Biografiskt lexikon för Finland

Biografiskt lexikon för Finland (BLF) är ett biografiskt uppslagsverk som började utkomma 2008.

I Finland utgavs 2003–2007 Suomen kansallisbiografia (Finlands nationalbiografi) i tio band, under redaktion av professor Matti Klinge. År 2008 påbörjade Svenska litteratursällskapet i Finland utgivningen av ett motsvarande svenskspråkigt nationalbiografiskt uppslagsverk, Biografiskt lexikon för Finland. Redaktionsrådets ordförande är professor Henrik Meinander och verkets huvudredaktör docent Henrik Knif.

BLF bygger delvis på innehållet i det finskspråkiga uppslagsverket Suomen kansallisbiografia, varifrån artiklar översätts, men det innehåller också originalartiklar – främst om personer kopplade till den svenskspråkiga kulturen i Finland – som i sin tur har delvis översatts till Suomen kansallisbiografia. Förutom biografier över personer födda i Finland innehåller det också sådana över utomlands födda upptäcktsresande som gjort Finland bekant utomlands, liksom ledande befäl för främmande eller ockuperande makt, som under längre eller kortare tid haft ett stort inflytande över inländska förhållanden. Vad gäller personurvalet kan Suomen kansallisbiografia och Biografiskt lexikon för Finland behandla samma personer som i Svenskt biografiskt lexikon, men då i ett finländskt perspektiv.

Lexikonet är indelat i tre epoker: band 1 Svenska tiden, band 2 Ryska tiden och band 3 och 4 Republikens tid. Det tryckta verket utgavs 2008–2011 gemensamt av Svenska litteratursällskapet och Atlantis. Sedan 2014 har alla artiklar varit fritt tillgängliga på dess webbplats.

Externa länkar

Wikidata-logo.svg
Wikidata har en egenskap, P3595, för Biografiskt lexikon för Finland (se användning).
Alvar Aalto

Hugo Alvar Henrik Aalto, född 3 februari 1898 i Kuortane i Finland, död 11 maj 1976 i Helsingfors, var en finländsk arkitekt och formgivare. Alvar Aalto var banbrytande inom modern arkitektur.

Böljande linjer, fönsterlösa tegelmurar, rytmiskt strukturerade glasfasader, landskaps- och materialförankring kännetecknar Aaltos arkitektur. Han tog senare avstånd från funktionalismen, från att först ha uppfostrats av den. Under en lång karriär kom Aalto att rita en rad olika typer av hus: privata bostäder, sommarstugor, bostadsområden, industrier, kulturhus och även skapa centrumbildningar och stadsplaner. Det mesta av hans arkitektur var nydanande och innovativ.

Bland hans mest kända skapelser kan nämnas Villa Mairea i Norrmark, kongressbyggnaden Finlandiahuset i Helsingfors och Aaltocentrum (fi. Aaltokeskus) i Seinäjoki.

Armi Ratia

Armi Maria Ratia, född Airaksinen 13 juli 1912 i Pälkjärvi, död 3 oktober 1979 i Helsingfors, var en finländsk formgivare och företagsledare. Ratia skapade Marimekko, som blev en pionjär i att omsätta konstnärliga mönster i industriell textilproduktion.

BLF

BLF är en tysk läder- och fetischförening för homosexuella i Berlin som startade 1998, men som har sitt ursprung i det tidiga 70-talets Västberlin. Läderfestivalen Ostertreffen eller Easter Fetish Week startade redan 1974. Idag har BLF hand om denna festival. BLF står för "Berlin Leder und Fetisch e.V". Föreningen har flera internationellt kända evenemang såsom Gay Rubber Weekend i oktober (för killar som gillar gummikläder), Gay Skinhead Weekend i november (för killar som gillar skinheadstilen). Det mest kända evenemanget är Easter Fetish Week som hålls varje år i ca fem dagar kring påsk. Under detta evenemang träffas fetischkillar från hela Europa i en av Europas största fetischsammankomster. Flera olika fetischfester anordnas runt hela Berlin, men de flesta ställen ligger i de gamla legendariska gaykvarteren vid Nollendorfplatz.

Emil Skog

Emil Albert Skog, född 30 juni 1897 Helsinge kommun, död 20 september 1981 i Helsingfors, finländsk politiker (socialdemokrat). 1918 deltog han på den röda sidan som artillerist. Skog var 1948–1950, 1951–1953 och 1954 Finlands försvarsminister.

