Dvärgplanet

En dvärgplanet är enligt Internationella astronomiska unionens (IAU) definition en himlakropp, som ligger i en bana kring solen, har en tillräckligt stor massa för att göras rund av sin egen gravitation, men som samtidigt inte har rensat undan alla planetesimaler kring sin egen omloppsbana och som inte är en måne.[1][2] En planet måste alltså ha tillräcklig massa för att övervinna stelkroppskrafterna och uppnå hydrostatisk jämvikt. Dvärgplaneter ska inte förväxlas med småplaneter.

Begreppet dvärgplanet infördes 2006 som en del av den tredelade kategoriseringen av himlakroppar med en bana runt solen.[3] Orsaken till omkategoriseringen var upptäckten av ett flertal transneptunska objekt som konkurrerade med Pluto i storlek och slutligen upptäckten av Eris, som man inledningsvis till och med trodde var större.[4] Detta innebar att en dvärgplanet blev ett mellanting mellan en konventionell planet och småplaneter som till exempel asteroider. Den officiella definitionen som antogs av IAU 2006 har både hyllats och kritiserats och är än i dag ifrågasatt av vissa forskare.

IAU erkänner för närvarande fem dvärgplaneter: Ceres, Pluto, Haumea, Makemake och Eris.[5] Emellertid har endast Pluto och Ceres observerats tillräckligt noggrant för att påvisa att de stämmer in på definitionen. Eris har accepterats som dvärgplanet eftersom den är större än Pluto, men detta gjorde att Plutos massa blev brytpunkten för transneptunska dvärgplaneter (plutoider). Därefter beslutade IAU att ej namngivna transneptunska objekt med en absolut magnitud mindre än +1 (och därigenom en teoretisk minsta diameter på 839 km[6]) ska namnges under antagande att de är dvärgplaneter. Vid tidpunkten fanns endast två kända sådana objekt, Makemake och Haumea. Dessa namngavs och förklarades sedan som dvärgplaneter.

Den amerikanske astronomen Michael E. Brown spekulerar i att ytterligare minst 40 kända objekt i solsystemet kan vara dvärgplaneter, och uppskattar att upp till 200 dvärgplaneter kan upptäckas då hela regionen känd som Kuiperbältet utforskas och att antalet rentav kan vara så stort som 2 000 om objekt utanför Kuiperbältet tas med i beräkningarna.[7] Hur himlakroppar med liknande attribut i andra solsystem ska benämnas är ännu inte bestämt, men om de var påvisbara skulle de inte betraktas som planeter.[8]

Ceres - RC3 - Dantu Crater (21749311993)
Rymdsonden Dawn fotograferar Ceres 2015
Pluto and Charon from Hubble
Pluto och Charon. Pluto ansågs vara en planet från att den upptäcktes 1930, men omklassificerades som en dvärgplanet 2006.

Begreppets historia

Före de upptäckter som gjorts sedan 1992 och framåt hade astronomer inget behov av en formell definition av en planet. Då Pluto upptäcktes 1930 ansåg astronomer att solsystemet hade nio planeter, tillsammans med tusentals mindre himlakroppar som asteroider och kometer. I nära 50 år ansågs Pluto vara större än Merkurius,[9][10] men då Plutos måne Charon upptäcktes 1978 blev det möjligt att mäta Plutos massa noggrant och det visade sig att den faktiska massan var betydligt mindre än den ursprungliga uppskattningen.[11] Pluto visade sig bara ha en tjugondel av Merkurius massa och en femtedel av månens, vilket definitivt gjorde Pluto till den minsta planeten i solsystemet. Trots detta var Pluto mer än tio gånger tyngre än det största objektet i asteroidbältet, Ceres.[12] Vidare visade sig Pluto ha många ovanliga egenskaper såsom en stor omloppsexcentricitet och en hög banlutning, vilket gjorde Pluto till en himlakropp som skiljde sig avsevärt mot övriga planeterna i solsystemet.[13]

1992 började astronomer upptäcka objekt i samma region som Pluto (det som i dag kallas Kuiperbältet) och några ännu längre bort.[14] Många av dessa objekt delade samma omloppsbana och Pluto började ses som den största medlemmen i en ny klass av himlakroppar, plutino. Detta fick vissa astronomer att sluta kalla Pluto för en planet. Många termer såsom småplanet, subplanet och planetoid började användas för de himlakroppar som idag kallas dvärgplaneter.[15][16] Fram till och med 2005 omnämndes ytterligare tre himlakroppar med massa och omloppsbana som liknade Plutos (Quaoar, Sedna och Eris) i vetenskaplig litteratur.[17] Det stod klart att man antingen var tvungen att klassificera även dessa som planeter, eller omklassificera Pluto.[18] Många astronomer insåg även att man troligen skulle hitta ytterligare objekt som Pluto och att antalet planeter skulle börja öka snabbt om Pluto fortsatt skulle vara kvar i kategorin.[19]

År 2006 fastslogs det att Eris (då känd som 2003 UB313) var något större än Pluto och några rapporter hänvisade inofficiellt till den som den tionde planeten.[20] På grund av detta väcktes heta debatter kring frågan i IAU:s generalförsamling i augusti 2006.[21] IAU:s ursprungliga förslag inkluderade Charon, Eris och Ceres i listan över planeter. Ett flertal astronomer invände mot detta förslag och den uruguayanska astronomen Julio Ángel Fernández tog fram ett nytt förslag, i vilket en mellankategori togs fram för himlakroppar som var tillräckligt stora för att bli runda, men som inte hade rensat sin omloppsbana från planetesimaler. Detta förslag inkluderade Pluto, Ceres och Eris i den nya kategorin, då de inte rensat sina omloppsbanor.[22]

IAU:s slutliga resolution antog detta system med tre kategorier för himlakroppar med sin omloppsbana runt solen. Fernández föreslog att dessa mellanting skulle kallas planetoider,[23][24] men IAU:s division III-sammanträde röstade enhälligt för att kalla dessa för dvärgplaneter.[3] Resolutionen löd i sin helhet (fritt översatt):

IAU /.../ beslutar att planeter och andra kroppar, förutom naturliga satelliter (månar), i vårt solsystem delas in i tre distinkta kategorier på följande sätt:

(1) En planet1 är en himlakropp som (a) ligger i en omloppsbana kring solen, (b) har tillräcklig massa för att dess egen gravitation ska överkomma stelkroppskrafterna så att den uppnår hydrostatisk jämvikt (en nästan rund form) och (c) har rensat sitt närområde i omloppsbanan.
(2) En "dvärgplanet" är en himlakropp som (a) ligger i en omloppsbana kring solen, (b) har tillräcklig massa för att dess egen gravitation ska överkomma stelkroppskrafterna så att den uppnår hydrostatisk jämvikt (en nästan rund form)2, (c) inte har rensat sitt närområde i omloppsbanan, och (d) inte är en naturlig satellit.
(3) Alla andra objekt3, förutom naturliga satelliter, som cirkulerar kring solen ska kollektivt kallas för "små solsystemskroppar."

