Filip V av Spanien

Filip V eller Filip av Anjou (på spanska Felipe V), född 19 december 1683, död 9 juli 1746, var kung av Spanien mellan 1700 och 1746 förutom en kort period år 1724. Han var den förste spanske regenten av huset Bourbon. Han innehade även titeln hertig av Anjou.

Han var son till Ludvig av Frankrike och Maria Anna Victoria av Bayern samt yngre bror till Ludvig av Burgund. Han var dottersons son till Filip IV av Spanien, sonson till Ludvig XIV av Frankrike och Maria Teresia av Österrike samt dotterson till Ferdinand Maria, kurfurste av Bayern och Adelaide Henriette av Savojen (dotter till Viktor Amadeus I av Savojen). Han var även farbror till Ludvig XV av Frankrike.

Filip föddes i Versailles i Frankrike den 19 december 1683. Då Karl II av Spanien dog den 1 november 1700 hade han i sitt testamente utsett Filip till tronföljare. Filips farfar, Ludvig XIV av Frankrike, strävade efter att öka huset Bourbons och Frankrikes inflytande i Spanien, något som andra europeiska stormakter motsatte sig, framför allt Österrike vars habsburgska dynasti ansåg sig ha arvsrätt till Spanien. Detta ledde till det spanska tronföljdskriget (1701-1713) i vilket Spanien förlorade Menorca och Gibraltar till Storbritannien och Spanska Nederländerna, Milano och Neapel till Österrike genom freden i Rastatt år 1714. Filip fick vara kvar som landets regent, men Spanien hade genom kriget förlorat sin stormaktsstatus till förmån för Storbritannien som nu var överlägset vad gällde sjöfart och handel. Den spanska kronan var under denna tid i flera avseenden avhängig den franska, vilket minskade landets politiska makt.

Kungen favoriserade och gynnade Spaniens handel med dess amerikanska besittningar. Under denna atlantiska handel framträdde viktiga personer i spansk sjöfartshistoria, bland annat sjörövaren Amaro Pargo. Monarken gynnade ofta sjörövaren under hans kommersiella plundringståg och sjöröverier.[1]

Filip var från sin kröning titulerad kung över Kastilien och Aragonien, men det sistnämnda upplöstes mellan 1707 och 1716 och Filip blev kung över ett enat spanskt kungarike.

Den 14 januari 1724 abdikerade Filip till förmån för sin äldste son, Ludvig, men tvingades återta makten då Ludvig senare samma år dog av smittkoppor.

År 1731 erkände han, i utbyte mot att hans son Karl fick arvsrätt till hertigdömena Parma och Piacenza, kejsar Karl VI:s pragmatiska sanktion av den 19 april 1713 som förklarade de habsburgska besittningarna odelbara. Under polska (1733-1738) och österrikiska tronföljdskrigen (1740-1748) hjälpte Filip sina bourbonska släktingar att göra landvinster, bland annat genom att sända 30 000 man till Italien och vinna tillbaka Neapel och Sicilien för Karls räkning 1735. Under Filips senare regering kunde Spanien återhämta sig från den stagnation som det lidit av under den tidigare habsburgska dynastin.

Filips största intressen var andaktsövningar och jakt. Han drabbades flera gånger av manisk depression och var ofta mycket melankolisk, särskilt sedan hans första hustru, Maria Lovisa, dött 1714. Vid Filips hov fanns under 20 år en kastratsångare vid namn Carlo Broschi Farinelli som ska ha sjungit samma fyra arior varje natt till kungen för att på så vis motverka hans dystra sinnesstämning.

Hans andra hustru, Elisabet Farnese, dominerade helt sin make och fick tillsammans med kardinal Giulio Alberoni (agent åt släkten Farnese av Parma, dit drottningens hörde) honom att företa flera meningslösa krig i Italien. Hon födde även hans son och en av hans arvtagare, Karl. Filip V dog i El Escorial utanför Madrid den 9 juli 1746 och efterträddes av sin son Ferdinand.

