskapsteorin däremot studerar hur vi kan få kunskap om världen. Medan kunskapsteorin behandlar den frågan rent allmänt, och därför också intresserar sig för vardagskunskapen, ägnar sig vetenskapsteorin åt den specialiserade form av kunskapsbildning som sker i vetenskaperna. Metafysiken eller ontologin behandlar våra obevisbara föreställningar om vad för slags ting och fenomen som finns och kan finnas i världen, sådana föreställningar som tillsammans med logiken behövs som en grund för att vi ska kunna skapa oss en konkret uppfattning om hur världen är beskaffad. Värdeteorin behandlar frågan vad värde rent allmänt är, medan etiken undersöker vad som gör handlingar värdefulla, det vill säga varför vi bör handla på vissa sätt och inte på andra, och estetiken vad det innebär att ting och handlingar är upplevelsemässigt värdefulla. Religionsfilosofin behandlar de religiösa föreställningarnas innehåll och struktur men bekänner sig inte till eller från någon religion.

Etymologi

Ordet "filosofi" kommer från grekiskans φιλοσοφία (philosophía), som ordagrant betyder "Kärlek till visdom".

Historia

Sanzio 01 Plato Aristotle
Platon och Aristoteles i en målning av Rafael.
Se huvudartikel: Filosofins historia

Filosofins historia förklarar både hur olika problem och frågeställningar uppstått och hur de besvarats genom historien. Genom denna katalog av frågor och svar är en filosof bättre rustad för att hantera både tidlösa och nya frågeställningar. Historia är därför betydligt viktigare i filosofi än de flesta andra ämnen. Västerländsk filosofihistoria antas börja med försokratikerna. De var de första, i antika Grekland, att ställa frågor om världen utan att blanda in religion i svaren. Platon och Aristoteles ställde redan under antiken de flesta grundläggande frågor filosofin ställer idag. Muslimsk filosofi utvecklar arvet från antikens filosofi. Skolastik var under medeltiden en filosofi som genom komplicerade argument försökte klarlägga frågor om både Gud och världen (se Gudsbevis). Descartes och andra försökte visa att skolastikerna hade fel. Empirismen menade att all kunskap kom från sinnena, medan rationalismen såg förnuftet som källan till all kunskap. I början av 1900-talet menar en del av analytisk filosofi, Wienkretsen, att deras filosofi är vetenskaplig. I kontinental filosofi kritiserar man den analytiska filosofin och feministisk filosofi och postmodernism visar att mycket det man tidigare tagit för givet går att ifrågasätta. Så har under filosofins historia argument brutits mot argument och därigenom givet en skatt av uppslag för att lösa filosofiska problem. Även för ett nytt ämne som bioetik kan det vara meningsfullt att se vad filosofer genom historien skrivit i liknande frågor, vilken betydelse har till exempel Jeremy Benthams skrifter för en given fråga i etik, eller kan Konfucianism eller någon gestalt i indisk filosofi ge ett bidrag?

Delområden

Filosofin har flera delområden som vart och ett har olika frågor i fokus. På svenska institutioner görs en skillnad mellan praktisk filosofi och teoretisk filosofi[4] förutom de vid Södertörns högskola, Umeå universitet samt Luleå tekniska universitet, som har återgått till en så kallad kombinerad filosofiundervisning. Nedan ges delområdena grupperade enligt dessa två huvudgrupperingar. Uppdelningen mellan teoretisk och praktisk filosofi är inte vanligt förekommande i världen som helhet.

