Ekliptikan

Ekliptikan är den tänkta bana på himlen som solen verkar flytta sig utmed under året.

Det är egentligen jordens bana runt solen som orsakar ändringen i solens skenbara riktning. Ekliptikan lutar från himmelsekvatorn med 23,4 grader. De två punkterna där ekliptikan korsar himmelsekvatorn är kända som dagjämningspunkterna.

Eftersom vårt solsystem är relativt platt är planeternas banor också nära ekliptikans plan. Dessutom ligger zodiakens stjärnbilder längs ekliptikan. Det här gör att ekliptikan är en mycket användbar referenslinje för alla som försöker hitta planeterna eller zodiakens stjärnbilder, eftersom alla bokstavligen "följer solen".

På grund av ekliptikans lutning, oblikvitet, på 23,4 grader ändras solens höjd över horisonten vid middagstid under årets gång när den följer ekliptikans väg över himlen. Detta är orsak till årstiderna. På sommaren står solen högt upp på himlen vid middagstid och förblir ovanför horisonten mer än tolv timmar. På vintern står solen tvärtom lågt på himlen vid middagstid och förblir ovanför horisonten mindre än tolv timmar. Dessutom mottas solljuset vid jordens yta med en mer direkt vinkel på sommaren, vilket betyder att ett givet område på ytan tar emot mer energi per sekund på sommaren än på vintern. Skillnaden i dagens längd och mottagen energi per areaenhet leder till skillnaderna i temperatur som vi upplever på sommaren och vintern.

Delar av denna artikel består av text ur Jason Harris "Astroinfo" som kommer med KStars, ett skrivbordsplanetarium för Linux/KDE. Se http://edu.kde.org/kstars/index.phtml

Ecliptic path
Solens väg över himmelssfären (röd)
32 Tauri

32 Tauri är en gulvit underjätte av spektraltyp F2IV i stjärnbilden Oxen. Den är av visuell magnitud 5,6 och således möjlig att se för blotta ögat under goda förhållanden.32 Tauri ligger nära ekliptikan och ockulteras därför ibland av månen.

Aegir (måne)

Aegir är en av Saturnus månar. Den upptäcktes av Scott S. Sheppard, David C. Jewitt, Jan Kleyna och Brian G. Marsden i december 2004, och gavs den tillfälliga beteckningen S/2004 S 10. Den heter också Saturn XXXVI.Aegir är 6 kilometer i diameter, och har ett genomsnittligtligt avstånd på 19 350 000 kilometer från Saturnus. Den har en lutning av 167° till ekliptikan (140° till Saturns ekvator) i en retrograd riktning och med en excentricitet av 0,237.

Axellutning

Axellutning eller oblikvitet kallas den vinkel som en tänkt eller verklig axel har mot en tänkt linje som är vinkelrät mot ett referensplan.

Ett exempel på axellutning är jordens rotationsaxel som lutar 23,44° mot en vertikal linje som är vinkelrät mot jordbanans plan (ekliptikan). Det är jordaxelns lutning mot sin bana runt solen som ger årstider, midnattssol och polarnatt.

Banlutning

Banlutningen eller inklinationen, betecknat ι, är vinkeln mellan en omloppsbana och ett referensplan. För satellitbanor är referensen jordens ekvatorialplan, för en planetbana är referensen ekliptikan.

Dagjämningspunkt

Vårdagjämningspunkten är den skärningspunkt mellan himmelsekvatorn och ekliptikan där solen befinner sig vid passagen från sydlig till nordlig deklination. På motsvarande sätt definieras höstdagjämningspunkten vid solens passage från nordlig till sydlig deklination. Solens passage sker i vårdagjämningspunkten vid vårdagjämning på norra halvklotet och höstdagjämning på södra halvklotet. Omvänt gäller för höstdagjämningspunkten.

Ekliptisk latitud

Ekliptisk latitud och ekliptisk longitud är koordinater som kan användas för att definiera positionen hos ett astronomiskt objekt på stjärnhimlen i det ekliptiska koordinatsystemet. I detta system är stjärnhimlen indelad i två hemisfärer av ekliptikans plan. Från jordens perspektiv rör sig solen i ekliptikan och har alltid en ekliptisk latitud på 0.

Den ekliptiska latituden är vinkeln nord eller syd om ekliptikan, precis som latitud på jorden avser position nord eller syd om ekvatorn. Planeter och många andra objekt i solsystemet tenderar ha en låg ekliptisk latitud. Det finns ingen uppenbar punkt på ekliptikan för att representera longitud noll, därför har punkten för vårdagjämningen valts ut. Den ekliptiska longituden avgörs därmed av vinkeln österut mellan denna punkt och objektet.

Ekliptiska koordinater används ofta för att beskriva positionen av olika objekt i solsystemet sett från jorden. När det till exempel anges en latitud och longitud för Mars i en almanacka avses de ekliptiska koordinaterna.

Fiskarna (stjärnbild)

Fiskarna (Pisces på latin och Piscium i genitiv) är en ganska ljussvag stjärnbild på ekliptikan som inrymmer vårdagjämningspunkten. Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.

Himmelsekvator

En himmelsekvator eller celest ekvator är en tänkt storcirkel på himmelssfären, som är projektionen av jordens ekvator.

Himmelsekvatorn är det grundläggande planet i det ekvatoriella koordinatsystemet, och kan definieras som samlingen av alla punkter med deklinationen noll grader.

