Andra Moseboken

Andra Mosebok är en av de fem Moseböckerna i judendomens Tora och kristendomens Gamla Testamente i Bibeln. Inom kristendomen kallas boken även exodus, vilket betyder "uttåg". Inom judendomen benämns den som Shemot, vilket betyder "namnen". Den behandlar israeliternas uttåg ur Egypten, en dramatisk berättelse om ett förslavat folks längtan efter befrielse.

I den hebreiska Bibeln Tanach heter boken 'Elleh shemot (detta är namnen) eller bara "Shemot" (namn) och ingår i Torah som motsvarar den kristna Bibelns fem Moseböcker.

Boken nedtecknades enligt judisk och kristen tradition av Mose själv. Det är först under senare tid som forskarna reviderat denna uppfattning.[1] Idag är de flesta överens om att Moseböckerna kommer från många olika muntliga och skriftliga berättelser, nedtecknade av flera författare under en period som sträcker sig över flera hundra år. Den slutliga sammanställningen bör ha varit klar under 500-talet f.Kr.[1]

Andra Mosebok vill visa på hur Gud hjälper sitt folk och ger dem frihet från fångenskapen. Israeliternas store ledare Mose får Guds uppdrag att föra sitt folk genom vildmark och öken till det hägrande målet, ett utlovat paradis i Kanaans land.

Andra Mosebok / Exodus
Gamla testamentet
Uttåget ur Egypten, Röda havet delar sig. Bibelillustration från 1907.
Judisk indelningTora
Kanonisk inomJudendomen och kristendomen
Författare och datering
Föreslagna författareMose

Fyrkällsteorin:

DateringSenast 500-talet f.Kr.
OriginalspråkHebreiska
Innehåll
Huvudsaklig genreHistoria/myt
Antal kapitel40
Beskriven tidsperiodnågon gång 1450–1290 f.Kr.
Framträdande personerMose
Aron
Farao

Uttåget ur Egypten

Berättelsen om uttåget ur Egypten är en av Bibelns mest dramatiska berättelser. Som slavar lever Israels folk under den egyptiske faraos hårda förtryck. Då stiger Mose fram som folkets ledare och begär av farao att de ska få lämna landet och utvandra till det land som Gud lovat dem.

När farao vägrar sänder Gud en mängd plågor över landet. Flugor, mygg, paddor, gräshoppor och mörker är några av plågorna som slår hårt mot det egyptiska folket. Men det är först när dödsängeln kommer och slår ihjäl alla förstfödda i landet som Farao ger med sig och släpper israeliterna.

Men farao ångrar sig omedelbart och skickar iväg sina soldater för att fånga in de flyende israeliterna. Dessa lyckas dock ta sig igenom Röda havet som mirakulöst delar sig enligt Guds vilja. När sedan de egyptiska soldaterna kommer slår vattnet igen och dränker alla soldaterna.

När uttåget ur Egypten ägde rum är inte känt. Det finns inga historiska dokument som ger oss någon säker datering men en beskrivning återfinns i Ipuwer-papyrusen. Men de flesta forskare menar att händelsen bör ha ägt rum någon gång mellan 1450 f.Kr. och 1290 f.Kr. [1]

Fyrtio år i öknen

Den fortsatta vandringen för Israels folk blir mödosam. I 40 år vandrar de genom öknar innan de kommer fram till det utlovade landet. På vägen har de ofta velat vända åter till Egypten men Mose ger dem alltid nytt mod att fortsätta sin vandring. Det är också under denna vandring som Mose får ta emot Tio Guds bud uppe på berget Sinai.

Särskilda händelser och texter

  • Mose, Israels store ledare (1:1-4:31)
  • Plågorna som drabbar egyptierna (5:1-12:51)
  • Dödsängeln går förbi israeliternas hus men hemsöker egyptierna (12)
  • Vandringen genom Röda havet (14:1-15:27)
  • Fortsatt vandring genom öken och vildmark (16:1-18:27)
  • Tio Guds bud (20:1-6)
  • Guldkalven (32:1-35)

Noter

  1. ^ [a b c] Bibelsajten om Andra Mosebok

Se även

Datering av uttåget ur Egypten

Datering av uttåget ur Egypten, det vill säga när israeliterna lämnar fångenskapen i det forntida Egypten, på latin Exodus, är i brist på arkeologiska fynd ett omdiskuterat ämne. De dateringsteorier som finns baseras till betydande del på skriftliga källor som bibeln och koranen. Det finns motsättningar mellan de olika källorna, och ingen enighet råder om när uttåget ägde rum.