Praktisk filosofi omfattar till exempel:

  • etik, moralfilosofi som studerar moraliska begrepp som det goda och rättvisa och om dessa bergrepp är universella eller beroende av olika faktorer.
  • estetik ägnar sig åt konstens och det skönas väsen och natur.
  • politisk filosofi och samhällsfilosofi, studerar fenomen i samhället, olika ideologier och teorier om samhällets uppbyggnad och funktion.
  • religionsfilosofi som bland annat studerar gudsbegreppet, möjligheten att bevisa guds existens och religiösa upplevelsers förhållande till vetenskap och vetande.
  • värdeteori som studerar värdens natur, vad vi uttrycker med värdeomdömen och huruvida dessa värden är objektiva eller subjektiva, m.m.
  • rättsfilosofi
  • handlingsteori

Teoretisk filosofi omfattar till exempel:

Ett annat sätt att ge filosofin ämnesområden är att utgå från ett särskilt sätt att angripa problem ur en viss synvinkel eller genom att hänvisa till en viss historisk eller geografisk tradition. Feministisk filosofi går att läsa som särskilt ämne på universitet, men det hindrar inte att det också finns feministisk vetenskapsteori. På samma sätt är muslimsk filosofi ett delområde i filosofin på samma gång som filosofins historia ur muslimskt perspektiv är en del av delområdet filosofins historia. En tänkare i indisk tradition som filosoferar om matematik är på samma sätt en del av matematikfilosofi. Bland sådana angreppsätt och traditioner finns:

Traditioner

Man kan även dela in filosofin efter olika traditioner eller skolbildningar. Olika traditioner har dominerat i olika länder under olika tidsperioder, och de har delvis olika uppfattning om vad filosofi är. En populär indelning under 1900-talet var den mellan analytisk och kontinental filosofi.

  • Analytisk filosofi har under 1900-talet dominerat i den anglosaxiska världen, samt i Skandinavien. I Sverige idag är de flesta filosofiinstitutioner analytiskt inriktade, med den på Södertörns högskola som främsta undantag. Som namnet antyder har den sin grund i synen att man genom analys av språk och satser kan klargöra filosofiska problem. Analytiska filosofer sätter ett högt värde på klarhet och tydlighet, medan de i mindre grad värdesätter associativt tänkande. Den analytiska filosofin är vidare mer vänd mot naturvetenskaperna och matematiken än mot de övriga humanistiska ämnena. Den har sina främsta rötter hos Bertrand Russell och hans vän G.E. Moore. Den rymmer inom sig olika riktningar, exempelvis Logisk positivism och Vardagsspråksfilosofi.

Filosofer

Se huvudartikel: Filosof

Källor

  1. ^ Bertrand Russell (1912) "The Problems of Philosophy" kapitel 15: "The Value of Philosophy
  2. ^ Karl Jaspers (1953) "Einführung in die Philosophie", avsnitt 1: Was ist Philosophie
  3. ^ ”Detta är filosofi” (på en). www.philosophy.su.se. http://www.philosophy.su.se/detta-ar-filosofi. Läst 4 april 2017.
  4. ^ ”Praktisk filosofi eller teoretisk filosofi?” (på en). www.philosophy.su.se. http://www.philosophy.su.se/utbildning/studieinformation/om-filosofistudier/praktisk-filosofi-eller-teoretisk-filosofi. Läst 4 april 2017.

Vidare läsning

Introduktioner

  • Magee, Bryan, Bonniers stora bok om filosofi - från antikens naturfilosofer till dagens moderna tänkare (1998)
  • Russell, Bertrand, Den västerländska filosofins historia (1946)
  • Russell, Bertrand, Filosofins problem (1912)
  • Skirbekk, Gunnar & Gilje, Nils, Filosofins historia (1987)

Antologier och lexikon

  • Marc-Wogau, Konrad, Filosofin genom tiderna
  • Filosofilexikonet, översättning av Jan Hartman (1988)

Externa länkar

  • Wikisource-logo.svg Wikisource har originalverk relaterade till Filosofi.
Socrates blue version2.png
Filosofiportalen – portalen för filosofi på svenskspråkiga Wikipedia.
Analytisk filosofi

