Första Moseboken

Första Moseboken, eller Genesisgrekiska, är den första av de fem Moseböckerna, och är den första delen av judendomens Tora och kristendomens Gamla Testamente. Inom judendomen kallas den för Bereshit, vilket betyder "i början av" eller "i begynnelsen".

Första Moseboken tros vara nedskriven någon gång mellan 1250 och 950 f.Kr.[1]

Boken ger en bakgrund till övriga bibelböcker genom att beskriva världens skapelse och därmed presentera skaparen, Gud. Den beskriver också utkorelsen av Israels folk som Guds egendomsfolk genom de förbund som blir ingångna med anfäderna Abraham, Isak och Jakob. Första Moseboken är skriven i formen av historieberättelse. Många av berättelserna hör till Bibelns mest välkända, bland annat de om Adam och Eva, Kain och Abel, Noas ark och Babels torn.

För bokens tillkomsthistoria och författarskap, se Moseböckerna. För en sammanställning av tidsangivelserna i släkttavlorna, se tidsaxel över händelser i Gamla Testamentet.

Första Moseboken / Genesis
Gamla testamentet
Detalj ur fresken "Skapelsen av Adam" av Michelangelo.
Judisk indelningTora
Kanonisk inomjudendomen och kristendomen
Författare och datering
Föreslagna författareMose

Fyrkällsteorin:

Datering1250 – 950 f.Kr.
OriginalspråkHebreiska
Innehåll
Huvudsaklig genreHistoria/myt
Antal kapitel50
Beskriven tidsperiodFram till 1600-talet f.Kr.
Framträdande personerAdam och Eva
Noa
Abraham
Isak
Jakob
Josef

Andra namn

Första Moseboken hette i tidigare översättning Första Mosebok och i ännu äldre översättningar Första Boken Mose. På grekiska heter den Genesis (Γένεσις, "födelse", "ursprung") och på hebreiska Bere'shit (בְּרֵאשִׁית, "i/på begynnelsen"[2]).

Kapitel 1–11: Urhistorien

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade: "Varde ljus"; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

Första Moseboken (1917) på Wikisource

Den första delen av Första Moseboken beskriver jordens urhistoria och utmärker sig från fortsättningen genom att den inte specifikt inriktar sig på Israels folks historia utan på hela världens.

Kapitel 1–2: Skapelsen

Huvudartikel: Kristendomens och judendomens skapelseberättelse

Gud skapar himmel och jord, och allt vad där finns, inklusive de två första människorna, Adam och Eva. Först beskrivs hur Gud på sex dagar skapar allting med sitt ord för att sedan vila på den sjunde. Därefter, i kapitel 2, finns vad som ibland kallas den andra skapelseberättelsen, som bland annat beskriver hur Gud formade Adam och alla djuren av jord för att sedan skapa Eva av ett av Adams revben. Huruvida de två kapitlen harmonierar med varandra eller ej är en fråga om vilken bibelvetenskapen är oenig. Berättelsen om Edens trädgård har stora likheter med den sumeriska berättelsen om Dilmuns trädgård, vilken ofta betraktas som äldre.

Kapitel 3: Syndafallet

Tizian 091
Syndafallet, målning av Tizian.

I bokens tredje kapitel introduceras synden i världen genom att Adam och Eva väljer att bryta mot det enda förbud Gud satt upp för dem. Frestade därtill av en orm (ofta identifierad med Satan, eller Djävulen) äter de av frukten från kunskapens träd för att därigenom själva bli som gudar, med kunskap om gott och ont. För sina försyndelser bestraffades mannen, kvinnan och ormen. Denna berättelse utgör en teologisk förklaringsgrund till ondskans närvaro i världen. I Edens trädgård hade mannen och kvinnan dittills levt ett behagligt liv i nära gemenskap med Gud. För att förhindra att människan nu även skulle äta av frukt från Livets träd, vilket skulle ge henne evigt liv, förvisar Gud människan från Edens trädgård.

Kapitel 4: Kain och Abel

Kapitel fyra återger bland annat det tragiska svartsjukedramat mellan Adam och Evas två äldsta söner, Kain och Abel. När Kains offer till Gud inte gillas såsom hans brors tar han livet av denne och tvingas till följd av detta att lämna sitt hem. Istället för Abel får Eva och Adam en annan son, Set (= "den som kommer istället").

