Euro

För andra betydelser, se Euro (olika betydelser).
Euro
Den gemensamma valutan
Eurosedlar
LandAndorra Andorra
Kosovo Kosovo
Monaco Monaco
Montenegro Montenegro
San Marino San Marino
Vatikanstaten Vatikanstaten
Införd1 januari 1999
Delas i100 cent
ISO 4217-kodEUR (num. 978)
Förkortning
Myntvalörer1 ¢, 2 ¢, 5 ¢, 10 ¢, 20 ¢, 50 ¢, 1 €, 2 €
Sedelvalörer5 €, 10 €, 20 €, 50 €, 100 €, 200 €, 500 €

Euro () (uttal: ['ɛvrʊ] eller [ˈɛuɾʊ][1][2]) är sedan den 1 januari 1999 den officiella valutan i euroområdet och den valuta som används av Europeiska unionens institutioner. Eurosystemet, bestående av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna inom euroområdet, ansvarar för utgivningen av euro, som sedan den 1 januari 2002 existerar kontant i form av eurosedlar och euromynt.

De 19 medlemsstater inom Europeiska unionen som ingår i euroområdet är Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Följaktligen utgör euron officiellt betalningsmedel för cirka 340 miljoner människor och euroområdet är en av världens största ekonomier. Även de europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten har euron som valuta genom monetära avtal med unionen, medan Kosovo och Montenegro har euron som valuta utan några monetära avtal. Euron har också en stor internationell betydelse som handels- och reservvaluta och som ankare för att stabilisera nationella valutor. Detta gör euron till en av världens viktigaste valutor jämte den amerikanska dollarn.

Eurosamarbetet och dess politiska och ekonomiska effekter har varit föremål för omfattande diskussioner och utgör en kontroversiell fråga i vissa delar av unionen. Kritiker hävdar bland annat att en gemensam valuta hindrar medlemsstaterna från att bedriva en självständig monetär politik och att de monetära besluten hamnar alltför långt ifrån medborgarna, medan förespråkarna hävdar att samarbetet utgör en viktig del i den europeiska integrationen och gynnar den europeiska ekonomin genom att underlätta handel.

Historia

Införandet av euron

De första stegen mot införandet av euron togs i början av 1990-talet genom avskaffandet av alla kapitalrestriktioner och införandet av fria kapitalrörelser den 1 juli 1990. Detta var den första etappen av Ekonomiska och monetära unionen med syfte att införa en gemensam valuta. Genom fördraget om Europeiska unionen påbörjades den andra etappen med inrättandet av Europeiska monetära institutet den 1 januari 1994. Vid Europeiska rådets sammanträde i Madrid, Spanien, den 15–16 december 1995 beslutade medlemsstaternas stats- eller regeringschefer att namnet på den gemensamma valutan skulle vara ”euro” istället för ”ecu”, som var förkortningen för den europeiska valutaenheten. Samtidigt beslutades att euron skulle införas som valuta den 1 januari 1999.[3]

Den 12 december 1996 presenterade Europeiska kommissionen eurosymbolen. Den 17 juni 1997 antog Europeiska rådet vid sitt sammanträde i Amsterdam, Nederländerna, stabilitets- och tillväxtpakten med syfte att garantera sunda statsfinanser. Den 3 maj 1998 beslutade Europeiska rådet vid sitt sammanträde i Bryssel, Belgien, vilka medlemsstater som skulle införa euron som valuta och den 31 december 1998 fastställdes växelkurserna till euron oåterkalleligen. Europeiska centralbanken, som hade ersatt Europeiska monetära institutet den 1 juni 1998, övertog ansvaret för den monetära politiken inom euroområdet den 1 januari 1999 när euron blev officiell valuta för elva medlemsstater inom Europeiska unionen. Mellan 1999 och 2002 fortsatte dock sedlar och mynt i de nationella valutorna att vara i omlopp. Formellt utgjorde de underenheter till euron, som infördes i form av sedlar och mynt den 1 januari 2002.

Grekland, som från början inte hade kvalificerat sig för att delta i eurosamarbetet, anslöt sig till eurosamarbetet den 1 januari 2001. Efter unionens utvidgning 2004 tillkom en rad nya medlemsstater. Slovenien blev den första av dessa medlemsstater att införa euron den 1 januari 2007. Under de nästföljande åren tillkom Cypern och Malta, Slovakien och Baltikum.

Eurokrisen och dess följder

I spåren av finanskrisen 2007–2008 drabbades euroområdet av en hård ekonomisk kris, ofta kallad eurokrisen. Grekland, vars regering visade sig ha manipulerat sin ekonomiska statistik, tvingades ansöka om ett ekonomiskt stödprogram från övriga euroområdet under 2010 när finansmarknaden inte längre hade tillräckligt stort förtroende för att låna ut till den grekiska staten. Misstron mot sammanhållningen inom euroområdet ledde till att även räntorna på andra statsobligationer sköt i höjden. Irland, Portugal, Spanien och Cypern tvingades på ett eller annat sätt att ansöka om lån i olika former från övriga euroområdet. Minskade inkomster och ökade utgifter i den ekonomiska krisens spår ledde till en statsfinansiell kris, med stora budgetunderskott och snabbt växande skuldberg.

Flera politiska reformer genomfördes på europeisk nivå till följd av eurokrisen. Bland annat förstärktes stabilitets- och tillväxtpakten för att säkra sunda statsfinanser genom ökad insyn och samordning. En bankunion utarbetades med syfte att bland annat stärka tillsynen av bankerna.

Betalningssystem

Sedlar och mynt

Euromünzen und Scheine
Eurosedlar och euromynt infördes den 1 januari 2002 i hela euroområdet.

