Despotism

Despotism, (grekiska despo'teia) eller despoti, kallas vanligen det slags monarkiska statsskick, vari monarken härskar obunden av alla lagar, blott enligt sitt eget godtycke. Denna styrelseform var rådande i antikens stora monarkier och har varit det ännu i modern tid i Tsarryssland och i österlandet. Ordet har sitt ursprung i den bysantinska hovtiteln despot.

Den starka kunga- och furstemakt, som vid medeltidens slut och nya tidens början uppstod i Europa, utvecklade sig även till nästan despotiskt envälde.

Med den upplysta despotismen menar man dessa enväldiga härskares (despoters) makt, då de under 1700-talet (från Fredrik den stores uppstigande på tronen 1740, till franska revolutionens tid) bemödade sig att genom sprängande av sociala skiljemurar, lättande av bördor och befordrande av materiell förkovran förbättra sina undersåtars ställning, men inte ville släppa något av sin politiska makt ifrån sig, enligt principen allt för folket, intet genom folket.

Begreppet används även inom statsvetenskap i en mer vidsträckt betydelse, nämligen för att beteckna en av lag obunden, kränkande styrelsemakt mot den personliga friheten och säkerheten, oavsett typ av statsform. Man talar sålunda till exempel om välfärdsutskottets despotism under den franska revolutionen, då styrelsesättet var republikanskt. I vår tid har tendenser framträtt, som går ut på att genom statens lagstiftning helt och hållet undertrycka den individuella friheten, och härigenom hotar en ny despotism att uppstå, som kan kallas statsdespotism. Här tangerar alltså betydelsen totalitarism.

Av Aristoteles och traditionen efter honom användes ordet despotism om monarkier där hänsyn endast togs till härskarens fördel. Sedan Montesquieu har despoti använts om oinskränkt envälde, till skillnad från konstitutionell monarki.

Såsom despotism betecknas även ett härsklystet uppträdande inom det enskilda livet.

Se även

41

41 (XLI) var ett normalår som började en söndag i den julianska kalendern.

Afrika

Afrika är jordens näst största kontinent (efter Eurasien) och även jordens näst största världsdel efter Asien, både vad gäller areal och folkmängd. Med världsdelens öar inräknade mäter Afrika 30 244 050 km², vilket motsvarar 20,3 % av jordens landmassa eller cirka 6 % av jordens totala area. Omkring 22 miljoner km² av dessa ligger i tropikerna vilket gör den afrikanska kontinenten till världens varmaste kontinent. I Afrika bor det ungefär 1 miljard människor i 55 länder – en sjundedel av jordens befolkning. Dess längd i nordlig-sydlig riktning är omkring 8 000 km och dess största bredd omkring 7 800 km.

Alexander III av Ryssland

Alexander III Alexandrovitj (ryska Александр III Александрович), född 10 mars 1845 i S:t Petersburg, död 1 november 1894 i Livadija, var kejsare av Ryssland, kung av Polen och storfurste av Finland från 1881. Han var son till Alexander II och Maria av Hessen.

Caligula

Gaius Julius Caesar Augustus Germanicus (latin:GAIVS IVLIVS CAESAR AVGVSTVS GERMANICVS eller GAIVS CAESAR AVGVSTVS GERMANICVS), mer känd under sitt smeknamn Caligula, född 31 augusti 12, död 24 januari 41, var den tredje romerske kejsaren. Han härskade från 37 till 41. Caligulas regering kännetecknades av despotism och Caligula själv för sitt depraverade leverne. Han lönnmördades år 41 av sina egna livvakter.

Charles-Louis de Secondat Montesquieu

Charles-Louis de Secondat Montesquieu, Baron de La Brède et de Montesquieu eller bara Montesquieu (franska: [mɔ̃tɛskjø]), född 18 januari 1689 på slottet La Brède, Gironde, död 10 februari 1755 i Paris, var en fransk friherre, politiker, författare, statsvetare och politisk filosof. Montesquieu är framför allt känd för att ha utvecklat maktdelningsprincipen och som representant för upplysningstidens tänkande.

Förutom livsverket, De l'Esprit des lois (1748; delvis i sv. övers., "Om lagarnas anda"), skrev Montesquieu några prosaberättelser och en studie över romarrikets kulturella storhet och fall.

I Om lagarnas anda lägger Montesquieu fram teorin om klimatläran: Det är de yttre omständigheterna, exempelvis geografi och klimat som bestämmer varje folks anda och vilket statsskick de har. Han har även bidragit till att sprida begreppen feodalism och Bysantinska riket. För sin teori och maktdelningsprincipen har han utövat en ojämförlig påverkan på utvecklingen av västerländska grundlagar och statsskick allt sedan hans egen tid. Fastän han själv förespråkade aristokrati, blev hans teorier om frihet och om maktdelning både en viktig influens för liberalismen och för Amerikanska frihetskriget samt Franska revolutionen.

