Domarboken

Domarboken (förkortat Dom) är en bok i judendomens Neviim ("profeterna") och kristendomens Gamla Testamente. Boken har fått sitt namn av att den sammanfattar den period i Israels historia efter Josuas död då landet styrdes av så kallade domare. Den siste domaren som nämns i boken är Simson.

Begreppet "domare" kan betraktas som något missvisande. Snarare är begreppet "hövding" mer korrekt, eftersom det ligger närmare de olika namngivna personernas roller i Domarbokens berättelser.

Teologiskt visar Domarboken hur Israels folk led och förtrycktes när de glömde att följa Gud. När de däremot lyssnade till de domare som Gud sände nådde de framgång i strider med grannfolken, och kunde leva i större frihet och välmående.

Domarbokens femte kapitel kallas Deboras sång eller Deborasången. Det anses vara det äldsta textmaterialet i hela Bibeln. Språket är uråldrigt och exegeter är till och med osäkra på grammatiska former som används i texten.

Domarboken
Gamla testamentet
Gideon väljer ut soldater till sin armé.
Judisk indelningProfeterna
Kanonisk inomJudendomen och kristendomen
Författare och datering
OriginalspråkHebreiska
Innehåll
Huvudsaklig genreHistoria/myt
Antal kapitel21
Beskriven tidsperiodca. 1400–1100 f.Kr.
Framträdande personerDebora
Barak
Gideon
Jefta
Simson

Israels styre under domartiden

kursiv stil anger perioder då folket var kuvat av något av grannfolken

  • Wikisource-logo.svg Wikisource har originalverk relaterade till Domarboken.
Abieser

Abieser eller Abiesriter var en släkt omnämnd i Gamla Testamentet som hörde till Manasses stam (Josua 17:12), som i Israels historia blev berömd genom domaren Gideon (Domarboken 6:34 och 8:2).

Namnet bars också av en bland Davids hjältar (Andra Samuelsboken 23:27).

Barak (biblisk person)

Barak (hebreiska: בָּרָק, blixt) är i Gamla Testamentet en israelisk militär som bistår domaren Debora i striden mot Kanaan.

Barak nämns i Domarboken, kapitel 4-5. Han var son av Avinoam, och var bördig från naftali stam i Kedesh. Sedan israelerna avfallit från Herren överlät Han dem till kung Javin av Hasor i Kanaan. De led som dennes undersåte i tjugo år, tills profeten Debora blivit domare. Barak fick då i uppdrag av Debora att rädda israelerna i den svåra kampen mot Kanaan, som leddes av härföraren Sisera. Till sin hjälp hade han en här om 10 000 man, mot Siseras 900 stridsvagnar av järn.

Barak och kanaaniterna möttes i slaget i Kison, där samtliga motståndare dödas, eftersom Herren slog dem med förvirring, berättar Domarboken. Sisera dödas innan Barak hinner fatt honom, och israelerna förgjorde kung Javin.

Domarbokens femte kapitel kallas ”Deborasången”, och den uppges ha sjungits av henne och Barak. Där berättas att israelerna levde i fred i fyrtio år efter slaget mot kanaaniterna.

Debora benämns ensam "domare" i Bibeln, men ibland kallas Barak också detta.

Debora (profet)

Debora är en biblisk person, som omtalas i Domarbokens fjärde och femte kapitel. Hon var av Efraims stam och var den enda kvinna som innehade ämbetet som domare (shofetim) i Israel. Hon var också profet, samt ledde israelitiska stammar mot kananéerna cirka 1150 f.Kr. Hon är den enda av domarna i Domarboken att också kallas profet, en egenskap hon delar med stora individer före henne såsom Mose och Samuel.

Texten i Domarboken kan tolkas som att Debora var gift med en viss man vid namn Lappidot. Men texten kan också tolkas som att Debora var ogift och var en eldig och orädd kvinna, en tolkning som många exegeter förespråkar idag.Det femte kapitlet i Domarboken kallas Deborasången eller Deboras segersång. Enligt Domarboken sjöngs den av henne och Barak. Deborasången anses vara Gamla testamentets äldsta text.