Analytisk filosofi är ett samlingsnamn på en av huvudströmningarna i 1900-talets filosofi som karaktäriseras av den vikt som läggs vid begreppsanalys och undersökningar av språket. Grundandet av denna riktning brukar tillskrivas Bertrand Russell och G.E. Moore. Andra viktiga namn är Gottlob Frege som var en föregångare till Russell i logiken och semantiken, och Russells elev Ludwig Wittgenstein. Källan till att den analytiska filosofin inte är en enhetlig skolbildning sökes lämpligen hos de två grundarna och deras olika syn på hur filosofi bör bedrivas. Russell sökte främst att med hjälp av den moderna formallogiken upptäcka språkliga satsers logiska form, som ibland fördunklas av deras grammatiska form. Moore hade å andra sidan hela tiden det så kallade sunda förnuftet som ledstjärna i sitt arbete, vilket tog sig uttryck i att han såg filosofins uppgift som att kunna förklara common sense-sanningars betydelse, snarare än att ifrågasätta dessa. Båda betecknade dock sin metod som logisk-analytisk (se logisk analys).

Den analytiska filosofin uppstod först i Europa och spred sig sedan vidare till stora delar av den övriga engelskspråkiga världen. I Wien hade Moritz Schlick samlat en grupp filosofiintresserade antimetafysiker, den s.k. Wienkretsen. Den andra mannen i kretsen var Rudolf Carnap. Schlicks primära analytisk-filosofiska influens kom från Moore; Carnaps kom från Russell. Schlick menade att filosofin skulle klargöra satser (vad de betyder) och vetenskapen skulle verifiera (eller falsifiera) dem. Carnap menade att filosofin var den logiska syntaxen för vetenskapens språk.

Wittgensteins tidiga tänkande hade legat nära Russell; Wittgensteins sena tänkande var nästan antirussellskt (se Ludwig Wittgenstein). Tillsammans med J.L. Austin gav Wittgenstein upphov till en vardagsspråksfilosofi (se särskilt Gilbert Ryle, J.L. Austin och A.J. Ayer). Som namnet antyder ligger fokus på klargörandet av innebörden i vardagsspråkets uttryck och vardagsspråkets funktion i mänskligt liv och tänkande. (Vissa skulle hellre kalla vardagsspråksfilosofin lingvistik.)

En "vetenskapsspråksfilosofi" (vetenskapsteori) har också vuxit upp kring den analytiska filosofin. Karaktäristiskt för denna är strävan att beskriva den vetenskapliga praktiken samt sökandet efter djupstrukturer vilka kan förklara ytstrukturerna. Även sådana traditioner som marxismen har på vissa håll smälts samman med den analytiska filosofin. Denna kallas då analytisk marxism. Ytterligare en del av den analytiska filosofin är pragmatismen, främst företrädd av Willard van Orman Quine. Analysen är holistisk och gränser blir suddigare.

Etik och moralfilosofi var från början inte en särskilt viktig gren av den analytiska filosofin. Med John Rawls A Theory of Justice (1971) har dock även dessa frågor angripits med den analytiska filosofins verktyg, vilket har lett till en stor och växande litteratur.

Antiken

Antiken (av latin antiquus ’forntida, gammaldags’, av ante 'före') är en epok i Medelhavsområdets historia. Epoken börjar med de olika grekiska och italienska stadsstaternas grundande och första spridning under arkaisk tid omkring 700 f.Kr. och avslutas med Västroms fall år 476 e.Kr. Därefter följer den tidiga medeltiden.

En del räknar även senantiken, omkring 300–600 e.Kr., som en egen, separat, epok mellan antiken och medeltiden. Det är då möjligt att placera slutet av antiken antingen till omkring 300 e.Kr. eller 600 e.Kr., beroende på om senantiken inkluderas eller inte.

Under antiken formades det klassiska västerländska kulturarvet inom särskilt filosofi, konst, politik, astronomi och matematik. Kristendomen formades i stor utsträckning under senantiken och modern empirisk naturvetenskap uppstod endast långt senare. I södra Europa, men inte nödvändigtvis på andra platser, följdes antiken av en kulturell nedgång; förnyat intresse för antik kultur har därför betecknats som en pånyttfödelse, eller renässans.

I den europeiska kulturen är antiken intimt förknippad med ordet klassisk i betydelsen traditionell och av bestående värde. Historiskt har det klassiska arvet från Grekland och Rom utgjort en självklar referens inom konst, vetenskap och filosofi. "Klassisk bildning" och "klassisk geometri" refererar både till Grekland och Rom.

