Alan García Pérez

Alan Gabriel Ludwig García Pérez, född 23 maj 1949 i Lima, död 17 april 2019 i Lima,[9] var en peruansk politiker som var landets president 19851990 och 20062011. Hans presidenttid 1985–1990 kännetecknades av utbrott av hyperinflation, socialt kaos, brott mot de mänskliga rättigheterna och ekonomisk nedgång.

Den 17 april 2019, då polis skulle gripa García, sköt han sig själv i huvudet och fördes omedelbart till sjukhus, där han senare avled.[10][11]

Alan García Pérez
Alan García presidente del Perú
FöddAlan Gabriel Ludwig García Pérez
23 maj 1949
LimaPeru
Död17 april 2019 (69 år)
Lima[1]Peru
NationalitetPeru[2][3]
SysselsättningPolitiker[4][5][6], advokat, skribent
BefattningPerus president (1985–1990)
Perus president (2006–2011)
Politiskt partiAmerican Popular Revolutionary Alliance ()
ReligionKatolicism
Make/makaCarla Buscaglia Castellano[7]
Pilar Nores de García
(g. 1978–2010)
BarnCarla García Buscaglia (f. 1975)
UtmärkelserKedja av Isabella den katolskas orden (2008)[8]
Ungerska förtjänstorden
Namnteckning
Firmaalangarcia
Webbplatsalanperu.com/
Alan Garcia with G.W. Bush
Alan Garcia tillsammans med George W. Bush i Vita huset, 2006.

Biografi

Före presidentskapet

Alan García föddes i en peruansk medelklassfamilj som hade nära förbindelser med APRA-partiet (Alianza Popular Revolucionaria Americana, APRA). Garcías far, Carlos García Ronceros, var sekreterare för APRA under Manuel A. Odrías regering, som hade förklarat APRA som illegalt. Fadern blev arresterad och satt fängslad i fem år för sin militanta politik.

Alan García började skolan vid Colegio Nacional José María Eguren i Barranco, södra Lima. Han fortsatte till universitetsstudier vid Pontificia Universidad Católica och erhöll sin juristexamen vid San Marcos universitet i Lima 1971. García ville öka sin akademiska karriär och flyttade till Europa, där han började studera i MadridUniversidad Complutense. Han tog där en examen i statskunskap, vilket gav honom doktorsgrad i politisk vetenskap. 1973 fortsatte han att studera vid Paris universitet, där han senare tog examen i sociologi.

Efter att ha levt många år i Paris, återvände han till Peru 1978. Då skulle en övergång ske från militärt styre till civil regering och bildandet av politiska partier tilläts.

President 1985–1990

Den unge och karismatiske García valdes till president den 14 april 1985 med 45% av rösterna i första valomgången. Eftersom han inte hade fått 50% av rösterna vilket fordrades för att vinna omröstningen ställdes han i en andra valomgång emot den tidigare borgmästaren i Lima Alfonso Barrantes Lingán som representerade den förenade vänstern Izquierda Unida. Men Lingán, trots att han var en stark presidentkandidat, drog sig tillbaka och beslöt att inte delta i den andra omgången, för att inte förlänga den politiska osäkerheten i landet. García svor presidenteden 1 juni och tog över ämbetet 28 juli 1985. Det var första gången i sin 60-åriga historia som det populistiska APRA-partiet hade fått makten i Peru. García blev Sydamerikas yngste president och fick smeknamnet Sydamerikas John F. Kennedy. Han var endast 36 år gammal.

Trots hans stora popularitet bland de peruanska väljarna, blev det under hans presidentperiod utbrott av hyperinflation. År 1990 nådde den 7 649 % och hade mellan juli 1985 och juli 1990 en sammanlagd effekt på 2 200 200 % och kom att i grunden destabilisera den peruanska ekonomin.

På grund av en sådan kronisk inflation, ersattes den peruanska valutan Sol (uttalas "såll", och betyder sol) av Inti (quechua, betyder också sol) i mitten av 1985. Intin ersattes sedan av den nya solen i juli 1991. Den nya solen hade då ett kumulativt värde av 1 miljard gamla sol. Under hans administration föll den årliga per capita-inkomsten till 720 USD (lägre än 1960 års nivå) och bruttonationalprodukten föll 20%. Vid slutet av hans valperiod var valutareserven minus 900 miljoner USD.