Den ropandes källa i Lehi

"Den ropandes källa i Lehi" för törstande kvinnor och män var en tidigare variant av psalmsången med text och musik av Ida Björkman från 1905. Texten omarbetades senare till Guds källa har vatten tillfyllest för törstande kvinnor och män, men fortfarande 1925 återgavs den ursprungliga texten i Ungdomsstjärnan. Texten vilar på Domarboken 15: 19. Psalmen har fyra 4-radiga verser och sjungs i D-dur 3/4-dels takt.

Gamla Testamentets kanon

Gamla Testamentets kanon (ordet kanon uttalas kánon) är en förteckning över de skrifter som ingår i Hebreiska Bibeln/Gamla Testamentet och som är norm för tro och liv inom respektive tradition.

Herrens ängel

Herrens ängel (eller Guds ängel) är en av många termer i den hebreiska Bibeln (Gamla testamentet) som används för en ängel. Det bibliska namnet för ängel, malech, vilket översätts som "budbärare" eller "sändebud", erhöll ytterligare betydelsefullhet som "ängel" endast genom tillägget av Guds namn, som "Herrens ängel" eller "Guds ängel" (Sakarja 12:8). Andra beteckningar för änglar är Benei Elohim, "Gudasöner" (Job 1:6) och k'doshim, "de Heliga".

I Gamla testamentet visar sig de angeliska budbärarna ofta i form av människor av exceptionell skönhet och känns inte igen som änglar på en gång (Första Mosebok 18:2, 19:5; Domarboken 6:17, 13:6). Några änglar har sagts flyga genom luften; de blir osynliga; offer som berörs av dem förbrukas av eld; de försvinner i offerbranden, liksom Elia, som for till himlen i en eldig vagn; och de framträder i lågorna som slår upp i törnbusken (Domarboken 6:21, 22; Andra Konungaboken 2:11; Andra Mosebok 3:2).

När en biblisk karaktär möter en Herrens ängel tolkas det ofta som teofani.

Jefta

Jefta var enligt Domarboken i Gamla Testamentet en domare i Israel. Vid en strid mot ammoniterna lovade han, i händelse av seger, att offra den första han mötte vid hemkomsten. När han kom hem var den första han mötte sin dotter. När Jefta får se henne sliter han sina kläder över att behöva offra sin enda dotter. Dottern säger till sin far att om han gett ett löfte till Herren måste han hålla det, men ber om en frist på två månader "så att jag kan ströva i bergen med mina väninnor och gråta över att jag måste dö som jungfru" (Domarboken 11:37, Bibel 2000). Efter två månader kommer hon tillbaks och Jefta gör då med henne "i enlighet med sitt löfte" (Domarboken 11:39).

Att Jefta skulle frambringa ett människooffer till Gud kan tyckas strida mot den mosaiska lagen och därför har teologer varierande tolkningar om detta. Vissa menar att offret bestod i att Jeftas dotter vigdes till celibat i Herrens tjänst. Andra menar att offret inte behagade Gud men att Gud tillät det; Johannes Chrysostomos menar att Gud tillät Jefta att döda sin dotter för att visa konsekvensen av obetänksamma löften och därmed förhindra framtida sådana. Andra menar att händelsen är ett exempel på det moraliska förfall som Israel befann sig i vid den tiden.

Jefthas dotter

Jefthas dotter är en svensk film från 1919 i regi av Robert Dinesen. Filmen premiärvisades 20 oktober 1919.

Filmen spelades in vid Palladiumfilms ateljéer i Hellerup i Danmark med exteriörer från Teleborgs slott utanför Växjö. För koreografin svarade Sven Tropp och Oscar Tropp och medlemmar ur Operans balett medverkar i balettscenerna.

Filmens titel anspelar på den bibliska berättelsen om Jefta och hans dotter i Domarboken i Gamla Testamentet.

Jetro

Jetro, (hebreiska: יִתְרוֹ, "Ers Överlägsenhet/Förträfflighet") även Reuel eller Hobab (i Domarboken), är enligt Gamla Testamentet och den judiska mytologin svärfar till Mose genom att Mose gifte sig med hans dotter Sippora. Jetro var herde och präst i Midjan.