Kapitel 6–10: Noa och syndafloden

Huvudartiklar: Noas ark och Syndafloden

Människorna blev talrika och deras döttrar var vackra. Gudaväsenden tog dem de tyckte bäst om till hustrur. Herren bestämmer att hans ande inte skall vara kvar för evigt och bestämmer människornas tid till 120 år, detta tolkas av vissa som att syndafloden skulle komma efter 120 år. Då, liksom senare, fanns det jättar på jorden.

Hela mänskligheten har efter en tid vänt Gud ryggen och ondskan är stor i världen. För att starta om allting låter Gud ett stort oväder dränka hela jorden så att alla människor och landlevande djur förgörs, med undantag av den lilla skara som finns ombord på en båt, Noas ark, som den siste gudfruktige mannen på jorden, Noa, fått i uppdrag att bygga. Berättelsen avslutas med att Gud i ett förbund med Noa skapar regnbågen som en påminnelse om att en likadan katastrof aldrig igen skall drabba världen.

Kapitel 11: Babels torn

I början hade alla människor samma språk och samma ord. För att slippa vara skingrade över hela jorden vill människorna bygga en stad, vilket man enas om att göra i Babel (Babylon). Staden skall få ett torn som ska nå ända upp till himlen och göra människornas namn känt. När Gud inser att ingenting är omöjligt för människan, att detta bara är början, ingriper han för att stoppa det gemensamma byggandet. Han låter skilda språk uppstå så att människorna inte längre kan samarbeta och han skingrar dem över hela jorden. Berättelsen om Babels torn är Bibelns förklaring till att människor trots ett gemensamt ursprung talar vitt skilda språk.

Kapitel 12–50: Israels folks förhistoria

Bibeln beskriver i mångt och mycket hur Gud verkar i, med och kring Israels folk. I de här kapitlen ges bakgrunden till Guds relation till detta folk och hans speciella löften till dem.

Kapitel 12–25: Abraham och Isak

Rembrandt Harmensz. van Rijn 063
Jakob brottas med ängeln, målning av Rembrandt.

Abram från Ur i Kaldeen blir av Gud utvald att bli stamfar till ett stort folk. Detta folk ska vara Guds särskilt utvalda, och skall som tecken på detta omskära alla gossebarn. Abram ges av Gud namnet Abraham, troligen en anspelning på de hebreiska orden för "fader till många". I förbundet mellan Gud och Abraham ingår ett löfte om att detta folk ska få bo i det land som Gud visar Abraham, ett löfte som än i dag har realpolitisk betydelse i Israel.

Abraham betraktas som den första av Israels tre stamfäder, patriarker. Med sin hustru Sara får han sonen Isak som blir den andre patriarken och till vilken Gud bekräftar sina löften till Abraham. Dessförinnan har Abraham med Saras tjänstekvinna Hagar fått sonen Ismael, vilken i Koranen räknas som arabernas stamfader.

Kapitel 25–36: Isak och Jakob

Isak får med sin hustru Rebecka tvillingsönerna Esau och Jakob. Den senare av dessa lyckas genom att köpslå och luras tillägna sig sin brors förstfödslorätt och fadern Isaks välsignelse. Jakob får i en dröm brottas med Gud, och får i samband med detta namnet Israel, en anspelning på hebreiskans ord för "kämpa" och för "Gud". Gud bekräftar även med Jakob det förbund som ingåtts med Abraham.

Kapitel 37–50: Jakob och Josef

Jakob får med sina hustrur Lea och Rakel, samt med dessas tjänstekvinnor Bilha och Silpa, tolv söner som utgör stamfäder för Israels tolv stammar. Josef, den näst yngste sonen och den första med favorithustrun Rakel, blir positivt särbehandlad av sin far, vilket väcker avund och hat hos de äldre bröderna. Dessa säljer Josef till en slavkaravan som tar honom till Egypten, där han efter en positiv inledningsperiod hamnar i onåd och kastas i fängelse. Därifrån räddas han av sin förmåga att tyda drömmar och blir på grund av att Josefs förutsägelse om en stundande sjuårig hungersnöd utsedd till faraos närmaste man med ansvar för att införa ett skattesystem som skulle göra det möjligt att lindra den väntande nöden. När sedan den egyptiska statens makt växer under hungersnöden på grund av de spannmålslager Josef lade undan under de sju goda åren ökar hans makt ytterligare. I denna maktposition får han möjlighet att efter en gripande återförening erbjuda sin far och sina bröder uppehälle i landet Gosen i norra Egypten när även Palestina drabbas av svält. Därmed har Israels familj lämnat sitt utlovade land och återkommer inte dit förrän långt senare, vilket är det berättande huvudtemat i resten av Moseböckerna.