García försökte att nationalisera bankerna och försäkringsbolagen. Han ådrog sig kritik från världsbanken och finansvärlden i stort[12] genom att ensidigt fastställa ett tak för återbetalning av utlandsskulderna – 10% av BNP. Detta ledde till att Peru isolerades från den internationella finansvärlden fram till dess att Garcías efterföljare Alberto Fujimori löste frågan i början av 1990.

Den ekonomiska turbulensen ledde till sociala spänningar i Peru och bidrog delvis till framgång för den våldsinriktade och maoistinspirerade rörelsen Sendero Luminoso. Garcíaadministrationen sökte utan framgång en militär lösning på den växande terrorismen, med brott mot de mänskliga rättigheterna som fortfarande är under utredning. Utredningarna innefattar Accomarcamassakern, där 47 bönder sköts till döds av peruanska beväpnade styrkor i augusti 1985, Cayaramassakern i maj 1988 där omkring 30 personer dödades och ett dussintal försvann, och den summariska avrättningen av mer än 200 fångar under fängelseupproret i Lurigancho, San Juan Bautista (El Frontón) och Santa Bárbara 1986. Enligt en officiell undersökning försvann uppskattningsvis 1 600 personer under Garcías presidentperiod.

1990–2006

1992 gick García i exil i Frankrike, efter Fujimoris egen statskupp då militären gjorde en razzia mot hans hem. Den nya regeringen tog åter upp anklagelser mot honom att han skulle ha tagit miljoner dollar i mutor. García nekade till anklagelserna. Högsta domstolen i Peru fastslog vid samma tid att preskriptionstiden hade gått ut. Efter att ha bott åtta år och 10 månader i (Colombia), återvände han till Peru 2001 för att ställa upp i presidentvalet. Endast 90 dagar efter att han hade kommit till Peru lyckades han få ihop 48% av rösterna men förlorade med liten marginal mot Alejandro Toledo. Sedan valet 2001 ledde García, som ledare av APRA-partiet, oppositionen i peruanska kongressen.

President 2006–2011

García började officiellt sin kampanj inför presidentvalet i Peru 2006 i Lima den 18 februari 2005. Hans parti ansåg att han gav APRA den största möjligheten att ta tillbaka makten när Alejandro Toledos presidentperiod skulle ta slut.

Enligt en gallupundersökning i april 2005 var populariteten inför 2006 års val följande (publicerad i dagstidningen El Comercio):

  • 23% Valentin Paniagua
  • 21% Alan García
  • 17% Lourdes Flores Nano Partido Popular Cristiano
  • 7% Alberto Andrade (tidigare borgmästare), Somos Peru

I första valomgången blev segraren dock en helt annan – vänsternationalisten Ollanta Humala (med stöd av Hugo Chávez i Venezuela). Denne gick tillsammans med Garcia vidare till en andra valomgång. Kristdemokraten Lourdes Flores Nano kom på tredje plats, knappt efter andraplacerade Garcia.

I den fortsatta valkampanjen blev den tidigare vänsterpopulisten García något av en högerns och medelklassens kandidat, detta eftersom den Chávez-inspirerade Humala stod till vänster om García. Till stora delar propagerade Humala för en ekonomisk politik som liknade den García påstod sig velat föra under sin tidigare ämbetsperiod.

Detta drev alltså García åt höger, vilket också kommit att påverka honom till en helt annan politik under denna nya ämbetsperiod. Den politik han förde som ny president var mer besläktad med den som drivs i Chile av det chilenska socialistpartiet.

Den 4 juni 2006 segrade García över motkandidaten Ollanta Humala, med röstsiffrorna 52,8% mot 47,2 % i den andra avgörande omgången av presidentvalet. García tillträdde presidentposten på Perus nationaldag den 28 juli. Han var sedan president fram till 2011, då han efterträddes av Humala.