Finlands nationalbiografi

Finlands nationalbiografi (finska: Suomen kansallisbiografia) är ett samlingsverk bestående av mer än 6 000 korta biografier över betydelsefulla finländare samt personer och släkter med anknytning till Finland.

Biografierna har skrivits som projekt inom Finska historiska samfundet åren 1993–2001. Cirka 700 sakkunniga inom historia, konst, vetenskap, kultur och näringsliv har bidragit med artiklar till biografin.

Ett urval av innehållet i Finlands nationalbiografi utgjorde grunden till det svenskspråkiga uppslagsverket Biografiskt lexikon för Finland.

Fredrik Hertzberg

Fredrik Hertzberg, född 1966, är en finlandssvensk litteraturvetare och kritiker. Hertzberg disputerade i litteratur vid State University of New York at Buffalo 2001 och i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi 2003. Ämnet för båda avhandlingarna är estetisk och social materialitet i förhållande till översättning av poesi, med särskild hänsyn till den finlandssvenske modernistiske författaren Gunnar Björlings poesi. En stor del av Hertzbergs forskning är ägnad finlandssvensk modernism, i synnerhet Gunnar Björlings författarskap. Hertzberg bevakade bl.a. finlandssvensk litteratur i Svenska Dagbladet 2002-2012, och recenserar litteratur i bl.a. HBL. Hertzberg har översatt dikter av Gunnar Björling till engelska och samtida finsk poesi till svenska. Hertzberg var verksam som redaktör för Biografiskt lexikon för Finland vid Svenska litteratursällskapet 2003-2012, varefter han skrev en biografi över författaren Gunnar Björling, som gavs ut av Svenska litteratursällskapet och Appell våren 2018. Biografin "Mitt språk är ej i orden." Gunnar Björlings liv och verk belönades med tre priser år 2019: ett pris ur Eklund-Modeenska fonden (Svenska litteratursällskapet i Finland), Axel Hirschs pris (Svenska Akademien) och Samfundet De Nios Särskilda pris.

Gesellius-Lindgren-Saarinen

Gesellius-Lindgren-Saarinen var en känd finländsk arkitektbyrå som verkade vid sekelskiftet 1900. Byrån bestod av arkitekterna Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen.

Arkitekterna träffade varandra då de studerade vid Polytekniska institutet i Helsingfors och de grundade en arkitektbyrå år 1896. Då trion hade slutfört sina studier år 1898 deltog de i en arkitekturtävling för Finlands paviljong på världsutställningen i Paris år 1900. De vann tävlingen med sitt nationalromantiska bidrag. Den slottslika paviljongen som var dekorerad med nationalromantiska motiv och Akseli Gallen-Kallelas fresker fick en enorm uppmärksamhet. Konstruktionen blev en vägvisare för den nationalromantiska inriktningen och beställningar strömmade in till arkitektbyrån.

Arkitekttrions gemensamma arbeten hör till de bästa nationalromantiska arbetena i Finland. Bland dessa finns försäkringsbolaget Pohjolas kontor (1901) och Finlands nationalmuseum (1905-1910) i Helsingfors, Suur-Merijoki herrgård i Viborgs landskommun (1904, förstördes i kriget), samt deras gemensamma ateljé Hvitträsk (1902) i Kyrkslätt. Byrån planerade också flera bostadshus i Helsingfors samt utvecklade nationalromantiska inredningar, speciellt för Suur-Merijoki och Hvitträsk, som i dag är museum.

Arkitekttrion splittrades år 1905.

Henrik Knif

Henrik Knif, född 1953, är en finlandsksvensk kulturhistoriker.

Henrik Knif disputerade 1995 i historia på Åbo akademi med en avhandlingen Gentlemen and spectators: studies in journals, opera and the social scene in late Stuart London. Han är docent vid Åbo akademi och bokredaktör i Helsingfors. Han har varit huvudredaktör för Biografiskt lexikon för Finland.

Henrik Meinander

Carl Henrik Meinander, född 19 maj 1960 i Helsingfors, är en finländsk historiker. Han blev fil. dr 1994. Sedan 2002 är han innehavare av den svenskspråkiga professuren i historia (efter Matti Klinge) och prefekt för den historiska institutionen vid Helsingfors universitet. Han är sedan 2002 ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Åren 2001–2002 var han direktör för Finlandsinstitutet i Stockholm.

Meinander fick Svenska Akademiens Finlandspris år 2007. Han är son till Carl Fredrik Meinander.