Eurosedlar och euromynt infördes den 1 januari 2002, tre år efter att euron hade införts som valuta. Innan införandet av sedlar och mynt användes de tidigare nationella valutorna som underenheter till euron. Genom införandet av eurosedlar och euromynt fick slutligen hela euroområdet samma kontanter. I december 2006 gick euron om den amerikanska dollarn som valutan med störst kontantvärde i världen.[4][5] I december 2014 passerade det totala värdet på alla kontanter i omlopp en biljon euro.[6]

Eurosedlarna finns i sju olika valörer: 5 €, 10 €, 20 €, 50 €, 100 €, 200 € och 500 €. Varje valör har sina egna specifika mått och färgsättning. De pryds av fönster eller portar på framsidan och broar på baksidan. Eurosedlarna är helt standardiserade och ser likadana ut i hela euroområdet, oavsett var de har tryckts.

Euromynten finns i åtta olika valörer: 1 ¢, 2 ¢, 5 ¢, 10 ¢, 20 ¢, 50 ¢, 1 € och 2 €. Mynten har en gemensam sida och en nationell sida, som ser olika ut beroende på var de har präglats. Varje medlemsstat får utforma sin egen nationella sida, men alla mynt är giltiga inom hela euroområdet. Genom monetära avtal med unionen har även de europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten rätt att prägla euromynt med egna nationella sidor.

Kontantlösa betalningar

Trots införandet av eurosedlar och euromynt kvarstod hinder för kontantlösa betalningar inom euroområdet. För att motverka sådana hinder har gemensamma bestämmelser kring kontantlösa betalningar inrättats inom det gemensamma eurobetalningsområdet. Syftet är att det ska vara möjligt att göra betalningar i euro till vilken mottagare som helst i hela betalningsområdet med ett enda bankkonto och ett enda betalningsinstrument. Detta underlättar till exempel för personer som bor och arbetar i olika medlemsstater. De gemensamma bestämmelserna innebär att kontantlösa betalningar inom betalningsområdet likställs med nationella betalningar, går i princip lika snabbt som de, och att kontonummer som är nåbara inom hela betalningsområdet, IBAN, används. I praktiken har en rutin för internationella betalningar förenklats och införts även inrikes.

Institutioner och organ

European Central Bank - building under construction - Frankfurt - Germany - 14
Europeiska centralbankens säte i Frankfurt am Main, Tyskland.

Eurosystemet, bestående av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna, ansvarar för den monetära politiken inom euroområdet.[7] Eurosystemets huvudmål är att upprätthålla prisstabilitet. Därutöver ska centralbanken även sträva efter att stödja den allmänna ekonomiska politiken inom unionen med hänsyn till dess mål. Europeiska centralbankens leds av sin ordförande, centralbankschefen, som tillsammans med en direktion, bestående av ytterligare fem ledamöter, ansvarar för centralbankens löpande verksamhet. Eurosystemet och Europeiska centralbanken styrs av Europeiska centralbankens råd, som utöver direktionsledamöterna även innefattar centralbankscheferna för de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta.[8]

Europeiska centralbanken har ensamrätt till att tillåta utgivning av eurosedlar.[9] Euromynt får präglas endast i den omfattning som centralbanken fastställer.[10] Tryckning av sedlar utförs tillsammans med de nationella centralbankerna, medan prägling av mynt utförs endast av de nationella centralbankerna, men i enlighet med de bestämmelser som fastställs på europeisk nivå.

Eurosymbolen

Euro logo plus character
Eurosymbolen

Precis som dollar har valutasymbolen $, har euron en egen symbol: €. Den valda symbolens likheter med den grekiska bokstaven epsilon (ε) är en referens till den europeiska civilisationens vagga och den första bokstaven i ”Europa”. De två horisontella strecken symboliserar valutans tänkta stabilitet.[11] Europeiska kommissionen har specificerat hur den officiella symbolens exakta proportioner och för- och bakgrundsfärger ska vara. Grafiska formgivare gjorde dock tidigt klart att de inte tänkte följa de föreskrivna bestämmelserna, utan formge symbolen så att den passar in i respektive typsnitt.

Eftersom valutasymboler placeras på olika ställen i förhållande till ett belopp på olika språk har det uppkommit en viss förvirring kring var eurosymbolen ska placeras i förhållande till ett belopp i en svenskspråkig text. Den officiella riktlinjen för svenskspråkiga texter är att eurosymbolen alltid ska placeras efter beloppet, till exempel 1,23 € och inte € 1,23.[12] I vissa delar av euroområdet, till exempel Irland och Nederländerna, placeras dock eurosymbolen före beloppet. Den officiella valutakoden ”EUR” används ibland istället för valutasymbolen.

Eurosymbolen infördes i teckenkodningen Windows-1252 (västeuropeisk) och andra varianter på position 128. I Unicode finns tecknet med på position 8364 (U+20AC). I HTML har koden € införts för symbolen.

Euroområdet

Euro area as a single entity
  Euroområdet och övriga områden som har euron som valuta
  Medlemsstater inom Europeiska unionen med egna nationella valutor

Euroområdet utgörs av de 19 medlemsstater inom Europeiska unionen som har euron som valuta. Dessa medlemsstater är Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike.[13] Euron utgör således officiellt betalningsmedel för mer än 340 miljoner människor och euroområdet är en av världens största ekonomier.[14][15][16][17]

Euroområdet har gradvis utvidgats sedan införandet av euron den 1 januari 1999. Grekland anslöt sig den 1 januari 2001 och följdes därefter av Slovenien den 1 januari 2007, Cypern och Malta den 1 januari 2008, Slovakien den 1 januari 2009, Estland den 1 januari 2011, Lettland den 1 januari 2014 och Litauen den 1 januari 2015.