Despot (titel)

Despot (grekiska:δεσπότης, despotēs) är en bysantinsk hovtitel och kan översättas till "herre" på svenska. Titeln användes senare i andra medeltida kungadömen men under ungefär de senaste 200 åren har ordet "despot" fått en negativ betydelse och avser en envåldshärskare (se despotism).

Envälde

Envälde, politisk absolutism, monokrati eller autokrati (grekiska αυτοκρατία, självvälde, från αυτός, själv, och κρατείν, härska) är ett statsskick utan maktdelning där den offentliga makten utövas av en envåldshärskare eller självhärskare (autokrat) med absolut makt, till exempel diktatur, absolut monarki och tyranni.

Envälde innebär att den härskande makten (i tidigmoderna texter ofta kallad "suveränen") har absolut makt att bestämma över samhällets styrelse, obunden av lagar som stiftats av andra, ibland även obunden av de lagar han själv stiftar. Envälde står därför först och främst i ett motsatsförhållande till den teori om maktdelning som utarbetades av Montesquieu.

Autokrati är ofta synonymt med diktatur. En distinktion är att en autokrati har makten samlad hos en person, medan en diktatur kan ha ett kollektivt styre. Diktaturen skiljer sig även från de övriga genom att den är tänkt att vara provisorisk, och att diktatorn som regel inte ärvt sin position. De ryska tsarerna hade i sin titel "Kejsare och självhärskare över hela Ryssland". Autokrati är inte synonymt med totalitarism, men vissa former av autokrati kan vara totalitära. Dessa former av totalitarism kallas fascism, nazism eller stalinism. Traditionella former av autokrati har inte varit sådant att autokraten själv styr över alla, utan gör det med hjälp av andra. Dessa andra, vanligen en form av adel, som får fördelar genom sitt deltagande. Dessa kan i många fall ha verkat som en motvikt mot monarken/autokraten. I Sverige och många andra länder användes Kungadömet av Guds nåde som motivering till det rådande förhållandet. I Kina var det himmelska mandatet en liknande motivering.

Frederik Ahlefeldt

Frederik Ahlefeldt, född 1623, död den 7 juli 1686, var en dansk storkansler.

Fri kyrka i fri stat

Fri kyrka i fri stat, på italienska Libera Chiesa in libero Stato, var den italienske statsmannen Camillo di Cavours sista ord, riktade till den munk, som gav honom sista smörjelsen (han avled i Turin den 6 juni 1861).

För Cavour betydde – enligt hans anhängare Marco Minghetti – den fria kyrkan i den fria staten samvetsfrihet för alla, föreningsfrihet för bekännare av varje religion, frihet att organisera sig i överensstämmelse med sin tro och sin tradition och att uttala och söka sprida sin övertygelse utan inblandning från regeringens sida. Cavour fick denna uppfattning under sin strävan att finna en väg till försoning mellan det nya kungariket Italien och påvestolen, något som han ansåg vara ett livsintresse för den nya staten. Italienarna kunde ej tänka sig ett Italien utan Rom, medan Vatikanen ansåg att ett romerskt påvedöme var det enda tänkbara.

Cavour ville göra Rom till nationalstatens huvudstad och samtidigt till säte för ett påvedöme befriat från världsliga regeringsplikter. Han ansåg att påvedömet därigenom skulle kunna utöva ledningen av den romersk-katolska kristenheten på ett säkrare sätt. Den religiösa auktoriteten skulle till civilisationens framsteg samverka med den politiska makten, vilken skulle ge aktning åt allas rätt, alltså åt friheten. På så sätt hoppades Cavour, att man skulle undgå den despotism han ansåg hota då den religiösa och den politiska makten var samlad hos regeringen. Påvedömets oberoende skulle tryggas genom den andliga och den världsliga maktens åtskiljande och genom vidsträckt användning av frihetens grundsats i det borgerliga och det religiösa samfundets inbördes relationer. Cavour åsyftade således kyrkans åtskiljande från staten och kyrkans frihet (fri kyrka i fri stat).

Gustav III

Gustav III, född 13 januari (g.s.)/24 januari (n.s.) 1746, död 29 mars 1792, var Sveriges kung 1771–1792.