Noter

  1. ^ Gordon J. Wenhem: Genesis 1-15, s. xliv. Word Biblical Commentary, vol 1. Word Publishing, 1987.
  2. ^ Re'shiyth - KJV Hebrew Lexicon

Se även

Externa länkar

Adam och Eva

Adam och Eva är enligt Bibelns skapelseberättelse i Första Moseboken de första människorna som Gud skapade. De räknas som mänsklighetens stamföräldrar i judisk, muslimsk och kristen tro. Skildringen av dessa har tolkats både bokstavligt och allegoriskt.

Basemat

Basemat (hebreiska: בָּשְׂמַת, Basəmat, tiberiansk hebreiska: Bāśəmaṯ; "väldoftande") är ett bibliskt kvinnonamn som bärs av tre kvinnor i Gamla Testamentet.

I Första Moseboken 26:34 är Basemat dotter till hettiten Elon och en av Esaus tre fruar. I Första Moseboken 36:2 kallas hon Ada.

I Första Moseboken 36:3-4, 10, 13 och 17 är Basemat dotter till Ismael och syster till Nevajot, och en annan av Esaus tre fruar. I Första Moseboken 28:9 kallas hon Machalat och är den ende av Esaus fruar som Isak tycker bra om (se 1 Mos. 28:8-9).

I Första Kungaboken 4:15 är Basemat dotter till Salomo och gift med Achimaas.

Beresheet

Beresheet (hebreiska: בְּרֵאשִׁית, "Bərēšīṯ", "i början"; Första Moseboken), tidigare känd som Sparrow, var en obemannad rymdsond från SpaceIL och som opererades av Israel Aerospace Industries, med uppdrag att landa på månen och fotografera. Den sköts upp från Cape Canaveral Air Force Station, med en Falcon 9-raket, den 22 februari 2019. Den gick in i omloppsbana runt månen den 4 april 2019.

Den 11 april 2019 försökte man landa farkosten på månen. Under landningsfasen uppstod problem och farkosten kraschade på månen.

Farkosten skulle ha landat i månhavet Mare Serenitatis, öster om Mare Imbrium på månens framsida. Den hade ingen temperaturreglering och förväntades bli överhettad inom några dygn, medan dess laserreflektor som inte behövde någon ström förväntades kunna vara i funktion i flera årtionden.Genom rymdsonden blev Israel det sjunde landet att placera en rymdsond i omloppsbana runt månen. Man blev även det fjärde landet att försöka landa en farkost på månen. Skulle projektet ha lyckats hade rymdhistoria skrivits. USA, forna Sovjetunionen och Kina är de enda som dittills lyckats mjuklanda en farkost på månens yta, så Israel skulle ha blivit fjärde nation. Projektet var vidare det första privatfinansierade försöket till en månlandning.Månsonden hade fått sitt namn Beresheet efter Första moseboken. Sonden förde bland annat med sig en digitalt sparad hebreisk bibel.

Chaos

För asteroiden, se 19521 Chaos. För Warhammerbegreppet, se Chaos (Warhammer).Chaos eller Kaos (Χάος) var i grekisk mytologi den ursprungliga och oändliga världsrymden. Grekerna tänkte sig dock inte denna rymd som ett fullständigt tomrum, utan snarare som fylld av en ännu formlös urmateria.

Enligt Hesiodos var Kaos det som fanns innan allting annat och ur vilket uppstod "den bredbröstade jorden" Gaia, kärleken Eros, urmörkret Erebos och natten Nyx. Dessa alstrade i sin tur luften Aither och dagen Hemera.

De tidiga försokratiska filosoferna diskuterade bland annat vad urämnet egentligen hade varit.

Även i andra skapelseberättelser återfinns en ursprunglig avgrund, till exempel i nordisk mytologi, se Ginnungagap, och i Bibeln (Första Moseboken 1:2).