Fotnoter:
1 De åtta planeterna är: Merkurius, Venus, jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus.
2 En IAU-process ska instiftas för att tilldela gränsobjekt lämplig status.
3 Dessa inkluderar för närvarande en majoritet av solsystemets asteroider, flertalet transneptunska objekt (TNO), kometer och andra små himlakroppar.

Även om det fanns vissa frågetecken kring hur planeter i andra solsystem skulle komma att klassificeras,[25] beslöt man att inte fatta något beslut i frågan förrän en sådan himlakropp observerats.[22]

IAU:s resolution 6A från 2006 erkände Pluto som en prototyp för en ny kategori av transneptunska objekt.[26] Namnet och den exakta naturen för den här kategorin specificerades inte utan bordlades för senare diskussion inom IAU. I debatten som ledde fram till resolutionen benämndes dessa objekt både som plutoner och plutonska objekt, men inget av dessa namn fick fortsatt användning.[3] Den 11 juni 2008 tillkännagav IAU:s styrelse namnet, plutoid, och en definition: alla transneptunska dvärgplaneter är plutoider.[27] En månad senare, 18 juli 2008, omklassificerade arbetsgruppen för solsystemets nomenklatur den himlakropp som då var känd som (136472) 2005 FY9 som en dvärgplanet, och gav den namnet Makemake.[28]

Kännetecken

Planetära diskriminanter[29]
Himlakropp Massa (ME*)
Λ/ΛE**
µ***
Merkurius 0,055 0,012 6 9,1 × 104
Venus 0,815 1,08 1,35 × 106
Jorden 1,00 1,00 1,7 × 106
Mars 0,107 0,006 1 1,8 × 105
Ceres 0,000 15 8,7 × 10−9 0,33
Jupiter 317,7 8 510 6,25 × 105
Saturnus 95,2 308 1,9 × 105
Uranus 14,5 2,51 2,9 × 104
Neptunus 17,1 1,79 2,4 × 104
Pluto 0,002 2 1,95 × 10−8 0,077
Haumea 0,000 67 1,72 × 10−9 0,02
Makemake 0,000 67 1,45 × 10−9 0,02[30]
Eris 0,002 8 3,5 × 10−8 0,10

*ME i Jordmassor.
**Λ/ΛE = M²/P × PE/M2E.
***µ = M/m, där M är himlakroppens massa och m
är den samlade massan av alla andra himlakroppar
kring dess omloppsbana.

Omloppsdominans

Alan Stern och Harold F. Levison introducerade en parameter Λ, som uttrycker sannolikheten för ett möte som resulterar i en avvikelse i omloppsbana.[31] Värdet på parametern i Sterns modell är proportionell mot massan i kvadrat och omvänt proportionell mot perioden. Detta värde kan användas för att uppskatta en himlakropps kapacitet att rensa området kring dess omloppsbana. En lucka på fem tiopotenser i Λ hittades mellan de minsta stenplaneterna och de största asteroiderna och Kuiperbältets objekt (tredje kolumnen i tabellen över planetära diskriminanter till höger).[29]

Utifrån denna parameter argumenterade Steven Soter med fler astronomer för en åtskillnad mellan dvärgplaneter och de andra åtta planeterna baserad på deras oförmåga att "rensa området kring dess omloppsbana"; planeter kan rensa området kring sin omloppsbana från mindre himlakroppar genom kollision, infångande, eller störningar i gravitationen, medan dvärgplaneter saknar massan för att göra detta.[31] Med andra ord, Soter föreslog en parameter som han kallade planetär diskriminant, betecknad med symbolen µ (my), som representerar en experimentell mätning av den faktiska graden av "renhet" i området kring omloppsbanan (där µ beräknas genom att dividera massan hos himlakroppen i fråga med den total massan hos himlakropparna som delar dess omloppsområde).[29] Det finns ett flertal andra sätt att försöka skilja mellan planeter och dvärgplaneter,[31] men 2006 års definition utgår från det här konceptet.[3]

Storlek och massa

Då en himlakropp uppnår hydrostatisk jämvikt finns det ingen obalans i gravitationen på dess yta. Skulle ett lager av vätska placeras på denna yta skulle det bilda ett vätskelager med samma form, förutom mindre avvikelser i form av kratrar och sprickor. Detta innebär inte att himlakroppen är en sfär; ju snabbare en kropp rör sig desto mer formas kroppen som en rotationsellipsoid, men sådana krafter påverkar även en vätskeyta. Ett extremt exempel på icke-sfärformad himlakropp i hydrostatisk jämvikt är Haumea, som är dubbelt så bred som den är lång.

Några gränsvärden för massa och storlek hos dvärgplaneter har ännu inte specificerats av IAU. Det finns ingen övre gräns och en himlakropp som är större och massivare än Merkurius, men som inte har rensat området kring sin omloppsbana skulle klassificeras som en dvärgplanet. Den lägre gränsen bestäms av kraven för att uppnå hydrostatisk jämvikt, men storleken eller massan för vilken en himlakropp uppnår denna form beror på dess sammansättning och termiska historia. Det första utkastet till IAU:s resolution 2006 omdefinierade formen för hydrostatisk jämvikt till något som gäller "för himlakroppar med en massa över 5×1020 kg och en diameter större än 800 km,[25] men detta bibehölls inte i det slutliga förslaget.[3]

Dwarf planet masses

Jämförelse mellan massorna hos de fem kända dvärgplaneterna, plus Charon. Massan för Makemake är en uppskattning.

Masses of dwarf planets vs Luna

Jämförelse mellan massorna, månen inkluderad.

Empiriska observationer antyder att den undre gränsen kan variera beroende på himlakroppens sammansättning. Exempelvis är Ceres den enda himlakroppen i asteroidbältet som man idag vet har formats rund av sin egen gravitation (även om Vesta kan ha varit det tidigare). Det har därför föreslagits att gränsen där andra steniga himlakroppar likt Ceres avrundas bör ligga runt 400 km i diameter. Mike Brown (en ledande forskare inom det här området och Eris upptäckare) föreslog att den undre gränsen för en isdvärgplanet troligen ligger någonstans under 400 km.[7]

Det är ännu inte klart i vilken grad en avvikelse från en perfekt hydrostatisk jämvikt är tolererbar, eller om det räcker med att objektet uppnått jämvikt för att inkluderas. Alla fasta kroppar i solsystemet, såsom Japetus med sina berg och Mars med sin sköld av vulkaner, avviker till viss del. Detta är avgörande när det gäller asteroiden 4 Vesta, som kan ha avvikit från jämvikt på grund av ett stort nedslag som avlägsnade delar av ena halvklotet.