Himmelsekvatorn och ekliptikan bildar en vinkel (oblikvitet) på 23,5 grader. Punkterna där de skär varandra är vår- och höstdagjämningarna.

Jungfrun (stjärnbild)

Jungfrun (Virgo på latin och Virginis i genitiv) är en stjärnbild på ekliptikan. Jungfrun är den näst största konstellationen på stjärnhimlen, efter Vattenormen. Stjärnbilden är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.

Kräftan (stjärnbild)

Kräftan (Cancer på latin) är en relativt liten stjärnbild på ekliptikan. Den ligger mellan Tvillingarna i medurs riktning och Lejonet moturs. Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.

Lejonet (stjärnbild)

Lejonet (Leo på latin och Leonis i genitiv) är en stjärnbild på ekliptikan, så att den ofta passeras av planeter. Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.

Merkuriuspassage (Jupiter)

En Merkuriuspassage över solen som kan ses från Jupiter händer när planeten Merkurius passerar direkt mellan solen och Jupiter och skymmer en liten del av soldisken för en observatör på Jupiter. Under en passage så kan Merkurius ses som en liten svart disk som rör sig över solen.

En passage kan även ses från någon av Jupiters månar istället för från planeten själv. Tidpunkten och omständigheterna blir naturligtvis något annorlunda.

Den synodiska omloppstiden för Merkurius och Jupiter är 89,8 dagar. Den kan beräknas med formeln 1/(1/P-1/Q), där P är omloppstiden för Merkurius (87,97 dagar) och Q är omloppstiden för Jupiter (4330,6 dagar).

Banlutningen av Merkurius omloppsbana med avseende på Jupiters ekliptikan är 6,29°, vilket är något mindre än dess värde på 7,00° i förhållande till Jordens ekliptikan.

Merkuriuspassager sedda från Jupiter sker i serier där en passage följs av en ny efter ungefär 17 330 dagar (ca 47,4 år). Detta är ungefär lika med 4 omloppstider för Jupiter, 197 omloppstider för Merkurius eller 193 synodiska omloppstider.

Eftersom Merkurius rör sig kring solen mycket snabbare än Jupiter så har den tid att passera noden som krävs för en planetpassage och hinner ofta göra det mer än en gång. Detta leder till att Merkuriuspassage sker i grupper av en eller flera ungefär var sjätte år vid varje tillfälle som Jupiter passerar en sådan nod.

Oxen (stjärnbild)

Oxen (Taurus på latin), ibland kallad "Tjuren", är en omisskännlig och ljusstark stjärnbild på den nordligaste delen av ekliptikan. Den är en av de 88 moderna stjärnbilder som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.

Skathi

Skathi är en av Saturnus månar. Den upptäcktes av John J. Kavelaars och Brett Gladman 2000, och gavs den tillfälliga beteckningen S/2000 S 8. Den heter också Saturn XXVII.Skathi är 8 kilometer i diameter och har ett genomsnittligt avstånd på 15 641 000 kilometer från Saturnus. Den har en lutning av 149° till ekliptikan (150° Saturnus ekvator) i en retrograd riktning och med en excentricitet på 0,246.

Stenbocken (stjärnbild)

Stenbocken (Capricornus på latin) är en stjärnbild på södra stjärnhimlen. Konstellationen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.Stenbocken ligger på ekliptikan och är en av zodiakens stjärntecken med symbolen .

Taygeta

Taygeta (19 Tauri) är en stjärna i stjärnbilden Oxen och medlem i stjärnhopen Plejaderna.

Taygeta är en trippelstjärna där huvudkomponenterna har en omloppstid av 3,60 år och en massa av 4,5 respektive 3,2 solmassor. Den tredje följeslagaren befinner sig på ett avstånd av åtminstone 9000 AU och är inte helt och hållet bunden till de båda andra stjärnorna. Omloppstiden för närvarande är drygt 300000 år. Taygeta befinner sig uppskattningsvis på ett avstånd av 440 ljusår från jorden.

Eftersom Taygeta befinner sig nära ekliptikan ockulteras det relativt ofta av månen.Taygeta har liksom övriga ljusstarka stjärnor i Plejaderna fått namn av titanen Atlas döttrar i den grekiska mytologin.

Uppstigande nod

Uppstigande nod (), den punkt i en planet- eller kometbana där denna skär ekliptikan och vilken planeten (kometen) passerar under sin banrörelse från södra sidan till norra och dess ekliptiska latitud går från negativ till positiv.

Symbolen för den uppåtstigande noden är (unicode: U+260A, ☊), och symbolen för den nedstigande noden är (unicode: U+260B, ☋).

Vattumannen (stjärnbild)

Vattumannen (Aquārius på latin, Aquāriī i genitiv och Aqr. som förkortning) är en stjärnbild på södra stjärnhimlen och på ekliptikan. Konstellationen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella astronomiska unionen.

Zodiaken

Den här artikeln handlar om den västerländska zodiaken. För den östasiatiska, se Kinesisk astrologi.

Zodiaken eller djurkretsen är inom astrologi och den äldre astronomin en tänkt uppdelning av solens, månens och de olika planeternas banor (ekliptikan) över stjärnhimlen. Traditionellt delas stjärnhimlen in i tolv stjärntecken om vardera 30° som utgör grunden för horoskop. Gränsen mellan två års zodiaker brukar placeras där solen befinner sig vid vårdagjämningen, ungefär den 21 mars.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.