Därutöver har de fyra europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten euron som valuta genom monetära avtal med unionen. Detta ger dem bland annat rätt att i begränsad mängd prägla euromynt med egna motiv på den nationella sidan. Kosovo och Montenegro har euron som valuta utan några monetära avtal med unionen.[18]

Inom Europeiska unionen finns det nio medlemsstater som har egna nationella valutor och som därmed inte ingår i euroområdet. Dessa är Bulgarien, Danmark, Kroatien, Polen, Rumänien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien och Ungern. Bortsett från Danmark och Storbritannien har dessa medlemsstater förbundit sig att införa euron som valuta när de väl uppfyller de så kallade konvergenskriterierna. Genom att inte ansluta sin nationella valuta till Europeiska växelkursmekanismen kan en regering undvika att uppfylla konvergenskriterierna och därmed hålla sig utanför eurosamarbetet obegränsat lång tid. Till exempel har Sverige på detta sätt kunnat hålla sig utanför eurosamarbetet.

Internationell användning

Internationell användning av euron förekommer runt om i världen i olika former, till exempel genom användningen av euron som reservvaluta eller som ankare för att stabilisera en nationell valuta. Euron är jämte den amerikanska dollarn en av världens viktigaste reservvalutor.[19] Under första kvartalet 2019 bestod drygt 20 procent av alla valutareserver av euro.[20] Många valutor är bundna till euron, antingen genom ett avtal med Europeiska unionen (bilateralt bindande) eller utan något avtal (unilateralt bindande). Inom unionen har Danmark (genom Europeiska växelkursmekanismen) samt Bulgarien, Kroatien, Rumänien och Ungern bundit sina valutor till euron. De enda medlemsstater som varken har euron som valuta eller har bundit sin valuta till euron är Polen, Storbritannien, Sverige och Tjeckien.[21] Utanför unionen är flera valutor bundna till euron, inte minst CFA-francen som används av närmare 150 miljoner människor. Andra valutor är knutna till euron genom valutakorgar.

Ekonomiska konsekvenser

Införandet av euron har varit föremål för en omfattande akademisk och politisk diskussion kring dess konsekvenser. Diskussionen har framför allt handlat om eurons påverkan på Europeiska unionens ekonomi och dess politiska integration. De två mest uppenbara ekonomiska följderna av införandet av en gemensam valuta är elimineringen av växelkursfluktuationerna och införandet av en gemensam monetär politik. Detta har i sin tur lett till en rad politiska och ekonomiska effekter.

Gemensam monetär politik

Genom införandet av euron överförde medlemsstaterna makten över sin monetära politik till europeisk nivå. Det innebär att Europeiska centralbanken bestämmer reporäntan och reglerar penningmängden. Detta sker utifrån förutsättningarna för euroområdet i sin helhet och kan i regel inte ske med hänsyn till var och en av de enskilda medlemsstaterna. Eftersom medlemsstaterna inte var och en längre har kontroll över den monetära politiken måste uppkomna ekonomiska skillnader istället jämnas ut på andra sätt, i huvudsak genom finanspolitiska åtgärder. Avsaknaden av en gemensam finanspolitik har gjort det svårt för euroområdet att handskas med ekonomiska kriser. Som en konsekvens av eurokrisen har den ekonomiska samordningen och styrningen dock förstärkts avsevärt.

För en stat med en egen valuta kan devalvering eller depreciering användas för att stärka statens konkurrenskraft gentemot omvärlden. Denna möjlighet finns inte inom euroområdet. Uppkomna ekonomiska skillnader måste istället motverkas med andra medel. Enligt teorin för optimala valutaområden, som huvudsakligen utvecklades av nationalekonomen Robert Mundell, förutsätter ett optimalt valutaområde att det finns arbetskraftsrörlighet och kapitalrörlighet som jämnar ut skillnader. Dessutom krävs det att alla delar av valutaområdet följer ungefär samma konjunkturcykel och att det finns ett riskspridningssystem som omfördelar kapital från mer ekonomiskt utvecklade områden till mindre ekonomiskt utvecklade områden. Jämfört med till exempel USA har euroområdet både sämre arbetskraftsrörlighet och mindre kapital att använda för att jämna ut skillnader. Avsaknaden av möjligheten till devalvering och depreciering behöver inte nödvändigtvis vara en nackdel eftersom det tvingar de nationella regeringarna att ta itu med deras faktiska strukturella problem. Detta förutsätter dock att det finns tillräckligt med både vilja och kapacitet hos de nationella regeringarna att göra det. Avsaknaden av möjligheten till devalvering innebär i teorin lägre marknadsräntor eftersom räntemarknaden inte behöver vara rädd för valutarisker. Lägre räntor ger bättre tillväxt eftersom investeringar stimuleras, något som var en viktig tanke bakom euron. Detta fungerade i ett antal år och gav hög tillväxt i till exempel Grekland men också ett skuldberg, vilket gav problem senare.