Egyptens tio plågor

Egyptens tio plågor var tio hemsökelser, som Gud enligt Bibeln sände för att tvinga Farao att ge vika. Enligt Andra Moseboken kunde inte israeliterna tåga ut ur Egypten under Moses ledning förrän landet genomlidit dessa hemsökelser.

De tio plågorna var:

Nilens vatten förvandlades till blod, 2 Mos 7:20

Landet invaderades av grodor, 2 Mos 8:2

Stoftet på marken förvandlades till myggor, 2 Mos 8:16

Väldiga flugsvärmar invaderade landet, 2 Mos 8:24

Egyptiernas boskap dog i boskapspest, 2 Mos 9:4

Egyptierna drabbades av varbölder, 2 Mos 9:10

En vild hagelstorm drabbade landet, 2 Mos 9:18

Gräshoppor invaderade landet och förstörde odlingar, därav uttrycket "Egyptens gräshoppor", 2 Mos 10:4

Det blev mörkt i tre dagar för egyptierna ("Egyptiskt mörker"), 2 Mos 10:22

Dödsängeln gick längs gatorna och tog den förstfödde sonen ur varje egyptiskt hem, 2 Mos 11:5Något som liknar denna beskrivning återfinns i Ipuwer-papyrusen och även på Ahmoses stormstele. En tänkbar förklaring till plågorna är att de kommer av effekterna från vulkanutbrottet på Santorini under slutet av 1600-talet f.Kr..

El Shaddai

El Shaddai (hebreiska: אל שדי) är enligt judendomen ett av Guds namn. Det kan översättas till svenska som Gud den Allsmäktige.

Bileams syn i Fjärde Moseboken 24:4 och 16 förklaras komma från Shaddai tillsammans med El. Enligt Andra Moseboken 6:2 och 3 är Shaddai (hebreiska: שַׁדַּי) det namn vid vilket Gud var känd för Abraham, Isak och Jakob. Shaddai används senare om Gud i Jobs bok.

I Septuaginta och andra tidiga översättningar översätts Shaddai som "Allsmäktig". Roten shadad (שדד) betyder "att övermanna" eller "att förstöra". Detta ger Shaddai betydelsen "förstörare", vilket är ett av Guds epitet.

Främling på egen planet

Främling på egen planet (engelska originalets titel: Stranger in a Strange Land) är en roman av Robert A. Heinlein. Den utkom första gången 1961. Boken belönades med Hugopriset 1962. Den utkom 1980 i svensk översättning. 1991 utgavs det längre originalmanuskriptet i oförändrad form. Titeln sägs syfta på Andra Moseboken.

Landsplåga

Landsplåga är ett uttryck som närmast betyder epidemi eller betecknar en katastrof av något slag, som drabbar ett helt land. I denna betydelse är begreppet belagt i svenska språket från 1540-talet, då det förekommer i Gustav Vasas bibelöversättning till svenska som "Lands plågha" i Andra Moseboken för att beskriva de tio plågor som drabbar Egypten, då Farao nekar Moses att lämna landet med sitt folk. Ordet är också med i Jobs bok i 1917 års kyrkobibel, men inte i Bibel 2000.På senare tid har landsplåga kommit att användas i överförd betydelse som en (mer eller mindre ironiskt menad) beteckning för populära kulturfenomen som upprepas intensivt i medier och folkmun inom ett land. En landsplåga är vanligtvis en sång, men det kan även röra sig om uttryck från TV eller film. Ibland är landsplågan populär under en kort tid, exempelvis över en sommar, då den kallas sommarhit eller sommarplåga, men håller vanligtvis i sig längre. Kännetecknande för en landsplåga är att den är välkänd i alla kretsar, och är nästan omöjlig att värja sig ifrån. Om i stort sett vem som helst kan tralla på en melodi något eller några decennier sedan den givits ut, är det troligt att den varit en landsplåga.