Han var son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, bror till Karl XIII, far till Gustav IV Adolf, och kusin till Katarina II av Ryssland. På grund av sitt stora kulturintresse kallas han ibland "Teaterkungen". Han instiftade bland annat Svenska Akademien.1772 genomförde han en statsvälvning (alltså en statskupp, eller som han själv sa: revolution) då riksrådet avsattes och Sveriges första politiska partier, hattarna och mössorna, upplöstes, vilket även satte punkt för de partistrider som tidigare hade präglat svensk inrikespolitik. Genom den nya 1772 års regeringsform delades den politiska makten återigen mellan konungen och riksdagen. Samma år avskaffade Gustav III även tortyr som förhörsmetod, och tortyrkammaren Rosenkammaren stängdes för alltid. Gustav III genomdrev dessutom en inskränkt tryckfrihetsförordning 1774.

Efter Riksdagen 1778–1779 liberaliserades ekonomin och strafflagstiftningen, där exempelvis dödsstraffet begränsades och barnamordsplakatet infördes. Dessutom skapades en begränsad religionsfrihet som medförde att katoliker från 1781, genom toleransediktet, och judar från 1782, genom judereglementet, fick bosätta sig i riket, dock med begränsade medborgerliga rättigheter.

År 1784 överlät Frankrike till Sverige den Karibiska ön Saint-Barthélemy mot handelsrättigheter i Sverige. Gustav III:s syfte var att nyttja ön för att stärka den svenska statskassan. Då ön inte var lämpad för jordbruk gjordes den 1785 om till frihamn. Frihamnen ingick därmed i den transatlantiska slavhandeln, och den blev en del i den svenska slavhandeln.I förenings- och säkerhetsakten från Riksdagen 1789, utvidgades kungens makt men den ledde även till ett utjämnade av ståndsskillnaderna i Sverige, och från och med nu var de flesta ämbetena i riket även öppna för ofrälse personer. Förordningen återgav även skattebönder (jordägare) jakträtten de förlorat 1647.

Hans krig mot Ryssland 1788–1790 slutade utan gränsjusteringar efter slaget vid Svensksund, som blev en stor seger mot den ryska flottan. Fredsslutet i Värälä medförde dock ett slut på Rysslands inblandning i svensk politik.

Gustav var personlig vän med det franska kungahuset och engagerade sig i motståndet mot den franska revolutionen och införde en strikt censur av pressen. Hans politik gjorde honom impopulär inom delar av högadeln och det bildades en sammansvärjning för att avsätta honom. Han sköts vid en maskeradbal på Operan den 16 mars 1792 av gärningsmannen Jacob Johan Anckarström och avled några veckor senare.

Gustav III har ansetts vara en av de mest begåvade,[källa behövs] aktiva och kontroversiella kungarna i den svenska historien. Han har skildrats på mycket varierande sätt efter olika historikers synvinklar.

Jean Paul Marat

Jean Paul Marat, född 24 maj 1743 i Boudry i Neuchâtel i Schweiz, död 13 juli 1793 i Paris, var en fransk läkare, tidningsman och revolutionspolitiker, medlem av den radikaldemokratiska Cordelierklubben.

Karl Wittfogel

Karl August Wittfogel, född den 6 september 1896 i Woltersdorf i nuvarande Landkreis Lüchow-Dannenberg, Niedersachsen, död den 25 maj 1988 i New York, var en tysk-amerikansk sociolog och sinolog.

Han var aktiv i den kommunistiska arbetarrörelsen och författade under denna tid teoretiska skrifter och politiska teaterstycken. Wittfogel hörde till Frankfurtskolan. Under bokbålen runt om i Nazityskland 1933 brändes Wittfogels verk av nationalsocialister. År 1934 emigrerade han till USA. Under McCarthyismens era var han antikommunist. 1947-66 professor i kinesisk historia vid University of Washington i Seattle.

Maktdelningsprincipen

Maktdelningsprincipen, maktfördelningsläran, är en doktrin som innebär att den offentliga makten i en stat konstitutionellt fördelas på olika maktpoler, för att dessa ska uppväga och utöva kontroll över varandra i syfte att förhindra maktmissbruk. Maktdelningsprincipen är ett fundamentalt begrepp i moderna parlamentariska demokratier och är en av dess grundvalar. Sverige och andra nordiska länder är del av några få länder som inte tillämpar en maktdelningsprincip, då dessa istället tillämpar en folksuveränitetsprincip vilken innebär att all offentlig makt utgår från folket (RF 1:1) och där folkets representanter i Riksdagen har den slutgiltiga makten i samtliga frågor, detta då den lagstiftande och dömande makten i praktiken utgår ifrån parlamentet. USA och Storbritannien är länder med en tydlig maktdelning och där principen om denna har fått ett stort genomslag.