La familia de Felipe V
Filip V med familj 1723

Äktenskap och familj

Gift med 1) (1701) Maria Lovisa av Savojen (1688-1714), dotter till Viktor Amadeus II av Sardinien

Barn:

  1. Ludvig I av Spanien
  2. Ferdinand VI av Spanien

Gift med 2) (1714) Elisabet Farnese (1692-1766), dotter till hertig Odoarde Farnese av Parma; hon var den sista ättlingen av den italienska fursteätten Farnese

Barn:

  1. Karl III av Spanien
  2. Maria Anna Victoira (1718-1781; gift med Josef I av Portugal och mor till Maria I Franciska av Portugal)
  3. Filip (1720-1765; regent i Parma)
  4. Maria Theresia (1726-1746; gift med Ludvig av Frankrike, son till Ludvig XV)
  5. Maria Antonia (1729-1785; gift med Viktor Amadeus III av Sardinien)
Företrädare:
Karl II av Spanien
Kung av Neapel och Sardinien och Korsika;
Hertig av Milano, Brabant,
Limburg och Nedre Lothringen;
Greve i Flandern och Hainaut
17001714
Efterträdare:
Karl VI
Hertig av Luxemburg;
Greve i Namur
17001712
Efterträdare:
Maximilian II Emanuel
Kung av Sicilien
17001713
Efterträdare:
Viktor Amadeus II av Savojen
Kung av Spanien
17001724
Efterträdare:
Ludvig av Spanien
Företrädare:
Ludvig av Spanien
Kung av Spanien
17241746
Efterträdare:
Ferdinand VI av Spanien

Noter

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ El corsario de Dios. Documentos sobre Amaro Rodríguez Felipe (1678-1747)
1683

1683 (MDCLXXXIII) var ett normalår som började en fredag i den gregorianska kalendern och ett normalår som började en måndag i den julianska kalendern.

1725

1725 (MDCCXXV) var ett normalår som började en måndag i den gregorianska kalendern och ett normalår som började en fredag i den julianska kalendern.

19 december

19 december är den 353:e dagen på året i den gregorianska kalendern (354:e under skottår). Det återstår 12 dagar av året.

Christine av Frankrike

Christine Marie av Frankrike, född 10 februari 1606, död 27 december 1663 var hertiginna av Savojen 1630-1637 och regent över Savojen mellan 1637 och 1648 (1663).

Hon föddes på Louvren i Paris som tredje barn till kung Henrik IV av Frankrike och hans andra maka, Maria av Medici. Hon var yngre syster till Ludvig XIII av Frankrike och Elisabet av Frankrike och äldre syster till bland andra Henrietta Maria av Frankrike.

Christine Marie gifte sig med hertig Viktor Amadeus I av Savojen den 10 februari 1619. Maken besteg tronen 1630. Vid makens död 1637 blev hon regent för sin omyndige son, och vid dennes död året därpå fortsatte hon som regent för näste son. Hennes svågrar ifrågasatte hennes regentpost och ett inbördeskriget bröt ut mellan "principisti", som stödde hennes svågrar med hjälp från Spanien, och "madamisti", vilka stödde henne med hjälp från Frankrike. Hon segrade i inbördeskriget 1642 med fransk hjälp med förhindrade ändå franskt inflytande.

Christine var känd för sitt nyckfulla styre och sina många sexualpartners. Hon beskrivs som självsäker och viljestark och införde fransk kultur vid hovet. Hon fortsatte att styra Savojen till sin död, även efter att hennes son blivit myndig och hennes formella mandatperiod gått ut (1648).

Hon avled 1663 och begravdes i Vercelli. Hennes dotterdotter Maria Anna Victoria av Bayern blev anmoder till Huset Bourbon genom sin andra son Filip V av Spanien. I NBC-programmet Vem tror du att du är? framkom att den amerikanska skådespelaren Brooke Shields är en av hennes ättlingar.

Elisabet Farnese

Maria Elisabet Farnese av Parma, även kallad Isabel de Farnesio eller Elisabetta Farnese, (i Spanien kallad Isabella) född 22 oktober 1692 i Parma, Italien och död 11 juli 1766 i Aranjuez, Spanien, drottning och regent de facto av Spanien, gift med kung Filip V av Spanien.

Ferdinand av Parma

Ferdinand Maria Philip Louis Sebastian Francis James av Parma, född 20 januari 1751, död 9 oktober 1802, var hertig av Parma 1765 till 1802.

Han var det andra barnet och ende son till Filip av Bourbon, hertig av Parma och Louise-Élisabeth av Frankrike, äldsta dotter till Ludvig XV av Frankrike och Maria Leszczyńska. Hans farföräldrar var Filip V av Spanien (i sin tur en sonson till Ludvig XIV) och hans andra hustru, Elisabeth av Parma.