Edens trädgård

Edens trädgård (hebreiska: גַּן עֵדֶן, Gan Eden; arabiska: جنة عدن, Jannat ‘Adn) eller Paradiset var enligt Första Mosebok den lustgård som Gud gav åt de första människorna, Adam och Eva, som Gud skapade till sin avbild och som alla människor härstammar ifrån. Adam och Eva levde här i en paradisisk tillvaro i gemenskap med Gud. Här rann en ström upp som delade sig i de fyra floderna Pishon, Gihon, Tigris (Hiddekel) och Eufrat (Frat), och som spred livets vatten till de fyra väderstrecken. Detta har gjort att platsen traditionellt lokaliserats till södra delarna av dagens Irak.Enligt berättelsen i Första Moseboken fördrevs Adam och Eva ur trädgården efter syndafallet. Adam och Eva hade brutit mot Guds förbud mot att äta av frukten från Trädet som gav kunskap om gott och ont (Kunskapens träd). I Första Moseboken kapitel 3 står det om syndafallet och hur skam och rädsla kom in i relationerna mellan Gud, Adam och Eva. När denna enhet bröts så gav Gud en beskrivning av vilka konsekvenser deras olydnad kommer att få och de drevs ut ur trädgården och gick därmed miste om evigt liv och tillgång till livets träd.

Tillgången till livets träd och upprättelsen av syndafallet är ett centralt tema i Nya Testamentet och tillgång till livets träd återkommer bland annat i Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken 2:7, 22:2,14,19.

Elohim

Elohim (אֱלוֹהִים , אלהים ) är ett hebreiskt ord som uttrycker gudomlighetens koncept. Det är uppenbarligen relaterat till det nyhebreiska ordet Ēl, även om det morfologiskt består av det hebreiska ordet Eloah (אלוה) med en pluralböjning (kan ses som en tidig pluralis majestatis). Elohim är det tredje ordet i den nya hebreiska texten från Första Moseboken och förekommer ofta i den hebreiska bibeln.

Namnet "elohim" är också grunden till arabiskans "allahi" som betyder min gud.

Israels land

Israels land (hebreiska: אֶרֶץ יִשְׂרָאֵל, Eretz Yisrael) är det traditionella judiska namnet för ett område med obestämd geografisk räckvidd i södra Levanten. Relaterade bibliska, religiösa och historiska termer är Kanaan, Utlovade landet, Heliga landet och Palestina. Definitionerna av gränserna för detta territorium varierar mellan passager i den hebreiska bibeln, med specifika omnämnanden i Första Moseboken 15, Andra Moseboken 23, Fjärde Moseboken 34 och Hesekiel 47. Nio gånger annorstädes i Bibeln betecknas detta bosatta land som området "från Dan till Beer Sheva", samt tre gånger som området "från Levo-Hamat till Egyptens gränsflod" (Första Kungaboken 8:65, Första Krönikeboken 13:5 och Andra Krönikeboken 7:8).

Områdets bibliska gränser skiljer sig från gränserna för de etablerade historiska israeliska och senare judiska kungarikena; med tiden har Förenade kungariket Israel, de två separata kungarikena Israel (Samarien) och Juda, Hasmoniska kungariket och Herodiska kungariket inkluderats inom gränserna.

Heliga landet används ibland som synonym till Israels land. Denna term har historiskt varit mycket populär, särskilt under korstågens tid. I religiösa texter kan termerna Israels land och Utlovade landet likställas. Den senare hänvisar till att Gud utlovade Israels land till Abrams ättlingar i Första Moseboken. Texten är tydlig med att det var ett förbund som ingicks mellan Gud och Abram för hans ättlingar. Detta är senare omnämnt i Profeterna.Under Brittiska Palestinamandatet (1920–1948) var termen "Eretz Yisrael" eller "Israels land" en del av det officiella hebreiska namnet. Officiella hebreiska dokument använde den hebreiska translitterationen av Palestina (פלשתינה) följt av de två begynnelsebokstäverna i "Eretz Yisrael" (א״י, alef-yod).

Jakob (patriark)

Jakob, också känd som Israel, var enligt Första Moseboken i den hebreiska Bibeln israeliternas anfader. Han var son till Isak och Rebecka samt gift med Lea och hennes syster Rakel.