Mekhilta

Mekhilta, på hebreiska: מכילתא, även känd som Mekhita de-Rabbi Ishmael, är en judisk skrift. Verket är en kommentar, midrash, i enlighet med halacha och fokuserar enbart på den Andra Moseboken, Exodus. Den innehåller en del material som kan beskrivas som hagadah, det vill säga berättelser innehållande historiska anekdoter, folklore och predikningar. Troligen författades verket under tannaim.

Mose

Mose, även Moses, (egyptiska, latin: Moyses; hebreiska: מֹשֶׁה, Moshe, tiberiansk hebreiska Mōšeh; grekiska: Mωϋσῆς i både Septuaginta och Nya testamentet; arabiska: موسىٰ, Mūsa; ge'ez: Musse) är enligt traditionen inom judendomen och kristendomen israeliternas räddare ur träldomen i Egypten och grundläggaren av den israelitiska religionen. Han förekommer som profet inom islam. Huruvida Mose var en historisk person är en omstridd fråga bland forskarna.Mose var en hebreisk religiös ledare, lagstiftare och profet, omnämnd i Gamla testamentet som befriare av Israels folk ur det egyptiska slaveriet och ledare under uttåget ur Egypten. Han beräknas ha levt på 1300- eller 1200-talet f.Kr. och ska enligt traditionen ha nedtecknat Torah, Moseböckerna. På hebreiska kallas han ofta Moshe Rabbeinu (מֹשֶׁה רַבֵּנוּ, bokstavligen "Mose, vår Lärare"). Han är den viktigaste profeten inom judendomen och räknas även som profet inom bland annat kristendomen, islam, bahá'í och rastafari.Enligt Andra Moseboken föddes Mose under israeliternas tid som slavfolk i Egypten under en tid då farao hade beordrat att alla nyfödda hebreiska pojkar skulle dödas, för att folket inte skulle föröka sig mer. För att undvika detta lade Mose mor sitt barn i en korg och satte den i vassen vid Nilens strandkant och lät Moses storasyster sitta kvar för att se efter vad som hände. Faraos dotter gick till floden och upptäckte pojken. Storasystern tog då tillfället i akt och erbjöd faraos dotter att skaffa en amma. På så sätt kom Mose mor att avlönas för att amma sin egen son (2 Mos. kap. 1, 2). Mose adopterades sedan av faraos dotter och växte upp vid det egyptiska hovet. Då han vid ett tillfälle fick se en egyptier slå ihjäl en av hans landsmän dödade Mose egyptiern i vredesmod och blev sedan tvungen att fly till midjaniternas land. Där livnärde han sig som herde och blev bekant med prästen Jetro. Han gifte sig med dennes dotter, Sippora.Efter att de tio plågorna drabbade Egypten ledde Mose de hebreiska slavarna ut ur Egypten, tvärsöver Röda havet. Efter några månader i öknen ingick israeliterna ett förbund med Herren. På toppen av Sinaiberget mottog Mose de tio budorden av Gud. Trots att han sägs ha blivit 120 år gammal fick Mose aldrig komma in i det heliga landet. Han dog strax innan och fick överlåta ledarskapet till Josua.

Myrra

Myrra är en typ av kåda eller harts från arter av släktet Commiphora, särskilt Commiphora myrrha, i familjen rökelseträdsväxter. Växten finns naturligt i Somalia, den somaliska regionen i Etiopien vid namn Ogaden samt Jemen. Andra sorter av rökelseträdsväxterna saluförs också under namnet myrra. Myrrans kvalitet avgörs av kådans mörknad och klarhet. När myrra bränns blommar doften ut. Det land som producerar mest myrra samt av den främsta kvaliteten i världen är Somalia.

Plinius d.ä. skriver att myrra var en av de viktigaste ingredienserna i parthisk parfym; det grekiska ordet för myrra, μύρον, blev så småningom synonymt med "parfym". Under antiken var myrra mer värd i vikt än guld. Romarna brände myrra vid begravningar.