Ferdinands morfar var Ludvig XV av Frankrike, och han ansågs av många vara kungens favorit bland barnbarnen. Som ett barnbarn till kung Filip V av Spanien, var han också en infant av Spanien.

Karl Felix I av Sardinien

Karl Felix I av Sardinien (Carlo Felice Giuseppe Maria, född 6 april 1765 och död 27 april 1831) var hertig av Savojen, Piemonte, Aosta och kung av Kungariket Sardinien från 1821 till 1831.

Han var elfte barn och femte son till Viktor Amadeus III av Sardinien och Maria Antonia av Spanien. Hans morföräldrar var Filip V av Spanien och Elisabet Farnese.

Han var yngre bror till Karl Emanuel IV av Sardinien och Viktor Emanuel I av Sardinien. Det var inte meningen att Karl Felix skulle bli kung men brodern Karl Emanuel hade inga barn och abdikerade 4 juni 1802. Viktor Emanuel hade fyra döttrar när han abdikerade 1821. Eftersom tronföljden styrdes av den Saliska lagen, så efterträdde Karl Felix sin broder på tronen.

Han gifte sig med Maria Kristina av Neapel och Sicilien (1779-1849) den 7 mars 1807. Hon var dotter till Ferdinand I av Bägge Sicilierna och Marie Caroline av Österrike.

Karl Felix dog utan barn efter att ha regerat i tio år. Han efterträddes av Karl Albert av Sardinien, som tillhörde sidogrenen Savojen-Carignano.

Karl III av Spanien

Karl III (på spanska Carlos III; på italienska Carlo III), född 20 januari 1716, död 14 december 1788, var kung av Spanien från 1759. Han var son till Filip V av Spanien och Elisabet Farnese av Parma. 1738 gifte han sig med Maria Amalia av Sachsen (1724-1760).

Som Karl VII var han kung av konungariket Sicilien från och med 1735. Som Karl I (ital. Carlo I) var han hertig av Parma och Piacenza mellan 1731 och 1735, en titel han gav upp till förmån för habsburgarna som kompensation för tillträdet av Sicilien vilket var en del av fredsvillkoren fastslagna i Freden i Wien 1738.

Kungariket Neapel

Kungariket Neapel var ett kungarike som existerade mellan 1282 och 1808 förutom under året 1799 då kungariket var ockuperat av Napoleon Bonaparte. Riket bestod av den södra delen av den italienska halvön, och var resterna av det gamla Kungariket Sicilien efter öns utbrytning år 1282. Det fortsatte att officiellt kallas Kungariket Sicilien även om det inte längre hörde ihop med ön Sicilien. Under större delen av sin existens var man styrd av franska eller spanska dynastier. År 1808 återförenades riket med Sicilien igen och bildade det nya riket Bägge Sicilierna.

Lista över huset Bourbon

Detta är en lista över Huset Bourbon.

Ludvig av Frankrike (1729–1765)

Ludvig av Frankrike (Louis de France), dauphin, född 4 december 1729 på Versailles, död 20 december 1765 på Fontainebleau, var en fransk kronprins. Han var äldste son till Frankrikes konung Ludvig XV och hans hustru Maria Leszczyńska, samt far till Ludvig XVI.

Ludvigs födsel 1729 hälsades med stor entusiasm då det länge hade rått oro för tronföljden och han på grund av sitt kön genast blev tronarvinge. I enlighet med seden i det franska kungahuset döptes han utan namn vid födseln, och undergick sitt officiella dop vid sju års ålder 1737.

Ludvig gifte sig 23 februari 1745 på slottet i Versailles med sin nära släkting infantan Maria Teresia Rafela av Spanien, dotter till Filip V av Spanien. Hans första äktenskap hade arrangerats som ett sätt för det franska kungahuset att försona sig med det spanska, sedan Ludvig XV själv brutit sin trolovning med en spansk prinsessa 1725. Relationen blev lycklig då paret beskrivs som mycket lika till personligheten. Tillsammans vände de sig mot Madame de Pompadour med stöd från hans systrar. Hustrun avled i barnsäng tre dagar efter att ha fött en dotter, som i sin tur dog innan hon hunnit fylla två år.