Prisstabilitet

Införandet av euron ledde till en omfattande diskussion om dess möjliga effekter på inflation. Det fanns en utbredd uppfattning bland euroområdets invånare om att den nya valutan gav upphov till höjda priser på kort sikt. Paradoxalt nog har denna uppfattning inte fått stöd av inflationsstatistiken, som visar att prishöjningen i samband med införandet av euron var mycket liten. En möjlig förklaring till den utbredda uppfattningen kan vara att euron har haft en asymmetrisk effekt på priserna. Även om euron hade liten påverkan på de flesta priser kan den ha haft en betydande påverkan på priserna på billiga varor, vilket är just de varor som de flesta konsumenter baserar sin prisuppfattning på.[22] En annan förklaring skulle vara att butikerna avvaktade med sina ordinarie prishöjningar i samband med valutaövergången till dess att den nya valutan hade införts.[23]

Sedan införandet av euron har euroområdet upplevt en prisstabilitet som har legat i linje med Europeiska centralbankens mål om en inflation på strax under två procent. Under sina första elva och ett halvt år lyckades centralbanken att upprätthålla en prisstabilitet på 1,97 procent och under sina första femton år var motsvarande siffra 2,05 procent. En motsvarande prisstabilitet uppnåddes aldrig i någon av medlemsstaterna under de 50 år efter andra världskriget som de hade egna nationella valutor. Den genomsnittliga inflationen är dock endast ett mått på inflationen i euroområdet i sin helhet och avslöjar inte hur stora skillnaderna är inom valutaområdet.[24][25]

Investeringar och räntenivåer

Euron ledde till en början till en konvergens av medlemsstaternas räntenivåer på deras statsobligationer. För många av de medlemsstater som tidigare hade haft höga statsräntor blev räntan betydligt lägre, vilket möjliggjorde en tillgång till billigt kapital. Även om stabilitets- och tillväxtpakten inte tillåter alltför stora underskott ledde detta till en överbelåning i vissa medlemsstater. I spåren av finanskrisen 2007–2008 förlorade flera medlemsstater inom euroområdet kapitalmarknadens förtroende och till följd ökade deras räntor. Detta ledde dels till ökade ränteutgifter, dels till att flera medlemsstater tvingades att erhålla stödprogram från övriga euroområdet eftersom det blev för dyrt att låna från kapitalmarknaden.

Euron har haft en positiv effekt på investeringar i euroområdet. Fysiska investeringar har ökat med ungefär fem procent på grund av euron. Den lägre räntan i medlemsstater som tidigare haft sämre stabilitet har varit starkt bidragande till det. När det gäller utländska direktinvesteringar har en studie visat att dessa har ökat med 20 procent under eurons första fyra år.[26] Gällande investeringar i företag har studier visat att euron har lett till en ökad investeringsnivå och att det har blivit lättare för företag att finna finansiering. Euron har särskilt stimulerat investeringar i företag som kommer från delar som tidigare hade en svag ekonomi. En studie har visat att euron står bakom 22 procent av de investeringar som gjorts efter 1998 i medlemsstater med svag ekonomi.[27] Effekterna är emellertid mindre tydliga för företag som kommer från områden med stark ekonomi. Införandet av euron har i de flesta fall inte varit fördelaktig för dem. Det har dock varit starka tendenser att det ökade lånandet orsakat skulder som slagit tillbaka mot en del medlemsstater, inte minst Irland, Grekland, Spanien och Portugal. Räntan har gått upp i dessa medlemsstater, vilket minskat investeringar och tillväxt.

Handel och pristransparens

Empiriska studier om eurons effekter har visat att den har inneburit att handeln inom euroområdet har ökat med mellan 5 och 10 procent.[28] I underkant ligger en studie som visade att handeln ökade med 3 procent.[29] Inte desto mindre har en metaanalys av alla tillgängliga studier kommit fram till att utbredningen av rapporter som pekar på att euron har haft en positiv effekt på handeln kan vara en konsekvens av publiceringsbias och att effekten på handeln egentligen är försumbar.[30] Turismen i euroområdet har påverkats av införandet av en gemensam valuta. En undersökning har kommit fram till att turistflödet inom euroområdet har ökat med 6,5 procent till följd av eurons införande.[31]

Den mest uppenbara effekten av en gemensam valuta är elimineringen av växelkursfluktuationerna och borttagandet av kostnaderna för valutaväxling. Detta medför en minskad risk för företag att göra affärer i olika medlemsstater samtidigt som det leder till en ökad pristransparens för konsumenter. Idealt skulle prisskillnader leda till arbitrage, det vill säga handel som drar fördel av skillnader i priser i olika delar av euroområdet, och omgående eliminera prisskillnaderna. Empiriska undersökningar har bekräftat att införandet av euron har lett till en konvergens av priserna inom vissa sektorer.[32]