Aristoteles

Aristoteles (grekiska: Ἀριστοτέλης, Aristotélēs), född 384 f.Kr. i Stageira på halvön Chalkidike, död 322 f.Kr. i Chalkis, var en grekisk filosof och vetenskapsman. Hans far Nicomachus dog när Aristoteles var liten och han fick då Proxenus av Atarneus som förmyndare. Vid arton års ålder började Aristoteles vid Platons akademi, där han stannade i nära tjugo år. Aristoteles skrifter omfattar många ämnen: fysik, biologi, zoologi, metafysik, logik, etik, estetik, poetik, skådespeleri, musik, retorik, lingvistik, politik och styrande, och utgör den västerländska filosofins första genomgripande utläggning. Kort efter Platons död 348 f.kr. lämnade Aristoteles Aten för att på begäran av Filip II av Makedonien bli privatlärare åt dennes son Alexander.

Tillsammans med Platon och Sokrates är Aristoteles en av de viktigaste figurerna inom västerländsk filosofi. Aristoteles syn på fysik sträckte sig långt in på renässansen och övergavs först på 1600-talet. Inom biologin rättades hans observationer först på 1800-talet. Hans verk innehåller den tidigast kända formella studien av logik, vilket inlemmades under sent 1800-tal inom formell logik. Aristotelisk metafysik utövade under medeltiden ett stort inflytande på filosofi inom islam och judendom och fortsätter än idag att påverka kristen teologi, särskilt östortodox teologi och den skolastiska traditionen inom Katolska kyrkan. Alla aspekter av Aristoteles filosofi fortsätter att studeras i den akademiska världen än idag.

Även om Aristoteles skrev många eleganta dialoger och annat, tros majoriteten av hans verk vara förlorade och bara ungefär en tredjedel av de ursprungliga verken har överlevt. Dessa var avsedda att användas i undervisningen vid Aristoteles akademi Lyceum, varför de också anses sakna den eleganta stil som utmärkte hans övriga produktion.

Autonomi

Autonomi (självstyre) innebär självbestämmanderätt, oberoende, inom flera områden som till exempel territorium, politik och taktik. Ordet autonomi kommer av grekiskans autos (själv) och nomos (bruk, ordning, lag).

Daoism

Daoism eller taoism (kinesiska 道教, pinyin dàojiào, Wade-Giles tao4-chiao4) är en av Kinas tre traditionella religioner/filosofier, jämte konfucianismen och buddhismen.

Dao (kinesiska: 道, pinyin: dào, Wade-Giles: tao4) betyder ordagrant "väg"; på japanska har det blivit tō, i exempelvis shintō, "gudarnas väg". Det västerländska ordet tao är mycket gammalt, och från transkriberingssystemet Wade-Giles. I pinyin, som är det oftast använda transkriberingssystemet i dag skrivs ordet dao.

Estetik

Estetik (av grekiska: αισθησις, aisthesis, förnimmelse, varseblivning), läran om förnimmandet, i synnerhet förnimmandet av det sköna, läran om det sinnliga, konstens filosofi.

Filosof

En filosof är en person som yrkesmässigt ägnar sig åt filosofi. Ordet härrör från grekiskans philos och sofia, betydande "vän av visdom" (jämför ordet filantrop).

Ända sedan antiken har det funnits människor som kallat sig filosofer. Från början gällde det huvuddelen av vetenskapsmän och tänkare, men allteftersom filosofin avsöndrades i specialvetenskaper, till exempel fysik, biologi och sociologi, kom specialvetenskapens företrädare mer sällan att se sig som filosofer, och kallade sig i stället för till exempel fysiker, biologer och sociologer. Många av de filosofiska utövarna är akademiker, men filosofin har också en stor andel nyskapande och för ämnet betydelsefulla personer som funnits utanför, eller i utkanten av, den akademiska världen. Kant och Hegel är visserligen eminenta akademiker, men de uppvägs av icke-akademiker såsom David Hume, Nietzsche och Gottlob Frege.