Han gifte 9 februari 1747 om sig med Maria Josefa av Sachsen, med vilken han fick åtta barn. Hans andra äktenskap hade arrangerats på inrådan av Madame de Pompadour och ägde rum mot hans vilja, då han uppriktigt sörjde sin första maka. Efter tre år lyckades dock Maria Josefa få honom förälskad i sig med hjälp av hans systrar, och paret levde sedan i ett lyckligt förhållande.

Han hade ett ansträngt förhållande till sin far, då han tog moderns parti under faderns äktenskapsbrott och höll sig till henne och sina systrar, som stödde honom i hans kritik mot faderns mätresser, främst Madame de Pompadour. En brytning med fadern inträffade 1744. Dauphin blev missnöjd över faderns vägran att låta honom delta i det österrikiska tronföljdskriget, och trotsade hans order genom att ändå besöka honom vid hans sjukläger vid fronten.

Dauphin beskrivs som allvarlig, religiös och konservativ, vilket visade sig när han från och med 1757 slutligen fick deltaga i kungliga rådet. Han hölls borta från allt politiskt inflytande av sin far, men blev centralfiguren för det katolska partiet Dévots. Privat ägnade han sig åt ett ganska isolerat familjeliv och ett sällskapsliv i en krets av nära vänner och deltog sällan vid hovlivets jakter och baler.

Ludvig avled i tuberkulos nästan nio år före sin far.

Maria Antonia av Spanien

Maria Antonia av Spanien (María Antonia Fernanda), född i Sevilla 17 november 1729, död på slottet Moncalieri 19 september 1785, spansk infantinna (prinsessa) och drottning av Sardinien. Gift 31 maj 1750 med kung Viktor Amadeus III av Sardinien. Hon var dotter till kung Filip V av Spanien och Elisabet Farnese av Parma.

Hon uppfostrades i Sevilla fram till år 1733, då hon fördes till Madrid. En äktenskapsplan framlades enligt vilken hon skulle gifta sig med kronprins Ludvig av Frankrike (1729-1765) och hennes bror Filip med Marie-Louise-Elisabeth av Frankrike. Hennes mor samtyckte till vigseln mellan hennes bror och Elisabeth, vilken skedde 1739, men det blev i stället hennes syster som 1745 gifte sig med Ludvig; då Ludvig blev änkling föreslogs samma äktenskap på nytt, men avfärdades av Ludvig XV av Frankrike som "incest".

Hennes äktenskap arrangerades som ett alliansfördrag mellan Sardinien och Spanien, vilka varit på motsatta sidor under österrikiska tronföljdskriget. Vigseln skedde vid Oulx nära Turin och paret fick en våning inredd av Benedetto Alfieri. Hon fick titeln hertiginna av Savojen. Maria Antonia hade en god relation till Viktor Amadeus men utövade aldrig något inflytande över politiken. Makarna omgav sig med filosofer och politiker.

Då svärmodern var död blev hon hovets "första dam" redan från början. Hon beskrivs som blyg, kylig och religiös och införde en strikt etikett med mönster från det spanska hovet. Hon blev drottning 1773. Hon hade ett gott förhållande till sin svärdotter Clothilde av Frankrike. Hon var drottning längre än någon annan av Sardiniens drottningar.

Maria Lovisa av Savojen

Maria Lovisa Gabriella av Savojen, född 17 september 1688, död 14 februari 1714, var en spansk drottning och tidvis regent, gift med kung Filip V av Spanien. De hade sönerna Ludvig och Ferdinand VI av Spanien.

Maria Lovisa var dotter till Viktor Amadeus II av Savojen och Anne d'Orléans. 2 november 1701 blev hon bortgift med Filip, vid tretton års ålder; hennes syster hade redan blivit bortgift med Filips bror.

Hon hade stort inflytande över maken, men stod själv under inflytanden av prinsessan des Ursines. Efter 1702 agerade hon regent i Spanien under makens frånvaro under det spanska tronföljdskriget. Hon blev populär i Spanien och beskrivs som en talangfull regent som lyckades skapa ordning i juntan och engagera allmänheten i krigsansträngningen.

Maria Teresia Rafaela av Spanien

Maria Teresa Antonia Rafaela av Spanien, född i Madrid i Spanien 11 juni 1726, död i Versailles i Frankrike 22 juli 1746, spansk infantinna, var fransk kronprinsessa, gift 1745 med kronprins Ludvig av Frankrike (1729-1765) i hans första giftermål. Hon kallades i Frankrike för Marie Thérèse Raphaëlle d'Espagne.