Klassificerade dvärgplaneter

Pluto and its satellites (2005)

Pluto med dess månar

2003EL61art

Illustration av Haumea med månarna Hiʻiaka och Namaka

2005FY9art

Illustration av Makemake

Eris and dysnomia2

Eris sedd genom rymdteleskopet Hubble

Ceres optimized

Ceres sedd genom rymdteleskopet Hubble

I och med 2009 har IAU klassificerat fem himlakroppar som dvärgplaneter. Två av dessa, Ceres och Pluto, vet man uppfyller kraven genom direkt observation. De andra tre, Eris, Haumea och Makemake, antas vara dvärgplaneter baserat på matematisk modeller eller, i Eris fall, är större än Pluto och därigenom kvalificerar sig på grund av sin storlek.[5][32]

  1. Ceres Ceres – upptäcktes den 1 januari 1801 (45 år före Neptunus) och ansågs vara en planet i halvt sekel innan den omklassificerades som en asteroid. Ceres klassificerades som en dvärgplanet den 13 september 2006.
  2. Pluto Pluto – upptäcktes den 18 februari 1930 och var klassificerad som planet i 76 år. Pluto omklassificerades som en dvärgplanet den 24 augusti 2006.
  3. Eris – upptäcktes den 21 oktober 2003. I media kallades den för den "tionde planeten". Eris blev antagen som dvärgplanet 13 september 2006.
  4. Makemake – upptäcktes den 31 mars 2005 och blev antagen som dvärgplanet den 11 juli 2008.
  5. Haumea – upptäcktes den 28 december 2004 och blev antagen som dvärgplanet den 17 september 2008.

De första rymdsonder som utforskat någon dvärgplanet var NASA:s Dawn och New Horizons, som år 2015 gått in i omloppsbana runt Ceres respektive planeras passera Pluto.[33][34] Dawn hade dessförinnan även observerat en annan asteroid "på gränsen till" dvärgplanet, Vesta, år 2011.

Egenskaper hos dvärgplaneternas omloppsbanor[35]
Namn Region i
solsystemet
Omlopps-
radie (AU)
Omloppstid
(år)
Genomsnittlig
omloppshastighet (km/s)
Banlutning till
ekliptikan
(°)
Omlopps-
excentricitet
Planetär
diskriminant
Ceres Asteroidbältet 2,77 4,60 17,882 10,59 0,080 0,33
Pluto Kuiperbältet 39,48 248,09 4,666 17,14 0,249 0,077
Haumea Kuiperbältet 43,34 285,4 4,484 28,19 0,189 ?
Makemake Kuiperbältet 45,79 309,9 4,419 28,96 0,159 ?
Eris Scattered disc 67,67 557 3,436 44,19 0,442 0,10
Fysiska egenskaper hos dvärgplaneterna
Namn Ekvatorialdiameter i
förhållande till Månen
Ekvatorialdiameter
(km)
Massa i förhållande
till Månen
Massa
(×1021 kg)
Densitet
(kg/m³)
Ytgravitation
(m/s2)
Flykt-
hastighet

(km/s)
Axel-
lutning
Rotations-
period

(dagar)
Månar Yttemp.
(K)
Atmosfär
Ceres[36][37] 28,0 % 974,6±3.2 1,3 % 0,95 2,08 0,27 0,51 ~3° 0,38 0 167 ingen
Pluto[38][39] 68,7 % 2306±30 17,8 % 13,05 2,0 0,58 1,2 119,59° -6,39 3 44 transient
Haumea[40][41] 33,1 % 1150+250−100 5,7 % 4,2 ± 0.1 2,6–3,3 ~0,44 ~0,84 2 32 ± 3 ?
Makemake[40][42] 43,2 % 1500+400−200 ~5 %? ~4? ~2? ~0,5 ~0,8 0 ~30 transient?
Eris[43][44] 74,8 % 2400±100 22,7 % 16,7 2,3 ~0,8 1,3 ~0.3 1 42 transient?

Kandidater

Likt det som inträffade med Ceres, kan de tre näst största himlakropparna i asteroidbältet - Vesta, Pallas, and Hygiea[45] - komma att klassificeras som dvärgplaneter om det visas att de formats av hydrostatisk jämvikt.[46] Om än osäkert, visar nuvarande data att detta är osannolikt för Pallas och Hygiea. Vesta verkar emellertid enbart att ha avvikit från hydrostatisk jämvikt på grund av ett stort nedslag som ägt rum innan den tog form;[47] definitionen av en dvärgplanet tar inte upp denna fråga. Rymdsonden Dawn beräknas träda in i Vestas omloppsbana 2011 och hjälpa till att klargöra frågan.[33]

Statusen för Charon (nu ansedd vara en måne till Pluto) är fortsatt osäker, då det för närvarande inte finns någon klar definition som skiljer ett månsystem från ett binärt (dubbelplanet-) system. Det ursprungliga utkastet till resolution 5 [25] som presenterades för IAU uppgav att Charon kunde komma att klassificeras som en planet på grund av att:

  1. Charon ensam skulle uppfylla kraven för storlek och form för en dvärgplanet.
  2. Charon kretsar med Pluto kring ett gemensamt barycentrum beläget mellan de två himlakropparna (snarare än inuti en av himlakropparna) eftersom Charons massa inte är obetydlig i förhållande till Pluto.

[48]

Den definitionen var dock inte kvar i IAU:s slutliga resolution och det är okänd huruvida den kommer att tas upp för framtida diskussion.

Plutoidkandidater

TheTransneptunians Size Albedo Color
Illustration över relativ storlek, albedo och färg hos de största transneptunska objekten.

Många transneptunska objekt (TNO) antas ha iskärnor och behöver troligen bara en diameter på cirka 400 km - 3 % av jordens - för att uppnå hydrostatisk jämvikt, vilket skulle göra dem till dvärgplaneter i plutiodklassen.[7] Trots att bara grova uppskattningar på dessa objekts diametrar finns tillgängliga, antas det att ytterligare 42 himlakroppar bortom Neptunus (förutom Pluto och Eris) troligen är dvärgplaneter.[7][49] Ett forskarlag undersöker ytterligare 30 sådana objekt och tror att det totala antalet kommer visa sig vara runt 200 stycken i Kuiperbältet och många fler bortom det.[7]

Tancredi & Favre (2008) försökte uppskatta vilka TNO som kan komma att klassificeras som dvärgplaneter, baserat både på mätdata och data från ljuskurvor. De föreslog att nio av kandidaterna skulle antas vara dvärgplaneter.[50] Sex av dessa har uppskattats vara minst 900 km i diameter, vilket är den beräknade storleken på den minsta kända dvärgplaneten, Ceres. Detta har även en tionde kandidat, 2002 AW197. De tio huvudsakliga kandidaterna är:

Huvudsakliga plutoidkandidater[51]
Namn Kategori Uppskattad diameter (km) Massa
(×1020 kg)
Omlopps-
radie
(AU)
enligt [7] enligt [52] enligt [53] enligt [54]
Orcus plutino
(1 måne)
1100 909 946 1500 6,2–7,0 39,12
Pluto 39,48
Ixion plutino 980 570 650 1065 ~5,8 39,65
Huya plutino 480 480 0.8–1.6? 39.76
Varuna cubewano 780 874 500 900 ~5,9 42,90
2002 TX300 cubewano 800 709 1,6–3,7 43,11
Haumea 43,34
Quaoar cubewano
(1 måne)
1290 1260 844 1200 10–26 43,58
Makemake 45,79
2002 AW197 cubewano 940 793 735 890 ~5,2 47,30
2002 TC302 5:2 SDO 710 1200 1150 0,78 55,02
Eris 67,67
1996 TL66 SDO 632 460–690 2,6? 82,90
Sedna E-SDO 1800 1500 < 1600 < 1500 17–61 486,0

Ellipsoidiska månar

Totalt 19 kända månar är massiva nog att formas runda av sin egen gravitation. Dessa himlakroppar har inga fysiska egenskaper som skiljer dem från dvärgplaneter, men anses inte tillhöra denna kategori då de inte har någon direkt omloppsbana kring solen. Dessa är jordens måne, Jupiters fyra galileiska månar (Io, Europa, Ganymedes och Callisto), Saturnus sju månar (Mimas, Enceladus, Tethys, Dione, Rhea, Titan och Iapetus), Uranus fem månar (Miranda, Ariel, Umbriel, Titania och Oberon), Neptunus måne (Triton) och Plutos måne (Charon).

Kritik

I det omedelbara efterspelet efter IAU:s definition av dvärgplaneten, uttryckte ett antal forskare (inte minst från USA) uppfattningar som avvek från IAU:s resolution.[55] Kampanjerna mot beslutet innehöll bland annat spridning av bildekaler och T-shirtar.[56] Mike Brown (Eris upptäckare) stödde dock beslutet om att minska antalet planeter till åtta.[57]

NASA har meddelat att de kommer utgå från de nya riktlinjer som tagits fram av IAU.[58] Emellertid har Alan Stern, chef för NASA:s New Horizons, avvisat den nuvarande IAU-definitionen för planeter, både vad gäller att definiera dvärgplaneter som något annat än en form av planeter och även vad gäller att utgå från omloppsbanans struktur (istället för inre kännetecken) för att definiera objekt som dvärgplaneter.[59] Därför betraktar han och hans team fortfarande Pluto som den nionde planeten.[60]

