Arkeolog

En arkeolog är en person som arbetar med arkeologi, det vill säga en som studerar förflutna samhällen genom deras materiella rester. (Historia är studiet av människans förflutna genom texter och bilder.)

Yrket består ofta i att utföra och dokumentera utgrävningar för att sedan analysera fynden. I analysen ingår att placera in materialet i sitt sammanhang på tidsskalan (datering) och dra slutsatser genom att jämföra med tidigare funnet material. Många arkeologer är specialinriktade på ett visst område, som till exempel någon del av förhistorien, marinarkeologi, medeltiden o.s.v. Andra arbetsuppgifter är till exempel också arkeologisk inventering som utförs i syfte att påträffa tidigare okända fornlämningar.

För att bli arkeolog krävs universitetsutbildning.[källa behövs] Dess längd varierar från land till land.

Förhållandena för hur arkeologi bedrivs i olika länder varierar i hög grad och arbetsförhållandena varierar därför även för arkeologer. I vissa länder har arkeologer mer av en övervakande funktion vid utgrävningar, medan outbildad arbetskraft sköter själva grävarbetet. Arkeologerna fokuserar på sådana ställen helt på dokumentation och tolkning av fynd samt sköter rapportarbetet[källa behövs]. I andra länder sköter arkeologerna själva såväl grävandet som dokumentation och rapportarbete (som i Sverige)[källa behövs].

Arkeolog - Malmö-1986
Malmö Museums Arkeolog Ulf Almqvist (1946-2000) frilägger ett kranium under en utgrävning i Kungsparken. Malmö 1986.
Masons trowel
En skärslev[1] (även kallad grävsked[2]), ett av arkeologens viktigaste redskap.

Att vara arkeolog i Sverige

I Sverige är de flesta yrkesverksamma arkeologer sysselsatta inom uppdragsarkeologin, där man på markexploatörernas bekostnad undersöker fornlämningar som kommit i vägen för exempelvis vägbyggen[källa behövs] (exploateringsundersökning). En viktig arbetsuppgift är arkeologiska utredningar där man redan i projekteringsstadiet identifierar fornlämningar som kan bli hotade av byggnation. Alla arkeologiska undersökningar, även forskningsundersökningar utan koppling till markexploatering, regleras av Kulturmiljölagen.

Svenska arkeologer är vanligen anställda vid Statens historiska museer, vid ett länsmuseum eller av ett privat företag. Många arkeologer organiseras av fackförbundet DIK. Det finns ungefär 600 yrkesverksamma[källa behövs] svenska arkeologer, fastän flera hundra arkeologistudenter utexamineras vid universiteten varje år[källa behövs]. Sedan flera decennier utbildas långt fler arkeologer än vad som behövs på arbetsmarknaden[källa behövs], vilket resulterar i att de flesta nyutexaminerade arkeologer ganska snart tvingas omskola sig eller ta okvalificerade arbeten i andra branscher.

Se även

Referenser

  1. ^ Skyllberg, Eva. ”Arkeologi”. raa.se. Arkiverad från originalet den 11 april 2017. https://web.archive.org/web/20170411133905/http://www.raa.se/kulturarvet/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/arkeologisk-metod-och-kunskapsuppbyggnad/. Läst 12 juni 2017.
  2. ^ Celin, Ulf (2012/2016). Arkeologisk undersökning intill Dingtuna gravfält. sau.se. sid. 4. http://www.sau.se/wp-content/uploads/2016/04/saurapport-2012_15.pdf. Läst 12 juni 2017
1822

1822 (MDCCCXXII) var ett normalår som började en tisdag i den gregorianska kalendern och ett normalår som började en söndag i den julianska kalendern.

Barentsburgs Pomormuseum

Barentsburgs Pomormuseum är ett lokalhistoriskt museum i Barentsburg i Svalbard.