Växelkurser

Nationell valuta Kod Växelkurs Fastställd oåterkalleligen Ersatt av euron Ref.
Belgisk franc BEF 40,3399 1998-12-31 1999-01-01 [33]
Cypriotiskt pund CYP 0,585274 2007-07-10 2008-01-01 [34]
Estnisk krona EEK 15,6466 2010-07-13 2011-01-01 [35]
Finsk mark FIM 5,94573 1998-12-31 1999-01-01 [33]
Fransk franc FRF 6,55957 1998-12-31 1999-01-01 [33]
Grekisk drachme GRD 340,750 2000-06-19 2001-01-01 [36]
Irländskt pund IEP 0,787564 1998-12-31 1999-01-01 [33]
Italiensk lira ITL 1 936,27 1998-12-31 1999-01-01 [33]
Lettisk lats LVL 0,702804 2013-07-09 2014-01-01 [37]
Litauisk litas LTL 3,45280 2014-07-23 2015-01-01 [38]
Luxemburgsk franc LUF 40,3399 1998-12-31 1999-01-01 [33]
Maltesisk lira MTL 0,429300 2007-07-10 2008-01-01 [39]
Nederländska gulden NLG 2,20371 1998-12-31 1999-01-01 [33]
Portugisisk escudo PTE 200,482 1998-12-31 1999-01-01 [33]
Slovakisk krona SKK 30,1260 2008-07-08 2009-01-01 [40]
Slovensk tolar SIT 239,640 2006-07-11 2007-01-01 [41]
Spansk peseta ESP 166,386 1998-12-31 1999-01-01 [33]
Tysk mark DEM 1,95583 1998-12-31 1999-01-01 [33]
Österrikisk schilling ATS 13,7603 1998-12-31 1999-01-01 [33]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ ”Veckans språkråd 2002: Euro”. Språkrådet (Sverige). Arkiverad från originalet den 14 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100814133521/http://www.spraknamnden.se/fragor/arkiv_sprakrad_02.htm#euro. Läst 13 juli 2019.
  2. ^ ”Svenska Akademiens ordlista: Euro”. Svenska Akademien. https://svenska.se/tre/?sok=Euro&pz=1. Läst 13 juli 2019.
  3. ^ ”The European Council: Madrid 15–16 december 1995” (på engelska). Europeiska rådet. 17 oktober 1995. http://aei.pitt.edu/1452/1/madrid_dec_1995.pdf. Läst 13 juli 2019.
  4. ^ ”Euro notes cash in to overtake dollar” (på engelska). Financial Times. 27 december 2006. https://www.ft.com/content/18338034-95ec-11db-9976-0000779e2340. Läst 13 juli 2019.
  5. ^ ”Euro-Serie 2.0 in den Startlöchern” (på tyska). Wiener Zeitung. 8 september 2010. https://www.wienerzeitung.at/nachrichten/wirtschaft/international/38047_Euro-Serie-2.0-in-den-Startloechern.html. Läst 13 juli 2019.
  6. ^ ”Banknotes and coins circulation”. Europeiska centralbanken. https://www.ecb.europa.eu/stats/policy_and_exchange_rates/banknotes+coins/circulation/html/index.en.html. Läst 13 juli 2019.
  7. ^ ”Artikel 282.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 167. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
  8. ^ ”Artikel 282.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 167. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
  9. ^ ”Artikel 128.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 103. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
  10. ^ ”Artikel 128.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 103. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
  11. ^ ”Meddelande från kommissionen: Användningen av eurosymbolen”. Europeiska kommissionen. 23 juli 1997. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:51997DC0418. Läst 13 juli 2019.
  12. ^ ”Regler för att uttrycka valutaenheter”. Europeiska unionens publikationsbyrå. 22 augusti 2018. http://publications.europa.eu/code/sv/sv-370303.htm. Läst 13 juli 2019.
  13. ^ ”What is the euro area?” (på engelska). Europeiska kommissionen. 8 oktober 2013. https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/euro-area/what-euro-area_en. Läst 13 juli 2019.
  14. ^ ”CIA - The World Factbook -- Rank Order - GDP (purchasing power parity)” (på engelska). Central Intelligence Agency. 17 oktober 2017. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/rankorder/2001rank.html. Läst 13 juli 2019.
  15. ^ ”Weak dollar costs U.S. economy its No. 1 spot” (på engelska). Reuters. 14 mars 2008. https://www.reuters.com/article/us-economy-world-biggest-idUSL1491971920080314. Läst 13 juli 2019.
  16. ^ ”World's Largest Economy” (på engelska). The Balance. 5 juli 2019. https://www.thebalance.com/world-s-largest-economy-3306044. Läst 13 juli 2019.
  17. ^ ”Basic figures on the EU” (på engelska). Eurostat. 17 oktober 2015. https://ec.europa.eu/eurostat/documents/4031688/6641765/KS-GL-15-001-EN-N.pdf/d4e11e76-3845-494b-a21d-4aac2756c334. Läst 13 juli 2019.
  18. ^ ”The euro outside the euro area” (på engelska). Europeiska kommissionen. https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/euro-area/euro/use-euro/euro-outside-euro-area_en. Läst 13 juli 2019.
  19. ^ ”The international role of the euro” (på engelska). Europeiska kommissionen. https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/euro-area/international-role-euro_en. Läst 13 juli 2019.
  20. ^ ”Currency Composition of Official Foreign Exchange Reserves (COFER)” (på engelska). Internationella valutafonden. http://data.imf.org/?sk=E6A5F467-C14B-4AA8-9F6D-5A09EC4E62A4. Läst 13 juli 2019.
  21. ^ ”Czech Republic: Czech exit from the exchange rate commitment” (på engelska). Noerr.com. 5 april 2017. https://www.noerr.com/en/newsroom/News/czech-republic-czech-exit-from-the-exchange-rate-commitment. Läst 14 juni 2019.
  22. ^ ”The Euro Changeover and Its Effects on Price Transparency and Inflation” (på engelska). Wiley Online Library. 22 januari 2009. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/j.1538-4616.2008.00189.x. Läst 13 juli 2019.
  23. ^ ”Quarterly Journal of Economics – Abstract” (på engelska). MIT Press Journals. http://www.mitpressjournals.org/doi/abs/10.1162/qjec.121.3.1103. Läst 7 januari 2011.
  24. ^ ”Interview with Financial Times” (på engelska). Europeiska centralbanken. 8 september 2010. https://www.ecb.europa.eu/press/key/date/2010/html/sp100910.en.html. Läst 13 juli 2019.
  25. ^ ”European Central Bank turns 15 years old” (på engelska). EUbusiness. 30 maj 2013. https://www.eubusiness.com/news-eu/ecb-eurozone-money.ov5. Läst 13 juli 2019.
  26. ^ ”Does the Single Currency Affect Foreign Direct Investment?” (på engelska). Wiley Online Library. 11 maj 2011. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/j.1467-9442.2011.01656.x. Läst 13 juli 2019.
  27. ^ ”The Real Effects of the Euro: Evidence from Corporate Investments” (på engelska). Arturo Bris, Yrjö Koskinen och Mattias Nilsson. 2 juli 2004. https://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=559941. Läst 13 juli 2019.
  28. ^ ”The euro's trade effects” (på engelska). Europeiska centralbanken. https://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/scpwps/ecbwp594.pdf. Läst 13 juli 2019.
  29. ^ ”The Euro Effect on Trade is not as Large as Commonly Thought” (på engelska). University of Amsterdam and Tinbergen Institut. 21 februari 2006. https://www.etsg.org/ETSG2006/papers/klaassen.pdf. Läst 13 juli 2019.
  30. ^ ”Rose effect and the euro: is the magic gone?” (på engelska). Review of World Economics. 3 april 2010. https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs10290-010-0050-1. Läst 13 juli 2019.
  31. ^ ”The Effect of EMU on Tourism” (på engelska). Salvador Gil-Pareja, Rafael Llorca-Vivero, José Antonio Martínez-Serrano. 2 maj 2007. https://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=983231. Läst 13 juli 2019.
  32. ^ ”Market Integration and Convergence to the Law of One Price: Evidence from the European Car Market” (på engelska). The National Bureau of Economic Research. Juli 2001. https://www.nber.org/papers/w8402. Läst 13 juli 2019.
  33. ^ [a b c d e f g h i j k] ”Rådets förordning (EG) nr 2866/98 av den 31 december 1998 om omräkningskurserna mellan euron och valutorna för de medlemsstater som inför euron”. EGT L 359, 31.12.1998, s. 1-2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31998R2866.
  34. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 1135/2007 av den 10 juli 2007 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Cypern”. EUT L 256, 2.10.2007, s. 2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32007R1135.
  35. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 671/2010 av den 13 juli 2010 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Estland”. EUT L 196, 28.7.2010, s. 4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010R0671.
  36. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 1478/2000 av den 19 juni 2000 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 om omräkningskurserna mellan euron och valutorna för de medlemsstater som inför euron”. EGT L 167, 7.7.2000, s. 1-2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32000R1478.
  37. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 870/2013 av den 9 juli 2013 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Lettland”. EUT L 243, 12.9.2013, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013R0870.
  38. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 851/2014 av den 23 juli 2014 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Litauen”. EUT L 233, 6.8.2014, s. 21. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32014R0851.
  39. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 1134/2007 av den 10 juli 2007 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Malta”. EUT L 256, 2.10.2007, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32007R1134.
  40. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 694/2008 av den 8 juli 2008 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Slovakien”. EUT L 195, 24.7.2008, s. 3. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32008R0694.
  41. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 1086/2006 av den 11 juli 2006 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 om omräkningskurserna mellan euron och valutorna för de medlemsstater som inför euron”. EUT L 195, 15.7.2006, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32006R1086.