Myrra omnämns på flera ställen i Bibeln och ingår i rökelser, i krisma och i annan olja för smörjelse och balsamering. I andra Moseboken 30:23-33 berättas hur Gud lärde Moses att göra helig olja, med en utförlig beskrivning av tillvägagångssättet att helga något med denna olja. I Psaltaren 45 nämns myrra i form av rökelse. Myrra var enligt Nya Testamentet en av de tre dyrbara gåvor Jesusbarnet fick av de vise männen, vilket anspelar på kröningsceremonin. Östortodoxa kyrkan använder smörjelse och rökelse, och därmed myrra, i högre grad än västliga kyrkor, men även inom den Romersk-katolska kyrkan och till viss del även inom islam används myrran.

Bruket av myrra är främst förknippat med kristen liturgi och kyrkans sakrament, men det används också i profana sammanhang, till exempel i kosmetika.

Patriark (Bibeln)

Patriark (grekiska πατριάρχης patriarches, "ärkefader", "stamfader"). Gamla Testamentet omnämner (i till exempel Andra Moseboken 13:5, Fjärde Moseboken 11:12) tre personer som stamfäder för Israels folk: Abraham, Isak och Jakob, vilka ofta benämns patriarkerna. I Nya Testamentet benämns David (Apostlagärningarna 2:29) och Jakobs söner (Apostlagärningarna 7:8 ff.) med detta namn. Jfr också Romarbrevet 15:8.

Isak var son till stamfadern Abraham och Sara. Ismael var hans halvbror.

Jakob var son till Isak och Rebecka.

Pi-Ramses

Pi-Ramses var huvudstad för Egyptens nittonde dynasti och uppfördes i början på 1200-talet f.Kr. och var huvudstad fram till början på 1100 f.Kr. Pi-Ramses ligger i östra Nildeltat precis söder om Qantir nordost om staden Fāqūs i Ash-Sharqiyya i Egypten. Staden upptog mellan 10 och 15 kvadratkilometer och hade en befolkning på över 300 000 och var en av världens största städer.Under inledningen av Egyptens nittonde dynasti uppfördes av ekonomiska och strategiska skäl den nya huvudstad Pi-Ramses. Pi-Ramesse är daterad från ca 1290 f.Kr. och Ramses II tillskrivs ofta som staden uppförare även om byggnationen sannolikt påbörjades av någon av hans närmaste föregångare som Ramses I eller Seti I. Pi-Ramses låg där vägen till Palestina började i närheten av Hyksos tidigare huvudstad Avaris. Platsen var militärt strategiskt viktig och välförsedd med befästningar och vattenkällor. Staden hade ett flertal tempel, palats och militära anläggningar. Med koppar levererat från Timna producerades vapen. På 1000-talet f.Kr. förlorade staden sin funktion efter att den del av Nilen som passerade staden torkade ut. I dag finns inga synliga rester av byggnader vid Pi-Ramses. Sten från Pi-Ramses tempel och andra byggnader användes för att uppföra staden Tanis.Pi-Ramses nämns i Bibeln i Andra Moseboken.

Därför satte man fogdar över dem för att kuva dem med hårt arbete. Och de byggde städerna Pitom och Ramses, där farao hade sina förråd.

Andra Moseboken 1:11, Bibel 2000

Prinsen av Egypten

Prinsen av Egypten (originaltitel: The Prince of Egypt) är en amerikansk animerad familjefilm från 1998 i regi av Brenda Chapman, Steve Hickner och Simon Wells.

Filmen baseras på den bibliska historien om Mose, som beskrivs i Andra Moseboken. Vissa saker i filmen stämmer inte överens med Gamla Testamentet till fullo, till exempel att det är Faraos drottning, i stället för hans dotter, som finner Mose, och att Mose i filmen först inte vet om sin hebreiska bakgrund, medan han i Gamla Testamentet är fullt medveten om den från början.

Prinsen av Egypten blev den tidens mest succéfyllda tecknade icke-Disneyfilm. Den prisades för animationen, musiken och röstskådespelarnas prestationer. Med sina över 218 miljoner dollar i inkomst blev filmen den andra tecknade icke-Disneyfilmen att tjäna in över hundra miljoner dollar, efter att The Rugrats Movie blev den första. Filmens succé ledde till att den fick en föregångare som släpptes direkt på video: Josef: Drömmarnas Konung.

Prinsen av Egypten tilldelades en Oscar för bästa sång, för låten "When You Believe" framförd av Mariah Carey och Whitney Houston. Den nominerades även för bästa filmmusik – musikal eller komedi men förlorade mot Shakespeare in Love.