Hans hebreiska namn stavas יַעֲקֹב (standarduttal; Yaʿaqov; tiberianskt uttal: Yaʿăqōḇ). Hans arabiska (inom islam räknas han också som patriark) namn ärيعقوب (Yaʿqūb) och stavningen på grekiska Ἰακώβ (Jakoúb). Alternativnamnet Israel stavas på hebreiska som יִשְׂרָאֵל (standarduttal: Yisraʾel; tiberianskt uttal: Yiśrāʾēl), på arabiska som اسرائيل, (Isrāʾīl) och på grekiska som Ἰσραήλ (Israél; nygrekiska: Israíl).

Järnbörd

Järnbörd, eller järnprov, var under medeltiden ett exempel på en lagfäst rättsprocess där en anklagad för att fria sig kunde underkasta sig en gudsdom. Principen var att en rättfärdig person genom gudomligt ingripande skulle klara att utstå vilken prövning som denne än utsattes för att bevisa sin oskuld. Det var etablerat att man inte behövde genomföra prövningen själv om man kunde hitta ett ombud, som var beredd att ta ens ställe.

Provet kunde utföras på flera sätt: Den anklagade kunde antingen tvingas gå nio steg med glödande järn i handen, eller med nakna fötter gå över tolv glödande plogbillar. Om hand eller fötter inte brännskadades blev den anklagade fri. Den norska drottningen Margareta Eriksdotter underkastade sig järnbörd då hon anklagades för att ha förgiftat sin styvson. Den man som genomförde prövningen åt henne brändes svårt och blev därefter dränkt, medan Margareta flydde till Sverige.

Änglarnas räddning av Lot undan den förintande elden över Sodom i Första Moseboken har bland annat fått legitimera järnprovet.

Lot

Lot var i judisk mytologi brorson till Abraham.

Metusalem

Metusalem var, i judisk mytologi, så som den förmedlas av Gamla Testamentet, en patriark, som sägs ha levat i 969 år - och därmed, enligt Bibeln, skulle ha blivit världens äldsta människa. Han var far till Noas far Lemek och enligt Första Moseboken den åttonde stamfadern från Adam till Noa.Eftersom Metusalem blev så gammal, är hans namn ofta synonymt med "urgammal".

Noa

Noa, Noah eller Noak (hebreiska נוֹחַ, Noach, klassisk grekiska Νῶε), enligt Bibeln död 950 år gammal, var en profet i Gamla Testamentets Första Mosebok. Han räddade sin familj och världens djur undan syndafloden genom att ta ombord ett par av varje art på sitt skepp, Noas ark. Noas far var Lemek.

Noa är en framstående profet inom judendom, kristendom och islam. Noa var far till Sem, Ham och Jafet men hans fru nämns aldrig vid namn i Bibeln. Noa var en tionde generationens ättling i rakt nedstigande led från Adam.

Enligt judisk och kristen tradition härstammar alla folk från Noas familj. Inom den judiska traditionen rekommenderas därför icke-judar att följa de sju noakidiska lagarna, medan judar rekommenderas följa Gamla Testamentets lagar, Torah.

Första Mosebok berättar att när Noa var gammal, var Gud så besviken på människans syndfullhet att han sände en syndaflod för att rensa jorden från allt liv. Men eftersom Gud såg att Noa var en rättfärdig man, befallde han honom att bygga en ark för att rädda sig själv, sin familj och alla djur, ett av varje kön.

Noa är en av de Gudsmanifestationer som pekas ut av Bahá'í-lärans grundare Bahá'u'lláh: "Bland Profeterna fanns Noa" (Kitáb-i-Iqán 8). Noa är således en i raden av de gudomliga uppenbarare som sedan urminnes tider fram till idag förmedlat kunskap och religiösa lagar till mänskligheten; budbärare som var och en bidragit med en byggsten i Guds religion enligt Bahá'í-läran progressiva religionssyn.

Flera forntida översvämningsberättelser förekommer i mytologi från olika kontinenter, och i mellanöstern återkommer berättelser om en syndaflod och en hjälte som bygger en båt och räddar djur och familj, och blir stamfader. Utnapishtim eller Utanpisjtim var i mesopotamisk mytologi en motsvarigheten till Noa och beskrivs i Gilgamesheposet, nedskrivet 2100 f.Kr.– 2000 f.Kr, långt innan Första Moseboken (som skrevs ned mellan 1250 och 950 f.Kr.). Noa motsvarar Atrahasi i Assyro-babylonisk litteratur (nedskriven kring 1700 f.Kr), Ziusudra i sumerisk mytologi, Manu i indisk mytologi och Deukalion i grekisk mytologi.