Externa länkar

Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.
Auto GP World Series

Auto GP World Series, tidigare Euro Formula 3000, Euroseries 3000 och Auto GP, är ett europeiskt formelbilsmästerskap. Klassen var den ledande serien för Formel 3000-bilar, och var länge en konkurrerande serie till det internationella Formel 3000 (som kördes som ett EM tillsammans med Formel 1). Den daterar tillbaka till Italian Formula 3000 1999, och har därmed inne på sin trettonde säsong. Serien har aldrig haft någon riktigt betydande roll, men Felipe Massa tog sig därifrån till Formel 1 genom att vinna 2001. Serien har haft många skepnader genom åren, och från och med 2016 heter den Auto GP Formula Open Championship.

Brädspel

För det äldre svenska spelet, se bräde (spel).

Brädspel är en sammanfattande benämning för den typ av bordsspel där två eller flera personer spelar på en spelplan (ett bräde).

Många traditionella brädspel har i Sverige kallats för sällskapsspel och i vissa fall även konfliktspel. Brädspel avgörs genom slumpen, spelarnas strategiska och taktiska val, eller en kombination av dessa.

Schack, shogi, Tic Tac Toe, Go, Xiangqi, Dam och Kalaha är exempel på brädspel som har funnits mycket länge (flera tusen år i vissa fall) och spelas med enkla spelpjäser på ett enkelt bräde. Brädspelen har utvecklats mycket sedan dess och idag finns det en uppsjö av mycket varierande brädspel.

Monopol och Fia med knuff är numera klassiker som de flesta känner till och ännu nyare spel så som Carcassonne och Settlers of Catan har blivit populära som familjespel. Det finns även betydligt mer avancerade spel som till exempel World in Flames och Advanced Civilization med flera tusen spelmarkörer och som kan ta många timmar, dagar eller veckor att spela färdigt. I dagens spel blandas ofta kort och tärningar in i spelen för att få slumpmässighet och ibland är gränsen mellan kortspel och brädspel hårfin.

De flesta av de större spelen finns inte på svenska och många av de spel som produceras i Sverige görs på engelska. I en del spel arrangeras även världsmästerskap, även om de flesta spelar främst för att ha roligt.

Det har vuxit fram många föreningar kring brädspelshobbyn, och en stor del av dem är anslutna till Sverok (Sveriges roll- och konfliktspelsförbund). Det arrangeras även flera spelkonvent runt om i landet, där besökare kan spela för nöjes skull samt delta i olika tävlingar. Där ges också chansen att pröva olika spel, nya såväl som gamla. Exempel på större spelkonvent är LinCon i Linköping och Gothcon i Göteborg.

Disneyland Paris

Disneyland Paris, tidigare Euro Disneyland eller Eurodisney, är en semesterort och nöjesparker belägna i Val d'Europe, en av de fyra sektorerna ingående i Ville nouvelle Marne-la-Vallée, cirka 35 kilometer öster om centrala Paris, Frankrike. Arrangemangen omfattar bland annat scener ur sagornas och Disneyfilmernas värld, amerikanska historietablåer och naturmiljöer. Nöjesparken drivs av företaget Eurodisney S.C.A och invigdes 12 april 1992. Det finns två olika parker: Disneyland Park och Walt Disney Studios Park.