Mirzə Fətəli Axundov

Mirzə Fətəli Axundov född 1812, död 1878, var en azerbajdzjansk filosof, skribent och dramatiker, grundare av azerbajdzjansk dramaindustri. Han var skaparen av det azerbajdzjanska alfabetet.

Han är en mycket viktig person i Azerbajdzjans historia. Han skrev noveller, satiriska komedier, dramer och filosofiska skrifter. I sina verk fördömde han religiös fanatism, despotism och efterblivenhet. Han var en litteraturkritiker.

Theodor von Schön

Heinrich Theodor von Schön, född 20 januari 1773 i Schreitlaucken, död 23 juli 1856 på Gut Arnau vid Königsberg, var en preussisk politiker.

Schön inträdde 1793 i preussisk statstjänst. Under en studieresa till England 1798–99 fördjupades genom iakttagelser i engelskt statsliv de intryck, vilka han redan som student i Königsberg mottagit från Adam Smiths idéer. De blev sedan bestämmande för hela hans politiska verksamhet: "först genom England blev jag en statsman".

År 1800 mottog Schön en post i "generaldirektoriet" i Berlin, och under den stora reformperioden efter katastrofen i slaget vid Jena-Auerstedt (1806) blev han Heinrich Friedrich Karl vom und zum Steins mest anlitade medarbetare. Så till exempel hade han stor andel i utarbetandet av den förordning, som genomförde bondeståndets frigörelse i Preussen, och av Steins berömda politiska testamente av den 5 december 1808. I de nya förhållanden som inträdde efter Steins avsked fann Schön sig ej till rätta. Efter att en kort tid ha varit minister för handel och näringar blev han på egen begäran regeringspresident i Gumbinnen (1809).

Planen på hans återinträde 1810 i regeringen som finansminister under Karl August von Hardenberg strandade. Schön uppfattade sig som motarbetad av Stein och Hardenberg och under årens lopp utvecklades detta till en hätsk och bitter fiendskap. Hans egen roll vid reformverket förstorades däremot i hans fantasi; i tal och skrift bidrog han (ända in i sin höga ålderdom) till en tradition, som, delvis med våld på den historiska sanningen, underkände Steins och Hardenbergs förtjänster.

År 1813 inträdde Schön åter för en tid i preussiska statslivets medelpunkt och innehade viktiga förvaltningsposter, men återvände sedan till Gumbinnen. Åren 1816–42 var han överpresident i Västpreussen, varmed 1824 också Ostpreussen förenades, och utvecklade betydelsefull verksamhet för provinsernas förkovran. Varken uppifrån (från regeringen) eller nedifrån tålde han intrång i sin ämbetsmyndighet; hans självrådiga styrelsesätt har karakteriserats som "upplyst despotism". Han vann kolossal popularitet bland provinsernas befolkning, som vande sig att i honom se ledaren och föregångsmannen. Härtill bidrog hans starkt utpräglade personlighet: ämbetsmannen förmådde aldrig hos Schön uttränga den frimodige samhällskritikern.

I vida kretsar såg man vid det preussiska tronskiftet 1840 i Schön den statsman, som skulle grundlägga en liberal reformperiod. Och Schön själv var, i sin äregirighet och sitt självförtroende, inte främmande för liknande förhoppningar: han stod för övrigt den nye kungen nära och försökte personligen påverka honom i liberal riktning. Vidare inspirerade han lantdagen i Königsberg till en petition om inkallande av en nationalrepresentation och författade i samma syfte en mycket uppmärksammad skrift Woher und wohin? Men förhoppningarna kom på skam; missmodig begärde Schön avsked och erhöll det 1842. Han hedrades efter avskedet med titeln "borggreve av Marienburg".

En samling Aus den Papieren des Ministers Theodor von Schön utgavs 1875–76 (fyra band, med tre supplement 1879–91).

Tyrann

En tyrann (av grekiska: τυραννος, tyrannos) är en egenmäktig envåldshärskare som utövar absolut makt och regerar genom tyranni.

Upplyst despot

En upplyst despot är en absolut härskare i en stat. Despoten använder sin makt för att genomdriva reformer i staten, där tidigare till exempel adeln eller kyrkan stått emot sådana moderniseringar. Vanligast förekommande på 1700-talet, då flera monarker influerades av upplysningen.

Verkställande makt

Verkställande makt eller utövande makt är den maktinstans i en stat som verkställer fattade beslut och upprätthåller lagar och ordning. Den verkställande makten ligger normalt hos ett lands statschef eller dess regering.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.