Museet skildrar den historiska pomorhandeln med Ryssland, samt den ryska gruvdriftshistorien i Svalbard. Där finns ett stort antal geologiska prov samt ett antal artefakter som pekar på ryska aktiviteter i Svalbard före den tid då Spetsbergen allmänt anses ha upptäckts av västeuropéer med Willem Barents i spetsen. Museet drivs av gruvföretaget Arktikugol och ligger i stadens sport- och kulturpalats.

Barentsburg grundades som kolgruveby av nederländare på 1920-talet och såldes till Sovjetunionen 1932.

Museet grundades 1963. En av grundarna var Vadim F. Starkov, en sovjetisk arkeolog från Sovjetunionens vetenskapsakademi och en framträdande arkeolog i Spetsbergen.

Beröringen

Beröringen är en svensk dramafilm från 1971 med regi, produktion och manus av Ingmar Bergman. I huvudrollerna ses Elliott Gould, Bibi Andersson och Max von Sydow.

Bror Emil Hildebrand

Bror Emil Hildebrand, född 22 februari 1806 i Madesjö socken, död 30 augusti 1884, var en svensk arkeolog, numismatiker och museiman. Han var riksantikvarie och ständig sekreterare i Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien mellan 1837 och 1879. Ledamot av Svenska Akademien 1866–1884, stol nr 11, 1881–83 akademins ständige sekreterare. 1847 grundade han Statens historiska museum.

Christian Hülsen

Christian Hülsen, född den 29 november 1858 i Berlin, död den 19 januari 1935 i Florens, var en tysk klassisk arkeolog.

Hülsen var andre sekreterare vid Tyska arkeologiska institutet i Rom 1887–1909 och blev honorärprofessor i Heidelberg 1917. Hülsen, som var särskilt inriktad på epigrafik, utgav Corpus Inscriptionum Latinarum (1882–1902), Forum Romanum (2:a upplagan 1905), Neueste Ausgrabungen auf dem Forum Romanum (1910), Formæ urbis Romæ antiquæ (tillsammans med Heinrich Kiepert, 2:a upplagan 1912), Thermen des Agrippa (1910), Römische Antikengärten (1916), Forum und Palatin (1926) samt Le chiese di Roma nel medio evo (1927).

Hans Hansson (arkeolog)

Hans Hansson, född 27 februari 1907 i Eke socken på Gotland och död 31 augusti 1972, var en svensk antikvarie och arkeolog som var verksam vid Stockholms stadsmuseum från 1930-talet till 1960-talet. Han bedrev forskning kring Stockholms historia, och utgav bland annat en avhandling om Stockholms stadsmurar. Hansson ledde även en del arkeologiska undersökningar i Stockholmsområdet, bland annat de som gjordes under 1950-talet och början av 1960-talet i samband med bygget av Stockholms tunnelbana. Han är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

Johan Bergman (arkeolog)

Johan Bergman (i riksdagen kallad Bergman i Stockholm), född 6 februari 1864 i Tydje socken i Älvsborgs län, död 18 augusti 1951 i Stockholm, var en svensk professor i arkeologi och politiker (folkpartist). Han var far till Sten Bergman och Gösta Bergman.

Johan Gunnar Andersson

Johan Gunnar Andersson, född den 3 juli 1874 i Knista socken i Närke, död den 29 oktober 1960 i Hägersten i Stockholm, var en svensk arkeolog, paleontolog och geolog, internationellt känd främst för sina banbrytande arkeologiska upptäckter i Kina och som grundare av Östasiatiska museet i Stockholm. Han gjorde sig känd under smeknamnen "Kina-Gunnar" och "Kina-Andersson".

Johan Peringskiöld

Johan Peringskiöld, fram till adlandet 1693 Peringer, född 6 oktober 1654 i Strängnäs, död 24 mars 1720 i Stockholm, var en svensk fornforskare. Han var riksantikvarie, runolog och arkeolog. Han var yngre bror till orientalisten Gustaf Peringer, adlad Lillieblad.