Se även

Referenser

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter

  1. ^ ”IAU 2006 General Assembly: Result of the IAU Resolution votes”. Internationella astronomiska unionen. 2006. Arkiverad från originalet den 3 januari 2007. https://web.archive.org/web/20070103145836/http://www.iau.org/iau0603.414.0.html. Läst 11 september 2009.
  2. ^ ”Dwarf Planets”. NASA. Arkiverad från originalet den 4 juli 2012. https://www.webcitation.org/68ugdVVc7?url=http://solarsystem.nasa.gov/planets/profile.cfm?Object=Dwarf. Läst 11 september 2009.
  3. ^ [a b c d e] ”Definition of a Planet in the Solar System: Resolutions 5 and 6” (PDF). International Astronomical Union. 24 augusti 2006. http://www.iau.org/static/resolutions/Resolution_GA26-5-6.pdf. Läst 11 september 2009.
  4. ^ "The Outer Planets", 2007, The Universe program (sänt 2008-09-29, 18-19:00 EST) History Channel
  5. ^ [a b] ”Dwarf Planets and their Systems”. Working Group for Planetary System Nomenclature (WGPSN). 11 juli 2008. http://planetarynames.wr.usgs.gov/append7.html#DwarfPlanets. Läst 12 september 2009.
  6. ^ Dan Bruton. ”Conversion of Absolute Magnitude to Diameter for Minor Planets”. Department of Physics & Astronomy (Stephen F. Austin State University). Arkiverad från originalet den 3 december 2013. https://web.archive.org/web/20131203001858/http://www.physics.sfasu.edu/astro/asteroids/sizemagnitude.html. Läst 12 september 2009. Not: Ett objekt med magnitud +1 och albedo 1 (maximalt möjliga) har diametern 838,542 km, vilket därmed är den teoretiskt minsta diametern med absolut magnitud +1.
  7. ^ [a b c d e f] Michael E. Brown. ”The Dwarf Planets”. California Institute of Technology, Department of Geological Sciences. http://web.gps.caltech.edu/~mbrown/dwarfplanets/. Läst 26 januari 2008.
  8. ^ ”Working Group on Extrasolar Planets of the International Astronomical Union : Definition of a "Planet"”. Internationella astronomiska unionen. 2001-02-28, reviderad 2003. Arkiverad från originalet den 4 juli 2012. https://www.webcitation.org/68uUrFa98?url=http://www.dtm.ciw.edu/boss/definition.html. Läst 12 september 2009.
  9. ^ Mager, Brad. ”Pluto Revealed”. discoveryofpluto.com. http://www.discoveryofpluto.com/pluto06.html. Läst 26 januari 2008.
  10. ^ Cuk, Matija; Masters, Karen (14 september 2007). ”Is Pluto a planet?”. Cornell University, Astronomy Department. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071012225232/http://curious.astro.cornell.edu/question.php?number=624. Läst 26 januari 2008.
  11. ^ Marc W. Buie et al. (2006). ”Orbits and Photometry of Pluto's Satellites: Charon, S/2005 P1, and S/2005 P2”. The Astronomical Journal 132 (132): sid. 290–98. doi:10.1086/504422. http://www.iop.org/EJ/abstract/1538-3881/132/1/290. Läst 10 februari 2008.
  12. ^ Jewitt, David; Delsanti, Audrey (2006) (PDF). The Solar System Beyond The Planets in Solar System Update : Topical and Timely Reviews in Solar System Sciences (PDF). Springer. doi:10.1007/3-540-37683-6. ISBN 978-3-540-37683-5. http://www.ifa.hawaii.edu/faculty/jewitt/papers/2006/DJ06.pdf. Läst 10 februari 2008
  13. ^ Weintraub, David A. (2006). Is Pluto a Planet? A Historical Journey through the Solar System. sid. 1–272. ISBN 978-0-691-12348-6
  14. ^ Phillips, Tony (4 september 2006). ”Much Ado about Pluto”. PlutoPetition.com. http://science.nasa.gov/science-news/science-at-nasa/1999/ast17feb99_1/. Läst 26 januari 2008.
  15. ^ ”Planetoids Beyond Pluto”. Astrobiology Magazine. 30 december 2004. http://www.astrobio.net/news/modules.php?op=modload&name=News&file=article&sid=1366. Läst 26 januari 2008.
  16. ^ ”Hubble Observes Planetoid Sedna, Mystery Deepens”. NASA. 14 april 2004. http://hubblesite.org/newscenter/archive/releases/2004/14/. Läst 26 januari 2008.
  17. ^ Brown, Michael E.. ”The Discovery of Eris, the Largest Known Dwarf Planet”. California Institute of Technology, Department of Geological Sciences. http://www.gps.caltech.edu/~mbrown/planetlila/. Läst 26 januari 2008.
  18. ^ Brown, Michael E. (2004). ”What is the definition of a planet?”. California Institute of Technology, Department of Geological Sciences. http://web.gps.caltech.edu/~mbrown/sedna/index.html#planets. Läst 26 januari 2008.
  19. ^ Brown, Mike (16 augusti 2006). ”War of the Worlds”. New York Times. http://www.nytimes.com/2006/08/16/opinion/16brown.html. Läst 20 februari 2008.
  20. ^ ”Astronomers Measure Mass of Largest Dwarf Planet”. NASA's Hubble Space Telescope home site. 14 juni 2007. http://hubblesite.org/newscenter/archive/releases/2007/24/full/. Läst 26 januari 2008.
  21. ^ Brown, Michael E.. ”What makes a planet?”. California Institute of Technology, Department of Geological Sciences. http://www.gps.caltech.edu/~mbrown/whatsaplanet/. Läst 26 januari 2008.
  22. ^ [a b] Britt, Robert Roy (19 augusti 2006). ”Details Emerge on Plan to Demote Pluto”. Space.com. http://www.space.com/scienceastronomy/060819_new_proposal.html. Läst 18 augusti 2006.
  23. ^ Bailey, Mark E.. ”Comments & discussions on Resolution 5: The definition of a planet - Planets Galore”. Dissertatio cum Nuncio Sidereo, Series Tertia - official newspaper of the IAU General Assembly 2006. Astronomical Institute Prague. http://astro.cas.cz/nuncius/appendix.html. Läst 9 februari 2008.
  24. ^ ”Dos uruguayos, Julio Fernández y Gonzalo Tancredi en la historia de la astronomía:reducen la cantidad de planetas de 9 a 8 ...&Anotaciones de Tancredi” (på spanska). Science and Research Institute, Mercedes, Uruguay. Arkiverad från originalet den 20 december 2007. https://web.archive.org/web/20071220063342/http://www.ici.edu.uy/perfilASTRO.htm. Läst 11 februari 2008.
  25. ^ [a b c] ”The IAU draft definition of "planet" and "plutons"”. International Astronomical Union. 16 augusti 2006. http://www.iau.org/public_press/news/release/iau0601/. Läst 17 maj 2008.
  26. ^ ”News Release - IAU0603: IAU 2006 General Assembly: Result of the IAU Resolution votes”. IAU. 26 augusti 2006. http://www.iau.org/public_press/news/detail/iau0603/. Läst 31 augusti 2009.
  27. ^ ”Plutoid chosen as name for Solar System objects like Pluto”. Arkiverad från originalet den 2 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110702012327/http://iau.org/public_press/news/detail/iau0804/. Läst 20 januari 2009.
  28. ^ ”Minor Planets, Dwarf Planets”. IAU. http://www.cfa.harvard.edu/iau/Headlines.html. Läst 12 september 2009.
  29. ^ [a b c] Steven Soter. ”What is a Planet?”. The Astronomical Journal 132: sid. 2513–19. doi:10.1086/508861. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0608359. Läst 22 januari 2008.
  30. ^ Beräknat utifrån uppskattningar av Kuiperbältets massa som återfinns på Iorio, 2007 av 0,033 Jordmassor
  31. ^ [a b c] S. Alan Stern och Harold F. Levison (2002). ”Regarding the criteria for planethood and proposed planetary classification schemes” (PDF). Highlights of Astronomy 12: sid. 205–13. http://www.boulder.swri.edu/~hal/PDF/planet_def.pdf. Läst 22 januari 2008.
  32. ^ ”IAU 2006 General Assembly: Result of the IAU Resolution votes”. International Astronomical Union. 26 augusti 2006. Arkiverad från originalet den 7 november 2006. https://web.archive.org/web/20061107022302/http://www.iau2006.org/mirror/www.iau.org/iau0603/index.html. Läst 26 januari 2008.
  33. ^ [a b] C.T. Russel et al. (2006). ”Dawn Discovery mission to Vesta and Ceres: Present status”. Advances in Space Research 38: sid. 2043–48. doi:10.1016/j.asr.2004.12.041. http://adsabs.harvard.edu/abs/2006AdSpR..38.2043R. Läst 8 december 2007.
  34. ^ Britt, Robert Roy (2003). ”Pluto Mission a Go! Initial Funding Secured”. Space.com. Arkiverad från originalet den 18 april 2003. https://web.archive.org/web/20030418155403/http://www.space.com/scienceastronomy/pluto_horizons_030225.html. Läst 13 april 2007.
  35. ^ Bowell, Ted. ”The Asteroid Orbital Elements Database”. Lowell Observatory. ftp://ftp.lowell.edu/pub/elgb/astorb.html. Läst 12 februari 2008.
  36. ^ Thomas P.C, Parker J.Wm.; McFadden, L.A.; et al. (2005). ”Differentiation of the asteroid Ceres as revealed by its shape”. Nature 437: sid. 224–26. doi:10.1038/nature03938. http://adsabs.harvard.edu/abs/2005Natur.437..224T. Läst 16 februari 2008.
  37. ^ Beräknat utifrån känd parametrar. APmag och AngSize genererade med Horizons (Ephemeris: Observer Table: Quantities = 9,13,20,29)
  38. ^ Williams, D.R. (7 september 2006). ”Pluto Fact Sheet”. NASA. http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/plutofact.html. Läst 24 mars 2007.
  39. ^ Buie, M. W.; Grundy, W.M.; Young, E.F.; Young, L.A.; Stern, S.A. (2006). ”Orbits and photometry of Pluto's satellites: Charon, S/2005 P1, and S/2005 P2”. Astronomical Journal 132: sid. 290. doi:10.1086/504422. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=2006AJ....132..290B&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d27727.
  40. ^ [a b] Stansberry, J.; Grundy, W.; Brown, M.; et al. (2007) (abstract). Physical Properties of Kuiper Belt and Centaur Objects: Constraints from Spitzer Space Telescope. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0702538v1.
  41. ^ David L. Rabinowitz; Barkume, K.M.; Brown, E.M. et al. (2006). ”Photometric Observations Constraining the Size, Shape, and Albedo of 2003 EL61, a Rapidly Rotating, Pluto-Sized Object in the Kuiper Belt”. The Astrophysical Journal 639: sid. 1238–1251. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0509401.
  42. ^ J. Licandro, N. Pinilla-Alonso, M. Pedani, et al. (2006). ”The methane ice rich surface of large TNO 2005 FY9: a Pluto-twin in the trans-neptunian belt?”. Astronomy and Astrophysics 445 (L35-L38): sid. L35. doi:10.1051/0004-6361:200500219. https://www.aanda.org/articles/aa/full/2006/03/aahj131/aahj131.html. Läst 14 juli 2008.
  43. ^ Stansberry, John (2007). ”Physical Properties of Kuiper Belt and Centaur Objects: Constraints from Spitzer Space Telescope”. University of Arizona, Lowell Observatory, California Institute of Technology, NASA Ames Research Center, Southwest Research Institute, Cornell University. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0702538v1. Läst 18 maj 2007.
  44. ^ Michael E. Brown; Schaller, Emily L. (2007). ”The Mass of Dwarf Planet Eris”. Science 316: sid. 1585. doi:10.1126/science.1139415. PMID 17569855. http://www.sciencemag.org/cgi/content/full/316/5831/1585.
  45. ^ Rincon, Paul (16 augusti 2006). ”Planets plan boosts tally to 12”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/1/hi/sci/tech/4795755.stm. Läst 17 mars 2007.
  46. ^ Battersby, Stephen (16 augusti 2006). ”Three new planets may join solar system”. New Scientist.com. https://www.newscientist.com/article/dn9761-three-new-planets-may-join-solar-system/. Läst 26 januari 2008.
  47. ^ Peter C. Thomas; Binzelb, Richard P.; Gaffeyc, Michael J.; Zellnerd, Benjamin H.; Storrse, Alex D.; Wells, Eddie (1997). ”Vesta: Spin Pole, Size, and Shape from HST Images”. Icarus 128: sid. 88–94. doi:10.1006/icar.1997.5736.
  48. ^ Fotnoten i ursprungstexten lyder: "For two or more objects comprising a multiple object system.... A secondary object satisfying these conditions i.e. that of mass, shape is also designated a planet if the system barycentre resides outside the primary. Secondary objects not satisfying these criteria are "satellites". Under this definition, Pluto's companion Charon is a planet, making Pluto-Charon a double planet."
  49. ^ Britt, Robert Roy (16 augusti 2006). ”Nine Planets Become 12 with Controversial New Definition”. Space.com. http://www.space.com/scienceastronomy/060816_planet_definition.html. Läst 26 januari 2008.
  50. ^ Tancredi & Favre. ”Which are the dwarfs in the Solar system?”. Asteroids, Comets, Meteors. Arkiverad från originalet den 17 december 2008. https://web.archive.org/web/20081217064023/http://www.lpi.usra.edu/meetings/acm2008/pdf/8261.pdf. Läst 20 september 2008.
  51. ^ Alla himlakroppar med en uppskattad diameter över 900 km, med tre ytterligare huvudkandidater, (Huya, 2002 TX300, 1996 TL66) refererad i Tancredi & Favre. ”Which are the dwarfs in the Solar system?”. Asteroids, Comets, Meteors. http://www.lpi.usra.edu/meetings/acm2008/pdf/8261.pdf. Läst 20 september 2008.
  52. ^ Johnston, Robert (24 november 2007). ”List of Known Trans-Neptunian Objects”. Johnston's Archive.net. http://www.johnstonsarchive.net/astro/tnoslist.html. Läst 26 januari 2008.
  53. ^ Barucci, M.A.; Stansberry, John; Grundy, Will; Brown, Mike; Cruikshank, Dale; Spencer, John; Trilling, David; Margot, Jean-Luc (2007). ”Physical Properties of Kuiper Belt and Centaur Objects: Constraints from Spitzer Space Telescope”. The Solar System beyond Neptune (University of Arizona Press). http://arxiv.org/pdf/astro-ph/0702538. Läst 26 januari 2008.
  54. ^ David C. Jewitt. ”Kuiper Belt: The 1000 km Scale KBOs”. University of Hawaii, Institute for Astronomy. Arkiverad från originalet den 7 juni 1997. https://web.archive.org/web/19970607085812/http://www.ifa.hawaii.edu/faculty/jewitt/kb.html. Läst 10 februari 2008.
  55. ^ Rincon, Paul (25 augusti 2006). ”Pluto vote 'hijacked' in revolt”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/5283956.stm. Läst 26 januari 2008.
  56. ^ Chang, Alicia (25 augusti 2006). ”Online merchants see green in Pluto news”. USA Today. http://www.usatoday.com/tech/science/space/2006-08-25-pluto-memorabilia_x.htm. Läst 25 januari 2008.
  57. ^ Brown, Michael E.. ”The Eight Planets”. California Institute of Technology, Department of Geological Sciences. http://web.gps.caltech.edu/~mbrown/eightplanets/. Läst 26 januari 2008.
  58. ^ ”Hotly-Debated Solar System Object Gets a Name”. NASA pressrelease. 14 september 2006. http://www.nasa.gov/vision/universe/solarsystem/erisf-20060914.html. Läst 26 januari 2008.
  59. ^ Stern, Alan (6 september 2006). ”Unabashedly Onward to the Ninth Planet”. New Horizons webbplats. Arkiverad från originalet den 7 december 2013. https://web.archive.org/web/20131207024954/http://pluto.jhuapl.edu/overview/piPerspectives/piPerspective_09_06_2006.php. Läst 26 januari 2008.
  60. ^ Stern, Alan (17 januari 2008). ”Happy Birthday New Horizons! Two Years on the Road to the Ninth Planet”. New Horizons webbplats. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525142123/http://pluto.jhuapl.edu/overview/piPerspectives/piPerspective_01_17_2008.php. Läst 26 januari 2008.