Ramses II

Ramses II, även Ramesses II, Rameses eller Ramses den store, född cirka 1303 f.Kr., död cirka 1213 f.Kr. var farao från cirka 1279 f.Kr. till sin död cirka 1213 f.Kr. Hans regeringstid på 66/67 år är den näst längsta av alla antika egyptiska faraoners.Ramses var den tredje regenten i den nittonde dynastin och son till Seti I och drottning Tuya.

Den mest ihågkomna av Ramses drottningar är Nefertari. Det sägs att han fick omkring 100 söner och något färre döttrar med bortåt 200 fruar och konkubiner. Många av hans giftermål var "samarbeten" mellan hans kungarike och andra länder.

Ramses utförde militära expeditioner norrut, mot områden öster om Medelhavet, där nu Israel, Palestina, Libanon och Syrien ligger. I slaget vid Kadesh cirka 1286 f.Kr. stred han mot hettiternas kung Muwatallis. Under de följande tjugo åren lyckades inget av rikena besegra det andra så 1269 f.Kr. skrevs en överenskommelse under, vilket är det första bevarade fredsavtalet i historien.

Ramses II lät uppföra fler statyer och monument över sig än någon annan farao. Till exempel de två templen i Abu Simbel. Ett där han låtit bygga i sin egen avbild och ett där hans hustru Nefertari är avbildad.

Ramses II begravdes ursprungligen i KV7 i Konungarnas dal, men hans mumie upptäcktes 1881 i TT320 i Deir el-Bahri och finns bevarad på Egyptiska museet i Kairo.

Undersökningar som forskare har gjort visar på att Ramses var cirka 170 cm lång och att han hade åderförkalkning. På 1970-talet fick Ramses mumie ett pass då den hade fått svamp och därför fick flyga till Frankrike för att bli kvitt åkomman. När Ramses II:s mumie hittades upptäckte man att näsan hade behållit sin form, något som oftast inte sker hos mumier eftersom näsan inte har några ben och därför plattas till. Anledningen till detta var att balsamerarna hade fyllt hans näsa med pepparkorn. Personen som upptäckte det framlade det som "An idea not to be sneezed at!"

Han har ofta betraktats som den farao som förekommer i Torah/Gamla testamentet och även Koranen, som den som höll Moses och hans folk i fångenskap och sedan motvilligt släppte dem ur slaveriet. I Andra Moseboken 1:11 namnges två städer som Farao lät bygga; "Därför satte man fogdar över dem för att kuva dem med hårt arbete. Och de byggde städerna Pitom och Ramses, där farao hade sina förråd.", vilket kan styrka att Ramses den andre är den som höll Moses och hans folk i fångenskap. Det är dock oklart vilken farao det skulle ha varit då faraons namn inte framgår i skrifterna. Gör man en strikt tolkning av Bibelns datering hamnar man dock på 1440 f.Kr.

Röda havets delning

Röda havets delning (hebreiska: קריעת ים סוף Kriat Yam Suph - Korsandet av Röda havet) är en berättelse ur Andra Moseboken (13:17-14:29) i Gamla testamentet. Det förekommer också i Koranen i Surah 26: Al-Shu'ara' (Poeterna) i verseerna 60-67.Enligt Andra Moseboken höll Moses upp sin stav, och Gud delade sedan upp Röda havet. Moses och övriga israeliter skall sedan ha kunnat gå på havsbotten, fri från vatten, ut ur Egypten. När Egyptens armé följde efter dem reste Moses åter sin stav, och vattnet kom tillbaka och de egyptiska soldaterna drunknade.

En naturvetenskaplig förklaring till händelsen presenterades 2010 av forskare från USA, som hävdade att fenomenet kan ha orsakats av stormvindar. Andra naturvetenskapliga förklaringar har varit tidvatten.

Sinaiberget

Sinai (arabiska: طور سيناء) är ett bergsmassiv på södra Sinaihalvön i Egypten. Sinai har topparna Djebel Musa, 2285 m ö.h. och Djebel Katharin, 2880 m ö.h. Här, vid Horebs berg, mottog Mose enligt judisk och kristen tradition, andra Moseboken, tio guds bud. Vid foten av Djebel Katharin ligger Katarinaklostret.