Inom islam identifieras Jetro som Shuˤayb, en av profeterna i Koranen.

Jevuseer

Jevuseerna (hebreiska: יְבוּסִי, Yəvusi, tiberiansk hebreiska: Yəḇûsî) var enligt Bibeln ett kanaanitiskt folkslag som bebodde Jerusalem innan staden erövrades av kung David omkring år 1000 f.Kr. I Kungaböckerna får vi veta att Jerusalem före denna händelse kallades Jevus.

Jevuseerna bodde i Jerusalems bergsbygd, enligt Fjärde Moseboken 13:30 och Josua 11:3. Enligt Josua ledde Adoni-Sedek, kungen i Jerusalem, en trupp jevuseer och stammarna från grannstäderna Hebron, Jarmut, Lakish och Eglon mot Josua (Jos. 10:1-5), men besegrades och dödades. Men Juda stam kunde inte driva bort jevuseerna. Domarboken 1:21 lyder: "Benjaminiterna drev inte bort jevuseerna, som bodde i Jerusalem, och än i dag bor det jevuseer bland benjaminiterna i Jerusalem".

Jezreelslätten

Jezreelslätten är en större slätt i Israel belägen mellan Samarien och Galiléen och begränsad i väster av Karmelberget, i öster av bergen Gilboa och Tabor och i norr av berglandet kring Nasaret. Den från Gamla Testamentet bekanta bäcken Kison flyter genom slätten i nordvästlig riktning. Jorden, som består av vittrad basalt från vulkaniska utbrott, är mycket fruktbar. Slätten är i GT nämnd i bland annat i Domarboken 6:33 och är känd även under namnet "slätten vid Megiddo", eller "den stora slätten". I Judits bok 4:6 kallas den Esdrelon. På grund av sitt läge har Jezreelslätten varit ett berömt slagfält alltifrån Deboras och Baraks dagar ända in i nyare tid.

Kritarki

Kritarki (hebreiska: שופטים) är ett historiskt statsskick i det forntida Israel under domartiden, där makten utövades av judiska domare.Styret utövades efter Josuas erövring av Kanaan, under tidsperioden för Domarboken i Gamla testamentet men före uppkomsten av det förenade kungariket Israel.

På grund av ordets sammansättning av grekiskans κριτής, krites ("domare") och ἄρχω, árkhō ("att styra") har användningen av ordet kommit att beteckna nutida styrelseformer också, såsom i Somalia.

Nasir

Nasir, hebreiska nazir, från verbet nazar (avsöndra, avskilja).

I Fjärde Moseboken talas det om "Herrens nasir", vilken inte får dricka alkohol, äta druvor, klippa håret (om inte någon plötsligt dör i nasirens närhet, ty då ska nasiren på sjunde dagen klippa håret), vara oren med mera. Den som blev nasir avlade ett särskilt löfte.

Simson som omtalas i Domarboken 13-18 var nasir. I Apostlagärningarna 18:18 står det om Paulus att denne "låtit klippa av håret, eftersom han hade avlagt ett löfte", vilket av vissa tolkats som att Paulus var nasir. Det finns även en teori om att ordet nasaré skulle betyda nasir. Nasir tillhör judiska tron.

Pehr Sjöbring (professor)

Pehr Sjöbring, född 25 oktober 1776 i Drevs socken, Kronobergs län, död 12 januari 1842 i Uppsala, var en svensk orientalist.

Sjöbring blev student 1799 i Uppsala och promoverades 1803 till filosofie magister där. 1806 blev han extra ordinarie amanuens vid akademiska biblioteket och året därefter docent i hebreiska och arameiska litteraturen. Hemkommen från en vetenskaplig resa till Danmark och åtskilliga tyska universitet, utnämndes han 1814 i Uppsala till extra ordinarie och 1815 till ordinarie adjunkt i grekiska och österländska språken samt blev 1830 professor i orientaliska språk.