Filosofins historia

Filosofins historia förklarar både hur olika problem och frågeställningar i filosofin uppstått och hur de besvarats genom historien. Genom denna kunskapsbank av frågor och svar är en filosof bättre rustad för att hantera både tidlösa och nya frågeställningar. Historia är därför betydligt viktigare i filosofi än de flesta andra ämnen. Genom filosofins historia har argument ställts mot argument och därigenom givit en skatt av uppslag för att lösa filosofiska problem. Genom att filosofin har varit en avancerad vetenskap sedan antiken, finns det ofta mer att hämta i filosofins historia än i flera moderna discipliner.

Även för ett nytt ämne som exempelvis bioetik kan det vara meningsfullt att se vad filosofer genom historien tänkt i liknande frågor. Vilken betydelse har till exempel Jeremy Benthams skrifter för en given fråga i etik, eller kan konfucianism eller någon gestalt i indisk filosofi ge ett bidrag till frågan?

Filosofins historia kan även studeras som en del av idéhistoria. Vetenskapshistoria och de politiska idéernas historia är näraliggande ämnen.

Fysiker

En fysiker är en vetenskapsperson som ägnar sig åt fysik eller studerar till en akademisk examen i fysik på ett universitet eller en högskola.

Ända fram till 1800-talet fanns fysiker som också sysslade med andra vetenskapsområden, framförallt matematik men också filosofi, kemi, biologi eller som ingenjör. Idag krävs ofta att en fysiker är mycket kunnig inom sitt område och därför också ofta specialiserad inom ett smalt område av fysiken. Det är dock fortfarande viktigt för en fysiker att ha gedigna kunskaper inom matematik.

Dock är fysiker ingen skyddad titel, vilket innebär att vem som helst kan kalla sig själv för fysiker.

Exempel på områden för specialisering:

Teoretiska fysiker

Atomfysiker

Atmosfärsfysiker

Kärnfysiker

Hadronfysiker

Partikelfysiker

Kvantfysiker

Beräkningsfysiker

Gustav Lindau

Gustav Lindau, född den 2 maj 1866 i Dessau, död den 10 oktober 1923 i Berlin, var en tysk botaniker och mykolog.

Han studerade naturhistoria i Heidelberg och Berlin för Simon Schwendener och avslutade sin doktorsavhandling om sporsäckar hos lavar 1888. 1890 blev han direktör för den botaniska trädgården i Münster och assistent till Julius Oscar Brefeld. 1892 blev han assistent vid Botanischer Garten Berlin. Lindau blev biträdande professor i filosofi 1894 och professor 1902.

Släktet Lindauea uppkallades efter Lindau av Alfred Barton Rendle.

Auktorsnamnet Lindau kan användas för Gustav Lindau i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipedia-artiklar som länkar till auktorsnamnet.

Islamisk filosofi

Islamisk filosofi är studier i islam som syftar till att bilda harmoni mellan filosofi och religion. Att samtidigt vara filosof och muslim är kontroversiellt för somliga, som hävdar att Islam är en "uppenbar" religion. Enligt andra behöver ingen konflikt mellan filosofi och islam uppstå. Exempel på frågeställningar i muslimsk filosofi är "Vad är Guds natur?" och "Hur skall religiösa traditioner tolkas?"

Kontinental filosofi

Kontinental filosofi är en term som myntades av engelsktalande filosofer för att beteckna olika filosofiska traditioner som starkt har influerats av vissa 1800- och 1900-talsfilosofer från Europas fastland. Termen används ofta som kontrast till analytisk filosofi. De traditioner som utgör kontinentalfilosofin innefattar tysk idealism, fenomenologi, existentialism och dess förgreningar, hermeneutik, strukturalism, poststrukturalism, fransk feminism, vissa varianter av västerländsk marxism samt Frankfurtskolans kritiska teori.

Medeltidens filosofi

Medeltidens filosofi är den medeltida epoken i filosofins historia, och börjar med Romarrikets fall och slutar med renässansens födelse.