Externa länkar

38628 Huya

38628 Huya (2000 EB173) är ett transneptunskt objekt i Kuiperbältet. Det är klassificerat som en plutino och är möjligen en dvärgplanet. Objektet upptäcktes den 10 mars 2000 av Ignacio Ferrin vid Merida och är det ljusaste transneptuniska objekt man hittat sedan Pluto. Den är uppkallad efter guden Huya i Wayuu folkets mytologi.

Asteroidbältet

Asteroidbältet, numera även kallat huvudasteroidbältet eller huvudbältet, för att skilja det från Kuiperbältet vars existens upptäcktes 1992, är det asteroidbälte som ligger i en ring runt solen och som befinner sig mellan planeterna Mars och Jupiter. År 2001 var 60 000 asteroider med relativt väl bestämda banor kända.

De fyra största asteroiderna heter Ceres, Pallas, Juno och Vesta. Dessa upptäcktes mellan 1801 och 1807, och räknades fram till cirka 1855 som planeter innan man i stället började kalla dem småplaneter. Ceres räknas sedan den 24 augusti 2006 som en dvärgplanet.

Ceres (dvärgplanet)

Ceres (officiell beteckning 1 Ceres, latin Cerēs) var den första asteroiden som upptäcktes, vilket skedde den 1 januari 1801 av Giuseppe Piazzi. Den ansågs fram till 1850-talet vara en planet. Den räknas sedan den 24 augusti 2006 som en dvärgplanet; den enda i det inre solsystemet. Med en diameter på omkring 950 kilometer är Ceres den största och mest massiva asteroiden i asteroidbältet.

Ceres kan hysa ett lager av flytande vatten under isen på dess yta. I januari 2014 upptäcktes utsläpp av vattenånga från flera områden på Ceres. Detta var något oväntat, eftersom stora kroppar i asteroidbältet vanligtvis inte avger ånga, ett kännetecken för kometer.