Sjöbring var ledamot av Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, Vetenskapssocieteten i Uppsala samt Det Kongelige Nordiske Oldskriftselskab i Köpenhamn. Genom arbete och sparsamhet hade han samlat en icke obetydlig förmögenhet, vilken han, såsom varande barnlös, testamenterade till stipendier och andra välgörande ändamål. I sin egenskap av orientalist utgav han, utom akademiska disputationer och program, Hebreisk språklära 1816, sedan utkommen i flera upplagor, samt lämnade Bibelkommissionens namn (1837–1841) översättningar av Psaltaren, Höga visan, Rut, Esra, Nehemja, Ester, Josua och Domarboken, flera av profeterna med mera.

Pehr Sjöbring var gift med Maria Gustafva Klingenstierna. Hans systers sonson Pehr Sjöbring blev sedermera biskop i Kalmar.

Profeterna

Profeterna är en del av judendomens Tanakh och kristendomens Gamla Testamente.

Safed

Safed (hebreiska צְפַת, uttalas Tsfat; arabiska صفد, uttalas Safad) är en stad i det Norra distriktet av Israel, med 800 meter över havet den högst belägna i Galileen. Enligt Statistiska Centralbyrån i Israel bodde det 26 000 människor i Safed i slutet av 2003. Det är judendomens tredje heligaste stad, näst Jerusalem och Hebron.

Safed ligger i ett område som Domarboken anger att Naftali tilldelades, men nämns i sig inte förrän medeltiden. Talmud jerushalmi berättar att det var en av fem platser där bål tändes för att fira nymåne och högtider under andra templets period. Staden skall enligt legenderna ha grundats av Noaks son efter syndafloden, och har identifierats med Sepph som omtalas av den judiske historikern Josefus. 15 km nordost om Safed finns den arkeologiska boplatsen Aïn Mallahah vars äldsta fynd är daterade ca 10.000 f.Kr.. Den befästes av korsfararna på 1100-talet och ingick i kungadömet Jerusalem då Malteserorden uppförde ett slott där. Staden blev muslimsk på 1200-talet under mamluckerna, vilka byggde fort som ännu består.

Staden var en tillflyktsort för många av de judar som hade drivits ur Spanien 1492, varigenom många rabbiner inflyttade. Dess judiska kultur blomstrade från 1500-talet när Safed blev ett centrum för kabbala och för judisk boktryckarkonst, det senare under Eliezer Ashkenazi och Isak av Prag. Stadens judiska befolkning har till följd av invandring ständigt ökat därefter.

Safed har under historien härjats av några stora pestepidemier vilka decimerade befolkningen kraftigt.

1948 hamnade Safed under judisk dominans. I Safed har flera militära slag och terrordåd ägt rum, bland annat Ma'alot-massakern 1974.

Simson och Delila (Saint-Saëns)

Simson och Delila (franska: Samson et Dalila) är en fransk opera i tre akter och fyra tablåer med musik av Camille Saint-Saëns (Op. 47) och med libretto av Ferdinand Lemaire efter Domarboken 14-16 i Bibeln.

Wilhelm Nowack (teolog)

Wilhelm Nowack, född den 3 mars 1850 i Berlin, död den 25 maj 1928 i Leipzig, var en tysk protestantisk teolog.

Nowack habiliterade sig 1875 i sin hemstads teologiska fakultet. Efter en tids prästtjänst blev han 1880 extra ordinarie professor i teologi vid Berlins universitet och 1881 ordinarie professor i Strassburg.

Av hans publikationer kan nämnas: Die Bedeutung des Hieronymus für die alttestamentliche Textkritik (Göttingen 1875), Die assyrisch-babylonischen Keilinschriften und das Alte Testament (Berlin 1878), Der Prophet Hosea erklärt (samma plats 1880) och Lehrbuch der hebräischen Archäologie (Freiburg 1894, 2 band).

För den av honom utgivna Handkommentar zum Alten Testament (Göttingen 1892 ff.) skrev Nowack om de mindre profeterna (2:a upplaga 1897), Domarboken och Rut (1900) och första Samuelsboken och andra Samuelsboken (1902).

Dessutom bearbetade han den andra upplagan av Bertheaus kommentar till Ordspråksboken och av Hitzigs kommentar till Predikaren (Leipzig 1883) liksom den tredje upplagan av Hupfelds kommentar till Psaltaren (Gotha 1888).

Böcker i Gamla testamentet
Böcker i Tanakh

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.