Euro Hockey Tour

Euro Hockey Tour (EHT) är en årligen återkommande serie ishockeyturneringar, öppen för herrlandslagen i Sverige, Finland, Ryssland och Tjeckien. Euro Hockey Tour spelades för första gången säsongen 1996/1997 och den sammanlagda segraren räknas som inofficiell Europamästare i ishockey. Innan detta system infördes hölls liknande turneringar med dessa länder emellan samt USA och Kanada, då exempelvis Canada Cup fanns, som även var föregångare till World Cup.

Euro Neuro

Euro Neuro är en musiksingel från den montenegrinska sångaren Rambo Amadeus. Med låten representerade han Montenegro vid Eurovision Song Contest 2012 i Baku, Azerbajdzjan. Låten är skriven av Amadeus själv och framförs på både serbiska och engelska. Bidraget framfördes först av alla i den första semifinalen den 22 maj 2012. Det tog sig dock inte vidare till finalen.

Eurodance

Eurodance är en form av elektronisk dansmusik som uppstod i slutet av 1980-talet, framförallt i Europa. Genren bygger på element från bland annat New beat, house, hi-NRG och eurodisco. Musiken gjordes mestadels på synthesizers och kännetecknas av en unik basgång, tungt beat, sampling, catchig och oftast upplyftande glad syntslinga i ett tempo mellan 95-150 bpm, kvinnlig sång och sektioner av manlig rap. Sång och rap är i centrum på ett sätt som inte förekom i annan dance från samma tid. Sångtexterna är lätta att komma ihåg och att sjunga med i, och handlar oftast om kärlek eller att dansa.

Eurodance är oftast nattklubbsorienterad musik som produceras någonstans i Europa och har ett sound kommersiellt nog att spelas i radiostationer och musik-TV. Ibland blir eurodancelåtar internationella, särskilt om en artist eller grupp lyckas få fram fler än en stor hit.

Euroområdet

Euroområdet, även känt som euroland, euroländerna eller eurozonen, utgörs av de 19 medlemsstater inom Europeiska unionen som har euron som valuta. Dessa medlemsstater har överfört sina befogenheter över den monetära politiken till europeisk nivå genom Eurosystemet. Cirka 340 miljoner människor bor i euroområdet, som är en av världens största ekonomier.

De medlemsstater som har euron som valuta är Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Därutöver har de europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten euron som valuta genom monetära avtal med unionen, medan Kosovo och Montenegro har euron som valuta utan några monetära avtal.

Inom Europeiska unionen finns det nio medlemsstater som har egna nationella valutor och som därmed inte ingår i euroområdet. Dessa är Bulgarien, Danmark, Kroatien, Polen, Rumänien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien och Ungern. Bortsett från Danmark och Storbritannien har dessa medlemsstater förbundit sig att införa euron som valuta när de väl uppfyller de så kallade konvergenskriterierna.

Europamästerskapet i fotboll 2008

Europamästerskapet i fotboll 2008 (engelska: Euro 2008) spelades 7–29 juni 2008 i Schweiz och Österrike. Det var andra gången som EM-turneringen i fotboll för herrar spelades i mer än ett land. Första gången var EM 2000 i Belgien och Nederländerna. Uefa beslöt den 12 december 2002 på en kongress i Schweiz att Schweiz och Österrike skulle tilldelas arrangörskapet av EM 2008. Andra som ansökt var Grekland/Turkiet, Irland/Skottland, Ryssland, Ungern, Bosnien och Hercegovina/Kroatien samt ett gemensamt nordiskt bud från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Österrike hade tillsammans med Ungern även ansökt om att få anordna EM 2004. Schweiz/Österrike besegrade det ungerska budet i slutomgången.

Totalt deltog 16 lag i turneringen. Schweiz och Österrike kvalificerades automatiskt eftersom de är värdländer. De resterade 14 lagen spelade sig till turneringen genom kvalmatcher under perioden 16 augusti 2006–24 november 2007. Österrike och Polen deltog för första gången i EM-turneringen. Spanien vann turneringen, efter finalseger med 1–0 mot Tyskland, och blev därmed även utsedda att representera Uefa i Fifa Confederations Cup 2009 i Sydafrika.Tyskland var före spelstart, enligt i stort sett samtliga bookmakers, favoriter att vinna.

Europamästerskapet i fotboll 2012

Europamästerskapet i fotboll 2012 spelades i Polen och Ukraina 8 juni–1 juli. Det var den tredje gången turneringen arrangerades av två samverkande länder, efter Belgien/Nederländerna 2000 och Schweiz/Österrike 2008.

Då antalet medlemsländer i Uefa ökat, talades det inför EM 2012 att utvidga turneringen från nuvarande 16 till 24 deltagande nationer. Uefas beslutande kommitté beslöt dock att vänta till EM 2016 med att utöka antal deltagande länder.

Mästerskapets två maskotar, Slavek och Slavko, var klädda i Ukrainas nationalfärger gult och blått respektive de polska färgerna vitt och rött för att symbolisera de två olika värdländerna. Maskotarna designades av Warner Bros och fick sina namn efter en omröstning i slutet av 2010.

Matcherna spelades i åtta olika städer. Öppningsmatchen spelades i Polens huvudstad Warszawa 8 juni mellan värdlandet Polen och Grekland. Finalmatchen avslutade mästerskapet den 1 juli, och gick av stapeln på Olympiastadion i Ukrainas huvudstad Kiev.

Europamästerskapet i fotboll för damer

Europamästerskapet i fotboll för damer, ofta på svenska skrivet som Dam-EM i fotboll eller UEFA Euro, är det europeiska mästerskapet för landslag i damfotboll. Det arrangeras av det europeiska fotbollsförbundet Uefa, som har varumärkesskyddat namnet UEFA Women's Euro för turneringen.