Meinander har ägnat sig åt gymnastikens historia i doktorsavhandlingen Towards a bourgeois manhood (1994) och Lik martallen, som rågfältet (1996). I Finlands historia, 4 (1999) dokumenterade han sig som en fördomsfri tolkare av republiken Finlands historia. Meinander har även deltagit i samhällsdebatten som kolumnist i Hufvudstadsbladet. Han är ordförande i redaktionsrådet för utgivande av Biografiskt lexikon för Finland.

Henrik Meinander riktade skarp kritik mot journalisten Henrik Arnstads bok Spelaren Christian Günther, publicerad 2006. Enligt Meinander är boken en "blandning av odokumenterade fakta, uppgifter och lösa funderingar som gränsar till fiktion."År 2017 valdes Henrik Meinander till ordförande för Svenska litteratursällskapet i Finland

Juho Niukkanen

Juhana (Juho) Niukkanen, född 27 juli 1888 i Kirvus, död 17 maj 1954 i Helsingfors, var en finländsk politiker.

Keijo Liinamaa

Keijo Antero Liinamaa, född 6 april 1929 i Mänttä, död 28 juni 1980 i Helsingfors, var en finländsk jurist och ämbetsman, opolitisk statsminister juni–november 1975. Han var även opolitisk justitieminister år 1970 och arbetskraftsminister 1971–1972 samt riksförlikningsman 1965–1971 och 1979–1980.

Nicolaus Nycopensis

Nicolaus Laurentii Nycopensis, född på 1610-talet i Nyköping, död den 23 april 1664 i Viborg, var en svensk biskop och professor i teologi.

Per Cerelius Rettig

Per Cerelius Rettig, född 14 augusti 1811 i Gävle, död 1871 i Finland var en svensk-finländsk tobaksfabrikant verksam i Åbo, Finland.

Peter Cerelius Rettig var äldste son till Pehr Christian Rettig (1788–1862), som hade startat en framgångsrik tobaksfabrik i Gävle.

Efter handelsutbildning och arbete tillsammans med fadern flyttade han 1845 på faderns uppmaning till Åbo för att starta en tobaksfabrik där.

Företaget växte snabbt och blev på1850-talet Finlands största i sin bransch. Gratisreklam fick man 1848 då Johan Ludvig Runeberg i introduktionsdikten till Fänrik Ståls sägner skrev att han själv som student rökte piptobaken "Gefle vapen", som var Rettigs mest kända varumärke.Peter Cerlius Rettig var aldrig gift. För att bistå denne med driften av den finländska fabriken flyttade 1867 hans brorson Fredric Rettig (1843–1914) till Finland och fortsatte verksamheten där efter farbroderns död. Fredric Rettig adlades 1898 med namnet von Rettig och blev stamfar till en familj som ännu 150 år senare gör sig bemärkt inom Finlands näringsliv.

Rafael Hertzberg

Rafael Hertzberg (även Rafaël Hertzberg), född 18 september 1845 i Åbo, död 5 december 1896 i Helsingfors, var en finlandssvensk författare, översättare, historiker, affärsman, uppfinnare och publicist. Idag är han kanske främst ihågkommen för att ha skrivit orden till julvisan Julpolska ("Nu ha vi ljus här i vårt hus ...").

Rafael Paasio

Kustaa Rafael Paasio (tidigare Hellström), född 6 juni 1903 i Uskela, död 17 mars 1980 i Åbo, var en finländsk tidningsman och politiker (socialdemokrat).

Raimo Ilaskivi

Raimo Ilaskivi, född Hämäläinen 26 maj 1928 i Ruokolax, är en finländsk politiker (Samlingspartiet). Han var Helsingfors stadsdirektör mellan 1979 och 1991.

Rainer von Fieandt

Berndt Rainer von Fieandt, född 26 december 1890 i Åbo, död 28 april 1972 i Helsingfors, var en finländsk bankdirektör och politiker. Han var Finlands statsminister (obunden) 1957–1958.

Signe Hammarsten-Jansson

Signe Hammarsten-Jansson, född Hammarsten 1 juni 1882 i Hannäs, död 6 juli 1970 i Borgå, var en svensk tecknare, från 1913 verksam i Finland.

Teuvo Aura

Teuvo Ensio Aura, född 28 december 1912 i Ruskeala, död 11 januari 1999 i Helsingfors, var Finlands statsminister (opolitisk) i två omgångar, 1970 och 1971–1972, samt stadsdirektör (överborgmästare) för Helsingfors 1968–1979.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.