Medeltidens filosofi utmärks av en nyplatonsk strömning, i Plotinos efterföljd, av auktoritär aristotelism, och en platonsk realism. Skolastiken är den strömning som är mest framträdande i västerlandet, och under inflytande av detta pågick universaliestriden som fick konsekvenser, bland annat för epistemologin och vetenskapsteorin. Inom rätts- och politisk filosofi var den primära frågan om huruvida en teokrati eller en monarki var det rätta styrelseskicket.

Nutidens filosofi

Nutidens filosofi eller modern filosofi syftar på filosofins nuvarande period; den tog sin början i slutet av 1800-talet. Nutidens filosofi kan sägas ha fyra filosofiska huvudriktningar i västerländskt inspirerad filosofi som haft mer eller mindre global spridning: marxism, nythomism, kontinental filosofi och analytisk filosofi. Filosofi har funnits i olika former i de flesta kulturer och har fortsatt växa även i modern tid inom flera globala kulturer, till exempel afrikansk filosofi, buddhistisk filosofi, indisk filosofi, kinesisk filosofi och muslimsk filosofi.

Politisk filosofi

Politisk filosofi är det filosofiska studiet av grundläggande frågor kring stat, styrelseskick, politik, frihet, jämlikhet, rättvisa, egendom, rättigheter, samt lagar och upprätthållandet av dem, vad de är samt varför och om de behövs. Mer vardagligt används termen "politisk filosofi" om ett allmänt synsätt, en tro eller attityd kring politik, som inte nödvändigtvis har någonting med den akademiska disciplinen att göra.

Ämnet har alltid varit en viktig del av filosofin. Stora bidrag har givets av kända filosofer genom historien som till exempel Platon, Aristoteles, Machiavelli, Immanuel Kant, John Locke, Thomas Hobbes, Karl Marx och Hegel. Ämnet kan sägas ha sin begynnelse hos Platon med hans verk Staten men Aristoteles var den förste att avgränsa politisk filosofi som ett enskilt ämne som skulle studeras i hans egen skola, Lykeion. Ämnet har i den analytiska traditionen utvecklats under 1900-talet från ett försummat ämne under den logiska positivismens höjdpunkt till att vara ett av de viktigaste delområdena av filosofin.

Politisk filosofi skiljer sig från andra akademiska discipliner främst genom sitt normativa angreppssätt. I ämnet statsvetenskap studeras praktisk politik antingen på ett rent beskrivande eller på ett normativt sätt. Den normativa statsvetenskapliga teorin, hos exempelvis Theda Skocpol eller Robert Putnam, är mer inriktad på konkreta frågeställningar och dessas lösningar än den politiska filosofin, som i stället sysslar med abstrakta begrepp och frågor. Till den politiska filosofin hör även frågor som anknyter till nutidsskeenden, som Giorgio Agambens kritik av hur begreppet undantagstillstånd har skiftat.

Postmodernism

Postmodernism är ett ord som syftar på en utveckling inom kritisk teori, filosofi, arkitektur, konst, litteratur och kultur som kan beskrivas som antingen sprungen ur eller en reaktion på modernism och modernitet. Postmodernismen har även definierats som trevandet efter något nytt sedan luften gått ur modernismen. Men vad postmodernism egentligen innebär är inte klart definierat, utan föremål för ständig debatt.

Utifrån ett historiskt perspektiv kan man tyda en kronologisk ordning från det moderna till det postmoderna. När man beskriver kulturella tillstånd är det dock viktigt att vara medveten om hur det moderna och det postmoderna existerar parallellt mellan olika kulturella och sociala skikt i vår samtid. Postmodernismen vänder sig ifrån tanken att det finns fasta värden, absoluta sanningar och jagets existens och ställer sig därmed kritisk inför tanken på objektivitet. I sin betoning av det relationella och kontextuella präglas den postmoderna världsbilden av en filosofisk skepticism.

Praktisk filosofi

Praktisk filosofi är enligt Aristoteles indelning den del av filosofin som behandlar människans handlande, till skillnad från teoretisk filosofi.