Noakidiska lagarna

Noakidiska lagarna härstammar från judendomens Torah och utgör en universell samling bindande lagar för icke-judar. Lagarnas uppkomst och benämning är relaterad till berättelsen om Syndafloden där Gud sluter ett förbund med Noak och hans efterkommande. De Noakidiska lagarna betraktas av troende judar som bindande för icke-judar i deras kontakt med Gud.

Troende som följer de Noakidiska lagarna benämns som noakider, eller B'Nei Noah (hebr. för Noas söner).

Paradisets fyra floder

Paradisets fyra floder avser de floder som omnämns i Första Moseboken andra kapitel. Floderna, vilka bevattnar Edens lustgård, är Pishon, Gichon, Chidekel (Tigris) och Phirat (Eufrat). Senare kom historikern Josefus att identifiera Pishon med Ganges och Gichon med Nilen. Dessa floder blev viktiga i medeltida teologi och historieskrivning och kom också att avbildas i den religiösa konsten.

Pishon

Pishon eller Pison är en av de fyra floderna som nämns i Första Moseboken i Gamla Testamentet i Bibeln. Från Edens lustgård flöt en flod som delade sig i fyra grenar: Pishon, Gichon, Tigris och Eufrat. Pishon flöt kring landet Havila.Identifieringen av Pishon är omdiskuterad. Torahkommentatorn Rashi identifierade Pishon som Nilen. Den judiske historikern Josefus identifierade Pishon som Indusfloden eller Gangesfloden. Även Karunfloden har föreslagits vara Pishon.

Syndafloden

Berättelser om olika former av syndafloder är vanligt förekommande i litteraturen. Den i västvärlden mest kända berättelsen om detta är Bibelns berättelse i Första Mosebok 6:5-8:19, men liknande berättelser finns även utanför judendomen/kristendomen.

Tempelberget

Tempelberget är en upphöjd plats i Jerusalems gamla stad. Tempelberget är en helig plats för judendomen, islam och kristendomen. Trots namnet är tempelberget ett av gamla stans lägst belägna delar och omges av högre kullar runt den gamla stadsdelen. I judisk tradition går man dock alltid upp till tempelberget, aldrig ned.

Mitt på berget finns en klippa som sägs vara den plats där Abraham enligt Första Moseboken nästan offrade Isak, en plats som då kallades Moria berg. På samma plats skall Muhammed enligt islamisk tradition ha börjat sin himmelsfärd. Över den klippan är Klippdomen byggd, och en liten bit därifrån ligger Al-Aqsamoskén.

På tempelberget byggde kung Salomo det första templet på niohundratalet f.Kr. och som förstördes av babylonierna 586 f.Kr.. På femhundratalet f.Kr. uppfördes det andra templet med stöd av perserkungen Kyros II (Bibelns Kóresh). Detta tempel förstördes av romarna år 70 e.Kr. Av det andra templet återstår bara den Västra muren som i kristen tradition kallas för Klagomuren.

På tempelbergets östra sida ligger den förseglade Gyllene porten som är den äldsta av de nuvarande portarna i gamla Jerusalems stadsmur.

Vetenskaplig kreationism

Vetenskaplig kreationism är en form av kreationism som gör anspråk på att ge vetenskapligt stöd för skapelseberättelsen i Första Moseboken samt motbevisa eller återförklara vetenskapliga fakta, teorier och paradigm om geologi, kosmologi, biologisk evolution, arkeologi, historia och lingvistik.

Yusuf

Yûsuf, (arabiska: يوسف, också Youssef, Yousuf, Yousef, Yussef, Yusef, Yossef, Yousov, Yousif eller Yosef/Josef), är en profet i Koranen, islams heliga skrift. Enligt den är han son till Yaqub (Jakob), son till Ishaq (Isak), som i sin tur är son till Ibrahim (Abraham). Alla betraktas som profeter som kommit med en del av den gudomliga uppenbarelsen till mänskligheten.

Böcker i Gamla testamentet
Böcker i Tanakh

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.