Skådebröd

Skådebröd (hebreiska: לחם פנים lechem (hap)pānīm), bokstavligen: "närvarons bröd"), avser i bibliska eller judiska sammanhang de bröd som alltid fanns närvarande på ett särskilt avsett bord i templet i Jerusalem som ett offer till Gud. Brödet kallas "närvarons bröd" eftersom Bibeln kräver att brödet skall ständigt vara i Guds närvaro. Skådebröd, som nämns redan i Andra Moseboken, kallades tidigare även för ansiktsbröd då de var avsedda att offras och visas för Guds ansikte.

Sukkot

Sukkot (hebreiska סוכות eller סֻכּוֹת sukkōt) eller lövhyddohögtiden är en judisk högtid som årligen infaller den 15 tishri i den judiska kalendern, vilket motsvarar sent i månaden september eller tidiga oktober, och varar sju dagar samt avslutas med ytterligare två helgdagar, shemini atzeret och simchat Tora. Sukkot är plural av hebreiskans sukka, hydda, vilket är högtidens viktigaste symbol.

Vissa familjer, främst religiösa, bygger hyddor med tak bestående av löv under bar himmel för att fira och minnas israeliternas ökenvandring ur Egypten till landet Kanaan enligt Andra Moseboken. Hyddorna måste vara placerade under bar himmel, vare sig de placeras på en större balkong utan tak direkt ovanför eller i trädgården. Där äter man dagens huvudmål varje dag under högtiden och om vädret tillåter sover man även där varje natt. Förr i tiden firades den samtidigt som vinskörden.

Torah

Torah eller Tora, hebr. תּוֹרָה, är en skrift som ingår i Tanakh, den heliga skriften inom judendomen som ligger till grund för judisk, messiansk och hebreisk tro.

Toran innehåller de skrifter som den kristna världen benämner ”Moseböckerna” eller ”Pentateuken” och består av fem delar: Bereshit ("I begynnelsen"), Shemot ("Namnen"), Vajikra ("Och Herren kallade"), Bamidbar ("I öknen") och Devarim ("Ord").Torah är ett hebreiskt ord vars betydelse är ”att undervisa” och/eller "läran". "Lagen" är en annan vanlig översättning, men enligt Bente Groth är tidigare nämnda översättningar mer lämpliga, eftersom det inte bara handlar om lagar utan även om israeliternas äldsta historia.Enligt judisk tradition mottog Mose Toras på berget Sinai, direkt från Gud, som han därefter förde vidare till det judiska folket. Torah är en vittnesbörd över hur Gud har gripit in för att straffa eller hjälpa judarna genom historien och handlar i grunden om förhållandet mellan Gud och det judiska folket. Höjdpunkten i Torah finns i Andra Moseboken, där det beskrivs hur Mose tar emot de tio budorden från Gud, på berget Sinai.Enligt rabbinsk tradition består Torah bara av den skriftliga läran, Torah she-bi-khetav. Det är den ena delen av det som kallas den tudelade Torahn. Den andra delen är den muntliga toran, som bland anna inkluderar Talmud. Alla delar av läran är lika viktiga enligt den rabbinska traditionen, eftersom man inte enbart kan gå till den skriftliga Toran för att tolka lagarna i praktiken. Därför anses man också behöva den muntliga, förklarande delen.I synagogan finns Toran i form av pergament som är upprullad på två träkäppar, ofta med kronor av silver, och är synagogans heligaste föremål. Den är placerad i ett skåp, Aron ha-qodesh, "den heliga arken/lådan", vars vägg vetter mot Jerusalem.

Uttåget ur Egypten

Uttåget ur Egypten, på latin Exodus, av grekiska Exodos (έξοδος), hebreiska יציאת מצרים, Yetsi'at Mitzrayim, är en berättelse i Andra Moseboken kapitel 1-18 i den hebreiska Bibeln (Tanach), om hur israeliterna befrias ur sin fångenskap i Egypten. Berättelsen fortsätter även i Fjärde och Femte Moseboken (hebr. במדבר, Bamidbar och דְּבָרִים, Devarim).

Böcker i Gamla testamentet
Böcker i Tanakh

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.