Rymdsonden Dawn gick in i omloppsbana runt Ceres den 6 mars 2015 och har tagit avsevärt mer högupplösta bilder än vad som tidigare varit möjligt. En ljuspunkt som har setts på tidigare Hubble-bilder framträdde på ett av foto taget av Dawn den 19 februari som två distinkta fläckar med hög reflektionsförmåga inuti en krater. Detta ledde till spekulationer om en möjlig isvulkan. Emellertid meddelade en bedömare vid NASA den 3 mars 2015 att observationen är förenlig med högreflekterande material som innehåller is eller salter, och att en isvulkan är en osannolik förklaring.

Charon (måne)

Charon är den största av Plutos fem kända månar. Dess diameter är ungefär 1200 kilometer, och dess massa är 12 procent av Plutos.

Eris

Eris kan syfta på:

Eris (dvärgplanet) – solsystemets största dvärgplanet

Eris (gudinna) – grekisk gudinna

Eris (djur) – ett släkte av spindlar

Eris (dvärgplanet)

Eris är en dvärgplanet i Kuiperbältet upptäckt 5 januari 2005 av Chad Trujillo, David L Rabinowitz och Michael E. Brown med hjälp av foton tagna 21 oktober 2003. Eris har den största massan av dvärgplaneterna, 27 procent större massa än Pluto. Pluto har dock större volym.Då Eris upptäcktes trodde man att den var större än Pluto, vilket väckte uppmärksamhet. Alla tidigare upptäckta objekt i Kuiperbältet hade varit mindre än Pluto, och inledningsvis kallade NASA därför Eris för solsystemets tionde planet. Den fick först vid upptäckten det provisoriska namnet 2003 UB313, och det helt inofficiella smeknamnet Xena, för att till sist få sin officiella beteckning 136199 Eris.

Eris har en liten måne, Dysnomia, och tillsammans är de de mest avlägsna kända objekten i solsystemet. Oorts kometmoln finns dock utanför.

Haumea (dvärgplanet)

Haumea, tidigare känd som 2003 EL61 med smeknamnet "Santa", är en dvärgplanet i Kuiperbältet, med ungefär en tredjedel av Plutos massa. Den upptäcktes av J. L. Ortiz et al vid Instituto de Astrofísica de Andalucía vid Sierra Nevada Observatory i Spanien och av Mike Brown's team vid Caltech i USA. MPC ger upptäckten till Ortiz's grupp, vilka var de första som tillkännagav upptäckten. Detta skedde dock i ett telegram till IAU bara någon timma innan Brown i ett föredrag skulle offentliggöra upptäckten, som han känt till redan några månader. Brown fick äran att namnge objektet, men hävdar att det inte kan vara en tillfällighet att Ortiz upptäckte det samtidigt.Mätningar av närinfraröd strålning från Haumea visar att 66-80% av ytan är täckt med vattenis. Vad de resterande delarna består av är inte helt klarlagt. Om ytan innehåller metanis kan det inte vara mer än 10% av ytan. Mike Brown menar att objektet består av sten av något slag med en tunn yta av is

Internationella astronomiska unionen

Internationella astronomiska unionen (IAU), som grundades 1919, är en sammanslutning av de olika nationella astronomiska sällskapen från hela världen. På svenska kallas den också Internationella astronomföreningen.

IAU namnger officiellt stjärnor, planeter, asteroider, andra himlakroppar samt till exempel icke-terrestriska berg och kratrar.

IAU har f.n. över 13700 enskilda medlemmar, d.v.s. främst professionella astronomer med doktorsgrad, och 82 medlemsländer. 82 procent av medlemmarna är män, 18 procent är kvinnor. Föreningens ordförande från och med 2019 är astronomen Debra Elmegreen som efterträder Ewine van Dishoeck. Sverige representeras av den Svenska nationalkommittén för astronomi.

IAF:s XXVI:e generalförsamling hölls i augusti 2006 i Prag, Tjeckien. Där fattades beslutet om att omdefiniera termen planet, vilket har fått som följd att Pluto numera är en dvärgplanet.

Under den XXVIII:e generalförsamlingen definierades längdmåttet astronomisk enhet om från föregående definition till exakt 149 597 870 700 meter.

Kuiperbältet

Kuiperbältet eller Edgeworth-Kuiperbältet är ett bälte av en stor mängd små himlakroppar i banor runt solen, som är beläget bortom Neptunus bana och 20 astronomiska enheter utåt. Det har uppskattats att det finns åtminstone 70 000 så kallade transneptuner (TNO) med en diameter större än 100 kilometer i detta bälte, men mestadels består det av mindre asteroider.

Dvärgplaneten Pluto, upptäckt 1930, ingår i Kuiperbältet. År 2005 upptäckte man dvärgplaneten Eris, och då man inledningsvis trodde att denna var större än Pluto uppstod en debatt om vad definitionen av en planet är. Som ett resultat av detta omklassificerade IAU Pluto från planet till dvärgplanet i augusti 2006.Moderna datorsimuleringar visar att Jupiter kan ha varit med och bildat Kuiperbältet.

Makemake (dvärgplanet)

Makemake [ˈmɑkeˈmɑke], officiell beteckning 136472 Makemake, är den tredje största kända dvärgplaneten i Solsystemet och ett av de två största klassiska kuiperbältsobjekten (cubewanos). Dess diameter är ungefär tre fjärdedelar av Plutos. Makemake har en känd måne. Den extremt låga medeltemperaturen på omkring 30 K (cirka −243 °C) betyder att dess yta är täckt med metan-, etan- och möjligen kväveis.

Måne

En måne, naturlig satellit eller drabant är en himlakropp som kretsar kring en planet eller en asteroid i ett solsystem. Ordet i bestämd form – månen – avser planeten jordens måne. Det finns inte i något fall belagt att någon måne har egna månar. De flesta stora månar i solsystemet är bundna i synkron rotation med en och samma sida vänd mot planeten. Ett exempel på en måne som inte beter sig på detta vis, är Hyperion som kaotiskt roterar kring Saturnus.

En asteroidmåne är en måne som kretsar kring en asteroid.

En måne kan ha bildats samtidigt som moderplaneten eller senare infångats av planetens gravitationskraft. I vårt eget solsystem känner vi i nuläget till 173 månar runt sex av de åtta planeterna:

Jorden – månen

Mars – Phobos och Deimos

Jupiter – Ganymedes (som är solsystemets största måne), Io, Europa, Callisto och 59 andra kända månar

Saturnus – Titan (den enda månen i solsystemet som har en tät atmosfär), Rhea, Enceladus, Dione, Tethys, Hyperion, Japetus och 55 andra kända månar

Uranus – Titania, Oberon, Ariel, Umbriel, Miranda och 22 andra kända månar

Neptunus – Triton och 12 andra kända månarRunt dvärgplaneten Pluto känner man till fem månar, Charon, Nix, Hydra, S/2011 P 1 (P4) och S/2012 (134340) 1 (P5). Charon och Pluto kallas ibland för dubbel-dvärgplanet, Charon visar alltid samma sida mot Pluto och Pluto visar alltid samma sida mot Charon

Även asteroider har månar. Sonden Galileo tog 1993 de första bilderna på Dactyl som är en måne till asteroiden 243 Ida. Astronomerna känner till ett 80-tal månar som kretsar kring asteroider.