Betydelse och eftermäle

Trots den komplicerade bilden av hans presidentskap, är García fortfarande en populär person i Peru, till största delen tack vare sin vältalighet. Några peruaner har kallat honom "Latinamerikas bästa talare med kraft att övertyga". Hans kritiker hävdar emellertid att de många dåliga beslut han tog under sin tid vid makten gjorde det möjligt för en auktoritär ledare som Alberto Fujimori att komma fram. Några misstänker att García och APRA gjorde vissa överenskommelser med Fujimori under 1990 års val, bland annat stödde honom i kampen för åtalsfrihet, för att förhindra att Mario Vargas Llosa och dennes FREDEMO-parti, som då ledde gallupundersökningarna, kom till makten. Under kampanjen hade FREDEMO lovat att undersöka korruptionen i García-administrationen.

Bibliografi

Alan García är författare till flera böcker om det peruanska samhället och om Latinamerika. Hans publicerade verk inkluderar följande:

  • A la inmensa mayoría: discursos (1988)
  • El futuro diferente (1989)
  • El desarme financiero: pueblo y deuda en América Latina (1989)
  • La revolución regional (1990)
  • La defensa de Alan García (1991)
  • El nuevo totalitarismo (1992)
  • El mundo de Machiavello (1994)
  • La falsa modernidad (1997)
  • Siete tesis erróneas del neoliberalismo en América Latina (1997)
  • Mi Gobierno hizo la regionalización (1999)
  • La década infame: deuda externa 1990–1999 (2000)
  • Modernidad y política en el siglo XXI: globalización con justicia social (2003)

Källhänvisningar

  1. ^ [a b] läs online,
  2. ^ läs online,
  3. ^ läs online,
  4. ^ läs online,
  5. ^ läs online,
  6. ^ läs online,
  7. ^ Källangivelsen på Wikidata använder egenskaper (properties) som inte känns igen av Modul:Cite
  8. ^ Real Decreto 1733/2008, de 24 de octubre, por el que se concede el Collar de la Orden de Isabel la Católica a Su Excelencia señor Alán García Pérez, Presidente de la República del Perú (på spanska), 258, Boletín Oficial del Estado, 25 oktober 2008, s. 42431
  9. ^ ”Perus tidigare president Alan Garciá död efter att ha skjutit sig själv”. yle.fi. 19 april 2019. https://svenska.yle.fi/artikel/2019/04/17/perus-tidigare-president-alan-garcia-dod-efter-att-ha-skjutit-sig-sjalv. Läst 19 april 2019.
  10. ^ ”Perus expresident Alan García tog sitt liv”. Göteborgs-Posten. 17 april 2019. https://www.gp.se/nyheter/v%C3%A4rlden/perus-expresident-alan-garc%C3%ADa-tog-sitt-liv-1.14610461?. Läst 17 april 2019.
  11. ^ ”El ex presidente peruano Alan García se disparó en la cabeza tras recibir una orden de arresto y está en grave estado”. Infobae. https://www.infobae.com/america/america-latina/2019/04/17/el-ex-presidente-peruano-alan-garcia-se-disparo-en-la-cabeza-tras-recibir-una-orden-de-arresto-y-esta-en-grave-estado/. Läst 17 april 2019.
  12. ^ "Alan García". NE.se. Läst 12 oktober 2014.

Externa länkar

Företrädare:
Fernando Belaunde Terry
Perus president
1985–1990
Efterträdare:
Alberto Fujimori
Företrädare:
Alejandro Toledo
Perus president
2006–2011
Efterträdare:
Ollanta Humala
1949

1949 (MCMXLIX) var ett normalår som började en lördag i den gregorianska kalendern.

23 maj

23 maj är den 143:e dagen på året i den gregorianska kalendern (144:e under skottår). Det återstår 222 dagar av året.

Alberto Fujimori

Alberto Ken'ya Fujimori Fujimori, japanskt namn: Ken'ya Fujimori (藤森 謙也, Fujimori Ken'ya), född 28 juli 1938 i Lima, var Perus president 1990–2000.