Maria Teresa var dotter till kung Filip V av Spanien och Elisabet av Parma. Äktenskapet arrangerades som ett sätt att återskapa vänliga relationer mellan de två kungahusen sedan brytningen 1725, då Ludvig XV bröt trolovningen mellan sin första trolovade, som varit spansk prinsessa. Ett äktenskap arrangerades 1739 mellan hans dotter och Maria Teresas bror, och Maria Teresa och den franske tronföljaren, men enligt överenskommelsen skulle hon stanna i Spanien tills hon blev lite äldre.

Hon blev 18 december 1744 gift med kronprins Ludvig per ombud i Madrid och reste sedan till Frankrike, där hon gifte sig med Ludvig i person 23 februari 1745. En stor maskeradbal hölls sedan för att fira bröllopet. Äktenskapet fullbordades inte direkt, vilket ledde till dålig status för henne vid hovet. Maria Teresa beskrivs som vacker, bildad och religiös. Hon mottog kritik för sitt röda hår, och stötte sig med Ludvig XV på grund av hennes ogillande av hans förhållande med Madame de Pompadour.

Efter en tid ska Ludvig ha blivit uppriktig förälskad i henne, och paret tillbringade snart all sin tid tillsammans. I september 1745 fullbordades äktenskapet, vilket förbättrade hennes ställning; hennes position höjdes ytterligare då hon blev gravid. Förlossningen skulle inträffa i juli 1746, men drog ut på tiden och inträffade inte förrän 19 juli 1746. Hon avled 22 juli 1746 i barnsäng . Hennes död ska ha orsakat uppriktig sorg hos maken. Barnet, dottern Marie-Thérèse, dog i april 1748.

Mariana Victoria av Spanien

Mariana Victoria av Spanien, född 1718, död 1781, var en portugisisk drottning, gift med kung Josef I av Portugal. Dotter till Filip V av Spanien och Elisabet Farnese. Hon fungerade som ställföreträdande regent i Portugal från 1776 till 1777.

Real Academia Española

Real Academia Española [re'al aka'ðemja espa'ɲola] (”Kungliga spanska akademin”, förkortat RAE) är en kunglig akademi i Spanien med syfte att främja spanska språket. Dess säte finns i Madrid, men 21 andra spansktalande länder medverkar i dess arbete.

Real Academia Española grundades 1713 med Franska akademien som förebild av markis Juan Manuel Fernández Pacheco. Dess ordning stadfästes 13 oktober 1714 av Filip V av Spanien. Ett av akademiens syften var att se till så att spansktalande fortsättningsvis skulle kunna läsa Miguel Cervantes. Bland dess uppgifter finns att utge en auktoriserande ordbok över spanska språket, utdela priser och förvalta kulturella institutioner.

Spanska tronföljdskriget

Spanska tronföljdskriget var ett europeiskt storkrig 1701–1714 som bottnade i oenighet angående tronföljdsfrågan i Spanien. Det fördes mellan Frankrike, kurfurstendömena Bayern och Köln samt hertigdömena Mantua och (till 1703) Savojen å ena sidan och Österrike, England, Nederländerna, Preussen, Hannover och Tysk-romerska riket samt längre fram Portugal och det från det franska förbundet avfallna Savojen å den andra.

Österrikiska tronföljdskriget

Österrikiska tronföljdskriget (1740–48), också känt som Kung Georgs krig i Nordamerika, som införlivade kriget om kapten Jenkins öra med Spanien och två av de tre schlesiska krigen, involverade större delen av Europa; på ena sidan Preussen, Spanien, Frankrike, Bayern, Sverige, Sicilien, Neapel och Genua och på andra sidan Habsburgmonarkin, Storbritannien, Ryssland, Nederländerna, Sachsen, Hannover och Sardinien. Kriget utlöstes av att den tysk-romerske kejsaren Karl VI avled den 20 oktober 1740 och att därmed huset Habsburg utslocknade på svärdssidan.

Krigets viktigaste följder var att kejsarinnan Maria Teresia av Österrike bekräftades som arvinge till de habsburgska österrikiska arvländerna och att hennes make Frans I erkändes som tysk-romersk kejsare, medan Österrike avträdde Schlesien till Preussen och hertigdömet Parma och Piacenza samt Guastalla till Filip av Bourbon.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.