Kulturminnen i Svalbard

Kulturminnen i Svalbard förekommer på fler än 1 .800 lokaler på ögruppen, varav den största är det övergivna gruvsamhället Grumant vid Isfjorden.

Kulturminnesfrågor regleras i "Lov av 15. juni 2001 om miljøvern på Svalbard" (Svalbardmiljøloven). Lagen fastställer att alla kulturminnen som är äldre än från 1946 är automatisk skyddade, och också området närmast ett fast kulturminne är skyddat 100 meter i alla riktningar. Samtliga spår efter gravar för människokroppar är fredade, oavsett deras ålder. Samma sak gäller för rester av skelett för slaktplatser av valar och valrossar samt platser där isbjörnar skjutits.

Några kulturminnen är i fortsatt bruk. Ny-Ålesund har med 29 byggnader den största koncentrationen av skyddade byggnader i Svalbard.

Sysselmannen på Svalbard är ansvarig myndighet för kulturskydd i Svalbard. Från 1974 har det byggts upp en administration för kulturvård i Svalbard. Den första specialisttjänsten inrättades 1976. Från 1986 fanns en chef, en arkeolog och en konservator, alla anställda av Tromsø museum, som hade expertansvar för kulturvården 1976–1991. Riksantikvaren fick därefter det fackmässiga ansvaret och tjänstemännen lokaliserades till Longyearbyen under 1990-talet och fram till 2006, då Statens kulturhistoriske magasin i Longyearbyen öppnades. Svalbard museum övertog driften av det kulturhistoriska magasinet 2011.

Mariano Armellini

Mariano Armellini, född 7 februari 1852 i Rom, död där 24 februari 1896, var en italiensk historiker och arkeolog. Han är mest känd för sin kartläggning av Roms kyrkor som presenterades 1887 i verket Le Chiese di Roma dal secolo IV al XIX.

Mats G. Larsson

Mats G. Larsson, född 23 juni 1946 i Stockholm, är en svensk arkeolog, historiker och författare.

Max Mallowan

Sir Max Edgar Lucien Mallowan, CBE, född 6 maj 1904 i Wandsworth i London, död 19 augusti 1978 i Wallingford i Oxfordshire, var en brittisk arkeolog specialiserad på forntidens Mellanöstern.

År 1930 gifte han sig med författaren Agatha Christie i hennes andra gifte. Hans äktenskap med Agatha Christie, som uppges ha varit lyckligt, varade tills hon avled 1976. Följande år gifte Mallowan sig med Barbara Parker, en arkeolog som tidigare hade varit hans medarbetare.

Max Mallowan blev CBE 1960 och erhöll riddarvärdighet och rätt att kalla sig sir 1968; sedan Agatha Christie utnämnts till dame 1971 var de ett av få äkta par där båda parter innehade riddarvärdighet i egen rätt.

Agatha Christie lär en gång ha sagt: "Det är så trevligt att vara gift med en arkeolog, för ju äldre man blir, desto intressantare tycker han att man är!" - men det har ifrågasatts huruvida detta citat verkligen är äkta.

Mord i Mesopotamien

Mord i Mesopotamien (orig. Murder in Mesopotamia) är en detektivroman av Agatha Christie som utkom i original 1936 och i svensk översättning (av Einar Thermaenius) 1939. Christie var gift med en känd arkeolog; sir Max Mallowan och gjorde tillsammans med honom resor till arkeologiska utgrävningar, vars miljöer inspirerade henne att skriva denna roman.

Oscar Almgren (arkeolog)

Oscar Almgren, född 9 november 1869 i Stockholm, död 13 maj 1945 i Uppsala, var en svensk arkeolog. Han utnämndes 1913 till professor i nordisk och jämförande fornkunskap vid Uppsala universitet. Han var far till Gerd Almgren och Bertil Almgren (sedermera professor i samma ämne i Uppsala).