Alejandro Toledo

Alejandro Toledo, fullständigt namn Alejandro Celestino Toledo Manrique, född 28 mars 1946 i Cabana i Ancash, är en peruansk politiker och ekonom som var landets president från 28 juli 2001 till 28 juli 2006.

Alejandro Toledo tillhör det politiska partiet Peru Posible. Han har fått sin ekonomiutbildning i USA.

Toledo valdes efter att en övergångsregering under ledning av Valentin Paniagua hade haft makten under åtta månader, sedan den tidigare presidenten Alberto Fujimori år 2000 hade fråntagits ämbetet på grund av bristande moral (korruptionsskandal).

Fernando Belaúnde Terry

Fernando Belaúnde Terry, född 7 oktober 1912 i Lima, Peru, död 4 juni 2002 i Lima, var en peruansk politiker och arkitekt. Han var Perus president i två omgångar, 1963–1968 samt 1980–1985.

Han började sin politiska karriär genom att delta i bildandet av det politiska partiet Frente Democrático Nacional (Nationella demokratiska fronten), för vilket han var diputado (parlamentsledamot) mellan 1945 och 1948.

År 1956 grundade han Acción Popular (ungefär "Folklig aktion"). Acción Popular vann valet 1963 i en koalition med kristdemokraterna och med ett tjänstvilligt stöd från kommunistiska partiet. Som en "alliansens man för framsteg" följde han en måttfull politik och genomförde små reformer som inte tillfredsställde vare sig de breda folklagren eller den övre medelklassen.

Under hans mandatperiod uppstod uppror bland bönderna och antydningar fanns till gerillarörelser vilka dock hölls i schack av militären. Balaúnde blev avsatt 1968 genom en statskupp, men omvaldes år 1980. Redan under hans regeringstid började landet känna av de första signalerna på vad som skulle bli den största ekonomiska kris landet genomgått.

År 1990 gav han sitt stöd till Mario Vargas Llosa såsom presidentkandidat emot Alberto Fujimori. Därefter deltog han inte aktivt i politiken men ansågs hela tiden vara en spegel av den allmänna opinionen.

Fernando Belaúnde avled 2002 efter en hjärnblödning.

García

García är ett vanligt spanskt efternamn. Tidigare var García ett förnamn men som nu inte längre används.

Innebörden av ordet är inte helt klarlagt men en hypotes är att det kommer från medeltidsbaskiskans ord Gartzea som betyder "Den unge". En annan trolig hypotes är att det är ett visigotiskt namn, på visgotiska betyder det "prins med stilig anblick". Detta skulle betyda att namnet redan fanns före muslimska invasionen av Iberiska halvön. Första referenserna till namnet kom år 843 e.k.

Lista över Perus presidenter

Enligt Perus konstitution 1993, är Perus president, officiell titel ”republikens president” (Presidente de la República), Perus statschef och representerar republiken i officiella internationella frågor. Mandattiden är fem år. Peru tillåter omval av en sittande president endast en gång. Därför är efter en omvalsperiod (dvs tio år vid makten) en sittande president förhindrad att kandidera. En tidigare president kan kandidera i efterföljande presidentval om han inte har suttit vid makten två gånger. Perus nuvarande president är Martín Vizcarra, och valdes 2018.

Regeringsskifte sker den 28 juli, vilket också är datum för självständigheten från Spanien och en nationell helgdag.

Perus historia

Den här artikeln behandlar Perus historia.

Polisen i Peru

Polisen i Peru (la Policía Nacional del Perú) är en statlig peruansk institution vars mål är att garantera landet Perus interna ordning, befolkningens fria utövande av de konstitutionella rättigheterna och en normal utveckling när det gäller medborgarnas aktiviteter inom republiken Perus territorium. Peruanska poliskåren ligger under Perus inrikesministerium.

Rosario Fernández

Rosario del Pilar Fernández, född 9 november 1955 i Lima, är en peruansk politiker. Hon var Perus premiärminister 19 mars–28 juli 2011.

Språk

This page is based on a Wikipedia article written by authors (here).
Text is available under the CC BY-SA 3.0 license; additional terms may apply.
Images, videos and audio are available under their respective licenses.