Pluto

Pluto (symbol: ) är en dvärgplanet av typen plutoid i de yttre delarna av solsystemet. Den upptäcktes av astronomen Clyde Tombaugh den 23 januari 1930.Ursprungligen antogs Pluto vara ungefär lika stor som jorden och den klassificerades som den nionde planeten från solen. I augusti 2006 blev Pluto omklassificerad till en dvärgplanet. Skälet till detta var insikten att Pluto bara är en av många liknande himlakroppar i Kuiperbältet. Den är också relativt liten. Enligt aktuella värden är Plutos volym bara 0,6 % och dess massa 0,2 % av jordens.

Pluto har en bana som skiljer sig märkbart från planeternas. Banan lutar 17 grader i förhållande till ekliptikan och är mer excentrisk. Pluto har ett större medelavstånd till solen än Neptunus, men befinner sig ibland innanför Neptunus bana, senast under perioden 1979 till 1999. Nästa gång sker detta år 2113.Som andra medlemmar av Kuiperbältet består Pluto primärt av bergarter och is. Pluto har fem kända månar. Den största, Charon, upptäcktes 1978.

New Horizons blev den 14 juli 2015 den första rymdsonden att passera nära Pluto.

Pluto (olika betydelser)

Pluto kan syfta på:

Pluto – en dvärgplanet

Pluto – latin för en gud i grekisk-romersk mytologi, se Pluton (mytologi)

Pluto (seriefigur) – en seriefigur

M/S Pluto – en av Trafikverkets vägfärjor

Plutoid

En plutoid eller isdvärg är en transneptunisk dvärgplanet, det vill säga en dvärgplanet som kretsar kring solen utanför Neptunus bana, i det så kallade kuiperbältet. De enda himlakroppar som är klassade som plutoider är Pluto, Eris, Makemake och Haumea.

Pluton (mytologi)

Pluton (grekiska: Πλούτων, av ploutos, "rikedom"; latin Pluto) är gud över underjorden och dödsriket inom den romerska mytologin. Han kan ses som en variant av Hades, och till skillnad från denne var han föremål för kult i flera delar av Grekland. Romarna identifierade honom med sin Dis Pater ("gud fadern" eller "den rike fadern").

Småplanet

En småplanet eller planetoid (Small Solar System Body (SSSB)) är en mindre himlakropp i bana runt solen men med betydligt mindre dimensioner än de vanliga planeterna. Någon bestämd gräns för vad som är en småplanet finns inte.

De flesta kända småplaneterna finns i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter och kallas asteroider. Där finns till exempel Ceres, den första upptäckta småplaneten; numera räknas den dock som en dvärgplanet.

Trojanska asteroider kallas småplaneter som färdas i lagrangepunkterna, ungefär 60 grader före eller efter, i samma omloppsbana som en större planet. Man har upptäckt en handfull sådana i omloppsbanorna till Mars och Neptunus. Ett exemplar, 2010 TK7 har hittills hittats i jordens omloppsbana. I Venus och Merkurius omloppsbanor har man inte hittat några. Man har inte heller hittat några i Saturnus eller Uranus omloppsbanor, men i dessa fall skulle en sådan omloppsbana inte vara stabil över längre tidsperiodier.

Den stora gruppen av trojanska asteroider, de så kallade Trojanerna, färdas i Jupiters bana. Svärmen framför Jupiter (Achillesgruppen) är nästan dubbelt så stor som den bakom (Patroklosgruppen).

Småplaneter har på senare tid upptäckts i Kuiperbältet utanför Neptunus. Här finns Quaoar och Sedna.

Sedan augusti 2006, då en internationell astronomkonferens beslöt om saken, räknas Pluto som en dvärgplanet. Detta är en nyinrättad kategori som är en del av kategorin småplanet. Även Ceres, Eris, Haumea och Makemake räknas som dvärgplaneter.

Solsystem

Ett solsystem eller planetsystem är en eller flera stjärnor (solar) med en eller flera planeter och andra mindre kroppar (såsom asteroider, meteoroider, kometer och månar kring planeter) som kretsar kring denna eller dessa.

Under senare år har man i jordens närhet upptäckt ett hundratal stjärnor som utför rörelser som enklast förklaras av att stjärnan har en eller flera större planeter i sin närhet. Fram till den 10 april 2013 har 699 planeter utanför vårt solsystem, så kallade exoplaneter, identifierats.

Det förmodas att de allra flesta stjärnor i Vintergatan och i övriga galaxer omges av planeter. Man har dock hittills gjort antagandet att det är svårare för jordlika planeter att bildas i stjärnsystem som består av mer än en stjärna. Man tror också att eventuella planeter i sådana system troligen har så oregelbundna banor att klimatet blir för instabilt för avancerade livsformer.

Vårt solsystem kallas i dagligt tal för solsystemet, bestående av de jordlika planeterna Merkurius, Venus, jorden och Mars samt jätteplaneterna Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus, därjämte otaliga andra mindre objekt, främst i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter, i Kuiperbältet utanför Neptunus och i Oorts kometmoln vid gränsen mot den interstellära rymden. Pluto, det först upptäckta objektet i Kuiperbältet, har tidigare också räknats som planet, men efter upptäckten av flera Kuiperobjekt i ungefär samma storlek bestämdes det år 2006 att Pluto skulle klassas som en dvärgplanet.

The Pluto Files

The Pluto Files: The Rise and Fall of America's Favorite Planet är en bok skriven av astrofysikern Neil deGrasse Tyson från 2009. Boken handlar om planeten Pluto som degraderas till statusen dvärgplanet augusti 2006 av Internationella astronomiska unionen, och därigenom berövades den dess planetstatus. Boken fokuserar också på det faktum att många amerikaner samlade sitt stöd för denna isiga dvärgplanet i utkanten av solsystemet eftersom den upptäcktes av en amerikan.

Venetia Burney

Venetia Phair, född Burney, född Venetia Katharine Douglas Burney den 11 juli 1918, död 30 april 2009 i Banstead, England, Storbritannien var den första personen att föreslå namnet Pluto till den dåvarande planeten, numera dvärgplanet, som upptäcktes av Clyde Tombaugh 1930. Hon var då 11 år gammal och levde i Oxford, England, Storbritannien.

I samband med diskussionerna under 2006 om Plutos omklassificering till dvärgplanet förklarade hon att hon inte brydde sig så mycket om debatten, men nog skulle föredra att Pluto även i fortsättningen klassades som planet."

Solsystemet

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.