Viktiga områden inom den praktiska filosofin är värdeteori och etik. Till ämnet räknas också politisk filosofi, rättsfilosofi, religionsfilosofi, handlingsteori och estetik. Här studeras frågor som:

Vad är rätt respektive fel att göra, i moralisk mening?

Kan påståenden om moral vara sanna, eller är de bara tyckande?

Kan man argumentera på ett meningsfullt sätt om moralfrågor?

Har de moraliska normerna någon existens utöver det faktiska handlandet?

Kan människor välja att handla rätt eller fel, eller är vi snarare till exempel förutbestämbara mekanismer?Vid universitet i Sverige och Finland är praktisk filosofi jämte teoretisk filosofi en del av filosofiämnet.

I den västerländska kulturkretsen tog den praktiska filosofin riktig fart i de antika grekiska stadsstaterna, där viktiga namn som Sokrates Demokritos, Platon och Aristoteles kan nämnas som viktiga filosofer. Dessa gör dock ej helt rättvisa åt utvecklingen av den praktiska filosofin i antikens Grekland. Från det romerska riket är Cicero en av de mest framträdande praktiska filosoferna.

Efter kristendomens genomslag har kyrkan dominerat den praktiska filosofin. Under 1800-talet börjar även icke-kristna filosofer få allt större inflytande; däribland Friedrich Nietzsche i Tyskland, Bertrand Russell i Storbritannien och Axel Hägerström i Sverige.

Språkfilosofi

Språkfilosofin är en gren av filosofin som undersöker språkets natur, ursprung och användning. Inom den analytiska filosofin intresserar man sig för fyra huvudsakliga problem: mening, språkanvändning, kognitiv lingvistik och förhållandet mellan språket och verkligheten. Inom kontinentalfilosofin tenderar språkfilosofin emellertid att inte betraktas som ett separat ämne, utan snarare som en del av logik, historia eller politik.

Den amerikanske filosofen Charles Sanders Peirce är känd som pragmatismens grundare. Idag är han också känd för att ha utvecklat en teckenlära, semiotik, som också den var en underkategori till hans pragmatism.

Att språkfilosofin är väsentlig för analytisk filosofi är självklart med tanke på att man anser att filosofiska problem först bör klargöras genom en analys av språket. Filosofer som Gottlob Frege, Bertrand Russell och Ludwig Wittgenstein ägnade därför mycket tid åt de logiska grundvalarna för en sådan analys.

Vardagsspråksfilosofi är en del av språkfilosofin som studerar vardagsspråket, både i syfte att lära om själva språkets natur och i syfte i att med hjälp av kunskaper om vardagsspråkets funktion lösa mer generella filosofiska problem, till exempel i moral och metafysik. Viktiga företrädare är J.L. Austin och H Paul Grice. Teorin för talakter är kanske det mest berömda resultatet, men också driften från språkets mening till menande och implikaturens funktion har sin plats i språkfilosofin.

Språkfilosofin inom kontinental filosofi härstammar främst från Ferdinand de Saussure vars projekt vissa menar bär stora likheter med Freges. Inom den kontinentala traditionen är även filosofer som Edmund Husserl, Martin Heidegger och Jacques Derrida viktiga inom språkfilosofin.

Tredje riket

Tredje riket, (tyska Drittes Reich, das dritte Reich) var den benämning som nazistiska ideologer gav den tyska staten under Adolf Hitlers totalitära diktatorskap och styre av landet, som varade åren 1933–1945. Begreppet användes av nationalsocialister redan före maktövertagandet, men togs ur bruk senare under 1930-talet, men icke-nazister har använt benämningen för hela Hitlertiden. Landet hette Deutsches Reich till 1943, sedan Grossdeutsches Reich. Termen är mångbottnad och kan spåras till flera olika hänsyftningar. Det skall inte förväxlas med Gottlob Freges begrepp drittes Reich inom analytisk filosofi, framfört 1918.

Filosofiska ämnen
Sokrates, antik grekisk filosof.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.