Almgren avlade studentexamen vid högre allmänna läroverket å Södermalm 1886 och inskrevs samma år vid Uppsala universitet. Han avlade filosofie kandidatexamen 1889 i klassiska och nordiska språk och började sedan intressera sig för arkeologin. År 1897 blev han filosofie doktor och docent i jämförande fornkunskap. Almgren blev 1910 antikvarie vid Vitterhetsakademin. Åren 1914–1925 var han professor i arkeologi vid Uppsala universitet. Almgren deltog i fältarbetet vid undersökningen av Läby runstensbro, på Åloppeboplatserna, under utgrävningen av Hågahögen med flera platser.

Almgren utnämndes till hedersdoktor vid universitetet i Königsberg 1924 och till hedersledamot av Finska fornminnesföreningen 1920, och hedersledamot av Svenska fornminnesföreningen 1930. Han blev hedersledamot av Stockholms nation i Uppsala 1912 och av Upplands nation 1915. Åren 1901–1941 var han medlem i Upplands fornminnesförening, 1910–1948 sekreterare och redaktör för dess tidskrift, och 1910–1917 föreningens skattmästare. Han deltog verksamt i bildandet av Disastiftelsen 1927 och stiftelsen Geijersgården 1934.

Professors namn

Professors namn är en titel som en regering eller statschef på eget initiativ kan besluta att ge till en välmeriterad akademiker, eller företrädare för kulturlivet som gjort utomordentliga insatser. Formellt hette det tidigare att man "tillägges professors namn, heder och värdighet". En sådan person blir titulärt professor livet ut; efter sin pensionering blir han eller hon inte "emeritus/emerita" och inte heller "f.d.", eftersom det är fråga om en vetenskapligt eller kulturellt motiverad hederstitel.

Professors namn utdelas i Sverige av regeringen och i Finland av presidenten.

Professors namn är en avkortad form av det äldre begreppet professors namn, heder och värdighet (n. h. o. v.), som användes när även icke-akademiska statstjänstemannatitlar delades ut som hederstitlar, men som avskaffades i anslutning till avskaffandet av rangordningen 1909.

Robert Newstead

Robert Newstead, född 1859 i Swanton Abbott, död 1947, var en brittisk entomolog och arkeolog. 1912 blev han Fellow of the Royal Society.

Auktorsnamnet Newstead kan användas för Robert Newstead i samband med ett vetenskapligt namn inom zoologin. (Wikipedia-artiklar som använder auktorsnamnet)

Roman Ghirshman

Roman Ghirshman (ryska: Роман Михайлович Гиршман, Roman Mikhailovich Girshman, född 3 oktober 1895 i Charkov, Kejsardömet Ryssland (nuvarande Ukraina), död 5 september 1979, var en fransk arkeolog som specialiserade sig på antikens Iran.

Roman Ghirshman föddes i en judisk familj i Charkov och flyttade till Paris 1917 för att studera arkeologi och forntida språk. Hans främsta forskningsintresse var arkeologiska platser i Iran och Afghanistan, i synnerhet Bishapur, Susa och Persepolis. Han var den första som gjorde utgrävningar i Teppe Sialk i Iran. Hans studier om Chogha Zanbil publicerades i fyra volymer. Han ledde även arkeologiska utgrävningar i Masjed-Suleyman.

Ghirshman är författare till tjugo böcker och mer än 300 artiklar. Han räknas ännu som en av de främsta auktoriteterna på antikens Iran. Han tilldelades Charles Lang Freer-medaljen.

Slutet blir döden

Slutet blir döden (Death Comes as the End) är en deckare av Agatha Christie från 1944. Det är Christies enda historiska detektivroman, och den utspelar sig i det forntida Egypten omkring år 2000 f.Kr.

Christie kunde använda kunskaper hon fått genom att arbeta med maken Max Mallowan, som var arkeolog. För ändamålet konsulterade Christie egyptologen Stephen Glanville och var inspirerad av en inom egyptologin berömd textsamling vid namn Heqanakht papyri som består av brev och räkenskaper och berättar om Heqanakht och dennes sociala och privatekonomiska angelägenheter.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.