Europeiska unionen

Europeiska unionen (EU) är en fördragsbunden union mellan 28 europeiska demokratier och det mest långtgående överstatliga samarbetet i världen. Unionen upprättades den 1 november 1993 och ersatte då Europeiska gemenskaperna. Den bär huvudansvaret för fullföljandet av den europeiska integrationsprocess som påbörjades 1952 genom upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen och som syftade till att få slut på krigen i Europa.

Unionen omfattar 28 medlemsstater: Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Med syfte att nå sina gemensamma mål har dessa stater frivilligt överfört en del av sin egen suveränitet till unionens sju institutioner: Europaparlamentet, Europeiska rådet, Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska centralbanken och Europeiska revisionsrätten.Unionens övergripande mål är enligt fördraget om Europeiska unionen att främja freden, unionens värden (såsom frihet, demokrati och jämlikhet) och folkens välfärd. Unionen har som ambition att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser, en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital, en ekonomisk och monetär union med en gemensam valuta, och att verka för sina värden runt om i världen, bland annat genom en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.EU-samarbetet har varit föremål för omfattande diskussioner och utgör en kontroversiell fråga i stora delar av unionen. Kritiker hävdar bland annat att unionen är odemokratisk, byråkratisk och för centraliserad och komplex, medan förespråkarna hävdar att unionen utgör ett viktigt samarbete för att utveckla det ekonomiska och sociala välståndet i Europa samt för att bevara freden sedan andra världskriget.

Europeiska unionen tilldelades 2012 Nobels fredspris med motiveringen ”för att i över 60 år ha bidragit till fred, försoning, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa”.

Europeiska unionens medlemsstater

Europeiska unionens medlemsstater är 28 till antalet och innefattar Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Unionens föregångare, Europeiska kol- och stålgemenskapen, bildades 1952 av Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och dåvarande Västtyskland.. Unionens mål var att främja handel och fred inom Europa.

Dessa stater är fördragsslutande parter till unionens fördrag och deltar således i unionens institutioner och är förpliktade att genomföra unionens lagstiftning. Deras medborgare är unionsmedborgare.

Formel 3000

Formel 3000 eller F3000 var en internationell racingklass under formel 1 som startade 1985 och pågick till 2004. Klassen, som ersatte formel 2, ersattes i sin tur av GP2 säsongen 2005.

Formula 3 Euro Series

Formula 3 Euro Series var det europeiska mästerskapet i formel 3. Serien grundades genom en sammanslagning av de franska och tyska mästerskapen 2003. Inför 2013 lades serien ned för att göra plats för European Formula Three Championship.

Formula 3 Euro Series 2009

F3 Euroseries 2009 kördes över 20 heat under 10 helger. Jules Bianchi slog igenom på allvar genom att dominera säsongen fullständigt. Han vann sju av tio förstaheat, och tog hand om två segrar från fjärde startled i heaten med omvänd startordning.

Formula Renault 3.5 Series

Formula Renault 3.5 Series (tidigare Nissan), ofta felaktigt benämnd som World Series by Renault, är en europeisk formelbilsserie. Serien ingår i World Series by Renault. Många Formel 1-förare har kommit via Formula Renault 3.5 Series, bland annat Robert Kubica, Daniel Ricciardo och Sebastian Vettel.

Små och medelstora företag

Små och medelstora företag (SMF, på engelska small and medium-sized businesses, SMB, eller small and medium-sized enterprises, SME) är ett begrepp som ofta förekommer i Europeiska unionens näringslivspolitik. Trots trenden mot globalisering och allt större multinationella koncerner, framhålls betydelsen av de mindre företagen. Ett problem har varit att definiera riktigt hur stort ett medelstort företag är. Det tyska begreppet "Mittelstand" har traditionellt definierats som alla företag med färre än 500 anställda, men i de flesta europeiska länder anses detta vara ett för stort mått. Europeiska kommissionen rekommenderar att tillämpa följande definition:

Medelstora företag är de som har mellan 50 och 249 anställda och har en årsomsättning om högst 50 miljoner euro eller en årlig balansomslutning om högst 43 miljoner euro.

Små företag är de som har mellan 10 och 49 anställda och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år.

Mikroföretag är de som har färre än 10 anställda och högst 2 miljoner euro i årsomsättning eller balansomslutning.Dessutom finns det:

Soloföretag är de som bara har 1 anställd, ägaren .

Egenanställda är de som arbetar som egenföretagare men genom någon annans företag, sk. Egenanställningsföretag .

T68

T68 är ett svenskt Littera på en typ av diesellok med sex axlar som av Vossloh. Den kallas Euro 4000 av Vossloh och började levereras 2006.

Endast två T68:or finns i Sverige, vilka byggdes 2009 och ägs av Railcare, men har periodvis hyrts ut till CargoNet, där de betecknas CD 312.

Loktypen, som tillverkas i Spanien, har sålts till ett flertal bolag i Europa.. Loktypen finns även i två varianter, en för snabba persontåg (toppfart 160 eller 200 km/h) och en för tunga godståg (toppfart 120 eller 130 km/h). T68 motsvarar godstågsversionen. Norska CargoNet har motsvarande lok, vilka går under benämningen CD312. Cirka 110 stycken har byggts fram till 2016.

Det finns även en fyraxlig motsvarighet som kallas Euro 3000 av Vossloh.

Valuta

En valuta är ett betalningsmedel för ett eller flera länder. Ordet kommer ursprungligen från latinets valeo eller valere, här i betydelsen "gälla" eller "vara värd".

Eurosamarbetet efter land
Eurosamarbetets historia och vägen mot en ekonomisk och monetär union
Valutor inom Europeiska unionen
Europeiska unionen
European stars

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.